1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna

Transkript

1 Denna rapport är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet. Information bör sökas också från andra källor. Utrikesdepartementet Mänskliga rättigheter i Malaysia 2007 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Malaysia är en konstitutionell monarki med ett parlamentariskt styrelseskick. Islam är statsreligion. Landet är multietniskt och multireligiöst. Koalitionsregeringen Barisan Nasional, som varit vid makten sedan landets självständighet, har tack vare medvetna satsningar lyckats undvika våldsamma konflikter mellan olika etniska och religiösa grupper sedan Landet klassas som ett övre medelinkomstland. Antalet malaysier som lever under fattigdomsstrecket är begränsat. Regeringen strävar efter att utjämna inkomstskillnader, men upprätthåller samtidigt sedan rasupploppen 1969 en särbehandlingspolitik till förmån för malajer och urfolk. Respekten för de mänskliga rättigheterna brister. Under 2007 har ytterligare inskränkningar av mötes- och yttrandefriheten samt religionsfriheten noterats. Övervåld av polis och fängelsepersonal förekommer. Dödsstraffet kvarstår. Under hösten 2007 har den malaysiska regeringen stoppat flera större demonstrationer med arresteringar som följd. Demonstranterna krävde bland annat olika åtgärder för att ge den politiska oppositionen bättre möjligheter i valprocessen, respektive att diskrimineringen av indier i Malaysia stoppas. Demonstrationerna, som genomfördes utan tillstånd, stoppades av den malaysiska polisen med tårgas och vattenkanoner. Två demonstranter sköts och det finns anklagelser om polisbrutalitet. Fem av ledarna för en av demonstrationerna har arresterats enligt lagen om inre säkerhet för en period upp till två år. Lagen om inre säkerhet är en av tre malaysiska lagar som ger myndigheterna rätt att internera personer utan domstolsförfarande. De andra två är förordningen om nödsituationer och lagen om farliga droger.

2 Den senaste tidens händelseutveckling visar att regeringen vill fortsätta att kontrollera politisk och religiös opposition med hjälp av lagar som möjliggör frihetsberövande utan juridisk prövning och genom lagar som begränsar mediefriheten. Massmedierna i Malaysia kontrolleras till stor del direkt eller indirekt av regeringen och gynnar i allmänhet partierna i regeringskoalitionen. Regeringen följer noggrant medias rapportering och regeringen har vid flera tillfällen ingripit, i synnerhet i frågor om ras- och religionsrelationer. Malaysiska icke-muslimer oroas över hur den ökade islamiseringen av samhället kan komma att påverka dem. Shariarätt har i många fall getts företräde av domstolar när det är en konflikt med den icke-muslimska familjerätten, till exempel när en familjemedlem har konverterar till islam. Detta gör det svårt för icke-muslimska familjemedlemmar, som inte kan vända sig till shariadomstol att hävda sin talan. Malaysia har inte tillträtt FN:s flyktingkonvention. Officiellt finns bara immigranter som antingen vistas legalt eller illegalt i landet, vilket gör flyktingar mycket utsatta. Malaysia har kritiserats av enskilda organisationer för svåra förhållanden i de läger där illegala invandrare interneras i avvaktan på utvisning. Under 2007 har regeringen beslutat att en frivilligkår, som blivit hårt kritiserad för övergrepp och som har mandat att gripa illegala immigranter, också skall driva interneringslägren för illegala immigranter. Med hänsyn till regeringens selektiva attityd till vad som offentliggörs, är det i allmänhet svårt att få tillgång till offentlig statistik relaterad till mänskliga rättigheter i Malaysia. 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Malaysia har endast ratificerat FN:s konvention om avskaffandet av all slags diskriminering mot kvinnor (CEDAW) och FN:s konvention om barnets rättigheter (CRC). Malaysia har gjort flera reservationer till konventionerna. i syfte att ge företräde till islamsk sharialag eller annan malaysisk lag. Malaysia har varit flera år försenad med sin rapportering om både kvinno- och barnkonventionen. Malaysia har inte undertecknat tilläggsprotokollen till barnkonventionen om barn i väpnade konflikter och om handel med barn, och inte heller det fakultativa protokollet om enskild klagorätt till kvinnokonventionen. Malaysiska regeringen har uppgett att man under våren 2008 kommer att underteckna konventionen om rättigheter för personer med funktionshinder. Malaysia har inte undertecknat FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, FN:s konvention om medborgerliga och politiska 2

3 rättigheter, FN:s konvention mot tortyr eller Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen. Representanter för malaysiska utrikesministeriet har sagt att Malaysia accepterar principerna bakom dessa konventioner, men att ratificering kommer att ske först när alla detaljer retts ut. Malaysia har inte undertecknat konventionen mot påtvingade försvinnanden. Det finns inga indikationer på att Malaysia avser tillträda FN:s flyktingkonvention eller FN:s konvention om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering. FN:s särskilde rapportör för rätten till utbildning besökte Malaysia i december FN:s generalsekreterares särskilde representant för människorättsförsvarare (2002), FN:s särskilda representanter för ursprungsbefolkning (2005), religionsfrihet(2005), migranter (2006) och för främjande av mänskliga rättigheter i kampen mot terrorism (2005) samt FN:s oberoende expert avseende minoritetsfrågor (2007) har också begärt att få besöka landet. Förklaringen till att Malaysia hittills endast ratificerat två av FN:s människorättskonventioner är komplex.. Den officiella politiken hävdar samhällets sociala stabilitet och ekonomiska utveckling framför individens rättigheter. Många områden som omfattas av FN-konventionerna betraktas av landet som inrikespolitiska angelägenheter. Malaysias politik för positiv särbehandling avseende den malajiska folkgruppen, den så kallade bumiputrapolitiken, kan till exempel vara ett hinder när det gäller ratificering av FN:s rasdiskrimineringskonvention. MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Det finns inga uppgifter om att politiskt sanktionerade avrättningar, ofrivilliga försvinnanden eller slaveri förekommer i Malaysia. Respekten för rätten till liv och kroppslig integritet är otillräcklig inom poliskåren. Anklagelser om polisvåld i samband med ingripanden mot brottsmisstänkta och illegala invandrare är vanliga. Rapporter om misshandel av häktade och intagna förekommer. Lokala människorättsorganisationer rapporterade att tio personer dött i häkte under de tio första månaderna av Polisutredningar av dödsfall under polisens omhändertagande är obligatoriska enligt lagen. Enligt lokala människorättsorganisationer inleddes ingen sådan utredning under En rapport om polisväsendet från 2005, initierad av den malaysiska regeringen, fann att de största problemen var utbredd och ökande korruption, övervåld, disciplinära problem och en grip först, utred sen -mentalitet. Kommissionen 3

