Jag njuter av de små vardagliga sakerna och av familjen och vännerna 2/15. Liisa Lankinen: Tema: lungcancer

Transkript

1 UTGES AV CANCERORGANISATIONERNA 2/15 11 Tema: lungcancer Rökavvänjning är det effektivaste sättet att förbättra livskvaliteten. 4 Liisa Lankinen: Jag njuter av de små vardagliga sakerna och av familjen och vännerna

2 11 Lungläkare Maritta Kilpeläinen (på vänstra) och rökavvänjningsskötare Päivi Grönroos ansvarar för rökavvänjningsenheten på ÅUCS. Syöpä-Cancer -tidskriften utges av Cancerorganisationerna. Utkommer med fyra nummer i Prenumerationspris 35 per årgång. Gratis för medlemmar. 45. årgången. ISSN Huvudredaktör: Sirkku Jyrkkiö Redaktionschef: Satu Lipponen Redaktionssekreterare: Mirja Karlsson Redaktion: Anna Lepistö, Päivi Lähteenmäki, Pirkko Ollikainen, Päivi Pakarinen, Leena Rosenberg-Ryhänen, Maija Töyry Redaktör: Jaana Ruuth, Anu Kytölä, Maarit Rautio Medicinvetenskaplig redaktör: Liisa Pylkkänen AD: Toni Talvenheimo / Total Layout Oy Bilder: Antero Aaltonen, Vesa-Matti Väärä Adress: Unionsgatan 22, Helsingfors Telefon: toimitus@cancer.fi Internet: Repro: TS-Yhtymä Ab, Helsingfors Tryckeri: Hansaprint, Åbo 2015» I DETTA NUMMER 03 Ledare Ett gott liv utan cancer eller trots cancer Liisa Lankinen lever en dag i sänder Kvinnor utstår lungcancer en längre tid än män Det är aldrig för sent att sluta Ge en donation till Cancerstiftelsen Cancerstiftelsen finansierar inhemsk cancerforskning samt rådgivningstjänster för patienter och deras närvarande. Kontonummer: Aktia FI Donatortjänst: tel , donationer@cancer.fi Insamlingstillstånd: 2020/2012/4587 2

