1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna

Transkript

1 Denna rapport är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet. Information bör sökas också från andra källor. Utrikesdepartementet Mänskliga rättigheter i Burkina Faso 2010 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Respekten för mänskliga rättigheter i Burkina Faso uppvisar fortsatt vissa brister. Detta gälleri första hand straffrihet, ett rättsväsende som inte är oberoende och präglas av många tillkortakommanden, korruption, undermåliga förhållanden i fängelserna samt våld mot och diskriminering av kvinnor. Landet har ett godtagbart juridiskt ramverk avseende mänskliga rättigheter, men tillämpningen av lagarna är ofta bristande. Burkina Faso är ett av världens fattigaste länder och en stor del av befolkningen lever under fattigdomsstrecket. Det medför att rätten till utbildning, till bästa uppnåeliga och hälsa och till en acceptabel levnadsstandard svårligen kan förverkligas. För flertalet människor är en tryggad livsmedelsförsörjning den överskuggande frågan. Majoriteten av den vuxna befolkningen kan inte läsa, vilket är en bidragande orsak till att få känner till sina rättigheter respektive skyldigheter. Flera av de medborgerliga och politiska rättigheterna respekteras i jämförelsevis god utsträckning. Yttrande- tryck- mötes- och religionsfrihet respekteras över lag. Medborgarna har möjlighet att välja sina politiska företrädare i flerpartival. I praktiken är möjligheterna mer begränsade på grund av en stark maktställning för det regerande partiet och en svag och splittrad opposition. Kvinnor och män har lika rättigheter enligt lagen. Kvinnor utsätts dock ofta för diskriminerade behandling såväl på arbetsmarknaden som i det politiska livet. Det kommer sannolikt att dröja tills landet har nått en bättre allmän levnadsstandard innan barn till fullo kan åtnjuta sina rättigheter.

2 2 Ytterligare en svårighet i arbetet med att främja mänskliga rättigheter är bristfällig eller i många fall icke-existerande statistik. 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Burkina Faso har ambitionen att vara en aktiv medlem av det internationella samfundet vad gäller mänskliga rättigheter och har under senare tid ratificerat flera konventioner och uppdaterat sin rapportering (nya ratifikationer sedan 2007 anges med årtal nedan). Landet är medlem av FN:s råd för mänskliga rättigheter och är en aktiv deltagare i Afrikanska kommissionen för mänskliga rättigheters arbete. Burkina Faso har ratificerat eller undertecknat: - Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt; dock ej det fakultativa protokollet om avskaffandet av dödsstraffet. - Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR), men inte det fakultativa protokollet om enskild klagorätt. - Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD). - Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor, Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination Against Women (CEDAW) samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt. - Konventionen mot tortyr, Convention Against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT), samt det fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr (2010). - Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC) samt de två tillhörande protokollen om barn i väpnade konflikter (2007) respektive om handel med barn och barnpornografi. - Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, Convention on the Rights of Persons with Disabilities (CRPD; 2009). - Konventionen mot påtvingade försvinnanden, Convention for the Protection of All Persons from Enforced Disappearances (CED; 2009). - Flyktingkonventionen, Convention Relating to the Status of Refugees, samt det tillhörande protokollet från 1966.

