Utkast till förvaltningsplan för Torne älvs vattenförvaltningsområde fram till år 2015

Transkript

1 Utkast till förvaltningsplan för Torne älvs vattenförvaltningsområde fram till år 2015 Samarbete för bättre vattenvård TORNE ÄLVS VATTENFÖRVALTNINGSOMRÅDE

2 Piilotekstit

3 Utkast till förvaltningsplan för Torne älvs vattenförvaltningsområde fram till år 2015 Samarbete för bättre vattenvård

4 2

5 INNEHÅLL 1 Inledning Avsikten med förvaltningsplanerna Utarbetandet av planer Vattenvårdsplaneringens effekter Bakgrunden till vattenskyddet Program och planer för vattenvården Internationellt samarbete och avtal Nationella program och planer Regionala program och planer Allmän beskrivning av vattenförvaltningsområdet Naturförhållanden, markanvändning och bebyggelse Ytvattnen...25 Älvar och sjöar...25 Kustvattnen Grundvattnen...26 Kartläggning och klassificering av grundvattenområdena...26 Grundvattentillgångar Förändringar i förhållandena...28 Klimatförändring...28 Övriga förändringar i förhållandena Nya projekt Vatten som omfattas av planen Principerna för behandlingen Sjöar, älvar och kustvatten Typindelning...33 Sjöar...34 Älvar...35 Kustvattnen Grundvattnen som behandlas i planen Särskilda områden Vatten som används för uttag av hushållsvatten Områden där habitatet eller arterna ska skyddas Badvatten Verksamheter som försämrarvattnens status Belastningen av vattnen...43 Bosättning...48 Industriell verksamhet och företagsverksamhet...49 Jordbruk Skogsbruk...53 Marktäkt...53 Trafik...54 Förorenade markområden...54 Övrig verksamhet som försämrar statusen...55 Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år

6 6.2 Reglering och vattenbyggande...56 Kraftekonomiska åtgärder...56 Rensning av strömvatten...57 Kraftigt modifierade och konstgjorda vatten Vattenuttag som inverkar på vattnens status Sammandrag av verksamhet som försämrar sjöarnas, älvarnas och kustvattnens status Sammandrag av den verksamhet som försämrar grundvattnens status Ekonomisk analys av vattenanvändningen Ekonomisk betydelse av sätten att utnyttja vattnen Långsiktiga prognoser för vattenförsörjningen och behovet av vatten Beaktande av kostnadstäckningsprincipen i fråga om vattentjänsterna Betraktande av kostnadseffektiviteten på åtgärderna Övervakningen Övervakningen av sjöars, älvars och kustvattnens status...65 Principerna för övervakningsprogrammet för vattenförvalt ningsområdet...65 Metoder som används i övervakningen, normer som följs och kvalitetssäkring...66 Bedömning av övervakningsresultatens tillförlitlighet...66 Användning av gruppering vid övervakning och klassificering...66 Övervakningsprogrammet och övervakningsnätet för ytvatten Utvecklingen av övervakningen av ytvattnen Övervakningen av grundvattnen...70 Principerna i övervakningsprogrammet för vattenförvaltningsområdet Grunderna för utarbetandet av övervakningsprogrammet och över-vakningsnätet Normer och kvalitetssäkring som används och iakttas vid övervakningen...71 Kontrollerande övervakning vid gruppindelningen av grundvattnen...71 Övervakningsprogrammet och övervakningsnätet för grundvattnen...71 Utvecklingen av övervakningen av grundvattnen Vattnens status Bedömningen av ytvattnens status...73 Bedömningsgrunderna för den ekologiska klassificeringen...73 Bedömningsgrunderna för den kemiska klassificeringen...73 Ytvattnens status Den mänskliga verksamhetens påverkan på ytvattnens status Grundvattnens riskområden Bedömningen av grundvattnens status...80 Klassificeringssystemet för grundvattnen...80 Grundvattnens kemiska och kvantitativa status Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år 2015

7 10 Målen för vattnens status och förbättringsbehoven Fastställande av miljömål Miljömålen för ytvattnen...82 Allmänt...82 Särskilda områden...83 Nya projekt...84 Områdesvisa mål Miljömålen för grundvattnen Behoven att förbättra ytvattnens status Behoven av att förbättra grundvattnens status Vattenvårdsåtgärder Inledning Sektorsvisa åtgärder...89 Samhällen...89 Gles bebyggelse Industri och företagsverksamhet...93 Jordbruk...94 Skogsbruk...96 Trafik Vattenuttag Reglering och byggande av vattendrag Restaurering av vattendrag Åtgärder med tanke på extrema situationer Övriga åtgärder Förslag till åtgärdskombinationer samt bedömning av deras påverkan och kostnader Ekonomiska förutsättningar som berör verkställandet av vattenförvaltningsplanerna Åtgärdskombinationer Åtgärdskombinationernas påverkan på vattnens status Kostnaderna för åtgärderna Åtgärdskombinationernas övriga påverkan Uppnående av målen Grundläggande åtgärder och kompletterande åtgärder Informationskällor och tillgång till information Webbsidor och åtgärdsprogram Register Andra källor Hörande av medborgarna, deras möjligheter att påverka och internationellt samarbete Samarbetsgrupp Höranderundor Regionala informationsmöten Sammandrag av presenterade utlåtanden och åsikter Hur feedbacken beaktas Internationellt samarbete Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år

8 14 Miljörapport Inledning Vattenförvaltningsplanens innehåll och huvudmål Speciella miljöproblem som mänsklig verksamhet orsakar på vattenförvaltningsområdet Hur vattenförvaltningsplanens effekter inriktas Övriga planer och program för vattenvården samt deras inverkan på förvaltningsplanen Valda alternativ och urvalsgrunder för dem Alternativens effekter Nationsgränserna överskridande miljökonsekvenser Åtgärder med vilka man avser förebygga, minska eller undanröja de olägenheter som genomförandet av förvaltningsplanen orsakar Brister i data som hänför sig till anskaffningen av material och be dömningen av effekterna, brister i kunnandet eller brister i de metoder som användes vid utredningarna, bedömningen och deltagandet Hur man avser övervaka förverkligandet av målen och åtgärdernas effekter Sammandrag av innehållet i miljörapporten Sammanfattning Vattnens status och på dem påverkande faktorer Mål och åtgärdsförslag Konsekvenserna av de föreslagna åtgärderna Ordlista Kontaktinf Bilaga Bilaga 1. Klassificeringssystemet för grundvatten Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år 2015

9 Din åsikt om förvaltningsplanen är viktig för oss Är du intresserad av i vilket skick vattendragen och grundvattnen i din hemkommun, i din sommarstugekommun eller i ditt landskap är? Vill du delta och hjälpa myndigheterna att planera vattenvården så att vattnen är i gott skick med tanke på både människornas behov och alla andra levande organismer? Denna publikation är ett utkast till förvaltningsplan för Torne älvs vattenförvaltningsområde. I publikationen redogörs för vattnens status, problem och planerade vårdåtgärder. Den regionala miljöcentralen vill gärna höra dina synpunkter på innehållet i detta utkast till förvaltningsplan. Utkastet revideras utgående från åsikterna och det reviderade utkastet till förvaltningsplan insänds till statsrådet för godkännande år Utöver detta utkast kan du också kommentera de mer ingående åtgärdsprogrammen för vattenvården. Dessa program finns på de regionala miljöcentralernas webbsidor. > Lappi > Ympäristönsuojelu > Vesiensuojelu > Vesienhoidon suunnittelu ja yhteistyö Lapissa > Toimenpideohjelmat För att underlätta läsandet av publikationen har en ordlista med de grundläggande begreppen utarbetats. Den finns i slutet av publikationen. Ett begrepp som ingår i ordlistan är kursiverat när det första gången nämns i texten. Vem hörs? Alla medborgare, medborgarorganisationer, myndigheter och verksamhetsidkare får delta i planeringen av vattenvården. Detta hörande gäller alla som är intresserade av tillståndet i de egna vattnen. Miljöcentralerna begär ett särskilt utlåtande om utkastet till förvaltningsplan från bland annat kommunerna, myndigheterna och organisationerna på området. På vad önskas feedback? Den regionala miljöcentralen vill ha dina synpunkter exempelvis i följande frågor: Har det samlats in tillräckligt med uppgifter som underlag för utkastet och är målsättningarna riktiga och tillräckligt välgrundade? Har det getts tillräckligt med möjligheter att delta i planerandet? Fokuserar man i utkastet på de rätta frågorna? Är de föreslagna åtgärderna effektiva och möjliga att genomföra? Hur kan åtgärderna finansieras? Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år

10 Den feedback som erhålls vid hörandet behandlas i den samarbetsgrupp för vattenvården som den regionala miljöcentralen har tillsatt. Ett sammandrag av feedbacken införs i kapitel 12 i förvaltningsplanen. Feedbacken presenteras mer ingående på vattenförvaltningsområdets webbsidor. > Lappi > Ympäristönsuojelu > Vesiensuojelu > Vesienhoidon suunnittelu ja yhteistyö Lapissa > Kuuleminen vesienhoidosta Hur och när kan jag framföra min åsikt? För hörandet har det anslagits ett halvt år. Perioden börjar den 30 september 2008 och slutar den 30 mars Hörandet kommer att genomföras överallt i Finland under samma tid. De fritt formulerade åsikterna och ställningstagandena kan sändas per brev eller per e-post. Av feedbacken ska det framgå vem som ger den och personens kontaktuppgifter. Feedbacken ska sändas till registratorskontoret vid den regionala miljöcentralen (kontaktuppgifterna finns i slutet av denna publikation). 8 Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år 2015

11 1 Inledning 1.1 Avsikten med förvaltningsplanerna Vad är målet med planeringen av vattenvården? Ett allmänt mål för vattenskyddet och vattenvården är att älvar, åar, sjöar, kustvatten och grundvatten har minst god status före år De vatten som bedömts ha hög eller god status får inte försämras. Dessa mål är gemensamma inom hela Europeiska unionens område. Utsläppen av eutrofierande, förorenande samt andra skadliga ämnen i vattenförekomsterna ska begränsas. Skadorna som orsakas av översvämningar och torka ska minskas. Vattnens status bedöms med hjälp av en ny klassificering. Den första bedömningen av ytvattnens status enligt den nya klassificeringen blev färdig i juni Älvarnas, åarnas, sjöarnas och kustvattnens status klassificeras utifrån ekologisk och kemisk status som hög, god, måttlig, otillfredsställande eller dålig beroende på vattenområdets naturliga egenskaper. Förut klassificerades vattenkvaliteten enligt hur användbart vatnet var ur människans synvinkel. Grundvattnets status klassificeras som god eller dålig utifrån dess kemiska och kvantitativa status beroende på vilkendera av dem som är sämre. Övervakningen av vattnens status utvecklas så att man får den information som behövs för klassificeringen. Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år

12 Lagen om vattenvårdsförvaltningen Lagen om vattenvårdsförvaltningen Planeringen av vattenvården regleras i huvudsak i lagen om vattenvårdsförvaltningen (1299/2004), den s.k. vattenförvaltningslagen, och de förordningar som getts med stöd av den. Med vattenförvaltningslagen och de tillhörande övriga författningarna har man verkställt EG:s ramdirektiv för vattenpolitiken (2000/60/EG). I vattenförvaltningslagen fi nns föreskrifter om myndigheternas samarbete, utredning av vilka faktorer som inverkar på vattnens status, övervakning, klassifi cering av vattnen, planering av vattenvården samt medborgarnas och olika aktörers deltagande i planeringen. I förordningen om vattenförvaltningsområden (1303/2004) samt i förordningen om vattenvårdsförvaltningen (1040/2006) ingår närmare föreskrifter om hur planeringsarbetet ska ordnas på vattenförvaltningsområdena och hur olika intressentgrupper ska delta i beredningen av förvaltningsplanen. Vattenförvaltningslagen styr systemet för planering av vattenvården, men beslut om tillstånd som gäller verksamhetsutövare fattas fortfarande med stöd av miljöskyddslagen (86/2000), vattenlagen (264/1961) och annan lagstiftning. Enligt 13 i vattenförvaltningslagen För utarbetandet av förvaltningsplanen ska de regionala miljöcentralerna göra upp: 1) en tidtabell och ett arbetsprogram för utarbetandet av förvaltningsplanen minst tre år innan planperioden börjar; 2) en översikt över väsentliga frågor om vården av avrinningsområdet minst två år innan planperioden börjar; samt 3) ett utkast till förvaltningsplan minst ett år innan planperioden börjar; Denna handling är det utkast till förvaltningsplan som avses i punkt 3 ovan. Enligt 15 i vattenförvaltningslagen De regionala miljöcentralerna ska ge alla möjlighet att ta del av utkastet till förvaltningsplan och bakgrundshandlingarna till den samt ge alla tillfälle att framföra sina åsikter om beredningsunderlagen skriftligt eller elektroniskt. Miljöcentralerna ska publicera en kungörelse på kommunernas anslagstavlor om att beredningsunderlagen fi nns framlagda. Handlingarna ska till nödvändiga delar hållas tillgängliga i kommunerna i området och de ska publiceras i elektronisk form. Miljöcentralerna ska dessutom begära nödvändiga utlåtanden. 10 Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år 2015

13 1.2 Utarbetandet av planer Kuvaliiteri/Markku Varjo Planerna utarbetas för vattenförvaltningsområdena Vattenvård kräver ett omfattande samarbete. Vattenvården planeras specifikt för varje vattenförvaltningsområde, som på det finska fastlandet är fem till antalet. Dessutom bildas två internationella vattenförvaltningsområden, det ena med Sverige och det andra med Norge (bild 1.2.1). Åland utgör ett eget vattenförvaltningsområde och svarar själv för verkställandet av EU:s ramdirektiv för vattenpolitiken. Ett vattenförvaltningsområde består av ett eller flera avrinningsområden. Bild Vattenförvaltningsområdena. Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år

14 Planen kommer till i samarbete För alla vattenförvaltningsområden ska det utarbetas en förvaltningsplan. Denna handling är ett utkast till en första förvaltningsplan för Torne älvs vattenförvaltningsområde. Planen utgör grund för vattenskyddet på vattenförvaltningsområdet. Den innehåller en gemensam syn på vilka vattenskyddsproblem som finns på hela vattenförvaltningsområdet samt på hur man kan lösa dem. Planen utarbetas av de miljöcentraler som verkar på ett vattenförvaltningsområde tillsammans med samarbetsgrupperna. I samarbetsgrupperna har man samlat företrädare för så många olika intressentgrupper på området som möjligt. Samarbetsgruppen lägger fram förslag om mål för vattenvården till den regionala miljöcentralen. Den övervakar, bedömer och förutser nyttjandet och skyddet av vattnen samt deras status och utveckling på området. Samarbetsgruppen behandlar och tar ställning till utkastet till förvaltningsplan samt de utredningar och program som gjorts upp för planen. De åtgärder som behövs för att förbättra och bevara vattnens status planeras i åtgärdsprogram, och vid utarbetandet av dem sköts också största delen av det praktiska samarbetet. Alla regionala miljöcentraler utarbetar minst ett åtgärdsprogram för det egna området. Sammandraget av åtgärdsprogrammen är en väsentlig del av förvaltningsplanen. Målet är en vattenvårdsplanering som är öppen och tillåter deltagande. En lyckad planering grundar sig på tillräckliga och tillförlitliga data. För att utöka kunskapsunderlaget behövs ett brett samarbete och hörande av olika aktörer. Planen revideras med sex års mellanrum den första revideringen görs år Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år 2015

15 TIDTABELL FÖR FÖRVALTNINGSPLANEN I II III VI I II III VI I II III VI I II III VI Arbetsprogrammet och tidtabellen utarbetas Hörande om arbetsprogrammet och tidtabellen Övervakningsprogrammet utarbetas Yt- och grundvattnen klassificeras Sammandrag av viktiga frågor i anslutning till vården av vattenförvaltningsområdet Hörande om sammandraget Målen för vattnens status och kvantitet ställs upp Åtgärdsprogrammet sammanställs Förslaget till förvaltningsplan utarbetas Hörande om förslaget Förslaget kompletteras på basis av hörandet Statsrådet godkänner förvaltningsplanerna Samarbetsgruppen arbetar Sammanställning och komplettering av uppgifterna med tanke på planeringen Internationellt samarbete Bild Tidtabell för planeringen av vattenvården. Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år