3 iledare Ett gott liv utan cancer eller trots cancer I DEN NYA strategi som Cancerorganisationerna godkände i december 2014 fastställs som organisationens vision inför framtiden ett gott liv utan cancer eller trots cancer. I visionen ingår våra två huvudmål. Vi har som mål att förebygga att personer insjuknar i cancer och främja ett gott liv utan cancer. Å andra sidan har vi som mål att de som insjuknar i cancer får god vård och att deras sjukdom diagnostiseras på ett så tidigt stadium som möjligt. Det innebär också att den person som lider av obotlig cancer tryggas så goda förutsättningar som möjligt för att leva ett rikt liv. Temat för det här numret är lungcancer som också var temat för Cancerstiftelsens symposium Till symposiet kom läkare som företrädde olika specialiteter för att dryfta hur förbyggande av cancer, tidig diagnostik och god vård på bästa sätt realiseras i fråga om lungcancer. Precis på samma sätt som vid alla cancersjukdomar så förutsätter diagnostiken och vården kunskaper i ett flertal specialiteter. Endast om sakkunniga inom de olika specialiteterna samarbetar på ett smidigt sätt så nås goda resultat. Vården bör planeras i samarbete med patienten och denne bör få tillräckligt med adekvat information som ett stöd för sina egna val i de olika faserna. På vilket sätt kommer målen för den nya strategin till uttryck i fråga om lungcancer? Cancerorganisationernas mål är i första hand att effektivisera förebyggande av cancer och diagnostisering av cancer på ett tidigt stadium. Användning av tobaksprodukter är fortfarande den viktigaste riskfaktorn för lungcancer. Cancerorganisationerna fortsätter på ett kraftfullare sätt än tidigare med sitt arbete för att minska rökning bland ungdomar. Vi måste också få kvinnorna att börja röka mindre. Det finns fortfarande mycket att göra för att minska användningen av tobaksprodukter. Tumörerna bör hittas på ett tidigt stadium för att resultaten av behandlingen av lungcancer ska bli bättre. Screeningar förefaller emellertid inte vara en lovande metod ens bland rökare. Det bör dock ytterligare forskas kring screeningarna. Det andra strategiska målet är att stödja utvecklingen av cancervård. Det nationella cancercentrum som för närvarande planeras kan också vara till hjälp vid utvecklingen av behandlingarna av lungcancer. Inom ramen för det är det möjligt att öka och effektivisera forskningar om behandlingarna och påskynda överförandet av forskningsbehandlingar till vårdpraxisen. Att det finns ett tillräckligt antal läkare och vårdare bör säkerställas på alla centralsjukhus som ger cancervård. Enligt det tredje strategiska målet främjar Cancerorganisationerna ett gott liv trots cancer. Lungcancerpatienter och dem närstående har tillgång till Cancerorganisationernas rådgivnings- och stödtjänster på olika håll i Finland. Lungcancer hör till den gruppen av cancersjukdomar som har den sämsta prognosen. Läget har tyvärr inte förbättrats på flera års tid. Man har dock klarat av att utveckla behandlingar som bromsar sjukdomsförloppet och lindrar symtomen. Antalet läkare som har utbildning i lindringsvård har ökat stabilt. Cancerstiftelsen har redan under flera års tid med ett ekonomiskt stöd bistått utbildningen av läkare till sakkunniga i palliativ medicin. Enligt det fjärde målet stärker Cancerorganisationerna cancerforskningen. Varje år finansierar Cancerstiftelsen ett antal projekt i anslutning till lungcancer. För att tidigarelägga diagnostiken och förbättra vårdresultaten behövs mer forskning. Det räcker inte med finländarnas egna insatser utan vi måste sträva efter ett internationellt samarbete. Även i fråga om forskningen nås de bästa resultaten genom förenade krafter. Cancerföreningen i Finland fick betydande testamentsdonationer De här donerade tillgångarna har styrts till en fond ( Patientens väg ) för att finansiera projekt vars mål är att främja tillgången till undersökningar och vård. Förutom de projekt som Cancerstiftelsen finansierar så kommer också de här projekten att vara till nytta för cancerpatienterna i framtiden. Sakari Karjalainen Generalsekreterare Maj 2015

4 Liisa Lankinen besöker regelbundet Borgå sjukhus för att få cytostatikabehandlingar. 4

5 Liisa Lankinen lever en dag i sänder Liisa Lankinen lider av lungcancer och är du med sin sjukdom. Trots att hon inte längre kan göra vilka trevliga saker som helst så njuter hon av de små vardagliga sakerna och av familjen och vännerna. Text Mirja Karlsson Bilder Antero Aaltonen Det rosslar på det här stället, säger Liisa Lankinen, och känner på sitt högra nyckelben. Hon är på Borgå sjukhus och ska precis i dag få sin cytostatikabehandling. Liisa fick för två år sedan veta att hon har lungcancer. På hälsovårdscentralen tog man lungröntgenbilder och konstaterade att hon hade något i lungorna. Med hjälp av datortomografi kom det fram att det var en tumör. Den fanns på högra sidan och tryckte mot luftstrupen. - För ett år sedan genomgick jag en kemostrålbehandlingsperiod. Året gick helt bra och tumören blev mindre men det gick inte att operera den. Nu växer den på nytt och man har försökt med olika behandlingar men det har inte utvecklats någon behandling som skulle vara ett botemedel mot den här. För att uttrycka det exakt så har jag adenocarcinom, säger Liisa. En stent har opererats in i Liisas luftstrupe. Stenten är tillverkad av ett nätrör av metall och avsikten med den är att underlätta andningen. Stenten är ett främmande föremål för kroppen men jag känner inte alls av den. Det enda problemet med den är att den orsakar slembildning. Också cancern orsakar slembildning. Stenten måste ibland rengöras för att slemmet ska fås bort och för att det ska gå att andas. Liisa besöker Borgå sjukhus ibland med en veckas mellanrum och ibland med två veckors mellanrum för att få cytostatikabehandling. Hon får två olika cytostatika som ges turvis. Liisa Lankinen har alltid motionerat. Nu fungerar inte övre delen av högra lungan. Hon kan emellertid vistas utomhus och promenera. Jag försöker göra vardagliga saker. Om jag bara har energi, så orkar jag, säger hon. Familjen och vännerna är mitt stöd Liisa Lankinen berömmer sin make som är enormt omtänksam. Dottern med familj bor i närheten, på bara fem minuters avstånd. Barnbarnen, två pojkar som är 12 respektive 13 år, kommer ofta på besök hos mormor och lär henne nya spel. De grundläggande sakerna i livet är oändligt viktiga. Jag har min familj och ett stödnätverk kring mig. Till all lycka så har jag sådana vänner som inte har blivit skrämda av cancerdiagnosen. De finns kvar och stödjer mig. Stödet från maken är viktigt hemma, lyckligtvis så har han inte rymt iväg någonstans, skrattar Liisa. Lankinens familj bor i Sibbo. Liisa har redan gått i pension och därför har hon tid att vara hemma. - Det är bra om min cancer kan dämpas så att den inte växer. Människan är en märkvärdig varelse som kan klara av att leva på olika villkor. Om 5

