Bitidningen. Tema: Föreningsaktiviteter. Invintra och övervintra Lite om bivax Sover bin? Nr 9 September 2009

Transkript

1 Nr 9 September 2009 Bitidningen Tema: Föreningsaktiviteter Invintra och övervintra Lite om bivax Sover bin? Bitidningen

2 2 Bitidningen Joel Svenssons Vaxfabrik Munka Ljungby Tel: Fax: E post: info@joelvax.se Frakt o exp.avgi tillkommer Begär vår katalog sändes fritt Apiguard Enkel användning Lämplig för ekolo gisk produktion EEC föreskriften No 2092/91 Går utmärkt att växelanvända med Apistan Apistan Enkel användning Hög verkningsgrad Skonsam mot bina Bekämpningsmedel klass 2L Säljes med nu varande regler t.o.m 31/ Skälderhuskupan Lång livslängd Stabil konstruktion Idealisk för van dringsbiodling Välisolerad Flera bottenalternativ Flexikupan Lätt Förstärkta sarger Hög densitet Ingjuten rambärarlist Prisvärd Botten med var roabricka Storlek: LN HLS Honungsburkar Glasburkar Vi säljer glasburkar i plastpaket precis som vanligt gr samt sexkantsburkar i olika storlekar Bitidningen Halvsidor.indd :52:28

3 Ledaren Biodling en faktor att räkna med Matias Köping Styrelseledamot Det skulle kunna låta så här i officiella sammanhang: Tack biodlare, att ni finns och med era bisamhällen ser till att naturen har rikligt med pollinatörer; eller: Tack biodlare att ni har sett till att min frukt- och bärskörd har blivit riklig och att min rapsoch fröskörd har blivit större. Nåväl, detta erkännande får vi ju inte riktigt officiellt, men förvånansvärt många, och fler, upptäcker det ekologiska sambandet och betydelsen av honungsbiets, humlornas och de andra pollinatörernas närvaro. Sånt som vi antar borde vara en självklarhet i allmänbildningen. Dagens generation har liten eller ingen kontakt alls med naturen. Det självhushåll som förekom förr har en del börjat återvända till i takt med det yrvakna medvetandet om ärliga och äkta livsmedel. Där ingår lokal honung som en del i vad som produceras på olika håll och kanter. Honung är verkligen en ren naturprodukt, utan ett enda e-nummer. Det uppskattas och har ett stort värde. Vi biodlare behöver tillsammans förstå att den effekt vi kan åstadkomma med information och marknadsföring om biodling är betydande och mottages väl. Det gäller att vi var och en gör vår lilla del bland bekanta, grannar, föreningar och på jobbet. Vi lyfter fram mervärden i den lokala biodlingen som fler och fler inser betydelsen av. Ensamma klarar vi inte detta, men tillsammans med de 9500 organiserade medlemmar som finns i landet är effekten betydande bra jobbat, fortsätt. Från förbundet, distrikten och lokalföreningarna behövs förnyade och kontinuerliga insatser hos beslutsfattare inom myndigheter och andra kontakter vi har löpande, så att vi kan behålla en fin inställning till biodlingen i samhället. Denna insikt om biodlingens betydelse ska vidmakthållas och ökas. Vi får inte ta för givet att kunskapen finns kvar. Kontaktpersoner kommer och går. Kunskapen rostar. Vi kan polera upp denna tillsammans, för att ge bästa möjliga villkor för biodlingen. Det behövs och är oerhört viktigt. Observera att biodlingssäsongen inte är på väg att ta slut när du läser detta. Den har just börjat. Det är nu som grunden till nästa kalenderårs biodling läggs. Nu är det dags att förvissa sig om att samhällena som ska möta vintern är vitala och vid god hälsa. Då har du och dina bin goda förutsättningar när du tar sats från mars månad och framåt nästa år. Årgång 108 Redaktion: Bäckaskog 663, Hallsberg Redaktör: Erik Österlund Telefon: , E-post: erik.osterlund.sbr@biodlarna.org Bitidningen utges i 12 nummer årligen varav tre nr är dubbelnummer. Tidningen utkommer strax före aktuell månad. Material- och annonsinformation: Sid Manusstopp den första i månaden, knappt en månad före utgivningsdagen. Tryck: VTT Grafiska, Vimmerby Trycks på miljövänligt papper. ISSN Ansvarig utgivare: Förbundsordförande Jonny Ulvtorp, Stenabyvägen 11, Listerby. Telefon: , Epost: jonny.ulvtorp.sbr@biodlarna.org Sveriges Biodlares Riksförbund är en politiskt, religiöst och etniskt obunden ideell organisation, som bygger på principen om frivilligt, individuellt medlemskap. SBR ska arbeta för att utveckla svensk biodling som näring och meningsfull fritidssysselsättning, numerärt, fackligt, socialt och innehållsmässigt. Förbundsexpedition: Trumpetarevägen 5, Mantorp. Telefon: se telefonlista på sidan 39. Fax: Plusgiro: Bankgiro: E-post: sbr@biodlarna.org Adressändringar meddelas till förbundsexpeditionen. Öppet: Mån-tors Fre Webbplats: Ett år gamla bitidningar läggs ut på hemsidan Bitidningen

4 I detta nummer SEPTEMBER 2009 FirstBees 5 Invintring och materielvård 6 Kassettbin blir avläggare 11 Invintring och övervintring 12 Catch the Buzz 13 Lite om bivax 14 Sover bin? 16 Skåne-Bf på studieresa 18 Örebro föreningsbigård 19 Mer föreningsaktiviteter 20 Fler solvaxsmältare 22 Fler och yngre biodlare 24 Så gick det till när farfar var ung 25 Tre matnyttiga böcker 26 Egna EAN-koder, Bleka håret 27 Riksförbundsmötet-motionsbeslut 28 Almanackan, Vi minns 29 Marknaden 30 Nästa nummer (10-09 okt.numret) utkommer i slutet av september. MANUSSTOPP: 1 sep. Numret därpå (11/12-09) i slutet av okt. Manusstopp: 1 okt Omslagsbilden: Vita Huset har skaffat sig First- Bees, ekologiska liksom köksträdgården de pollinerar. Foto: Charlie Brandt 22 i:et på omslaget påminner om att drottningen märkes grön i år. 4 Bitidningen

5 FirstBees ERIK ÖSTERLUND Vi har hört talas om First- Lady och FirstFamily. Det är presidenten i USA:s fru och familj. Nu finns det FirstBees också, presidentens bin. FirstLady, Michelle Obama, har etablerat en ekologiskt skött köksträdgård i Vita Husets trädgård. Den skall bland annat användas för att uppmuntra amerikanerna att själva odla nyttiga grönsaker och äta nyttigare. Med självklarhet ska det vara en bikupa i en ekologiskt skött trädgård. Det är klart att det blev reaktioner från vissa håll på att köksträdgården skulle vara ekologisk, eller organic, som det heter på engelska. För visst blir det synpunkter på vad offentliga personer gör. Kupan var tvungen att placeras med hänsyn taget till en del speciella förhållanden, t ex högt upp för att inte familjens hund skall råka i konflikt med bina. Taket måste surras för att inte blåsa av då helikoptern landar i närheten. Vita Husets första bikupa I majnumret av den amerikanska bitidningen Bee Culture skriver redaktören Kim Flottum i sin ledare, kallad Inner Cover, om Vita Husets bikupa. Det är den första bikupan vid Vita Huset någonsin. Biodlaren som sköter Vita Husets bisamhälle heter Charlie Brandt. Han arbetar som snickare i Vita Huset och har varit biodlare i tre år. Charlie Brandt är en mycket engagerad och medveten biodlare. Han har fem samhällen vid sitt hem, några stycken på ytterligare en plats och så samhället i Vita Husets trädgård. Han sköter inte bara bisamhället där utan har även tagit tre svärmar på Vita Husets område. Han räknar med en skörd på ca 40 kg från FirstBees. Charlie Brandt vill minimera användningen av kemikalier i biodlingen. Det passar väl in i den ekologiska trädgården. Därför anstränger han sig att skaffa drottningar från biodlare som avlar bin för motståndskraft mot varroakvalster. Charlie har bl a drottningar från Adam Finkelstein ( inte så långt från Washington DC, och Primorskidrottningar. Han kollar kvalsternedfall och skär ut drönaryngel. Det är det enda han behövt ta till hittills, förutom mentol första året som han inte tyckte om. Biodling får på detta sätt mer uppmärksamhet än tidigare, inte bara i USA utan också i hela världen. Det är bra. Vid en del besök och visningar av presidentens trädgård finns också bina med. Se t ex /2009/06/bee-youtiful-thing-first-honeyharvest.html Bitidningen Från staketet på södra sidan kan turister tydligt se bikupan. Besökare till Vita Huset kan få bikupan beskriven av biodlaren, då Charlie Brandt arbetar som snickare på området och kan ställa upp om det behövs. Då han ska sköta bisamhället får han tillfälligt ställa fram bockar med plankor mellan för att stå på, så arbetshöjden blir den rätta. Om samhället skulle växa sig för starkt får han göra avläggare från det för att det inte skall bli för högt. Foto: Charlie Brandt. 5