16 1.3 Vattenvårdsplaneringens effekter Vilken effekt har vattenvårdsplaneringen? Planeringen av vattenvården och de åtgärdsprogram och förvaltningsplaner som planeringen utmynnar i främjar vattenskyddet på många sätt. De lösningar som framförs i förvaltningsplanerna påverkar beslutsfattandet i fråga om projekt och åtgärder. Det som är ännu viktigare är att det under planeringens gång produceras nya data och att de olika aktörerna växelverkar och försöker nå samförstånd om riktlinjerna för hur man ska framskrida i arbetet. En planerad vattenvård har betydelse bland annat på följande områden: Kunskapen om vattnens status och de faktorer som inverkar på statusen förbättras. Vid planeringen av vattenvården ställer man upp regionala mål för vattenvården samt fastslår åtgärder med vilka målen ska nås. Kunskapen om åtgärdernas effekter blir bättre. Vid planeringen av vattenvården tar man reda på om det på planeringsområdet finns platser där man på grund av naturliga förhållanden och tekniska eller ekonomiska faktorer måste ställa upp lindrigare mål. Resultaten av vattenvårdsplaneringen inverkar på genomförandet av praktiska åtgärder via tillståndsbesluten. Vattenvårdsplaneringen styr åtgärderna i anknytning till vattnen samt beslutsfattandet i fråga om planering av markanvändningen. Vattenvårdsplaneringen kan utnyttjas vid styrningen av både EU:s finansiering och den nationella finansieringen (såsom miljöstödet för jordbruket, regionalutvecklingsfinansieringen osv.). Planen ska beaktas vid tillståndsbehandling De förpliktande åtgärder som gäller enskilda projekt som kräver tillstånd bestäms även i fortsättningen utifrån lagstiftningen. Tillstånd behandlas genom tillståndsförfaranden som grundar sig på speciallagstiftning, såsom vattenlagen, miljöskyddslagen, markanvändnings- och bygglagen samt naturvårdslagen. I tillståndsbeslut som ges efter att förvaltningsplanen godkänts ska det anges hur förvaltningsplanen har beaktats. 1.4 Bakgrunden till vattenskyddet Vattenskyddet grundar sig förutom på vattenvårdslagstiftningen även på statsrådets principbeslut om riktlinjerna för vattenskyddet fram till år Även om vi i Finland har en lång vattenvårdstradition har inte alla mål ännu nåtts. På många områden behövs effektivare åtgärder för att förbättra vattnens status. Tyngdpunkterna inom vattenskyddet och vattenvården är beroende av särdragen i varje område. För att skydda ytvattnen är det viktigast att man minskar i synnerhet belastningen från näringsämnen som orsakar övergödning samt från skadliga ämnen och syreförbrukande ämnen. På samma gång skyddas vattennaturen. Grundvattnen ska skyddas mot riskfaktorer som försämrar deras kvalitet samt mot åtgärder som minskar bildandet av grundvatten. 14 Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år 2015

17 > Ympäristönsuojelu > Vesiensuojelu > Valtioneuvoston periaatepäätös vesiensuojelun suuntaviivoista vuoteen 2015 (på finska) Många kraftigt belastade vattendrags status förbättrades betydligt på och 1980-talen, då man genomförde vattenskyddsåtgärder inriktade på samhällen och industrier. Under tiden mellan 1990-talets mitt och början av 2000-talet har vattnens status emellertid inte utvecklats i positiv riktning. Särskilt oroande är älvarnas dåliga status samt den ökade eutrofieringen av kustvattnen i Finska viken, Skärgårdshavet och delvis också Bottniska viken. Behoven i fråga om vattenskydd ökar genom att en betydande andel av befolkningen bor vid vatten med försämrad status. Under och 1980-talen utarbetades i hela landet helhetsplaner för nyttjande av vattnen under ledning av den dåvarande vattenstyrelsen. Därefter bereddes i en del av landet översiktsplaner skilt för varje avrinningsområde eller regionala översiktsplaner. Vissa regionala miljöcentraler har senare utarbetat utvecklingsplaner för nyttjande, vård och skydd av vattnen och miljön. Dessa planer har omfattat hela verksamhetsområdet och de har innehållit uppgifter om nuläget i vattnen samt åtgärder och mål för att utveckla vattnens olika nyttjandeformer och uppgifter. Målet i det föregående tioårsprogrammet Målen för skydd av vattnen fram till år 2005 har inte till alla delar förverkligats. Statusen hos de vattenområden som förändrats i negativ riktning har inte i väsentlig utsträckning förbättrats. Näringsbelastning och strukturella förändringar utgör fortfarande problem när det gäller ytvattnen. Läget för de orörda småvattnen har tydligt försämrats. På nästan hälften av de grundvattenområden som är viktiga för vattenförsörjningen finns det verksamhet som utgör en risk för grundvattnets status. Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år

18 2 Program och planer för vattenvården 2.1 Internationellt samarbete och avtal Det internationella samarbetet inverkar på vattenskydds- och vattenvårdspolitiken i Finland. Särskilt viktigt är samarbetet med grannländerna, lagstiftnings- och programarbetet i Europeiska unionen samt det internationella samarbetet gällande Östersjöområdet. Finland har gränsvattenavtal med Ryssland (1964), Sverige (1971) och Norge (1980). På frågor som gäller gränsvatten inverkar också UNECE:s (FN:s ekonomiska kommission för Europa) gränsvattenkonvention (1996), som förebygger, begränsar och minskar sådan vattenförorening vars inverkan sträcker sig eller sannolikt sträcker sig till andra länder. Med konventionerna främjas vattenskyddet i gemensamma vattendrag. Dessutom fastställs tyngdpunkterna för vattenskyddet i Miljöministeriets strategi för Ryssland Finland stöder exempelvis utvecklingen av avloppsvattenshanteringen i S:t Petersburg. Avsikten med Helsingforskonventionen (HELCOM 1992), som gäller skyddet av havsmiljön inom Östersjöområdet, är att stoppa föroreningen av Östersjön. Ett nytt handlingsprogram för skydd av Östersjön blev färdigt den 15 november FN:s internationella sjöfartsorganisation (IMO) beviljade år 2005 hela Östersjön, med undantag för Rysslands territorialvatten, status som särskilt känsligt havsområde. IMO har också utvecklat spelregler som ska förbättra säkerheten och minska miljöriskerna särskilt inom sjöfarten. Inom EU har man berett och håller på att bereda flera direktiv och rekommendationer i anknytning till ramdirektivet för vattenpolitiken samt vattenvården, såsom översvämningsdirektivet, ramdirektivet om en marin strategi samt klimatstrategin. Dessutom har det i enlighet med rekommendationen om genomförande av en integrerad förvaltning av kustområdena i Europa (2002) utarbetats en nationell kuststrategi. Samordning av direktivet om en marin strategi och ramdirektivet för vattenpolitiken Europeiska unionens råd har godkänt direktivet om en ram för gemenskapens åtgärder på den marina miljöpolitikens område (ramdirektivet om en marin strategi) KOM(2005)504, som träder i kraft hösten Det huvudsakliga syftet med direktivet är att gemenskapens havsmiljöer ska ha en god status före år Medlemsländerna ska sätta de lagar, förordningar och administrativa bestämmelser som direktivet kräver i kraft inom två år efter ratifieringen. Dessutom ska verkställandet av direktivet effektiveras och underlättas samtidigt som detsamma görs med vattenramdirektivet. 16 Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år 2015

19 Likaså ska man bedöma om det finns överlappningar och synergi med andra författningar, såsom vattenramdirektivet, habitatdirektivet, direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse samt de program som gäller skydd av havsmiljöer, exempelvis HELCOM:s handlingsprogram för skydd av Östersjön. Direktivets mål är att för skyddet av haven i Europa skapa gemensamma och enhetliga principer med vilka man stöder det fortgående skyddet av havsmiljön och förhindrar att dess status blir sämre. Ramdirektivet om en marin strategi gör det möjligt att ta fram mål och åtgärder skilt för varje havsområde, och då kan man bättre beakta havsområdenas specifika egenskaper och problem. Vid fastställandet av statusen för ett havsområde beaktas bland annat områdets fysikaliska och kemiska egenskaper, livsmiljöer, biologiska faktorer samt andra egenskaper. En god ekologisk status i haven försöker man uppnå med en strategi som grundar sig på ekosystemen, varvid nyttjandet av haven sker med hänsyn till ekosystemens bärkraft. Verkställandet av direktivet kulminerar i genomförandet av de nationella marina strategier som medlemsländerna i fortsättningen kommer att utarbeta för sina havsvatten (2016) och i genomförandet av de åtgärdsprogram som utgör en del av dessa strategier. Medlemsländerna ska också samarbeta och koordinera sin verksamhet med de övriga medlemsländerna inom havsområdet. I den nationella marina strategin kartläggs genom en bedömning av havsmiljöns status och belastningen på havsmiljön vilka åtgärder som behövs samt vilka styrmedel som behövs mest och vilka som är lämpligast för att åtgärderna ska bli vidtagna och målen nådda. I åtgärdsprogrammen som ingår i den marina strategin fastslås vilka åtgärder som ska vidtas för att uppnå en god miljöstatus i havsvattnen. Vid planeringen av åtgärderna ska medlemsländerna beakta förvaltningsåtgärder och kommunikation, intressentgruppernas deltagande och målet att öka den allmänna medvetenheten. Dessutom bör man beakta principen om hållbar utveckling samt åtgärdernas sociala och ekonomiska effekter. Innan man vidtar åtgärder bör medlemsstaterna säkerställa att åtgärderna är kostnadseffektiva och tekniskt genomförbara samt bedöma deras konsekvenser. Direktivet kräver att de medlemsstater som har havsvatten inom samma havsområde koordinerar sina åtgärder. Detta borde ske inom ramen för de befintliga institutionella strukturerna för havsområdet i fråga. Dessutom bör medlemsstaterna försöka koordinera sina åtgärder med de stater utanför EU som har havsvatten inom samma havsområde. För att undvika överlappande arbete ska man i Finland i det nationella verkställandet av direktivet om en marin strategi speciellt beakta den roll som planeringen av vattenvården har. Problemen i Östersjön härstammar till största delen från avrinningsområdena, varför det är viktigt att samordna och schemalägga verkställandet av de åtgärdsprogram som ingår i förvaltningsplanerna och verkställandet av direktivet om en marinstrategi samt att utveckla samarbetet. Samordning av översvämningsdirektivet och vattenramdirektivet Europeiska unionens råd godkände direktivet om bedömning och hantering av översvämningsrisker (översvämningsdirektivet, 2007/60/EY) den 18 september Översvämningsdirektivet förpliktar medlemsstaterna: att preliminärt bedöma översvämningsriskerna samt att utarbeta kartor över översvämningshotade områden och översvämningsrisker samt planer för hantering av översvämningsrisker. Vid Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år

20 verkställandet av översvämningsdirektivet ska man fästa särskild vikt vid klimatförändringens effekter. Åtgärderna samordnas med ramdirektivet för vattenpolitiken. Översvämningsdirektivets tillämpningsområde omfattar alla vattendrag och delar av dem samt alla kustområden. Översvämningar i avloppsvattensystem behöver inte behandlas. Medlemsländerna får besluta om nivån på översvämningsskyddet och om hur man ska hantera riskerna för översvämning. Jord- och skogsbruksministeriet har i december 2007 tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att för Finland bereda författningarna för verkställande av översvämningsdirektivet och hantering av översvämningsriskerna. Medlemsstaterna har fått anvisning om att utföra en preliminär bedömning före utgången av 2010, det vill säga bedöma i vilka vattendrag och kustområden översvämningsrisken är betydande utarbeta kartor över översvämningshotade områden och översvämningsriker före utgången av 2013 utarbeta planer för hantering av översvämningsriskerna före utgången av I den preliminära bedömningen av översvämningsriskerna anges de områden där möjliga allvarliga översvämningsrisker föreligger eller kan förväntas uppstå. Vid bedömningen granskas skador på människors hälsa, miljön, kulturarvet och ekonomisk verksamhet. Utifrån bedömningen utarbetas för de mest betydande riskobjekten kartor över de översvämningshotade områdena och översvämningsriskerna samt planer för hantering av översvämningsriskerna. Definitionsgrunderna för en betydande översvämningsrisk kan man besluta om på nationell nivå. I planerna för hantering av översvämningsriskerna ska man lägga fram mål för hantering av riskerna och åtgärder för att nå målen. Planerna ska behandla alla aspekter av hanteringen av översvämningsrisker. Planerna för hantering av översvämningsriskerna ska innehålla åtgärder med vilka man kan nå målen för riskhanteringen. Som exempel på metoder nämns främjande av hållbara metoder för markanvändning, förbättrad vattenhållningsförmåga samt kontrollerad översvämning av vissa områden vid en översvämning. Regleringar, rensningar och invallningar hör till de traditionella metoderna vid översvämningsskydd. Svämvatten kan hållas kvar i skogar, på myrar och på åkrar, och regleringarna kan effektiveras. Genom styrning av markanvändningen kan man försäkra sig om att byggnader och bedrivandet av olika typer av verksamhet kan fortgå även med hänsyn till klimatförändringens effekter. Planerna för hantering av översvämningsriskerna samordnas med förvaltningsplanerna. Hanteringen av översvämningsriskerna granskas under denna planeringscykel på ett allmänt plan bland annat genom att identifiera drag och mål som är gemensamma inom båda planerna, såsom stävjandet av klimatförändringens effekter. Under följande cykel preciseras frågan i åtgärdsprogram och förvaltningsplaner, och vid val av åtgärder gynnas åtgärder som är bäst sett ur bådas synvinklar. Det finns också ett omfattande gemensamt kunskapsunderlag, t.ex. i form av kartbottnar. Man fortsätter att utreda om användningen av dessa kartbottnar kunde bli effektivare. Behoven av att integrera planeringen preciseras när lagstiftningen om verkställandet av översvämningsdirektivet blivit klar år Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år 2015

21 2.2 Nationella program och planer Statsrådet fattade år 2006 ett principbeslut som innehåller nya riksomfattande riktlinjer för skyddet av insjöarna, kustvattnen och grundvattnen (Riktlinjer för vattenskyddet fram till år 2015). I principbeslutet ingår mål och åtgärder för att förbättra vattnens status. År 2002 fattade statsrådet ett principbeslut om åtgärder för att skydda Östersjön: Finlands skyddsprogram för Östersjön. I detta har man bland annat satt som mål att minska eutrofieringen och förbättra naturens och vattenområdenas status i Östersjön. Riskerna och olägenheterna som transporterna av olja och kemiska ämnen samt farliga ämnen medför måste minskas. I programmet nämns över 30 sätt att nå målen. I beslutet krävs åtgärder under de följande åren både i Finland och i dess närområden. Miljöpolitiken inom jordbruket baserar sig på EU:s principer inom den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP). Enligt dessa principer genomförs även i Finland ett miljöprogram för jordbruket. Programmet baserar sig på frivilliga avtal som tecknas med gårdarna och på utbetalningen av ett miljövårdstöd. Vattenskyddet inom jordbruket finansieras med EU:s miljöstöd för jordbruket och med ett nationellt investeringsstöd för jordbruket. Nationella program och planer som eventuellt inverkar på vattenvården har utarbetats för olika branscher. Exempel på dessa är: den nationella strategin för anpassning till klimatförändringen, de riksomfattande målen för områdesanvändningen, Vägförvaltningens miljöprogram för åren osv. 2.3 Regionala program och planer De regionala miljöcentralerna och deras föregångare, vatten- och miljödistrikten, har tillsammans med sina intressentgrupper gjort upp regionala översiktsplaner för vattenskyddet, vattenanvändningen och vattentjänsterna samt utvecklingsprogram för avrinningsområdena. De aktörer som deltagit i beredningen av dessa planer har förbundit sig att genomföra åtgärderna i planen. Åtgärderna är ännu delvis ogenomförda, och det man kom överens om i planerna bör beaktas när man utarbetar förvaltningsplaner. Dessutom har man utarbetat regionala planer för översvämningsskydd, utredningar om behovet av iståndsättning av rinnande vatten och sjöar, skyddsplaner för grundvatten samt utredningar som fokuserar på samordning av grundvattenskyddet och stenmaterialförsörjningen. Landskapsöversikterna och landskapsprogrammen har en central roll även när det gäller vattenskyddet. Landskapsförbunden utarbetar i samarbete med de olika aktörerna på området en landskapsöversikt över sitt eget område. Denna översikt är en långsiktig strategisk plan för landskapet. I översikten uppställs mål för landskapets utveckling. I landskapsprogrammet fastslås med vilka åtgärder man ska nå målen i landskapsöversikten, vilka de viktigaste projekten med avseende på utvecklingen av landskapet är, och dessutom ingår en uppskattning av hur åtgärderna och projekten ska finansieras. I landskapsplanen reserveras områden för industri och företagsverksamhet som är förenad med miljörisker. Landskapsöversikten, landskapsplanen Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år

22 och landskapsprogrammet bildar tillsammans en helhet inom landskapets planeringsverksamhet, och denna helhet ska beaktas när man utarbetar andra planer, program och åtgärder inom landskapet. Andra program och planer som inverkar på vattenvården har utarbetats för olika branscher. Exempel på dessa är de regionala miljöprogrammen, översiktsplanerna för skyddszoner för åkerodling, programmen för fiskerinäringen, de regionala skogsprogrammen, utvecklingsprogrammen för landsbygden samt andra sektorsvisa regionala program som olika aktörer utarbetar. Dessutom har man på området genomfört och kommer att genomföra otaliga för vattenskyddet viktiga projekt som hänför sig till olika kommunala, kommunöverskridande, landskapsvisa, nationella eller EU-finansierade planer och program. Exempel på sådana i huvudsak lokala projekt för iståndsättning av vattendrag samt utvecklingsplanerna för vattentjänsterna. Närmare uppgifter finns tillgängliga på de regionala miljöcentralernas webbsidor på adressen: > Lappi > Ympäristönsuojelu > Vesiensuojelu > Vesienhoidon suunnittelu ja yhteistyö Lapissa > Toimenpideohjelmat (på finska). 20 Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år 2015