6 man vill njuta av livet så kan man inte sörja så väldigt mycket i förväg, det gäller bara att ta sakerna efterhand som de kommer, reflekterar Liisa. Den allvarliga sjukdomen har lärt Liisa att njuta av små saker. Till dem hör morgonstunderna: maken kokar kaffe sextiden på morgonen, sätter på radion och inleder en ny dag. För Liisa känns det tråkigt att inte längre kunna gå på konserter. Andningen försvåras då hon måste sitta stilla länge och hon måste harkla sig därför att det blidas så mycket slem. Jag måste hålla mig borta från sådana ställen. Att vara ute tillsammans med vänner och äta, det alldeles underbart. Det känns som wow! Det som tidigare var en självklarhet upplever jag nu som någonting verkligen underbart, berättar hon. Det värsta är att avstå Liisa Lankinen fyller i år 64 år. Hon insjuknade i bröstcancer innan hon hade fyllt trettio. Hon tror att hennes erfarenheter från den tidigare cancersjukdomen hjälper henne att anpassa sig till den här nya sjukdomen. Behandlingarna var på den tiden mycket svagare än nuförtiden men jag blev frisk. Då man en gång har gått igenom en sådan sak och fått leva flera tiotals år så är det lättare att anpassa sig till den här situationen. Det är också lättare då dottern redan är vuxen och då man har barnbarn. Liisa medger att hon efter att ha fått diagnosen lungcancer upplevde rädsla för att hon snart kommer att dö. Man måste inifrån kunna ge utlopp för sin panikkänsla, annars så blir den för tryckande. Hon misstänker att cancern i slutfasen inte kommer att vara någon lätt sak men hon anser att det är bäst att inte ännu tänka så långt. Det allra värsta är kanske att kunna avstå. Det är bra att jag kan prata om allt med min man. Ibland frodas humorn och den kommer att vara till hjälp för honom också i fortsättningen. Liisas äktenskap har varat i 43 år. Under den tiden har makarna lärt känna varandras goda och också mindre goda sidor. Min man tycker att det är förfärligt tungt att dammsuga. Vi har städdag på torsdagar, och på torsdagar varannan eller var tredje vecka ska jag också få min cancerbehandling. Han säger att det nu bara är så att jag måste se till att komma hem på torsdag och hjälpa honom med städningen. Liisa gläds över sina barnbarn, två härliga pojkar. Jag har alltid tänkt att det är väldigt känslomässigt att få sitt första barnbarn, som att bli förälskad. En bra vårdrelation är viktig En bra läkar-vårdar-relation är ytterst viktig vid behandlingen av cancer, anser Liisa Lankinen. Borgå sjukhus är så pass litet att det är lätt att bruka tjänsterna där och det går lätt att kontakta sjukhuset per telefon. Jag har hela tiden en vårdare som jag känner och Heikki (Ekroos) är en bra läkare. Jag kan alltid ringa vårdaren och prata om mina besvär. Hon rådfrågar sedan läkaren vid behov. Det finns många olika slags lungcancerformer, en del går att bota, en del går inte. Det gäller att vara positiv och tro på tilläggstid. Det är härligt att behandlingarna utvecklas och att förbättringar sker hela tiden. Liisas lungcancer innebär att hon måste balansera sitt tal och sin andning. - Om jag talar länge så blir det ansträngande. Jag måste kippa efter andan och stenten piper. Då kan jag inte prata. Sedan måste jag få harkla mig i lugn och ro. Sedan går det igen att andas. Ibland tycker Liisa att det är tungt men sedan tänker hon att det inte finns något annat som hon kan göra. Alternativen är givna och hon måste leva utifrån dem. Det är ens eget val hur man gör. Alla orkar inte tänka så här men var och ens sjukdom är också unik. Somliga kan ha smärtor redan på ett tidigt stadium. Det går inte att nedvärdera något, allt är tillåtet när det gäller känslor och deras brokighet, funderar hon. Orsaken till Liisas lungcancer är sannolikt att hon har rökt och vistats i tobaksrök på kontor och i barndomshemmet. Jag rekommenderar inte rökning för någon. Det är också ett val att röka och någon gång betalar man ett pris för det, antingen ett bra eller ett dåligt. Liisa tycker att det är trevligt att träffa sina olycksbröder på sjukhuset under cancerbehandlingsdagarna. De kan där på samma gång dela med sig av sina erfarenheter och av det som har hänt på sista tiden samt få tips om hur de andra har klarat av sin situation. Människorna är oerhört positiva. Här på lungavdelningen på Borgå sjukhus och Helsingfors Cancerklinik diskuterar vi allvarliga saker men på samma gång kan vi skämta och skratta. Det är också terapi, säger hon med glad röst. 6

