Behöver vi en särskild rättspsykiatri? Torbjörn Tännsjö (Stockholms universitet och Stockholm Centre for Health Care Ethics)

Transkript

1 Behöver vi en särskild rättspsykiatri? Torbjörn Tännsjö (Stockholms universitet och Stockholm Centre for Health Care Ethics)

2 Tes: Lagstifaren är på rätt spår, vi bör avskaffa rättspsykiatrin Kvalifikation 1. Lagstiftaren kanske ändå inte är på rätt spår? Kvalifikation 2. Och även om den vore det, skulle en rest bli kvar: någon måste fastställa om brottslingen var kapabel att ha ett uppsåt

3 Oklarheter kring utredningen... en gärning [ska] inte utgöra brott om den begås av någon som till följd av en allvarlig psykisk störning, en tillfällig sinnesförvirring, en svår utvecklingsstörning eller ett allvarligt demenstillstånd saknade förmåga att förstå gärningens innebörd i den situation i vilken han eller hon befann sig. Inte heller ska en gärning utgöra brott om gärningsmannen hade en sådan förmåga men till följd av en allvarlig psykisk störning, en tillfällig sinnesförvirring, en svår utvecklingsstörning eller ett allvarligt demenstillstånd saknade förmåga att anpassa sitt handlande efter den.

4 Sakna förmågan att handla annorlunda? Har någon av oss en sådan förmåga? Nej! Varför i så fall bara undanta dem som också har en psykiatrisk diagnos? Om vi väljer en svag tolkning: man hade handlat annorlunda om man valt att handla annorlunda. Har inte också psykiskt sjuka den formen av kontroll?

5 Det väsentliga frågorna Kan en psykiskt sjuk person avhållas från att begå brott med hjälp av hot om straff? Kan en psykiskt sjuk person som hålls rättsligt ansvarig för sin brottsliga gärning få stöd av detta I sin återgång till samhället? Kan hotet om straff, oavsett psykiatrisk diagnos, ha en allmänpreventiv effekt?

6 Först några reflexioner av allmän karaktär innan vi besvarar frågorna.

7 Hur går det till då vi avhåller oss från att begå brott? Situationistisk psykologi. Milgram m.fl. Det verkar som om vår karaktär, personlighet, eller ev. diagnos spelar liten roll för om vi begår brott; det är situationen som bestämmer Men hotet om straff är en viktig situationistisk variabel

8 Är vi alla hjälplösa? I en mening kan vi handla annorlunda (men då också den psykiskt sjuke, förmodligen) Men problemet är att vi inte gör det. Vi brukar inte vår kontroll Vi kan i efterhand inte ens förstå varför vi gjorde som vi gjorde (ofta) Exempel: får vi I ett försök para ihop ord som gammal, dement, senil så går vi långsammare ut från försöket.

9 Kan det hjälpa den psykiskt sjuke att bli betraktat som normal? Ja, tror jag, även om det är djärvt att spekulera I empiriska frågor Det vore intressant att få ta del av ev. Empirisk forskning!a

10 Allmänt preventiv effekt? Förmodligen, men detta är igen en länsstolsfilosofisk spekulation. Finns empirisk forskning?

11 Orättvist? Retributivism vs. utilitarism Ska vi se tillbaka eller framåt? Är det orättvist att straffa den som begått sitt brott under inflytande av psykisk sjukdom? Ärd et I så fall orättvist att straffa den som begått brottet tanklöst, förledd av situationistiska variabler?

12 Tes: vi bör förkasta retributivismen! Den bygger för det första på orealistiska metafysiska antaganden. Vi har inte det slags kategorisk fri vilja som den förutsätter. Det gäller oss alla, inte bara den psyiskt sjuke. Även om vi hade detta slags fri vilja, och ibland av fri vilja gjorde det onda snarare än det goda, är det primitivt och atavistiskt att tillfoga oss lidande bara av det skälet. Och vi måste straffa också den som tanklöst handlar fel (för att förebygga brott).

13 Slutsats: Om vi avskaffar seden att döma psykiskt sjuka till vård Och inte ersätter den med internering Utan dömer till sedvanlig påföljd, men erbjuder vård mot både psykiatriska och somatiska krämpor. Så kan vi avskaffa rättspsykiatrin, som hursomhelst är en anomali.