23 3 Allmän beskrivning av vattenförvaltningsområ det 3.1 Naturförhållanden, markanvändning och bebyggelse Torne älvs vattenförvaltningsområde sträcker sig från Bottenvikens kust ända upp till armbågsom rådet i norra Lappland (Bild 3.1.1). Vattenförvaltningsområdet består av ett huvudvattendragsom råde, vattendragsområde nr 67, Torne älv Muonio älv. Vattenförvaltningsområdets land- och vattenområden hör till Fennoskandiska sköldens naturgeografiska område och Bottenvikens kust till Östersjöns naturgeografiska område. Torne älvs vattenförvaltningsområde är km 2 av Finlands yta, vilket är nästan en tredjedel av ytan på hela internationella vattenförvaltningsområdet i Torne och Muonio älvarna. Till vattenför valtningsområdet hör 107 km 2 av Finlands kustvattenområde och 666 km 2 av landets insjövatten område. Bild Torne älvs vattenförvaltningsområde. Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år

24 På den svenska sidan är vattendragsområdets yta km 2 och av älvarnas övre lopp på den norska sidan totalt 284 km 2. Av vattendragsområdets yta är km 2 (4,6 %) sjöar. Vattendragsområdet består av två huvudfåror, Torne älv som kommer från den svenska sidan och Muonio älv som rinner längs den svensk-finska gränsen. Beträffande markformen kan man i Torne älvs vattenförvaltningsområde skilja på tre från varandra avvikande områden (bild 3.1.2). Torne älvs nedre lopp ligger i den släta terrängzonen vid Bottenvikens kust där höjddifferenserna är små. Den följande zonen utgör den största delen av vattenförvaltningsområdet, terrängens höjd är över havet. Vattendragets övre lopp sträcker sig till det skandiska fjällområdet där många fjäll är över tusen meter höga. I Torne älvs vattenförvaltningsområde, liksom även på andra platser i Finland, har marken huvudsakligen formats under den senaste istiden. Berggrunden är täckt med lösa jordarter, den allmännaste är morän. Torv, som är ett skikt organisk substans, är en annan vanlig jordart i vattendragsområdet. Det finns många myrar speciellt på de släta markerna i vattendragsområdets mellersta och nedre delar. I Pello regionen är myrarnas andel ca % av områdets areal (bild 3.1.3). I norra delen av vattendragsområdet finns långa åsar mellan Lainio och Muonio älvarna samt i armbågsområdet. Dessa åsar har skapats vid issmältningen av grus och sand från glaciärälvarna. Den högsta stranden av den forna Östersjön syns som urlakningsgräns i moränterrängen. Ovan om den är moränmaterialet orört och tätt. Nedanför den högsta stranden har en del av de finare substanserna av moränens ytskikt urlakats eller moränen är betäckt av olika tjocka strandskikt. Bild Höjdförhållanden i Torne älvs vattenförvaltningsområde. 22 Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år 2015

25 Bild Jordmånen i Torne älvs vattenförvaltningsområde. Bergrunden i Torne älvs vattenförvaltningsområde hör till den fennoskandiska sköldens urberg och har bildats för 1,6 2,7 md år sedan. De övre loppen av Torne älvs vattendrag börjar i det skandiska fjällområdet i Sverige och Norge där bergrunden består av skiffrade bergarter med ursprung i sediment och vulkaner (bild 3.1.3). Den högsta stranden av det forna Östersjön fanns i Övertorneå 210 meter, i Pajala 175 meter och i Äkäsjoensuu 168 meter över den nuvarande havsytan. Den finaste jordarten lagrades då isen smalt djupt i vattnet i av isen uppdämda sjöar och i botten av det forntida havet. Därför finns det i vattendragsområdet stora silt- och lerskikt ända från södra delen av Juoksenki till älvmynningen samt i Pajala och Kolari regionerna. Från Torneälvdalens kust ända upp till Pello är landskapet till största delen av jordbruk format kulturlandskap. 1,2 % av hela arealen i vattenförvaltningsområdet är jordbruksområde, 83,2 % skog och öppna moar samt 10,2 % skoglösa myrar och andra landområden (bild 3.1.5). Antalet omfattande utdikningar har betydligt ökat ytan på växande skogsmark. Till exempel utdikades på den finska sidan av vattendragsområdet åren totalt ca ha torvmark. Ca % av ytan på myrmarkerna på den finska sidan av Torne älvs vattendragsområde har dikats ända upp till Pello. På och 2000-talen har antalet nydikningar minskat och restaureringsdikningarnas antal ökar. Dikning arna upphörde på statlig mark år Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år

26 Bild Berggrunden i Torne älvs vattenförvaltningsområde. Bild Markanvändningen i Torne älvs vattenförvaltnings område. 24 Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år 2015

27 Myrområdena, som är ca 23 % av arealen i vattendragsområdet, är till största delen utanför produktionen av trämaterial. Idkande av skogsbruk har därtill begränsats i närheten av trädgränsen. Utanför skyddsområdena och skogarna vid trädgränsen är skogarnas åldersstruktur för det mesta ungskog, detta på grund av de stora avverkningarna i slutet av 1990-talet. Under de senaste årtiondena har man i området allt klarare övergått från ett jord- och skogsbruksdominerat samhälle till ett samhälle med servicenäringar. Renskötsel är en gammal näring, som fortfarande idkas i norra Finland. På 1990-talet fick ca 800 hushåll i Finland sin huvudsakliga utkomst från renskötsel. Befolkningsantalet i Tornedalens vattendragsområde är invånare, d.v.s. befolkningstätheten är ca 2,6 invånare/km Ytvattnen Älvar och sjöar På grund av längden på Torne älv och på grund av att den går i nord-sydlig riktning varierar klimatförhållandena i området mycket. Den genomsnittliga medeltemperaturen i Torne älvs nedre lopp är 0 1 C då den i Kilpisjärvi är -2,6 C. Den termiska växtperiodens (medeltemperaturen under ett dygn är över 5 C) längd är i Torne älvs nedre lopp över 140 dygn då den i Torne träsk- och Kilpisjärvi regionerna är ca 110 dygn. De minsta nederbördsmängderna i norr är ca 400 mm/a. Åren var den genomsnittliga nederbördsmängden i den mellersta delen av vattendragsområdet 600 mm/a. Den isbelagda periodens längd i de mellersta delarna av området var åren i genomsnitt 223 dygn. Vattenförvaltningsområdet består i sin helhet av Torne älvs huvudvattendragsområde som rinner ut i Bottenviken. Torne älv är en av Nordkalottens stora älvar förutom på grund av vattendragets storlek även beträffande sin vattenföring. I Karunki i Torne älvs nedre lopp har den genomsnittliga medelvattenföringen (MQ) åren varit 430 m 3 /s. Vattenföringens volym varierar årligen och även per årstid. I Karunki har högvattenföringarna (MHQ) varit över fem gånger jämfört med medelvattenföringen. Sjöarna i Torne älvs vattendragsområde är till största delen små, med en areal på under 1 km 2. Sjötätheten i vattendragsområdet är genomsnittligt betydligt större i Tengeliö älvs vattendragsområde där de största av den finska sidans sjöar finns, Miekojärvi, Iso-Vietonen och Raanujärvi (tabell 3.2.1) I vattenförvaltningsområdet finns det allt som allt ca 165 sjöar som är större än 50 ha. Sjöarnas gemensamma areal är ca 500 km 2. Sjötäthetensprocenten i vattendragsområdet är 4,6. Då man räknar med älvar, med ett avrinningsområde på minst 100 km 2, är älvarnas sammanlagda längd är km. I de myrdominerande områdena av vattenförvaltningsområdets mellersta och nedre delar är vattnen till sin natur mycket humushaltiga och mörka. I norr och i mindre myrbetonade områden är vattnen klarare och näringsfattiga, speciellt i fjällområdena. Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år

28 Torne älv samlar mycket vatten redan i fjällområdena och har därför klarare vatten än de flesta biflöden som rinner ut i den i dess nedre och mellersta lopp. Tabell De tio största sjöarna i Torne älvs vattenförvaltningsområde (på den finska sidan). Sjö Vattendrag Areal (km 2 ) Strandlinje (km) Medeldjup (m) Största djup (m) Miekojärvi ,3 107,5 6,5 22,8 Kilpisjärvi-Alajärvi ,3 71,5 19,5 57,0 Iso-Vietonen ,4 51,0 6,4 20,4 Raanujärvi ,4 49,1 6,3 25,9 Jerisjärvi ,5 74,8 3,4 11,7 Iso Lohijärvi ,6 33,9 1,5 5,8 Äkäsjärvi ,1 49,3 3,0 12,0 Alanen Alposjärvi ,5 27,3 7,2 22,9 Pasmajärvi ,4 23,1 1,6 4,0 Törmäsjärvi ,1 12,3 6,5 18,9 I vattenförvaltningsområdets södra delar, vid Bottenvikens kust, är vattendragen näringsrika och deras kvalitet är i allmänhet svagare än i områdets övriga delar. Den naturliga näringsnivån är högre i området med den gamla Östersjöns botten än i områden ovanför den gamla havsnivån och därtill ökar även bosättnings- och jordbrukskoncentrationen näringsinnehållet i vattendragen. Kustvattnen Bottenviken är ett säreget havsområde, som för många delar påminner om en sjö. Humushaltiga älvvatten, låg salthalt, grundhet och en lång period med istäcke är typiska drag för Bottenviken. Den karaktäriseras även av snabb landhöjning och således av en strandzon som ständigt ändras i grunda områden samt av en öppen kust. Till Torne älvs vattenförvaltningsområde hör tre kustvattenformer (tabell 3.2.3) Bottenvikens totala yta är km 2 och vattenvolym km 3. Medeldjupet i Bottenviken är 40 meter och som djupast är den 148 meter. Bottenvikens vattenvolym är liten och vattnet byts snabbt. Vattnets uppehållstid är bara 5,3 år. Andelen sötvatten som kommer från älvarna kan i bästa fall vara t.o.m. 40 % av vattenvolymen. Tabell Kustvattnen i Torne älvs vattenförvaltningsområde. Kustvattendel Vattenytans areal (km 2 ) Röyttä inre 15,3 Torneå inre 21,7 Torneå yttre 69,5 Totalt 106,5 Det finns inte många organismarter i Bottenviken och de består huvudsakligen av sötvattenarter som har anpassat sig till bräckt vatten. Många av de organismer som finns i Bottenviken lever för salthaltens och temperaturens del i den yttersta gränsen av deras toleransförmåga. 26 Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år 2015

29 3.3 Grundvattnen Kartläggning och klassificering av grundvattenområdena I Finland har grundvattenområdena kartlagts systematiskt redan under cirka 30 års tid. Den senaste och mest omfattande kartläggningen gjordes under åren Grundvattenområdena indelades då också i tre klasser i enlighet med deras lämplighet för vattentäkt, vattenförsörjning och deras behov av skydd. Från år 1996 har kartläggningen och klassificeringen av grundvattenområdena uppdaterats och preciserats i huvudsak som tjänsteuppdrag inom miljöförvaltningen. Med ett grundvattenområde av klass I, det vill säga ett för vattenförsörjningen viktigt grundvattenområde, avses ett av den regionala miljöcentralen fastslaget grundvattenområde vars grundvatten används eller enligt planerna kommer att användas inom år eller annars kan behövas för exempelvis vattenförsörjningen under kristid vid ett vattenverk med minst 10 anslutna hushåll eller för en industri som har behov av gott råvatten. Med ett grundvattenområde av klass II, det vill säga ett för vattenförsörjning lämpligt grundvattenområde, avses ett av den regionala miljöcentralen fastslaget grundvattenområde som enligt undersökning har visat sig vara lämpligt för gemensam vattenförsörjning men där man hittills ännu inte har kunnat påvisa behov för vattenförsörjning till samhällen eller glesbygdsbosättning eller för vattenanvändning för industri. Med ett grundvattenområde av klass III, det vill säga ett annat grundvattenområde, avses ett område där det ännu krävs tilläggsundersökningar om förutsättningarna för att ta ut vatten, om vattnets kvalitet och om risken för förorening eller förändringar. Grundvattentillgångar I samband med kartläggningen av grundvattenområdena bedömdes även mängden grundvatten som bildas i grundvattenområdena. Bedömningarna baserar sig på arealen på de områden där grundvattnen bildas samt på en uppskattning av ytjordens vattengenomsläpplighet och nederbörd. Den beräknade totalmängd grundvatten som bildas i Torne älvs vattenförvaltningsområde beräknades till ca m 3 /d. De beräknade grundvattentillgångarna i vattenförvaltningsområdet är med tanke på dagens användning rikliga, ty den uttagna vattenmängden är ca m 3 /d, d.v.s. knappt 20 % används. Vattenförvaltningsområdet är i ett geologiskt område med varierande berggrund. Största delen av grundvattenområdena finns i ett område med sura stenarter och grundvattnen är svagt sura. Allmänt sagt lämpar sig regionens grundvattenområden, med undantag av Bottenvikens kustregion, väl för användning som hushållsvatten. Vattnets syrehalter är höga och järn- och manganhalterna små. Grundvattnens elledningsförmåga och alkalitetsvärden är i medeltal små och grundvattnet är mjukt. Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år

30 Grundvattenområdena i klass I och II är i huvudsak moar. Grundvattenområdena i klass III ligger till största delen i obebodda ödemarker och speciellt i norra delarna av området finns det platser som inte har undersökts. På det sorterade materialet finns ställvis morän. Typiskt för Torne älvs vattenförvaltningsområde och speciellt för Ylitornio regionen är att det vid foten av sluttningarna på moränbergen finns avflöden från källor och byar med små vattentäkter. Inom vissa grundvattenområden där sluttningar bildats finns det även strandavlagringar. Tabell Antalet grundvattenområden, arealer och mängden grundvatten som bildas i Torne älvs vattenförvaltningsområde. Antal grundvattenområden Areal (km 2 ) Andel av VFO:s hela areal (%) Uppskattning av den vattenmängd som bildas (m 3 /d) Klass I 65 60,0 0, Klass II 40 48,1 0, Klass III ,6 3, Totalt ,7 4, Bild Kartlagda grundvattenområden i Torne älvs vattenförvaltningsområde. 28 Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år 2015

31 3.4 Förändringar i förhållandena Klimatförändring Klimatförändringen påverkar på många sätt vattentillgångarna, den övriga miljön och samhället. Effekterna kan delvis redan skönjas, men de bedöms öka väsentligt när vi närmar oss slutet av århundradet. Uppgifterna om klimatförändringens effekter är fortfarande bristfälliga, och på kort sikt är många andra vattenvårdsrelaterade faktorer betydligt viktigare med avseende på vattnens status. Av den anledningen behandlas klimatförändringen under denna planeringscykel på en allmän nivå; under följande cykler kommer strategin att preciseras. De vattenmängder som rör sig i vattnets kretslopp och den tidsmässiga variationen i mängderna är centrala frågor när det gäller vattnens ekologiska status. En kraftig tidsbaserad variation är ofta kännetecknade för älvvatten som är i orört tillstånd. Vattenmängderna och den reglering som de är föremål för är dessutom en väsentlig faktor för målet inom vattenvården att minska de negativa effekterna av översvämningar och torka. Sammankopplingen av verkställandet av översvämningsdirektivet och vattenvården säkerställer att klimatförändringen granskas tillräckligt ur båda synvinklarna under de följande planeringscyklerna. Man håller också på att utveckla en gemensam europeisk strategi, inte ett egentligt direktiv, på området vattenvård när det gäller hanteringen av risken för torka. I åtgärdsprogrammen och förvaltningsplanerna under följande planeringscykel har man för avsikt att precisera uppgifterna om klimatförändringens effekter på vattnets kretslopp, belastningen av vattendragen och deras status samt de statusförbättrande åtgärderna. Samtidigt granskas bland annat behovet av att utveckla övervakningsprogrammen för att man ska kunna observera effekterna, göra ändringar i typindelningen av vattenförekomsterna och typernas referensförhållanden, utveckla kunskapsunderlaget för att kunna beakta klimatförändringen i åtgärdsprogrammen och i detta avseende knyta planeringen allt närmare planeringen av de övriga användningsändamålen för vattnen och markanvändningsplaneringen samt använda ett tidsperspektiv som är lämpligare för granskning av klimatförändringen och som alltså är längre än tidsperspektivet i vattenförvaltningslagen (2027), till exempel 40 år. Nedan beskrivs klimatförändringens effekter på vattentillgångarna och generellt på olika aktiviteter, samt särdragen som berör vissa områden inom åtgärdsprogrammet. Klimatförändringens effekter Enligt de färskaste klimatscenariona kommer medeltemperaturen i Finland att vara 1,2 1,8 ºC högre år 2020 än under jämförelseperioden Scenariot för en ökning fram till år 2050 är 2,3 3,7 ºC och för år 2080 är ökningen 3,1 6,2 ºC. De motsvarande förändringarna i nederbörd kommer att vara 4 6 %, 8 13 % och %. Förändringen i fråga om hur häftiga regnen kommer att bli skulle vara större än förändringen i medelnederbörden. Den största dygnsnederbörden skulle på vintern öka med % Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år

