Läkemedelsverkets övervakning av vaccinsäkerhet. Bilaga 6 till Regeringsuppdrag 2013 Vaccinuppföljning

Transkript

1 Läkemedelsverkets övervakning av vaccinsäkerhet Bilaga 6 till Regeringsuppdrag 2013 Vaccinuppföljning

2

3 Övervakning av vaccinsäkerhet Aktörer Säkerhetsövervakningen av läkemedel inom EU innefattar många olika ansvariga aktörer, bland annat den Europeiska läkemedelsmyndigheten (European Medicines Agency; EMA) som samordnare, de nationella läkemedelsmyndigheterna inom EU, Europeiska kommissionen, hälso- och sjukvårdspersonal, patienter och läkemedelsföretag. Arbetet bedrivs både i Sverige som en del av ett nationellt ansvar, men också inom EU och globalt genom att en god säkerhetsövervakning på läkemedelsområdet förutsätter samverkan över nationsgränserna och att berörda företag uppfyller gällande krav. Vaccin klassificeras som läkemedel och hanteras därför på likartat sätt. Läkemedelsverket ingår i ett nätverk av EU:s nationella läkemedelsmyndigheter, Europeiska kommissionen och EMA som ansvarar för godkännande och tillsyn av läkemedel/vaccin i Europa. En vetenskaplig kommitté vid EMA, Kommittén för säkerhetsövervakning och riskbedömning av humanläkemedel (PRAC) har nyligen inrättats som ett komplement till Kommittén för humanläkemedel (CHMP). I PRAC:s uppgifter ingår att ge råd i frågor om läkemedelssäkerhet inom EU till andra regulatoriska kommittéer/grupper som har ansvar för humanläkemedel. Förutom experter med sakkunskap inom säkerhetsövervakning och riskbedömning från EU:s medlemsstater ingår också representanter från patientorganisationer och hälso- och sjukvårdspersonal. Dessutom finns rådgivande arbetsgrupper till CHMP bestående av experter med särskild vaccinkompetens, Vaccines Working Party (VWP), där Läkemedelsverket är representerad och en särskild rådgivande grupp av utvalda oberoende europeiska vaccinexperter, Scientific Advisory Group on Vaccines (SAG-V). Ur Läkemedelsverkets perspektiv är en väl fungerande nationell samverkan kring vaccin viktig både med ansvariga myndigheter och landstingen, på ett övergripande strategiskt plan och från kommunikationssynpunkt, men också med hälso- och sjukvårdspersonal och konsumenter som rapporterar in misstankar om biverkningar samt smittskyddsläkarna, på ett operativt plan. Före godkännandet av vaccin Utveckling av läkemedel inklusive vaccin pågår normalt under många år för att man ska få tillräcklig kunskap om dess effekter och säkerhetsprofil. De europeiska myndigheterna fattar beslut om att godkänna ett läkemedel/vaccin efter att ha utvärderat dess nytta och risker baserat på resultat från kliniska prövningar. I vissa fall har vaccinet godkänts i något annat land tidigare, och då ingår även dessa erfarenheter i dokumentationen inför godkännandet i EU. När ett vaccin godkänns och får försäljas innebär det att det finns tillräckligt underlag för att nyttan bedöms 3

