EXAMENSARBETE. Koalitioner inom rovdjursförvaltningen. En studie av beslut och diskussioner i två svenska viltförvaltningsdelegationer

Transkript

1 EXAMENSARBETE Koalitioner inom rovdjursförvaltningen En studie av beslut och diskussioner i två svenska viltförvaltningsdelegationer David Jordansson 2013 Filosofie kandidatexamen Statsvetenskap Luleå tekniska universitet Institutionen för ekonomi, teknik och samhälle

2 Koalitioner inom rovdjursförvaltningen En studie av beslut och diskussioner i två svenska viltförvaltningsdelegationer David Jordansson Luleå Tekniska Universitet Handledare: Annika Sandström Kurs: S003N Examensarbete statsvetenskap Datum: 2013/06/24

3 Sammanfattning Rovdjursförvaltningen består idag främst av viltförvaltningsdelegationer. En för vardera av Sveriges 21 län. Viltförvaltningsdelegationerna är en sammanslutning av aktörer med intresse i förvaltningen av vilt, såsom älg men också varg, lodjur, björn och järv. Det finns cirka 15 aktörer i varje delegation, med representation från bland annat politiken, näringslivet, polisen, skogsnäringen, jakt- och viltvård, naturvård och rennäringen, om det bedrivs rennäring inom länet. Tillsammans tar dessa aktörer beslut om vilka nivåer av rovdjur som ska förekomma i länet. Det är med andra ord upplagt för konflikt då flera av aktörerna har skilda åsikter om rovdjurens värde. Denna nya förvaltning som idag utgörs av viltförvaltningsdelegationer är ett sätt för att mildra dessa konflikter och skapa acceptans. Två forskare vid Luleå tekniska universitet har använt viltförvaltningsdelegationerna i Sverige för att testa Advocacy Coalition Framework,en teori skapad för att analysera bland annat koalitionsstrukturer och förändringar i just sådana här situationer, som ofta präglas av komplexitet. Deras resultat visar att det finns koalitioner inom de viltförvaltningsdelegationer som undersökts och deras resultat stödjer antagandet att det är delade övertygelser om policyproblem och lösningar som är den koalitionsbildande faktorn. Men de har endast undersökt aktörernas självrapporterade uppfattningar om varandra och situationen de befinner sig i. Denna uppsats tar avstamp i deras forskning och undersöker vilka koalitionsstrukturer som finns i det faktiska agerandet genom att undersöka beslut och diskussionsbidrag vid möten. Detta görs genom att analysera protokoll mellan mars 2010 och januari De funna koalitionsstrukturerna jämförs sedan med de tidigare resultaten av de två forskarna, och uppsatsen kommer fram till att det finns vissa likheter mellan deras resultat och de som presenteras i denna uppsats. Men det förekommer också olikheter. Resultatet pekar på att det är övertygelser om policyproblem och lösningar som är den koalitionsbildande faktorn när det kommer till agerande vid beslut. Det som skiljer resultatet åt är att koalitionsstrukturerna ser olika ut trots att det är samma övertygelser som är den koalitionsbildande faktorn.

4 Innehållsförteckning 1 Inledning Syfte och frågeställning Disposition 04 2 Teori 06 3 Metod 11 4 Resultat Viltförvaltningsdelegation A Viltförvaltningsdelegation B 18 5 Diskussion/Slutsats 22 Referenser 25

5 1 1 Inledning Riksdagen beslutande 2005 att den biologiska mångfalden ska bevaras. Beslutet är en utökning av de 15 miljömål som antogs 1999 och som ska nås inom en generation, vilket 1999 sträckte sig till 2020 (Internet 1). Som ett led i detta har fem stora rovdjur pekats ut som viktiga att bevara och som ska ingå i den svenska faunan, dessa är björn, lodjur, varg, järv och kungsörn. De fem rovdjuren ska uppnå gynnsam bevarandestatus, varav björn- och lodjursstammen nu anses uppnå denna bevarandestatus, medan järv och framför allt varg inte gör det (SOU 2012:22). Begreppet gynnsam bevarandestatus är en del av art- och habitatdirektivet från EU och har införlivats i svensk lagstiftning i form av jaktförordningen och artskyddsförordningen (SOU 2012:22). För att förankra denna politik regionalt, skapa demokrati, acceptans och legitimitet, har det gjorts flera försök sedan slutet av 1990-talet att förvalta rovdjuren på regional nivå, dock med blandade resultat. Förvaltningen förändrades från självorganiserade rovdjursgrupper till ett centralt beslut att införa liknande rovdjursgrupper i alla Sveriges län. Rovdjursgrupperna skiftade i struktur från län till län men de inblandade aktörerna hade liten möjlighet att påverka vilka andra aktörer som skulle medverka i organisationen. Rovdjursgrupperna hade även olika inflytande på beslutsprocessen. Någon enhetlig struktur fanns inte, och dessutom saknades beslutande förmåga då de endast var rådgivande till länsstyrelsernas beslut (Sandström m fl, 2009 & Pierre & Sundström, 2009). Förvaltningen på regional nivå består idag främst av Viltförvaltningsdelegationer (VFD), vilka är en sammanslutning aktörer med intresse i förvaltningen av vilt, men framförallt rovdjur. Det finns totalt 21 delegationer i Sverige, ett för varje län. En VFD är ett beslutande organ inom länsstyrelserna och har liknande struktur vid alla Sveriges länsstyrelser. De aktörer och intressen som oftast finns representerade är skogsnäring, jakt, jordbruk, näringsliv, naturvård, friluftsliv men också rennäringen om denna bedrivs inom länet och en representant från Sametinget, samt allmänheten i form av representanter från politiska partier (SOU 2012:22).