6 I bigården Invintring och materielvård Vi närmar oss slutet på det här årets I BIGÅRDEN. Jag hoppas att artiklarna gett något som kan komma till nytta för att öka kvaliteten i biodlingen. Året, med avseende på honungsskörden, har varit bra i mina trakter. För alla nya biodlare är detta en drömstart. Linden har just börjat blomma när jag skriver detta i slutet av juli. Den kan ge ett tillskott av mintsmakande honung. Jag är numera 64 år och har kallat mig för biodlare sen Jag bor i Långared, en by utanför Alingsås. Här har jag också min bigård som normalt omfattar 7-10 samhällen. Området kan betraktas som skogsbygd. Min förening, där jag är ordförande, är Alingsåstraktens Bf, med ett sjuttiotal medlemmar. Curt Augustsson Alingsås september har bina gjort sitt för året. Det I är i stort sett slut på blommor att pollinera. Visst blommar ljungen fortfarande, men om den ger någon nektar beror bl a på temperaturen. För biodlaren återstår det emellertid ett par saker att göra. Han skall se till så att bina får det bra under tiden fram till nästa vår, och han skall ta vara på vax och göra rent använt material så att det är klart för användning nästa år. Diskussionsämne Det är få saker inom biodlingen som det råder så många meningar om som just invintringen. På biodlarmötena kan detta ämne skapa hur långa debatter som helst. Varför då, frågar man sig. Jo, för biodlaren är det naturligtvis så att han eller hon önskar kraftiga och friska samhällen när våren kommer. Bisamhällen som vid rätt tidpunkt formligen exploderar i yngelsättning. Ett samhälle som farit illa under vintern, med många döda bin som följd, repar sig inte under en hel säsong. Bisamhällen som av en eller annan orsak dör under vintern, betyder stor ekonomisk förlust för biodlaren. Nu förstår alla varför biodlaren vill ha det perfekta receptet för invintring. Dessvärre kan vi konstatera att vinterdödligheten är onödigt hög. Man kan gå långt tillbaka i statistiken och se att det inte skett någon större förbättring dog 17 % av bisamhällena. Av gammal statistik kan man se att mellan 2 och 3 % dör av svält. Det skall väl inte vara nödvändigt. Bina, bostaden och maten Övervintringen kan enkelt spaltas upp i tre faktorer, nämligen bina, bostaden och maten. Låt oss ta var sak för sig och börja med bina. Bina har ju funnits i bortåt 50 miljoner år, men människan (läs biodlaren) har inte varit med särskilt länge under binas leverne. Urval Naturen är obarmhärtig när det gäller urval. Detta har bina fått erfara. Bin som inte förstått att hitta en bra bostad slogs ut. Bin som inte förstått att hushålla med honungen slogs ut. Bin som var känsliga för sjukdomar, eller som inte kastade ut inkräktare strök också med. Det här är ju inte på något sätt unikt för bina, utan gäller nästan allt levande. Endast de välanpassade klarar sig och för egenskaperna vidare till kommande generationer. Jag skrev nästan allt levande, för människan står på något sätt utanför naturens hårda lagar. I sin iver att ställa allt till rätta i naturen, blir det ibland fel. Biodlare arbetar med avel, dvs de försöker få fram bin med vissa för biodlaren önskvärda egenskaper. En egenskap som man ibland glömmer, är binas övervintringsförmåga. Drottningar vars samhällen har uppenbara problem att klara vintern, skall inte användas i avelsarbete. För att bina skall kunna leva hela vintern och en bit in på senvåren, måste de ha lagrat upp ett förråd av protein i den så kallade fettkroppen. Vinterbina föds på sensommaren och tidigt på hösten. Det måste vara god tillgång på proteinrikt pollen under denna tid för att bygga upp proteinmängden. Eftersom bin i olika delar av världen har olika långa vintrar, finns det anledning att tro att uppbyggandet av den s k fettkroppen kan vara ärftligt styrd. 6 Bitidningen

7 Yngelsättningen Som biodlare kan man se att samhällen hushållar olika med resurserna. Yngelsättningen skall i stort sett styras av tillgång på pollen och nektar. Pollen finns det som regel god tillgång på, men om bina inte känner av nektarflödet så kommer de att omsätta honungslagret i yngel så länge det finns pollen att hämta. Det finns bin som har yngel långt fram på hösten. De bin som föds vid den här tiden har inte stor chans att klara vintern, beroende på att de aldrig kan bygga upp sin fettkropp. Det finns alltså klara skillnader i binas förmåga att klara långa vintrar. Här gäller det för biodlaren att vara observant och sköta aveln med förnuft. Köld, mögel och luft Nu kommer vi till binas bostad. Hur skall den vara beskaffad för att inte bina skall frysa ihjäl eller maten mögla eller för att inte flusterhålet skall frysa igen så att bina kvävs? Det var många frågor på en gång. Låt oss för det första slå fast att bisamhällen som har tillräckligt med mat, mycket sällan fryser ihjäl. Innan biodlaren började ordna bostäder åt bina, klarade de vintern i ihåliga träd eller andra trevliga håligheter där det inte regnade eller snöade på dem. Stenull och frigolit var inte uppfunnet men det gick bra ändå. Med detta vill jag inte säga att vi skall sluta att isolera bikuporna. Bina producerar den värme de behöver genom att förbränna socker. En bra isolerad bikupa hjälper bina så att de klarar sig med en mindre mängd foder. Detta är bra både för biodlarens plånbok och för bina. Bina har ingen toalett i huset, utan måste hålla sig ända till våren när de kan flyga ut. Ju mindre de satt i sig ju mindre mängd avföring. Ventilation Bikupan måste vara försedd med ventilation av något slag. Vid förbränningen av socker bildas koldioxid och vatten som skall ventileras bort. Vattnet avger bina i form av vattenånga som kondenserar dvs faller ut som dagg, på kupans kallaste delar. När vattenånga kondenserar frigörs värme. Denna värme kan bina tillgodogöra sig om daggen bildas på rätt ställe i kupan. Om kupans tak är den kallaste platsen, faller daggen ut där. Isoleringen blir våt och bina har ingen nytta av den frigjorda värmen. Är det däremot så att kupans kallaste del är vid flustret, eller Bitidningen SBR:s standardbotten ger bra ventilation och är lätt att kolla varroanedfall med. någonstans under bina, ja då får de nytta av värmen. Följaktligen skall kupan vara tät upptill. En bit plastfolie under täckbrädorna är bra. Väggarna och särskilt taket skall vara välisolerade. Själv använder jag cellplast ovanpå täckbrädorna, vilka för övrigt består av 6 mm glas. Kupbottnen kan vara oisolerad, och flusteröppningen skall vara så stor som möjligt, men inte högre än 7 mm. Detta för att hindra möss att komma in. En eller två lådor Nästa diskussion brukar vara om bina skall vintras in på en eller två lådor. Rent generellt kan man säga att ju fler bin man vintrar in i en kupa ju lättare klarar de vintern. Dessutom har man starkare samhällen på våren. Vill man ha mycket bin till hallondraget, vilket vanligtvis är det som ger mest, då är det inte så dumt att vintra in så många bin att de behöver två lådor för att få plats. Den relativa foderförbrukningen per bi blir mindre ju större bimassan är, men självklart måste två lådor med bin ha lite mer foder än en låda. Själv vintrar jag praktiskt taget alltid in bina på 20 ramar lågnormal. Vinterklotet Om nu inte bina skulle fylla upp, eller täcka som biodlaren säger, 20 ramar så gör det ingenting. Vinterklotet får utvidga sig eller dra ihop sig som det vill. Ordet vinterklot kanske tarvar sin förklaring. På vintern drar bina sig samman i form av ett klot, vilket med tanke på binas sparsamhet och ekonomi är den bästa formen. Klotet har den minsta möjliga värmeavgivande ytan av alla former. På så sätt spar bina energi. Hur är det då med vaxkakorna som bina sitter på? Vaxbyte Om bina får välja själva, så sitter de helst på gamla mörka yngelkakor. Biodlaren däremot vill värna om hygienen, och tycker att det skall vara en viss omsättning på vaxet. När det gäller denna omsättning finns det många metoder. Själv gör jag så att jag vid invintringen konsekvent byter vaxet i den understa lådan av yngelrummet mot nybyggt vax från skattlådorna. En bit in på våren när den översta lådan börjar bli full med yngel, skiftar jag plats på låda 1 och 2. Denna metod att byta vax är snabb och enkel, men den förutsätter att det är gott om bin i samhällena. Ett annat sätt är att byta den understa lådan tidigt på våren, oftast är den så gott som bifri då. Vintrar du in bin på en låda eller i en trågkupa, så sätter du det nya vaxet framtill och baktill och låter det mörka vaxet sitta i mitten. Ett annat radikalt sätt är att byta allt gammalt vax mot nya vaxmellanväggar i samband med vintermatningen. Det tillgår så att man skakar av bina från det gamla vaxbygget ner på de nya ramarna med mellanväggar. En tom låda kan användas som tratt. När bina får sockerlösning bygger de ut mellanväggarna precis som om det vore ett naturligt drag. Metoden är arbetsam, men den anses öka friskheten hos bina. 7