4 4 betecknade polisväsendet som Malaysias mest korrumperade statsorgan. Som ett resultat av rapporten har regeringen lagt fram ett lagförslag om en oberoende kommission för klagomål om myndighetsutövning i allmänhet till parlamentet. Flera av rapportens rekommendationer om polisens arbets- och levnadsförhållanden har redan genomförts. Malaysia har inte ratificerat FN:s tortyrkonvention. Polisens möjligheter att i domstol åberopa bekännelser som gjorts av tilltalade under häktesförvar är sedan 2006 begränsade för att minska risken att bekännelser tvingas fram genom fysisk eller psykisk misshandel. Spöstraff förekommer som straffpåföljd både i det civila rättsystemet och enligt sharialag. Det kan utdömas för brott som kidnappning, våldtäkt och rån, och kombineras vanligtvis med fängelsestraff. Pojkar över 10 år kan få spöstraff med tunnare rotting, upp till 10 rapp. Malaysias fängelser är ålderdomliga och uppges ha 30 procent mer intagna än vad maximikapaciteten tillåter. En tredjedel av fångarna uppges vara häktade i väntan på rättegång. Internationella Rödakorskommittén har inte tillgång till malaysiska fängelser eller interneringsläger. 4. Dödsstraff Dödsstraff genom hängning utdöms för narkotikabrott, mord, olaga vapeninnehav, kidnappning, terrorism och högmålsbrott. Enligt Amnesty skall dödsstraff ha införts under 2006 för allvarliga fall av vattenförgiftning. Enligt tidningsuppgifter skall 52 personer ha dömts till döden från 2004 till mitten av Amnesty uppger att fyra avrättningar har ägt rum under I allmänhet offentliggörs inte avrättningar. Enligt malaysiska advokatsamfundet väntade 2005 över 170 människor på att få sina dödsdomar verkställda och det finns personer som väntat i över 20 år. Det finns uppgifter om att domare har tagit flera år på sig att skriva domskäl för personer som blivit dömda till dödsstraff. Den inhemska opinionen mot dödsstraffet är marginell. 5. Rätten till frihet och personlig säkerhet Polisen uppges ofta neka häktade tillgång till försvarsadvokater. Under 2007 stärktes den tilltalades rättigheter i samband med ett gripande. Inom 24 timmar skall den tilltalade bli informerad om grunden för gripandet och få möjlighet att kostnadsfritt kontakta försvarare och anhöriga. Arbetsbelastningen hos domstolar har ibland inneburit att tilltalade fått sitta häktade i flera år. Enligt lokala människorättsorganisationer har polisen ofta manipulerat domstolarna för att kunna omhäkta misstänkta

5 Tre lagar ger myndigheterna rätt att internera personer utan juridisk prövning eller formellt åtal: lagen om inre säkerhet, förordningen om nödsituationer och lagen om farliga droger. Polisen kan enligt lagen om inre säkerhet hålla en misstänkt person i förvar upp till 60 dagar, om dennes agerande anses ha negativ inverkan på Malaysias säkerhet eller landets ekonomiska aktiviteter.. Ministern för inre säkerhet, f.n. premiärminister Abdullah Badawi, kan därefter besluta om internering i upp till två år åt gången. Besluten om internering eller förlängd internering tas utan rättegångsförfarande. Den misstänkte får inte alltid försvarsadvokat. Internerade kan hos en särskild kommitté begära att få sina fall omprövade var sjätte månad. Någon övre gräns för hur länge en person kan hållas internerad finns inte. Kommitténs rekommendationer är dock inte bindande för inrikesministern och delges inte heller alltid den frihetsberövade. Det förekommer klagomål om fysisk och psykisk misshandel under internering i enlighet med lagen om inre säkerhet. Under året tilldömdes en tidigare internerad enligt denna lag skadestånd om 2,5 miljoner malaysiska ringgit (motsvarande 5 miljoner kr.) Enligt domen hade personen internerats på politiska grunder och misshandlats under sin fängelsetid. Regeringen har försvarat lagen om inre säkerhet med att den syftar till att förhindra en återupprepning av rasupploppen Kritiker menar att lagen även tillämpas för att bekämpa politisk opposition. Efter den 11 september 2001 har flertalet arresteringar under denna lag motiverats med att det rört sig om personer med anknytning till väpnade muslimska extremistorganisationer som Kumpalan Mujahidin Malaysia (KMM) och Jemaah Islamiyaah. Enligt en lokal människorättsorganisation var i november personer internerade med stöd av lagen, varav tio arresterades under Utöver de som är anklagade för terrorism finns det internerade som anklagas för penning- eller dokumentförfalskning och människosmuggling. Ibland släpps de internerade villkorligt men med begränsad rörelsefrihet. Undantagstillståndet, som proklamerades efter rasupploppen 1969, har aldrig hävts. Inrikesministern kan utfärda order enligt lagen om nödsituationer om att en person ska hållas fängslad i upp till två år om det anses nödvändigt med hänsyn till den allmänna ordningen eller för att motverka våld eller våldsbrott. Ordern kan omprövas var sjätte månad. Malaysiska regeringen brukar kalla de som tagits i förvar för maffiagangstrar och farliga kriminella. Enligt det malaysiska advokatsamfundet hölls i augusti 2006 över 700 personer fängslade enligt lagen. Lokala människorättsorganisationer bedömer att av dessa är minderåriga. Det finns klagomål mot de sanitära förhållandena i lägren. En person misstänkt för narkotikahantering kan hållas i förvar under 39 dagar enligt lagen om farliga droger innan inrikesministern måste utfärda en order 5