6 2 Ansvaret för rovdjursförvaltningen har Naturvårdsverket, men de delegerar vissa uppgifter av förvaltningen till Sveriges länsstyrelser. Vid varje länsstyrelse har det formats en viltförvaltningsdelegation (VFD) för denna uppgift. VFD ska pröva förslag från länsstyrelsen och bilda ett underlag för länsstyrelsens tjänstemäns arbete. (SOU 2012:22) Att blanda dessa helt skilda intressen inom en förvaltning kan skapa problem och konflikter, men huvudtanken från statens sida var att skapa acceptans mellan de aktörer som berörs av vilt- och rovdjursfrågor. Dessutom önskas ett ökat regionalt inflytande (Pierre & Sundström, 2009 & SOU 2012:22). Konflikten rör inte den vanliga resursfördelningen som kan uppstå kring en naturresurs, såsom hur yrkesfisket bäst bedrivs för att skapa en hållbar utveckling, eftersom konflikten rör existerande eller icke-existerande av en resurs. Samer har en mer restriktiv syn på rovdjur, medan naturvård och turism exempelvis ser lodjuret som en självklar del av den svenska faunan (Sandström m fl, 2009). Viltförvaltningsdelegationerna är en form av samförvaltning för var och ett av de 21 länen där både representanter från politiken och intresseorganisationer medverkar under ledning av länens landshövding. Representanterna samlas i delegationer för att gemensamt försöka skapa policys. Aktörerna utgör tillsammans ett policy-subsystem som karaktäriseras av en mångfald intressenter. (Matti & Sandström, 2013) Rovdjursfrågan är med andra ord konfliktfylld och komplex, och den acceptans som efterfrågades av regeringen har uteblivit, tvärtom så har rovdjursfrågan blivit allt mer polariserad (SOU 2012:22). Att rovdjursförvaltningen är konfliktfylld innebär att det är ett fall värt undersöka från många olika synsvinklar. Bland annat har tidigare forskning inom ämnet statsvetenskap undersökt hur samförvaltning och demokrati fungerar inom den nya viltförvaltningen (Johansson, 2011 & Bergliv, 2011) eller legitimitet i regional förvaltning av allmännyttan (Öhlund, 2012). Rovdjursförvaltningen är också intressant ur organisationsteori och koalitionsbildningssynvinkel. För att förvaltningen ska uppnå legitimitet måste vi bland annat veta mer om konfliktdimensionen inom förvaltningen och hur möjliga koalitionsstrukturer ser ut (Weible m fl, 2009). De aktörer som ingår i viltförvaltningsdelegationerna är Skogsnäring, Jakt, Jordbruk, Näringsliv, allmänheten i form av representanter från fem politiska partier, Naturvård,

7 3 Friluftsliv men också Rennäringen om denna bedrivs inom länet och en representant från Sametinget. Inom VFD finns även representation från polis och yrkesfiskare. Sammansättning skiljer sig något åt bland delegationerna, men det rör sig inom spannet av aktörer av olika intressen. Simon Matti och Annica Sandström (2011, 2013) applicerar Advocacy Coalition Framework (ACF) på en studie av tre viltförvaltningsdelegationer i Sverige. ACF bygger på idén om att aktörer koordinerar sitt agerande med andra aktörer när de delar samma eller liknande övertygelser. Övertygelser i ACF kategoriseras som deep core, policy core och secondary aspects, vilka fångar en gradering gällande den nivå övertygelser befinner sig. Deep core är grundläggande övertygelser som ideologier, idéer om frihet och rättvisa, och spänner över olika policyområden. Policy core är övertygelser som rör policyproblemet och dess karaktär. Secondary aspects är övertygelser som handlar om de kringliggande reglerna, till exempel förvaltingens uppbyggnad, eller vilka som ska medverka (Sabatier, 1998). Matti och Sandström (2011, 2013) har undersökt koalitionsstrukturer inom den nystartade förvaltningen, samt undersökt på vilka grunder de är byggda. De menar, i likhet med Sabatier (2009) att traditionella modeller av policyprocessen har visat sig vara otillräckliga för att förklara det komplexa policyskapandet som idag utgör modern förvaltning. Det behövs mer kunskap om politiska koalitioner, speciellt om koalitioner inom konfliktfyllda policyområden (Sandström & Matti, 2013). Den ovan refererade studien bygger på en undersökning av tre viltförvaltningsdelegationer, två från norra Sverige och en från mellersta Sverige. I datainsamlingen fokuserade de på aktörers uppfattning av andra aktörer, deras identitet och vilka de uppfattade delade samma övertygelser (beliefs). Aktörerna blev även tillfrågade om vilka de vänder sig till för information och råd samt med vilka de koordinerar sina handlingar med. Deras resultat visar att det är uppfattade normativa övertygelser på policynivå som är den primära drivkraften bakom koalitionsbyggnad inom rovdjursförvaltningen, och att även om dessa övertygelser är generella så är det de normativa övertygelserna i policy core som väger tyngst. De normativa övertygelserna berör rovdjurens existens.

8 4 Frågan är dock om koalitionerna som Matti och Sandström hittade även återspeglas i aktörernas faktiska agerande, och inte enbart i deras egen beskrivning av vilka de samordnar sitt agerande med. I resultatet från Defining Elements of Advocacy Coalition (2013) visade det sig att koalitionerna och koordineringen var grundade i uppfattade övertygelser hos andra aktörer, men även om det finns belägg för koalitioner när det kommer till aktörernas självrapporterade koordinering, är följdfrågan om dessa koalitioner också går att finna i aktörernas faktiska agerande under VFD-möten? Enligt ACF är aktörer som delar policy core beliefs (övertygelser på policynivå) mer sannolika att koordinera med varandra under korta perioder. Därför bör också koalitionerna vid diskussion och faktiskt agerande i diskussion och beslutsfattande likna de som Matti och Sandström hittat. Dock saknas det empiriskt baserade undersökningar i frågan. Därför måste detta antagandet undersökas närare. 1.1 Syftet och frågeställning Syftet med uppsatsen är att undersöka om de koalitioner som Sandström och Matti fann i sina studier av tre svenska viltförvaltningsdelegationer överensstämmer i det faktiska beslutsfattandet. Då Matti och Sandström i första hand testar Advocacy Coalition Framework, kommer även denna uppsats till viss del att bidra till att testa teorin. Frågor som uppsatsen ska besvara är: Hur är koalitionerna inom viltförvaltningsdelegationerna formerade vid diskussion och beslutsfattande? Hur skiljer sig koalitionerna åt mellan de koalitioner som Sandström och Matti hittade och de som reflekteras i faktiskt agerande, i samband med beslut och diskussioner inom delegationerna? Vilken är den koalitionsbildande faktorn när det kommer till Advocacy Coalition Framework?

9 5 Förhoppningen är att uppsatsen bidrar till kunskap om koalitionsbildande i allmänhet och koalitionsbildande inom rovdjursförvaltningen i synnerhet. Uppsatsen bidrar med information om koalitionsbildning vid konfliktfyllda frågor och ger ytterligare frågor att behandla för framtida forskning. De koalitioner som kan finnas inom VFD kan även skifta mellan olika problem de står inför vid möten och beslut, då VFD hanterar många olika frågor. Därför avgränsas uppsatsen till diskussioner och beslut som rör rovdjur. Detta är också något som Sandström och Matti gjort i sina artiklar, då detta område är mer infekterat och polariserat än till exempel älgjakt eller ersättning för fågelskador, som också hör till VFDs uppgifter. 1.2 Disposition Uppsatsen inleds med en beskrivning av Advocacy Coalition Framework och hur denna teori kan appliceras på viltförvaltningsdelegationerna. Under denna rubrik presenteras även de koalitionsstrukturer som Matti och Sandström funnit. Efter teoriavsnittet följer en beskrivning av den metod som valts för analysen. För att sedan följas upp med ett resonemang kring de fördelar respektive nackdelar med innehållsanalys som metod. I detta avsnitt görs avgränsningar och ett kritiskt resonemang till det valda materialet förs. I analysendelen av uppsatsen presenteras resultatet från analysen av viltförvaltningsdelegationerna. I det avslutande diskussionsavsnittet jämförs de resultat som framkommit från innehållsanalysen med de koalitionsstrukturer Matti och Sandström fann. En diskussion kring dess likheter och olikheter förs. Detta avslutas med vilka slutsatser uppsatsen kan dra och vad vidare forskning bör fokusera på.