8 Foderlådor är lätta att göra rena och finns att köpa. Annars kan man snickra själv. Täta skarvarna med tätningsmassa. Pollen i ramarna? Som alla förstår kommer det inte att finnas något pollen i ramarna med den här metoden, men det spelar inte så stor roll i mina trakter där sälgen bjuder på pollen i för bina rätt tid. Pollenet tappar för övrigt så mycket av sitt värde under vintern att det är tveksamt om det finns någon anledning att spara pollenramar i samhället. Jag gör inte det. Vintermaten Vi skall se på binas vintermat. Det mest naturliga vore ju att bina fick ha sin honung kvar under vintern. Men det är inte alldeles säkert att honungen alltid är det bästa för bina. Detta låter ju konstigt, men faktum är att en del av det som bina samlar in för honungsframställning innehåller onödigt många ämnen som bina inte kan smälta. Bladhonung eller honungsdagg har sitt ursprung i socker från blad- och barrlöss vilka i sin tur tagit detta direkt från växternas sav. Denna honung, som är mycket uppskattad för sin speciella smak, innehåller ofta sockerarter som biet har svårare att tillgodogöra sig. Nektar från ljung är också ett exempel på föda som kan vara mindre lämplig. Denna nektar innehåller substanser som bina inte kan förbränna, men som väl innehåller nyttiga mineraler. Om bina äter mycket under vintern fylls tarmen för fort med slaggämnen och risken finns att bina släpper sin avföring inne i kupan. Detta kallas för utsot, och det leder ofta till samhällets undergång. Nektar från oljeväxter har en så hög halt av druvsocker, att honungen kristalliserar i kakorna. Eftersom bina inte har tillgång till vatten utifrån under vintern, har de mycket svårt att då äta kristalliserad honung. Bina kan alltså svälta ihjäl mitt på maten. Det som anstränger tarmen minst istället för honungen vi tagit, är vanligt socker. Bina behandlar sockerlösningen med enzymer i vanlig ordning, och denna omvandlas till lika delar fruktsocker och druvsocker. Överskottsvattnet avdunstas och fodret lagras precis som honung. Vanligtvis ger man bina sockret i form av en 60 %-ig lösning, dvs 8 liter vatten till 12 kg socker. Enklast är att tillverka lösningen i honungstappkärlet. Tänk på att 1 liter sockerlösning väger 1,3 kg eller att ett 12 kg-paket socker ger 15,3 liter lösning enligt ovanstående recept. Sockerlösningen kan ges till bina antingen med foderballong eller med foderlåda som rymmer ca 12 liter lösning. Man kan också köpa färdig foderlösning i hinkar om 16 kg. Ungefär hälften av sockret är inverterat, vilket innebär att viskositeten är lämplig vid en såpass låg vattenhalt som 25 %. Det åtgår sålunda mindre arbete för bina att fläkta bort vatten. Själv är jag av den åsikten att fläktarbetet och foderberedningen tar kål på gamla skröpliga bin som ändå inte är mycket värda på våren. En fråga som ofta diskuteras är hur mycket socker bina behöver för att klara vintern. Det har hänt mig en gång att ett samhälle dog på grund av foderbrist. Det kändes inte bra i samvetet, och jag lovade mig själv att detta inte skulle behöva hända igen. Nu skall det sägas att olika biraser behöver olika mycket foder. Vårt gamla mörka bi klarade sig gott med kg, medan det gula (italienska) behöver betydligt mer. Mina samhällen får alltid 20 kg socker. Som regel finns det foder kvar när våren kommer, men det använder jag under utvecklingen eller till avläggare. Man skall inte vara snål mot bina som skänker oss så mycket glädje. Förluster Om vi skulle ta och sammanfatta och samtidigt snegla på de orsaker som anges till vinterförlusterna. Jag bortser då från de förluster som varroakvalstret är orsak till. Vi börjar med utsot. Utsot är egentligen ett gammalt ord för diarré. Orsaken är oftast felaktigt vinterfoder. Säkraste sättet att förebygga är att ta så gott som all honung från bina vid slutskattningen, och ge dem socker eller Bifor i stället. Samhällen som störs kontinuerligt förbrukar onödigt mycket foder. Detta kan också ge upphov till utsot. Se till att inte grenar vispar mot kupan när det blåser. Talgoxar kan också vara en plåga. De lär sig att picka på flustret tills det kommer fram bin. Ställ en skiva på sned framför, så ser inte pippin några bin. Den är också väldigt nyttig när vårsolen kommer. Nästa orsak som anges är visefall, dvs drottningen är borta av någon anledning. Själv har jag aldrig upplevt att en drottning dött under vintern. Man måste vara noga med att kontrollera att en parad drottning är med vid invintringen. Märker man sina 8 Bitidningen

9 drottningar så är de lätta att se. Det är fullständigt meningslöst att invintra ett viselöst samhälle. Fukt och mögel anges som en orsak till att bina dör. Ge bina ordentlig ventilation nertill. Man kan ha så kallad toppventilation också, men det kostar mer vinterfoder. Vill man inte ha bina på två lådor, så är det ändå en god idé att sätta en tomlåda under. Häng i en eller två ramar så bina har något att gå på. Sätt dit lådan efter vinterfodringen, annars kan det hända att det blir vaxbygge under ramarna. Sen har vi annan orsak. Detta svarar för ca 40 % av vinterförlusterna så det måste vara synnerligen betydelsefullt. En tyvärr alltför vanlig orsak är att möss kommit in i kupan. Näbbmusen kan platta ut huvudet så att den kan slinka in i en 7 mm hög springa. Flusterhålet får alltså inte vara högre om inga andra åtgärder vidtas. En enkel åtgärd är att lägga ett spärrgaller under kupan, eller att fästa en bit spärrgaller framför flusterhålet. Förena svaga samhällen Sist men inte minst, invintra inte svaga samhällen om de är tänkta för honungsproduktion nästa år. Var inte rädd att förena samhällen (sätt på kvällen samhällenas lådor ovanpå varandra med ett lager tidningspapper emellan så äter de sig sakta in till varandra under natten). Det är inte antalet samhällen som gäller, det är bistyrkan det handlar om. Visst går det bra att invintra små samhällen för att ha tillgång på drottningar. Se bara till att de är extra bra isolerade. Har man flera så ställs de tätt tillsammans. Ett enstaka kan övervintras ovanpå ett starkt, så får det lite extra värme. Vänta inte för länge med vinterfodringen. Är draget slut så finns det inget att vänta på. Eventuell oxalsyrabehandling får emellertid vänta till slutet av oktober när bina inte har yngel. Ha inte för bråttom med att lägga på isoleringen, bina kommer fortare till ro om det är svalt. Vax Det egentliga arbete som återstår utöver detta, är att ta vara på vax och göra rent allt material som Bitidningen Stapla ramarna för torkning. Ta bort rester av tråden. Skrapa bort vaxrester Tvätta rent i varm sodalösning. Skölj i varmt vatten. 9

