GÖTEBORGS UNIVERSITET Sahlgrenska akademin Institutionen för neurovetenskap och fysiologi Enheten för Audiologi VT 2014

Transkript

1 GÖTEBORGS UNIVERSITET Sahlgrenska akademin Institutionen för neurovetenskap och fysiologi Enheten för Audiologi VT 2014 SJÄLVSTÄNDIGT ARBETE I AUDIOLOGI, 15 hp Grundnivå Titel Utveckling av ljudnivåer vid två stora musikfestivaler i Sverige under tre år. Författare Sara Eliasson Moa Korsback Handledare Kim Kähäri Sammanfattning Examinator André Sadeghi Bakgrund: Konserter är både en arbetsplats och en fritidsaktivitet. För att skydda människor från ohälsa vid höga ljudnivåer regleras denna miljö av två myndigheter, Arbetsmiljöverket och Folkhälsomyndigheten. Arrangörer ansvarar för att kontrollera att riktvärdena hålls. Detta kallas egenkontroll. Det finns nationella riktlinjer kring hur egenkontrollerna bör utföras. Tidigare har tvärsnittsstudier genomförts för att sammanställa resultat från ljudnivåmätningar vid konserter. Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka hur ljudnivåerna utvecklades på utomhusscener vid musikfestivaler under tre år. Material och metod: Materialet bestod av sekundärdata som samlades in från de två största scenerna vid två stora utomhusfestivaler i Sverige mellan år 2007 och Totalt användes data från 124 mätningar av lika många konserter. Ansatsen var att studera retrospektiv data med en deskriptiv metod. Resultat: För festival 1 sänktes ljudnivån från år 2007 till 2009 och antalet överträdelser av riktvärdena minskade. För festival 2 höjdes ljudnivån, dock främst under år Riktvärden överträddes endast under år Signifikanta skillnader mellan festivalerna rörande ljudnivåer återfanns endast under år Diskussion: Egenkontrollen visade positiv effekt. Dock finns fortfarande risker för hörseln med att vistas länge på festivalerna, hörselskydd är därmed ett viktigt kompletterande skydd. Nyckelord: Ljudnivå, festival, hörselskydd, utomhusscener, egenkontroll, fritidsbuller.

2 University of Gothenburg The Sahlgrenska Academy Institute of Neuroscience and Physiology Unit of Audiology Spring 2014 BACHELOR RESEARCH THESIS IN AUDIOLOGY, 15 ECTS Basic level Title Sound level development at two major music festivals in Sweden during three years. Authors Sara Eliasson Moa Korsback Supervisor Kim Kähäri Abstract Examiner André Sadeghi Background: A concert is a place for both work and leisure. In order to protect people from high sound levels, concerts are regulated by two government agencies, the Swedish Work Environment Authority and the Public Health Agency of Sweden. The concert organizers are responsible for controlling the sound levels. This is called self- inspection. There are national guidelines on how the self-inspection should be conducted. Previous research has compiled the results from sound level measurements at concerts, from a cross-sectional perspective. Aim: The aim of this study is to examine how the sound levels developed on outdoor stages at music festivals during a period of three years. Material and method: The material consisted of secondary data that was collected from the two main stages at two major outdoor festivals in Sweden between 2007 and In total, there were 124 measurements from as many concerts. The approach to this study was to analyse retrospective data using a descriptive method. Results: The sound levels at festival 1 were reduced between 2007 and 2009 and the number of concerts that exceeded the guidelines decreased. For festival 2 the sound levels were raised, mainly in 2009 when also the guidelines were exceeded. Significant differences between the festivals were only found in Discussion: The self-inspection showed a positive effect. However, there are risks of hearing damages for the audience during an excessive exposure time. Hearing protection is thus important. Keywords: Sound levels, festivals, hearing protection, outdoor stages, self-inspection, leisure noise.

3 Förord Vi vill rikta ett varmt tack till vår handledare Kim Kähäri som gav oss inspiration och som har hjälpt oss under arbetets gång. Vi vill även tacka Göran Guran Blomgren och Dan Bävholm för att vi fått använda ert material och att ni bistått med mycket ovärderlig kunskap. Utan er hade vi inte kunnat genomföra uppsatsen. Arbetet med denna kandidatuppsats har fördelats lika mellan författarna.

4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING BEGREPPSFÖRKLARING 1. BAKGRUND INLEDNING BULLERINDUCERAD HÖRSELSKADA HÖRSELSKYDD MUSIKUPPLEVELSER OCH ATTITYDER FÖRESKRIFTER OCH RIKTVÄRDEN Arbetsmiljöverkets föreskrifter om buller Folkhälsomyndighetens allmänna råd om höga ljudnivåer SP-INFOs standard för ljudnivåmätning STUDIER KRING LJUDNIVÅER PÅ KONSERTER OCH FESTIVALER SYFTE SPECIFIK FRÅGESTÄLLNING MATERIAL OCH METOD URVAL DATAINSAMLING DATABEARBETNING Statistik ETISKA ÖVERVÄGANDEN RESULTAT FESTIVAL FESTIVAL JÄMFÖRELSE MELLAN FESTIVAL 1 OCH DISKUSSION METODDISKUSSION Felkällor RESULTATDISKUSSION Festival Festival Jämförelse av festival 1 och Jämförelse av resultat mot tidigare studier och debatter Studiens värde för audionomer Förslag till framtida forskning KONKLUSION REFERENSLISTA BILAGA 1 BILAGA 2

5 BEGREPPSFÖRKLARING db (A) db (C) db L Aeq,T db L Aeq,1h db L Aeq,ARR db L AEX,8h db L AFmax db L pcpeak Den A-vägda ljudtrycksnivån används vid ljudnivåmätning för att efterlikna den mänskliga hörselns känslighet vid olika frekvenser. Den C-vägda ljudtrycksnivån används vid ljudnivåmätning för att efterlikna hur den mänskliga hörseln uppfattar impulsljud. Ekvivalentnivån är det A-vägda energimedelvärdet av ljudnivån över en noga angiven tid. A-vägd ekvivalentnivå mätt under en timme. Används vid arrangemang med stationära besökare, det vill säga besökare som har begränsad rörlighet vid exempelvis konserter. Den A-vägda ekvivalentnivån för ett helt arrangemang. Vid arrangemang som sträcker sig över mer än 1 timme sammanställs resultaten som mätts upp under de olika entimmesperioderna till en total ekvivalentnivå för hela arrangemanget. Den dagliga bullerexponeringsnivån är ett medelvärde av den A-vägda ljudnivån som en arbetstagare exponeras för under en arbetsdag på åtta timmar. Maximalnivån är den A-vägda högsta ljudtrycksnivån som mäts upp under en viss tid. Denna tid kallas integrationstid och ska vid ljudnivåmätning vara 125 ms. vilket i en ljudnivåmätare motsvarar inställningen Fast. Impulstoppvärdet är den C-vägda ljudtrycksnivån mätt under mycket kort tid, 50 µs.

6 1. BAKGRUND 1.1 Inledning Ljudmiljön i samband med musikevenemang är ett ämne som har diskuterats flitigt och rört upp många känslor inom musiklivet. Höga ljudnivåer ses i detta sammanhang av många inte som någon oönskad bieffekt utan som en viktig del av musikupplevelsen, musiken ska kännas i kroppen. Trots det omfattas dessa ljudmiljöer precis som andra bullriga miljöer av lagar, föreskrifter och allmänna råd för att skydda människor från att komma till skada. Höga ljudnivåer kan orsaka hörselskador både för publik och för anställda verksamma i miljön och därför finns riktlinjer och insatsvärden för hur hög ljudnivån får vara under en viss tid (Kähäri, Berntson, Sjösten & Hellqvist, 2006). Under år 2005 uppdaterades de tidigare allmänna råden om höga ljudnivåer från Socialstyrelsen för att bli tydligare och rikta mer fokus på ansvarsfrågan. Verksamheter där höga ljudnivåer förekommer har skyldighet att planera och kontrollera verksamheten så att ohälsa förebyggs. Detta kallas för egenkontroll och innebär bland annat att ljudnivåerna fortlöpande kontrolleras (SOSFS 2005:7). Sedan början av år 2014 har Folkhälsomyndigheten ansvar för de allmänna råden om höga ljudnivåer (FoHMFS 2014:15) och de nya råden är identiska med de Socialstyrelsen författade år De allmänna råden om höga ljudnivåer stöder sig mot miljöbalken. 1.2 Bullerinducerad hörselskada Vid en hörselnedsättning kan hörseln bli försämrad till olika grad. Det finns flera orsaker till hörselnedsättning men i det här arbetet avses den bullerinducerade hörselnedsättningen (eng: Noise-induced hearing loss; NIHL). Som namnet indikerar orsakas NIHL till störst del av höga ljudnivåer och/eller långvarig exponering för buller, vilket i sin tur visar sig som en skada i innerörat. Med buller avses både störande ljud och höga ljudnivåer. En hörselnedsättning som kommer av bullerexponering (NIHL) kan antingen vara temporär eller permanent. Karakteristiskt för den temporära hörselnedsättningen är att den uppkommer tillfälligt efter att örat utsatts för höga ljud och hörseln svarar då genom att bli mindre sensitiv under en tid. När ljudet sedan upphört återgår hörselfunktionen långsamt till utgångsläget. En temporär hörselskada kan vanligtvis uppkomma redan vid ljudnivåer runt 80 db(a) (Gelfand, 2009). Beroende av individuell känslighet kan skador uppkomma även vid lägre ljudnivåer (AFS 2005:16). Om ljudets intensitet och/eller duration ökar föreligger det större risk att drabbas av en permanent skada, vilken gör att 1