3 3 - Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International Criminal Court (ICC). - Den afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter De reservationer som gjorts gäller främst mellanstatlig klagorätt och i några fall en enskilds klagorätt (CERD och CAT). Burkina Faso ligger efter med rapporteringen till flertalet konventionsbaserade kommittéer utom CEDAW och CRC, som granskade landet under 2010 (se även avsnitt 14 och 15). Under år 2010 har rapporter gällande efterlevandet av konventionerna ICCPR, ICESCR, CERD, och CAT sammanställts. Rapporten till den afrikanska kommissionen om mänskliga och folkens rättigheter överlämnades i slutet av I december 2008 gick Burkina Faso igenom en översyn av dess efterlevande av de mänskliga rättigheterna, vilket skedde inom ramen för FN:s råd för mänskliga rättigheters allmänna ländergranskning (Universal Periodic Review, UPR). Ett visst samråd med civila samhället ägde rum inför granskningen. Regeringen har åtgärdat flera av de rekommendationer som tillgavs landet, till exempel ratifikation av tilläggsprotokollet till tortyrkonventionen och upprättande av en oberoende nationell kommission för mänskliga rättigheter. En debatt förs även om att avskaffa dödsstraffet. Ett antal rekommendationer som gavs Burkina Faso rörde rätten till utbildning och till bästa uppnåeliga hälsa. Av de rekommendationer som ännu inte åtgärdats kan, utöver eftersläpning i rapportering, brister i rättsväsendet särskilt nämnas. MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER Flera medborgerliga och politiska rättigheter förutsätter ett medborgarskap, en personlig rättslig status och registrering i någon form. Många medborgare i Burkina Faso saknar detta, kvinnor i högre utsträckning än män. Staten driver numera kampanjer för att registrera invånarna, vilket är komplicerat när det gäller vuxna individer. De senaste åren har cirka två tredjedelar av barnen folkbokförts. Avsaknad av elektricitet i större delen av landet gör att ett datoriserat program inte fungerar. Det finns inte heller system för adresser eller något säkert sätt att kontakta en individ. Att förankra ett medborgarskap med vad det innebär av rättigheter och förpliktelser är en av de främsta utmaningarna för Ministeriet för främjande av mänskliga rättigheter. 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Summariska eller utomrättsliga avrättningar och försvinnanden förekommer. Under hösten 2008 försvann tre personer i huvudstaden Ouagadougou efter

4 att de blivit arresterade. I en aktion mot väpnad brottlighet i östra regionen av landet i december 2008 tillfångatogs sex personer vilka alltjämt är försvunna. I juni 2010 tillfångatogs två män i Gaoua av polisen som höll dem kvar i häkte, rånande och torterade dem. En av männen avled till följd av skadorna. Vid påföljande protester sattes en infanteristyrka in och två personer sköts till döds. Tortyr är förbjudet i lag. Trots detta förekommer tortyr och annan omänsklig behandling, framförallt på personer som befinner sig i arrest. Det finns uppgifter om att en personavled i april 2008 efter att ha blivit torterad i en cell.. Vid en utpekad arrestlokal i Ouagadougou anses systematisk tortyr av de arresterade förekomma, inte sällan genom piskning av fotsulorna. Få utredningar görs om anklagelser om tortyr och tvångsvisa försvinnanden. Förhållandena i fängelserna är svåra. Närmare hälften av de fängslade har ännu inte blivit dömda. Överbeläggning är vanligt förekommande. Ett fängelse i Ouagadougou hade i juni fångar i en byggnad som var avsedd för 430 personer. Maten är undermålig och näringsfattig, och bristen på tvål, vatten och mediciner leder till dålig hälsa och hygien. Det händer att fångar dör till följd av de dåliga förhållandena. Separata avdelningar finns för kvinnor, minderåriga och fångar av särskild rang, såsom högre tjänstemän. I september 2009 gjorde fångarna i fängelset i Koudougou uppror mot att vissa fångar behandlas bättre. Sex personer sköts till döds och åtta sårades svårt. 4. Dödsstraff Dödstraff kan enligt lag utdömas för mord, spioneri och landsförräderi. Ett moratorium har upprättats och ingen avrättning har skett sedan Dödsstraff avkunnas dock fortfarande; under 2009 dömdes sex personer till döden och under 2010 har minst en dödsdom avkunnats. Ministern för främjande av mänskliga rättigheter driver en dialog med parlamentet, gentemot den allmänna opinionen och på andra sätt, för att få politiskt stöd för att avskaffa dödsstraffet. 5. Rätten till frihet och personlig säkerhet Omkring hälften av de cirka fångar som sitter inspärrade i fängelserna i Burkina Faso har inte dömts i rättegång. Lagen stipulerar begränsningar av häktningstiden men dessa följs inte. En lag som ger rätt att kvarhålla en person i sex månader i förebyggande syfte drabbar ofta de som inte har tillgång till rättshjälp, och de drabbade riskerar att bli kvar i fängelse på obestämd tid. I regel blir den arresterade informerad om orsaken till frihetsberövandet. Även om det inte stipuleras i lagen, har den arresterade ofta möjlighet att upprätthålla kontakten med sin familj. 4