10 6 2 Teori Hur bildas koalitioner? En av de teorier som behandlar koalitionsbildning är Advocacy Coalition Framework, som gör antagandet att aktörer försöker skapa policys som liknar deras egna övertygelser innan någon annan aktör gör detsamma. För att lyckas måste de söka allierade, dela med sig av sina resurser och utveckla delade strategier med andra aktörer (Sabatier, 2007). Advocacy Coalition Framework (ACF) är ett ramverk framtaget för att studera ett komplext policy-subsystem, vilket är något som den moderna förvaltningen idag karaktäriseras av. ACF sammanför de två teorierna Top-Down och Bottom-Up, vilka är två teoretiska ansatser där policyprocessen antingen ses som hierarkisk och toppstyrd (top-down) eller växer fram lokalt eller regionalt (bottom-up) i koalitioner eller nätverk (Hill, 2007). I ett policy-subsystem kan aktörer från alla nivåer av staten och samhället finnas. Ett policy-subsystem är den arena där policyn verkar och består av de aktörer som är påverkade av en policy. En vanlig benämning idag för denna variant av politisk styrning är multi-level-governance, co-governance eller network-governance (Björk m fl, 2009). I subsystemet finns aktörer med värderingar om relationer, orsakssamband, världsuppfattningar och uppfattningar om vilka effekter olika policys får och de instrument som används i policyskapande. ACF är framtaget för att analysera ett policysubsystem under en längre period och dess författare har angett ett årtionde som lämplig utgångspunkt (Sabatier, 1998). Enligt ACF består policy-subsystemet av aktörer från intresseorganisationer och myndigheter. Alla som är påverkade av ett problem kan vara tänkta aktörer i subsystemet. Aktörerna söker sedan andra aktörer i skapandet av koalitioner utifrån delade övertygelser (beliefs) samtidigt som de koordinerar sina handlingar med varandra över tid. Dock finns det aktörer inom systemet som är obundna och icke del i någondera koalitionen, men ACF hävdar att dessa obundna aktörer över tid lämnar subsystemet eller kommer att ingå någon koalition. Forskare som använder sig av ACF har hittat en variation mellan en och fyra koalitioner inom ett och samma subsystem och visar att koalitionerna oftast är desamma under en längre tidsperiod (Sabatier, 1998 & Weible m fl, 2009).

11 7 De övertygelser som binder ihop aktörer till koalitioner är lokaliserade på tre nivåer. Deep core är de övertyglser som sitter djupast hos en individ och som är mycket svåra att förändra. Det är övertygelser som frihet och rättvisa, grundläggande övertygelser som rör hur världen är beskaffad eller i viltförvaltningsdelegationernas fall existerande eller icke-existerande av rovdjur. Mellannivån är policy core och rör övertygelser som behandlar problemområdet. Här hittar man övertygelser i värdeprioriteringar som miljö kontra ekonomi. Andra övertygelser inom policy core är hur allvarligt problemet är, vad som är orsaken till problemet och framför allt hur problemet bäst kan lösas. Secondary aspects är den sista nivån och berör kringliggande faktorer som utformningen av institutioner och regler för att hantera policyn, ekonomi och utvärderingen av aktörernas prestationer eller vem som ska göra vad. Dessa övertygelser är lättare att ändra på än policy- och deep core (Sabatier, 1998 & Weible m fl, 2009 ). Av de tre nivåerna är det övertygelser på policy core nivå som bildar och håller ihop koalitioner. Den klassiska höger-vänster skalan som vanligtvis antas vara en grund till koalition gäller inte här utan sträcker sig över koalitioner (Sabatier, 1998 & Matti & Sandström, 2011, 2013). Förutom berörda aktörer i ett subsystem kan det också finnas medlare, vars uppgift eller önskemål, är att hitta kompromisser som minskar intensiteten av en konflikt (Sabatier, 1998). ACF är ett brett analysverktyg som siktar på att skapa en förståelse för hela processen i ett specifikt policy-subsystem (Sabatier, 1998). Uppsatsen kommer endast att fokusera på vad som bidrar till att koalitioner formas och förändras, och utesluter därmed hur policys som skapas i subsystemet förändras över tid, vilket annars är en stor del av ramverket. ACF menar att koalitioner och policys kan ändras över tid genom att aktörerna skaffar ny kunskap som påverkar deras tidigare uppfattningar, en ofta förekommande anledning är teknisk utveckling. En annan faktor som driver fram förändring, och snabbare, är externa chocker såsom en global finanskris eller ett krig skulle kunna göra. Dock bör det nämnas att aktörer kan komma att rata ny information eller kunskap som påverkar deras övertygelser på deep core- och policy core- nivå, då de filtrerar ut det som inte överensstämmer med deras uppfattningar (Sabatier, 1998).