7 hörselfunktionen inte kan återgå till den ursprungliga funktionen. Hörselskadan får personen då leva med resten av sitt liv (Gelfand, 2009). Risken för att drabbas av en hörselskada är olika för alla personer, det finns en variation i känslighet. Skillnaden i känslighet kan innebära att två personer som utsätts för lika mycket buller kan påverkas olika, den ena får en hörselskada och den andra får det inte. Det finns en mängd riskfaktorer som påverkar den individuella känsligheten för buller och det är ännu inte helt klarlagt vilka faktorer som spelar störst roll (Pyykkö, Toppila, Zou & Kentala, 2007). Några övergripande riskfaktorer som är kända är miljön, generna och den allmänna hälsan. Studier visar att musikers hörsel inte skiljer sig nämnvärt från den övriga populationen. Dock finns det musiker som är extra utsatta för buller, vilka ofta har en nedsättning i diskanten från 3000 Hz (Sliwinska-Kowalska & Davis, 2012; Axelsson & Lindgren, 1981). Toppila, Koskinen & Pyykkö (2011) förklarar det med att orkestermusiker inte verkar vara mer utsatta än normalpopulationen för riskfaktorerna, förutom bullerfaktorn. Det kan vara orsaken till varför orkestermusiker inte har högre prevalens av hörselnedsättning än övriga populationen. Bullerinducerade hörselskador kan ta sig i uttryck på olika sätt och inte bara som en hörselnedsättning. Tinnitus kan uppstå till följd av exponering av höga ljudnivåer och kan precis som hörselnedsättningen vara temporär eller bli permanent. Tinnitus beskrivs som ett subjektivt ljud som upplevs i ena, båda öronen eller i huvudet utan yttre ljudkälla. (McFadden, 1982) Tinnitus kan bero på olika faktorer, exempelvis vaskulära problem, stress, till följd av en hörselnedsättning eller som följd av exponering för höga ljudnivåer (Gelfand, 2009; Roeser, Valente & Hosford-Dunn, 2007). Hyperakusi, överkänslighet för ljud, kan också bli en effekt av exponering för höga ljudnivåer. Hyperakusi, gör att en person kan uppleva ökad känslighet till ljud som vanligtvis inte brukar upplevas obehagliga, dock föreligger olika definitioner av begreppet. Personer som upplever hyperakusi kan ibland känna att det kan hindra dem i deras vardag. Orsak till uppkomst är ännu inte helt klarlagt, dock har konstaterats att det ibland kan knytas till förvärvad hörselskada. Det finns andra orsaker till att hyperakusi uppkommer, men det råder ingen specifik konsensus inom området (Arbetsmiljöverket, 2013). Enligt Goldstein & Shulman (1996) finns det en positiv korrelation mellan tinnitus och hyperakusi men att hyperakusi inte nödvändigtvis behöver kopplas till hörselnedsättning. Hyperakusi kan även visa sig genom en lägre obehagströskel och därmed ett minskat 2

8 dynamikområde. Prevalensen av tinnitus och hyperakusi är större hos musiker än hos övriga populationen. Detta har påvisats vid studier av bland annat rock-, jazz- och orkestermusiker (Toppila et al., 2011; Kähäri, Zachau, Eklöf, Sandsjö & Möller, 2003). Fritidsintressen där höga ljudnivåer förekommer kan göra att en hörselskada uppstår, något de flesta kanske inte tänker på till vardags. I en studie blev konklusionen att exempelvis musikspelare kan erhålla höga ljudnivåer, vilket i sin tur kan ha en negativ inverkan på hörseln (Catalano & Levin, 1985). Andra studier har även visat en hög prevalens av temporär tinnitus och temporär hörselnedsättning bland unga personer som utsätts för fritidsbuller vid besök på nattklubbar, pubar och konserter (Degeest, Corthals, Vinck & Keppler, 2014; Chung, Des Roches, Meunier & Eavey, 2005). 1.3 Hörselskydd För att motverka att hörseln påverkas negativt av höga ljudnivåer kan det vara bra att använda hörselskydd. Det finns två huvudtyper av hörselskydd, öronproppar och hörselkåpor och de kan dämpa ljudet i olika grad och på olika sätt. Viktigast för optimalt skydd är att de används under hela tiden som exponeringen för buller sker. Skyddseffekten av hörselskydden är som allra starkast om dessa behålls på under hela tiden exponeringen för ljudet sker. Ett exempel på det är att ett hörselskydd som ska ge 30 db dämpning men endast används 90 procent av arbetstiden teoretiskt bara ger en dämpande effekt på 10 db (Arbetsmiljöverket, 2009). Studier som undersökt användandet av hörselskydd och medvetenheten kring hörseln hos musiker i symfoniorkestrar har visat att bara en liten andel alltid använder hörselskydd under bullerexponering. Anledningen till det låga användandet uppgavs vara att de var svåra att vänja sig vid och att de upplevdes hämmande vid repetitioner (Laitinen & Poulsen, 2008; Zander, Spahn & Richter, 2008). Andra studier som behandlat ungdomars användande av hörselskydd vid fritidsbuller visar att endast en liten andel alltid använder hörselskydd. I en studie av Deegest et al (2014) där 151 ungdomar deltog svarade 58 procent att de aldrig använde hörselskydd när de utsattes för buller på fritiden vid exempelvis nattklubbar och konserter och 6 procent svarade att de alltid använde hörselskydd vid dessa tillfällen. En annan studie av Chung et al (2005) i vilken 9693 personer deltog, främst ungdomar, kom fram till att 14 procent använde hörselskydd vid besök på nattklubbar och konserter. En anledning till varför bara en liten 3

9 andel använde hörselskydd angavs bland annat vara bristande kunskap om hörsel och hörselskador. 1.4 Musikupplevelser och attityder Tidigare har inte någon större hänsyn tagits till ljudnivåer under exempelvis konserter och festivaler, då det ofta har funnits åsikter som att ju högre ljudet är, desto bättre. Många pubar och klubbar har visat motstånd mot att anamma de regler och förordningar som finns för att de anser att den kommersiella aspekten och kunders krav inte går ihop med sänkta ljudnivåer. Motståndet visade sig i debatter som pågick i Sverige under år 2004 då ett antal tidningar publicerade artiklar gällande musikevenemang och sänkta ljudnivåer. Många ifrågasatte de skärpta regler som uppkommit, om kvaliteten skulle gå förlorad samt hur små rockklubbar skulle komma att påverkas. Diskussioner pågick om vems ansvar det var att skydda besökarnas hörsel, individen genom hörselskydd eller arrangören genom begränsningar av nivåerna (Beertema, 2004, 12 augusti; Andersson, 2004, 9 november; Prevent, 2004). Kähäri et al (2006) uttrycker att väldigt många, både musiker och lyssnare anser att musiken ska kännas i kroppen för en fullödig musikupplevelse (s. 8). Musikarrangemang är oftast en arbetsmiljö vilket kan vara lätt att glömma bort. Det är även vanligt att associera höga ljudnivåer i samband med musik med lägre risk jämfört med exponering av övrigt oönskat buller. Studier gjorda på 70- och 80-talet av Lindgren och Axelsson (1983) samt Axelsson och Lindgren (1978) kom fram till att hörseln verkade tåla ljudnivåer som var 5 db högre vid musiklyssnande jämfört med annat oönskat buller Enligt Kähäri et al. (2006) användes dessa studier delvis som underlag för Folkhälsomyndighetens Allmänna råd. Teorin från 70- och 80-talet är dock ifrågasatt och finner inget stöd i dagens forskning. 1.5 Föreskrifter och riktvärden Miljöer med buller och höga ljudnivåer delas upp i två områden och dessa regleras av olika lagar och myndigheter. Det ena området rör arbetsmiljöer och regleras av arbetsmiljölagen samt Arbetsmiljöverket och den andra omfattar platser där hög musik spelas och regleras av miljöbalken samt Folkhälsomyndigheten. Det ansvar som Folkhälsomyndigheten nu har, låg innan år 2014 hos Socialstyrelsen. Dessa två områden överlappar varandra vid musikevenemang men redovisas nedan separat. 4

10 1.5.1 Arbetsmiljöverkets föreskrifter om buller Arbetsmiljölagen ålägger arbetsgivare skyldighet att arbeta förebyggande mot ohälsa och olycksfall i arbetet (SFS 1977:1160). Med stöd av arbetsmiljölagen har Arbetsmiljöverket tagit fram föreskrifter för verksamheter där arbetstagare kan utsättas för buller i arbetet. Föreskrifterna presenterar olika krav. Dels generella, som bland annat rör åtgärder och kontroller, och mer specifika, som rör faktiska exponeringsvärden. Dessa ska uppfyllas av arbetsgivaren. De mer specifika kraven delas in i undre och övre insatsvärden och ålägger arbetsgivaren att vidta särskilda åtgärder om något av värdena överskrids (AFS 2005:16). I tabell 1.1 redovisas de övre insatsvärdena. Se begreppsförklaring. Tabell 1.1. Övre insatsvärden (AFS 2005:16). Daglig bullerexponeringsnivå L EX,8h 85 db Maximal A-vägd ljudtrycksnivå L pafmax 115 db Impulstoppvärde L pcpeak 135 db Insatsvärdena för den dagliga bullerexponeringen baseras på den så kallade lika energiprincipen. Denna princip innebär att exponeringstiden och ljudnivån är proportionerlig mot risken för hörselskada, det vill säga, fördubblas ljudnivån måste exponeringstiden halveras för att risken för hörselskada inte ska förändras (Jerkert, 2009). Detta tydliggörs i tabell 1.2. Tabell 1.2. Exponeringstid och ekvivalentnivå (Arbetsmiljöverket, 2009). Ekvivalentnivå db(a) Exponeringstid tim 85 8 tim 88 4 tim 91 2 tim 94 1 tim min min 103 7,5 min min min 5