5 En ny lag antogs 2009 som ger polisen större befogenheter att vidta husrannsakan, bruka vapen och hålla arresterade i häkte när det finns misstanke om grövre brott Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen Burkina Faso kan inte sägas vara en fungerande rättsstat även om konstitutionen stipulerar att rättsväsendet ska vara oberoende. Presidenten är ordförande i det råd, Conseil Supérieure de la Magistrature, som nominerar, avsätter och utvärderar högre domare. Rättsväsendet är också utsatt för politiska påtryckningar: för regimen obekväma utredningar läggs ned eller förhalas medan de som gynnar de styrande fullföljs skyndsamt. Vidare är systemet underdimensionerat, komplicerat och kostsamt för majoriteten av landets innevånare. Korruption förekommer. Bristerna i rättssystemet är ett av de allvarligaste hindren för individernas åtnjutande av de mänskliga rättigheterna. Det finns en separat militärdomstol och ett särskilt fängelse för frihetsberövade militärer. Förhållandena i detta fängelse är goda. Ombudsmannen, le Médiateur de Faso, har som främsta uppgift att lösa dispyter mellan medborgare och staten, inklusive rättsväsendet. Ombudsmannen har stärkts och utvidgat sin verksamhet geografiskt, vilket har resulterat i fler ärenden. En stor del av dennes ärenden avslutas och följs upp med ansvarigt ministerium. En oberoende nationell kommission för mänskliga rättigheter håller på att inrättas - en lag om detta antogs i december Enskilda individer ska kunna framföra klagomål till kommissionen och få dessa behandlade. Parallellt med den formella rättsskipningen existerar den traditionella, informella sedvanerätten, det vill säga regler som inte kommit till uttryck i skrivna lagregler men som ändå uppfattas som bindande för myndigheter och enskilda. Sedvanerrätten spelar en viktig roll för upprätthållande av en viss ordning och säkerhet. Många tvister löses genom medling. Dock förekommer övergrepp i dess namn, såsom häxanklagelser, lynchningar, barn- och tvångsäktenskap och egendomsbrott. Den traditionella sedvanerätten förlorar emellertid gradvis sitt inflytande. 7. Straffrihet Brister i rättsväsendet gör att det finns ett visst mått av straffrihet för alla typer av brott. Bristerna hänger samman med korruption, men också avsaknad av resurser och ordningsmakt. Detta får allvarliga konsekvenser, både för möjligheten att bedriva ekonomisk verksamhet och för den allmänna säkerheten.

6 Vad gäller allvarligare fall av korruption och kränkningar mot individens mänskliga rättigheter råder också en straffrihet som kan sägas vara politiskt motiverad. Varje år påminns regimen om omständigheterna kring mordet på statschefen Thomas Sankara 1987 och mordet 1998 på Norbert Zongo, en granskande journalist. Utredningarna av dessa fall med misstankar om koppling till maktens centrum har lagts ned, något som ses såsom symboliskt för åtnjutande av straffrihet för den styrande klassen. 8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet är inskrivna i grundlagen. Det finns ett antal oberoende tidningar, radio- och TV-stationer i Burkina Faso, varav de flesta är franskspråkiga. Pressen är relativt frispråkig och kvaliteten på bevakningen ökar. Pressens genomslag är dock begränsat eftersom endast cirka 30 procent av den vuxna befolkningen är läskunnig och många inte förstår franska. Etermedia, särskilt radio det finns många privata stationer - spelar stor roll. De sänder exempelvis tidningskrönikor som sprider pressens information på lokala språk. Frihet råder på Internet men mindre än en procent av befolkningen har tillgång till Internet. Mobiltelefonin är väl utvecklad och en stor andel av befolkningen har tillgång till telefoner. Myndigheterna använder mobiltelefoner för att via SMS sprida information. Avlyssning av telefoner förekommer, även utan tillstånd av domare, vilket strider mot lagen. I stort respekteras press- och mediafrihet. Pressfriheten begränsas emellertid av viss självcensur och ibland även hot mot journalister. I början av 2009 blev en tidningsredaktion och en känd journalist hotade efter att ha rapporterat om en korruptionsskandal som bland annat berörde ministern för kultur, turism och kommunikation. Regeringen sade sig utreda vad som låg bakom, men inget är ännu känt om resultatet. I Reportrar utan gränsers index över pressfrihet och förhållanden för journalister ligger Burkina Faso på plats 49 av 178 länder. Kommunikationsrådet (Conseil supérieure de communication) har ansvar för att etablera ett regelverk för media, dela ut licenser, hålla diskussionen om pressetik levande och förbättra förhållandena för media undertecknades en konvention för journalister som definierar deras status, journalistens uppgift och vilka arbetsförhållanden som bör råda. Religionsfrihet respekteras och det råder en atmosfär av tolerans. Företrädare för olika religioner inbjuds att representera det civila samhället i olika sammanhang. Det råder också i allmänhet mötesfrihet, även om vissa inskränkningar förekommer. Demonstrationer är tillåtna, men behöver 6

