FINMARINET Ny information om undervattensnaturen i Östersjön Allmän översikt över projektets resultat

Transkript

1 FINMARINET Ny information om undervattensnaturen i Östersjön Allmän översikt över projektets resultat 1

2 Varför FINMARINET? Den splittrade och skiftande havsbottnen i Finlands kustområde och skärgård bildar en livsmiljö med stor biologisk mångfald. Det unika och omväxlande landskapet såväl under som ovanför vattenytan präglas av öar, skär, rev, sublittorala sandbankar, rullstensåsöar från istiden, landhöjningsstränder och laguner. I Östersjön lever marina arter, brackvattensarter och sötvattensarter sida vid sida och bildar ett unikt ekosystem. Eftersom förhållandena är krävande är artantalet i de finska havsområdena rätt litet. Vissa arter såsom blåstången, bandtången och blåmusslan är nyckelarter och bildar samhällen som de övriga arterna är beroende av. Inom ramen för nätverket Natura 2000 har marina skyddsområden inrättats för att trygga den biologiska mångfalden och de sällsynta livsmiljöerna i havsområdena. Det är dock fortfarande oklart hur väl man med hjälp av nätverket kan bevara den biologiska mångfalden vid den finska kusten. Havsområdena utnyttjas allt kraftigare och om det inte finns tillgänglig information om undervattensnaturen är det svårt att planera t.ex. farleder, muddringsområden och produktionsområden för vindkraft på ett för naturen hållbart sätt. För att kunna skydda havsnaturen måste man sammanjämka användningen av havsområdena med naturvärdena det behövs alltså havsområdesplanering. Det är omöjligt att främja en hållbar havsområdesplanering om man inte har tillförlitliga uppgifter om den biologiska mångfalden i havet. På land har det samplats data och tagit fram kartor redan under flera århundraden, men kartmaterialet för havsområdena har berört nästan enbart djupförhållandena. Det behövs specifika undersökningsmetoder för att få även annan information om förhållandena under ytan. Petra Pohjola, Forststyrelsen Julia Nyström, Forststyrelsen Lari Järvinen, Forststyrelsen En titt under ytan kan bjuda på en överraskning. Skären i Finska vikens yttre skärgård ser ofta karga ut, men på havsbottnen kan det finnas rikligt med växter och djur. 2

3 FINMARINET Överförning av kunskap från havet till kartor Harri Kutvonen, GTK Under projektet insamlades uppgifter om havsbottnens biologi och geografi genom många metoder. Fältmaterialet analyserades och överfördes i numerisk form. Därtill producerades data om bakgrundsvariabler i undersökningsområdena, till exempel om variationerna i vattnets djup, salthalt och näringshalter. Hela materialet användes sedan för modellering. Med hjälp av modellerna kan man förutsäga var de lämpligaste livsmiljöerna för vissa arter förekommer och var det förekommer värdefulla naturtyper, såsom rev och sandbankar. Den information som modellerna producerat presenteras också i kartform. Tack vare denna nya information om undervattensnaturen kan man lättare identifiera de områden som är värdefulla för den biologiska mångfalden. 3

4 1 Sandbottnarna hör till de vanligaste bottentyperna i Bottenviken. Bottenvegetationen är gles och förekommer fläckvis på grund av vågsvallet och isarnas rörelser. Ställvis finns det områden som helt saknar vegetation. Arterna består huvudsakligen av sötvattensarter. Kransalgerna bildar undervattensängar på grunda sandbottnar i Bottenviken. Dessa är produktiva lekplatser exempelvis för fiskar. Bild Essi Keskinen, Forststyrelsen. 2 Kvarkens skärgård är grund och rik på grynnor. Landhöjningen, 8 9 mm per år, leder i många områden till ständig erosion av havsbottnen. Bild Ulrika Björkman, Forststyrelsen. 3 Detta steniga rev i Bottenhavets yttre skärgård täcks av blåstång. Många andra arter är beroende av den livsmiljö som blåstången bildar. Bild Anu Riihimäki, Forststyrelsen. 4 Bottnen i Skärgårdshavet är omväxlande. I Skärgårdshavet är salthalten högst inom Finlands territorialvatten, men trots detta förekommer det i Skägårdshavet också sötvattensarter. Artrikedomen i Skärgårdshavet är stor på grund av den splittrade och omväxlande miljön. Bild Heidi Arponen, Forststyrelsen. 4