12 8 Det sistnämnda berör ACF:s uppfattning om individen och hur dennes övertygelser fungerar. ACF menar att individer begränsas av kognitiva fördomar och att all kunskap och information filtreras genom en lins bestående av deras intellekt och tidigare förförståelse och övertygelser. Individer är också begränsade i tid och kan därför inte processera all information som finns tillgänglig. Individer agerar heller inte rationellt, utan deras agerande måste beaktas i en komplex situation. Denna uppfattning av individen ger än mer tyngd åt att det är övertygelser på policy core nivå som är den koalitionsbildande faktorn. Dock kan koalitioner ändras eller falla sönder vid utbyte av individer inom en koalition såsom individer valda på mandat för en viss tidsperiod (Sabatier, 1998). Advocacy Coalition Framework ser till en period på minst tio år, och att koalitioner inte uppstår när problemfrågan är relativt ny, vilket betyder att om man undersöker ett subsystem som inte är, vad ACF benämner som moget, finns risken att man inte hittar några koalitioner (Sabtier, 1998). Det finns fortfarande delar av Advocacy Coalition Framework som behöver vidare forskning för att till exempel klargöra relationer och vilken roll resurser spelar i förändring och koalitionsbildning, ömsesidigt beroende mellan aktörer och koordinering inom och mellan koalitioner inom subsystemet. Så även om många delar av teorins hypoteser har blivit testade och verifierade finns det fortfarande mycket kvar att undersöka (Weible m fl, 2009). För att ACF ska utvecklas måste forskare fortsätta testa hypoteser, men också testa ACFs olika delar på subsystem inom samma statliga organisation. Forskarna behöver vara transparanta i sin metod och analys så att olika forskare kan jämföra sina resultat med varandra (Weible m fl, 2011). Från en rad forskningsresultat, där ACF har används som teori, finns indikatorer på att det är övertygelser på policy core nivå som håller ihop koalitioner och får aktörer att samverka och koordinera sina handlingar med varandra (Weible m fl, 2009). Detta är också något som Simon Mattis och Annica Sundströms (2011, 2013) resultat pekar på. Deras resultat visar att det främst är den normativa övertygelsen för eller emot rovdjur som binder ihop aktörerna till koalitioner. I figur 1 nedan beskrivs de koalitioner som Matti och Sandström hittade 2011 respektive Symbolerna för aktörerna pekar på om de är för eller emot rovdjur. En cirkel visar på att aktören är emot rovdjur, medan en

13 9 kvadrat visar att aktören har en moderat hållning till rovdjur. En triangel visar att aktören är för rovdjur. För de aktörer som har en diamantsymbol är aktörens hållning till rovdjur okänd. Figur 1. Koalitioner i tre VFD (Matti & Sandström, 2011 & 2013) Koalitionsstruktur för VFD B 2011 Koalitionsstruktur för VFD A 2013 Koalitionsstruktur för VFD C 2013 Förkortningarna står för: A=Jordbruk, F=Yrkesfiske, FC=Skogsnäring, GM=Jakt- och Viltvård, IL/T=Näringliv och Turism, OL=Friluftliv, NC=Naturvård, RM/S=Rennäring och Sameting, P=Polis och PP=Politiskt parti

14 10 I viltförvaltningsdelegation A var koalitionerna tre: a) Friluftsliv, naturvård och en representant från ett politiskt parti; b) Två representanter från politiska partier, näringsliv och turism, jakt- och viltvård och skogsnäringen; c) Sametinget och rennäringen. Koalitionerna inom viltförvaltningsdelegation B var: a) Fyra representanter från politiska partier, jakt och viltvård, friluftsintresset, Sametinget och rennäringen; b) Skogsnäringen, jordbrukare och fäbodbrukare. Inom viltförvaltningsdelegation C var: a) Skogsnäring, jordbruk samt näringsliv och turism; b) Fem representanter från politiska partier, jakt- och viltvård och naturvård. I denna delegation saknas rennäring och Sametinget. De länkar och relationer som binder ihop dessa koalitioner är starka, och det var främst vid två undersökta frågor i deras artiklar där koalitionsstrukturerna var desamma: För eller mot rovdjur och Teknisk och vetenskaplig optimism eller pessimism. I deras undersökning kategoriserade Matti och Sandström miniminivåer som secondary aspects men miniminivåer av rovdjur antas spegla aktörernas åsikt om rovdjur i allmänhet, med andra ord om aktörerna är för eller emot rovdjur. Miniminivåer är en siffra som bestämmer hur många djur som anses behövas för att kunna uppnå det 16:e miljömålet om gynnsam bevarandestatus. Det är de koalitionsstrukturer som fanns vid för eller emot rovdjur som kommer undersökas i denna uppsats. Om aktörerna till exempel ska besluta om en miniminivå av lodjur så måste antagandet vara att de som är mot rovdjur också önskar färre lodjur i länet och därför föreslår en lägre miniminivå än de som är för rovdjur. Följaktligen kommer miniminivåer i uppsatsen att behandlas som övertygelser på policy core nivå och inte som secondary aspects. Det är framför allt miniminivåer som är aktuella för denna uppsats, då det är miniminivåer som bland annat prövas av viltförvaltningsdelegationerna., till exempel hur många föryngringar av lodjur eller björn som ska tillåtas varje år. De koalitionsstrukturer som Matti och Sandström hittat, som berör om aktörerna är för eller emot rovdjur, antas därför komma att reflekteras i besluten om miniminivåer. Uppsatsens antagande är att de koalitioner som Sandström och Matti hittat vid koordinering även hittas i det faktiska beslutsfattandet.

15 11 3 Metod och material För uppsatsen har tre delegationer valts ut till studiet av koalitionsstrukturer. Det är två norra viltförvaltningsdelegationer, och en från mellersta Sverige. Se tabell 1 nedan för en uppställning för vilka aktörer som utgör de tre delegationerna från mellersta och norra Sverige. Även om fallen, de tre VFD som studieobjektet, är desamma som Matti och Sandströms (2011 & 2013) skiljer sig metoderna åt. Medan de undersökte aktörernas samverkan och deras självrapporterade uppfattning om varandra, kommer uppsatsen analysera deras beslut och diskussioner. Matti och Sandström baserade sina artiklar på intervjuer och enkäter, medan denna uppsats fokuserar på protokoll från delegationens möten. För att mäta koalitioner, eller icke-koalitioner, utifrån faktiskt agerande kommer en innehållsanalys av VFD-protokoll att göras. Analysen kommer att ha både en kvantitativ och en kvalitativ prägel, då det är både diskussionsbidrag och beslutsfattande som undersöks och används som mätinstrument. En ofta förekommande kritik mot kvantitativ analys är att analysen blir statisk och mekanisk. Resultatet säger därför inte så mycket om vilka tankar objekten förmedlar, eller dess innebörd. Den kvalitativa innehållsanalysen, till skillnad från den kvantitativa, tolkar innehållet i ett sammanhang. Att kombinera dessa två element i innehållsanalysen skapar en djupare förståelse för aktörernas åsikter och beslut. För om det inte finns ett tolkande element med i analysen vet inte forskaren i vilken kategori en enhet bör placeras (Esaiasson m fl, 2012). Viltförvaltningsdelegationerna möts fem-sex gånger varje år. Under perioden januari 2010 till januari 2013 rör det sig om totalt möten per delegation. Som tabell 1 visar är aktörerna inom de två norra delegationerna (VFD A och VFD B): fem representanter från politiska partier, jordburksintresset, skogsnäringen, jakt- och viltvård, naturvård, friluftsliv, landshövding, näringsliv och turism, sametinget och rennäringen. Dessutom finns en representant för trafiksäkerhet och illegal jakt. Denna roll faller oftast på polisen. I VFD A finns det förutom de nämnda aktörerna även en representant från yrkesfisket, och i VFD B finns en representant från fäbodbruket. Landshövdingen är ordförande, men på grund av att denne har utslagsröst om