7 polistillstånd. I mars 2008 förbjöds två planerade demonstrationer i Ouagadougou och därefter gick ansvarigt ministerium ut med en informell rekommendation att kommunerna borde vara återhållsamma med att ge tillstånd till demonstrationer. Utan tillstånd hölls år 2008 demonstrationer på universitetet i Ouagadougou som skingrades med hjälp av tårgas och skarpa skott. 34 studenter skadades och universitetet stängdes för en tid. I december år 2009 samlades 26 elever för att minnas en elev som dödades av säkerhetsstyrkorna 2000 i Boussé och för att kräva att fallet skulle utredas. Eleverna arresterades och 19 av dessa dömdes för illegal demonstration och droginnehav, men blev senare frisläppta. 9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna 1991 antogs en demokratisk konstitution i Burkina Faso och sedan dess har regelbundna val hållits. Den verkställande makten dominerar över ett svagt parlament och ett dåligt fungerande rättsväsende utan självständighet. Presidenten har suttit vid makten sedan 1987, och omvaldes till ytterligare fem år i november De senaste valen har av observatörer betecknats som fria och rättvisa men det finns flera svagheter i systemet. Vallängden uppvisar brister och omfattar bara cirka hälften av de röstberättigade. Ett annat problem är det regerande partiets möjligheter att använda statliga resurser i sina kampanjer. Oppositionen är svag, men under senare år har nya initiativ tagits vilka kan leda mot större pluralism och möjligen även en konsolidering av en opposition som kan komma att bli ett alternativ till nuvarande styrande regeringspartiet. Regeringspartiet innehar 73 av 111 platser i parlamentet. Kvinnors deltagande i politiken har gradvis stärkts, men politiken domineras alltjämt starkt av män. Sex av 35 ministrar är kvinnor, av parlamentarikerna är 17 av 111 kvinnor och 23 borgmästare av 359 är kvinnor. En lag om könskvotering på valsedlarna har antagits vilken innebär att i framtiden måste minst 30 procent av partiernas kandidater tillhöra det underrepresenterade könet. Denna regel kommer att tillämpas i de planerade parlaments- och lokalvalen år En lag om medborgares rätt att rösta utanför landets gränser har antagits men inte kunnat tillämpas av resursskäl. Korruption är ett betydande problem. Burkina Faso ligger på en delad 98:e plats av 178 länder i Transparency Internationals index. Landet har fallit tillbaka flera placeringar sedan föregående år. Landets riksrevision arbetar för att stävja korruption inom staten och en ny kontrollmyndighet har också inrättats. Rättsliga åtgärder mot korruption är dock sällsynta. 7 EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 10. Rätten till arbete och relaterade frågor