4 vara större än riskerna för den genomsnittlige patienten. I kliniska prövningar deltar ett relativt litet antal patienter under en begränsad tidsperiod. Patienterna i kliniska prövningar väljs noggrant ut och följs mycket grundligt under kontrollerade former. Även om kliniska prövningar i allmänhet kan identifiera de vanligaste och mest förutsägbara biverkningarna kan ovanligare biverkningar bara upptäckas när läkemedlet/vaccinet använts av ett mycket stort antal patienter. För vaccin krävs i normalfallet en säkerhetsdatabas som tillåter att man upptäcker biverkningar med en frekvens på minst 1/1000, men man kan också kräva större studier om det bedöms nödvändigt. Inom ramen för godkännandet krävs för vissa läkemedel att företagen har en så kallad riskhanteringsplan (Risk Management Plan, RMP), där kända och potentiella risker beskrivs, och där man också beskriver planer för uppföljning inklusive eventuella säkerhets- och effektstudier (PASS = post-authorisation safety study och PAES=post-authorisation efficacy study) som behövs för att få en bättre bild av vaccinets effekter och biverkningar när det används i praktiken. Riskhanteringsplanerna används som ett verktyg för att identifiera vad som är känt och inte känt om riskerna; vilka studier som behövs för att samla in mer information och vad som behöver göras för att minimera riskerna för patienterna. Riskhanteringsplanerna kan utgöra ett komplement till den befintliga produktinformationen. Efter godkännandet, när läkemedlet/vaccinet används Läkemedelsmyndigheterna erhåller informationen från många olika källor under ett läkemedels livscykel. Det är särskilt viktigt att på ett strukturerat sätt följa upp nya läkemedel/vaccin som introduceras på marknaden. Övervakningen efter godkännandet är betydelsefull eftersom en större och mer skiftande grupp av patienter kommer att få vaccinet efter godkännandet. De kan t.ex. ha andra bakomliggande sjukdomar och de kan behöva ta andra läkemedel samtidigt. Samma övervakningsmetoder används inom hela EU så att man kan dela information som samlats in i enskilda EU länder. Övervakningen fortgår under läkemedlets hela livscykel, dvs. så länge produkten finns på marknaden. Effekt och säkerhet för produkterna följs dels i riktade uppföljningsprogram, som beskrivs vid godkännandet, och dels genom t.ex. spontanrapporter av biverkningar. Den tillkommande informationen utgör en viktig del i den nytta/riskvärdering som görs löpande av de godkända vaccinerna som används inom EU. Tillverkaren har ansvar för att till myndigheten rapportera de aktiviteter som beskrivits i riskhanteringsplanen vid godkännandet, t ex studieresultat från uppföljningsstudier. Tillverkaren ska också komma in med så kallade periodiska säkerhetsrapporter (PSUR) som granskas av läkemedelsmyndigheterna. I dessa rapporter ingår dels resultat från kliniska studier, riktade uppföljningar som ålagts företaget, samt sammanställningar av biverkningsrapporter från hela världen. 4

5 Förutom data för den aktuella tidsperioden och för substansen ska den innehålla en uppdaterad vetenskaplig utvärdering av vaccinets nytta/risk förhållande. Dessa aktiviteter kan i sin tur leda till att användningen påverkas genom att ändringar införs i produktresumén om utökad indikation eller indragning av indikationer, varningar, kontraindikationer osv. En ny rutin för att informera om läkemedel som övervakas särskilt noggrant av myndigheterna har införts inom EU. Läkemedel under så kallad utökad övervakning kommer att kunna identifieras genom att produktinformationen innehåller en svart triangel med spetsen nedåt med en förklarande text ( Detta läkemedel är föremål för utökad övervakning). Den utökade övervakningen tillämpas bland annat på läkemedel med nya aktiva substanser; biologiska läkemedel t.ex. vaccin; läkemedel med villkorade godkännanden och för läkemedel där ytterligare studier krävts. För närvarande (april 2013) finns fyra vacciner på den EU gemensamma listan över läkemedel som är föremål för utökad övervakning. En produkt står kvar på listan i fem år eller tills PRAC beslutar att ta bort den från listan. Uppföljning av spontanrapporterade biverkningar Läkemedelsverket har till uppgift att övervaka, identifiera och analysera nya och okända biverkningar eller om det uppstått en ökad frekvens/förändrad allvarlighetsgrad av redan kända biverkningar för biverkningsrapporter inkomna i Sverige. En biverkning definieras som en skadlig och oavsedd reaktion på ett läkemedel. Genom den nya farmakovigilanslagstiftningen i Europa som trädde ikraft i juli 2012 gäller en vidare definition av biverkningar än tidigare i och med att den nu omfattar alla negativa effekter som noteras i samband med läkemedelsanvändning dvs. även när produkten inte använts i överensstämmelse med godkänd produktinformation. Den nya EU-gemensamma lagstiftningen om säkerhetsövervakning av läkemedel innebär också att större fokus läggs på så kallad signalspaning hos läkemedelsmyndigheterna inom EU. Den viktigaste informationskällan för nya biverkningssignaler är så kallade spontanrapporter av misstänkta biverkningar från hälso- och sjukvården. Så kallad data-mining används för att upptäcka biverkningssignaler i stora register. Det innebär att man letar efter mönster och strukturer i stora datamängder med hjälp av olika statistiska modeller. En ny signal kan även upptäckas vid den löpande nationella registreringen av enskilda biverkningsrapporter. Signalen kan sedan eventuellt bekräftas också i de större registren och/eller i andra källor t.ex. i kliniska studier och medicinsk litteratur. En biverkningssignal definieras av Världshälsoorganisationen WHO som: Rapporterad information om ett möjligt kausalt (orsaks-) samband mellan en biverkning och ett läkemedel, där sambandet sedan tidigare är okänt eller ofullständigt dokumenterat. Vanligen krävs mer än en enstaka rapport för att 5