16 12 röstningen väger lika ses landshövdingen som en aktör bland de andra. Totalt finns 16 aktörer för delegation A och B. Tabell 1. Aktörer vid tre viltförvaltningsdelegationer VFD A VFD B VFD C Landshövding (ordförande) Landshövding (ordförande) Landshövding (ordförande) Politiska partier Politiska partier Socialdemokraterna (2) Socialdemokraterna (2) Folkpartiet (1) Folkpartiet (1) Vänsterpartiet (1) Vänsterpartiet (1) Sjukvårdspartiet (1) Centerpartiet (1) Intressenter Intressenter Polis Polis Näringsliv och turism Näringsliv och turism Skogsnäring Skogsnäring Jakt- och viltvård Jakt- och viltvård Naturvård Naturvård Friluftsliv Friluftsliv Yrkesfiske Fäbodbruk Jordbruk Jordbruk Sameting Sameting Rennäring Rennäring Länsstyrelsen (Internet, 2013a, Internet, 2013b, Internet, 2013c) Politiska partier Socialdemokraterna (1) Folkpartiet (1) Vänsterpartiet (1) Miljöpartiet (1) Kristdemokraterna (1) Intressenter Polis Näringsliv och turism Skogsnäring Jakt- och viltvård Naturvård Friluftsliv Jordbruk Yrkesfiske Vid viltförvaltningsdelegationen från mellersta Sverige (VFD C) är de deltagande aktörerna 14: Fem politiska representanter, jakt- och viltvård, naturvård, friluftsliv, skogsnäring, yrkesfiske, jordbruk, landshövding, polis och näringsliv och turism. VFD C har liknande aktörer som VFD A och B, dock utan representanter från rennäringen och sametinget. Matti och Sandström har i sina artiklar undersökt tre delegationer, två där rennäringen är representerad men också en där rennäringen inte är representerad. Den mellersta viltförvaltningsdelegationen, som saknar rennäring, valdes för att se om koalitionsstrukturerna såg annorlunda ut om då den saknade rennäringen. På grund av att protokollen från den mellersta VFD inte är tillräckliga, då dessa inte är skrivna i

17 13 diskussionsform och dessutom saknar information om vem som röstade för vad, kommer denna delegation inte tas med i analysen. Uppsatsen kommer därför endast fokusera på de två norra delegationerna, det vill säga VFD A och VFD B i tabell 1. Detta påverkar inte resultatet då det är koalitionerna vid varje delegation som mäts mot faktiskt agerande vid mötena. Protokollen från viltförvaltningsdelegationerna är skriva i diskussionsform, och man kan om än kortfattat, följa vilken aktör som säger vad. Varje enskilt beslut som rör rovdjursförvaltningen kommer utgöra grunden till uppsatsens analys. Det är i dessa beslut som det faktiska agerandet kommer mätas, och som sedan kommer att utgöra studiet av koalitioner. Besluten rör främst miniminivåer av rovdjur, och kommer därför kunna mäta om aktörerna är för eller emot rovdjur. Aktörernas beslut kommer visa vilka som tenderar att hålla med varandra, även om det inte rör sig om öppen koalitionsbildning i den bemärkelsen att aktörerna säger sig tillhöra någon koalition. De frågor som uppsatsen analyserar är frågor som rör övertygelser på policy core nivå och frågor som är av secondary aspect karaktär. Frågor som rör miniminivåer är en reflektion av aktörens inställning till rovdjur och blir således en fråga på policy core nivå. Frågor som rör användandet av fällor eller motorfordon vid jakt är frågor som berör vilket medel som används vid jakt och kategoriseras därför som secondary aspect. För varje fråga som beslutas under mötena, och som rör rovdjuren, finns det förslag från länsstyrelsen och dessa utgör grunden för varje protokoll i analysen. Det kan vid varje protokoll och beslut uppstå högst tre uppskattade koalitioner. De som håller med länsstyrelsens förslag, de som tycker att förslaget är för lågt tilltaget, och de som anser att förslaget är för högt tilltaget. Låt säga att Länsstyrelsen föreslår en miniminivå på lodjur till 10 föryngringar per år, och det finns vissa som anser att siffran borde vara 12, andra att siffran borde vara 8. På detta sätt går det att se vilka som tenderar att hålla med vem. Alla protokoll behandlar inte rovdjursförvaltningen, därför faller vissa bort, dessutom är det få protokoll som innehåller beslut. I beslutsprotokollen och vid andra protokoll hittas diskussioner kring rovdjuren men utan att beslut tas. Informationen från dessa diskussioner samlas också in för att undersöka om det finns någon tendens bland

18 14 aktörerna att hålla med varandra utanför beslutsfattandet, då detta ses som en mildare grad av agerande och koalitionssammanhållning. Analysen går ut på att urskilja och tolka mönster och förhoppningen är att i analysen kunna se om det är samma aktörer som tenderar att hålla ihop under de tre åren, eller om det inte alls finns något gemensamt och att varje aktör står för sig själv. Vid en granskning av protokollen från VFD A visar det sig att det endast finns tre beslut i rovdjurfrågor, ett rörande miniminivåer av lodjur 2011, ett för miniminivåer av björn 2011 och ett angående skyddsjakt. Denna siffra är lägre än väntat, men trots detta är ett beslut ett ställningstagande och pekar därför på vilka möjliga koalitionsstrukturer som kan framträda. De tre besluten kompletteras även med diskussionsbidrag som är ett flertal. Därför finns det ändå utrymme att diskutera likheter eller olikheter avseende koalitionsstrukturer vid koordinering. Vid VFD B finns sex beslut att grunda analysen på, vilket ger en bättre indikation på vilka som tenderar att hålla med varandra och således bilda en koalition. Fyra beslut rör lodjur 2010 och 2011, och två beslut rör björn Även dessa beslut kompletteras med diskussionsbidrag. Dock saknas diskussionsbidrag från större delen av 2010, då protokollen vid denna tidpunkt inte var i diskuterande form. Under sommaren 2011 byts ansvarig protokollförare ut, och de efterföljande protokollen saknar notiser vid diskussion om vem som anser vad. Därför är det endast ett protokoll från 2010, och protokoll fram till mitten av 2011 som kommer utgöra kompletterande diskussionsbidrag. Detta får en implikation för testandet av Advocacy Coalition Framework, då teorin säger att det tar tio år för koalitionsstrukturer att växa fram. Viltförvaltningsdelegation A är undersökt för de första tre åren, men undersökningen av viltförvaltningsdelegation B blir mer lidande då diskussionsbidragen endast sträcker sig 1,5 år. Dock sträcker sig de beslut delegationen tagit under tre år. Därför bör slutsatserna tolkas med försiktighet. Det är endast de protokollförda åsikterna som representeras. Dock kan det vara så att det är de aktörer som är mer verbala som får sin åsikt nedskriven och att i den totala diskussionen för varje fråga finns ett flertal bidragsgivare som inte tar samma plats och som inte protokollförs. Det kan också vara så att andra aktörer av olika anledningar väljer att inte uttrycka sin åsikt i den specifika frågan.