10 varit i användning. Det är ett gott råd att göra detta nu, och inte vänta till våren. Alla vet väl hur bråttom det blir då. När bina fött upp yngel en tid i cellerna, kan man se att vaxkakorna blir mörkare och mörkare. Får bina ha kakorna länge, blir de nästan svarta. Detta beror på att kokongvävnad blir kvar efter varje bi som krupit ut. Jag beskrev tidigare hur man byter ut vaxet i yngelrummet med jämna mellanrum. Detta betyder att man efter varje säsong har ett antal ramar med mörkt vax att ta hand om. Vaxet som sådant är inte förbrukat, utan kan återanvändas sedan det befriats från kokongerna. Det finns flera metoder att ta vara på vaxet i gamla mörka yngelkakor. Det enklaste är att skicka ramarna med vax till vaxfabriken, som tar hand om det hela. Där smälter man ur vaxet och silar det. Därefter valsas nya mellanväggar, vilka biodlaren får tillbaka. Ramarna görs också rena och fina. Allt detta kostar naturligtvis en slant, men det är bekvämt. Många biodlare föredrar att smälta ur vaxet själva, och leverera det till vaxfabriken i form av block. Då slipper man rensningsavgiften (om det är väl rensat), och betalar bara för valsningen av mellanväggar. För att få bästa utbytet av vax, använder man vattenånga för att smälta vaxet. En ångpanna är modellen om man har många ramar att ta hand om. I lite mindre skala, kan man använda en saftmaja. Saftmajan kan dock inte användas till saft om man använt den till vaxsmältare. Det smälta vaxet låter man rinna ner i kallt vatten under kraftig omrörning. Vaxet blir nu grynigt men rentvättat från lösliga substanser. Fiska upp vaxet med ett durkslag, och låt vattnet rinna av. Kör det en gång till i saftmajan och låt vaxet rinna genom en fin silduk, ner i en plastspann i vilken man hällt ett par liter varmt vatten. Vaxet är lättare än vatten och flyter alltså ovanpå. Låter man vaxet stelna långsamt, så spricker det inte sönder. Dagen efter kan man vända på spannen och ta ur sin vaxklump. På undersidan av klumpen finns en grynig, brun massa, vilken skrapas bort. Nu är vaxet färdigt för leverans till vaxfabriken. Rent vax kan man skicka till valsning året om, men ramar med eller utan vax får i del flesta fall bara skickas under tiden 1 okt-31 mars. En saftmaja kan göras om till vaxmaja. Ramar När man skär ut vaxet ur ramarna, så skär man av kaktråden. Kaktråden finns i två kvaliteter. Det finns rostfri tråd och förtennad järntråd. Skickar man ramarna till vaxfabriken, är det skäl att använda den rostfria tråden eftersom den tål rengöringsprocessen. Skär man ur sitt vax, är det fördelaktigare med den förtennade då den är mycket billigare. När ramarna skall rengöras, börjar man med att ta bort resterna av kaktråd. Därefter skrapar man ramarna med en färgskrapa. Det är bra att stå ute med detta arbete, eftersom vaxet sprätter omkring och det blir lätt kladdigt. Själv använder jag en trälåda med ett gammalt kylskåpsgaller ovanpå som underlag. Skrapet lägger jag i saftmajan. Ramarna görs sedan rena i varmt vatten i vilket man löst ca 50 gram målarsoda per liter. Jag använder en 20 liters plåtburk som får stå på en kokplatta. Man skrubbar ramarna med diskborste, och sköljer noga i varmt vatten. Ramarna läggs sedan korsvis för att torka. Lådor Sedan kommer turen till skattlådor och överblivna yngellådor. Vax och kittvax skrapas bort med färgskrapa. Gör rent i spåret bakom rambärarlisten, och skrapa bort resterna efter klämda bin på lådornas över- och undersidor. Efter skrapningen flammas lådorna med blåslampa eller gasolbrännare. Detta gör man för att desinficera lådorna. De utbyggda ramar som skall sparas, skrapas rena från vax och kittvax som sitter på utsidan. Därefter hängs de i de rengjorda lådorna. Jag brukar sätta en bit maskeringstejp på lådorna där jag skriver vilken sorts ramar det är i lådan, t ex nybyggda, mörka eller mellanväggar. På så vis slipper jag leta till våren. Lådorna staplas på varandra i ett svalt utrymme. Den understa lådan ställs på en tät botten. Ovanpå ramarna i den översta lådan ställs en skål t ex en djup tallrik, i vilken man häller 60-80%-ig ättiksyra. Räkna ungefär 0,5 dl per 10 ramar. Ställ en tomlåda eller ett mellanskift överst och täck med plastfolie eller glas. När ättiksyran avdunstar, rinner ångorna ner över vaxkakorna och dödar eventuella sporer av nosema. Nosema är ett litet spordjur som lever i biets mellantarm. Om nosemaangreppet är kraftigt i samhället, påverkas honungsskörden betydligt. Mer materiel Glastäckbrädor rengörs genom skrapning med fönsterskrapa (en sådan med rakblad). Därefter använder man tvålull. Ugnsrengöring baserad på kaustiksoda är också mycket bra eftersom det kan lösa upp kittvax. Foderkoppar går också bra att göra rena med ugnsrengöring. Foderballongerna skall göras ordentligt rena. Mögel vill gärna växa på de små sockerresterna. Det finns ett medel som vintillverkarna använder för att desinficera jäskärlen med. Det heter Anti My och finns att få där man säljer tillbehör för vinberedning. Spola ur ballongen med hett vatten, häll i en halv tesked Anti My och fyll på en liter varmt vatten. Om det finns svarta fläckar av mögel, så häll i en deciliter fin sand. Håll handflatan för hålet och sätt ballongen i kraftig rotation så att sanden far runt och slipar bort det som sitter fast. Skölj sedan ordentligt med varmt vatten. Passa på att tvätta overaller och andra bikläder. Det är skönt med rena arbetskläder till våren. Med detta ber jag att få tacka för uppmärksamheten och de glada tillrop jag fått. Hur året än blev så kom ihåg att om sju månader så börjar en ny spännande säsong. 10 Bitidningen

11 KRISTER LINNELL SBR:s Avels- och Bihälsokommitté Avel & Bihälsa Drottningen märks grön 2009 Överblivna kassettbin blir avläggare I förra numret av Bitidningen skrev jag om mitt besök hos Södra Vätterbygdens Bf och hur Klas Johansson övervintrar avläggare. En annan av föreningens duktiga drottningodlare, Sten-Erik Falk, berättar här hur man kan ta vara på kassettbin. Som alla drottningodlare känner till kan det vara problem att bestämma sig för vad man skall göra med alla kassettbin, som blivit över efter att drottningodlingen är slut. En del odlare hävdar att det inte är mödan värt att ta tillvara dem eftersom de ändå inte klarar vintern pga högt nosematryck. Andra påstår att det absolut inte stämmer utan att det är en myt att påstå att dessa bin skulle vara i sämre kondition än andra att klara vintern. Dessa odlare ser det som självklart att ta vara på alla bin som går för att få fler bisamhällen till nästkommande år. Jag vände mig till till Sten-Erik och bad honom berätta hur han gör. Han berättade följande. I ett antal kassetter finns mängder av ungbin sedan jag tagit bort drottningarna jag odlat. Ett sätt är att bara skaka ut dem i en bigård och låta dem flyga in i befintliga samhällen där de med stor sannolikhet bara dödas. Dessutom brukar det finnas fulla kakor med täckt yngel och vad ska man göra med dem? Jag strävar efter att ta vara på alla bin och dra nytta av dem. Det är ändå levande varelser som jag har nyttjat i min drottningodling och vad är då mer naturligt än att ordna det bra för dem. Ungefär 20 juli Jag tar en vanlig botten och en låda med 10 ramar varav ett par med överblivet vinterfoder, några utbyggda och ett par mellanväggar. Jag lämnar bara 4-5 cm flusteröppning. Denna låda ställer jag i min längst bort belägna bigård eller helt skild från någon av mina Bitidningen bigårdar. Jag sätter på en tom låda och vid behov ytterligare en. Jag tar mina enramarskassetter och plockar ut ramarna och sätter ned dem i den tomma lådan ovanpå nedre lådans ramar. Kassettramarna sätts så tätt som möjligt men med lite pinnar eller stickor emellan så att ungbina kan krypa ut. Jag fyller således hela lådan med små ramar och ovanpå detta skakar jag ned alla bin jag kan. Här kanske följer med en och annan ungdrottning, som kläckts i kassetterna. Behövs det sätter jag på ännu en tomlåda och ställer även denna med småramar och skakar i bin. Det blir ett väldigt flyg i luften och en del bin sätter sig utanpå kupan. Jag föser i så mycket bin jag kan och lägger sedan på taket. De flesta bin som sitter utanpå kupan hittar så småningom in och är mer välkomna där än i andra samhällen. Man kan också skaka av bin på en invandringsbräda så att de går in genom flustret, som senare stängs så att bara 4-5 cm öppning återstår. Nu är det rena villervallan i lådorna men på ett eller annat sätt ser bina till att de tar fram eller bevarar en drottning. Efter dagar plockar jag igenom och tar bort kassettramar som är tomma på yngel. Jag föser och röker ned så mycket bin jag kan till den nedre lådan och lägger på ett spärrgaller. Nu har jag med säkerhet en drottning i nedre lådan, nyutkrypen eller några dagar gammal och den mest vitala av dem som kläckts. I andra lådan har jag några småramar kvar som får vara kvar ytterligare ca 8 dagar. Slutligen minskar jag samhället till en låda och har vädret nu varit tjänligt kan Sten-Erik Falk är en erfaren drottning- och biodlare i Södra Vätterbygdens Bf. jag kontrollera och finna att jag har en äggläggande drottning där och ett samhälle med mycket ungbin. Detta samhälle kan med stor sannolikhet vara övervintringsdugligt. En del menar att det är mycket nosemasmitta i kassettbina. Ja, det kanske det är och även en del virus, men för mig har detta fungerat i flera år och det blir en extra avläggare utan att jag förstör varken bin eller yngel. Efter samtalet med Sten-Erik vars kunnande bygger på mångårig erfarenhet väcker det ju tankar att man kanske skulle pröva att ta vara på kassettbina och därmed kunna ha fler bisamhällen till våren. Ja, ni väljer själva vilket ni vill göra, men här har ni fått ett exempel på att det går mycket bra att övervintra kassettbin, så lycka till oavsett vad ni väljer. 11