5 Hela kusten under luppen De sex undersökningsområdena mellan innersta delarna av Bottenviken och de östra delarna av Finska viken valdes ut så att de så väl som möjligt representerar olika delar av vårt havsområde. I projektet ingick sålunda laguner i Bottenhavet med nästan sött vatten till ytterskär nära Östersjöns huvudbasäng med högre salthalt. 5 De tätaste blåmusselpopulationerna i Finlands havsområden finns utanför Ekenäs i västra Finska viken. På en kvadratmeter kan det finnas över individer. Bild Mats Westerbom, Forststyrelsen. Undersökningsområde Finskt territorialvatten Ekonomisk zon I östra Finska viken påträffas nästan alla bottentyper. Största delen av sandbottnarna förekommer vid åsöar. Fagerö är en av åsöarna i östra Finska viken. På sandbottnarna dominerar arter såsom nate- och najasarter samt axslinga. Bild Juho Lappalainen, Forststyrelsen. SYKE Kilometers 5

6 Rev Kartan ger en bild av förekomsten av vegetationsklädda rev i Bottenhavet. Reven presenteras enligt djupklass. Rev på större djup än 30 meter har lämnats bort från kartan. Karta: Åbo Akademi & SYKE. Revens djup m 15,0-30,0 10,0-15,0 5,0-10,0 0,5-5,0 Rev som når havsytan Bottenhavets nationalpark Natura Kilometer 6

7 Bilden av den marina undervattensnaturen blir allt klarare FINMARINET har producerat ny information om förekomsten av olika arter och de samhällen dessa bildar i de finska havsområdena. Inom projektet har det samlats in uppgifter om växt- och djurarter från över provtagningspunkter i sex undersökningsområden. Därtill har det tagits fram geologiskt material bl.a. genom att loda 800 km2 havsbotten. Tack vare projektet har kunskapen om artförekomst och uppfattningen av naturtypernas - dvs rev, sandbankar, laguner, stora grunda vikar och sund samt estuarier - betydelse för den biologiska mångfalden ökat. Vi vet nu mycket mer om naturtyper och arter i ytterskärgården. Denna information har myndigheterna tillgång till då de bedömer om skyddsnätverket är tillräckligt för bevarandet av naturtyper och då de planerar användning av skyddsområden. Information om undervattensnaturen är till nytta exempelvis vid: planering av skötseln och användningen av marina Natura 2000-områden bedömning av de nuvarande skyddsområdenas tillräcklighet och vid bedömning av behovet av nya skyddsobjekt och deras placering planläggning, havsområdesanvändning styrning av placeringen av vindkraftverk, fiskodlingar, muddermassor och farleder i havsområdena. Tack vare den stora mängden data som FINMARINET producerat har projektet kunnat utveckla mera tillförlitliga modeller. Projektet producerade fler artutbredningsmodeller för marina arter än vad det producerats tidigare i Finland. Utgående från den information man fått med modellerna har man utarbetat kartor över livsmiljöer och arter som är viktiga för den biologiska mångfalden. Kartorna får användas fritt och kan hämtas ur en internetbaserad karttjänst: ht t p://paik kat ieto. ymparisto.fi/velmu/map.htm (på finska). FINMARINET projektet har därtill uppmärksammats av tusentals människor under olika evenemang för allmänheten och varit framme i medierna och spridit information om undervattensnaturen och dess biologiska mångfald. Den första presskonferensen under vatten i Finland hölls i Vasa år Kirsi Kostamo, SYKE 7

8 Bred hästsvans växer på mjuka bottnar i brackvatten med låg salthalt. Den har förekommit glest längs nästan hela Finlands kust, men numera ligger huvudparten av förekomsterna i innersta delen av Bottenviken. Artens kraftiga tillbakagång beror sannolikt på att vattnet i Östersjön har blivit näringsrikare och strandbetet upphört. Bild Lari Järvinen, Forststyrelsen. Borststräfsesamhälle i Bottenviken. Bild Pekka Lehtonen, Forststyrelsen. Småsvalting växer i grunt brackvatten, huvudsakligen på mjuka bottnar vid skyddade stränder. Den är en endemisk art för Östersjön, och dess huvudsakliga utbredningsområde ligger vid Bottenvikens östra kust. Artens utbredningsområde har krympt betydligt. Hot mot arten är exempelvis muddring av stränder och framför allt det att stränder växer igen med vass till följd av upphört bete på strandängar och eutrofiering. Bild Manuel Deinhardt, Forststyrelsen. 8

9 Bottenviken I undervattensmiljön i Bottenviken råder säregna förhållanden och Bottenviken är det av våra havsområden som man hittills känt sämst till. Kartläggningen visade att vissa vattenmossor som klassats som regionalt hotade, exempelvis bäcknäbbmossa och vattenfickmossa, trots allt ställvis bildar stora undervattensängar där bottendjur och växter finner skydd och näring. Man har tidigare haft endast bristfälligt med information om de här mossarternas utbredning. Det han hända att hotklasserna för olika vattenmossor ändras till följd av de uppgifter man fick i kartläggningen. Även kransalgerna bjöd på en positiv överraskning. Kransalgerna bildade ståtligare bestånd än man hade väntat sig. Ny information producerades också om utbredningen av två andra hotade vattenväxter, nämligen bred hästsvans och småsvalting. Näckmossor (Fontinalis sp.) Vattenfickmossa. Bild Essi Keskinen, Forststyrelsen Kilometer Förekomst Sannolikheten för förekomst Modellen är opålitlig Natura 2000 Modellens tillförlitlighet AUC=0.80 TSS=0.68 Kartan ger en bild av förekomsten av platser som lämpar sig bäst för näckmossor i Bottenviken. Näckmossor växer på hårda och steniga bottnar och oftast bland annan växtlighet. Karta: Åbo Akademi & SYKE. 9