7 Här på lungavdelningen diskuterar vi allvarliga saker men på samma gång kan vi skämta och skratta, säger Liisa Lankinen med glad röst. 7

8 Specialist KVINNOR UTSTÅR LUNGCANCER EN LÄNGRE TID ÄN MÄN Lungcancer har fått en dålig klang bland folket. Det är inget under att så är fallet därför att endast procent av dem som insjuknar lever efter fem år. Kvinnor kämpar längre än män också mot den här cancersjukdomen. Text Mirja Karlsson Bild Antero Aaltonen Eeva-Maija Nieminen uppmuntrar patienterna att motionera. Det är väldigt bra om patienterna kan vara fysiskt aktiva och hitta annat att tänka på än cancern. 8

9 IFinland är lungcancer den näst vanligaste cancersjukdomen hos män och den tredje vanligaste cancersjukdomen hos kvinnor. Lungcancer drabbas varje år i Finland omkring personer varav två av tre var män. Antalet män som insjuknar sjunker hela tiden men däremot ökar antalet kvinnor som insjuknar. Orsaken är att rökning har ökat bland kvinnor. Rökning bland kvinnor har ökat och min intuition talar för att kvinnor insjuknar av en mindre tobaksmängd än män. Kvinnornas lungor är mindre men orsaken kan också vara något annat, resonerar Eeva-Maija Nieminen som är specialistläkare på HUCS Hjärt- och lungcentrum. Medelåldern hos dem som insjuknar i lungcancer är år. Män insjuknar vid en högre ålder än kvinnor. En topp för insjuknandet infaller vid ca 80 års ålder. Kvinnor insjuknar på ett jämnare sätt i åldern år. Rökning är den främsta orsaken till lungcancer. I och med att rökningen ökar bland kvinnorna så ökar antalet personer som insjuknar påtagligt. Enligt Nieminen finns det ingen epidemi bland dem som inte röker utan det är rökarna som insjuknar. Man kan insjukna i lungcancer trots att man aldrig har rökt. De som har haft så pass dålig tur uppgår till ca 10 procent av lungcancerpatienterna. Kvinnorna har bättre prognos Kvinnor lever längre också med lungcancer. Den här skillnaden kommer till synes i de relativa överlevnadstalen efter ett och fem år för cancerpatienter som har följts upp under Av kvinnorna levde 41 procent efter ett år och 13 procent efter fem år medan de motsvarande talen för männen uppgick till 32 och 8 procent. Bland kvinnorna finns det kanske fler ickerökare som har insjuknat. Det kan vara en förklaring till att kvinnorna klarar sig bättre eller till att deras cancer lättare går att åtgärda med operation i och med att rökningen ännu inte har skadat lungorna så att de har blivit så dåliga att de inte går att operera, resonerar Eeva-Maija Nieminen. Det här har också konstaterades på basis av en forskning som Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt har gjort och där man ur utskrivningsregistret för Åbo universitets sjukhus samlade in data om alla fall av lungcancer som hade konstaterats mellan 2004 och Efter ett år levde ca 37 procent av patienterna, efter två år ca 23 procent och efter fem år 10,5 procent. Prognosen för kvinnorna var bättre än för männen. Den exakta orsaken till det här är fortfarande okänd. Till de slutsatser som drogs på basis av forskningen hörde således att det var sannolikt att det bland de kvinnor som hade insjuknat fanns fler icke-rökare. Å andra sidan röker kanske kvinnliga rökare färre cigaretter än manliga rökare. Cancer upptäcks för sent Lungcancer upptäcks i allmänhet för sent. När sjukdomen konstateras har patienten haft den redan till exempel i fem år. Röntgenbilden är inte någon känslig diagnosmetod och det tar sin tid innan lungcancern konstateras. Lungorna saknar smärtförnimmelser och har reservutrymme och kapacitet. Inte förrän cancern angriper nerverna i bröstkorgen, orsakar förträngningar i luftrören eller ger upphov till sår på luftrörsytorna så börjar den signalera om sin existens och då går det inte längre att tillfriskna från den. En stor del av patienterna befinner sig på det här stadiet då det inte längre går att bota dem, d.v.s. operera, påpekar Eeva- Maija Nieminen. Om patienten har rökt länge, kan hans eller hennes lungor vara i så dåligt skick att det inte längre finns någon botande behandling. Vid en operation avlägsnar man alltid en bit av lungorna. Då måste man också avlägsna en del av en bra och fungerande lunga. Den resterande 9