32 och på sommaren med % före utgången av århundradet. Dessa nya scenarion avviker inte nämnvärt från tidigare scenarion; prognosen för nederbörden har dock i någon mån justerats uppåt i synnerhet för slutet av sommaren. I Finland inverkar klimatförändringen mest på insjöarnas hydrologiska förhållanden därigenom på förhållandet mellan de olika årstiderna när det gäller avrinning, vattenföring och vattenhöjd. Man har uppskattat att den årliga avrinningen kommer att förändras % beroende på vattendragsområdet. När klimatet förändras kommer avrinningen på vintern att öka betydligt på grund av att snösmältningen och regnen ökar. För att minska de högvatten, som förorsakas av snösmältning, behövs lagringsvolym fortfarande i norra Finland. Regleringstillstånden för sjöarna måste granskas i och med att de hydrologiska förhållandena ändras. Det är troligt att de ökande nederbördsmängderna på vintern ökar i norra Finland tillsammans med en liten temperaturhöjning de närmaste årtiondena eventuellt leder till att risken för vårhögvatten ökar. De största översvämningarna kommer i framtiden fortfarande att förorsakas av snösmältning. Smältvattnen ledde till exempel till stora översvämningar i Kittilä och Ivalo våren Enligt scenariona kommer vårhögvattnen i norra Finlands älvar trots allt ännu att öka under några årtionden på grund av den ökade snömängden i synnerhet i Kemi älvs, Ivalo älvs och Torne älvs avrinningsområden, men de kommer att minska senare i takt med uppvärmningen. I princip kan det minskande snötäcket och utvidgningen av det snöfria området på vintern ha positiva inverkningar, ty de underlättar vårhögvattnen och jämnar årstidsväxlingarna i vattendragen. Samtidigt blir grundvattnens uppsugningstid längre och grundvattentillgångarna ökar. De ändrade högvattentiderna påverkar produktionen av vattenkraft och praxis för reglering av vattendragen. Det minskade behovet av förbiledning som den ökade vinteravrinningen och vårhögvattnen skapar leder till att mängden energi som producerats med vattenkraft ökar. De kvantitativa förändringarna i de lågvattenföringar som är viktiga med tanke på vattenförsörjningen har veterligen inte bedömts, men de scenarion som tagits fram när det gäller vattennivån i sjöarna tyder på att perioderna med lågvattenföring kommer att bli längre och sommarperiodens lågvattenföringar kommer att minska. Klimatförändringen förstärker näringsbelastningen i vattenekosystemen och därigenom eutrofieringen och problem som det medför. Den ökade avrinningen innebär också att urlakningen ökar. Effekterna är störst i södra och sydvästra Finlands kusttrakter. Att åkrarna kommer att vara snöfria torde innebära att urlakningen av näringsämnen och organiska ämnen ökar. När vattnets temperatur stiger och näringsämnes- och sedimentbelastningen blir högre ökar även planktonalgernas tillväxt och syreläget blir sämre i sjöar och kustvatten, i synnerhet när vattenföringen är liten. Även antalet bakterier i vattnen kan öka. Att perioden med istäcke blir kortare är å andra sidan till fördel med tanke på syreläget. Den ökade belastningen och algtillväxten syns så att vattnet blir grumligare, de blågröna algerna blommar och genom fiskdödlighet som förorsakas av syresvinn. På längre sikt leder förändringarna till bestående förändringar i organismstrukturen och till att arterna blir ensidigare. Klimatförändringarnas konsekvenser för urlakning av näringsämnen har granskats med INCA-kvävemodellen i Simo älv, som hör till Kemi älvs vattenförvaltningsområde. Enligt preliminär bedömning är klimatförändringarnas inverkan på hydrologin i området fram till år 2050 betydande. Framför allt ökar nederbördsmängderna på 30 Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år 2015

33 hösten och vintern och snön smälter på många platser hela vintern. Vårhögvattnet som nuförtiden är stort ändras så att mindre högvatten förekommer på senhösten och vintern. Enligt scenariorna urlakas 2 6 % större mängder oorganiskt kväve i vattendraget än vad som nu är fallet. Klimatförändringens effekter på grundvattentillgångarna har undersökts mycket mindre än effekterna på ytvattnen. Det verkar som om grundvattennivåerna skulle stiga om vintrarna, medan de skulle sjunka en aning mot slutet av sommaren. De lägsta grundvattennivåerna på sommaren och hösten skulle bli ännu lägre. Denna förvärrning av de torra perioderna ökar riskerna och problemen för de vattentjänster som är beroende av grundvattentillgångar. I stora grundvattenförekomster har årstids-rytmen i nederbörden och snösmältningen mindre betydelse än i små förekomster. I de allra största grundvattenförekomsterna har de lägsta nivåerna de facto förekommit först när de torra perioderna i ytvattnen har upphört. Sommarregnen når sällan grundvattnet och är således inte så effektiva med avseende på bildningen av grundvatten som regnen och smältvattnen på hösten och vintern, när markens ytskikt redan är mättat på vatten och ytvattnen kan nå grundvattnet direkt. Även grundvattnets kvalitet kan försämras i små grundvattenförekomster, eftersom de lägre grundvattenföringarna leder till syrebrist och höga halter av järn och mangan samt andra metaller. Om detta fick man en fingervisning under torkan åren I FINADAPT-projektet har man bedömt vilka effekter klimatförändringen kommer att ha i övrigt på miljön, människorna och näringslivet. Klimatförändringen förväntas inte före år 2050 orsaka några betydande hälsorisker för befolkningen i Finland. På de levande organismerna förväntas den inverka allt kraftigare. Vi kommer att se nya arter och livsmiljöer samtidigt som de gamla flyttar längre norrut, där de nuvarande arterna och livsmiljöerna blir svagare. Vissa fiskarter, särskilt laxfiskarna, kan påverkas negativt av förändringen. De produktionssektorer i Finland som kan ha nytta av klimatförändringen är jordoch skogsbruk samt de som använder uppvärmningsenergi. Vattenkraftens produktionspotential skulle växa med 10 % och turistbranschen kunde få en relativ nytta ur ett europeiskt perspektiv. Kostnaderna för byggande i anknytning till fastigheter och trafik skulle öka en aning under de närmaste årtiondena och i större utsträckning längre fram. Med avseende på hela nationalekonomin har man ansett att förändringarna kommer att bli ganska små, men man har betonat att det råder osäkerhet om effekterna både vad gäller de nationella och i synnerhet vad gäller de globala effekterna. Övriga förändringar i förhållandena Jord- och skogsbruk Antalet mjölkproducerande gårdar har minskat mycket kraftigt: år 1965 fanns det i Lappland mjölkgårdar, i slutet av 2007 bara 572. Den producerade mjölkmängden har dock hållits på ungefär samma nivå, litet under hundra miljoner liter. Nötköttsproduktionen håller på att öka en aning, speciellt har antalet moderkor ökat de senaste åren, likaså antalet fårfarmar. Fastän antalet gårdar med husdjursproduktionminskar, sjunker inte lantgårdarnas antal i samma takt, utan gårdarna fortsätter som växtodlings-gårdar. År 2006 fanns det i Lappland gårdar, av vilka 800 var växtodlingsgårdar. Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år

34 Strukturförändringen inom mjölkproduktionen kommer att leda till att antalet mjölkgårdar fortfarande minskar med ungefär 5 % per år. Samtidigt stiger företagsstorleken på en del gårdar, vilket betyder att produktionsmängden troligtvis hålls på nuvarande nivå. Det kan förutses att storleken på den jordbruksmark som används kommer att öka en aning under de kommande tio åren då de gårdar som utvecklar sin produktion röjer nya åkrar runt gårdscentren. Produktionsstrukturen inom jordbruket i Lappland betonas av boskapsskötsel och vallodling. Detta är bra med tanke på vattendragen, ty långvarig vallodling förebygger fosforutsläpp och erosion. Koncentrationen ökar trycket på utvecklingen av återvinning av gödsel, men de höjda konstgödselpriserna skapar å andra sidan tryck på effektivering av gödselanvändningen. Enligt skogsprogrammet för Lappland kommer man under de kommande åren att koncentrera sig på skötsel av unga skogar och restaureringsdikning. Avverkningsmålen är större än under den föregående programperioden. Avverkningen av energived ökar. Minskningen eller avstannandet av import av trä från Ryssland, som en följd av trätullarna, kommer att öka efterfrågan på inhemsk trä. Förverkligandet av arealerna för förnyelsehuggning och restaureringsdikningar har beräknats öka belastningen av fosfor, kväve och suspenderade ämnen. Bebyggelse och turism Befolkningsantalet i vattenförvaltningsområdet sjunker fortfarande fram till år 2015 och koncentrerar sig allt mera till de södra delarna av området. En del av glesbygden kommer att omfattas av ett centraliserat avloppsledningssystem vilket minskar belastningen på vattendraget. Tyngdvikten kommer att ligga på att utvidga avloppsnäten i närheten av bosättningscentrum samt på att bygga upp ett centraliserat avloppsvattensystem. Minskningen av näringsbelastningen från glesbygden är även beroende på hur verkställandet av avloppsvattenförordningen lyckas. Turismen har ökat i alla ekonomiska regioner och kommer troligen ännu att öka. I alla stora turistcentrum kommer vattenförsörjningslösningarna troligen att uppnå en modern nivå innan år Vattenförsörjningsprojektet i Olos blir klart under planeringsperioden. Energi- och gruvindustri EU:s utsläppsmål orsakar tryck på att öka förnybar energiproduktion. Energiproduktionsmässigt är Lapplands styrkor vattenkraft, torv, trämaterial och vindkraft. Lappland är ett malmkritiskt område och malmprospekteringen är för tillfället mycket intensiv i Lappland. Många malmprospekteringsföretag verkar i regionen och inom de närmaste åren kommer troligen många nya gruvor att öppnas i Lappland. Inom vattenförvaltningsområdet pågår bl.a. Kolari Pajala gruvprojektet i Pajala. 3.5 Nya projekt Kolari-Pajala gruvprojektet samt projektet för översvämningsskydd för Torne älv är sådana stora projekt som planeras inom vattenförvaltningsområdet och som kan ha betydande konsekvenser för ytvattnens status. 32 Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år 2015

35 4 Vatten som omfattas av planen 4.1 Principerna för behandlingen Vid vattenvårdsplanering granskas ytvattnen som vattensamlingar, sådana är sjöar, älvar, delar av dessa eller delar av kustvatten. I beskrivningen av ytvattensamlingarnas status i vattenförvalt ningsplanen och i den rapportering som enligt WISE-rapporteringssystemet görs till EU används följande principer för avgränsning av vattensamlingar: I vattenförvaltningsplanen granskas alla älvar i avrinningsområdet som är över 200 km 2, alla sjöar som är över 5 km 2 och alla kustvattensamlingar som man har kommit överens om och behandlat i den nationella kustvattengruppen. Under den följande planeringsperioden för vattenvård är målet att utvidga gruppen vattensamlingar som berörs av granskningen så att planeringen omfattar alla över 100 km 2 älvar och över 1 km 2 sjöar i avrinningsområdet. Dessa kan dock grans kas redan under den pågående planeringsperioden om de har bedömts som viktiga för vattenvår den. Av grundvattnen granskas alla vattensamlingar som används eller är lämpliga för vattenan skaffning. I vattenförvaltningsplanen behandlas även ytvattensamlingar med ett sådant skyddsområde (spe ciellt område) som avses i ramdirektivet för vatten betydande område som hör till Natura nätet och som ingår i det i RDF:s register över skyddade områden ytvatten som används för uttag av hushållsvatten och där vattenuttaget är över 10 m 3 /d eller det betjänar över 50 personer, inberäknat bildning av konstgjort grundvatten för vattenförvaltningsplanering betydande badvatten som skall rapporteras till EU. 4.2 Sjöar, älvar och kustvatten Typindelning Enligt lagen om vårdsförvaltningen (1299/2004) 7 skall ytvattnen indelas i typer enligt geografiska och naturvetenskapliga karakteristika. Med typindelningen beskrivs ytvattnens egenskaper så som de är eller vore utan mänsklig verksamhet. Typindelningen är grundskedet för klassificering av den ekologiska statusen. För varje typ bestäms jämförelseförhållanden som för sin del utgör utgångspunkt för klassificeringen som beskriver konsekvenserna av mänsklig verksamhet. Typindelningen Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år

36 skall förutom att den naturvetenskapligt är motiverad även fungera i praktiken och kunna förstås. Typindelningen görs separat för älvar, sjöar och kustvatten. Till kustvattnen hör även övergångszonen i älvdelta. Ytterligare information om typindelningen finns på finska på internet: > Ympäristönsuojelu > Vesiensuojelu > Vesienhoidon suunnittelu ja yhteistyö > Vesienhoitosuunnitelma ja toimenpideohjelma > Vesienhoidon materiaalia (på finska). Sjöar I vattenförvaltningsområdet typindelades alla över 50 ha stora sjöar samt 98 mindre sjöar. Totalt typindelades 263 sjöar eller delar av sjöar (bild 4.2.1, tabell 4.2.1). Den totala arealen på de typindelade sjöarna var 519 km 2. Granskat med tanke på antalet sjöar av olika typ i vattenförvaltningsområdet var det typiska att sjöarna var låga. Över hälften av alla typindelade sjöarna var låga. Den allmännaste typen var dock sjöar i trädlösa fjällområden i norra Lappland. Bara tre sjöar var av typen närings- eller kalkrika sjöar, en av den var en konstgjord gruvbassäng. Nästan en fjärdedel av sjöarnas totala areal är av typen sjöar i norra Lappland. I storleksordningen följande typ av den totala arealen är låga humussjöar och medelstora humussjöar. Enligt antalet beräknat är de allmänna låga humusrika sjöarna små, ty deras totala areal är bara 11 % av hela arealen sjöar. Bild Sjötyperna i Torne älvs vattenförvaltningsområde. 34 Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år 2015

37 I den regionala fördelningen av sjötyperna är betoningen på sjöarna i norra Lappland stark.dessa sjöar ligger i norra delarna av vattenförvaltningsområdet. Sjöarna i vattenförvaltningsområdets södra delar är för det mesta humusrika, den genomsnittliga humushalten i vattnen minskar ju längre norrut och ju högre upp över havsytan man kommer. Tabell Sjöarna i Torne älvs vattenförvaltningsområde uppdelade per typ. Typ Antal sjöar Antal Sjöarnas areal Yta inom typen i % inom typen (km 2 ) i % Sjöar med mycket kort genomströmningstid 2 0,76 1,31 0,25 Medelstora humussjöar 4 1,52 72,5 13,96 Låga humussjöar 66 25,10 103,9 20,02 Låga humusrika sjöar 54 20,53 57,5 11,08 Låga humusfattiga sjöar 17 6,46 31,3 6,04 Små humussjöar 11 4,18 17,3 3,34 Små och medelstora humusfattiga sjöar 12 4,56 53,0 10,22 Humusrika sjöar 2 0,76 1,3 0,26 Närings- och kalkrika sjöar 3 1,14 3,49 0,67 Stora humussjöar 1 0,38 53,3 10,28 Stora humusfattiga sjöar 0 0,00 0,0 0,00 Sjöar i norra Lappland 91 34,60 123,9 23,88 Totalt , Älvar I vattenförvaltningsområdet typindelades älvar med ett avrinningsområde på över 200 km 2 samt 58 mindre älvar. Totalt typindelades 109 älvar eller delar av älvar (tabell 4.2.2). De typindelade älvfårornas totala längd var km. Bild Älvtyperna i Torne älvs vattenförvaltningsområde. Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år

38 Kännetecknande för älvvattnen i vattenförvaltningsområdet var påverkan från torvmarker. De till antalet allmännaste älvtyperna var medelstora och små älvar i torvmarker. Över 61 % av antalet på de typindelade älvarna var medelstora eller små älvar i torvmarker. I storleksordningen följande typ älvar var små och medelstora älvar i momarker i norra Lapplands fjällområden. Över hälften av den totala längden typindelade flodfåror är olika stora älvfåror i torvmarker. Tabell Älvarna i Torne älvs vattenförvaltningsområde uppdelade per typ. Typ Antal älvvattenförekomster inom typen Antal i % Älvvattenförekomstens längd inom typen (km) Fårornas längd i % Mycket stora älvar i momarker 0 0,00 0,0 0,00 Mycket stora älvar i torvmarker 1 0,92 193,8 9,14 Medelstora älvar i momarker 5 4,59 86,9 4,10 Medelstora älvar i torvmarker 32 29,36 582,1 27,45 Små älvar i momarker 7 6,42 55,4 2,61 Små älvar i torvmarker 35 32,11 318,9 15,04 Stora älvar i momarker 1 0,92 251,8 11,88 Stora älvar i torvmarker 3 2,75 61,2 2,89 Medelstora älvar i momarker norra Lappland 8 7,34 164,7 7,77 Medelstora älvar i torvmarker norra Lappland 5 4,59 163,2 7,70 Små älvar i momarker norra Lappland 8 7,34 66,6 3,14 Stora älvar i momarker norra Lappland 4 3,67 175,6 8,28 Totalt ,2 100 Kustvattnen Bild Kustvattentyperna i Torne älvs vattenförvaltningsområde. 36 Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år 2015

