Etisk analys av fall instruktioner (Obs! Sista sidan är relevant för samtliga grupper)

Transkript

1 Etisk analys av fall instruktioner (Obs! Sista sidan är relevant för samtliga grupper) Efter fallbeskrivningen formuleras några frågor. Meningen är inte att du ska besvara dessa genom att ta ställning, men de ringar in teman som du förväntas att kommentera. Det är viktigare att du kan förstå och fördjupa en etisk problematik än att du bestämmer dig för vad som är rätt och fel. Om möjligt, knyt an till vad som har sagts under föreläsningarna. Om det känns svårt, analysera ändå situationen så noga du kan. Diskutera gärna fallet med dina kursare, men skriv reflektionen/analysen på egen hand. Ca 1,5-2 sidor är lagom. Texten ska vara MS Wordkompatibel och filnamnet bestå av ditt gruppnummer samt ditt efternamn. I övrigt gäller den allmänna instruktionen för skriftliga uppgifter. Skicka din text till mats.johansson@fil.lu.se senast tisdag 10 februari. Lycka till!

2 ETIKFALL, grupp 7-8, 9-10 Robert, 27, är dömd till rättspsykiatrisk vård, och vårdas sedan flera år på en sluten rättspsykiatrisk avdelning. Han lider av schizofreni, men svarar bara i begränsad utsträckning på de neuroleptika man satt in. Periodvis mår han OK, men periodvis är han psykotisk och deprimerad. Vid två tillfällen har han i ett sådant tillstånd attackerat andra patienter, och vid ett av tillfällena resulterade misshandeln i relativt allvarliga skador. Under dessa perioder är det också så att Robert nästan inte äter eller dricker någonting. På senare tid har man någorlunda framgångsrikt behandlat honom med ECT (electroconvulsive therapy), och samtidigt passat på att ge honom näring via en sond. Flera gånger har man bett honom om samtycke till ECTbehandlingen, men när han vägrat, har man istället tvångsbehandlat honom. Att be Robert godkänna framtida ECT-behandling när han är i en mer eller mindre symptomfri period hade kanske varit en annan möjlighet, men frågan är vilken giltighet ett sådant samtycke har. Isolering, i syfte att skydda andra patienter är en annan möjlighet, men skulle helt säkert vara negativt för Roberts långsiktiga tillfrisknande. Hur bör man gå tillväga för att skydda berörda parters intressen? Vilka värden väger tyngst? Är samtycke viktigt och hur bör det vara beskaffat? VARFÖR?

3 ETIKFALL, grupp 11-12, En student antas till läkarprogrammet, på betyg och genom att efter personlig intervju bedömts lämplig. Efter att ha studerat i två år uppdagas att studenten tidigare dömts för ett rasistiskt motiverat mord. Han har avtjänat sitt fängelsestraff och uppträtt exemplariskt under den senare hälften av denna tid. Undre tiden på anstalt har han läst in gymnasiekurser, och enligt uppgift har han genom diakonins verksamhet blivit omvänd så att han nu är troende kristen. Han har inte uppgivit under intervjun att han har dömts för brott, men har heller inte lämnat några falska uppgifter. Bör studenten tillåtas att gå färdigt utbildningen? Bör han få lov att tjänstgöra som läkare? VARFÖR (inte)? (OBS! Ett liknande fall har nyligen uppmärksammats i media, men även om du känner till dess detaljer så analysera situationen utifrån hur den är beskriven här!)

4 ETIKFALL, grupp 1-2, 3-4, Efterfrågan på organ för transplantation överstiger tillgången. Anders, 44, väsentligen frisk, har efter att ha fått klart för sig hur stort behovet är kontaktat transplantationsenheten och förklarat sig villig att donera sin ena njure till någon som skulle behöva den. Han lever ensam och har inga barn. Inga uppenbara tecken på att Anders skulle vara psykiskt labil framkommer under samtal med psykologen. Den enda fundering man har rör Anders motivering han sticker inte under stol med att det skulle vara en kick att få större respekt från omgivningen, att bli lite av en hjälte. Han är villig att donera sin njure till vem som helst som behöver den, men ser gärna att det är en yngre person. På väntelistan för transplantation finns två möjliga mottagare, båda med matchande vävnadstyp. Göran är 56 år. Han är anställd som projektledare på SVT:s samhällsredaktion, och är sambo men har inga barn. Caroline är 34. Hon jobbar på parkförvaltningen, och är ensamstående med två barn i skolåldern. Caroline har tidigare haft alkoholproblem, men uppger sig ha varit helt nykter de senaste två åren. Göran har stått på väntelistan fyra månader längre än Caroline. Bådas prognos är dyster om de inte inom kort kan få en ny njure. Bör Anders godkännas som donator? Vem bör få organet? VARFÖR?