11 Detta innebär att hörselskada kan uppkomma vid exponeringen för impulsljud med mycket hög ljudnivå, exempelvis ett pistolskott, men även vid lägre ljudnivåer med längre exponeringstid, exempelvis en musikkonsert Folkhälsomyndighetens allmänna råd om höga ljudnivåer År 1996 tog Socialstyrelsen fram de första allmänna råden som gällde höga ljudnivåer. Dessa råd fick en hel del kritik från flera håll, bland annat från kommunernas miljöförvaltningar och arrangörer av musikevenemang. Innehållet i kritiken riktades mot att råden var otydliga, att det saknades tydliga krav för egenkontroll och att det saknades bra standardiserade mätmetoder för både operativ tillsyn och egenkontroll (Socialstyrelsen, 2003). År 2005 tog Socialstyrelsen fram nya allmänna råd med en del förändringar som inbegrep de områden som den tidigare versionen kritiserades för (SOSFS 2005:7). Folkhälsomyndigheten tog år 2014 över ansvaret från Socialstyrelsen men innehållet i de råd som finns idag är detsamma som togs fram år 2005 (FoHMFS 2014:15). Folkhälsomyndighetens riktvärden för höga ljudnivåer fungerar som rekommendationer för hur verksamheter ska förhålla sig till miljöbalken (FoHMFS 2014:15). Miljöbalken reglerar verksamheter från att tillfoga människor skada (SFS 1998:808). Det finns två riktvärden att förhålla sig till, maximalnivån och ekvivalentnivån (se begreppsförklaring). Tillsammans ger de en tydligare bild om ljudnivåerna under ett musikarrangemang eftersom ljudnivåerna förändras med tiden. Riktvärdena skiljer sig åt beroende på om barn under 13 år vistas i publiken eller ej. I tabell 1.3 redovisas enbart riktvärdena för arrangemang där barn under 13 år ej får vistas. Tabell 1.3. Riktvärden (för arrangemang där barn under 13 år inte får vistas) (FoHMFS 2014:15). Maximalnivå L AFmax 115 db Ekvivalentnivå L Aeq,T 100 db Riktvärdet 100 db(a) för ekvivalentnivån baseras på den forskning från 70- och 80-talet som tydde på att hörseln klarar 5 db högre ljudnivåer vid musikexponering (se avsnitt 1.4). Värdet utgår således från att en person inte exponeras för ljudnivån mer än en timme om dagen, eller maximalt fyra timmar i veckan. Resterande del av veckan bör personen inte exponeras för ljudnivåer högre än 85 db(a) för att undgå risk för hörselskada (Kähäri et al., 2006). 6

12 För att säkerställa att riktvärdena efterlevs bör verksamheten kontrollera ljudnivåerna fortlöpande. Det är en del av den så kallade egenkontrollen som innebär att verksamheter måste planera och kontrollera sin verksamhet så att ingen människa kommer till skada, detta enligt miljöbalken 26 kap. 19 (FoHMFS 2014:15). Egenkontrollen nämns av Socialstyrelsen (2003) som en av de viktigaste förutsättningarna för att ljudnivåerna inte ska överstiga riktvärdena SP-INFOs standard för ljudnivåmätning För att mäta ljudnivån i samband med konserter ställs det vissa krav på metoden och utrustningen som används. SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut (SP-INFO) fick i uppdrag av Socialstyrelsen att utveckla en standard gällande mätning av ljudnivå som kunde användas för både operativ tillsyn (av tillsynsmyndigheter) och egenkontroll (av arrangörer) (SP-INFO 2004:45). I slutet av år 2004 kom den första versionen ut, dock reviderades den under hösten år 2007 efter en del kritik. Den reviderade upplagan hade skilda dokument för den operativa tillsynen och egenkontrollen vilket gjorde den mer lättläst och tydlig. Standarden anger detaljerat vilka krav som ställs på ljudnivåmätaren och hur mätningarna går till i form av mätposition. I standarden anges även att ljudnivåmätaren måste kalibreras innan och efter mätning. Den klass och internationell standard som ljudnivåmätaren (klass 2 enligt SS-EN 61672) och kalibratorn (klass 2 enligt SS-EN 60942) minst måste uppfylla anges också (SP-INFO 2004:45 Reviderad 2007). Mätposition bör vara där ljudtrycksnivån är som högst för publiken men om det inte är möjligt att genomföra kan mätningen ske vid en ersättningsposition, exempelvis mixerplats, för att sedan korrigeras enligt SP-INFOs standard. Avståndskorrigeringen sker genom att en kortare mätning om fem minuter genomförs vid en position där ljudet är som högst för publiken och sedan jämförs med den uppmätta ljudnivån vid ersättningspositionen. SP-INFO standardiserade även hur resultaten ska redovisas, vilka värden och vilken information som måste protokollföras. Förutom ekvivalentnivån (L Aeq,1h och L Aeq,ARR ) och maximalnivån (L AFmax ) för arrangemangen måste mätosäkerheten (MO) räknas ut och redovisas. Mätosäkerheten redovisas som ett konfidensintervall inom vilket det sanna värdet av ljudnivån med 95 procent sannolikhet finns. Den beräknas genom en funktion som beaktar avståndskorrektionen, ljudnivåmätarens klass och mätpositionen reliabilitet. Exempel på hur mätningar vid egenkontroll redovisas: L Aeq,ARR = 98 ± 2 db MO, L AFmax = 109 ± 2 db MO (SP-INFO 2004:45 Reviderad 2007). 7

13 Revideringen som utgavs år 2007 medförde förutom förtydliganden, en del reella förändringar i standarden. Bland annat ändrades tidsdefinitionen för ekvivalentnivån och standarden för hur mätosäkerheten redovisas vid egenkontroll. Enligt revideringen ska mätosäkerheten vid egenkontroll avrundas upp till hela db (SP-INFO 2004:45 Reviderad 2007). 1.6 Studier kring ljudnivåer på konserter och festivaler Ett projekt som riktat in sig på att främja goda ljudnivåer i samband med framförande av musik är Akustikprojektet (Kähäri, 2008). Projektet startades i augusti år 2004 efter tidigare samarbete mellan Arbetslivsinstitutet och AMMOT (Artister och musiker mot tinnitus). Under årsskiftet 2003 till 2004 arrangerade de möten som diskuterade de små musikklubbarnas problem med att förhålla sig till Socialstyrelsens riktlinjer för höga ljudnivåer. Akustikprojektet innefattade såväl forskare som praktiker och involverade en ombyggnation av en mindre musikklubb för att försöka ge den en akustisk förbättring gällande ljudnivå samt ljudupplevelse. Flera mätningar gjordes i lokalen under spelningar med olika band för att försöka fastställa hur situationen var innan och efter ombyggnationen. Även intervjuer med såväl personal, besökare och musiker genomfördes både innan och efter interventionen. Efter projektet konstaterades att ljudnivån inte längre översteg riktvärdena som det hade gjort innan samt att många hade en positiv syn på hur ljudet upplevdes i den nyrenoverade lokalen. Socialstyrelsens tillsynsvägledning inom hälsoskyddsområdet utvärderades under år Utvärderingen byggde på intervjuer och enkäter och resultatet av den visade bland annat att de allmänna råden för höga ljudnivåer från år 1996 var för otydliga (Socialstyrelsen, 2004). Socialstyrelsen hade redan år 2003 genomfört ett projekt på uppdrag av regeringen för att utvärdera regelverket kring höga ljudnivåer (Socialstyrelsen, 2006; Socialstyrelsen, 2003) och tillsammans med utvärderingen från år 2004 instiftades nya allmänna råd för höga ljudnivåer, SOSFS 2005:7. Under år 2005, efter att de nya allmänna råden offentliggjorts, startades ett projekt där 134 kommuner deltog varav två tredjedelar valde att utföra ljudnivåmätningar. Projektets syfte var att förbättra ljudmiljön genom att öka informationen om egenkontroll, förbättra tillsynen och samordningen, ta fram en ny mätmetod och skapa ett nationellt dataunderlag som kunde fungera som grund för att granska hur regelverket fungerar. Under projektet mättes ljudnivåer vid 471 arrangemang (vid t.ex. biografer, diskotek m.m.) där höga ljudnivåer förekom samt där både vuxna och 8

14 barn kunde delta. Av de 471 arrangemangen var 178 konserter och festivaler (Socialstyrelsen, 2006). Resultaten sammanställdes i en studie som publicerades under år 2009 (Ryberg, 2009). Av de 471 arrangemangen översteg 24 procent riktvärdena. Gällande de festivaler och konserter som fanns med i urvalet översteg 42 procent riktvärdena. Ryberg kunde konstatera att de som besöker musikevenemang riskerar att exponeras för alltför höga ljudnivåer och därmed löper ökad risk för hörselskada. En studie gjord av Mercier, Luy & Hohmann (2003) hade som mål att beskriva ljudnivåerna som besökare exponeras för under en rockfestival, samt att ställa frågor om vad dessa tyckte om nivåerna. Den utvalda festivalen anordnades i Schweiz och tog vid tillfället cirka besökare och pågick under sex dagar. Det fanns fyra scener varav den största tog ungefär besökare. Totalt 33 försökspersoner utrustades med varsin dosimeter och fick sedan röra sig fritt på festivalen. De dokumenterade olika faktorer under sina besök, bland annat vilken scen de var vid, hur de upplevde ljudnivån samt om de använde öronproppar. Samtidigt intervjuades 601 besökare om hur de upplevde ljudnivån vid scenerna samt om de använde hörselskydd. Ljudnivåmätningar gjordes även vid alla scener under samtliga kvällar. Den genomsnittliga ekvivalentnivån för alla konserter uppmättes till 95 db(a) och totalt översteg 13 procent riktvärdet på 100 db(a). Resultaten från dosimetrarna visade att den individuella exponeringen för ekvivalentnivån under åtta timmar varierade mellan 87,3 och 103,6 db(a) med ett medelvärde på 95,5 +- 3,4 db(a). Författarna till artikeln kunde konstatera att nivåerna äventyrade mångas hörsel då besökarna spenderade mellan fyra till tolv timmar per dag på festivalområdet och flera besökare var med på fler än en dag. Resultaten kunde även visa på att endast 5 procent av besökarna använde hörselskydd regelbundet och att 15 procent av de intervjuade besökarna respektive 25 procent av försökspersonerna upplevde att musiken spelades för högt. Sammanlagt uppgav 36 procent av de intervjuade besökarna att de upplevt temporär tinnitus efter konserterna. 9