39 Kustvattnen i vattenförvaltningsområdet delas i två kustvattentyper, som är Bottenvikens inre kustvatten och Bottenvikens yttre kustvatten (bild och tabell 4.2.3). Bottenvikens inre kustvatten delades upp i två vattensamlingar och Bottenvikens yttre kustvatten i en samling. Bottenvikens yttre kustvatten täcker nästan två tredjedelar av kustvattnen i vattenförvaltningsområdet. Tabell Kustvattentyperna i Torne älvs vattenförvaltningsområde uppdelade per typ. Vattenareal på Antal delar delar av Typ av kustvatten Antal i % kustvatten inom inom typen typen (km 2 ) Areal i % (andel av vattenareal) Bottenvikens inre kustvatten 2 66,7 37,02 34,75 Bottenvikens yttre kustvatten 1 33,3 69,50 65,25 Totalt , Grundvattnen som behandlas i planen I vattenförvaltningsplanen granskas i kapitel 3.3 presenterade grundvattenområden i klass I och II. Områdena i klass III har lämnats utanför vattenförvaltningsplanen ty inget uttag av vatten sker från dem och om dem finns inga andra allmänt använda data än den beräknade avkastningsförmågan och på terrängiakttagelser och karttolkningar baserande bedömning av grundvattnens bildnings- och upplösningsförhållanden. De är inte tillräckliga uppgifter för att på ett tillförlitligt sätt kunna bestämma användbarheten av och de hydrologiska förhållandena för områdena. Grundvattenområden som är viktiga för vattenförsörjning (klass I) och grundvattenområden som är lämpliga för vattenförsörjning (klass II) i Torne älvs vattenförvaltningsområde har undersökts om deras duglighet för vattenförsörjning och enligt dessa undersökningar har man i allmänhet åtminstone preliminärt definierat vattentäkterna och deras avkastningsförmåga. I vissa områden har det eventuellt genomförts noggrannare utredningar i ett större område och då har man utrett grundvattenförhållandena såsom ytans höjd i olika delar av förekomsten, grundvattnets flödesförhållande, på grundvattenflödet inverkande bergtrösklar eller grundvattnets kvalitet. För grundvattenområdena bestäms ett egentligt bildningsområde (en närskyddszon) och grundvattenområdets yttre gräns (fjärrskyddszon). Utredningarna om områdena i klass III fortsätter och områden i klass III flyttas över till klasserna I och II och områden som är olämpliga för vattenförsörjning tas bort från klassificeringen. Den beräknade avkastningsförmågan för grundvattenområden i klass III motsvarar för tillfället 77 % av den totala avkastningsförmågan i vattenförvaltningsområdets grundvattenområden. För vattentäkt viktiga grundvattenområden (klass I) används för samhällets vattenförsörjning. Från områdena tas grundvatten för mänskligt bruk i minst 10 hushåll eller i praktiken till flera tiotals människors behov. Dessa områden hör till vattenvårdens s.k. specialområden. I Torne älvs vattenförvaltningsområde finns grundvattenområden. Av dessa är 65 st. för samhällets vattenförsörjning viktiga grundvattenområden (klass I), 40 st. för vattenförsörjning lämpliga grundvattenområden (klass II) och 374 st. andra grundvattenområden (klass III) för ytterligare information se kapitel 3.3, bild och tabell Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år

40 5 Särskilda områden 5.1 Vatten som används för uttag av hushållsvatten Grundvattnet har stor betydelse inom vattenförsörjningen i Finland: Vattenverken har ut ca 0,7 miljoner kubikmeter grundvatten per dygn. Grundvattnets och det konstgjorda grundvattnets andel av det vatten som vattenverken fördelar är 60 % och ca 3,5 miljoner invånare använder grundvatten. Andelen grundvatten beräknas öka i framtiden närmast på grund av att grundvattnet är av bättre kvalitet och har behandlats mindre än ytvattnet. Vid klassificeringen av grundvatten har man speciellt beaktat uttag av hushållsvatten. Från de för vattenförsörjning viktiga klassens grundvattenområden (klass I) tas och kommer enligt planerna att vatten att tas under en tid på år eller så behövs områdena annars till exempel för vatten försörjning under kristid i vattenverk för minst 10 lägenheter eller i industri som kräver gott råvatten. Avgränsningarna av dessa grundvattenområden, information om deras läge, beräknade avkastning och uppföljningsresultat har lagrats i av miljöförvaltningen underhållet system för grundvattendata (POVET), där de enligt klassificeringen vid behov kan definieras separat. Uppgifterna om vatten uttag, vattenuttagstillstånd och vattenuttagskvantiteter lagras i ett datasystem för vattentjänstverk (VELVET). En sammanfattning av vattenuttagen i Torne älvs vattenförvalt ningsområde har pre senterats i tabell I Torne älvs vattenförvaltningsområde finns det 11 grundvattentäkter, och den uttagna vattenmängden är över 100 m 3 per dag. Alla uttag används av samhället. Förutom dem finns det 71 andra mindre brunnar. Den totala mängden vatten som används från alla vattenuttag är ca m 3 /d d.v.s. knappa 20 % av den beräknade avkastningen i området. Lapin Kultas bryggeri använ der ca m 3 /d vatten från Torne älv. Det grundvatten som används i Torneå stad kommer hu vudsakligen från Kemi älvs vattenförvaltningsområde. Inget konstgjort grundvatten används i vattenförvaltningsområdet. Användningen av grundvatten har beräknats minska en aning i vattenförvaltningsområdet fram till år Tabell Vattensamlingar som används för uttag av hushållsvatten. Grupp/storleks-klass Antal grundvat tenbild ningar Vattenmängd som tas ut Antal ytvattenbild ningar Vatten mängd som tas ut över m 3 /d eller för över personers behov < Totalt Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år 2015

41 Vattensamlingar och områden som används för uttag av hushållsvatten och som kommer att tas i bruk inom den närmaste framtiden är grundvattenområden i klass I (Bild 3.3.1). 5.2 Områden där habitatet eller arterna ska skyddas Definition och kartläggning av skyddsområden Finlands miljöcentral har i samarbete med miljöministeriet och de regionala miljöcentralerna valt de områden som är Natura områden (Leikola m.fl. 2006). I enlighet med lagen om vattenvårdsförvaltningen (1299/2004) 5 2 mom. skall Finlands miljöcentral föra ett register över dessa uppgifter. Till registret hör förutom dessa områden även badvatten och vattentäktsvatten inom EU. Registret utgörs för tillfället av många delregister. En anslutning till registret medför inga nya juridiska skyldigheter om tilläggsskydd för Natura 2000-områden. Att ett område tas med i registret för Natura-områden betonar dock områdets betydelse och att man beaktar det vid vattenvårdsplanering och i tillståndsprocesserna. Skyddsmålen som avses i natur- och fågeldirektivet måste även beaktas då miljömålen ställs. Till de områden som i registret ansluts till Naturaområden hör även en skyldighet om funktionell uppföljning, ifall de miljömål som avses i artikel 4 inte fullföljs. Kriterier vid val av område Vid valet av de habitat och arter som skall skyddas har man beaktat gemenskapens centrala lagstiftning, d.v.s. de skyddsområden, Natura områden som nämns i det såkallade naturdirektivet (92/43/EEG) och i det såkallade fågeldirektivet (79/409/EEG) och som är betydande för skydd av habitat och arter som är beroende av vatten. De Naturaområden som väljs till registret skall ha en stor naturskyddsmässig betydelse för de naturtyper och arter som är direkt beroende av vatten. Vid inbördesvärderingen av Naturaområdena har följande faktorer beaktats: Huvudsakliga urvalskriterier 1. Vattennaturtyper och av vatten direkt beroende naturtyper som avses i naturdirektivets (92/43/EEG) bilaga I och som finns i Natura-området (SCIområdet) samt Natura-områdets betydelse för skydd av dessa naturtyper. 2. Arter som nämns i vattnen i naturdirektivets bilaga II och som förekommer i dessa vatten och är direkt beroende av vatten och som finns i Naturaområdet (SCI-området) samt Natura-områdets betydelse för skydd av dessa arter. 3. Arter som nämns i fågeldirektivet (79/409/EEG) och som är beroende av dessa vatten och arter för vilka vattenhabitat är viktiga mat- och rastplatser under flyttningstiden som finns i Naturaområdet (SPA-området) samt Natura-områdets betydelse för skydd av dessa arter: fågelarter som nämns i direktivets bilaga I i bilaga I nämnda flyttfåglar som regelbundet förekommer i Finland men inte hör till Finland. 4. Nationellt hotade fiskarter. Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år

42 Övriga urvalskriterier som används 1. Nationella och internationella skyddsprogram som ligger bakom skyddet av Naturaområden och andra uppgifter som hänvisar till betydande skyddsvärden för vattennaturen. 2. Övriga nationellt hotade och vattenarter och arter som skall hållas under uppsikt samt finska nationella ansvarsarter som lever i en vattenmiljö. Förutom ovan nämnda kriterier påverkas urvalsprocessen av geografisk täckning, den interna variationen i naturtypens täckning, befintlig eller planerad övervakning. De miljötryck som inom ett Natura-område riktas till vattnen och Natura-områdets förbindelse till grundvattenområden i klasserna I III. Mål för vattenvård i skyddsområden Enligt vattenförvaltningslagen 21 2 mom. skall vattenstatusen i ett område som skall skyddas vara på en sådan nivå som skyddet förutsätter senast år I Natura-områden kontrolleras yt- och grundvattnens status i förhållande de vattennaturtyper och arter som utgör grunden för att området skyddas. Yt- och grundvattnens status skall vara på sådan nivå att områdets skyddsvärden kan hållas. Kraven för av vatten beroende naturtyper och arter prioriteras således då statusmålen och åtgärderna planeras. I sådana fall där grunden för skyddet till exempel är att vattnen är i orört tillstånd, är karga eller klara är inte den goda status som vattenförvaltningslagen kräver alltid ett tillräckligt mål. Även skyddet av en speciell arts habitat kan förutsätta att statusen är bättre än god. I vissa fall kan vattenförvaltningslagens och natur- och fågeldirektivens mål om vattnens status vara de samma. I en eutrofierad sjö som hör till Naturanätet och där grunderna för skyddet är ett rikligt fågelbestånd kan förutsättningen för att fågelbeståndet finns vara att sjön har en ganska hög eutrofieringsnivå. Enligt vattenförvaltningslagen skulle sjön klassificeras i en status som är dåligare än god och åtgärder borde vidtas för att förbättra statusen. Eftersom förutsättningarna för att bevara skyddsvärdet dock är att upprätthålla en hög eutrofieringsnivå är vattenvårdens statusmål för denna plats att upprätthålla en viss eutrofieringsnivå så att skyddsvärdena kan säkras. Naturaområden som har valts till registret för skyddsområden I Torne älvs vattenförvaltningsområde har 9 områden valts som områden där habitatet eller arterna skall skyddas. De är betydande områden med tanke på skydd av vattennaturtyper och arter (bild 5.2.1). De valda Naturaområdenas areal är markområdet inberäknat ca km 2. Vattennaturtyper De allmännaste vattennaturtyperna i Torne älvs vattenförvaltningsområdets Natura - områden är humushaltiga tjärnar och sjöar samt Fennoskandiens älvleder som är i orört tillstånd. Största delen av vattenförvaltningsområdets strömvatten hör till Torne älvs Naturaområde. Vattennaturtyperna har betraktats mera noggrant i åtgärdsprogrammet för vattenförvaltningsområdet. 40 Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år 2015

43 Bild Till registret för skyddsområden valda Naturaområden och EU:s badstränder i Torne älvs vattenförvaltningsområde. Arter De till registret för skyddsområden valda områdena innehåller totalt 22 av vattenmiljöerna beroende arter som nämns i fågeldirektivets bilaga I. Av dessa är 13 bestånd i Finland livskraftiga, åtta arter har klassificerats som arter som skall hållas under uppsikt och en art som sårbar. Av de i naturdirektivets bilaga II nämnda arterna som är beroende av vattenmiljöer har som livskraftiga klassificerats bredkantad dykare och utter, som klassificeras som art som skall hållas under uppsikt. Flodpärlmussla har klassificerats som sårbar och hänggräs som starkt hotad. Nationellt hotade fiskarter i vattenförvaltningsområdet är lax, havsöring samt sik (Coregonus lavaretus). Arterna har granskats mera detaljerat i åtgärdsprogrammet för vattenförvaltningsområdet. 5.3 Badvatten Till speciella områden hör de s.k. EU-badstränderna. Minst 100 badare förväntas besöka dem under en dag. Dessa badvatten regleras enligt SHM:s förordning (177/2008), som utfördats enligt badvattendirektivet (2006/7/EG). Syftet med förordningen är att säkra badvattnens kvalitet bl.a. med tanke på den hygieniska statusen. I Finland finns för tillfället ca 370 EU-badstränder. Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år

44 För förvaltning av badvattnen utarbetar kommunens hälsoskyddsmyndighet en badvattenprofil som bl.a. innehåller information om skadliga situationer så som bl.a. riklig förekomst av blågröna alger eller kortvarig nedsmutsning samt om uppföljning och kontaktuppgifter. Profilen granskas med vissa års mellanrum beroende på kvaliteten på badvattnet. Koliformade bakterier ingår inte mera i indikatorerna. Hygienkvaliteten bedöms med enterokocker som har sitt ursprung i tarmen och Escherichia coli -bakterier. Vid bedömningen av de hygieniska kvalitetsklasserna används statistisk granskning där gränsvärdena jämförs med procentpunkter i materialets sannolikhetstäthetsfunktioner. Förutom hygieniska indikatorer bedöms badvattnens kvalitet enligt iakttagelser av blågröna alger och annan sinnesmässig iakttagelse. Vid övervakning av badvattnen kommer man från och med badsäsongen 2008 att följa den nya förordningen. Badvattnets status bedöms enligt de nya grunderna i allmänhet utgående från resultaten från fyra föregående badsäsonger. Den första statusbedömningen enligt den nya praxisen görs således först efter badsäsongen 2011 och bedömningen av den nuvarande statusen baserar sig på tidigare resultat. Inom Torne älvs vattenförvaltningsområde finns två sådana badstränder som avses i badvattendirektivet (2006/7/EG), bild Vid utarbetning och kontroll av badvattenprofilerna för i direktivet avsedda badstränder kommer man att utnyttja data som man fått vid bedömning och uppföljning av vattnen och som gjorts i enlighet med vattenramdirektivet (vattenförvaltningslagen) och som är centrala för badvattendirektivets del. Badvattenprofilerna utarbetas av kommunens hälsoskyddsmyndigheter. 42 Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år 2015

45 6 Verksamheter som försämrar vattnens status 6.1 Belastningen av vattnen Informationskällor Utsläppsdata som berör punktbelastning har insamlats från övervaknings- och belastningsdatasys temet (VAHTI), som underhålls av Finlands miljöcentral. I datasystemet har man lagrat data om miljötillståndspliktiga tillstånd och utsläpp i vatten och luft samt om avfall. De punktbelastningsdata som presenteras i vattenförvaltningsplanen representerar den genomsnittliga belastningen åren Data om diffus belastning har räknats från det av Finlands miljöcentral utvecklade VEPS-systemet. Med dess hjälp kan man bedöma den totalkväve- och fosforbelastningen på årsnivå i kilo per kvad ratkilometer. Systemet bedömer belastningskällornas storlek på årsnivå i den tredje indelning ens vattenområden. Systemet ger en separat bedömning av belastning från jordbruk, skogsbruk, natur lig utlakning, nedfall och glesbygden. Data från diffus belastning representerar långsiktig, ge nom snittlig, beräknad årsbelastning från sekelskiftet. Näringsbelastning Materialflödet totalfosfor är enligt data från VAHTI och VEPS på den finska sidan i genomsnitt 88 t/år. Med hjälp av flödes- och haltdata är det beräknade materialflödet i hela Torne älvs vattendrag i genomsnitt 266 t/år (bild 6.1.2). Materialflödet totalkväve är enligt data från VAHTI och VEPS på den finska sidan i genomsnitt t/år. Med hjälp av beräkningen på flödes- och haltdata är det uppskattade materialflödet i hela Torne älvs vattendrag i genomsnitt t/år (bild 6.1.3). Av det beräknade fosfor- och kvävenedfallet från mänsklig verksamhet i områdets insjövatten kommer en betydande del från diffus belastning från jord- och skogsbruk samt från glesbygds- och semesterbosättning (bild och 6.1.5). Näringsbelastningens konsekvenser för vattendraget beror på mängden biologiskt användbara näringar och på belastningens årsvisa fördelning, som varierar betydligt per belastningskälla. Exempelvis kommer fosforbelastningen från fiskodlingen tidsmässigt från uppväxtperioden men i och med att fodren utvecklas är fosforns andel under en tredjedel och i en form som kan användas av alger. En tredjedel av fosforbelastningen från skogsbruk och åkerodlingens kan direkt användas för biologisk produktion. Hu vuddelen av den diffusa belastningen i vattendraget kommer med över svämningen på våren. Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år

46 Bild Delområdesindelning som har använts vid beräkning av näringsbelastningen. Bild Materialflöde på totalfosfor som från Torne älv förs ut i havet åren (Källa: Perämeri -tietokanta; Bottenviken databasen). Bild Materialflöde på totalkväve som från Torne älv förs ut i havet åren (Källa: Perämeri -tietokanta; Bottenviken databasen). 44 Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år 2015