12 Invintring och övervintring ANDERS BERG Det har under årens lopp skrivits åtskilliga spaltmeter om invintring, övervintring och därmed sammanhängande problem. Vilka faktorer inverkar på övervintringen? Jag skall försöka belysa några viktiga minimikrav som krävs för att lyckas med en bra övervintring. Med invintring menas att man ställer bisamhället på det antal kakor som kan anses behövligt för binas trivsel under vintern. Min erfarenhet är att tidig invintring nästan alltid är att föredra. Hur tidig beror väl något på var man bedriver sin biodling i Sverige, men om man som riktmärke säger att man i sommardragstrakt är klar med infodring omkring 1 september och i ljungdragstrakt i slutet av september är man på den säkra sidan. Jag konstaterar också att tidigt invintrade samhällen nästan alltid sitter med stora foderreserver när våren kommer, vilket kan bero på att bina kommer tidigt till vinterro och därigenom förbrukar mindre foder. Dessutom har dessa samhällen nästan undantagslöst haft en mycket god vårutveckling. Dessa samhällen har ytterst sällan utsot och kan därmed dröja med rensningsflykten. Faktorer som inverkar på övervintringen Binas invintring skall förberedas redan under försommaren. Redan då bör biodlaren spärra ner drottningen på kakor med nytt utbyggt vax. Detta görs med tanke på att bina skall övervintra på dessa kakor. De är ingalunda ljusa när tiden för invintring är inne, men de har aldrig varit i yngelrummet någon vinter och det är det väsentliga. Om biodlaren håller på den principen att varje år förnya kakbygget i yngelrummet, så kan noseman hållas nere på en nivå som inte biodlaren märker av. Jag har många gånger framhållit Samtliga kakor måste synas noggrant vid invintring av bina. Håll ett öga på ynglet. Det är särskilt lätt att upptäcka yngelröta vid denna tid. Ta bort eventuellt ljung- och bladhonung. drottningens betydelse i samhället, men vill trycka på betydelsen av en ung, prima drottning odlad under gynnsamma betingelser och av god härstamning. Hon bör, om möjligt, vara tillsatt i samhället vid gynnsam tid, så att hon är väl mottagen. Tiden kan naturligtvis variera från plats till plats beroende på dragförhållanden. Det är av stor vikt att man får fram några kullar med välnärt yngel under senare delen av juli och första delen av augusti månad. Det är dessa bin som skall bilda grundstommen i vinterklotet och hjälpa samhället att komma igång nästa vår. Biodlaren måste se till att samhällena inte får sitta och halvsvälta under denna period. Om drag saknas bör fodring tillämpas. Således, min erfarenhet är att dåligt drag på eftersommaren ofta resulterar i en svag utveckling påföljande vår. Vinterrummet Principen vid bedömning av vinterrummets storlek är att man försöker anpassa det till bimassan. Att tränga ihop dem för mycket är inte bra. De har svårt att komma till vinterro, förbrukar mycket foder och kan lätt få utsot. Mycket starka samhällen gör man klokast i att vintra in i två våningar, med 10 ramar i varje våning. Att invintra svaga samhällen lönar sig knappast. Ett sådant bör förenas med ett annat samhälle. Någon gång vill man kanske invintra några avläggare med unga drottningar att ha i reserv till våren. De bör då sättas trångt och ombonas väl. 12 Bitidningen

13 När man gör i ordning vinterrummet, är det några saker man bör ha i minnet. Eftersom det är särskilt lätt att upptäcka yngelröta vid denna tid, är det viktigt att håll ett öga på ynglet. Om man ser tecken på yngel som inte ser normalt ut, bör man tillkalla traktens bitillsyningsman/ kvinna. Finns det honung i kakorna i mindre mängd kan den gott få vara kvar. Innehåller kakorna ljung- eller bladhonung bör man avlägsna dessa kakor. Sådan honung innehåller mycket mineraler och lämnar slaggämnen efter sig i biets tarm under vintern. Kommer bina ut i rensningsflykt i februari månad så brukar ingen olycka hända, men tvingas de av dåligt väder att sitta inne länge fram på våren kan det bli rena katastrofen för en biodling. Bina släpper då sin avföring inne i kupan (utsot) och av ohygienska förhållanden blir de försvagade och en del dör. Det har under vårens lopp diskuterats om frömjölets (pollenets) betydelse. En del biodlare rensar bort frömjöl ur yngelrummet vid invintringen och ger dem tillbaka igen till våren. De menar att det kan starta en allt för tidig yngelsättning under eftervintern. Jag delar inte den uppfattningen, utan låter pollen vara kvar i yngelrummet under vintern. Jag har låtit bina bina ordna den här saken själva. Ventilation och isolering Bisamhället måste under vintern ha tillgång till luft. Har man nätbotten så är ventilationen fullt tillräcklig. Saknas nätbotten måste man vara ytterst uppmärksam på att flusteröppningen inte täpps igen med bin som dör under vintern. Det kan vara klokt att under vintern, med en liten pinne, rensa flusteröppningen från döda bin. När man är klar med fodringen av bina brukar jag lägga på en tunn överpackning (filt). Det bruka räcka som vinterpackning i södra Sverige. Det är farligt att lägga på för mycket. Det kan resultera i att bina har svårt att komma till vinterro, med stor foderförbrukning och eventuell utsot som följd. Den tjocka packningen läggs på efter rensningsflykten. Avslutning Den biodlare som strävar efter att lyckas med att övervintra sina bisamhällen, har goda förutsättningar om man försöker att: ha gott om ungbin på sensommaren i bisamhället ha en ung produktiv drottning i bisamhället ha invintrat bisamhället på kakor som aldrig har varit i bisamhället under någon vinter inte ha någon ljung- eller bladhonung i yngelrummet ge bisamhället tillgång till frisk luft hela vintern effektivt stänga ute råttor och fåglar behandla bisamhället mot varroa på rätt sätt och i tid. Catch the Buzz Catch the Buzz är ett elektroniskt nyhetsbrev om aktuellt i bivärlden som skickas ut av Kim Flottum, redaktör för den amerikanska bitidningen Bee Culture. Bitidningen Du kan prenumerera på det här: http: // catch_buzz.cfm Det nyhetsbrev jag ger glimtar ifrån kan läsas här: archive.html Den 26 mars behandlade nyhetsbrevet en av de kemikalier som tillhör gruppen neonikotinoider, eller neonics, imidakloprid. Det finns i ett antal bekämpningspreparat som t ex Gaucho, Assail och Admire. Neonics är mycket diskuterat i samband med bidöden på flera håll i Europa och i USA. En variant av bidöden har där kallats CCD. I Frankrike är ämnet förbjudet att användas i solrosor och majs. Det är förbjudet i flera andra länder också. Det förekommer i allt fler bekämpningsmedel som används på allt fler sätt på allt fler områden, både jordbruksområden, skogsområden, trädgårdar, golfbanor och parker. Här avser Flottum i första hand USA, men tittar man på innehållsförteckningen på olika bekämpningsmedel här i Europa hittar man det bl a i myrmedel och fästingmedel, för att nämna några. Det finns ytterligare fem molekyler förutom imidakloprid i gruppen neonikotinoider. Alla sex är värda att se upp med för biodlaren. Det som mest har pratats om i bisammanhang är medel som används för att behandla utsäde. I reklamen för Premise som används mot termiter anges att det får termiterna att förlora sitt normala sociala beteende som bl a inbegriper putsning, grooming. Då putsar de bort svampsporer från varandra. Premise gör att detta beteende avstannar så att svampen angriper termiterna. Termiter är ganska besläktade med honungsbin. I North Dakota och Minnesota har sju biodlare inlett en stämning mot Bayer som säljer Gaucho. Som grund har man tester på vaxkakor och honung efter behandling av utsäde av raps. I ett dokument daterat 12 januari 2007 anges värden till mellan 22 och 671 ppb. Dessa värden är mycket högre än LD50 och orsakar helt säkert bidöd och negativa inverkningar även om de inte är direkt dödande. Om man skulle placera en låda med sådan kakor ovanpå ett bisamhälle skulle det dö, säger Chris Charles, en av de sju biodlarna. Han nämner att då han bytte ut vaxet i binas kakverk repade sig bina. Clint Walker hade 500 bisamhällen på bomullspollinering i västra Texas sommaren Under blomningen behandlades bomullen med imidakloprid (Gaucho och Admire) mot löss. På hösten togs de hem till centrala Texas, synbarligen starka och friska. I januari 2007 började en stor del av hans 2000 samhällen att dö av CCD. Det visade sig att detta bara hände bland de 500 som varit på bomullspollineringen. Detta är några av exemplen i nyhetsbrevet. Flottum vill att imidakloprid skall förbjudas också i USA. Red. 13