15 2. SYFTE Syftet med studien är att undersöka hur ljudnivåerna utvecklades på utomhusscener vid musikfestivaler under tre år. 3. SPECIFIK FRÅGESTÄLLNING Hur utvecklades ljudnivåerna på stora utomhusscener vid två stora musikfestivaler i Sverige under 2007, 2008 och 2009? 4. MATERIAL OCH METOD 4.1 Urval I studien användes retrospektiv sekundärdata som samlades in av ett företag vilket anlitades för att utföra ljudnivåmätningar på konserter som en del av festivalernas egenkontroll. Materialet bestod av ljudnivåmätningar från flera olika festivaler och enstaka konserter under olika år. Ur detta material gjordes ett urval baserat på några inklusionskriterier. Det första inklusionskriteriet var att det skulle finnas två stora rockoch popfestivaler med två stora utomhusscener och festivalerna samt scenerna skulle vara av ungefär samma storlek. Det andra inklusionskriteriet var att mätningarna skulle vara genomförda under samma treårsperiod. Anledning till att dessa kriterier valdes var för att få ett större antal jämförbara mätningar. Materialet som användes i studien samlades in under år 2007, 2008 och 2009 vid två rockoch popfestivaler av liknande storlek, antal besökare på respektive festival var cirka till Skillnader mellan festivalerna fanns, den ena festivalen (festival 1) hölls på landsbygden i juni och den andra festivalen (festival 2) hölls vid ett grönområde i en stad i augusti. Festivalerna hölls under två till fyra dagar och konserterna var i genomsnitt en timme lång där den kortaste var på 34 minuter och den längsta på 2 timmar. De valda åren var intressanta då de efterföljde ändringar i allmänna råd och intensiv debatt om höga ljudnivåer. Den var även intressant eftersom mätstandarden ändrades och tydliggjordes under denna tidsperiod. Kapaciteten för respektive festivals största scen var besökare eller mer, och näst största scen strax under Festivalerna och scenerna kodades för att inte kunna identifieras av utomstående. Vid festival 1 var scen A den största och scen B den näst största, vid festival 2 var scen C den största och scen D den näst största. Högtalarna som användes vid alla scener var ett så kallat line-arraysystem. Line-array innebär att flera 10

16 högtalare är vertikalt monterade på ett stativ i en böjd form vilket gör ljudutbredningen jämnare över publikområdet, se figur 4.1. Scenerna var utomhus vilket gav liknande akustiska förutsättningar, dock kunde viss skillnad förekomma på grund av varierande omkringliggande landskap. Figur 4.1. Schematisk bild över line-arraysystem. Festival 1 innehöll totalt 75 mätningar och festival 2 innehöll totalt 49 mätningar. Totalt bestod materialet av 124 mätningar från lika många konserter. För fördelning av antal konserter per scen och år, se tabell 4.1. Tabell 4.1. Antal konserter per scen. Scen A och B motsvarar festival 1 och scen C och D motsvarar festival 2. År Scen A Scen B Scen C Scen D Datainsamling Ljudnivåmätningarna utfördes från mixerplats, vilket var ersättningspositionen och resultaten från dessa korrigerades med mätningar från publikplats. Mätningarna sträckte sig längre än konserterna pågick. Mätutrustningen sattes igång fem till tio minuter innan och stängdes av lika många minuter efter konserterna. Detta gjordes på grund av att de ansvariga ville mäta ljudnivån under den tiden som publiken vistades vid konserten. En uppskattning om var den högsta ljudnivån vid publikplatsen låg gjordes innan korrigeringsmätningen utfördes. Dessa mätningar utfördes i intervaller om fem minuter och oftast på flera olika platser vartefter det högsta uppmätta värdet valdes för att korrigera med. Den uppmätta ljudnivån från mixerplats var ibland långt under gränsvärdena och då valdes av praktiska skäl att inte korrigera dem. Korrigeringarna var tvungna att läggas in 11

17 manuellt i programvaran, vilket var tidskrävande och det ansågs för stunden att det inte var viktigt att veta de exakta värdena då det var helt säkert att riktvärdena inte skulle överträdas. Vid enstaka konserter gick det inte att genomföra korrigeringsmätningar vid publikplats. Detta berodde bland annat på att det var trångt bland publiken, vilket gjorde det svårt att ta sig fram, samt att det ibland var obehagligt att mäta bland publiken då vissa verkade uppleva mätningen som provocerande. Vid dessa enstaka fall användes korrigeringsvärden från tidigare konserter på samma scen. Ljudnivåmätningarna och utrustningen som användes uppfyllde SP-INFOs standard. Mätningarna registrerades av mjukvaran RT-Capture och exempel på hur en mätning i mjukvaran såg ut visas i bilaga 1. Mätutrustningen som användes vid ersättningspositionen var NTI MiniSPL (Klass 2) och kalibreringsutrustningen var Brüel & Kjær 4231 (Klass 1). De handhållna mätutrustningar som användes för korrektionsmätningarna var Brüel & Kjær 2240 (klass 1) och NTI Minilyzer ML1 (klass 2). Resultaten redovisades också de enligt gällande standard. Exempel på hur resultaten redovisades i PDF-format visas i bilaga 2. Av de 125 mätningar som fanns från festivalerna förekom ett bortfall. Mätningen som inte användes i studien ansågs inte tillförlitlig då den var för kort för att representera konserten. 4.3 Databearbetning Metoden som användes i studien var deskriptiv och alla mätningar som fanns från de två festivalernas två största scener under de valda åren redovisades. Om materialet från någon av festivalerna var asymmetriskt användes medianen i analysen. Mätosäkerheten sammanställdes också och redovisades enligt standard för egenkontroll, SP-INFO (2004:45 Reviderad 2007). I studien bearbetades mätresultaten i olika steg. Mätningarna behandlades först i RT- Capture där den totala registrerade ljudnivån innan, under och efter konserten fanns med. I studien valdes att exkludera tiden innan och efter konserterna då syftet endast var att undersöka ljudnivåerna under konserterna. Med mjukvaran kunde olika tidsintervall väljas ut för att exkludera tiden innan och efter konserten. Den tid och de resultat som återstod representerade således konserten. Om mätningen även fanns i en PDF-fil jämfördes resultaten för att säkerställa att rimliga värden valts. Dessa antecknades i Microsoft Excel tillsammans med annan nödvändig information, såsom längd på konserterna. Om PDF-fil 12

18 inte fanns för mätningen gjordes en bedömning om resultaten var tillförlitliga innan de antecknades. En jämförelse med spelschemat för festivalen utfördes också. Materialet från de två festivalerna bearbetades separat och år för år då jämförelser i resultat- och diskussionsavsnitten genomfördes. Överträdelser redovisades år för år och för hela festivalen. En skillnad mellan åren på 2 db eller mer ansågs vara en reell förändring eftersom 3 db är en fördubbling eller halvering av ljudeffekten Statistik Allt material bearbetades med hjälp av Microsoft Excel och SPSS Det ickeparametriska testet Mann-Whitney U användes för att undersöka om resultaten från scenerna var lika och därmed kunde redovisas ihop. Nivån för statistisk signifikans bestämdes till p < 0,05. Signifikans angavs enligt ett system som Björk (2011) beskriver. Enstjärnig signifikans angavs när p-värdet låg mellan 0,05 och 0,01, tvåstjärnig signifikans när p-värdet var mellan 0,01 och 0,001 samt trestjärnig signifikans när p-värdet var mindre än 0,001. Om testet visade på signifikanta skillnader mellan scenerna redovisades resultatet för scenerna separat men även ihop. Om en skillnad upptäcktes mellan scenerna på den ena festivalen användes även samma format för den andra festivalen, detta för att få ett så enhetligt format som möjligt. Mann-Whitney U-test användes även för att undersöka signifikanta skillnader i ljudnivåer mellan de undersökta åren samt i en jämförelse mellan festivalerna. Om skillnader mellan festivalerna upptäcktes valdes de att redovisas separat. Chitvåtest användes för att undersöka om signifikanta skillnader förelåg för antal överträdelser av Folkhälsomyndighetens riktvärden mellan de tre åren. 4.4 Etiska överväganden I studien hålls festivalernas och artisternas namn anonyma då syftet inte är att använda någon särskild arrangör eller artist som exempel. Även företaget som utförde ljudnivåmätningarna hålls anonymt. 13

19 5. RESULTAT Resultaten för de två festivalerna presenteras först separat. Ljudnivåer och överträdelser av Folkhälsomyndighetens riktvärden för höga ljudnivåer för publik redogörs. Slutligen presenteras en jämförelse mellan festivalerna. 5.1 Festival 1 I tabell 5.1 kan en förändring observeras, ljudnivåerna för ekvivalentnivå och maximalnivå sänks från år 2007 till Både spridningen av de uppmätta ljudnivåerna (IQR) och mätosäkerheten minskar. Även antalet överträdelser av Folkhälsomyndighetens riktvärden för höga ljudnivåer minskar. Tabell 5.1. Redovisning av resultat för festival 1 år 2007, 2008 och Scenerna redovisas separat och sedan i en sammanslagen version (Scen A+B). Värden är avrundade till närmaste heltal. År Scen N Ekvivalentnivå (dbl Aeq ) Maximalnivå (dbl AFmax ) MD Q 1 /Q 3 IQR Min/Max MD Q 1 /Q 3 IQR Min/Max A / / / /119 7 B / / / /118 6 A+B / / / / A / / / /114 1 B / / / /120 2 A+B / / / /120 3 A / / / /113 2 B / / / /115 3 A+B / / / /115 5 Antal överträdelser MD = Median, Q 1 = Första kvartilen (25 %), Q 3 = Tredje kvartilen (75 %), IQR = Kvartilavstånd (eng: Interquartile range), Min/Max = Variationsvidd, MO = Mätosäkerhet MO (db) I tabell 5.2 kan signifikanta skillnader mellan scen A och B observeras under år 2007 för både ekvivalentnivå och maximalnivå. Inga signifikanta skillnader kan påvisas mellan scenerna för de övriga åren. Tabell 5.2. Redovisning av signifikansnivåer vid jämförelse mellan scen A och B för ekvivalentnivå och maximalnivå för festival 1 under år 2007, 2008 och Ekvivalentnivå p = 0,015* p = 0,473 p = 1 Maximalnivå p = 0,035* p = 0,473 p = 0,89 14