8 8 På pappret har Burkina Faso låg arbetslöshet, men i praktiken är undersysselsättning och arbetslöshet stor. Under torrperioden är en stor del av arbetskraften sysslolös. Det finns även ett överskott av arbetskraft med relativt god utbildning, även om det rör en mindre del av befolkningen. Arbetslösheten och undersysselsättningen är särskilt stor i städerna. Bara cirka 10 procent av arbetskraften arbetar på en formell arbetsmarknad och berörs av de lagar som finns om arbetsmiljö, organisering, minimilön etc. De reglerade villkoren är i regel rimliga, förutom att minimilönen ligger under nivån för en acceptabel försörjning. Bristen ligger i första hand i arbetslagarnas tillämpning. Fackföreningar bevakar anställdas intressen. Inom den offentliga sektorn är 60 procent organiserade och inom den privata cirka hälften av de anställda. Burkina Faso har ratificerat Internationella arbetsorganisationens (ILO) åtta centrala konventioner som rör mänskliga rättigheter. Barnarbete utgör ett problem. Hälften av alla barn arbetar; en majoritet av dessa i en omfattning som förhindrar eller försvårar barnens skolgång. Tvångsarbete förekommer bland barn och hushållsanställda barn arbetar inte sällan utan lön. 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Hälsonivån i Burkina Faso blir sakta bättre, men ligger fortfarande på en låg nivå. Den förväntade livslängden har gradvis ökat under det senaste decenniet och uppmättes enligt regeringens statistik till 56,7 år Även tillgången till primär hälsovård ökar gradvis från en mycket låg nivå; medelavståndet till en vårdcentral är nu närmare 7,5 kilometer. Kostnaderna för medicin är dock höga och för de flesta utgör detta ett hinder för tillgång till hälsa. Malaria är en svår plåga och enligt Världshälsoorganisationens statistik har nästan fem miljoner (av en befolkning på omkring 15 miljoner) drabbats av malaria under Av dessa fem miljoner har närmare personer avlidit som en följd av sjukdomen. Vaccinationskampanjer utförs regelbundet. Kvalificerad sjukvård existerar knappt: det finns ett fåtal sjukhus i landet och kvaliteten på vården har stora brister. Vad gäller hiv/aids har prevalensen i åldersgruppen år minskat under en tio-årsperiod enligt tillgängliga siffror (1,6 procent år 2008). Alla kvinnor som

9 9 förlöses på klinik testas numera och det finns program för medicinering av de sjuka. Utmaningar för staten är att öka tillgången till utbildad personal, hushålla med tillgängliga resurser, fördela kvalificerad personal över landet, hålla kostnaderna nere på medicin och utrustning och förhindra korruption. Korruptionen är utbredd också inom hälsosystemet, och ett hinder för många att åtnjuta den hälsovård de har rätt till. År 2008 beräknades 11,5 procent av statens budget gå till hälsovård. 12. Rätten till utbildning Enbart cirka 30 procent av den vuxna befolkningen kan läsa och skriva. Regeringen gör, med utländska givares hjälp, stora satsningar för att höja utbildningsnivån i landet och ge alla tillgång till utbildning. Förbättringar har skett, inte minst vad gäller andelen flickor i förhållande till andelen pojkar som börjar primärskolan. Det gäller både att kunna erbjuda primärskola åt alla barn och öka läskunnigheten hos vuxna. Drygt två tredjedelar av barnen går i skolan - en något mindre andel flickor än pojkar - men mindre än hälften av dem fullföljer grundskolan. Befolkningsökningen innebär att omkring 600 nya skolor behöver byggas per år, och det är svårt att få resurserna att räcka till. Kvaliteten på undervisningen är ett stort problem, liksom det faktum att undervisningen sker på franska och inte på barnens modersmål. År 2008 gick 15,3 procent av statsbudgeten till primärskola och alfabetisering. Skolgången är inte helt utan kostnad; föräldrarna förväntas stå för visst skolmateriel och för skolbespisning. Den offentliga skolan kan inte ta emot alla barn. I synnerhet i städerna tvingas föräldrar skicka sina barn till privata skolor som tar ut en högre avgift. Detta är en stor börda för familjerna. Få har tillgång till sekundärskola eller högskoleutbildning. Diskrimineringen på grund av kön är större ju högre utbildningar det gäller. Barn med funktionsnedsättning drabbas av bristen på anpassad undervisning, och av dem beräknas endast en tredjedel gå i skola. Framsteg har ägt rum när det gäller utbildning, inte minst vad gäller andelen flickor i förhållande till andelen pojkar som börjar primärskolan, och utbildningsnivån förbättras sakta i landet. 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Den utbredda fattigdomen i landet och problem som hör samman med den utgör de största hindren för ett förverkligande av ekonomiska, sociala och