14 Lite om bivax LASSE NAIMELL Min kloka och vetgiriga hustru frågade mig för en tid sedan om det var någon skillnad mellan bivax och det vax som produceras normalt i ytterörat på människor. Nej, det tror jag inte, var mitt rappa svar. Men jag har ju min medicinarutbildning att försvara om det senare skulle visa sig vara fel så snabbt korrigerade jag mitt svar till det lite mer defensiva: Nej, det tror jag inte, men för säkerhets skull ska jag kolla upp saken. Jag minskade därmed också risken att få en massa tråkningar om det skulle visa sig att jag trots allt hade haft fel. Numer finns mycket klokskap och en hel del dårskap att hitta på olika hemsidor på Internet. Fördelen är ändå att det går snabbt och lätt att kontrollera olika uppgifter med hjälp av datorn. Men man får inte glömma att alla uppgifter på Internet måste värderas om de kan vara sanna eller inte. Jag gick därför in och sökte på Wikipedia, som är någon slags universell faktabaserad uppslagsbok på nätet, med den svenska hemsidan på adressen: http: //sv.wikipedia.org/wiki/portal:huvudsida Efter bara någon minuts sökande så förstod jag, att jag hade varit riktigt nära att klampa i klaveret. Sökmotorn visade också att det fanns massor av andra sidor utöver Wikipedia som hade avhandlat ämnet, BeesWax, dvs. bivax på engelska. Eftersom en hel del var riktigt spännande läsning, så vill jag dela med mig en del av detta till Bitidningens läsare. Ren naturprodukt Bivax är en ren naturprodukt (bivax har E-nummer E 901, som är ett polerande eller skyddande tillsatsämne) som enbart produceras av honungsbin av släktet Apis. Bivax är inget rent fett utan innehåller olika fettmolekyler, men även s.k. estrar, alkoholer och syror. Bivax innehåller flera hundra olika ämnen och detta gör det helt unikt och enastående. Några Vaxklumpar utvunnet ur täckvax. Foto Erik Österlund. latinska benämningar är Cera flava (gult vax), cera alba (vitt vax), cera citrina och cera dealbata. Ordet cerat härstammar från latinets cera (vax), men det anses att det var grekerna som först började använda bivax i salvor och cerat. Bivax kan klassificeras generellt i en europeisk typ och en orientalisk. Skillnaden är endast olika s k. förtvålningsvärden, med ett lägre värde för den europeiska typen. Rent bivax är i rumstemperatur ett fast material som ger ett tvåligt men inte fett intryck. I kyla blir bivax hårdare och sprödare, vid kroppstemperatur mjuknar det. Brottytan är alltid kornig och matt. Forntida användning Grekerna använde bivax för att täta läckor på sina skepp. När Odysseus närmade sig sirenernas ö, fanns därför bivaxet nära till hands. Odysseus täppte till besättningens öron med bivax för att de inte skulle bli galna av sirenernas sång. Ikaros tillverkade sig ett par vingar som han fäste med snören och bivax, men han flög för nära solen så att vaxet smälte och vingarna lossnade. Ikaros föll därför ner i havet och drunknade. Såväl honung som bivax användes under forntiden för mumifiering. Perser och skyter täckte de döda kropparna av sina kungar, hövdingar och betydande män med bivax innan dessa begravdes. I Sverige finns det arkeologiska lämningar som tyder på att man utvunnit vax från vilda bisamhällen åtminstone sedan bronsåldern. Senare under medeltiden uppmuntrade kyrkan bruket att dricka mjöd eftersom det säkerställde att bönderna ägnade sig åt biodling och att de därmed kunde leverera bivax. Under medeltiden blev det tradition att skörda honung och vax på Mosesdagen den 4 september. Efter reformationen minskade kyrkans behov av vax och Sverige började då i stället exportera bivax. Inom den katolska kyrkan behövdes det stora mängder bivax, vilket gjorde att insamling från bin inte alltid räckte till. Kyrkan tog ofta emot tionde i bivax men hade även egna biodlingar. Långt in på 1900-talet fick ljus som skulle användas i katolska kyrkor inte innehålla något annat än bivax. Numera får även andra typer av vax användas, 14 Bitidningen

15 inom vissa givna ramar beroende på vad kyrkljusen ska användas till. Vanligt folk ansåg att stumpar av kyrkljus hade magiska egenskaper och använde dessa inom folkmedicinen, t ex för att smörja olika hudåkommor med. Man ägnade sig även åt spådom och tolkade in olika föreställningar beroende på hur ljuset brann och hur veken rörde sig. Kyrkan underblåste även denna folktro genom att beskriva vaxet som en symbol för den obefläckade avelsen. Konsten att spå i vax kallas keromanti och går till på samma sätt som när man spår i tenn eller äggvita, men att spå i vax är den ursprungliga metoden. Smält vax hälls i kallt vatten och av de former som bildas försöker man tolka ut magiska symboler och budskap. Priset på vax Priset på vax har minskat under tidens gång. På 1460-talet kostade ett kilo bivax tio örtugar, vilket motsvarade priset för tre unga får. På 1570-talet kostade samma mängd bivax 14 öre, eller motsvarade 4-5 får. I början av 1800-talet kostade ett kilo vaxljus, (dvs bearbetat bivax) 99 skilling riksgälds, vilket var priset för 80 ägg kostar ett kilo bivax för konsument från kr, vilket motsvarar mellan ett och två kilo fårkött. Bivax produceras av ungbin mellan åldern från dagar till ca dagar. Efter det så tillbakabildas de fyra parvisa vaxkörtlarna som finns på buksidan under buksegmenten 4 till 7 på bakkroppen. Färskt vax är glasklart och färglöst, men efter bearbetning av arbetsbina blir vaxet gulaktigt eller brunaktigt beroende på olika färgämnen (karotiner) som kommer från pollen- och propolisinblandningen. Vaxproduktion En färsk vaxskiva är ca 3 mm lång och 0,1 mm tjock. Det går åt ca 1100 st vaxskivor för att få ihop till ett gram vax. För att producera 1 g vax behöver bina äta ca 8 g honung. Det går åt ca 9 g vax per dm2 cellbygge och ca 21 g vax för att härbärgera 1 kg honung. Ju högre omgivningstemperatur desto mer vax producerar bina, så bin i tropiskt klimat har en betydligt högre naturlig vaxproduktion än våra bin i den tempererade klimatzonen. Den principiella kemiska formeln för vax är CH3(CH2)nCOOC(CH2)mCH3, men det exakta innehållet i bivax är fortfarande delvis okänt. Man anser att rent bivax består av ca 300 olika komponenter varav Bitidningen merparten fortfarande är okända då det gäller bivax. Rent vax har en smältpunkt mellan 62º till 64º C. Att smältpunkten varierar beror helt enkelt på att de ingående ämnenas sammansättning varierar. Specifika vikten har typvärdet 0,963 och ska ligga mellan 0,960 till 0,968, dvs. vax flyter alltid på vatten, något som vi utnyttjar då vi gör rent vårt vax. Falskt vax Eftersom vax är dyrbart så händer det tid efter annan att man försöker förfalska vaxet genom olika tillsatser som stearin, talg, paraffin, harts eller växtvax (vanligen carnaubavax från en brasiliansk palm). Vaxcellväggarna i bikupan får då oftast sämre egenskaper eller så vill bina helt enkelt inte använda de förfalskade mellanväggarna. Hur avslöjar man förfalskat vax? I- bland kan detta vara svårt, men kallt vax är sprött och bryts lätt. När man blandar i tillsatser blir vaxet ofta segt. Harts ger en blank brottyta i stället för matt. Rullar man en liten vaxklump så får den inte klibba. Tar man den lilla kulan på en tändsticka så brinner rent vax med en klar och välluktande låga. Om lågan osar eller fräser är det vatten eller talg i vaxet. Säkraste metoden är om man blandar rödsprit och vatten till en täthet på 0,963 då ska vaxet sväva i vätskan om den är ren. Flyter eller sjunker den så är det troligen fråga om falsarium. Användning idag Förutom att vi biodlare ger våra bin nya vaxkakor att bygga på, så används rent bivax fortfarande för ljusen inom kyrkan. Kosmetikaindustrin kan inte vara utan vax, som används bl a i läppstift, smink och hudkrämer. Läkemedelsindustrin är en annan stor konsument av bivax. De använder vaxet till överdrag av piller och läkemedelssalvor. Eftersom bivax därmed används av människor invärtes och utvärtes så motiverar detta E-klassifikationen. Trädgårdsmästaren kan inte vara utan bivax i sitt ympvax. Textilindustrin har bivax som impregneringsmedel på våra ytterkläder. Krutindustrin har vax i sitt krut och man använder även vax som smörjmedel på kulor och överdrag på granater och gevärsskott. Vid bronsgjutning används vax först i en vaxmodell innan gjutningen och så vidare. Det finns således massor av användningsområden för bivax. Vax är med andra ord en viktig produkt för Vaxljus är ett användningsområde. Vaxljus sägs rena luften i motsats till paraffinljus. samhället. I vissa sammanhang kan det inte ersättas med annat. Olika vax Hur var det då med hustruns fråga om det finns någon skillnad mellan bivax och det vax som produceras normalt i ytterörat på människor? Wikipedia skriver om uppslagsordet vax, att det är en så kallad fettalkohol. Rent allmänt avses med vax en produkt med vaxliknande konsistens som används till bland annat smörjning, polering och vård av läderpersedlar. Man hade utöver den allmänna beskrivningen av vax även uppslagsorden bergvax (som är ett mineral), öronvax (som frågan gällde) och bivax. Så visst var öronvax och bivax två helt olika saker. Och det var ju tur att jag inte var spiksäker då frågan ställdes. Om du har köpt SBR:s nya bibok Boken om Biodling, så kan du läsa mera fakta om vax på sid 308 och några sidor framåt. Delar av denna artikel har tidigare varit införd i LigusticaBladet 2009:2 15