6 om internering. En domstolsprövning görs av interneringsordern. Därefter kan misstänkta hållas frihetsberövade i tvåårsintervaller utan domstolsprövning. Den malaysiska regeringen uppgav att över 1500 personer var fängslade enligt denna lag i mars Enligt lagen om geografiskt begränsat boende kan brottsmisstänkta förvisas till avlägsna områden i tvåårsintervaller av ministern för inrikes säkerhet utan domstolsprövning. Lagen avser spel och andra laster. Åklagare har enligt rättegångsbalken vidsträckta möjligheter att besluta om telefonavlyssning och granskning av brev, samt möjligheter att företa husundersökning utan domstolsbeslut i fall som gäller hot mot nationell säkerhet. Generellt kan medborgare få pass utan större problem. För inresa i de malaysiska provinserna Sarawak eller Sabah på Borneo behöver resenärer, inklusive de som reser inrikes från Malackahalvön, passera immigrationskontroll och uppvisa pass eller nationellt identitetskort. För att resa till Israel som malaysisk medborgare krävs tillstånd av regeringen. Ledaren för det förbjudna malaysiska kommunistpartiet är alltjämt förbjuden att återvända till Malaysia från sin exil i Thailand. 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen Malaysias konstitution föreskriver ett oberoende rättsväsende. Dess opartiskhet har dock sedan tjugo år tillbaka successivt urholkats genom regeringsingripanden, konstitutionella förändringar och lagstiftning som innebär att ministerbeslut inte kan ifrågasättas av rättsväsendet. Högre domare utses av sultanerna på rekommendation av premiärministern. Lägre domare utses på rekommendation av ordföranden för High Court. Kritiken mot rättsväsendet har hårdnat och kommer i stor utsträckning från malaysiska advokatsamfundet. Det finns till exempel anklagelser om att Högsta Domstolens förre ordförande och ett antal högre domare ska ha fått sina utnämningar genom politiska kontakter. Vidare klagas över korruption bland domare och att domare tar flera år på sig att skriva domar avseende tilltalade som redan dömts till fängelse och därför fängslats. Domstolsväsendet är hårt överbelastat, i synnerhet brottmålsdomstolarna. Det görs inga skillnader mellan mäns och kvinnors tillgång till rättsväsendet. Alla malajer, det vill säga cirka 54 procent av befolkningen, definieras i grundlagen som muslimer. De omfattas av muslimsk arvs- och familjerätt, så kallad sharia-rätt, medan sekulär civilrätt gäller för övriga etniska och religiösa grupper. En kvinnas vittnesmål tilldöms inte samma vikt i shariadomstol som en mans. Ett antal kvinnoorganisationer har kritiserat shariadomstolarna för 6

7 domar som missgynnar kvinnor, särskilt när det gäller arvsrätt, skilsmässa och vårdnadstvister. Enligt shariarätten bedöms flickor som vuxna efter sin första menstruation, vilket till exempel gör det möjligt att åtala dem för att ha varit för nära män (så kallaad khalwat). Straffbarhetsålder för barn är 10 år. Endast personer som fyllt 21 kan dömas till fängelse. En sjuttonårig pojke frisläpptes under året efter att ha suttit fängslad fem år på grund av mord. Fängslandet hade i brist på annan rättslig grund skett på så kallad begäran av kungen, at the pleasure of the King. Beslutet stred enligt domstolen mot den malaysiska grundlagen. Ytterligare barn uppges vara fängslade på denna grund Straffrihet Det förekommer uppgifter om att staten inte på ett seriöst sätt utreder anklagelser mot myndigheter, främst vad avser övergrepp i samband med polisiära frihetsberövanden och mot personer i fängelse. Det är ytterst sällsynt att utredningar av polismisshandel eller polisiära ingripanden, även sådana som lett till dödsfall, leder till fällande domar. 8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m. Yttrande- och mediefrihet är fastlagd i grundlagen. Trots detta är medias roll till stor del att agera språkrör för regeringens politik och förmedla den bild av verkligheten som regeringen vill ge. Självcensur är vanlig. Bredare inrikespolitisk debatt och undersökande journalistik saknas i tidningar. Flertalet tongivande media antingen ägs eller kontrolleras av regeringspartier. Oppositionen ges endast begränsat utrymme i radio, TV och de största tidningarna. Regeringskritiska tidningar finns men har begränsad spridning. Radio- och TV-stationer är i ännu högre grad kontrollerade. Regeringen uppges ha en svart lista över lokala och utländska artister, oppositionspolitiker och religiösa ledare, som inte får framträda i radio eller TV. Malaysia hamnade i år på 124:e plats (av 169 länder) på Journalister Utan Gränsers lista för pressfrihet, vilket ska vara den sämsta placeringen någonsin för Malaysia. Regeringen har vid flera tillfällen de senaste två åren påmint om sina möjligheter att ingripa och medierna har blivit instruerade att inte rapportera om eller att tona ned ämnen. Detta har skett när rapporteringen uppfattats som

8 alltför inflammerad, i synnerhet gäller detta frågor som rör relationer mellan de olika folkgrupperna och religionerna. Till exempel ingrep regeringen 2006 i diskussioner om upprättandet av en kommission för relationerna mellan de olika religionssamfunden i Malaysia, liksom när "artikel 11-gruppen", en grupp av frivilligorganisationer, ville hävda grundlagens företräde vid tolkningsfrågor mellan civil lagstiftning och sharialag. Premiärminister Abdullah Badawi uppmanade initiativtagarna bakom dessa två initiativ att upphöra med sina aktiviteter eftersom dessa förmodades leda till ökade spänningar mellan Malaysias folkgrupper. Premiärministern uteslöt inte att regeringen skulle vidta åtgärder ifall aktiviteterna fortsatte. Advokaten Malik Imtiaz Sarwar, som ingår i artikel 11-gruppen, fick motta anonyma dödshot på grund av sitt engagemang. Ett antal lagar begränsar yttrandefriheten. Enligt lagen om tryckpressar och publikationer måste tidningsföretag årligen ansöka hos ministern för inre säkerhet, för närvarande premiärministern, om utgivningstillstånd. Statlig licens krävs även för innehav av tryckpress. Handläggningstiden för beviljande av tillstånd varierar från någon månad till flera år. Exempel på lång handläggningstid är Folkets rättviseparti, lett av före detta vice premiärminister Anwar, och nyhetstjänsten Malaysiakini som båda sedan flera år väntar på tillstånd för att ge ut en tidning. Besluten kan inte överklagas. Lagstiftningen gör det möjligt för ministern för inre säkerhet att förbjuda tryckning, försäljning och distribution av tidningar, som innehåller material som bedöms hota den allmänna säkerheten, väcka oro hos allmänheten eller vara skadligt för ordning, säkerhet och moral. Regeringen kan förbjuda eller inskränka tidningar som anses innehålla "illvilligt publicerande av falska nyheter". Försäljning av "förbjudna publikationer" eller publicering av "falska nyheter" kan leda till fängelse i upp till tre år och böter upp till ringgit (ungefär kronor). Straffen för publicering av "falska nyheter" omfattar journalisten, chefredaktören, utgivaren och tryckaren. Under 2006 skall enligt tidningsuppgifter ministeriet för inre säkerhet ha ingripit i 565 fall mot utgivare av tidningar och publikationer. En indisk tidning fick under året sitt utgivningstillstånd indraget på grund av en Jesus-karikatyr, detta trots att den lokala katolska kyrkan accepterat tidningens offentliga ursäkt. I januari 2007 förbjöds 18 böcker för att de enligt den malaysiska regeringen ansågs ha en avvikande tolkning av religion. Genom upprorslagen har regeringen rätt att inskränka yttrandefriheten om statens intressen eller den allmänna ordningen kan anses hotad. Enligt denna lag kan offentliga uttalanden och artiklar om vad som betraktas som känsliga områden, till exempel medborgarskapsfrågor för icke-malajer, den positiva särbehandlingspolitiken till förmån för malajer och uppmaning till hat eller 8