6 generera en signal, beroende på hur allvarlig biverkningen är och rapportens kvalitet. För att kunna identifiera nationella signaler registreras alla rapporterade biverkningar från hälso- och sjukvården i en gemensam databas (SWEDIS), inklusive biverkningsrapporter om vaccin som initialt registrerats i SVEVAC. Även biverkningsrapporter från konsumenter registreras i en databas. Läkemedelsverket ansvarar för att biverkningsrapporter med allvarliga reaktioner (serious adverse events; SAE) vidarebefordras till den europeiska biverkningsdatabasen EudraVigilance på EMA samt till berörda företag. Samtliga svenska biverkningsrapporter, både allvarliga och icke allvarliga, skickas även regelbundet till WHO:s databas lokaliserad hos Uppsala Monitoring Centre (UMC) i Uppsala. De svenska rapporterna är en del av det internationella biverkningsregister som UMC förvaltar och använder för att generera potentiella signaler. WHO publicerar regelbundet en internationell tidskrift där de signaler som identifieras beskrivs. Dessa signaler kan sedan bedömas av de nationella myndigheterna för eventuella regulatoriska åtgärder. För läkemedel som är godkända via den centrala proceduren görs rutinmässigt varje månad en analys av rapporterna i den europeiska databasen EudraVigilance. EMA har huvudansvaret för analysen men Läkemedelsverket kan bistå vid behov t.ex. i de fall där Sverige är utsedd till Rapportör, dvs. har ett övergripande ansvar inom EU för ett enskilt vaccin. Potentiella signaler valideras och om signalen kvarstår undersöks om liknande signaler finns behandlade i de periodiska säkerhetsrapporterna från företagen eller i riskhanteringsplanen och/eller om de har diskuterats i PRAC. Om detta inte är fallet studeras fallrapporterna närmare genom att t.ex. analysera tidssamband, doser, förväxlingsfaktorer ( confounding factors ) och annan relevant information. För alla rapporter, inklusive vaccinrapporter, följer Läkemedelsverket upp alla svenska fall i SWEDIS rutinmässigt var 14:e dag. Vaccinsvikt Vaccinsvikt ska rapporteras som en biverkning till Läkemedelsverket. Myndigheten registrerar de fall som rapporteras och har även en aktiv löpande överföring av de eventuella fall med vaccinbiverkningar som skickats till SMI. Rapporten hanteras på samma sätt som andra biverkningsrapporter med registrering, bedömning, nationell signalspaning och överföring till EudraVigilance med del i europeisk signalspaning. Under åren inkom till Läkemedelsverket 57 rapporter om utebliven effekt efter vaccination, varav 55 bedömdes ha ett troligt samband. 6