16 Sover bin? LARS-MARTIN LILJENVALL Trötta av arbete tar sig honungsbina ibland en tupplur. Forskare från det fria universitetet i Berlin fann ett samband mellan bins minne och deras sömnvanor. Människor och djur tillbringar en avsevärd tid av sina liv med att sova. När vi sover är våra sinnesorgan frånkopplade, människan förlorar sitt vakna medvetande. Djur reagerar på det hela taget endast svagt på störningar och detta gäller även för insekter. Sedan omkring tjugo år har man känt till att även honungsbin sover, men avsevärt kortare än människan. Forskarna fann att bin tillbringar en tredjedel av natten, fördelat på flera perioder, med att sova. Under dagen tar sig bina av och till en liten tupplur. Bin sover ofta inkrupna i en cell. Foto: Bo Lundberg. När sover bin? Hur vet man då när ett bi sover? Bin i vilande tillstånd har en annan kroppshållning då muskelspänningen (tonus) avtar. De rör sig inte ur fläcken, låter huvudet sjunka, böjer ihop benen och hjärtslagen blir långsammare. I detta tillstånd reagerar de knappt på störningar utifrån. Andra bin kan kliva och springa över de sovande bina utan att dessa reagerar. Till skillnad från människan följs bins djupsömn och andetag åt. Stör man bina genom att flytta på samhällena reagerar bina analogt med människan. De hämtar sedan igen sin förlorade sömn nästa lugna period, vilken i stort sett motsvarar den tid de brukar sova. Ynglet blir dock omskött dygnet runt då ambina är i arbete även nattetid. Då det är mörkt i ett bisamhälle dygnet runt spelar deras nattskift ingen större roll för de övriga, sovande, bina. Vilopaus för kroppen Man måste fråga sig vad som är fördelen med binas sömn. Det finns ett antal förklaringar. Celler och andra organ behöver sina återhämtningsperioder för att reglera ämnesomsättningen, för att eliminera skadliga substanser, samt i syfte att balansera matsmältning och andningsorgan. En annan förklaring är att gamla sinnesintryck behöver rensas ut från hjärna och nervsystem. Men vilken fördel är det för hjärnan att bli frånkopplad det dagliga arbetet? Honungsbiet en läraktig insekt I vaket tillstånd överflödas hjärnan av synintryck. Biet måste ständigt ha uppmärksamheten riktad mot omgivningen och utveckla lämpliga förhållningssätt till denna. Bin lär sig genom erfarenhet att känna igen sin omvärld och anpassar sig fortlöpande till de förändringar som sker i dess omgivning. De lär sig känna igen sin egen bostad genom dess doft och sina medarbetare. De erinrar sig också de platser där de hämtat näring till ynglet. Vid sin första utflykt präglar de in synintrycket av kupans ingång och sin egen position till denna. Andra lärdomar tillförs genom samlevnad med de övriga bina i samhället, vilken tidsangivelse solen ger, var i naturen vissa blommor finns som kan ge nektar och pollen, var det finns vatten och växthartser som de utan alltför stor energiförbrukning kan tillgodogöra sig. Till detta kommer också naturligtvis den dans bin utför i syfte att informera samhällets invånare om goda och rikhaltiga foderställen. I samband med svärmning lär de sig vidare att hitta potentiella boplatser. Dessa exempel utgör endast ett fåtal av de lärdomar som bin tillför sig under sin korta levnad. Stabila kopplingar kräver tid Även hos bin bildas minnet genom olika faser. Inom någon minut blir den senaste lärdomen förpassad till det s k korttidsminnet. Där förs informationen vidare inom den närmaste timmen eller under dagen till den övriga minnesbanken. Mycket av det som nu kommer in i biets hjärna 16 Bitidningen

17 är bekant, men långt ifrån allt. Här är det viktigt att påpeka att minnet, precis som hos människan och djuren, gradvis bildas via molekylära och cellulära reaktionsvägar. Man antar även att det redan befintliga minnesinnehållet påverkas när nytt material tillförs. Först efter denna process stabiliseras cellerna i minnet. Lite sömn - dåligt minne? Forskarna ställde sig frågan om de sovpauser som bina tar hänger samman med minnesbildningen. Stör man biet så pass kraftigt under en sovpaus att det återfår sin muskelspänning och börjar röra på sig, så uppvisar de efteråt ett stort behov av en längre sovpaus ett fenomen typiskt för biets sömnvanor. De fann också att många nervceller i hjärnan förändrades under dessa sömnfaser, några nervceller visade lägre aktivitet och andra högre. Bin kan känna igen en doft de förut kommit i kontakt med. Forskarna kunde även registrera sovpauserna genom rörelserna på antennerna. Om antennerna är rörliga så reagerar biet på doften. Men om antennerna är stilla och nedsjunkna har doften ingen lockelse alls. Under sovfasen kan antennerna fladdra något vilket är karakteristiskt och påminner om de snabba ögonrörelser såväl djur som människor uppvisar under sömnen. Om denna företeelse har samma orsak är dock svårt att bevisa. Forskarnas försök har prövat hur ett störningsmoment påverkar minnesbildande hos biet. Kraftig skakning I arbetsgruppen har doktoranden, Abid Hussaini, genomfört följande experiment: Han tränade en grupp bin att känna igen en speciell doft som förknippades med belöning i form av en sockerlösning. Nästa natt tilläts hälften av försöksbina att sova lugnt, medan den andra hälften stördes i sin sömn genom regelbundna skakningar av kupan, utförda i intervaller. Hussaini kunde därefter konstatera att de senares förlorade sömn återtogs nästkommande natt och då med avsevärt längre sömnperioder. Intressant nog kunde ingen skillnad iakttas mellan de båda grupperna när man senare åter testade deras minnesförmåga med doft- och belöningstestet. Hussaini fortsatte sedan med ett nytt försök och lärde en annan grupp bin att känna igen en särskild doft. Men denna gång uteslöt han belöningen, man avdresserade bina. Testet visade att bina inte längre var benägna att reagera på doften och uppträdde under natten som ovan nämnda grupp vilken utsatts för skakningar. Experimentet visade att minnet tog intryck av skilda störningsmoment, i detta fall utebliven belöning, och hade påverkan på binas nattsömn. Forskarna drog därför slutsatsen att svagare minnesspår bildades på grund av störningarna (avdressering och skakningar) medan spåret förstärktes av belöningen. Här kan paralleller dras till undersökningar som genomförts med andra djur. Även bland dessa blir minnesspåret svagare när den djupa sömnen störs. Erfarenheter från minnesforskning på bin Man frågar sig kanske varför sådana här undersökningar genomförs på bin. Eftersom de molekylära och cellulära reaktionerna i flera avseenden är jämförbara med andra djurs och hos människan hoppas man kunna få en inblick i hur allt en gång uppstått, vilket är av betydelse för forskningen. En fortsättning på dessa undersökningar kommer att ske med fokus på registreringar om vad som sker i binas hjärnor under sovpauserna och hur dessa upplevelser och erfarenheter behandlas i minnet. Här står olika metoder till förfogande vilka låter oss mäta resultatet från olika minneserfarenheter, farmakologiska och/eller manipulerade och fastställa effekten. Vi vet idag att minnesaktiviteten Antennernas rörelser är som våra ögon relaterade till sömntillståndet. Foto: Bo Lundberg. förändras under sovpauserna och söker nu efter indicier till varför denna förstärkning av hjärnaktiviteten uppstår vid händelser/erfarenheter som lärts in under dagen. Förutom detta är det intressant att ta reda på om sovpauserna i bikupan har något samband med erfarenheterna från den första orienteringsflygningen och hemkomsten till samhället. Utdrag ur artikel författad av Prof.Dr. Randolf Menzel, Freien Universität, Berlin. Han belönades i mars 2008 med ett pris under rubriken Neurobiology and animal cognition. utdelat av Fyssenstiftelsen. Deutsches Bienen Journal, 16 (2008):12 sid Bitidningen