5 ETIKFALL, grupp 15-16, Karin, 79, lider av Alzheimers sjukdom och vårdas nu på ett demensboende. Under de första åren som dement kunde hon med stöd från hemtjänsten och familj klara sig hyfsat bra själv, men under det senaste året har Karins tillstånd försämrats kraftigt, och hon är nu i ett sent stadium av sjukdomen. Hon förefaller inte olycklig. Visserligen uppvisar hon ibland viss oro, men verkar inte ha någon ångest. Tvärtom ser hon ut att uppskatta sådant som musik, TV, att bara titta ut genom fönstret. Dock har hon väsentligen helt förlorat förmågan till sammanhängande tankar och känner inte längre igen personer, inte ens hennes närmaste. Karin har nu fått en lunginflammation, som kräver en antibiotikabehandling för att hävas. Flera anhöriga ställer sig dock tveksamma till värdet av behandling, och föreslår att det kanske vore mer meningsfullt om Karin fick dö. Själv har hon inte längre möjlighet att ta ställning i frågan. Hennes två barn, som ställt upp för henne under många år, hävdar att Karin i ett tidigt skede klargjorde att hon absolut inte skulle vilja leva längre när hon blev så dålig att hon inte längre var densamma och inte längre kunde leva ett vanligt liv. Men Karins yngre syster Marianne, som också verkar bry sig om henne, tycker att Karin trots allt förefaller ha det ganska bra, och menar att om hon tidigare har avböjt behandling för den här situationen, handlade det nog mest om att hon var rädd för förändringen. Bör Karin behandlas för sin lunginflammation? VARFÖR (inte)?

6 ETIKFALL, grupp 5-6, En pojke har fötts i 24:e graviditetsveckan och väger knappt 700 gram. Föräldrarna har pga. två tidigare missfall förberett sig på möjligheten av en för tidig födsel, och har så gott de kunnat satt sig in i utsikterna för prematura barn. De uppgifter de fått tag i tyder på att ungefär hälften av de som väger under 750 gram vid födseln överlever, och av dessa drabbas ca hälften av allvarliga skador: grav utvecklingsstörning, allvarliga hjärtfel, blindhet, med mera. Den resterande fjärdedelen får enligt den befintliga statistiken bara lindriga skador eller inga skador alls. Sammantaget verkar utsikterna inte goda, tycker de, och paret har väsentligen bestämt sig på förhand att de inte vill att intensivvårdsinsatser sätts in om födseln skulle bli så tidig. Vad allvarliga skador eller funktionshinder i praktiken innebär för barnet eller dem själva har de av naturliga skäl dock svårt att föreställa sig. När barnet börjar andas efter någon dryg minut, samt andra tecken tyder på att det inte är på väg att dö omedelbart, föreslår trots allt neonatologen att man sätter igång respiratorbehandling. Även andra i personalen känner sig obekväma med att ge upp när det, för allt vad man vet, trots allt finns hyggliga chanser (25 %) för ett gott resultat. Behandling kan naturligtvis avbrytas senare, om prognosen ser dålig ut, men så fort barnet kan överleva utan intensivvårdshjälp finns inte längre några lagliga möjligheter att avsluta dess liv. Vilket beslut bör fattas? Vems beslut bör det vara? VARFÖR?

7 ETIKFALL, grupp 21-22, För en tid sedan slog några läkare larm om att s.k. elektiv ventilation tillämpas på vissa svenska sjukhus. Elektiv ventilation innebär att en patient, med t.ex. svåra skador på hjärnan, ges fortsatt intensivvård i respirator trots vetskap om att patientens liv inte kommer att kunna räddas. Syftet med behandlingen är istället att säkra en organdonation. Enligt Kjell Asplund, socialstyrelsens generaldirektör, är elektiv ventilation olaglig eftersom en patient inte får vårdas för någon annans skull. Nils Lynöe, ordförande för läkaresällskapets delegation för medicinsk etik, menar i en debattartikel i Dagens Medicin att elektiv ventilation bör vara tillåtet om patienten själv har gett sitt samtycke. Han menar också att donationsregistret bör vara tillgängligt för behandlande personal även innan patientens död, något som alltså inte idag är fallet. Är elektiv ventilation etiskt försvarbart? Vilka problem finns med att tillåta det? Bör organdonationsregistret vara tillgängligt för behandlande personal innan patienten dött? VARFÖR (inte)?

8 Övrigt material till samtliga grupper. Obs! Nedanstående fall utgör inte underlag för inlämningsuppgiften. Däremot förväntas du att inför seminariet ha läst igenom texten och reflekterat över frågorna. Julia är tolv år gammal och kallas tillsammans med vårdnadshavare till ett samtal hos skolläkaren på grund av att man oroar sig för Julias kraftiga övervikt och de hälsorisker som är förknippade med övervikt och fetma. Julia kommer i sällskap av sin mamma som ensam har vårdnaden. Mamman, visar det sig, är själv fet. Samtalet förlöper inte så väl. Diskussionen om kost blir t.ex. inte lång, då Julias mamma bara irriterat konstaterar att de äter nyttigt i hemmet och att det inte finns något mer att tillägga. Skolläkaren föreslår att man remitterar till överviktsenheten för vidare utredning och stöd, men Julias mamma säger sig inte vara intresserad. Hon menar att det bara handlar om en sjuk intolerant kultur som endast anser att de trådsmala har fullt människovärde. Medicinsk skrämselpropaganda ska inte få styra hennes och Julias utseende och sätt att leva. Julia själv verkar blyg och vet inte vad hon ska säga. Hon har periodvis mobbats i skolan pga. sin övervikt, och man kan därför utgå ifrån att frågan är känslig för henne. I slutet av mötet ber läkaren att få prata med Julia ensam en kort stund, och mamman går motvilligt med på att vänta utanför. Också Julia förmedlar då till läkaren att hon inte är intresserad av att gå vidare i frågan, men läkaren har svårt att se henne som särskilt självständig i detta, då hon är i en utsatt position och mest låter som ett eko av sin mamma. Bör Julia få bestämma själv? Vilka påtryckningar är moraliskt godtagbara? Gentemot vem? VARFÖR (inte)?