7 Akuta säkerhetssignaler Inom EU-nätverket bestående av de nationella läkemedelsmyndigheterna, EMA och den Europeiska kommissionen finns gemensamma system och rutiner för att skyndsamt informera varandra om akuta säkerhetssignaler. I PRAC:s uppgifter ingår att samordna skyndsamma unionsomfattande bedömningar av akuta säkerhetsfrågor. Läkemedelsverket har också en skriftlig rutin för hantering av akuta säkerhetslarm som beror av allvarliga produktrelaterade problem. Det är essentiellt att snabbt få ut information vid akuta säkerhetssignaler t.ex. data från Vaccinationsregistret på SMI. I en akut situation kan Läkemedelsverket behöva få tillgång till nödvändiga data genom att inom ramen för sin myndighetsutövning utreda misstankar om allvarliga säkerhetssignaler. Detta tillvägagångssätt användes i samband med att den första signalen om narkolepsi efter vaccination med Pandemrix utreddes. Det tog dock lite tid innan samsyn nåddes mellan berörda parter, dvs. mellan berörda landsting/regioner och Läkemedelsverket, om att detta utgjorde tillräcklig legal grund för att kunna lämna ut de vårddata som begärdes av Läkemedelsverket. För forskningsändamål behöver man dock få godkännande från etisk kommitté innan registerdata för studier kan göras tillgängliga. Förfarandet innebär i sig en fördröjning av tillgång till data och tillämpades därför inte i den akuta situationen. Etikgodkännande har dock begärts för efterföljande studier som mer har haft karaktären av fördjupande utredning snarare än en initial utredning av misstankar om en akut säkerhetssignal. Behovet av att utforma en typ av generell ansökan om datauttag som inges proaktivt för att snabbare kunna utreda misstankar om akuta säkerhetssignaler har diskuterats, men frågan behöver utredas mer. Riktade studier (observationsstudier t ex kohort- och fallkontrollstudier) Vid behov kan Läkemedelsverket inom ramen för sitt uppdrag också initiera mer långsiktiga åtgärder som t.ex. ytterligare säkerhetsuppföljning i form av studier. Observationsstudier möjliggör vanligtvis större studiepopulationer och längre uppföljningstider och därmed förbättrade möjligheter att identifiera och kvantifiera ovanliga men allvarliga biverkningar även efter lång tid. De ger också möjligheter att studera mer oselekterade patientpopulationer än de som ingår i kliniska studier. Register av olika slag läkemedels-/vaccinationsregister och sjukdomsregister eller journaldatabaser är oftast inte strukturerade för bred och återkommande systematisk bearbetning för att generera signaler om nya, oväntade samband mellan läkemedelsbehandling och biverkningar. Däremot kan register vara ovärderliga för att förstärka eller bekräfta misstankar om misstänkta biverkningar och även för att kvantifiera omfattningen av ett eventuellt problem. Observationsstudier, och tillgång till kliniska data kring behandling, effekt och 7

8 följdsjuklighet över lång tid, utgör därför ett nödvändigt komplement till kliniska prövningar, fallrapporter och spontanrapportering av klassiska biverkningar. I vissa fall är det nödvändigt att samverka över nationsgränserna för att få ett tillräckligt stort studiematerial. VAESCO (Vaccine Adverse Event Surveillance & Communication) och Brighton Collaboration ( är exempel på nätverk som utför epidemiologiska studier på vaccinområdet genom att via gemensamma studieprotokoll och standardiserade falldefinitioner samla nationella säkerhetsdata för utvärdering och bedömning. Som ett led i Läkemedelsverkets uppdrag att följa upp vacciners effekt och säkerhet i klinisk användning har ett antal studier om pandemivaccinet Pandemrix genomförts under år , parallellt med säkerhetsuppföljningsarbetet på EU nivå. Med anledning av pandemin 2009 vaccinerades en stor andel av den svenska befolkningen med ett och samma vaccin under en begränsad tid vilket gjorde att en signal om ökad risk för narkolepsi kunde upptäckas, trots att sjukdomen är ovanlig och svårdiagnostiserad. Den situation som uppstod är unik. Under våren och sommaren 2010 fick Läkemedelsverket in de första rapporterna från hälso- och sjukvården om att barn och ungdomar misstänktes ha fått narkolepsi efter vaccination mot svininfluensan. En liknande ökning av biverkningsrapporter sågs vid samma tid också i Finland. För att ta reda på om det finns en ökad risk att insjukna i narkolepsi efter vaccination med Pandemrix har Läkemedelsverket hittills genomfört fyra olika studier. 1. En studie i fyra landsting/regioner som byggde på registerdata där antalet diagnostiserade fall av narkolepsi jämfördes mellan vaccinerade och ovaccinerade individer. Resultaten visade på en ökad risk för narkolepsi hos barn och ungdomar < 20 år efter vaccination med Pandemrix jämfört med dem som inte vaccinerats (ref. 1). 2. En s.k. fallinventeringsstudie för att undersöka om antalet fall av narkolepsi i Sverige hade ökat under , då pandemin hade sin utbredning i Sverige, jämfört med tidigare år (ref. 2). 3. För att studera biverkningsprofilen med avseende på vissa autoimmuna och neurologiska sjukdomar utförde Läkemedelsverket i samverkan med Karolinska Institutet en registerstudie, där förekomsten av de utvalda sjukdomarna jämfördes mellan vaccinerade och ovaccinerade individer i Stockholms Läns Landsting (ref. 3). 4. En omfattande registerstudie har nyligen utförts tillsammans med Karolinska Institutet och sju landsting/vårdregioner i Sverige. Denna studie inkluderar en större studiepopulation, många fler diagnoser samt en längre uppföljningstid (ref. 4). 8