10 10

11 Kvarken Havsrufse. Bild Ulrika Björkman, Forststyrelsen. Kvarken bildar en tröskel mellan Bottenviken och Bottenhavet, vilket gett upphov till de säregna förhållandena i Kvarken. Naturen i norra och södra delen av området är mycket olika på grund av den stora skillnaden i salthalten. Därtill varierar förhållandena i området kraftigt, från karg och öppen yttre skärgård till skyddade, grunda vikar och laguner. I och med landhöjningen blottas hela tiden land ur havet och laguner avsnörs och utvecklas till glon. I synnerhet den rikliga förekomsten av steniga rev och övriga grunda områden har lett till en artrik algflora i hela Kvarken. I södra delen av området påträffas marina arter, såsom blåstång och smaltång. Genom projektet har vi fått rikligt med ny information om speciellt smaltångens utbredning. Kusten vid Kvarken är rik på laguner. På de skyddade och grunda mjuka bottnarna förekommer ställvis vidsträckta kransalgsängar. Kransalgssamhällena är ekologiskt viktiga. De täta bestånden binder rikligt med näringsämnen och de utgör skyddade ställen för ryggradslösa djur och fiskyngel. Dykare antecknar observationer på en blankett. Blåstång. Kransalgsäng. Bilder Ulrika Björkman, Forststyrelsen. 11

12 12

13 Bottenhavet Undervattensnaturen i Raumo yttre skärgård domineras av morän- och klipprev samt vidsträckta lerområden som oftast är täckta av sand och grus. Under kartläggningen hittades för första gången sällsynta De Geer-moränformationer utanför Raumo. Det finns endast få bottenområden som är täckta av mjukt material i området. Reven av berg eller sten är täckta av vidsträckta blåstångsängar som ställvis bildar enhetliga bälten till åtta eller nio meters djup. Nedanom blåstången och i vegetationsbälten på större djup växer också rödalger, såsom gaffeltång och rödslick De kartläggningar som gjordes inom projektet FINMARINET har gett värdefull information om undervattensnaturen och dess skyddsbehov i den nya nationalparken i området, dvs. Bottenhavets nationalpark. Kartläggningsresultaten visar bl.a. att nästan hela yttre skärgården och öppna havet utanför Raumo består av erosionsbotten där finare bottenmaterial inte hålls på plats på grund av de starka strömmarna. I praktiken betyder det här att man inte kan placera muddermassor i området eftersom de och de skadliga ämnen som är bundna till de fasta partiklarna sprids ut med de kraftiga strömmarna. Då skulle de värdefulla artrika revformationerna också vara i fara. Alger. Bild Heidi Arponen, Forststyrelsen. På denna lodbild syns De Geer-moränryggar i nordöstsydvästlig riktning utanför Raumo. De uppstod i utkanten av inlandsisen, då denna höll på att dra sig tillbaka. De Geermoränerna har fått sitt namn efter den svenska geologen Gerard de Geer, som var den första som beskrev dessa formationer på 1800-talet. Karta GTK. 13

14 14

15 Skärgårdshavet Södra Skärgårdshavet gränsar till Östersjöns huvudbassäng och erbjuder de mest marina förhållandena för vattenorganismerna. Skärgården dyker här ner i djupet för att under ytan fortsätta som fantastiska undervattensrev. Resultaten i FINMARINET visar att reven upprätthåller ett rikt ekosystem av bottendjur och -växter. De är också utmärkta mat- och rastplatser för sälar och havsfåglar. Skärgårdshavets ejdrar ruggar på detta område på sommaren, och sälarna använder de yttersta skären som rastplatser. Vid kartläggningen av Skärgårdshavet observerades den regionalt hotade algen rosendun. Rödalgerna har anpassat sig till ett liv i svagt ljus. Därför växer de på större djup än andra algarter. Att växa vid gränsen mellan det område där ljus når bottnen och helt mörkt botten betyder att även små miljöförändringar som försämrar ljusförhållandena, t.ex. grumligare vatten, kan inverka snabbt på rödalgernas utbredning. Rev Revens djup m 15,0-30,0 10,0-15,0 5,0-10,0 0,5-5,0 Rev som når havsytan Gråsäl. Bild Antti Below. Blåmusslor. Bild Heidi Arponen, Forststyrelsen Kilometer Kartan ger en bild av förekomsten av rev på olika djup i Skärgårdshavet. Rev på större djup än 30 meter har lämnats bort från kartan. Karta: Åbo Akademi & SYKE. 15