10 kulturella rättigheter, och delvis också övriga rättigheter. I UNDP:s senaste rapport över mänsklig utveckling ligger Burkina Faso på plats 161 av 169 länder. 10 Enligt den hushållsundersökning som ägde rum år 2009 lever 43,9 procent under den nationella fattigdomströskeln, vilken motsvarar en inkomst på cirka 4 SEK per dag och är ett mått på vad som behövs för att överleva. Det betyder att en stor del av befolkningen är undernärd. Bland barn är 38 procent kroniskt undernärda, trots ansträngningar att förbättra situationen. Tillgången till rent vatten har förbättrats avsevärt under de senaste åren, men situationen är sämre när det gäller sanitet. Fattigdomen är ojämnt fördelad. En mindre andel är fattiga i de större städerna, medan fattigdomen är omfattande på landsbygden, särskilt i norra och östra delarna av landet. Regeringen bedriver en politik som syftar till att skapa ökat välstånd. Utmaningen är att hitta sätt för den stora andel av befolkningen som utgörs av självhushåll inom jordbruket att höja sina inkomster och levnadsstandard. Socialministeriet arbetar, ofta tillsammans med enskilda frivilligorganisationer, med riktade insatser för de värst utsatta, till exempel barn utan vårdnadsinnehavare, utstötta och personer med svår funktionsnedsättning. OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 14. Kvinnors rättigheter Könsrollerna i Burkina Faso styrs i hög grad av traditioner som varierar med etnisk tillhörighet och religion. Detta innebär att kvinnor i praktiken har mindre möjlighet att ägamark för odling, utsätts för olika traditionella sedvänjor som har med kontroll av sexualitet och giftermål att göra, ibland får sin rörelsefrihet begränsad och ofta inte ens har identitet som medborgare och därmed till exempel inte kan söka rättshjälp eller öppna ett bankkonto. Regeringen har under senare år tagit flera initiativ för att förbättra situationen för kvinnor. Efter världskonferensen i Beijing bildades ett kvinnoministerium, 2009 antogs en policy för jämställdhet och en handlingsplan antogs i december Landet rapporterar regelbundet till CEDAW-kommittén. Den senaste rapporten behandlades i oktober Enligt lagen har kvinnor och män samma rättigheter. Äktenskapslagen stipulerar trots detta olika minimiåldrar för äktenskap, 17 år för kvinnor respektive 20 år för män, med en möjlighet till två års dispens i båda fallen.

11 11 Lagen accepterar också manlig polygami, även om det formellt ska finnas ett medgivande av den första hustrun. Kvinnor drabbas särskilt av traditionella sedvänjor såsom könsstympning, barnäktenskap, tvångsäktenskap och fördrivning. Könsstympning är förbjudet enligt lag och bekämpas allt mer effektivt. I Ouahigouya redovisades exempelvis 2010 elva fall av könsstympning som gått till åtal. Två av de flickor som utsatts för ingreppet hade förblött. De flesta kvinnor som är dömda till fängelsestraff i Burkina Faso har dömts för att ha utfört könsstympning. Barnoch tvångsäktenskap är olagliga och bekämpas, men förekommer. Vuxna kvinnor, änkor i synnerhet, anklagas ibland för förbannelse eller häxeri, vilket leder till uteslutning ur deras sociala miljö. Myndigheterna försöker motverka denna mobbning som dock fortsatt utgör en allvarlig och relativ utbreddkränkning av de mänskliga rättigheterna. Våld inom äktenskapet och sexuella trakasserier är vanligt men lagen är för onyanserad och ospecifik för att sådana brott ska kunna lagföras. Detta är ett område som FN:s kvinnokommitté särskilt uppmärksammat. Kvinnor i Burkina Faso föder i medeltal mellan fem och sex barn per kvinna. Mödradödligheten är hög: 307 kvinnor dör per förlossningar. Stora ansträngningar görs för att förbättra mödravården och för att förlossningar ska ske med assistans av någon sjukvårdsutbildad. Amnesty International har drivit en kampanj kring mödradödligheten i Burkina Faso under Organisationen föreslår att förlossningar på klinik ska ske utan kostnad för modern, något som också rekommenderas av FN:s kvinnokommitté.. Tillgången till preventivmedel är ojämn. Det är inte tillåtet att göra abort men aborter utförs trots detta på privata kliniker för den som kan betala. Kvinnor är ekonomiskt aktiva inom i stort sett alla områden, om än ofta i minoritet. Ansträngningar görs för en jämnare könsfördelning till exempel inom militär och polis. På landsbygden arbetar kvinnor för familjens försörjning inom jordbruket och bär ett tungt ansvar för hushållssysslor, bära vatten, samla ved samt ta hand om sjuka och gamla. Majoriteten av kvinnorna är aktiva inom jordbruket, och tillgång till mark och vatten har stor betydelse. Det har blivit allt svårare för kvinnor att säkra tillgång till mark eftersom denna blivit en bristvara. Tillgång till mark styrs i byarna av den manliga hierarkin. En ny lag om jordägande har antagits, men det är tveksamt om den kommer att ge fattiga kvinnor stärkt rätt till mark. Allmänt anses kvinnor inte bidra till hushållens försörjning genom att bruka jord, förutom när det handlar om små odlingslotter. 15. Barnets rättigheter