9 missnöje med regeringen, det malaysiska rättsväsendet, kungen eller sultanerna, leda till fängelsestraff. Straffen varierar mellan böter och fängelse i upp till fem år för den som säger/skriver något eller för dem som säljer, trycker eller distribuerar materialet. Enligt vallagen är det ett brott om en kandidat uppmuntrar till illvilliga känslor, missnöje och fientlighet. Internet omfattas inte av censurregler, vilket har fått oberoende nyhetstjänster såsom Malaysiakini att etablera sig där. Det förhindrar dock inte att internet övervakas av den malaysiska regeringen och vid ett par tillfällen har internetbloggare arresterats av polisen på grund av misstankar om brott mot upprorslagen eller stämts inför domstol för ärekränkning. Malaysia har inte någon lag som ger malaysiska medborgare tillgång till offentliga handlingar. Statsadministrationen är mycket selektiv i fråga om vilka handlingar som offentliggörs. Det finns inte heller någon lag som skyddar uppgiftslämnare. Konstitutionen medger förenings-, mötes- och religionsfrihet. I praktiken finns dock betydande begränsningar. Medlemskap i oregistrerade politiska partier och organisationer är förbjudet. Regeringen avgör om en organisation skall få registreras eller avregistreras som "organisation". Registreringen är bl.a. en förutsättning för att kunna öppna bankkonton och rekrytera medlemmar. Amnesty International, som trots upprepade försök förvägrats tillstånd att officiellt kunna verka som organisation, har kunnat kringgå detta genom att i stället registrera sig som affärsrörelse. Kommunistpartiet är förbjudet. Både det malaysiska socialistpartiet och ett parti för dayak-minoriteten har utan framgång försökt registrera sig sen flera år tillbaka. Ansökningar från partier närstående regeringskoalitionen godkänns rutinmässigt. Arbetstagarorganisationer får i princip verka fritt men ålägger sig ett betydande mått av återhållsamhet. Generellt är återhållsamheten stor när det gäller tillstånd för politiska möten och demonstrationer utomhus. Tillstånd krävs om ett offentligt möte utomhus omfattar mer än fyra personer. Trots detta har flera större demonstrationer hållits under hösten mot bakgrund av en växande frustration över brister i den malaysiska demokratin bland oppositionen och flera frivilligorganisationer med anknytning till människorättsfrågor. I september 2007 genomförde koalitionen för icke korrupta och rättvisa val Bersih en demonstration i Kuala Terengganu där polisen sköt två av demonstranterna. De två skjutna demonstranterna har därefter åtalats för misshandel av polisman. I december 2007 genomfördes en mindre demonstration för mänskliga rättigheter utan polistillstånd. Nio av de femtio som deltog greps av polisen för olaglig demonstration. Vid en annan demonstration utanför parlamentet arresterades 29 personer utav 200 9

10 10 demonstranter, som representerade ovan nämnda Bersih-koalitionen. De släpptes senare samma dag. I en annan demonstration i september 2007 gick advokater till den administrativa huvudstaden Putrajaya för att begära en upprensning av det malaysiska rättssystemet. I oktober 2007 genomfördes en omfattande demonstration i Kuala Lumpur som enligt vissa källor kan ha samlat upp till personer. Demonstrationen krävde fria och rättvisa val och man begärde valreformer inför de nyval som väntas inom det närmsta halvåret. Demonstrationen avslutades med att dess ledare överlämnade en skrift till kungliga palatset med begäran om stöd från den malaysiska kungen för valreformer. Ett trettiotal av demonstranterna arresterades, men släpptes samma dag. Sjutton av ledarna har därefter åtalats för olaglig demonstration. Två veckor senare genomfördes en omfattande demonstration i Kuala Lumpur av Hindu Rights Action Force (Hindraf), som enligt vissa källor kan ha samlat upp till personer. I detta fall var det malaysiska hinduer som demonstrerade mot diskriminering och exploatering av indier i Malaysia. Över tvåhundra personer arresterades för olaglig demonstration. Fem av ledarna för Hindraf arresterades i december 2007 enligt lagen om inre säkerhet för en period upp till två år. Demonstrationerna ledda av Bersih respektive Hindraf är de största demonstrationer på tio år som genomförts i Malaysia sedan förre vice premiärministern Anwar arresterades. Vid dessa demonstrationer har polisen ingripit med tårgas och vattenkanoner för att skingra demonstranterna. Det finns uppgifter om polisbrutalitet. Polisen uppges ha föreslagit alternativa demonstrationsplatser utanför staden. Tjugofem av Hindrafs demonstranter har därefter åtalats för olaglig demonstration. Islam är statsreligion men det står icke-muslimer fritt att utöva andra religioner. Religionsfriheten omfattar inte den malajiska befolkningsmajoriteten, vilka definitionsmässigt räknas som muslimer. Det är i praktiken omöjligt för en muslim att byta religion. Det händer att shariadomstolar förklarar en person för avfälling. För detta kan personen dömas till rehabilitering och böter. Men det innebär inte automatiskt att personen därmed förklaras vara icke-muslim. I Malaysia antecknas på de nationella identitetskorten om man är muslim. En muslim kan inte gifta sig med en icke-muslim, vilket var skälet till att en kvinna begärde att få ta bort uppgiften att hon var muslim på sitt identitetskort. I maj 2007 dömde den federala domstolen att hon måste vända sig till en shariadomstol för att få fastslaget att hon är icke-muslim innan hon kunde ändra sitt identitetskort. Det är i praktiken mycket ovanligt att en shariadomstol fastslår att en muslim inte längre kan anses vara muslim.