16 16

17 Västra Finska viken Finska viken är rik på djur och växter., I synnerhet i vikens västra delar är mångformiga. Det här beror på den stora variationen i omgivningsfaktorer såsom salthalten och graden av öppenhet. Projektet FINMA- RINET har producerat ny information om livsmiljöerna i yttre skärgården. Inom projektet kartlades framförallt röd och brunalgssamhällena på de grunda reven i yttre skärgården. Projektet producerade också ny information om sandiga livsmiljöer i grunt vatten nära stranden, om bandtångsängar och om kransalgssamhällen i laguner och grunda vikar. Denna vegetation ger skydd, näring och förökningsplatser för många andra arter. I området observerades också rödalgen rosendun och kransalgen stjärnslinke. Tack vare projektet FINMARINET har man fått nya uppgifter om förekomsten av dessa sällsynta arter vid finska kusten. Modellens tillförlitlighet AUC = 0.96 TSS = 0.70 Bandtång (Zostera marina) Förekomst Sannolikheten för förekomst Modellen är opålitlig Kilometer Ur kartan framgår den sannolika förekomsten av miljöer som lämpar sig bäst för bandtång i västra Finska viken. Karta: SYKE. Sandbankar Sandbankar Natura 2000 Försvarsmaktens skyddsområden Hårsärv. Bild Julia Nyström, Forststyrelsen Bandtången sitter hårt fast i bottnen med sina rötter och håller på så sätt sand och bottensediment på sin plats. Arten kan bilda vidsträckta undervattensängar på sandbottnar. Bild Heidi Arponen, Forststyrelsen. Kilometer Ur kartan framgår förekomsten av västra Finska vikens undervattenssandbankar, som också är miljöer som bäst lämpar sig för bandtången. Karta: Åbo Akademi & SYKE. 17

18 18

19 Östra Finska viken Salthalten minskar ju längre österut i Finska viken man kommer och då förändras också organismsamhället. I östra Finska viken finns det sålunda organismsamhällen i vilka det ingår även många sötvattensarter. Vid kartläggningen framträdde den mycket mångsidiga och varierande miljön i östra Finska vikens yttre skärgård. Man fick noggrannare information om den nuvarande utbredningen av bottenväxtlighet och bottendjur. Till skillnad från övriga områden i Finska viken, förekommer rödalger sparsamt i öst. Bottendjur, så som blåmussla, fjällmask och havsvitmärla förekommer glest i öst. Även i öst är artrikedomen stor på grunda bottnar och består av såväl brackvattens- som sötvattensarter. Vissa främmande arter, såsom vandrarmusslan och tigermärlan, har brett ut sig i Finska viken. Nästan alla bottentyper som påträffas i Finland finns även i detta område. Här finns exempelvis De Geer-moränformationer, åsöar, rev och sandbankar. Resultaten i FINMARINET blev klara samtidigt som Kymmenedalens förbund inledde beredningen av etapplandskapsplanen för handel och havsområdet. Projektets resultat var tillgängliga i havsområdesutredningen för etapplandskapsplanen. Utgående från uppgifterna från kartläggningen har det varit möjligt att utse t.ex. områden som är värdefulla både med tanke på den biologiska och geologiska mångfalden. Undervattensnaturtyper i östra Finska viken Vandrarmussla. Bild Juho Lappalainen, Forststyrelsen. Kartan föreställer förekomsten av rev och sandbankar samt undervattensdelar av rullstensåsöar och öar och skär i yttre skärgården. Östra Finska viken är ett havsområde med stor biologisk och geologisk mångfald. Där möts marina arter och sötvattenarter. I södra delen av området där Naturaområdena sträcker sig in i Finlands ekonomiska zon finns det stora sublittorala sandbankar. Undervattensdelar av rullstensåsöar Sandbankar Rev Undervattensdelar av öar och skär i yttre skärgården Kilometer Natura 2000 Försvarsmaktens skyddsområden Ekonomisk zon 19

20 Inventering och planering av det finländska marina Natura 2000 nätverket, FINMARINET, genomfördes åren Projektet fick stöd av EU:s finansieringsprogram Life+. Finlands miljöcentral SYKE Tel Adress: Mechelingatan 34a, Tölö, Helsingfors Postadress: PB 140, Helsingfors Mer information: Karttjänst: (på finska) Enhetschef Pasi Laihonen, SYKE Fotografierna: på framsida Julia Nyström, Forststyrelsen, på bakre pärm Jussi-Tapio Roininen, Forststyrelsen. Layout: Seija Aspola, SYKE. 6/2013