12 Över hälften av medborgarna i Burkina Faso är under 15,5 år enligt den senaste folkräkningen (2006). Landets fattigdom, den höga andelen barn i förhållande till befolkningen i sin helhet och vissa traditioner innebär svåra utmaningar i arbetet för barnets rättigheter. 12 Landet har ratificerat barnkonventionen med dess tilläggsprotokoll och har skapat en enhet under socialministeriet som ska koordinera arbetet med barnets rättigheter. Landet rapporterar regelbundet till barnrättskommittén och den senaste rapporten behandlades i januari Listan på rekommendationer från FN:s barnrättskommitté är lång. En tredjedel av de födda dör innan de nått vuxen ålder, främst på grund av infektionssjukdomar i kombination med undernäring. Många barn dör också i trafiken. Mödradödligheten är hög. En tredjedel av barnen blir aldrig registrerade vid födseln vilket medför problem med skolgång, deltagande i val, anställning etc. Våld mot barn är utbrett såväl i hemmiljön som i skolan. Enligt ett dekret från 2008 är aga som bestraffning i skolan förbjuden, men barn blir ofta slagna och illa behandlade av sina lärare. Endast en tredjedel av barnen fullföljer primärskolan, som är underdimensionerad och av dålig kvalitet. Flickor blir ofta utsatta för sexuella trakasserier av lärare. Det är mycket ont om yrkesutbildning. Barn far också illa av situationer inom familjen, såsom att skiljas från modern i samband med skilsmässa, eftersom barn traditionellt tillhör faderns släkt. Barn kan inte skaffa sig information om sina rättigheter på sitt modersmål och får inte tillräcklig kunskap om lagar och bestämmelser som rör dem. Barn har små möjligheter att göra sina röster hörda och delta i beslut som gäller dem. Barn behandlas ofta illa i kontakter med rättsväsendet och får inte tillräckligt rättsligt skydd vid häktningar och arresteringar. I vissa fängelser hålls barn och ungdomar tillsammans med vuxna interner. Det finns inget skyddsnät för barn med funktionsnedsättning Det är ont om tillgång till sexualupplysning och preventivmedel för unga. Många tonåringar genomgår hälsovådliga aborter. Barnarbete är utbrett; 47 procent av barn mellan fem och 14 år beräknas vara ekonomiskt aktiva, främst i jordbruket, men också i gruvor, på marknader, i hushållsarbete etc. Många barn arbetar under svåra och farliga förhållanden. Migration och handel med barn till andra länder förekommer i ekonomiskt syfte. Antalet gatubarn ökar, inte minst pojkar som tillhör koranskolor och skickas ut för att tigga. Antalet barn som av olika anledningar tvingats till prostitution ökar också.