20 I tabell 5.3 kan signifikanta skillnader mellan alla åren observeras, förutom för maximalnivån mellan år 2008 och Skillnaden visar för år 2007 till 2008 samt 2007 till 2009 en sänkning av ljudnivåerna för både ekvivalentnivå och maximalnivå. Dock visar den signifikanta skillnaden mellan år 2008 till 2009 för ekvivalentnivån en höjning av ljudnivån. Tabell 5.3. Redovisning av signifikansnivåer vid jämförelse mellan år 2007, 2008 och 2009 för ekvivalentnivå och maximalnivå vid hela festival Ekvivalentnivå p < 0,001*** p = 0,023* p = 0,004** Maximalnivå p = 0,001** p = 0,204 p = 0,001** I figur 5.1 redovisas de överträdelser av riktvärdena som uppmättes totalt på festival 1. Notera att en överträdelse kan ske av tre olika värden; maximalnivån, ekvivalentnivån för hela arrangemanget och ekvivalentnivån för en timme. När något av dessa värden överträder riktvärdena ger det utslag och gör att mätningen registreras som en överträdelse. År 2007 överträder 54 procent av alla konserter Folkhälsomyndighetens riktvärden. År 2008 och 2009 överträder 15 procent respektive 16 procent av konserterna riktvärdena. Några konserter överträder riktvärdena för både ekvivalentnivån och maximalnivån, dock gäller inte det för alla konserter. Se figur 5.1 för redovisning av konserter som överträder riktvärdena med någon eller båda av dessa parametrar. Konserterna inom varje år är inte redovisade i den ordning de hölls utan är sorterade för att underlätta avläsningen av figuren. 15

21 Figur 5.1. Redovisning av de konserter som överträder riktvärdena för maximalnivån och ekvivalentnivån under år 2007, 2008 och 2009 för festival 1. I figur 5.1 ses fyra konserter där överträdelserna utmärker sig mer markant än de andra. Det är konserterna med nummer 11, 12, 13 och 14. Dessa konserter undergick närmare granskning för att undersöka om någon gemensam nämnare kan ha orsakat dessa ljudnivåer. Någon sådan, exempelvis typ av musikstil eller artist, kunde inte hittas. Dock observeras att maximalnivåerna är höga under hela konserterna och att de överträder riktvärdet på 115 db(a) flera gånger. Konsert nummer 14 skiljer sig från de andra tre då maximalnivån enbart överträder riktvärdet vid ett tillfälle precis i början av konserten och ligger sedan stabilt runt 110 db under resten av tiden. Detta toppvärde påverkar således inte ekvivalentnivån vilket syns i figuren. I tabell 5.4 observeras signifikanta skillnader för antal överträdelser mellan år 2007 och 2008 samt mellan år 2007 och Signifikansen visar på en sänkning av antalet överträdelser för år 2007, 2008 och Tabell 5.4. Redovisning av signifikansnivåer vid jämförelse mellan år 2007, 2008 och 2009 för antal överträdelser vid hela festival Överträdelser p = 0,007** p = 0,914 p = 0,003** 16

22 5.2 Festival 2 I tabell 5.5 kan en viss förändring observeras, ljudnivåerna höjs för ekvivalentnivå mellan år 2007 och 2009 och för maximalnivån mellan år 2008 och Ingen markant förändring observeras i spridningen (IQR). Mätosäkerheten minskar från år 2007 till Överträdelser av Folkhälsomyndighetens riktvärden för höga ljudnivåer förekommer endast år Tabell 5.5. Redovisning av resultat för festival 2 under år 2007, 2008 och Scenerna redovisas separat och sedan i en sammanslagen version (Scen C + D). Värden är avrundade till närmaste heltal. År Scen N Ekvivalentnivå (dbl Aeq ) Maximalnivå (dbl AFmax ) MD Q 1 /Q 3 IQR Min/Max MD Q 1 /Q 3 IQR Min/Max C / / / /112 0 D / / / /110 0 C+D / / / /112 0 C / / / /113 0 D / / / /115 0 C+D / / / /115 0 C / / / /117 4 D / / / /115 1 C+D / / / /117 5 Antal överträdelser MD = Median, Q 1 = Första kvartilen (25 %), Q 3 = Tredje kvartilen (75 %), IQR = Kvartilavstånd (eng: Interquartile range), Min/Max = Variationsvidd, MO = Mätosäkerhet MO (db) I tabell 5.6 observeras inga signifikanta skillnader i ljudnivå mellan scenerna. Tabell 5.6. Redovisning av signifikansnivåer vid jämförelse mellan scen C och D för ekvivalentnivå och maximalnivå för festival 2 under år 2007, 2008 och Ekvivalentnivå p = 0,26 p = 0,897 p = 0,829 Maximalnivå p = 0,26 p = 0,696 p = 0,829 I tabell 5.7 observeras inga signifikanta skillnader i ljudnivå mellan något av åren. Tabell 5.7. Redovisning av signifikansnivåer vid jämförelse mellan år 2007, 2008 och 2009 för ekvivalentnivå och maximalnivå vid hela festival Ekvivalentnivå p = 0,65 p = 0,091 p = 0,211 Maximalnivå p = 0,89 p = 0,293 p = 0,242 17

23 I figur 5.2 redovisas de överträdelser av riktvärdena som uppmätts totalt på festival 2. Notera att en överträdelse kan ske av tre olika värden; maximalnivån, ekvivalentnivån för hela arrangemanget och ekvivalentnivån för en timme. När något av dessa värden överträder riktvärdena ger det utslag och gör att mätningen registreras som en överträdelse. Under år 2007 och 2008 överträder inga konserter riktvärdena. År 2009 överträder 28 procent av konserterna riktvärdena. Figur 5.2. Redovisning av de konserter som överträder riktvärdena för maximalnivån och ekvivalentnivån under år 2009 för festival 2. Statistiska test för antal överträdelser mellan åren genomförs ej på grund av att dessa endast förekommer under år Jämförelse mellan festival 1 och 2. I tabell 5.8 observeras signifikanta skillnader mellan festivalerna för år Detta gäller både ekvivalentnivå och maximalnivå. Den signifikanta skillnaden visar på att ljudnivåerna vid festival 1 är högre än vid festival 2. 18

24 Tabell 5.8. Redovisning av signifikansnivåer vid jämförelse mellan festival 1 och 2 för ekvivalentnivå och maximalnivå under år 2007, 2008 och Ekvivalentnivå p = 0,001** p = 0,593 p = 0,942 Maximalnivå p = 0,001** p = 0,633 p = 0,818 Statistiska test för antal överträdelser mellan de båda festivalerna genomförs ej. Detta på grund av att överträdelser endast förekommer under år 2009 på festival 2. 19

25 6. DISKUSSION 6.1 Metoddiskussion Syftet med studien var att undersöka ljudnivåerna på utomhusscener vid festivaler under tre år. Metoden som användes var deskriptiv och resultaten som redovisades analyserades retrospektivt. Tidsramen för studien gjorde att en begränsning av antalet festivaler och scener var nödvändig. Information om mätningarna har skett genom samtal och e-post med de personer som utförde ljudnivåmätningarna. Intervjuer med dem hade kunnat bidra till mer strukturerad förståelse som hade varit lättare att förmedla men det var inget som blev tilltänkt förrän i slutet av arbetet med studien. Mycket av den kunskap som hade behövts för att formulera meningsfulla frågor insamlades genom diskussioner med dessa personer. Detta innebär att intervjuerna hade blivit svåra att genomföra. Eftersom mätningarna var genomförda flera år innan denna studie tog sin form fanns ingen möjlighet att reglera utförandet av dem. Detta begränsade också möjligheten att genomföra kvalitativa inslag, såsom intervjuer hos ljudteknikerna, som hade kunnat ge en fördjupad förståelse om varför resultaten blev som de blev. En risk med att använda sekundärdata kan vara svårare att förstå materialet och att kontrollera kvaliteten. Dock har tät kontakt under arbetets gång med de som utförde mätningarna bidragit till att motverka dessa risker. Fördelen med att sekundärdata användes var att studien kunde genomföras inom ramen för en kandidatuppsats. Företaget som utförde ljudnivåmätningarna startade samma år som de första mätningarna genomfördes. Under år 2007 till 2009 inhämtades kunskap och erfarenhet som gjorde att företaget kunde ställa högre krav på utrustningen och på ljudteknikerna samt att metoden finslipades. Den standardiserade metoden för mätningarna ändrades i oktober 2007, då antogs SP-INFO 2004:45 Reviderad De som ansvarade för ljudnivåmätningarna (G. Blomgren & D. Bävholm, personlig kommunikation, 13 februari 2014) har angett att de redan innan jobbade snarlikt den senare metoden och att de var med och bidrog till den nya versionen. Däremot kan denna ändring ha inneburit förändringar för ljudteknikerna då metoden förtydligades och delades upp för den operativa tillsynen och egenkontrollen. Mätposition valdes efter att en uppskattning om var den högsta ljudnivån i publikområdet låg. Denna uppskattning gjorde att det blev lättare och att gick fortare att göra 20