9 Resultaten från studierna har tillsammans med uppgifter från Finland och några andra europeiska länder har lett till att Pandemrix inte längre rekommenderas för användning på barn och ungdomar yngre än 20 år. För närvarande pågår diskussioner inom EU om uppdateringar av produktinformationen för Pandemrix för att den bättre ska spegla det kunskapsläge som nu råder. Ett tydligt samband mellan vaccination mot svininfluensan och en ökad risk för narkolepsi hos barn och ungdomar har setts, men hittills insamlade data har inte gjort det möjligt att dra slutsatser kring verkningsmekanismerna. De epidemiologiska studier behöver nu följas upp med särskilt riktade studier om orsaksmekanismer som kan förklara riskökningen. Det är angeläget att öka förståelsen för bakomliggande faktorer till den ökade risken för narkolepsi som noterats. Läkemedelsverket har därför även ställt sig positiva till och stöttat ytterligare forskning som kan öka kunskapen om vaccinsäkerhet. Detta sker genom samordning av vissa utvalda forskningsprojekt som genomförs av externa forskare på Karolinska Institutet och Smittskyddsinstitutet. I vissa delar genomförs projekten i samverkan med forskare i Finland (ref. 5). Riskkommunikation Erfarenheten från sjukvården analyseras och bedöms tillsammans med information från studier och andra länders erfarenheter. Iakttagelserna kan föranleda så kallade regulatoriska åtgärder, bland annat ändringar i produktinformationen, men kan också resultera i ett kunskapsunderlag riktat till hälso- och sjukvården med rekommendationer kring användningen. En viktig uppgift för Läkemedelsverket speciellt i det akuta skedet, t.ex. vid en influensapandemi, är att snabbt kunna ge kvalitetssäkrade svar på produktrelaterade frågor både från hälso- och sjukvården och från allmänheten. Ansvaret för det nationella vaccinationsprogrammet är ett gemensamt åtagande vilket gör att samverkan med Smittskyddsinstitutet och Socialstyrelsen är särskilt viktig. Läkemedelsverkets roll är att bistå med expertkunskap om godkända vaccin, både för de vaccin som redan används inom ramen för det nationella vaccinationsprogrammet och för nytillkommande vaccin i programmet. Styrkor Läkemedelsområdet är väl reglerat både vad gäller vilka krav som ska ställas inför att ett nytt läkemedel/vaccin ska godkännas för försäljning och efter att det finns tillgängligt. År 2012 stärktes EU:s möjligheter gällande säkerhetsövervakning av läkemedel genom ny EU gemensam lagstiftning. Syftet är att erhålla ökad patientsäkerhet genom bättre övervakning av läkemedel. Systemet ska bli mer robust och transparent. Förbättrad folkhälsa genom bättre procedurer för att upptäcka, bedöma, förstå och förebygga biverkningar och andra 9