11 Så länge man officiellt anses vara muslim, så faller man också under sharialagens tillämpning. Shariarätt beslutas på delstatsnivå, och kan därför skilja sig mellan olika delstater. Religiös undervisning är obligatorisk för muslimska barn. På delstatsnivå finns även kontroll över muslimska präster, "muftis" och vad de predikar i moskéer. Myndigheten för religiösa affärer gör bakgrundskontroller på alla "muftis". Under de senaste åren har flera uppmärksammade rättsfall förekommit där icke-muslimska familjemedlemmar har vänt sig till civil domstol för att reda ut de familjerättsliga konsekvenserna av en familjemedlems konvertering till islam. I de flesta fallen har den civila domstolen avvisat talan eftersom de enligt konstitutionen inte har någon domsrätt inom shariarättens område. I ett fall hade kroppen efter en avliden konverterad muslim tagits ifrån den hinduiska familjen för att han skulle genomgå en muslimsk begravning, trots att familjen hävdade att han var hindu. Om en muslimsk kvinna förkastar islam, kan hon vid en skilsmässa på denna grund mista vårdnaden om sina barn. Enligt shariarätt kan icke-muslimer inte ärva en muslim. Det har funnits fall där en förälder har konverterat barnen till islam utan den andra förälderns samtycke. Utövandet av andra islamska trosuppfattningar än den sunnitiska är mycket kontrollerat. De som tillhör vad som bedöms som en "avvikande" muslimsk trosuppfattning riskerar frihetsberövande för rehabilitering enligt beslut av shariadomstol. Enligt de religiösa myndigheterna var 56 trosuppfattningar identifierade som avvikande från islam år Detta inkluderade t.ex. Shi a, transcendental meditation och Baha i. Över hundra personer arresterades 2006 för att tillhöra den förbjudna sekten Al Arqam. Den malaysiska regeringen ger finansiellt stöd till utövandet av islam, och i begränsad omfattning stöd till utövandet av andra religioner. Icke-muslimer får inte aktivt verka för att omvända muslimer. Muslimer får dock verka för omvändelse till islam bland icke-muslimer. Representanter för de icke-muslimska samfunden hävdar att diskriminering förekommer, exempelvis i samband med tillståndsgivning för religiösa byggnader. Flera hinduiska tempel har rivits ned i avsaknad av byggnadstillstånd. Sedan många år tillbaka pågår en islamisering av det malaysiska samhället. Allt fler malaysiska kvinnor bär slöja. Det förekommer att den religiösa polisen gör räder på nattklubbar för att bl.a. kontrollera huruvida muslimska gäster dricker alkohol. 11

12 12 9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Malaysia är en konstitutionell federal monarki med ett parlamentariskt styrelseskick. Flera av institutionerna är utformade efter brittiskt mönster. Kungen är statschef. Denne väljs enligt en rotationsprincip bland de nio sultanerna för en period av fem år. Statschefen har främst ceremoniella och representativa funktioner, men måste också formellt godkänna viktiga lagförslag. Parlamentet består av två kamrar, senaten och representanthuset. Senaten har 70 ledamöter och mandatperioden är högst tre år. Tjugosex ledamöter väljs av de 13 delstatsparlamenten och 44 utses av kungen efter förslag av regeringen. Representanthuset består av 219 ledamöter som väljs i enmansvalkretsar för en mandatperiod om fem år. I varje delstat finns ett folkvalt parlament och en delstatsregering, ledd av en förste minister. På lokal nivå förekommer inga val. Den politiska oppositionen försöker väcka opinion för att återinföra lokala val. Den regionala och lokala administrationen sköts av personer som utses av den federala regeringen respektive av delstatsregeringen. Landet styrs av en koalition, Barisan Nasional, ledd av det malajiska UMNOpartiet (United Malays National Organisation). Partierna är i stort sett uppdelade efter rastillhörighet. I den 14 partier starka koalitionen ingår bl.a. Malaysian Chinese Association och Malaysian Indian Congress. UMNO:s ordförande är premiärminister Abdullah Badawi. I praktiken har UMNO haft den politiska makten sedan landets självständighet år Med stöd av sin politiska majoritet har representanter för den malajiska folkgruppen traditionellt besatt de viktigaste posterna i regeringen. Den politiska debatten inom UMNO är tidvis livaktig men samtidigt kontrollerad. Offentlig systemkritik från enskilda medlemmar mot partiet är sällsynt. Parlamentets arbetsformer i kombination med regeringskoalitionens absoluta majoritet medför att verksamheten i hög utsträckning begränsas till att formellt anta regeringens lagförslag. Parlamentets frågestunder kan dock stundom utvecklas till hetsiga meningsutbyten om kontroversiella frågor, och dessa återrapporteras i tidningarna. På delstatsnivå, där politiken begränsas till regionala frågor, kan den enskilde ledamoten ha ett något större mått av politiskt inflytande. Koalitionen Barisan Nasional vann en jordskredseger vid senaste valet 2004 och erövrade 198 av 219 platser i parlamentet. Det muslimska oppositionspartiet PAS behöll makten i delstaten Kelantan. Anklagelser om oegentligheter i samband med valet förekom. Det fördes fram kritik mot nya valkretsindelningar inför valet som sades gynna den sittande regeringen. Enligt