47 Bild Beräknat materialflöde totalfosfor som riktas till insjövatten och belastningens fördelning i Torne älvs vattenförvaltningsområde (Finska sidan, Källa: VAHTI, VEPS). Bild Beräknat materialflöde totalkväve som riktas till insjövatten och belastningens fördelning i Torne älvs vattenförvaltningsområde (Finska sidan, Källa: VAHTI, VEPS). Den av erosionen föranledda sedimentbelastningen syns på de platser där vattnet kommer i direkt beröring med marken. Erosion kan vara ett stort problem bl.a. på sluttande åkrar, vid dikningar inom jord- och skogsbruket samt vid bearbetning av skogsmarker. Jordpartiklar som erosionen lösgjort har bundit näring, metaller och organiska ämnen. Finfördelat suspenderat ämne leder till slamavlagring på bottnen. Torne älv förde åren ut i genomsnitt ton suspenderat ämne per år. Inom vattenförvaltningsområdet är belastningarna de största i nedre loppet av Torne älvs vattendrag (bild och 6.1.7) där fosfor- och kvävebelastningen från mänsklig verksamhet är nästan hälften av totalmaterialflödet näringsämnen (tabell och 6.1.2). Jordbruk och glesbygden är de största utsläppskällorna som i området riktas till insjövatten. Industriutsläppen belastar kustvattnen direkt (tabell 6.1.3). Belastningen totalfosfor som kommer direkt från marken till kustvattnen i vattenförvaltningsområdet är totalt ca 8 t/år och den huvudsakliga delen kommer från diffus belastning. Den motsvarande totalkvävebelastningen som kommer direkt till kustvattnen är totalt 145 t/år. Av kvävebelastningen är över 80 % från industrin. Det bör därtill märkas att avloppsvattnen från Torneå stad och Hartwall Ab:s bryggeri rinner ut i havet via reningsverket i Haparanda och ingår inte i denna beräkning. Största delen av näringsämnena som rinner ut i vattenförvaltningsområdets kustvatten kommer dock från Torne älv. Andelen ämnen som älven för med sig ut i havet är % av den totala mängden näringsämnen. Avrinningen näringsämnen som älvarna för med sig ut i havet varierar kraftigt årligen beroende på de hydrologiska förhållandena. Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år

48 Bild Totalfosforbelastningen i Torne älvs vattenförvaltningsområde Delområde Samhällen Glesbygd Industri och företagsverksamhet 2 Tabell Fosforibelastningen i Torne älvs vattenförvaltningsområde eller dess delområden (tp/a). Torvproduktion Fiskodling Jordbruk 3 Skogsbruk Annan belastning från mänskligverksamhet 4 Torne älv 0,53 3,95 0,00 0,20 0,12 13,02 1,35 0,55 Muonio älv 0,51 1,31 0,00 0,08 0,08 1,57 1,25 0,01 Könkämäeno Kustområdet 0,05 0,03 0,00 0,00 0,00 0,00 0,74 0,00 0,00 0,26 0,08 0,00 0,00 0,28 0,03 0,00 Intern belastning icke beräknad icke beräknad icke beräknad icke beräknad Nedfall i vatten Belastning totalt Naturlig urlakning 2,73 22,44 24,70 1,74 6,55 21,83 1,17 1,99 10,13 0,01 0,65 0,11 Totalt 1,1 5,5 0,1 0,3 0,2 14,9 3,4 0,6 5,6 31,6 56,8 1 Belastningsdata är genomsnittsvärden (t/a) för perioden För de delar som berör miljötill ståndstjänster (klasserna 1, 3, 4, 5) baserar data sig på miljöförvaltningens VAHTI-register. Övrig belastning och materialflödena har bedömts med VEPS-systemet 2 industri, energiproduktion, gruvdrift 3 åkerodling, husdjursproduktion, pälsdjursfarmning 4 dagvatten, avfallsupplag, lager- och trafikområden, nedsmutsad mark. 46 Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år 2015

49 Bild Totalkvävebelastningen i Torne älvs vattenförvaltningsområde. Tabell Kvävebelastningen i Torne älvs vattenförvaltningsområde eller dess delområden (tn/a). Delområde Samhällen Glesbygd Industri och företagsverksamhet 2 Fiskodling Torvproduktion Jordbruk 3 Annan belastning från mänsklig verksamhet 4 Torne älv 20,3 25,5 0,0 1,6 8,6 213,0 21,9 12,6 Skogsbruk Muonio älvi Könkämäeno Kustområdet 26,7 8,2 0,0 0,6 6,0 21,5 20,3 0,5 1,9 0,2 0,0 0,0 0,0 0,0 12,0 0,0 0,0 2,8 125,0 0,0 0,2 10,6 0,7 0,2 Intern belastning icke beräknad icke beräknad icke beräknad icke beräknad 1 Belastningsdata är genomsnittsvärden (t/a) för perioden För de delar som berör miljötill ståndstjänster (klasserna 1, 3, 4, 5) baserar data sig på miljöförvaltningens VAHTI-register. Övrig belastning och materialflödena har bedömts med VEPS-systemet 2 industri, energiproduktion, gruvdrift 3 åkerodling, husdjursproduktion, pälsdjursfarmning 4 dagvatten, avfallsupplag, lager- och trafikområden, nedsmutsad mark. Nedfall i vatten Belastning totalt Naturlig urlakning 119,4 422,8 725,2 76,3 160,1 628,1 51,2 65,3 238,4 0,5 139,9 5,5 Totalt 49,0 36,6 125,0 2,2 14,8 245,1 54,8 13,3 247,4 788,1 1597,2 Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år

50 Bosättning AV befolkningen som bor i Torne älvs vattenförvaltningsområde har 66 % anslutits till avloppsledningsnätet. Största delen av samhällenas avloppsvatten i vattenförvaltningsområdet behandlas i kommuncentrens reningsverk för avloppsvatten. Avloppsvattnen från den största bosättningskoncentrationen, Torneå stad, behandlas i Haparanda stads reningsverk och rinner ut i havet på den svenska sidan. Inom Torne älvs vattendragsområde utgör kvävebelastningen från samhällen ca en fjärdedel av totalbelastningen från mänsklig verksamhet. När antalet som ansluter sig till avloppsnätet ökar kommer även kvävebelastningen att öka. Fosforbelastningen går däremot neråt, vilket berättar om en god resningseffekt (bild 6.1.8). Utanför vattenledningsnätet blir ca invånare och utanför avloppsvattennäten ca invånare. Behandlingen av avloppsvatten är bristfällig i många av dessa fastigheter och hushållsvattnet är av dålig kvalitet eller så är vattenmängden inte tillräcklig. För att korrigera vattenförsörjningssituationen för de spritt boende konsumenterna behövs endera fastighetsvisa åtgärder eller utvidgning av vattenförsörjningsnäten. Inom vattenförvaltningsområdet är många projekt för att bygga vattenförsörjningsnät på gång. Dessa projekt medför att ca 520 invånare kommer att omfattas av vattenledningsnäten och invånare av avloppsnäten. Att avloppsvatten hamnar i grundvattnet är den allmännaste risken för nedsmutsning av grundvatten som bosättningen orsakar. Fastigheternas avloppsvattenbrunnar och -infiltration samt samhällenas behandlingsanläggningar kan försämra kvaliteten på grundvattnen. Som en följd av avfallsvattenläckage kan t.ex. sjukdomar förorsakande mikrober hamna i grundvattnet och bli kvar där t.o.m. i månader. Risker förorsakas även av avloppsnät som är i dåligt skick eller av något avloppsnät inte finns. Utanför tätorterna finns det i allmänhet inte något avloppsnät, utan det vanliga sättet att behandla avloppsvatten är fortfarande att avloppsvattnen leds via avsättningsbrunnar till marken eller ett dike. Till riskerna som berör grundvatten och har att göra med bosättningen hör även bostadsfastigheternas gamla, i huvudsak på och 1970-talen monterade behållare för eldningsolja. I Finland finns det uppskattningsvis tiotusentals sådana behållare i för vattenförsörjning viktiga grundvattenområden. Bild Utvecklingen på avloppsvattenbelastningen från samhällen i Torne älvs vattenförvaltningsområde åren (Finska sidan, Källa: VAHTI-registret). 48 Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år 2015

51 I Lappland är grundvattenområdena i allmänhet klart avgränsade landformade helheter. Ofta är områdena i praktiken obebodda och således väl skyddade för många av mänskligheten föranledda riskmoment. I detta hänseende har grundvattnen i Lappland ett mindre antal riskfaktorer än de mera tätt bebodda områdena i södra Finland. I Torne älvs vattenförvaltningsområde finns det litet bosättning i grundvattenområdena. I grundvattenområdena av klass I och II är många sådana att där inte finns någon bosättning alls eller där sådan finns är vidden i allmänhet under 5 % av grundvattenområdets yta. Det typiska är då att bosättningen är enstaka hus eller semesterstugeområden i turistcentrum. Industriell verksamhet och företagsverksamhet Det mest betydande industrikomplexet på den finska sidan är Outokumpu Chrome Oy:s och Outokumpu Stainless Oy:s ferrokrom- och stålverk i Torneå. Avloppsvattnen leds ut i kustområdet utanför Torneå. Kvävebelastningen kommer huvudsakligen från ferrokrom- och stålverkets processvatten. Kvävebelastning kommer även från avloppsvatten från sanitetsreningsverket och från stålsmältverkets kylvatten. Avloppsvattnen från Hartwall Ab:s bryggeri, som finns i Torneå, leds till reningsverket i Haparanda. Reningsverket leder ut det renade avloppsvattnet i havsområdet utanför Haparanda. I grundvattenområden placeras inte mera någon sådan ny industri- eller företagsverksamhet som kan förorsaka eventuella risker för grundvattnets kvantitet eller kvalitet. De allmännaste riskerna som industri och företagsverksamhet föranleder kommer från bensinstationer, träimpregnering, eventuell oljeläckage från industri, metallindustri, tvättanläggningar och kemisk industri. Grundvattennedsmutsningen är i allmänhet en följd av avlopps- och behållarläckage, bristfälligt skydd av områden för behandling av kemikalier och felaktig behandling av avloppsvatten. Kemikalier kan hamna i jorden och grundvattnet även på grund av eldsvådor. Lagring av kemikalier i anläggningar orsakar även risker för grundvattnet. De allmännaste ämnena som nedsmutsar grundvattnen är tilläggsämnen i bensin, lösningsmedel som används för fettavlägsnande, träimpregneringsmedel samt eldningsolja. Bild Utvecklingen på stålindustrins kväve och krombelastning i Torne älvs vattenförvaltningsområde åren (Källa: VAHTI-register). Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år

52 I Torne älvs vattenförvaltningsområde har inga betydande konsekvenser eller hotande faktorer från industrin eller annan sådan företagsverksamhet kunnat konstateras för grundvattnen. Statistiskt sett förenas även småföretags- och serviceverksamhet med industrin. Därför har det i plankartorna kunnat reserveras tämligen stora områden för industri, men i praktiken kan det vara så att det trots allt inte finns någon verksamhet på de planlagda tomterna. I tabell presenteras industrins andel av arealen i Torne älvs grundvattenområden. I det mest industrialiserade området i Muonio finns en semesteranläggning, som statistiskt kategoriseras till industrin. Därför stiger industrins statistiska areal till 17 %. Torvproduktionens andel av totalbelastningen är liten, men lokalt kan den vara av betydelse för belastningen på vattendragen. Från torvproduktionsområdena urlakas suspenderade ämnen, näringsämnen och järn i vattendragen. Det suspenderade ämnet kan leda till olägenheter som avslamning av vattendragen. I vatten som rinner ut från ett produktionsområde är kvävet till största delen i oorganisk form och således i sådan form att algerna och växterna i vattendraget kan använda det. Det finns ca ha torvproduktionsområde i vattenförvaltningsområdet. Det största torvproduktionsområdet är i Teuravuoma i Kolari. Torvproduktionens konsekvenser för grundvattnen kan beröra förändringar i grundvattnets kvantitet och kvalitet. Torkningen av en myr för torvproduktion leder till att grundvattennivån i myrområdet sjunker. Då dikningen sträcker sig ända fram till mineraljorden kan dikningen leda till att grundvattennivån sjunker och att strömriktningen ändras även utanför produktionsområdet och således minska tillgängligheten på grundvatten. Grundvattenkvaliteten kan även ändras som en följd av torvproduktionen, om vatten från produktionsområdet genomsippras till området där grundvattnet bildas. Detta kan leda till förhöjda järn-, mangan- eller humushalter i grundvattnet. Torvproduktionens miljöolägenheter minskas genom noggrann produktionsplanering och -genomföring samt genom lika typer av miljöskyddslösningar. Inga av vattenförvaltningsområdets torvproduktionsområden finns i grundvattenområdena. I Torne älvs vattenförvaltningsområde finns två fiskodlingsanläggningar, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutets fiskodlingsanläggning i Muonio och Naamijoen lohi i Pello. Fiskodlingens andel av totalbelastningen är ringa. Tabell Industri i grundvattenområden i klass I och II i vattenförvaltningsområdet (område för industri och service > 3 % arealen på grundvattenområdet; Källa: Corine -material). Kommun Grundvattenområdets areal, ha Grundvattenområde Industriområdet, ha Industriområde, % Muonio Olostunturi stuga 19,4 3,4 17,31 Enontekis Karesuvanto 52,4 3,3 6,28 Kolari Sieppijärvi 97,1 4,4 4,53 Muonio Lompolorova 56,1 1,3 2,23 Jordbruk Jordbruket i Lappland är mjölkgårdsbetonat och gårdarnas medelstorlek liten, om man tänker på den nationella nivån. Utvecklingen på antalet gårdar är neråtgående och år 2010 beräknas gårdarnas antal vara Trots att antalet gårdar sjunker har jordbruksproduktionens volym knappast sjunkit alls i Lappland. Åkerodlingen är i 50 Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år 2015

53 huvudsak vallodling. Åkermarkernas erosion är inte ett stort problem jämfört med landet för övrigt, ty ca 90 % av åkermarken är betäckt med växtlighet i motsättning till vad som är fallet i spannmålsodlingsområden där åkermarkerna är bara utanför växtperioden. I området med tämligen svalt klimat används ganska litet bekämpningsmedel för odling av hö, vilket även betyder att bekämpningsmedlen inte förorsakar några problem för ytvattnen eller grundvattenuttag. Fastän boskapsskötselns direkta eller punktvisa utsläpp har minskat betydligt de senaste årtiondena, kan utsläpp förekomma bl.a. på grund av läckage från och överfyllning av gödsellager eller från inhägnade områden för boskap, från tvättvatten samt från pressvätska från ensilage ifall de inte behandlas på rätt sätt eller samlas upp. Näringsämnen urlakas från åkrar speciellt i samband med smältningsvatten på våren samt på hösten under höstregnet. Även på sommaren kan belastning komma från pressvätskan från ensilage och vid spridning av gödsel. Svinn av kväve- och fosfor sker såväl som ytavrinning som till grundvattnen. Ett mättande av jorden med fosfor ökar dess benägenhet att urlakas. Jordbruk är beräknad som den största utsläppskällan för fosfor och kväve som kommer från mänsklig verksamhet i Torne älvs vattenförvaltningsområde. Jordbruket har i Lappland koncentrerats till södra och västra Lappland, där naturförhållandena är förmånligare för att idka jordbruk. På den finska sidan av Torne älvs vattendragsområde finns ca ha åker. I Torne älvens nedre lopp utgör jordbruket ungefär en fjärde del av totalbelastningen på fosfor. Belastningen från renskötsel har i allmänhet inte märkts som någon speciell faktor som medför belastning för vattendragen. Renarna hålls vintertid i hage, speciellt i de södra delarna av området och en del av de växtodlande gårdarna producerar hö för renar. Renarnas antal i hela Lappland de senaste åren varit drygt renar. Problem har närmast kunnat märkas då vinterutfodringen av renar ordnats på isen eller stränderna av ett vattendrag. Åkerodlingens konsekvenser för grundvattnen beror mycket på det hydrologiska förhållandet i området. Funktioner inom åkerodlingen som medför eventuella risker för grundvattnen är närmast användningen av gödsel och bekämpningsmedel. För grundvattnets del kan användningen av kvävegödsel vara problematisk och den allmännaste skadan som jordbruket föranleder för grundvatten är att nitrathalten ökar. Som en följd av gödsling kan även grundvattnets syrehalt sjunka, mängden organiska ämnen och fosfor- och kloridvärdena öka. Vattnet kan även bli hårdare och elledningsförmågan och totalsalthalten öka. I vattnet från Kivilahti vattentäkt i Sirkkakoski i Pello har det konstaterats höjda nitrathalter som eventuellt är en konsekvens från åkerodlingen. Halterna är dock ännu över tio gånger mindre än den officiella gränsen för normerna för hushållsvatten. I vattenförvaltningsområdet finns det i grundvattenområden av klass I och II åkerodling som är ca 0,5 % arealen. Det motsvarande talet i grundvattenområden av klass III litet högre, 0,7 % av grundvattenområdets areal är åker (Corine -material). Det typiska är att åkrarna finns i kanterna av grundvattenområdena, några undantag finns dock. I grundvattenområdet i Tornedalens vattenförvaltningsområde finns det 14 st. djurstallar. Av gårdarna är 10 st. nötgårdar, 2 st. fårgårdar och 2 st. hästgårdar (Tike-material). Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år