10 läkemedelsrelaterade problem blir också en konsekvens av de ändrade reglerna (ref. 6). Den nationella samverkan om vaccinationer mellan berörda myndigheter, bl a Smittskyddsinstitutet och Socialstyrelsen, har stärkts vilket har underlättat arbetet och bidragit till att vården och allmänheten kunnat få en mer enhetlig och samlad bild inom vaccinområdet. Begränsningar och svagheter Den fördelning som finns av ansvaret mellan olika myndigheter vad gäller uppföljning av vacciner/vaccinationer uppfattas ibland av utomstående som otydlig. Ansvarsfördelningen framgår dock bl a av de myndighetsspecifika instruktionerna från regeringen. Krav på säkerhetsuppföljning av enskilda vaccin åläggs vanligen den ansvarige marknadstillståndsinnehavaren som ett resultat av de regulatoriska myndigheternas bedömning. De åtgärder som då behöver vidtas, bl a i form av kompletterande studier bekostas av företaget. I de fall man skulle behöva utföra ytterligare studier för att öka kunskapen om vacciners säkerhetsprofil finns i dagsläget ingen uttalad finansiär. I ett akut skede kan detta orsaka oönskade fördröjningar då resurserna för att utföra nödvändiga studier inte finns fördefinierade. Möjligheten att utföra vaccinsäkerhetsstudier som inte enbart begränsar sig till ett enskilt vaccin kan försvåras av tillgången på nödvändiga data. Studier av den typen kan därför inte alltid överlåtas till enskilda företag. Istället behöver andra aktörer, t ex akademin och myndigheter, ta ansvar för att de genomförs. Infrastrukturen för vaccinuppföljning i ett internationellt perspektiv är begränsad vilket försvårar möjligheterna att utöka studiematerialet och därigenom kunna få en mer heltäckande bild (se även nedan projekt för förbättringsåtgärder). En annan viktig begränsning i övervakningssystemet är den rådande underrapporteringen av biverkningar. Läkemedelsverket kan vid behov initiera en intensifierad monitorering av läkemedel/vaccin i användning. Den intensifierade övervakningen innebär bland annat att Läkemedelsverket kan gå ut med uppmaningar om ökad uppmärksamhet i sjukvården beträffande specifika tillstånd för att få tidiga signaler om eventuella biverkningar. Underrapporteringen kan ha olika orsaker; tidsbrist, rapporteringssätt, okunskap om regelverk (här föreskrifter) och otillräcklig kunskap om vikten av spontanrapportering. Generellt finns också en okunskap bland sjukvårdens rapportörer om vad som klassificeras som en biverkning att rapportera. Med den nya europeiska gemensamma farmakovigilanslagstiftningen ska även biverkningar som 10

11 konsekvens av exempelvis felanvändning av läkemedel, överdos, missbruk och exponering i arbetet rapporteras. En möjlig begränsning för rapporteringen kan vara att rapportören inte har en skriftlig blankett för biverkningsrapportering tillgänglig. För att rapporteringen ska kunna göras så smidigt och enkelt som möjligt, går det dock också att rapportera biverkningar elektroniskt via Läkemedelsverkets hemsida, för den som så önskar. För att en biverkningsrapport ska kunna hanteras krävs att relevant minimiinformation enligt det gemensamma europeiska regelverket finns tillgänglig i rapporten dvs en identifierbar rapportör, en patient, ett misstänkt läkemedel och en biverkning. Om någon av dessa fyra delar saknas, ska rapportören kontaktas för komplettering. I majoriteten av fallen finns all relevant information med i rapporten. Dock behöver biverkningshandläggarna ibland kontakta rapportören för att få kompletterande information avseende kliniska uppgifter för att exempelvis göra en optimal och initial kausalitetetsbedömning eller uppföljning av förlopp. Även konsumenternas biverkningsrapporter kan generellt sägas ha en bra kvalitet. Om konsumenterna via blanketten har medgivit att Läkemedelsverket kan kontakta rapportören för mer information, görs det vid behov. Batchnummer efterfrågas alltid i samband med biverkningsrapporter avseende biologiska läkemedel om den informationen saknas i den ursprungliga rapporten. Förbättringsåtgärder och behov av metodutveckling Läkemedelsverket arbetar aktivt med att försöka motverka underrapporteringen av misstänkta biverkningar. De sex regionala biverkningscentra som tidigare hanterade lokala biverkningsrapporter har fått en ny roll. En huvuduppgift är att de ska utbilda och informera om biverkningar och oönskade effekter i samband med läkemedelsbehandling och vaccination. Målsättningen är att ökad kunskap och medvetenhet om biverkningar leder till ökad rapportering och ökad patientsäkerhet. En särskild informationsaktivitet planeras av enheten för Läkemedelssäkerhet angående den nya märkningen av vissa produkter för utökad övervakningen av biverkningar för vissa läkemedel/vaccin. Den nya farmakovigilanslagstiftningen är också tänkt att bidra till en stärkt säkerhetsuppföljning nationellt och inom EU. Läkemedelsverket arbetar med ett projekt med att möjliggöra elektronisk biverkningsrapportering. Det är ett delprojekt inom den nationella läkemedelsstrategin. Målet för projektet är att etablera ett användarvänligt sätt för hälso- och sjukvårdspersonal (rapportör) att rapportera läkemedelsbiverkningar direkt i rapportörens journalsystem eller i andra relevanta vårdsystem. För att åstadkomma detta behövs det samarbete mellan Läkemedelsverket, sjukvårdshuvudmän och deras systemleverantörer under planerings- och införandeprocessen. Då projektet kommer att täcka i princip samtliga vårdadministrativa system, apotekssystem och kvalitetsregister, planeras initialt 11