13 koalitionen för fria och rättvisa val, Bersih, som består av ett sextiotal frivilligorganisationer och politiska partier, skulle ett genomgående proportionellt valsystem (utan valkretsar) ha inneburit att oppositionen hade fått % av mandaten, istället för den nuvarande tiondelen av mandat. Ungefär lika andelar män och kvinnor röstar. Röstmönstret sammanfaller i stort med etnisk tillhörighet. Kombinationen av begränsad tillgänglighet till media och en diskriminerande behandling i statskontrollerade media, vilka dominerar utbudet, enmansvalkretsar och höga depositionsavgifter för parlamentskandidater gör det i praktiken mycket svårt för oppositionen att hävda sig i valen. Det finns även restriktioner beträffande kampanjer, mötes- och föreningsfrihet. Ovan nämnda Bersih-koalition kräver att väljarlistor rensas från felaktigheter, att post-röstning för militärer och poliser slopas och möjligheter skapas för media att rapportera friare. Det finns klagomål om röstköp, fantomröster samt att överordnade har insyn när poliser och militärer avlägger sina poströster och att allt detta gynnar regeringskoalitionen. Valkommissionen har i viss mån gått Bersih till mötes genom att introducera outplånliga stämplar för att undvika att väljare kan rösta flera gånger och att utlova att de olika partierna ska kunna närvara när poströstning genomförs. Regeringen har sagt sig vilja uppnå minst 30 procent kvinnor på alla politiska nivåer. Tre ministrar av trettiotre är kvinnor. Andelen kvinnliga parlamentsledamöter är 13,5 procent. Inte desto mindre utgör kvinnorna över hälften av medlemmarna i UMNO. Det islamiska oppositionspartiet PAS tillåter kvinnliga partikandidater i begränsad omfattning. Politisk verksamhet är förbjuden vid universiteten. Studenter är t.ex. förbjudna att bli medlemmar av eller engagera sig i politiska partier eller organisationer. Brott mot förbudet kan leda till avstängning från högre studier, böter och/eller fängelse i upp till sex månader. Anställda lärare och studenter vid universitet måste avlägga ett skriftligt lojalitetslöfte gentemot kung och regering. Enligt nyhetsuppgifter förekommer det att universitetslärare avskedas efter att ha vägrat att underteckna en sådan lojalitetsförsäkran. Malaysias politiska sfär är intimt sammanlänkad med det privata näringslivet. Detta har varit särskilt påtagligt då stora företagsgrupper, som en följd av den positiva särbehandlingspolitiken till förmån för malajer, stöttats ekonomiskt av regeringen på andra grunder än rent affärsmässiga. Det finns bristande insyn i offentlig upphandling. Organisationen Transparency International rankade 2007 Malaysia på 43:e plats (totalt 179 placeringar). Under året har flera uppmärksammade anklagelser om korruption gentemot till exempel rikspolischefen, polischefen ansvarig för kommersiella brott, vice inrikesministern och förre chefen för korruptionsbekämpningsorganet 13

14 14 förekommit. Korruptionsbekämpningsorganet, som rapporterar till premiärministerns kontor, har trots intensifierade åtgärder och ett antal ingripanden endast haft begränsad effekt på korruptionen i Malaysia. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Anställda i Malaysia har enligt lagen rätt att bilda och tillhöra arbetstagarorganisationer, men begränsningarna och undantagen är många. En fackförening måste vara registrerad för att vara laglig. Det är inte ovanligt med stora förseningar i godkännandet av fackföreningar. Under 2006 drogs registreringen för fem fackföreningar tillbaka. Av landets totala antal arbetstagare är bara cirka 9,5 procent med i landets 617 fackföreningar. Arbetstagare inom elektronikindustrin, polis och militär är i lag förhindrade från att engagera sig i arbetstagarorganisationer. Lagstiftningen förhindrar också fackföreningsrepresentanter att ha högre politiska poster eller fackföreningar att ge pengar till politiska ändamål. Arbetsdomstolen uppges vara långsam i sin hantering av klagomål från arbetstagare. Strejkrätten är mycket begränsad. Lagstadgad minimilön saknas. Enligt den malaysiska anställningslagen skall normal arbetstid inte överstiga åtta timmar per dag eller fyrtioåtta timmar per vecka. Denna lag täcker dock inte utländska hushållsanställda. Det ligger i sakens natur att illegala immigranter inte kan åberopa sådan skyddslagstiftning som anställningslagen. De malaysiska arbetsgivarna beslagtar ofta utländska gästarbetares pass. Utländska gästarbetare har inte heller möjlighet att byta arbetsgivare under den tid ett arbetstillstånd löper. Detta bidrar till att göra utländska gästarbetare sårbara för övergrepp från arbetsgivarens sida. Utländska gästarbetare kan i praktiken inte bli medlemmar i arbetstagarorganisationer. Cirka tjugo procent av den malaysiska arbetsstyrkan uppges vara utländska gästarbetare, legala och illegala. Malaysia har ratificerat fem av ILO:s åtta centrala konventioner om mänskliga rättigheter. Konventionerna om föreningsfrihet (nr 87) och icke-diskriminering i arbetslivet (nr 111) har inte ratificerats. Malaysiska fackföreningsunionen utövar påtryckningar på regeringen att ratificera ILO:s konvention om föreningsfrihet (nr 87). Malaysia ratificerade år 1958 konventionen om förbud mot tvångsarbete (nr 105) men frånträdde den år Det finns inga uppgifter om tvångsarbete i Malaysia. Arbetslösheten låg 2007 omkring 3,4 procent.