13 Lagstiftningen brister också när det gäller skydd av barn, bland annat beträffande våld mot och handel med barn, sexuella övergrepp, tvång att tigga och rättsväsendets bemötande. Det finns en viss politisk vilja till åtgärder, även när det gäller mer känsliga områden, så som tiggarpojkar från koranskolor (talibés eller garibous). Hälsoministern, som själv varit en tiggarpojke under uppväxten, har berättat om sin erfarenhet i syfte att bekämpa fenomenet. 16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk Det finns en mängd etniska grupper i landet som i huvudsak lever i fredlig samexistens. På grund av en ökande konkurrens om mark förekommer på landsbygden motsättningar mellan de nomadiserande boskapsskötarna peul (eller fulani) och den bofasta jordbruksbefolkningen. I november 2010 dödades en herde i en sådan skärmytsling i sydvästra delen av landet. Ingen diskriminering av särskilda etniska grupper tycks förekomma. 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Homosexualitet är inte accepterat av samhället och fortfarande tabubelagt. Det är inte i sig straffbart att ha homosexuella förbindelser, men teoretiskt sett skulle det kunna betraktas som förargelseväckande beteende. Några domar är inte kända. Efter det att några homosexuella personer drabbats av hårda domar i Senegal år 2009 kom frågan upp till debatt i Burkina Faso. Den offentliga debatten ledde till att homosexuella personer berättade öppet om sin läggning och att frågan diskuterades flitigt i media. 18. Flyktingars rättigheter Burkina Faso samarbetar med FN:s flyktinghögkommissariat UNHCR och ger flyktingar ett allmänt skydd. Under 2009 bedrev regeringen ett upplysningsarbete inom sin administration kring vad landets förpliktelser gentemot flyktingar innebär. Vad gäller omhändertagandet samarbetar landet med humanitära organisationer. Under 2009 gavs personer temporärt skydd. 19. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning Burkina Faso har följt upp sin ratifikation av konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning med en ambitiös lagstiftning (2010) men resurser saknas för tillämpning. Lagen ger dock en grund att stå på. 13

14 14 Människor med funktionsnedsättning isoleras inte utan deltar i samhällslivet. Många har dock svårt att försörja sig beroende på arten av funktionsnedsättning.

15 ÖVRIGT Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter Såväl nationella som internationella organisationer verkar för mänskliga rättigheter i Burkina Faso. Landet är bekant i Västafrika för att ha välordnade människorättsorganisationer, och regeringen uppmuntrar och stöder ett antal organisationer, även finansiellt, i deras arbeta med att främja mänskliga rättigheter och demokrati.. Den största och mest vokala gruppen, Mouvement burkinabé pour les droits de l homme et des peuples, ser dock till att hålla ett visst avstånd till regeringen och vill inte dras in i ett samarbete som kan leda till att dess trovärdighet som en oberoende organisation ifrågasätts. Religiösa ledare deltar sporadiskt i debatten om mänskliga rättigheter. Främst gäller det den katolska kyrkan som, i ett uttalande med anledning av 50- årsjubileet av landets självständighet i december 2010, understrukit att människorättskränkningar fortfarande äger rum och att större delen av befolkningen inte har möjlighet att få upprättelse genom myndigheter eller rättsväsendet. 21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter Under 2008 genomfördes inom ramen för NEPAD (New Partnership for Africa s development) och den Afrikanska unionen en så kallad ömsesidig utvärdering av hur Burkina Faso styrs. Ett sekretariat har inrättats för att följa upp rekommendationer och förslag som fördes fram som en del av granskningen. Burkina Faso mottar mycket bistånd. Ett antal givare ger stöd för att särskilt främja de mänskliga rättigheterna. Det gäller i synnerhet EU (inklusive Sverige, Danmark, Nederländerna och Tyskland) och FN-systemet. Sverige ger stöd såväl till regeringen som till insatser som genomförs av det civila samhället. I anslutning till det stöd som Sverige ger tillsammans med Danmark, Nederländerna och UNDP till ministeriet för främjande av mänskliga rättigheter, leder Sverige en dialog på ambassadörsnivå med Burkina Faso i frågor om mänskliga rättigheter.