19 15 Slutligen bör tilläggas att Matti och Sandströms artiklar bygger på anonymitet. Därför krävs det också att denna uppsats behandlar källorna anonymt. Som ett resultat av detta kommer inte läsaren kunna följa hänvisningarna till protokollen, då uppsatsen inte kommer att redovisa vilka de exakta dokumenten är.

20 16 4 Resultat 4.1 Viltförvaltningsdelegation A Efter en analys av 15 protokoll, mellan 2010 och 2012, visar det sig att det är tre protokoll där beslut tas. Fem protokoll kan användas för att analysera diskussionen. Tabell 2 (sammanställning av protokoll från viltförvaltningsdelegation A, 2010a, 2010b, 2010c, 2011a, 2011b, 2012a, 2012b, 2012c) nedan visar den sammanlagda statistiken. Kolumnen till vänster visar frågan där beslut tas eller där det förs en diskussion. I den efterföljande kolumnen visas om frågan är en övertygelse på policy core nivå eller en secondary aspect. Därefter följer de 15 aktörerna och deras beslut i den specifika frågan, eller om de under diskussioner håller med någon annan aktör. Där det finns ett X för ett diskussionsbidrag menas att de aktörer som har ett X delar samma åsikt i frågan. Detta betyder inte att de utan X har motsatt åsikt, endast att de inte bidragit med en åsikt som stödjs av någon annan. Det som framträder i analysen av beslut och faktiskt agerande i viltförvaltningsdelegation A är sametingets och rennäringens sammanhållning. Dessa två aktörer röstar konsekvent lika i alla tre besluten. Flertalet av de andra aktörerna gör detsamma, men röstar då på det förslag som Länsstyrelsen lägger fram (Förslag 0, eller Yes). Om de andra aktörerna utgör en stor koalitionsstruktur är svårt att avgöra., men vad som framgår är att de delar samma åsikt. Naturvårdsintresset röstar, när det kommer till miniminivåer som speglar policy core, för raka motsatsen vad Sametinget/rennäringen gör och får stöd av en partipolitisk representant, men när det kommer till förskjutning av riktlinjer för skyddsjakt som är en secondary aspect är det naturvårdsintresset, sametinget och rennäringen som agerar sammanhållet. Vid en diskussion som rör ersättning till rennäringen för skador, vilket är en secondary aspect, håller även naturvårdsintresset med sametinget och rennäringen. Därför går det att anta att det är övertygelser på policy core nivå som binder ihop koalitioner.

21 Tabell 2. Beslut och diskussion inom viltförvaltningsdelegation A BESLUT NIVÅ PP1 PP2 PP3 PP4 PP5 LH PO NÄT SKN JVV NV FL YF JB ST RN Miniminivåer för lodjur: PC Miniminivåer för björn: PC Förskjutning av riktlinjer: SA Y Y Y Y Y Y Y Y Y Y N Y Y Y N N DISKUSSSIONSBIDRAG Tilldelning björn: PC X X Områdesindelning: SA X X X X Ersättning till rennäringen: SA X X X Kvoter för jakt på lodjur: PC X X X Motorforden vid jakt: SA X X Inventering av kungsörn: SA X X PP=Partipolitisk, LH=Landshövding, PO=Polis, NÄT=Näringsliv och Turism, SKN=Skogsnäringen, JVV=Jakt- och viltvård, NV=Naturvårdsintresset, FL=Friluftsliv, FÄ=Fäbodbruk, JB=Jordbruk, ST=Sametinget och RN=Rennäringen. Vid beslut är 0=Länsstyrelsens förslag, 1=Högre än länsstyrelsen förslag, -1=Lägre än länsstyrelsens förslag. Y= aktören röstar för förslaget, N= aktören röstar mot förslaget. Vid diskussionsbidrag är X=De aktörer som har ett X delar åsikt i frågan. Nivå= vilken typ av övertygelse frågan har enligt ACF. PC=Policy Core, SA=Secondary Aspect Tabell 3. Beslut och diskussion inom viltförvaltningsdelegation B BESLUT NIVÅ PP1 PP2 PP3 PP4 PP5 LH PO NÄT SKN JVV NV FL FÄ JB ST RN Miniminivåer för lodjur: PC B S Intervall för lodjur: PC B -1-1 B B S Fällor vid lodjursjakt: SA Y Y Y Y Y Y Y N Y Y N Y Y Y Y Y Motorfordon vid SA Y Y Y Y Y Y Y N Y Y N Y Y Y Y Y lodjursjakt: 30 föryngringar av björn: PC Y Y Y Y Y Y Y Y Y Y Y Y Y Y Y B Mandat för LH att SA Y Y Y Y Y Y Y N Y Y N Y Y Y Y Y förhandla: DISKUSSIONSBIDRAG Snabbare minskning av PC X X X X X lodjursstammen: Lång jakttid på lodjur: SA X X Jakt med fällor: SA X X X X X Långsiktig utredning av SA X X björnjakten: Förvaltningsintervaller för PC X X björn: PP=Partipolitisk, LH=Landshövding, PO=Polis, NÄT=Näringsliv och Turism, SKN=Skogsnäringen, JVV=Jakt- och viltvård, NV=Naturvårdsintresset, FL=Friluftsliv, FÄ=Fäbodbruk, JB=Jordbruk, ST=Sametinget och RN=Rennäringen. Vid beslut är 0=Länsstyrelsens förslag, 1=Högre än länsstyrelsen förslag, -1=Lägre än länsstyrelsens förslag. Y= aktören röstar för förslaget, N= aktören röstar mot förslaget. B=Aktören röstar blankt, S=Aktören saknades vid mötet. Vid diskussionsbidrag är X=De aktörer som har ett X delar åsikt i frågan. Nivå= vilken typ av övertygelse frågan har enligt ACF. PC=Policy Core, SA=Secondary Aspect 17