15 Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Överlag är hälsovården i Malaysia god, framförallt i städerna. De olika befolkningsgrupperna har samma tillgång till sjukvård. Läkarkåren håller hög kvalitet, särskilt i landets större städer. Hälsosektorns andel av budgeten för 2008 var cirka 7,3 procent. Hälsoministeriet har instruerat sjukhus att asylsökande registrerade hos UNHCR ska få tillgång till sjukvård till reducerad kostnad. 12. Rätten till utbildning Utbildningssektorns andel av budgeten för 2008 är cirka 24 procent. De första sex årens grundskola är obligatorisk. Malaysiska regeringen avskaffade under 2007 skolavgifter och avgifter för läroböcker. Skolorna är till stor del uppdelade efter etnisk tillhörighet. Flickor och pojkar har samma rätt och tillgång till utbildning. Aga förekommer i skolor. Analfabetism och läs- och skrivsvårigheter är något vanligare bland kvinnor. Barn till illegala invandrare, barn som sitter i fängelse och barn, som av olika skäl är statslösa efter att inte ha blivit folkbokförda, har inte tillgång till statlig undervisning, vilket strider mot Malaysias åtaganden under FN:s konvention om barnets rättigheter. I Sabah finns en grupp om cirka statslösa barn. Deras föräldrar är av filippinskt ursprung och flera av dessa har bott där i över 30 år. Merparten av föräldrarna har tillfälliga uppehållstillstånd. Men barnen är i många fall statslösa eftersom de inte accepteras av filippinska regeringen. Enligt tidningsuppgift är cirka tjugotusen indier i Malaysia statslösa efter att inte ha kunnat registrera sig eller dokumentera sin födelseort, trots att de har levt hela sina liv i Malaysia. 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Malaysia klassas som ett övre medelinkomstland. År 2004 bedömde den malaysiska regeringen att omkring fem procent av befolkningen levde under fattigdomsstrecket. Regeringen är mån om att öka den allmänna levnadsstandarden, som med tanke på den positiva ekonomiska utvecklingen kan förväntas stiga. Malaysia hamnade på 63:e plats av totalt 175 länder i UNDP:s Human Development Index Enligt en undersökning av UNDP (2005) var den genomsnittliga årliga inkomsten för kvinnor 36 procent av den genomsnittliga årsinkomsten för män ( justerad för köpkraftsparitet),

16 16 OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 14. Kvinnors rättigheter Diskriminering på grund av könstillhörighet är uttryckligen förbjuden i konstitutionen. Ungefär 46 procent av kvinnorna i arbetsför ålder var yrkesarbetande Av alla högre chefer i statsadministrationen (2006) var cirka 19 procent kvinnor. På högre nivåer i den privata sektorn var 13 procent kvinnor Bland börsnoterade bolag var 2005 cirka 10 procent av styrelsemedlemmarna kvinnor. Under året har regeringen infört möjligheten till obetald föräldraledighet för statsanställda kvinnor upp till fem års tid. Statsanställda kvinnor i Malaysia har rätt till sextio dagars betald föräldraledighet. Inom hemmen styr fortfarande de mer traditionella patriarkala normerna. Graden av kulturell och traditionell diskriminering skiljer sig mellan de olika etniska grupperna liksom mellan stad och landsbygd. Månggifte är tillåtet för muslimska män och förekommer. Muslimsk arvsrätt gynnar manliga arvtagare. Det finns endast en kvinnlig domare som sitter i shariadomstol. I delstaten Kelantan är det påbud för muslimska kvinnor att bära slöja. Där finns även föreskrifter om att icke-muslimska kvinnor, som arbetar i affärer eller restauranger, inte ska bära för sexuellt utmanande kläder. Ett föreslaget tillägg till den islamska familjelagen i bl.a. Kuala Lumpur skulle underlätta för muslimska män att skilja sig utan fruns samtycke och utan domstolsbeslut, gifta sig med en andra fru, begära andel av första fruns tillgångar inför det andra äktenskapet och därmed minska möjligheterna för de berörda kvinnorna att förfoga över sin egendom. Utfärdandet av detta tillägg, som antagits av parlamentet, har skjutits upp efter motstånd från kvinnliga politiker och kvinnoorganisationer. Liknande islamska familjelagar har antagits i flera andra delstater. Det har dock blivit lättare för kvinnor att skiljas utan mannens samtycke efter att ha vänt sig till shariadomstol. Våld och trakasserier mot kvinnor i hemmet har uppmärksammats mycket av kvinnorättsorganisationer. Under 2006 polisanmäldes över våldtäkter och omkring 3200 fall av kvinnomisshandel. Det finns inga rapporter om att könsstympning förekommer. Sexuella övergrepp och sexuell exploatering är olagliga. Många kvinnor söker sig till Malaysia frivilligt, men får sedan arbeta under svåra förhållanden som hembiträden eller i jordbruks-, byggnads- eller industriella sektorerna. Trots att Malaysia har introducerat ny lagstiftning för

17 att bekämpa människohandel, har USA klassificerat Malaysia som ett land där det finns väsentliga problem på området. Kvinnor från Kina, Indonesien, Kambodja, Thailand, Filippinerna och Vietnam förs in i landet för prostitution. Under de första tio månaderna av 2006 arresterades över utländska prostituerade. I mycket begränsad utsträckning förekommer även att malaysiska kvinnor förs till Singapore, Hongkong, Japan, Australien, Kanada och USA för prostitution. Malaysia är också i viss utsträckning ett transitland för människohandel Barnets rättigheter Minimiålder för rekrytering till de väpnade styrkorna är 18 år. Minimiålder för anställning är 14 år. Barnmisshandlare kan dömas till spöstraff samt till långa fängelsestraff. Enligt tidningsuppgifter planerar den malaysiska regeringen att ändra barnlagen för att harmonisera den med FN:s konvention om barnets rättigheter. Barn skulle enligt detta förslag inte kunna dömas till dödsstraff eller spöstraff och särskilda skyddsåtgärder skulle inrättas för unga kriminella. Privatläkare, lärare och barnomsorgspersonal kommer enligt lagförslaget vara skyldiga att rapportera misshandel av barn. Enligt den malaysiska regeringen polisanmäldes 332 fall av incest under Barnprostitution förekommer. Statslösa barn födda av illegala immigranter som lever som gatubarn finns i begränsad omfattning i delstaten Sabah. 16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk Den malajiska majoriteten utgör ca 54 procent av befolkningen. Malaysier av kinesiskt ursprung utgör ca 25 procent och malaysier av indiskt ursprung ca 7 procent av befolkningen. Ca 12 procent tillhör olika urfolk. Efter omfattande raskravaller 1969 införde regeringen en omfattande positiv särbehandlingspolitik till förmån för den malajiska folkgruppen. Det gäller utdelning av regeringskontrakt, företräde att köpa aktier, utbildningsstipendier och bostadspolitik m.m. Syftet med den positiva särbehandlingen har varit att bryta den kinesiska minoritetens starkt dominerande ställning i ekonomin. Kvotering till universiteten upphörde formellt 2002, men de sökandes etniska bakgrund har i praktiken fortfarande betydelse för möjligheten att bli antagen