10 Specialist delen av lungorna måste alltså vara av bra kvalitet för att patienten ska kunna leva med hjälp av den. Lungcancern är också en lömsk sjukdom därför att av de opererade patienterna avlider hälften till följd av att lungcancern trots allt framskrider. Prognosen för opererade patienter kan förbättras med hjälp av en tilläggsbehandling med cytostatika vilken inleds 4 8 veckor efter operationen. Tack vare cytostatikabehandlingen ökar antalet patienter som är vid liv fem år efter operationen med 5 10 procent. Enligt Nieminen har framför allt de patienter som vid operationen konstateras har metastaser i lymfkörtlarna eller i den del av lungorna som tas bort nytta av tilläggsbehandlingen med cytostatika. Lungcancer som har spritt sig kan behandlas om patienten är i tillräckligt bra kondition. Det här innebär att patienten orkar vara uppe mer än hälften av den tid som han eller hon är vaken och på motsvarande sätt vilar mindre än hälften av den tid som han eller hon är vaken. Behandlingsalternativen är cytostatikabehandling och för vissa patienter ett biologiskt selektivt läkemedel. Det forskas kring screening för lungcancer såväl i Europa som i USA. Man anser dock att screeningarna hittills inte har varit till någon märkbar nytta. Man håller också på att utveckla ett blodtest. Utvecklingen är dock fortfarande på det initiala stadiet och man känner inte till dess effekter. Att behandla symtom är viktigt Eftersom prognosen för lungcancer är dålig koncentrerar man sig vid vården av patienterna på att förbättra livskvaliteten. God palliativ vård bör därför kombineras med övrig vård på ett så tidigt stadium som möjligt. Att lyssna till patienten och behandla symtomen är viktigt med tanke på livskvaliteten. På vår mottagning behöver man inte försöka må bättre än vad man gör Vid forskningar har det konstaterats att förutom behandlingen av cancer så hjälper det också om patienten får övrig vård och om han eller hon slutar röka, uppmuntrar Eeva-Maija Nieminen. Nieminen förundrar sig över varför patienter fortsätter att röka trots att rökningen är den faktiska orsaken till cancern. Det är framför allt viktigt att de som kan behandlas med kirurgiska ingrepp slutar röka men det är nyttigt att sluta röka på alla stadier. De som har slutat röka tidigare befinner sig i en bättre situation därför att deras kropp redan på sätt och vis har rengjort sig och är i bättre skick, säger hon. Eeva-Maija Nieminen uppmuntrar lungcancerpatienterna att vara i rörelse. Det lönar sig aldrig att bara ligga kvar i sängen därför att sjukdomen inte på något vis är ett hinder för att motionera. - Det är väldigt bra om patienterna kan vara fysiskt aktiva och hitta annat att tänka på än cancern. Trots att det är en sjukdom med dålig prognos så har den som får diagnosen tid att sköta sina ärenden och leva ett värdefullt liv. Läkaren uppmanar också patienterna att på ett frimodigt sätt berätta om sina symtom för sin läkare därför att läkaren kan behandla dem. På vår mottagning behöver man inte försöka må bättre än vad man gör och man behöver inte hemlighålla sitt illamående därför att vi kan behandla och lindra symtomen, säger hon. 10