26 korrigeringsmätningarna. Hänsyn kunde även tas till hur publiken var placerad. Ingen noggrann dokumentation genomfördes kring hur långt det var mellan ersättningspositionen och mätpunkterna. Om en mer noggrann dokumentation hade förts skulle det i efterhand varit lättare att avgöra mätpunkternas validitet och reliabilitet. Resultaten från festivalerna redovisades separat då signifikanta skillnader för år 2007 upptäcktes, både för ljudnivåerna och för antalet överträdelser. Även om skillnaden endast kunde uppmärksammas på ett av de tre undersökta åren valdes att redovisa festivalerna separat, detta för att ett enhetligt format skulle behållas. En annan analys hade kunnat genomföras om resultaten från festivalerna hade varit lika varandra och därmed redovisats ihop. En fördel med att jämföra festivalerna med varandra kan vara att se till individuella trender. Då signifikanta skillnader erhölls mellan scenerna under ett år beslutades att även scenerna skulle redovisas separat. Dessutom beslutades att även redovisa resultaten från scenerna ihop för att få en mer enhetlig bild av festivalerna. Utöver de statistiska testen valdes att anta en gräns på 2 db för att markera en förändring av ljudnivåerna. Denna gräns sattes för att ange en reell skillnad för när hörseln faktiskt kunde påverkas. Eftersom decibel är en logaritmisk enhet ansågs detta var ett gott hjälpmedel då de statistiska testen inte visade vilka konsekvenser det kunde ha på hörseln. Under arbetets gång har vi har märkt att vi har viss bristande kunskap i hur det praktiska arbetet med konserter och festivaler går till. Vi har inte inblick i hur ansvaret är fördelat, vilken kunskapsnivå som finns och hur samarbetet ser ut mellan ljudtekniker och musiker. Möjligen skulle en djupare analys kunna dras om denna kunskap fanns Felkällor Eventuella felkällor som kan ha påverkat resultatet beror bland annat på att företaget som utförde mätningarna startade sin verksamhet samma år som de första mätningarna i materialet samlades in. Festival 1 var det första uppdrag som företaget fick och därmed fick de prova sig fram för att hitta bra lösningar på problem som uppstod. Vid festival 2 samma år upptäcktes ett fenomen som inte fanns beskrivet av SP-INFO. På kvällarna kunde det bli stora temperaturskillnader vid publikområdet på grund av att luften skiktade sig. Bland publiken var luften varm men en halvmeter ovanför var luften flera grader kallare. Detta medförde att ljudet transporterades annorlunda jämfört med dagtid 21

27 och ledde till att ljudnivån vid publikplats blev lägre än vid ersättningspositionen. Ljudnivån som noterades blev således högre än den som uppmättes i publiken vilket innebar ett felaktigt resultat. Det här uppmärksammades SP-INFO om och i revideringen som trädde i kraft på hösten år 2007 fanns fenomenet beskrivet och negativa korrektioner som tar hänsyn till det tilläts. Detta gjorde dock att olika förutsättningar rådde för det första året jämfört med de två kommande för festival 2. Vid festival 1 uppträdde inte detta fenomen då den pågick under en tid på året då temperaturen var mer stabil. Andra väderfenomen som kan ha påverkat resultaten vid båda festivalerna är variation i vind och luftfuktighet, dock är det ovisst om och hur dessa kan ha påverkat resultatet då inga anteckningar om detta finns. En annan aspekt som kan ha påverkat resultaten är att de uppmätta ljudnivåerna inte alltid korrigerades med mätningar från publikplats. Detta var delvis på grund av praktiska skäl när ljudnivåerna var så pass långt under riktvärdena att det inte var någon risk med att överträda dem då det var tidskrävande att lägga in korrigeringarna manuellt i programvaran. Vid några enstaka konserter gick det inte heller att genomföra mätningar i publikplats på grund av trängsel, obehag eller fara att mäta bland publiken. En annan aspekt att ta hänsyn till var att publiken ibland överröstade ljudet från högtalarna. Vid dessa tillfällen användes tidigare uppmätta korrigeringsvärden. De ovan nämnda aspekterna kan ha påverkat de uppmätta värdenas tillförlitlighet. För att exkludera de delar av mätningarna som var innan och efter konserterna gjordes bedömningar av start- och sluttiderna för konserterna. Dessa bedömningar var avgörande för genomförandet av studien och därmed för det slutgiltiga resultatet. För att säkerställa att dessa bedömningar var korrekta jämfördes tiderna mot spelscheman och värdena mot pdf-filerna när dessa fanns. Varken spelschema eller pdf-filer finns för festival 2 år 2007 och därmed kan en viss osäkerhet kring resultatens validitet förekomma. 6.2 Resultatdiskussion Resultaten för festivalerna diskuteras först separat för att sedan jämföras. Festivalerna kommer sedan jämföras med resultat från tidigare forskning. Slutligen diskuteras värdet av denna studie för audionomer och förslag på fortsatt forskning. 22

28 Festival 1 Resultaten visade på signifikanta skillnader mellan alla åren, förutom för maximalnivån mellan år 2008 och Det bör påpekas att den signifikanta skillnaden för ekvivalentnivån mellan år 2008 och 2009 avser en ökning av ljudnivån. Skillnaden i medianerna mellan år 2007 och 2009 visade att ljudnivåerna sänktes med 3 db(a). Spridningen av de uppmäta ljudnivåerna minskade och blev mer symmetriskt fördelat. Dessa resultat var troligen en följd av flera faktorer. De ansvariga för ljudnivåmätningarna (G. Blomgren & D. Bävholm, personlig kommunikation, 20 september 2013) har sagt att det kontinuerliga arbetet med egenkontrollen som skedde under de tre åren ökade kunskapen om och acceptansen för mätningarna hos ljudteknikerna som arbetade på festivalen. Första året var motståndet utbrett men under andra och tredje året minskade detta och mätningarna började accepteras som ett verktyg för att kontrollera ljudnivåerna på konserterna. Revideringen av mätmetoden som genomfördes under hösten 2007 kan ha underlättat denna utveckling då metoden blev tydligare och lättare att förstå. Enligt G. Blomgren och D. Bävholm (personlig kommunikation, 20 september 2013) ledde den ökade acceptansen till lägre ljudnivåer och således även till färre överträdelser av riktvärdena. Signifikanta skillnader i antal överträdelser av Folkhälsomyndighetens riktvärden mellan åren fanns. Antalet överträdelser minskade från att år 2007 förekommit på drygt hälften av konserterna till att år 2008 och 2009 förekommit på drygt en sjättedel av konserterna. Det går också att utläsa av resultatet att de högsta ljudnivåerna uppmättes år 2007 med undantag för en konsert år De högsta maximalnivåerna som uppmättes utgjorde stor risk för akuta hörselskador hos publiken. Det var även vanligare att riktvärdet för ekvivalentnivån överträddes än det för maximalnivån. Mätosäkerhetens påverkan på resultatet av antal överträdelser kan visas genom att dra ifrån mätosäkerheten från den uppmätta ljudnivån. Detta skulle resultera i att fyra konserter överträdde riktvärdena år 2007, en konsert år 2008 och inga år Festival 2 Resultatet visade inga signifikanta skillnader mellan åren. Skillnaden i medianerna visade att ljudnivåerna höjdes med 3 db mellan år 2007 och 2009 för ekvivalentnivån och med 2 db mellan år 2008 och 2009 för maximalnivån. 23

29 Överträdelser av Folkhälsomyndighetens riktvärden registrerades enbart under år 2009, 28 procent av konserterna överträdde riktvärdena. Det var även vanligare att riktvärdet för ekvivalentnivån överträddes än det för maximalnivån. Mätosäkerhetens påverkan på resultatet av antal överträdelser kan visas genom att dra ifrån mätosäkerheten från den uppmätta ljudnivån. Detta skulle resultera i att endast en konsert överträdde riktvärdena. Resultaten som beskrivits ovan är som för festival 1 förmodligen ett resultat av flera faktorer. De första två åren som festivalen hölls skedde ingen stor förändring i ljudnivåerna och inga överträdelser skedde även fast konserterna blev fler. Att festivalen var nystartad första året mätningarna genomfördes och att den hölls i en stad kan ha haft en betydande roll för resultatet. I närområdet av festivalen fanns många bostadshus och andra verksamheter vilket innebar att ytterligare regelverk gällande buller behövde beaktas. Att etablera en festival och få tillstånd att ordna den flera år i rad kan tänkas inspirera till att förhålla sig väl till regelverket. De resultat som uppmättes under år 2009 avvek från de första åren då ljudnivåerna generellt var högre och överträdelser av riktvärdena förekom men det kan delvis förklaras med att ljudteknikerna inte alltid hade möjlighet att reglera ljudnivåerna för att följa riktvärdena. De som ansvarade för mätningarna förklarade att vissa artister inte respekterade riktvärdena och det arbete som arrangörer och ljudtekniker lagt ner för att hålla sig inom gränserna. Bland annan uttryckte en av de ansvariga sig som följande om en artist som överträdde riktvärdena: De annonserade att de skulle spela skithögt och delade ut öronproppar för att annonsera sin arrogans. Festivalledningen var i krismöte och övervägde att ställa in. Man valde ändå att följfölja för att inte riskera upplopp i publiken. Alltid en svår avvägning att ställa in en huvudakt (D. Bävholm, personlig kommunikation, 26 mars 2014). Säkerhet och hälsa är viktiga aspekter att beakta vid festivaler. Det är inte enbart hörseln som kan påverkas utan andra fysiska skador kan uppkomma när tiotusentals personer är samlade på en relativt liten yta. För att undvika skador är det viktigt att artisterna inser problematiken kring detta och inte ställer olika risker mot varandra. 24