18 till högre utbildning och för möjligheterna att göra en akademisk karriär. Privilegierna, som ges oavsett förmånstagarnas ekonomiska ställning, är idag djupt rotade i det politiska systemet. Etniska indier, som är en av de större grupperna av låginkomsttagare i Malaysia, har inga sådana privilegier. Minoritetsgrupper har rätt att fritt tala sina egna språk, ha sina egna skolor och fritt utöva sina religioner och kulturer. Urfolket på Malacka-halvön, orang asli, är den mest ekonomiskt eftersatta gruppen. Det finns ungefär orang asli, och cirka åttio procent av dessa lever under fattigdomsstrecket. I många fall saknar orang asli-barn födelsebevis, vilket omöjliggör skolgång för dem. Därtill uppges cirka hälften av de som går i skolan hoppa av i förtid. Ministeriet för landsbygdsutveckling har ansvar för att hantera frågor rörande orang asli. I praktiken har orang asli mycket små möjligheter att påverka beslut som rör dem. Därutöver finns flera urfolk på den malaysiska delen av Borneo. Det finns klagomål från urfolk att det land som de traditionellt har haft rätt att bruka i allt större utsträckning tas i anspråk för andra ändamål. Timmerföretag har inkräktat på land brukad av orang asli och urfolk på Borneo. En grupp orang asli vann under 2005 rätten till ekonomisk kompensation för land som exproprierats av regeringen. Domen har överklagats. 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet 18 Det finns omfattande religiösa och kulturellt betingade fördomar mot homosexuella. Sexuella handlingar mellan män är olagliga i Malaysia och kan bestraffas med fängelse i upp till 20 år samt spöstraff. Det mesta kända fallet är sodomidomen mot den före detta vice premiärministern Anwar Ibrahim, som flera år senare upphävdes på grund av bristande bevisning. Transpersoner kan åtalas för förargelseväckande beteende. Om de är muslimer kan de åtalas under delstatliga sharialagar. 18 Flyktingars rättigheter Malaysia har inte ratificerat FN:s flyktingkonvention. Officiellt finns bara utländska medborgare som antingen vistas legalt eller illegalt i Malaysia. Illegala immigranter kan därmed utvisas, även om de skulle riskera att utsättas för tortyr, grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning i mottagarlandet. I praktiken tolereras dock närvaron av ett stort antal flyktingar. FN:s flyktingkommissarie, som har kontor i Kuala Lumpur, uppger att det finns närmare personer registrerade hos dem som flyktingar. Av dessa kommer absoluta merparten från Burma. Det finns inga uppgifter om internflyktingar.

19 19 Uppskattningarna av antalet utländska medborgare i Malaysia varierar men siffror i storleksordningen 2,7 miljoner nämns. Av dessa uppskattas närmare vistas illegalt i Malaysia. Den malaysiska regeringen har återkommande kampanjer för att finna och arrestera illegala immigranter. Omkring odokumenterade immigranter arresterades under Spöstraff kombinerat med fängelse upp till fem år eller böter är obligatoriskt för illegal vistelse och därefter följer utvisning. En frivilligkår kallad RELA har omfattande mandat att gripa illegala immigranter. RELA-medlemmar får 80 malaysiska ringgit (motsvarande 160 kr) för varje illegal immigrant de griper. Detta belöningssystem ska enligt en lokal människorättsorganisation avskaffas vid årsskiftet. Många klagomål har riktats mot misshandel och olämpligt uppförande från medlemmar av RELA. I Malaysia finns ett tiotal interneringsläger där illegala invandrare inkl. deras barn interneras i väntan på att bli utvisade. De kan ibland få vänta upp till ett år. Malaysia har kritiserats för de dåliga förhållandena i interneringslägren, bland annat av Irene Fernandez, som 2005 vann Right Livelihood Award (även kallat alternativa Nobelpriset). År 2003 dömdes Irene Fernandez, till ett års fängelse för att 1995 ha publicerat så kallade falska nyheter om förhållandena i ett interneringsläger för illegala invandrare. Rättsprocessen pågår fortfarande. Lägren uppges vara överfyllda och ha dåliga sanitära förhållanden med mycket begränsad tillgång till hälsovård. Inga filtar eller madrasser finns och maten är undermålig. Skötseln av interneringslägren har under året övertagits av inrikesministeriet och den ovan nämnda frivilligkåren skall nu hantera interneringslägren för illegala invandrare. UNHCR har begränsad tillgång till interneringslägren. UNHCR har återkommande svårigheter att verka i Malaysia 19. Funktionshindrades rättigheter De funktionshindrades situation är otillfredsställande. Det finns inget förbud mot diskriminering av personer med funktionshinder. Det finns inte tillräckligt med skolor för barn med särskilda utbildningsbehov. Sju procent av befolkningen uppges vara funktionshindrade. Regeringen arbetar aktivt med att förbättra deras levnadsvillkor. ÖVRIGT 20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter

20 20 De oberoende människorättsorganisationer som finns i Malaysia får ofta ingen respons från regeringen på frågor eller pressuttalanden. Vad som tidigare redovisats om rättssäkerhet, lagstiftning om inre säkerhet, ensidig rapportering i pressen samt inskränkt demonstrations- och föreningsrätt inverkar även på enskilda organisationers arbetsförhållanden. Regeringen har vid olika tillfällen beskyllt ideella organisationer för att gå utländska intressens ärenden. Till de aktiva inhemska oberoende organisationerna hör Suaram, Hakam och Aliran. Paraply-organisationen Abolish ISA Movement arbetar för att avskaffa lagen om inre säkerhet. Den nationella kommissionen SUHAKAM är ett rådgivande organ för människorättsfrågor. Regeringen kan anta eller förkasta dess rekommendationer. SUHAKAM kan inte intervenera i pågående rättsfall, men tar emot klagomål från allmänheten över kränkningar av mänskliga rättigheter. De flesta klagomål rör övergrepp av poliskåren. SUHAKAM besöker fängelser och interneringsläger samt genomför resor runt om i landet för att informera om mänskliga rättigheter. Kommissionens rapport till parlamentet debatteras inte och kommenteras inte heller av regeringen. 21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter Malaysia är känsligt för kritik i frågor som rör mänskliga rättigheter. De lokala UNHCR-, UNDP- och UNICEF-kontoren driver projekt, som är relaterade till mänskliga rättigheter. Tillsammans med övriga EU-länder verkar Sverige för slopande av dödsstraffet och för att Malaysia tillträder relevanta människorättskonventioner. EU följer även situationen för människorättsförsvarare.