54 Bild Djurskydd, marktäktområden samt områden (förorenad jord) som finns i datasystemet för markens tillstånd i grundvattenområdena. Placeringen av djurskydd i ett grundvattenområde som är viktigt eller lämpligt för vattenförsörjning kräver numera miljötillståndsförfarande. Boskapskötsel som idkas i ett grundvattenområde kan riskera eller försvaga grundvattnets mikrobiologiska kvalitet. Mikrober i gödseln från boskap kan transporteras till grundvattnet framför allt vid snösmältning och då det regnar mycket. Mikroberna kan hamna i grundvattnet t.ex. genom dåliga brunnar, men sådana problem kan närmast förekomma vid brunnar som hör till privata gårdar. I Torne älvs vattenförvaltningsområde finns det ingen betydande riskföranledande boskapsskötsel i närheten av allmänna vattenverk. Rengärden, platser där man håller hundspannshundar och hästar kan vara riskfaktorer för kvaliteten på grundvattnet, om djurantalet är stort. De utsläpp som frigörs från djurens avföring, speciellt kväveföreningarna belastar grundvattenkvaliteten och vattnets hygienkvalitet kan i sådana fall även vara hotad. Det är inte känt att det skulle finnas sådana stora platser med djur på svårt belägna platser och där det skulle synas att grundvattenkvaliteten skulle ha ändrats i dåligare riktning i för vattenuttag viktiga eller lämpliga grundvattenområden i Torne älv. Enligt nuvarande praxis placeras inga betydande nya platser för djur i ett grundvattenområde eller i närheten av vattenuttag. 52 Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år 2015

55 Skogsbruk Den beräknade näringsbelastningen från skogsbruk har minskat ända fram till slutet av 1990-talet och belastningsnivån har sedan stannat på denna nivå. Bedömningen av belastningen från skogsbruket försvåras av att man i beräkningarna antar att skogsbruksåtgärderna är jämt fördelade inom hela området. Nydikning görs inte mera, men behovet av restaureringsdikning är stort. I Lapplands skogsprogram för åren har det beräknats att restaureringsdikningens behov i Lappland under de följande 10 åren är ca ha. Nuförtiden görs årligen ha restaureringsdikning d.v.s. behovet är fyra gånger mera än nuvarande nivå. De åtgärder inom skogsbruket som förutom dikningen inverkar mest på vattennaturens status är bearbetning av jorden, kalhygge samt avverkning av strandskogar. Framför allt i små avrinningsområden ökar maximiavrinningen under våren och sommaren. Skogsbrukets relativa andel av vattendragens totalfosfor- och kvävebelastning varierar per område såväl beroende på skogsbruksåtgärderna, åtgärdsarealens storlek som på andelen andra belastningar. Speciellt i källflödena är skogsbruk ofta den enda direkta källan som förorsakas av mänsklig verksamhet. Den huvudsakliga orsaken till belastningen suspenderade ämnen är att små strömvatten slammas igen. Av skogsbruksåtgärderna är det närmast restaureringsdikning, hygge och bearbetning av jorden som ökar avrinningsvattenmängderna och eventuellt även näringsurlakningen i grundvattnet. Dikningarna kan till exempel riskera grundvattnets kvalitativa status speciellt i områden där grundvattenytan är nära markytan. Det kan även vara frågan om att grundvattnets mängd ändras. I enligt nationella riktlinjer viktiga eller för vattenförsörjning lämpliga grundvattenområden genomför man i huvudsak inte mera någon restaureringsdikning eller gödsling av skogen. I Lappland är skogsgödslingens mängd tämligen liten. Tung plogning i samband med förnyning av skogen i grundvattenområden eller en omfattande harvning är inte åtgärder som rekommenderas för ett stabilt grundvattenläge. Även skogsavverkning kan i någon mån inverka på grundvattnets kvalitet och kvantitet. I undersökningar har man t.ex. märkt att skogshygge leder till att grundvattnetsnitrathalt ökar en aning. I områden med grovkorniga jordarter kan ythöjden på grundvattnet stiga som en följd av uppsugning av regnvatten och ändringar i avdunstningsförhållandena. Konsekvenserna av dessa avverkningar är dock tämligen små och avverkningar kan alltid genomföras i grundvattenområden då förhållandena beaktas. Marktäkt Marktäkt och marktäktområden där ingen efterbehandling av spåren har skett kan vara en risk i grundvattenområden. Grundvattenkvaliteten kan försvagas som en följd av omfattande marktäkt. Även själva täkten och trafiken i täktområdet kan vara en risk för grundvattnet t.ex. i form av behandling av bränsle, oljeläckage från maskiner och saltning för binda damm. Sedan början av 1980-talet har marktäkt varit tillståndspliktig verksamhet och därigenom har grundvattenskydd kunnat beaktas i täktverksamheten och uppkomsten av betydande risker har kunnat hindras. Det väsentliga är att täktverksamheten genomförs enligt planerna och bestämda skyddsskikt bevaras i täktplatserna. Det är viktigt att följa villkoren för tillståndet. Även övervakningen är viktig. Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år

56 I början av år 2008 fanns det i vattenförvaltningsområdet 29 tillstånd för marktäkt i grundvattenområden och 36 utanför grundvattenområdena. (Motto-register) (bild ). Marktäkten har om man jämför den med grundvattenområdenas yta varit tämligen småskalig (Cornie material). Tabell Marktäkt i grundvattenområden i klass I och II i Torne älvs vattenförvaltningsområde. Marktäkt > 10 % av grundvattenområdets areal (Källa: Corine-material). Kommun Grundvattenområdets Grundvattenområde areal, ha Täktområde, ha Täktområde, % Torneå 344,6 Laivakangas 74,2 21,5 Ylitornio 54,6 Huitaperi 9,9 18,3 Kolari 124,3 Takasaajo 17,4 14,0 Pello 367,8 Saukonmäki 44,8 12,2 Pello 69,2 Juurilehto 5,1 7,3 Trafik I Finland följer vägnätet och järnvägarna ofta åsar och sand-grusbetonade randbildningar. För att trygga säkerheten på landsvägarna används i de underhållsentreprenader som vägverket kommit överens om vid halkbekämpning salt, huvudsakligen natrium- och kalciumklorid. Användningen av salt är numera tack vare mera utvecklade saltningsanläggningar effektivt och användningen kan knappast mera med den teknik som nuförtiden används riskera trafiksäkerheten. Den nuvarande saltanvändningen kan dock leda till risk för att grundvattnet blir saltigt. Största delen av vattenförvaltningsområdets viktiga grundvattenområden ligger i vägnät där knappast någon salt alls används. Vägsalt används närmast i Torneå Kemi regionen. På grund av den lilla mängden saltning som används avviker praxis med saltningen i grundvattenområdena inte från det övriga vägnätet. Den saltmängd som används kontrolleras i skyddade grundvattenområden och vägsaltningens konsekvenser följs upp med observationsrör. Enligt resultaten kan det konstateras att några betydande risker för grundvattnen inte har kunnat märkas i de vägavsnitt som saltas i Lapplands vägdistrikt. Förutom väghållningen och trafiken utgör även bangårdar, flygfält samt olika slags depåer risker för ett rent grundvatten. På flygfält lagras till exempel stora mängder kemikalier och behandlingen och lagringen av dessa föranleder risker för grundvattnet. I Torne älvs vattenförvaltningsområde finns det inga aktiva, stora flygfält i grundvattenområden. Förorenade markområden Ett markområde kan förorenas lokalt t.ex. som en följd av olyckor, skador eller miljöutsläpp från normal verksamhet. Föroreningen kan ske med för miljön skadliga kemiska ämnen eller mikrobiologiskt t.ex. med sjukdomsbägare. Nedfall från luften kan däremot leda till en mera omfattande förorening av marken, bl.a. försurning och förhöjda tungmetallhalter i jordmånen. Risken att marken förorenas hör många gånger till vissa funktioner så som fördelning och lagring av bränsle, sågar och impregneringsanläggningar, avfallsupplag, skjutbanor, trädgårdar, skrotupplag samt kemiska tvättanläggningar. Beroende på platsen kan det förorenade markområdet innehålla t.ex. olja, tungmetaller, arsen, polyaromatiskt kolväte, polyklorade bifenyler (PCB), klorfenoler, dioxiner eller furaner samt bekämpningsmedel så som atrazin, hexazin, bromasil och bentazon. 54 Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år 2015

57 Förorenade markområden som ligger i grundvattenområdena är problematiska, ty risken att skadliga ämnen transporteras till grundvattnet är stor. Många för hälsan skadliga föreningar kan utlakas från jorden till grundvattnet t.o.m. under årtionden. Enligt en undersökning som utrett förekomsten av bekämpningsmedel i grundvattnet finns det t.ex. i grundvattnet bekämpningsmedel, vilkas användning och försäljning har upphört för över tio år sedan. Numera måste anläggningar som belastar eller utgör en risk för miljön i allmänhet ha miljötillstånd för sin verksamhet och i tillståndet beaktas åtgärder för att skydda miljön. I Torne älvs vattenförvaltningsområde ligger viktiga eller för vattenförsörjning lämpliga områden i områden som är i nästan orört skick och i områdena finns således inga för grundvattnet avsevärt riskerande industrifastigheter, avfallsupplag eller andra skadliga kemikalier behandlande anläggningar. I för vattenförsörjning viktiga och lämpliga grundvattenområden i vattenförsörjningsområdet finns två platser som måste utredas (PIMA), bild Platserna är avfallsupplag. Inga platser som behöver saneras har konstaterats. Övrig verksamhet som försämrar statusen Inre belastning Den inre belastningen är en följd av länge pågående yttre belastning och som har lett till att döda organiska substanser lagras på botten. Den inre belastningen är frigöring av i bottensedimentet samlade näringsämnen tillbaka till vattnet. Den inre belastningen är i allmänhet kraftigast på midvintern eller på mid- och sensommaren. Det är framför allt fosfor som frigörs som en följd av syrebrist. Andra näringsämnen kommer från bottnen tillbaka till vattnet även i syrehaltiga förhållanden såväl i djupa som låga vattenområden. Fastän näringsämnen frigörs i mindre omfång i syrehaltiga än i syrefattiga förhållanden har de dock en eutrofierande inverkan, speciellt i låga vattenområden där näringsämnen lätt transporteras till producerande vattenskikt för användning av alger och andra vattenväxter. Det finns inga noggranna uppskattningar av storleken på den inre belastningen, men den har troligtvis en väsentlig betydelse som en statusupprätthållare i många låga och eutrofiska sjöar. Den inre belastningen kan länga fördröja förbättringen av vattnens status fastän den yttre belastningen skulle minska. Sänkning av vattenytan i sjöarna Redan i hundratals år har människorna genomfört åtgärder som har att göra med sjöarnas vattenyta. De största ändringar i vattenhöjden har berört sänkning av vattenytan i sjöarna och därför har nästan sjöar i hela landet delvis eller helt torkat ut. Sänkningen av vattenytan har tillsammans med den naturliga grundheten och yttre belastningen framför allt främjat uppgrundning och eutrofiering av små sjöar och ökat behovet av restaurering av sjöarna. Många för artbestånden värdefulla fågelvatten har skapats som en följd av att sjöytan har sänkts, men även de han ha restaureringsbehov då en för stor igenväxning försvagar fågelbeståndets levnadsförhållanden. För vattenmiljön farliga och skadliga ämnen Med skadliga ämnen avses i statsrådets förordning om ämnen som är farliga och skadliga för vattenmiljön (1022/2006) nämnda ämnen eller föreningar. Sådana är bl.a. olika tungmetaller och organiska miljögifter. Förordningen bestämmer även om Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år

58 miljökvalitetsnormer (EQS) för dessa ämnen och föreningar och med detta avses halter som inte får överskridas för att skydda människans hälsa eller ytvattnet. Enligt utredningar och uppföljning av miljöns status i vattenförvaltningsområdet har man inte kunnat märka belastning av skadliga ämnen på insjövatten, men på kustvattnen riktas belastning av skadliga metaller (nickel och dess föreningar, krom och dess föreningars samt zink och dess föreningar) likaså även cyanid. Den huvudsakliga utsläppskällan för dessa ämnen är stålverket i Torneå. Halterna skadliga ämnen i vattendragen förblir dock klart under de kvalitetsnormer som lagstiftningen ställer. Zinkhalterna har höjts från bakgrundsnivån. Zink hör dock inte till i förordningen 1022/2006 uppräknade metaller. Mängden punktvis belastning har minskat i vattenförvaltningsområdet under de senaste åren. Organiska tennföreningar (TBT) har påträffats i havssedimentet utanför Kemi och Torneå, vilket påvisar behov av fortsatt undersökning även i Bottenvikens andra områden. Situationen är liknande även på andra håll längs den finska kusten. Organiska tennföreningar har används i fartygs bottenmålfärger för att förhindra att alger fäster sig på fartygens skrov. Utanför Torneå har sedimentprover tagits i samband med muddringsprojekten och i dessa provtagningar har förhöjda TBT-halter konstaterats. Utanför Kemi har prover på organiska föreningar tagits i en separat utredning om ytvatten, renat avloppsvatten, fiskar och sediment. I proverna utanför Kemi påträffades inte under utredningens gång andra miljökvalitetsnormerna (EQS) överskridande halter på organiska föreningar än tennföreningar (TBT) och dessas beräknade (finns inte i förordningen) EQS-värde överskreds för sedimentets del. 6.2 Reglering och vattenbyggande Kraftekonomiska åtgärder De enda reglerade sjöarna och kraftverken i Torne älvs vattenförvaltningsområde finns i Tengeliö älvs vattendragsområde. I vattendragsområdets övre del reglares Raanujärvi av Jormankoski och Vietonen av Kaarenneskoski kraftverk. I vattendragsområdets nedre del finns Portimojärvi, som regleras av Portimokoski kraftverk. De reglerade sjöarnas areal är totalt 65 km 2. I Puostijoki som ligger i Armasjoki vattendrag på den svenska sidan av vattendragsområdet finns två kraftverk och därtill i Torne älv alldeles nedanför Pajala finns Kengisbruk kraftverk. Torne älv är dock inte uppdämd vid kraftverket utan vattnet leds till kraftverket genom en slags vågbrytare. Kengisbruks kraftverk använder under en fjärdedel av vattenföringen i Torne älv. Vattenbyggandet har ändrat vattendragens strukturella och hydrologiska status och inverkat på vattenkvaliteten. Ett kraftverk och uppdämningsbassäng bakom det täcker under sig fors- och lugnvattenområden. Uppdämningen av älvarna för kraftekonomiskt bruk har hindrat vandringsfiskarna att stiga upp i älvarna. Byggandet av dammar har lett till att vattenhöjden och vattenföringsförhållandena ändras jämfört med älvens situation då den var i naturligt tillstånd. I strömmiga förhållanden lekande fiskarters lekområden har försvunnit nästan helt och levnadsförhållandet för sådana arter som anpassat sig till låg vattenföring har förbättrats. 56 Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år 2015

59 Bild Reglerade vattendrag i Torne älvs vattenförvaltningsområde. En följd av vattenregleringen är strandzonen, som är viktig att för fiskproduktion och annan biologisk produktion, förlorar sin produktionsförmåga. Konsekvensernas kraft beror på regleringens tidsintervaller och framför allt på hur mycket vattenytan sjunker under vintern. En sänkning av vattenhöjden på vintern försvårar förökningen av höstlekande fiskar. Regleringen sliter även strandzonen och försvårar utvecklingen strandväxlighet som skyddar av fiskynglen och mängden bottendjur som är viktiga näringsdjur för fiskarna. Rensning av strömvatten Timmer har flottats i Torneå Muonio älvarna och i till dem rinnande biflöden från gränsen till Enontekis kommun ända fram till Bottenviken. Flottningen var störst i Torne älvs vattendrag på 1950-talet och upphörde Rensningarna som gjordes i Torne älvens huvudfåra för att underlätta flottningsleden har varit små, men i biflödena har flottningsrensningarna däremot varit allmänna. Totalt km flottningsleder har använts i Lappland, av dessa km i Torne älvs vattendragsområde. De största skadorna som rensningarna för att underlätta flottningen har medfört har berört fiskbeståndet och fiske, vattendragets hydrologiska verksamheter samt älvlandskapet. Speciellt de maskinellt genomförda rensningarna av lederna har varit skadliga för älvfåran. Som en följd av rensningarna minskade olikheterna i strömvattnens bredd, djup och vattenföring. Även forsarnas areal minskade som en följd av rensningarna, ty man försökte koncentrera vattenföringen till mittfåran. Rensningarna resulterade även i att vattenföringen i älvens mittfåra ökade. Den ökade erosionen av Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år