30 Jämförelse av festival 1 och 2 Mot bakgrund av de ändringar och tydliggöranden i allmänna råd och mätmetoder som pågick innan och under de undersökta åren fanns en tro i inledningen av denna studie att ljudnivåerna skulle sjunka och att antalet överträdelser bli färre. Dock visar resultaten av de två festivaler som är undersökta i studien att det är mer komplicerat än så. Vid en jämförelse mellan festivalerna kan både likheter och skillnader utrönas. De skillnader i trender som påträffats i resultaten för festivalerna är tydliga eftersom de är motsatta varandra. För festival 1 sänks ljudnivåerna och antalet överträdelser minskar medan festival 2 uppvisar motsatta tendenser även om inga signifikanta skillnader finns. Dock är det främst resultaten för det sista året, 2009, som bidrar till trenden vid festival 2. Eftersom det i denna studie inte finns material från festivalerna efter år 2009 är det svårt att avgöra om de trender som observerats enbart är tillfälliga. Det skulle vara intressant, särskilt avseende festival 2, att undersöka ytterligare efterföljande år för att utröna detta. De reella förändringarna i ljudnivåer som ses vid festivalerna är viktiga att diskutera då de kan ha en påverkan på hörseln. Sänkningen respektive höjningen på 2 till 3 db innebar en effekthalvering, respektive en effektfördubbling. Detta gjorde att den tid en person kunde vistas på området ökade respektive minskade för att undvika risk för hörselskada. Vid sista året, 2009, var ljudnivåerna på de två festivalerna relativt lika varandra. De likheter som påträffades vid en närmare granskning av resultaten visade det att år 2008 och 2009 inte fanns signifikanta skillnader mellan festivalerna för ljudnivåerna. År 2007 skiljde sig dock resultaten signifikant mellan festivalerna. Anledning till denna skillnad mellan festivalerna kan vara att de hade olika förutsättningar. Festival 1 låg på landbygden och hade varit etablerad under många år och festival 2 låg i staden och var nystartad. En gemensam faktor för de båda festivalerna var att riktvärdet för ekvivalentnivån överträddes oftare än maximalnivån. En faktor som påverkade resultatet nämndes av en av de ansvariga för ljudnivåmätningarna (D.Bävholm, personlig kommunikation, 26 mars 2014). Han berättade att de under år 2009 började ställa högre krav på att en multibandlimiter skulle användas för att motverka höga ljudnivåer. Multibandlimiter var bra för att hålla den maximala ljudnivån under riktvärdena genom att begränsa amplituden. Detta innebar att ljudnivåer över 115 db(a) blev komprimerade. Det här påverkade dock inte ekvivalentnivån nämnvärt, överträdelser skedde fortfarande av dessa värden. Innan år 2009 är det däremot mer oklart vad som var orsaken till att ekvivalentnivån oftare 25

31 överträdde riktvärdena. En orsak till detta kan ha varit eventuell kunskapsbrist hos ljudteknikerna gällande hörselns känslighet för långvarig exponering av höga ljudnivåer. Mätosäkerheten är intressant att diskutera i samband med de konserter som överträdde riktvärdena. Mätosäkerheten var lika stor för festival 1 och 2 och minskade från år 2007 till Eftersom effekten på hörseln är avhängig av ljudnivån kan en hög osäkerhet påverka risken för hörselskada. Mätosäkerhetens storlek är dessutom ett mått på hur välbalanserad högtalaranläggningen är, om det är stor skillnad mellan högsta ljudnivån vid publikplats och ljudnivån vid ersättningspositionen eller inte. Ett välbalanserat högtalarsystem kan därmed ge en mindre mätosäkerhet. Att ha en låg mätosäkerhet är således eftersträvansvärt i flera avseenden. Dock finns det annat som talar emot denna teori. Eftersom tillsynsmyndigheten alltid drar ifrån mätosäkerheten när de redovisar sina mätresultat kan en större mätosäkerhet innebära att riktvärdena inte överträds. En större mätosäkerhet kan därför leda till att en arrangör undgår vitesförelägganden. Detta är troligen ingen faktor som påverkat resultaten för festivalerna i denna studie, när mätosäkerheten minskat har även antalet överträdelser minskat. Det finns flera mätningar där ljudnivåerna ligger precis på eller precis under riktvärdena. Om mätosäkerheten adderades till dessa mätningar skulle riktvärdena överträdas. Trots att risken är lika stor att det sanna värdet ligger ovanför som under det uppmätta värdet, är detta inte något som uppmärksammas lika mycket. Detta skulle kunna innebära risk för hörselskada Jämförelse av resultat mot tidigare studier och debatter Få studier har tidigare genomförts om ljudnivåer på festivaler vilket gör att det finns få att jämföra med. De studier som tidigare gjorts av ljudnivåer vid musikevenemang har varit tvärsnittsstudier. Mycket fokus har även legat på de mindre musikklubbarna då dessa haft större problem med höga ljudnivåer än de stora utomhusscenerna. Akustikprojektet (Kähäri et al., 2006) syftade till att finna åtgärder till musikklubbarnas problem med detta vilket också infriades. I och med den utredning Socialstyrelsen genomförde om ändringar i de allmänna råden om höga ljudnivåer, uppstod debatter om en skärpning av kraven var positivt för musikbranschen eller inte. Kähäri et. al. (2006) tar upp åsikter som många kan ha haft i debatten i svenska medier under år 2004: väldigt många, både musiker och lyssnare anser att musiken ska kännas i kroppen för en fullödig musikupplevelse. 26

32 Debatten kan ha påverkat exempelvis ljudteknikerna på festivalerna och på så vis även haft en inverkan på resultatet av ljudnivåmätningarna. Debatten som föregick festivalerna ställde sig bland annat frågan om vem som hade ansvaret för att undvika hörselskador hos besökaren. De två alternativen, besökarens eget ansvar att bära hörselskydd eller arrangörens ansvar att hålla ljudnivåerna låga, stod mot varandra. Efter ändringarna av de allmänna råden förtydligades vilket ansvar verksamhetsutövaren hade (FoHMFS 2014:15). Med tanke på de höga värdena som uppnåddes på båda festivalerna i denna studie fanns anledning för besökarna att använda hörselskydd, oavsett hur stort ansvar arrangören tog. Egenkontrollen är en möjlighet för festivalerna att försöka reglera ljudnivåerna för att på så sätt försöka undvika hörselskador hos publik. Socialstyrelsens utredning och revidering av de allmänna råden samt det nationella tillsynsprojektet satte mer fokus på egenkontrollen. Egenkontrollen nämndes som ett av de viktigaste verktygen för att hålla ljudnivåerna under riktvärdena (Socialstyrelsen, 2003) och det nationella tillsynsprojektet syftade bland annat till att sprida information om detta samt att samla in underlag för att kunna utvärdera hur de nya råden fungerat (Ryberg, 2009; Socialstyrelsen, 2006). Många ljudtekniker och besökare uttryckte till en början motsättning inför den egenkontroll som genomfördes på festivalerna, möjligen med bakgrund av debatten i medierna under Efter en tid såg ljudteknikerna fördelar med egenkontrollen och blev då mer tillmötesgående (G. Blomgren & D. Bävholm, personlig kommunikation, 20 september 2013). Ökad acceptans för egenkontrollen tillsammans med ökad kunskap kan vara en anledning till att ljudnivåerna ändrades. Vid festival 1 minskade andelen överträdelser av Folkhälsomyndighetens riktvärden och vid festival 2 skedde överträdelser endast under En jämförelse mot resultaten från det nationella tillsynsprojektet (Ryberg, 2009) där 42 procent av konserterna och festivalerna överträdde Folkhälsomyndighetens riktvärden visar att festival 1 och 2 förhöll sig bättre till riktvärdena, med undantag för festival 1 under år Detta kan indikera att arbetet med festivalernas egenkontroll och det ökade kravet på dessa hade en positiv inverkan på ljudnivåerna. 27

33 Egenkontrollen kan till viss del skydda besökarnas hörsel, dock är festivalernas upplägg med stort utbud av konserter under flera dagar en viktig faktor att bejaka. I studien Mercier et al (2003) genomförde på en festival i Schweiz visade resultatet att besökarna vistades på festivalen mellan fyra och tolv timmar per dag och att många besökte festivalen under flera dagar. Den genomsnittliga exponering som besökarna utsattes för översteg redan efter första dagen den rekommenderade veckodosen som Folkhälsomyndighetens riktvärden grundar sig på. Detta trots att den genomsnittliga ekvivalentnivån var något lägre än de som uppmättes på festivalerna i denna studie. Om besökarna på festival 1 och 2 vistades under ungefär lika lång tid på området utsattes de således för skadliga ljudnivåer. Flera av besökarna på festivalen i Schweiz uppgav också att de upplevde temporär tinnitus och temporär hörselnedsättning, vilket också var vanligt i andra studier där ungdomar hade utsatts för höga ljudnivåer på fritiden (Degeest et al., 2014; Chung et al., 2005). Det är mycket troligt att en andel av besökarna erhöll dessa temporära skador under festival 1 och 2. Några ljudnivåer under åren visade på att det förekom risk för akut hörselskada, exempelvis fanns det under år 2007 maximalnivåer på 119 db(a) vid tre tillfällen på festival 1. Många besökare under festivalen i Schweiz var dåliga på att använda hörselskydd, endast 5 procent av besökarna angav att de alltid gjorde det. Det var även relativt få av de som intervjuades som uppgav att ljudnivån var för hög. Dock var det en större andel av försökspersonerna som ansåg det. Denna skillnad kan ha berott på att försökspersonerna var mer medvetna om ljudmiljön då de deltog mer aktivt i undersökningen (Mercier et al., 2003). Liknande resultat gällande hörselskyddsanvändning kunde upptäckas vid andra studier då ungdomar tillfrågades hur ofta de använde hörselskydd när de utsattes för höga ljudnivåer på fritiden (Deegest et al., 2014; Chung et al., 2005). Trots att det i allra högsta grad är nödvändigt att använda hörselskydd har användandet av dem visat sig vara lågt. Det verkar således finnas behov av fler insatser som riktar sig till att öka användandet av hörselskydd hos publiken. En förbättrad kunskap hos besökarna och ett ökat ansvarstagande hos arrangörerna skulle kunna bidra till att minska risken för hörselskada. De höga ljudnivåerna som besökarna utsätts för är även ett problem för de som arbetar på festivalen. Vissa yrkesgrupper riskerar att exponeras i ännu högre grad än övriga anställda, exempelvis musiker. De yrkesverksamma har dock ett utökat skydd mot skadliga ljudnivåer i och med Arbetsmiljölagen. Ett viktigt arbete åläggs den ansvariga 28