11 Rökavvänjning är en utmaning för många. Om det lyckas, mannen är nöjd, vet lungläkare Maritta Kilpeläinen (på vänstra) och rökavvänjningsskötare Päivi Grönroos. för DET sent ÄR ALDRIG ATT SLUTA Att sluta röka är det effektivaste sättet att förbättra livskvaliteten och möjligheterna att överleva. I Åbo är man bra på det här. Text Marika Javanainen Bilder Vesa-Matti Väärä 11

12 De flesta känner mycket väl till att rökning är skadligt för hälsan. Det talas mindre om de hälsorelaterade fördelarna med att sluta röka: att det blir lättare att andas, att lukt- och smaksinnet och kvaliteten på sömnen blir bättre. Att man återhämtar sig snabbare från operationer och övriga behandlingar. Att det blir lättare att motionera då andningen blir bättre. En känsla av välbefinnande infinner sig redan ett par dagar efter att man har slutat, berättar Päivi Grönroos. Vi betonar de goda sidorna med att sluta röka för att patienterna ska förstå vad det är fråga om, tillägger Maritta Kilpeläinen. Rökavvänjningsskötare Grönroos och lungläkare Kilpeläinen ansvarar för rökavvänjningsenheten på ÅUCS. Den är den första och enda avvänjningsenheten som finns på ett universitetssjukhus i Finland. Det är vanligare att det finns s.k. rökstoppsskötare på hälsovårdscentralerna och inom företagshälsovården. Alla patienter på ÅUCS har möjlighet att besöka rökavvänjningsskötarens mottagning. Det behövs ingen remiss och besöket är avgiftsfritt för patienten. Patienterna är nöjda när det inte tas ut någon avgift av dem, säger Grönroos. Vi får med alla patienter därför att verksamheten är gratis för dem. Dags att sluta skuldbelägga Päivi Grönroos anser att rökare blir numera i alltför stor utsträckning utskällda. De allra värsta är närstående som tror att de genom att tjata och klandra åstadkommer något gott. Det räcker ofta med ett fåtal ord. Man kan säga till exempel att jag hjälper dig, om du vill. Och sedan kan man faktiskt vara tyst. 12