60 älvfåran som tilltog med den höjda vattenföringen förstörde laxarnas kvarvarande lekområden. Sedimentet som transporterades från forsområdena fyllde för sin del lugnvattenområdena nedanför, de var ju ofta nödvändiga övervintringsplatser för laxfiskarna. Översvämningarna i vattendragen ökade i och med flottningsrensningen sommarens lågvattenföring minskade och lågvattenföringsperioderna blev längre. Därtill tog det längre för det skyddande istäcket att bildas i de rensade älvområdena och vattnet blev kallare, vilket för sin del ökade issörj- och bottenisbildningen. Då isade de steniga områdena, som t.ex. gynnas av laxyngel, helt till bottnen och detta ökade betydligt laxfiskarnas yngeldödlighet på vintern. Även rommen som fanns på bottnen förstördes lätt på grund av problemen med isbildningen. Växtligheten och -organismbeståndet i strömvattnen blev även ensidigare på grund av att fårorna rensades. Av fiskarna har speciellt laxöringen lidit av de förändringar som rensningarna av strömvatten har lett till. Havsöringens föröknings- och yngelproduktionsområden ligger i Torne älvs biflöden. Rensningarna av älvarna har för sin del betydligt minskat havsöringens yngelproduktion i Torne älvs vattendrag. I Lappland var den egentliga stora förändringsperioden för bäckarnas del på 1950-talet. Mekaniseringen gjorde det möjligt att förstora avverkningsområdena och de största enhetliga kalhyggesområdena har varit flera tusentals hektar stora. På 1960-talet blev plogning ett allmänt sätt att bearbeta marken och stora mängder myrar dikades för skogsodling på och 1970-talen. På den finska sidan av Torne älvs vattendragsområde har t.ex % av arealen på myrarna dikats. Virkestransportbilar har ersatt flottningen och skogsbilvägar har byggts allt tätare. Då vägen går över ett strömvatten har det byggts en bro eller lagts en vägtrumma och de har ofta utgjort ett vandringshinder för fiskar och andra vattenorganismer. Ändringarna i bäcknaturen har t.o.m. varit ödesdigra. På grund av erosion som för-orsakats av olika orsaker har bl.a. många små strömvattenfåror fyllts av sediment. Sand, mjäla, lera och silt täcker bl.a. under sig fiskarnas sandiga lekområden, ynglens skyddsplatser och vinterövervintringssvackor. Även fiskarnas möjlighet att få näring försvårades i och med att växtligheten och bottendjurbeståndet i bäckarna blev ensidigare eller försvann. En stor del av de av dikningarna skadade bäckarna är fortfarande områden som inte producerar ädelfisk. Kraftigt modifierade och konstgjorda vatten Vattnen vars hydrologiska och morfologiska förändring på grund av vattenbyggande och reglering har bedömts vara så stora att vattendragens ekologiska status därför troligen är dåligare än god har fått benämningen kraftigt modifierade. Förutsättningen är därtill att god status inte kan uppnås på grund av tekniska eller ekonomiska orsaker utan att föranleda omåttliga skador för en viktig användningsform för vattendraget. Konstgjorda sjöar som huvudsakligen har byggts på torra land har fått benämningen kostgjorda vatten (bild 6.2.2). I Torne älvs vattenförvaltningsområde har Tengeliö älv mellan Torne älv och Portimojärvi fått benämningen kraftigt ändrat älvvatten och Vietonen har fått benämningen kraftigt modifierad sjö. Inga konstgjorda sjöar finns i Torne älvs vattenförvaltningsområde. För kustvattnens del fylls inte kriterierna och ingen vattensamling har fått benämningen konstgjord eller kraftigt modifierad. 58 Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år 2015

61 Bild Vatten med benämningen kraftigt modifierade eller konstgjorda vatten. 6.3 Vattenuttag som inverkar på vattnens status I vattenförvaltningsområdet finns det två ytvattenuttag för industrin, den ena större användaren tar ut vatten för användning inom stålindustrin och den andra för bryggeri. År 2007 använde de ca 12, 8 milj. m 3 /a. Hartwalls bryggeri har ett ytvattenuttag i Torneå och tar från det ca 1000 m 3 /d för ölbryggeriprocessen. Hushållsvattnet för privathushåll i Torne älvs vattenförvaltningsområde tas enbart från grundvatten. Från grundvattenbildningarna togs totalt ca m 3 /d, vilket är 17 % av den grundvattenmängd som beräknas bildas i grundvattenområden av klass I. Vatten tas från 63 grundvattenområden (tabell och bild 3.3.1). Alla vattenuttag används inte årligen. Det finns tämligen många vattenuttag som betjänar glesbygden. I dem blir vattenuttaget ofta bara några tiotals kubikmeter per dag. I närheten av Torneå stad är kustområdenas grundvatten naturligt ofta järn- och manganhaltiga. Regionens grundvattenbildningar av god kvalitet och som sådana lämpar sig för hushållsvatten är helt och hållet i bruk. Vatten tas för användning i Torneåregionen även från västra och mellersta delarna av Tervola. I Torne älvs vattenförvaltningsområde produceras inget konstgjort grundvatten. Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år

62 6.4 Sammandrag av verksamhet som försämrar sjöarnas, älvarnas och kustvattnens status Så väl diffus belastning, punktbelastning som fysisk bearbetning av vattenmiljön har inverkat på sjöarnas och älvarnas status i vattenförvaltningsområdet. Nästan alla betydande älvar i södra och mellersta Lappland rensades i någon mån för att göra lösflottningen lättare. I vattenförvaltningsleder rensades totalt ca km flottningsleder. Under de senaste åren har tidigare flottningsleder restaurerats så att de är närmare naturligt tillstånd, men enligt de principerna som framför allt gällde på och1980-talen har man i de restaurerade älvområdena inte tillrickligt kunnat beakta t.ex. ädelfiskarnas krav på livsmiljö. Efter mitten av förra århundradet har rensningarna av bäckar, skogs- och myrdikningar, avverkningar vid strömvattnens kuster och vägbyggande med vägtrummor betydligt ändrat status på små och medelstora strömvatten i vatten-förvaltningsområdets södra och mellersta delar. Många små strömvattenfåror har fyllts med sediment på grund av erosion och detta har bl.a. försvårat fiskarnas förökning och möjlighet att få näring i och med att växtligheten och bottendjurbeståndet i bäckarna blev ensidigare eller försvann. Även de oförmånliga konsekvenserna av den tidigare virkesflottningen kan ställvis ännu synas. På den finska sidan finns reglerade vatten bara i Tengeliö älvs vattendrag, där Raanujärvi, Vietonen och Portomojärvi har reglerats. Den totala ytan på de reglerade sjöarna är 65 km 2. Uppdämningen och regleringen har inverkat på vandringsfiskbestånden och fiskbeståndets struktur i regionen. Status på de små sjöarna har försämrats på grund av sänkningen av vattennivån i sjöarna närmast på grund av belastningen från jord- och skogsbruk. Inga noggranna beräkningar finns om storleken på den inre belastningen, men den bedöms ha en väsentlig betydelse som upprätthållare av status på många små och eutrofierade sjöar. Den inre belastningen kan i långt fördröja förbättringen av vattnens status fastän den yttre belastningen har minskat. De faktorer som belastar vattendragen har betoning på vattenförvaltningsområdets södra delar. En betydande del av den beräknade fosfor- och kvävebelastningen från mänsklig verksamhet på insjöarna hörrör sig från diffus belastning från jord- och skogsbruk samt från glesbygds och semesterbosättning. Största delen av den näring som kommer till kustvattnen i vattenförvaltningsområdet kommer från Torne älv. Älvens andel av den totala näringsämnesmängden är %. Avrinningen näringsämnen som älvarna för till havet varierar årligen kraftigt beroende på de hydrologiska förhållandena. Industrin i vattenförvaltningsområdet har koncentrerat sig till kusten och av den totalkvävebelastning som från land riktas till kustvattnen kommer 80 % från stålindustrin. 60 Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år 2015

63 6.5 Sammandrag av den verksamhet som försämrar grundvattnens status De för samhällenas vattenförsörjning rikligaste och kvalitativaste grundvattenreserverna finns huvudsakligen i grus- och sandformningar. Till samma platser har ställvis även den mänskliga verksamheten koncentrerats då dessa markformningar bjuder fina grunder för byggande och gott byggnadsmaterial. Egentliga fall där grundvattnet nedsmutsats är dock sällsynta och lokala i Finland och speciellt i norra Finland. I Finland följer vägnätet och järnvägarna ofta åsar och randbildningar. För att trygga säkerheten på landsvägarna används i de underhållsentreprenader som vägverket kommit överens om vid halkbekämpning salt, huvudsakligen natrium- och kalciumklorid. Användningen av salt är numera tack vare mera utvecklade saltningsanläggningar effektivt och användningen kan knappast mera med den teknik som nuförtiden används riskera trafiksäkerheten. I den södra delen av Torne älvs vattenförvaltningsområde går motorvägen via för vattenförsörjning lämpligt grundvattenområde och skyddsstrukturer har gjorts för det kritiska området. Konsekvenserna av saltningen följus upp med observationsrör. Enligt resultaten har inga betydande risker från de vägavsnitt som saltas kunnat konstateras. Även transport av farliga ämnen (TFÄ) via grundvattenområden samt olyckor kan föranleda risker för nersmutsning av grundvatten. Grundvattenskydd har byggts till de platser som är mest kritiska för grundvattenrisker och i dem har man även beaktat möjligheterna till TFÄ-olyckor. Boskapsskötsel som i idkas i grundvattenområden kan riskera eller försvaga grundvattnets mikrobiologiska kvalitet. Mikroberna från boskapsgödsel kan exempelvis transporteras till grundvattnet speciellt vid snösmältning och under riktlig regn. Mikroberna kan komma till grundvattnet t.ex. via dåliga brunnar. I Finland har det dock funnits få fall där boskapsskötsel har förorsakat nedsmutsning av grundvatten. Bara några i grundvattenområdena placerade djurskydd finns i Torne älvs område i sådana grundvattenområden som skall granskas och de är inte placerade i närheten av vattenuttag och inga betydande olägenheter för vattenuttagen har konstaterats från dem. Enligt nuvarande praxis placeras huvudsakligen inga nya platser för djurhållning i grundvattenområden eller i närheten av vattenuttag. I Torne älvs vattenförvaltningsområde finns det inga separat benämnda övervakningsplatser eller riskområden för grundvattenbildningar. Det finns inga stora åkerområden i grundvattenområdena och användningen av bekämpningsmedel för åkerodling är mycket liten. Industrin eller platser med förorenad mark har inte skapat några betydande risker för de grundvattenområden som skall granskas. Vägsaltningen har inte konstaterats föranleda betydande men för kvaliteten på grundvattnen. Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år

64 7 Ekonomisk analys av vattenanvändningen 7.1 Ekonomisk betydelse av sätten att utnyttja vattnen Under den första planeringsperioden görs ingen täckande bedömning av den ekonomiska betydel sen av sätten att utnyttja vattnen. Trots detta är det bra att vid valet av åtgärder som skall granskas redan i början känna till de funktioner i vattendraget och avrinnings området, vilkas ekonomiska betydelse är stor. Den ekonomiska betydelsen av sätten att utnyttja vattnen kan i undantagsfall beaktas vid planering av åtgärder om de planerade åtgärderna kan leda till att vattenförvaltnings åtgärderna och sätten att utnyttja vattnen kommer i ett motsatsförhållande. Bedömningen görs då från fall till fall. 7.2 Långsiktiga prognoser för vattenförsörjningen och behovet av vatten I Finland är de stadsmässiga stora tätorterna nästan helt anslutna till vattenförsörjningsnätet. Kommande utvecklingsbehov för vattenförsörjningen i stora tätorter är att säkra vattenförsörjningen och -kvaliteten, vattenförsörjningsnätet samt upprustning och underhåll av vattenverk. Säkrandet av driftssäkerhet inom vattenförsörjningen i glesbygdsområden och på landsbygden är förutom de ovan nämnda utvecklingsbehoven speciellt viktigt. I glesbygden är det allmänt att ansluta sig till vattenförsörjningsnätet. För att säkra vattenförsörjningen är det dock viktigt att möjligheten att an vända lokala vattenkällor bevaras. På landsbygden kommer förutom de glesbebyggda regionerna även semesterbostäderna och landsbygdens turistföretag att behöva vattenverkens tjänster. Regionala befolkningsförändringar medför sina egna utmaningar för vattenförsörjningen. I många regioner koncentreras befolkningen till städerna och stora bosättningscentrum, vilket ökar behovet av vatten i dem. På utvecklingsbehoven inom vattenförsörjningen inverkar därtill förändringarna i samhällsstrukturen, så som det allt allmännare småhusboendet långt ifrån bosättningscentrum och den ökande storleken på lantbruken. Även livsmedelsindustrins koncentration till allt större an lägg ningar kan öka behovet av vatten lokalt, fastän produktionsenheternas vattenanvändning skulle minska på grund effektivare stora anläggningar. Klimatförändringarnas inverkan på vattenförsörjningen är svårt att förutse. De eventuella torrare och längre somrarna, temperaturhöjningen samt den minskade våröversvämningen, kan sänka grundvattenbildningarnas ytor trots den rikliga grundvattenbildningen på senhösten och vintern. En sänkning av grundvattenytan 62 Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år 2015

65 kan förutom att den inverkar på hur grundvattnet räcker till även inverka på dess kvalitet. Översvämningarna som ökar på grund av klimatförändringen kan leda till att kvaliteten på såväl ytvattnen som grundvattnen försvagas. Alla alternativ (yt- och grundvatten samt konstgjort grundvatten) används även i framtiden, men deras relativa andelar kommer att ändras. De regionala befolkningsförändringarna medför liksom klimatförändringen sina egna utmaningar för vattenförsörjningen. Antalet vattentjänstverk kommer troligen att minska fastän användarnas antal ökar en aning. De framtida utmaningarna kommer bl.a. att vara arrangeringen av vattenförsörjning för semesterboende och turism, driftssäkerhet inom vattenförsörjningen och att fylla de för service ställda kvalitetskraven. Inom Torne älvs vattenförvaltningsområde har det tills vidare inte funnits något behov av att börja använda ett konstgjort grundvattenområde. Inom vattenförvaltningsområdet använder samhällena inte ytvatten och det har inte beräknats att det användas år I Torne älvs vattenförvaltningsområde har ca 94 % av befolkningen anslutit sig till vattentjänstverkens vattenledningsnät. Till avloppsvattennäten har ca 66 % av befolkningen anslutit sig. De fastigheter som är utanför systemet renar avloppsvattnenmed fastighetsvisa metoder. I dessa fastigheter är behandlingen av avloppsvatten ofta bristfällig och kräver därför effektivering i framtiden. Vattenverken i vatten-förvaltningsområdet använde år 2004 total m 3 grundvatten och den specifikaförbrukningen blir således 109 l/inv/d. Vattentjänstverkens totala omsättning i området var år ,1 milj. euro. De genomsnittliga intäkterna och driftskostnaderna var 1,0 milj. och 1,0 milj. euro. Tabell Användning av yt- och grundvattnen som hushållsvatten nu och prognosen fram till år 2015 i Torne älvs vattenförvaltningsområde. Nuläge (m 3 /d) Prognos fram till år 2015 (m 3 /d) Ytvatten 0 0 Grundvatten Konstgjort grundvatten Beaktande av kostnadstäckningsprincipen i fråga om vattentjänsterna Täckningen av priserna för vattenförsörjning bedömdes år 2004 i en separat utredning som baserade sig på vattentjänstverkens bokslutsuppgifter år I bedömningen deltog alla vattentjänstverk som säljer vatten eller behandlar över 500 m 3 vatten per dag. Utredningen täckte under 20 % av vattentjänstverken, men deras omsättning representerade totalt % av omsättningen inom branschen. En sammanfattning av täckningen av vattentjänstverkens kostnader presenteras med utredningen som utgångspunkt (tabell 7.3.1). Tabell Täckning av vattentjänstverkens kostnader i Torne älvs vattenförvaltningsområde. Vattentjänstverk, antal 5 Vattentjänstverkens intäkter (milj. ) 5,2 Vattentjänstverkens utgifter (milj. ) 4,8 Kostnadernas täckning utan understöd (%) 107,1 Understöd (milj. ) 0,12 Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år

66 Utan understöd var tre verk vinstgivande och två förlustbringande. Utan understöd var kostnadstäckningen (intäkter/utgifter) i genomsnitt 107,1 %. I vattenförvaltningsområdet har understöd utbetalats till alla verk, totalt euro. Understöden har fördelats enligt följande: stöd och bidrag från kommunen 0 %, statens räntestödslån 26 %, statens vattentjänstunderstöd 74 % och statens vattenförsörjningsarbete 0 %. De erhållna understödens förhållande till summan på omsättningen har varit 2,3 %. Tillsammans med understöden var kostnadstäckningen i hela området ([intäkter + understöd]/utgifter) i genomsnitt 109,5 %. De förlustbringande verken blev dock inte vinstginstgivande trots understöden. 7.4 Betraktande av kostnadseffektiviteten på åtgärderna Till åtgärdskombinationer valda åtgärder och urvalet av dem har presenterats i åtgärdsprogrammet. Under den första planeringsfasen har åtgärdernas kostnadseffektivitet betraktats preliminärt. Under den följande planeringsomgången skall kostnadseffektiviteten granskas mera detaljerat och de olika områdena kommer ännu att granskas mera enhetligt. En bedömning av kostnaderna ingår i kapitel Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år 2015

67 8 Övervakningen 8.1 Övervakningen av sjöars, älvars och kustvattnens status Principerna för övervakningsprogrammet för vattenförvaltningsområdet Vattenförvaltningslagen ställer krav om att övervakningen ska ge en sammanhängande och allsidig helhetsbild av vattnens status. I övervakningsprogrammet ska man beakta olika ytvattentypers förekomst på området. I övervakningen ska det ingå kontrollerande, operativ och vid behov under sökande övervakning. Övervakningsprogrammet har upprättats genom att i tillämpliga delar sammankoppla den övervak ning som myndigheterna utför med den kontroll som verksamhetsutövarna utför enligt någon an nan lag. Den regionala miljöcentralen har i samråd med arbetskrafts- och näringscentralens fiske rienhet samt vilt- och fiskeri forskningsinstitutet planerat övervakningen av fiskbeståndet. I övervak nings programmet anges övarvakningsplatserna, de faktorer som ska övervakas samt övervak ningsfrekvensen. Bild Strukturen för övervakningsprogrammet för vattenförvaltningsområdet. Utkast till vattenförvaltningsplan för vattenförvaltningsområde fram till år