18 Skåne-Bf på studieresa NILS-ERIK MALM I höstas för ett år sedan startade vi i soluppgången en augustidag, 41 passagerare från vår förening, Sydvästra Skånes Bf. Under bussfärden fick vi en del utbildning av Bo Lindahl som är mycket kunnig vad gäller vår flora. Han berättade om växters och blommors betydelse för biodlarna. Alf Sjögren informerade oss om behandling, lagar och förordningar gällande bisjukdomar. Tore Forsman berättade om hur viktigt det är med avelsarbetet och Lars Olsson som är en duktig biodlare slank emellan med en del frågor han tyckte var viktiga att få svar på. En av biodlarna är finska, Tuula Olsson. Hon informerade om föreningslivet inom biodlingen och hon var vår tolk under hela vår resa. Resan till Stockholm gick snabbt och det var glad stämning. Bo Lindahl, Sune Olsson, Stig Hansson och Daggen är personer som kan liva upp stämningen överallt de kommer. Det berättades historier. Det drogs vitsar och det sjöngs under hela färden. Efter färjeresan besökte vi Janne och Kielo Leimi i Kyrkslätt. De äger 150 samhällen och har en liten butik där de säljer honung, pollen, salvor och biredskap. Efter ca 2 timmar tackade vi för oss och Bo Lindahl överlämnade en gåva, en ljusstake gjord av diabas från Skåne. Därefter hamnade vi i Pusula, hos Jyrki och Hilkka Parikka. De driver en stor biodling med 300 samhällen. Alla kuporna står på ställningar med 10 st. på varje. När de skulle flyttas användes en specialtillverkad vagn som backas under ställningen. Därefter kan man forsla bort dem. All deras honung tappas på plastburkar. Glas användes inte. Jyrki talade svenska och var en mycket trevlig person. Han demonstrerade sin avtäckningslinje och slunga. Ute på gården visade han sin vaxsmältare, en stor som drevs med ånga. Drottningodling sysslade han inte med. Det köptes in ungefär 30 bidrottningar per år. Resten fick bina själv driva fram. När besöket var slut och vi tackat för oss gick färden mot Helsingfors. Efter frukosten på hotellet körde vi en lång sträcka och kom fram till Loimaan kojonkulmaan. Där finns Finlands största tappställe. Årligen tappas där 300 ton honung på burk, bara plastburkar. Priserna har rasat på finsk honung så det gick trögt att sälja. Ett ca 2 år gammalt lager på 200 ton stod och väntade på att marknaden Hos Parikkas stod alla 300 bisamhällena på ställningar med 10 samhällen på varje. En specialtillverkad vagn kunde köras under ställningen. Därefter kunde man lätt köra dem till en annan plats. Finland är det här en vanlig förpackning för honung. En plastburk me ingjuten etikett. Den rymmer 450g. skulle vända uppåt. (Nu ett år senare har det vänt kan tilläggas.) Här fanns även en ganska bra biredskapsbutik där vi kunde köpa lite av varje. Nästa dag började med en guidad tur med Gunvor Berlin som är lokalguide i Helsingfors. Det sista besöket vi gjorde i Finland var i Tenala, hos Camilla och Stefan Elf. De pratade svenska och har stor kunskap i marknadsföring och hög kvalitet på sin honung. Deras företag heter Elftec oy och gårdens namn är Mellangård. De äger 200 tunnland mark som det odlades ekologiskt på, och de har mellan bisamhällen. Deras främsta intressen var att få fram olika produkter som t ex salvor, schampo och smaksatt honung. På ladugårdsvinden var det fika med kaffe och honungskaka. Man kunde även få köpa ett glas med honungslikör om man kände för det. Här ordnades utbildningar och föreläsningar om biskötsel och om tillverkning av biprodukter. Detta har de sysslat med i 21 år. Efter att Bo Lindahl tackat paret Elf med skånsk diabas och vi gett dem en rungande applåd gick färden mot Åbo och färjan hem. Detta var en mycket trevlig och lärorik resa. Ett stort TACK till Tuula som gjorde en jätteinsats som tolk. 18 Bitidningen

19 Örebro föreningsbigård HANS-OLOV ANDERSSON Örebro biodlarförenings föreningsbigård har verkat på samma plats i 15 år ute i Karlslund vid Rävängen, 4 kilometer väster om Örebro. Föreningsbigården ligger vid Svartåns ringlande lopp där en gång fiskodlingsanstalten fanns med dammar. Nu är det en hage med skiftande karaktär, ett böljande landskap, bevuxet av träd och buskar. Emellanåt går hästarna här betande, men där mitt ibland dem finns den ingärdade bigården med de sex bikuporna. Årsmötet år 2000 valde 5 personer, som bedrivit en regelbunden verksamhet sedan dess, med en fast dag i veckan. Det har rört sig om 2-3 timmar vid eftermiddagen om inget angeläget inträffat. Det började med huset, som en gång var den automatiska telefonstationen. Här möts vi och arbetar eller sitter vid vårt bänkbord och diskutera. Detta gör oss starkare och vi förstår bättre biodlingens svåra konst, vilket i all synnerhet behövs i dessa varroatider. Den mesta tiden är verksamheten utanför huset, eller ute på ängen där bikuporna finns. Vi har våra marknadsdagar på hösten, där vi säljer honungen, för vår propaganda om biodlingen. Här går otaliga flanörer förbi. De ser vårt hus och kuporna, får smak för honungen, betraktar biodlingen och oss biodlare som något intressant. Det skapar de goda samtalen. Bihuset, den samlande platsen för träffarna, marknaderna. Lite längre ut på ängen har vi vårt förrådshus, en äldre hjulburen redskapsvagn. Där lagras skatt- och foderlådor. I ett utrymme finns den bensindrivna gräsklipparen för ytorna vid husen och de vägar som bär till bikuporna. Intill redskapsvagnen finns den historiska bigården med de kända äldre sveakuporna, trästocken, halmkupan och en bosnisk träkupa. Även en demonstrationskupa finns, som också ger oss nya drottningar. Förrådsplatsen och bigården är ingärdad med två parallella linor, så inte hästarna trasslar in sig i kupor och annat. Husen och bikuporna har vi ambition att hålla snygga, till allas trevnad, speciellt för de besökare som kommer. Karlslundsområdet är ett känt kommunalt strövområde för örebroarna. Försäljning av föreningens honung, som görs årligen. Den historiska bigården, i mitten demonstationskupan med kombinationen att odla drottningar. Tre ur bigårdskommittén, Börje Gustavsson, Hans-Olov Andersson, Pasaga Ramic. Det är dags att skatta honungen i bigården. Målet är att nå allmänheten, visa att vi finns, kunna sälja den föredömliga honungen, hålla kvalité i vårt uppträdande, att uthålligt stå på plats år efter år. Kommunen har gett en hjälpande hand med olika material som vi önskat. Därutöver har vi vår honung som vi sålt antingen vid marknader eller då gruppens medlemmar har medverkat, allt för att nå den goda ekonomin. Föreningsbigården har för första gången bedrivit biodlingskurser, med att praktisk visa hur man på sex olika sätt utökar bisamhällen. Vad sägs om att ta konstsvärm med Raufschus parningslåda, Snelgrovs bräda, standardavläggare, Taranovs konstsvärm, med hjälp av bitömmare, paketsvärm. Kurserna var ämnade till de erfarna biodlarna. Vi som var med blev mycket imponerade och inspirerade av den bosniske biodlaren Pasaga Ramics kunskaper och hans sätt att leda kurserna. Möjligen återkommer Pasaga med fler kursavsnitt till nästa säsong. Han är också delaktig och drivande i föreningsbigårdens arbete med mycket goda initiativ. Våra samarbetspartner har genom åren givetvis varit Örebro kommun. Karlslunds hembygdsförening har upplåtit sin nyförvärvade gård med interiör från 1700-talet, med en underbar trädgård. Här har vi åtnjutit goda kaffestunder, när vi varit flera, i skuggan under de gamla äppelträden. Bitidningen

20 Bibliotek får biböcker Här överlämnas tre biodlarböcker från Luleå Bf till Luleå kommuns stadbibliotek, allt som ett försöka att intressera fler att bli biodlare. Vi har tidigare inventerat bibliotekets bokförråd och konstaterat att nyaste biodlingsboken var från 40-talet, övriga, bl a Åke Hanssons Bin och biodling, var spårlöst försvunna. På bilden donerar Erik Heedman, Luleå Biodlarförening böckerna Vid Flustret, Bin till Nytta & Nöje samt Boken om Biodling till Birgith Marksén, Luleå Stadsbibliotek Birgith lovade att se över de gamla befintliga biodlarböckerna, ifall de behövde ersättas eller återanskaffas. Erik Heedman Internationellt hjälparbete Varbergskretsens Bf 110 år Varbergskretsens Biodlarförening firade 110-årsjubileum 2008 med en sammankomst i Lindberga församlingshem. Bo Lindahl höll ett anförande som han avslutade med att överlämna en gåva från SBR i form av ett bigarråträd som kommer att planteras vid föreningens nyetablerade föreningsbigård i anslutning till Lindberga Hembygdsgård Klasa i Lindberg. Evald Corneliusson Tre unga afrikaner introduceras i biodlingen i den sörmländska skogen. Hjälp till självhjälp förmedlas av Svenska Kyrkans Internationella arbete. Heide Wande, ordf. Strängnäs Biodlare 20 Bitidningen