22 18 I och med att miniminivåer är övertygelser på policy core nivå går det dra slutsatsen att sametinget och rennäringen enligt Advoacy Coalition Framework utgör en koalitionsstruktur. Medan en andra koalitionsstruktur utgörs av naturvårdsintresset och en politisk representant. Att tre aktörer röstade på liknande sätt för förskjutning av riktlinjer för skyddsjakt beror på att de tre aktörerna naturvård, rennäring och sameting inte ansåg det finnas tillräckligt med underlag för beslutsfattande, och de ville invänta en utredning från regeringen. En anledning till att de agerar sammanhållet i denna fråga kan vara att denna typ av beslut enligt Advocacy Coalition Framework är en secondary aspect, och inte övertygelser på policy core nivå som miniminivåer är, och således inte är en koalitionsbildande övertygelse. Uppseendeväckande kan tyckas vara att näringsliv och turism inte lutar åt varken naturvårdsintresset eller sameting/rennärings håll vid beslut, trots att de delar åsikt med någon av parterna vid tre diskussionsinlägg (områdesindelning, kvoter för jakt på lodjur och motorfordon vid jakt). Kvoter för jakt på lodjur är en fråga som berör övertygelser på policy core nivå och ligger nära beslutet om miniminivåer på lodjur. Trots detta röstar näringsliv och turism för länsstyrelsens förslag när det kommer till miniminivåer av lodjur, men håller med Sametinget för kvoter för jakt på lodjur. Vid de två andra tillfällena, motorfordon vid jakt och områdesindelning, rör det sig om secondary aspect. Näringsliv och turism väljer här att hålla med naturvård en gång och rennäring/sameting den andra gången. På grund av att näringsliv och turism frekvent deltar i diskussionerna men inte tar samma beslut som någon av de parter som de håller med vid dessa diskussioner i samband med beslut, antas det att näringsliv och turism är tämligen oberoende när det kommer till koalitionsstrukturer. Resultaten visar på att rennäringen och Sametinget utgör en koalition, samt att naturvård och en politisk representant utgör en andra koalition. Grafiken nedan visar koalitionernas sammansättning. Den grafik som syns till höger är Matti och Sandströms koalitionsstruktur.

23 19 Grakfik 1. Koalitionsstrukturer inom viltförvaltningsdelegation A A=Jordbruk, FC= Skogsnäring, GM= Jakt- och viltvård, IL/T=Näringsliv och turism, NC=Naturvård, OL=Friluftsliv, RM/S=Rennäring/Sametinget, P=Polis, PP=Partipolitisk 4.2 Viltförvaltningsdelegation B Inom viltförvaltningsdelegation B förekommer det fler beslut att stödja analysen på, trots att många protokoll har fallit bort, mycket på grund av deras byte av protokollförare sommaren Efter sommaren 2011 går det inte se vem som tar vilket beslut och inte heller följa någon diskussion. Av de sex beslut som tagits med och som kan användas i analysen är tre av besluten på policy core nivå och tre är secondary aspects. Tabell 3 (sammanställning av protokoll från viltförvaltningsdelegation B, 2010, 2011a & 2011b) ovan har samma uppbyggnad som tabell 2 och det som är den koalitionsbildande faktorn är vilken typ av fråga det rör sig om, om det rör sig om övertygelser på policy core nivå eller en secondary aspect. Den starka länken i VFD B är näringsliv och turism, och naturvård. De två aktörerna agerar lika i samtliga beslut, både beslut på policy core nivå och secondary aspect. Vid frågan som rör intervall av lodjur väljer förutom näringsliv och turism även Sametinget att lägga ner sina röster. Detta ska inte ses som att de delar samma åsikt i

24 20 frågan, som är på policy core nivå. Utan skrivelser inskickade till länsstyrelsen i efterhand tyder på att deras åsikter är varandras motsatser. De valde att lägga ner sina röster av helt olika anledningar. Näringsliv och turism och naturvård valde däremot att lägga ner sin röst av samma orsak. Orsaken var den att de flesta aktörer vid ett tidigare förberedande möte hade uppfattningen om ett förvaltningsintervall om 20 föryngringar av lodjur. Beslutet blev lägre än vad aktörerna hade kommit överrens om, och denna ändring i uppfattningen kunde inte näringsliv och turism samt naturvård ställa sig bakom. Sametinget och rennäringen är starkt länkade i viltförvaltningsdelegation A, och så även i mindre grad i viltförvaltningsdelegation B, då de inte agerat lika i samtliga beslut. Trots detta finns det belägg som pekar på att de kan utgöra en koalitionsstruktur. Vid beslut om miniminivåer för björn väljer rennäringen bland annat att lägga ner sin röst medan Sametinget inte gör det. Detta kan förklaras och ligger i linje med aktörernas övertygelser om de är för eller emot rovdjur. Resultat från Matti och Sandström visar att den ena av de två aktörerna har en mer moderat hållning till rovdjur än den andra, vilket då skulle medföra att rennäringen röstar som den gör i denna fråga. De frågor som är av policy core natur är förutom miniminivåer för björn, miniminivåer för lodjur och intervall för lodjur. Vid de två beslut som berör lodjur saknades rennäringen vid mötet och därför går det inte att anta att dessa utgör en koalitionsstruktur. De övriga besluten är secondary aspect, så även om de röstar för samma förslag är detta inte en koalitionsbildande faktor. Det finns fyra frågor vid diskussion där det inte går att uttyda åsikterna för näringsliv och turism samt naturvård. Den fråga där de uttrycker samma åsikt rör övertygelser på policy core nivå, vilket ger mer tyngd åt deras koalitionsstruktur enligt Advocacy Coalition Framework. När det kommer till diskussion finns det inget som tyder på att rennäringen och Sametinget har samma uppfattning när det kommer till långsiktig utredning av björnjakten, vilket är en fråga på policy core nivå. Dock delar de åsikt vid jakt med fällor som är av secondary aspect natur. Den diskussion som är på policy core nivå, och där de båda delar åsikt är när de önskar en snabbare minskning av lodjursstammen, vilket

25 21 skulle spegla deras syn på rovdjur. En tanke är att om rennäringen medverkat vid mötet där beslut togs om lodjurs miniminivåer skulle de då ha röstat i likhet med Sametinget? Mest aktiv av aktörerna vid diskussion i VFD B är jakt- och viltvårdsintresset, och de delar samtidigt många åsikter med Sametinget. De röstar dessutom likadant vid lodjursoch björnjakten Vid ett tillfälle delar en partipolitisk aktör och jordbruksintresset samma åsikt som jakt- och viltvårdsintresset, Sametinget och rennäringen. Diskussionen berör övertygelser på policy core nivå och handlar om en snabbare minskning av lodjurstammen. Det finns belägg för att en svagare koalitionsstruktur utgörs av Samtinget, rennäringen, jakt- och viltvård, jordbruk samt en politisk representant medan en starkare koalitionsstruktur bildas av näringsliv och turism och naturvård. Grafiken nedan visar koalitionsstrukturerna inom viltförvaltningsdelegation B. Till höger är Matti och Sandströms koalitionsstrukturer. Grafik 2. Koalitionsstrukturer inom viltförvaltningsdelegation B A=Jordbruk, FC= Skogsnäring, GM= Jakt- och viltvård, IL/T=Näringsliv och turism, NC=Naturvård, OL=Friluftsliv, RM/S=Rennäring/Sametinget, P=Polis, PP=Partipolitisk