13 Gruppdeltagarna klagar inte utan de kämpar. Rökavvänjningsskötare Päivi Grönroos på Åbo universitets centralsjukhus (ÅUCS) startar en ny grupp i genomsnitt varje månad. Varje grupp samlas regelbundet cirka tio gånger. Efter att ha fått massor med ovett för rökningen är det inte något under att många är rädda att söka sig till avvänjningsskötaren. De är rädda att jag ska skälla ut dem och slå knytnäven i bordet. Några patienter har innan de har gått ut ur rummet sagt att det inte heller var så hemskt som de hade trott, säger Grönroos och skrattar. Humor är ett av hennes instrument. Under det första mötet går jag igenom patientens rökningshistoria och orsakerna till att han eller hon har sökt sig till avvänjningen. I bakgrunden finns ofta tidigare försök att sluta. Förutom att diskutera med patienten så gör Päivi Grönroos också ett test som visar patientens nikotinberoende. Jag frågar ofta vad patienten är rädd för. Somliga av patienterna älskar att röka och är rädda att de inte kan sluta. Varje patient får själv bestämma om han eller hon hellre vill ha individuell handledning än handledning i grupp. För alla är det inte naturligt att prata om sina egna angelägenheter i en grupp. Individuell handledning pågår i allmänhet tills dess att patienten inte har rökt på 3 4 månader. Ibland kan ett besök ersättas med ett telefonsamtal. Handledning ges i grupper som består av 6 10 personer och gruppen samlas regelbundet, i allmänhet cirka tio gånger. Det finns många som är intresserade. De följande lediga tiderna finns om 2,5 månader. En kvinnas show I Åbo har det redan ordnats över 80 avvänjningsgrupper. Alla har ordnats av Päivi Grönroos. Jag bildar grupper med deltagare som är i ungefär samma ålder. Under de två första gångerna får deltagarna bekanta sig med varandra och berätta om sina tidigare upplevelser av att sluta röka. Vi går hela tiden 13

14 Päivi Grönroos som är rökavvänjningsskötare avslutar alltid ett möte på ett sätt som gör att alla blir på gott humör. Jag kommer också ihåg att varje gång ge alla beröm. igenom vilka ställen och situationer som är farliga med tanke på dem som ska försöka sluta röka. Efter de två gångerna kommer vi överens om ett gemensamt datum den dag då deltagarna slutar att röka. För var och en väljs dessutom ett lämpligt läkemedels- och nikotinpreparat som hjälper patienten att sluta. Man måste komma ihåg att det är fråga om ett nikotinberoende, säger Maritta Kilpeläinen. Alla känner vanligtvis någon som utan resultat har försökt använda ett avvänjningsläkemedel eller nikotinpreparat. De som arbetar med avvänjning vet att orsaken ofta är ett felaktigt bruk. Många använder för små doser och slutar att använda ett nikotinersättningspreparat för snabbt. Också läkemedelsbehandlingar avslutas ofta för tidigt. Avvänjning i grupp är effektiv och kostnadseffektiv verksamhet. Över 55 procent av gruppdeltagarna klarar av att sluta röka. Ibland slutar de att röka efter att det har gått flera år sedan de deltog i gruppen. Lättare i grupp än ensam Matti, 60, som deltar i en avvänjningsgrupp uppskattar de tips som han har fått av de övriga gruppdeltagarna. Jag vet med mitt förnuft att jag borde sluta. Känslan bara släpar efter, berättar Matti. Matti började röka vid 16 års ålder. Han rökte vanligen 1,5 2 askar om dagen i nästan 30 års tid. Han slutade röka när han konstaterades ha infektionsastma. Jag blev verkligen skrämd och slängde genast tobaksasken som jag hade på mig. Jag levde därefter tio år helt utan cigaretter. En gång bad Matti emellertid en kompis om att få en cigarett och snart igen en till. Sedan köpte han en egen ask. Han rökte trots astman och försökte sluta men misslyckades alltid. På hösten 2014 fick Matti veta att han har cancer i urinblåsan. Tumören var lokaliserad till urinblåsan och gick att opera. För fem veckor sedan blev det på canceravdelningen tal om att det finns en rökavvänjningsskötare. Jag tänkte genast att varför inte. Matti har positiva upplevelser av avvänjningen i grupp. Det är lättare att sluta tillsammans än ensam. Matti har redan hunnit rekommendera gruppen för sin bror som har kronisk obstruktiv lungsjukdom. Om det blir svårt så ringer jag en kompis I gruppen berättar man om tobakens egenskaper och man diskuterar också frågor i anslutning till att sluta röka. De här sakerna är redan bekanta för Matti. Sedan får alla i tur och ordning berätta vad de har varit med om och hur de har klarat sig. Jag har fått bra tips och idéer utifrån det som de andra har berättat, säger Matti. Nu har Matti varit tre veckor utan att röka. Jag orkar mycket bättre och jag sover mycket bättre därför att jag inte längre behöver vakna för att röka. I avvänjningsfasen använder han som hjälp också nikotinplåster och han har för säkerhets skull också nikotintuggummi i fickan. Abstinensbesvären är emellertid inte det som har varit det värsta för Matti. De värsta stunderna är då han är ensam. Tankarna börjar så lätt kretsa kring rökning. Då ringer jag en kompis. Jag har kompisar som också nyligen har slutat röka. De kämpar. Det går också att ringa rökavvänjningsskötare Päivi Grönroos men bara på dagtid. En bra sak med kompisarna är att dem kan man ringa också på kvällen eller när som helst när nöden är som störst. Ibland märker jag att någon har försökt ringa mig också på efternatten. Då svarar jag emellertid inte i min arbetstelefon, säger Päivi Grönroos. 14