34 ljudteknikern som reglerar ljudnivåerna och därmed påverkar sin egen och andras arbetsmiljö. Det är därför viktigt att det inom denna yrkesgrupp finns god kunskap och förståelse om hur ljudnivåer påverkar hörseln för att minska riskerna för hörselskada. Detta har tidigare framförts, dels i Akustikprojektet och dels av de ansvariga för ljudnivåmätningarna på festivalerna (G. Blomgren & D. Bävholm, personlig kommunikation, 20 september 2013). Ett problem är dock att ljudteknikerna inte alltid vågar motsätta sig musikernas krav. Under festival 2 fanns exempel på musiker som inte tog hänsyn till riktvärdena. Sådana attityder äventyrar hörseln hos anställda såväl som hos besökare. Bland de ljudnivåer som uppmättes under konserterna och som sammanställts i denna studie, förekom nivåer som låg långt över arbetsmiljöverkets insatsvärden för maximalnivån för musikerna och övriga anställda på festivalerna. Exempelvis förekom ljudnivåer på 119 db(a) vid tre konserter vid festival 1 under år Eftersom musikerna oftare exponeras för högre ljudnivåer än publiken är risken att maximalnivån var ännu högre för dem. Det innebär att risk för akut hörselskada förelåg om inte hörselskydd användes. Studier har visat att många musiker inte använder hörselskydd i den utsträckning som skulle behövas för att skydda hörseln från skador (Laitinen et al, 2008; Zander et al, 2008). Detta visar att det finns ett behov av ökat fokus på preventivt arbete mot hörselskador vilket gäller både för yrkesverksamma och besökare. Här kan audionomen fylla en viktig roll Studiens värde för audionomer Denna studie kan vara av betydelse för såväl audionomstudenter som yrkesverksamma audionomer. Resultaten av studien i kombination med resultat från tidigare studier kan vara till nytta när det kommer till att fylla på kunskap om hur ljudmiljön ser ut på stora festivaler. Ökad förståelse för vilka risker för hörselskada som föreligger vid festivaler är viktigt att sprida. Audionomen har en skyldighet enligt Etisk kod för Audionomer (Svenska Audionomföreningen, 2001) att hålla sig uppdaterad och informerad för att audionomen sedan ska kunna sakligt informera om risker kring höga ljudnivåer. Förhoppningsvis kan materialet bidra till att fler audionomer intresserar sig för att arbeta mer preventivt. 29

35 Förslag till framtida forskning Resultatet kan tillsammans med tidigare forskning ge en relativt heltäckande bild av hur ljudnivåerna ser ut vid konserter på stora festivaler. Under uppsatsens gång har upptäckts flera ämnen som skulle vara intressanta att gå djupare in på. Med tanke på skillnaden i trender som fanns mellan festival 1 och 2 skulle en utökad studie vara intressant för att beskriva fortsättningen och på så vis få en större insikt i hur festivalerna förhöll sig till varandra. Ett större material som innefattade fler år hade även varit bra för att med större säkerhet kunna säga något om festivalernas trender. Det hade också inneburit att resultatet hade blivit mer representativt för rock- och popfestivaler. Det omfattande projekt som gjordes av Mercier et al (2003), vilket främst inriktade sig på besökarnas ljudmiljö och åsikter om denna, hade varit intressant att replikera i Sverige då en studie i den omfattningen inte gjorts tidigare här. För att få ett utökat perspektiv om anställdas situation under festivaler vore det givets intressant om mätningarna gjordes i de miljöer som de vistades i under arbetet. Med bakgrund av debatterna som pågick i tidningarna under år 2004 skulle det även vara intressant att undersöka kunskapsläget och attityder hos arrangörer, ljudtekniker och musiker i nuläget. 30

36 7. KONKLUSION Musikfestivaler pågår ofta under flera dagar och det breda utbudet av konserter gör att många kan vistas i dessa miljöer i flera timmar under flera dagar i sträck. Det allmänna skydd som finns för besökare i dessa ljudmiljöer är råd och riktlinjer som arrangörerna bör följa för att de inte strida mot miljölagen och riskera att besökarna får permanenta hörselskador. Det är därför viktigt att dessa råd och riktlinjer efterlevs. Ljudteknikerna och musikerna har en viktig roll i detta och ett gott samarbete och stort förtroende mellan dem är väsentligt för att säkerställa att en god ljudmiljö för publiken och en god arbetsmiljö för yrkesverksamma uppfylls. Kravet på egenkontroll tycktes haft positiv inverkan på ljudnivåerna. De flesta konserter höll sig väl till Folkhälsomyndighetens riktvärden men det bör beaktas att festivaler ofta pågår under flera dagar vilket gör att risken för hörselskada ökar. Hörselskydd bör därför användas av besökare på festivaler för att skydda hörseln, även när ljudnivåerna ligger under riktvärdena. 31

37 8. REFERENSLISTA AFS 2005:16. Buller. Solna: Arbetsmiljöverket. Andersson. J. (2004, 9 november). Försök minska hörselskada av rockmusik. Sveriges Radio. Hämtad , från Arbetsmiljöverket. (2009). Musik och höga ljudnivåer praktiska riktlinjer för musik- och underhållningsbranschen. Stockholm: Arbetsmiljöverket. Arbetsmiljöverket. (2013). Hörsel och hörselskador i arbetslivet. Stockholm: Arbetsmiljöverket. Axelsson, A., & Lindgren, F. (1978). Temporary threshold shift after exposure to pop music. Scandinavian Audiology, 7(3), doi: / Axelsson, A., & Lindgren, F. (1981). Pop music and hearing. Ear and Hearing, 2(2), Beertema.I. (2004, 12 augusti). Krogar kan få mindre livemusik. Aftonbladet. Hämtad från Björk, J. (2011). Praktisk statistik för medicin och hälsa. Stockholm: Liber AB. Catalano, P. J., & Levin, S. M. (1985). Noise-induced hearing loss and portable radios with headphones. International Journal of Pediatric Otorhinolaryngology, 9(1), doi: /s (85) Chung, J. H., Des Roches, C. M., Meunier, J., & Eavey, R. D. (2005). Evaluation of noiseinduced hearing loss in young people using a web-based survey technique. Pediatrics, 115(4), doi: /peds Degeest, S., Corthals, P., Vinck, B., & Keppler, H. (2014). Prevalence and characteristics of tinnitus after leisure noise exposure in young adults. Noise & Health, 16(68), 26. doi: /

38 FoHMFS 2014:15. Folkhälsomyndighetens allmänna råd om höga ljudnivåer. Stockholm: Folkhälsomyndigheten. Gelfand, S. A. (2009). Essentials of audiology. New York: Thieme. Goldstein, B., & Shulman, A. (1996) Tinnitus -Hyperacusis and the Loudness Discomfort Level Test - A Preliminary Report. The International Tinnitus Journal, 2, Jerkert, J. (2009). Akustik från grunden. Stockholm: Karolinska Institutet. Kähäri, K. (2008). An acoustic intervention of a live music club for a safe and good environment. I G. Brockt (Red.), Music - Safe and Sound. Hearing Conservation for Professionals and Entertainment (s ). Dortmund: Wirtschaftsverlag N. W. Verlag für neue Wissenschaft. Kähäri, K., Berntson, A., Sjösten, P., & Hellqvist, C. (2006). Akustikprojektet i Göteborg - Ett projekt för förbättrad ljudmiljö för anställda, musiker och publik på en mindre musikklubb. Göteborg: Arbetslivsinstitutet. Kähäri, K., Zachau, G., Eklöf, M., Sandsjö, L., & Möller, C. (2003). Assessment of hearing and hearing disorders in rock/jazz musicians. International Journal of Audiology, 42(5), Laitinen, H., & Poulsen, T. (2008). Questionnaire investigation of musicians' use of hearing protectors, self reported hearing disorders, and their experience of their working environment. International Journal of Audiology, 47(4), doi: / Lindgren, F., & Axelsson, A. (1983). Temporary threshold shift after exposure to noise and music of equal energy. Ear and Hearing, 4(4), doi: / McFadden, D. (1982) Tinnitus: Facts, theories and treatments. Washington, D.C.: National Academy Press. Mercier, V., Luy, D., & Hohmann, B. W. (2003). The sound exposure of the audience at a music festival. Noise & Health, 5(19),

39 Prevent. (2004). Hämtad , från Pyykkö, I., Toppila, E., Zou, J., & Kentala, E. (2007). Individual susceptibility to noiseinduced hearing loss. Audiological Medicine, 5(1), doi: / Roeser, R. J., Valente, M., & Hosford-Dunn, H. (2007). Audiology: Diagnosis. New York: Thieme. Ryberg, J. B. (2009). A national project to evaluate and reduce high sound pressure levels from music. Noise & Health, 11(43), doi: / SFS 1977:1160. Arbetsmiljölag. Stockholm: Arbetsmarknadsdepartementet. SFS 1998:808. Miljöbalk. Stockholm: Miljödepartementet. Sliwinska-Kowalska, M., & Davis, A. (2012). Noise-induced hearing loss. Noise & Health, 14(61), doi: / Socialstyrelsen. (2003). Uppdrag att utvärdera om regelverket kring höga ljudnivåer ger avsedd effekt. Stockholm: Socialstyrelsen. Socialstyrelsen. (2004). Utvärdering av Socialstyrelsens tillsynsvägledning inom hälsoskyddsområdet. Stockholm: Socialstyrelsen. Socialstyrelsen. (2006). Höga ljudnivåer från musik -Ett nationellt tillsynsprojekt. Stockholm: Socialstyrelsen. SOSFS 2005:7 (M) Allmänna Råd. Höga ljudnivåer. Kungälv: Socialstyrelsen. SP-INFO 2004:45. (2004). Mätning av höga ljudtrycksnivåer - Mätmetod för diskotek, konserter och andra platser där musik framförs. Borås: SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut. SP-INFO 2004:45 Reviderad (2007). Mätning av höga ljudtrycksnivåer - Mätmetod för diskotek, konserter och andra arrangemang med publik. Borås: SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut. 34

40 Svenska Audionomföreningen. (2001). Etisk kod för Audionomer. Hämtad , från Toppila, E., Koskinen, H., & Pyykkö, I. (2011). Hearing loss among classical-orchestra musicians. Noise & Health, 13(50), doi: / Zander, M. F., Spahn, C., & Richter, B. (2008). Employment and acceptance of hearing protectors in classical symphony and opera orchestras. Noise & Health, 10(38), doi: /

41 BILAGA 1 Exempel på mätning i mjukvaran RT-Capture.

42 BILAGA 2 Exempel på redovisad mätning från PDF-fil.