26 22 5 Diskussion/slutsats Syftet med uppsatsen var att undersöka vilka koalitioner som gick att finna inom tre viltförvaltningsdelegationer. På grund av materialets karaktär avgränsades uppsatsen till att undersöka endast de två norra delegationerna. Delegationerna valdes för att kunna jämföra med de koalitionsstrukturer som Matti och Sandström funnit i sina artiklar. Då deras artiklar fokuserat på självrapporterade koordinerade handlingar var det intressant att undersöka om koalitionsstrukturerna även gällde vid faktiskt agerande. Den teori, Advocacy Coalition Framework, som uppsatsen bygger sina koalitionsstrukturer på är densamma som Matti och Sandström använde i sina artiklar. Detta för att säkerställa validiteten i de funna koalitionerna. Enligt ACF finns de koalitionsbildande övertygelserna på policy core nivå, och detta är även något som uppsatsens resultat visar på. De koalitioner som fanns inom viltförvaltningsdelegation A var två: Sametinget och rennäringen; samt naturvård och en politisk representant. Koalitionsoberoende ansågs näringsliv och turism vara. Om de övriga aktörerna tillsammans utgör en stor koalition eller inte är svårt att dra några slutsatser om. Eftersom så många aktörer delar samma åsikt bör det inte antas att de utgör en koalitionsstruktur, då det på grund av omfånget aktörer påverkar antagandet negativt. De som så att säga sticker ut antas däremot utgöra en koalition. De koalitioner som Matti och Sandström fann var: Sametinget och rennäringen; friluftsliv, naturvård och en politisk representant; samt två politiska representanter, jakt- och viltvård, yrkesfiske och näringsliv och turism. När vi nu jämför Matti och Sandströms resultat med de resultat som presenterats i uppsatsen går det med säkerhet att säga att Sametinget och rennäringen utgör en koalition inom viltförvaltningsdelegation A. Dessutom stödjer uppsatsens resultat att det finns en koalitionsstruktur mellan naturvård och en politisk representant, dock går det inte se om det finns någon koppling till friluftsintresset som är en part i denna koalition enligt Matti och Sandströms resultat, då de har delat åsikt med både Sametinget/rennäringen och naturvårdsintresset. Dessutom var det endast åsikter som rörde secondary aspects som delades med naturvårdsintresset.

27 23 När det gäller koalitioner inom viltförvaltningsdelegation B i agerande är koalitionerna följande: näringsliv- och turism och naturvård; samt Sametinget, rennäringen, jakt- och viltvård, jordbruk och en politisk representant. Dock är länken mellan Sametinget och rennäringen svag, eftersom rennäringen valde att lägga ner sin röst vid beslut som gällde björn. Vid diskussion om kvoter för jakt på lodjur, som var en fråga på policy core nivå, delade de samma åsikt. De koalitioner som Matti och Sandström fann var: Sametinget, rennäringen, jakt- och viltvård, friluftsliv och fyra politiska representanter; samt skogsnäring, jordbruk och fäbodbruk. Fyra aktörer stod utanför koalitionsstrukturerna: näringsliv och turism, naturvård, en politisk representant och polisen. Jämförelse av resultaten från de två studierna för viltförvaltningsdelegation B visar att klara slutsatser inte går att dra. Resultaten från uppsatsen visar, i likhet med att vissa av aktörerna i Matti och Sandströms koalitionsstrukturer även agerar på liknande sätt vid beslut och diskussion vid möten. Dock stödjer uppsatsens resultat Matti och Sandströms, när det kommer till hur rennäringen och Sametinget ställer sig till rovdjur. En av aktörerna var emot rovdjur, medan den andra hade en mer moderat inställning. Uppsatsens resultat visar att rennäringen inom viltförvaltningsdelegation B har en mer moderat inställning till björn som rovdjur än Sametinget, då de vid frågor rörande björn inte delade samma åsikt samt att rennäringen vid ett beslut om föryngringar för björn valde att lägga ner sin röst medan Sametinget röstade för beslutet. Den starka koalitionen inom VFD B var näringsliv och turism och naturvård. Dessa två aktörer står utanför koalitionsstrukturerna i Matti och Sandströms resultat, vilket varken stödjer att de är en koalition eller de inte är det. I och med att de kontinuerligt röstade lika och stödjer varandra vid diskussion är det anmärkningsvärt att inte Matti och Sandström funnit någon koalitionsstruktur dessa aktörer emellan. Vid en närmare jämförelse mellan Matti och Sandströms resultat och de som presenterats i uppsatsen visar att den större av de två koalitionerna överlappar med de koalitioner som Matti och Sandström fann. Enligt Advocacy Coalition Framework uppstår koalitioner över tid, och ACF påpekar att det kan finnas svårigheter att hitta koalitioner i ett nytt policysubsystem. Viltförvaltningsdelegationerna befinner sig just nu vid gränsen mellan ett moget och ett

28 24 omoget subsystem, men de inledande tre år som här varit under analys kan visa sig vara för tidigt för att kunna utröna starka koalitionsstrukturer, och därav resultatet varför inte fler koalitioner syns i besluten. Beslutsunderlag och diskussionsbidrag har varit begränsade och efter fler beslut och diskussioner skulle troligtvis koalitionsstrukturerna bli mer precisa. Ett alternativ för framtida studier är att observera aktörerna vid möten då det är mycket som sägs under mötena men som inte skrivs ned i ett protokoll. Vid skrivandets tidpunkt har den nya förvaltningen av rovdjuren endast pågått i tre år, men ledamöterna vid VFD sitter på mandat av fyra år, därför finns det en risk vid en framtida studie att de individuella aktörerna bytts ut och att resultatet och koalitionsstrukturerna, med stöd i ACF, kommer se annorlunda ut. Men vid en framtida liknande studie kommer det finnas fler beslutsunderlag och protokoll att tillgå som kan ligga till grund för analys av koalitionsstrukturer inom viltförvaltningsdelegationerna. Därför kommer en framtida studie ha bättre underlag och således mer tillförlitlig. Slutligen visar det sig, i likhet med Matti och Sandströms studie, att det är övertygelser på policy core nivå som är den koalitionsbildande faktorn. Detta därför att det inte går att utröna några strukturer för secondary aspects, medan det finns starka belägg för policy core.