15 VAD HADE HÄNT, OM JAG BARA HADE VETAT? Om jag som ung hade känt till rökningens alla konsekvenser så skulle jag kanske ha kunnat låta bli att börja. Det hade också varit till hjälp om min flickvän skulle ha slutat. Jag kommer ihåg att de förbud som mina föräldrar ställde var verkningslösa. Matti ATT BE OM ELLER ERBJUDA HJÄLP? Få finländare klarar av att be om läkarhjälp för att sluta röka. Orsaken är till en del kulturrelaterad: rökning uppfattas inte som en sjukdom som man måste få hjälp med för att kunna sluta. Den skam som är relaterad till rökningen gör det också värre att be om hjälp. Situationen är en annan när hälso- och sjukvården bjuder ut hjälp med att sluta röka. I allmänhet är attityderna positiva. Merparten av patienterna tar emot hjälp när den bjuds ut, säger Päivi Grönroos. I mängden finns dock också de som inte vill ha eller de som inte anser sig behöva hjälp. De säger att de slutar sedan någon gång och förklarar att deras egna försök att sluta misslyckades en gång i tiden på grund av dålig karaktär eller ryggradslöshet. Förutom patienterna så behöver också de yrkesutbildade personerna inom hälso- och sjukvården hjälp och stöd. Rökning är en beroendesjukdom och många upplever att den är svårbehandlad. Läkare behöver också stöd för att de ska ha färdigheter i att ta upp rökning till tals med patienterna och färdigheter i att stödja dem i att sluta röka, säger Maritta Kilpeläinen. Matti som har rökt länge har lagt märke till att läkarnas inställning till rökning har förändrats under årens lopp. Tidigare befallde läkarna mig att sluta röka genast. Nu säger de att du kunde kanske fundera över rökningens följder. Det har mycket mera effekt. info PÅ VILKET SÄTT STÖDJER HÄLSOVÅRDEN DEN SOM SKA SLUTA RÖKA? Rådgivning och individuell handledning - Motivation till att sluta - Datum för när patienten slutar röka slås fast - Sätt att agera när tobaksbegäret slår till - Kartläggning av risksituationer för återfall - Tidigare erfarenheter - Kartläggning av övriga stödformer Planering och kontroll av substitutions- eller läkemedelsbehandling Handledning i grupp eller annat kamratstöd Nikotinersättningsbehandling - På apotek utan recept Receptbelagda läkemedel (bupropion, vareniklin, nortriptylin) Elektriska cigaretter används inte (tillräckliga kunskaper om säkerheten och effekten saknas). 15

16 Cancerorganisationerna Bli medlem Du kan bli medlem antingen genom att fylla i kortet nedan eller genom att anmäla dig via nätet på adressen Då kan du bli medlem i din regionala cancerförening, i en av de landsomfattande patientorganisationerna eller både och. Föreningarna bestämmer själva medlemsavgiften och den är euro. Vi bjuder rehabilitering för cancerpatienter och deras närstående stödpersoner diskussionsgrupper rådgivning i hela landet rådgivningsstationer där en sjukskötare specialiserad på cancer har mottagning Medlemsblankett Jag vill bli medlem Namn Adress Jag är svenskpråkig och vill ha tidskiften Adressförändringar Namn Medlemsnummer (Från tidskriftens baksida, nummerserien ovanför namnet) Medlemsförening Gammal address Ny adress Vastaanottaja maksaa postimaksun Mottagaren betalar portot CANCERFÖRENINGEN I FINLAND KOD SVARFÖRSÄNDELSE