12 några pilotprojekt i begränsad omfattning. I en första fas på ett sjukhus och/eller vårdcentral, senare i pilotprojekt för ett apotek och ett kvalitetsregister. Efter att pilotprojekt har gett erfarenheter, startas införande på en bredare front. Ett nytt biverkningsregister är under utveckling. Det ska ersätta den nuvarande nationella databasen SWEDIS. Planen är att den ska driftsättas hösten Det nya registret är mer anpassat till den nya säkerhetslagstiftningen vilket samtidigt innebär bättre förutsättningar. Med det nya systemet/registret för biverkningar kommer Läkemedelsverket att ha möjlighet att registrera samtliga rapporter i ett och samma system oavsett vem som är rapportör (hälso- och sjukvård, konsument eller farmaceut). Det ger en bättre möjlighet till överblick och urval vad gäller exempelvis generell och riktad signalspaning och kontroll av dubbelrapportering avseende samtliga rapporter. Med det nya systemet blir det också möjligt att ta emot och direkt i systemet registrera elektroniska rapporter från olika rapportörer via Läkemedelsverkets hemsida. Det nya systemet är också en förutsättning för att kunna ta emot elektroniska rapporter direkt från sjukvårdens journalsystem och kvalitetsregister. Ett samarbete mellan Läkemedelsverket och SMI pågår för att utveckla arbetsrutiner för datauttag ur Vaccinationsregistret i utredningen av misstänkta biverkningar och i säkerhetsuppföljningen. Ett samarbete har påbörjats med Socialstyrelsen angående Lex Maria fall (som en konsekvens av den nya säkerhetslagstiftningen). SMI och Läkemedelsverket samverkar genom att biverkningsrapporter överförs regelbundet från SVEVAC till Läkemedelsverkets biverkningsdatabas. Läkemedelsverket deltar aktivt i det myndighetsgemensamma samarbetet kring kommunikation om vaccinrelaterade frågor. Kommunikationsenheten bedriver aktiv omvärldsbevakning även avseende vaccinområdet. Detta gäller också enheten för Läkemedelssäkerhet som från sitt perspektiv bevakar vetenskaplig litteratur löpande. För bedömning och säkerhetsuppföljning av särskilda biverkningar i samband med administration av ett vaccin vill man också kunna jämföra med befintliga data på bakgrundincidensen av sådana reaktioner i målpopulationen för vaccinering liksom frekvensen av reaktionerna vid den sjukdom man vaccinerar mot. Underlag till information om bakgrundsincidensen av en viss reaktion/sjukdom kan erhållas från litteraturen och/eller från hälsodataregister för diagnoser som krävt sjukhusvård eller poliklinisk vård på sjukhus. Ett stort EU-projekt med stöd från IMI (Innovative Medicines Initiative) som är ett samarbete mellan EU-kommissionen och EFPIA (European Federation of Pharmaceutical Industries and Associations) har nyligen inletts. Syftet med projektet är att utveckla ett system för snabbare utvärdering av vacciners nytta/risk i Europa: Developing a framework for rapid assessment of vaccination 12

13 benefit/risk in Europe. EMA deltar som partner i projektet, tillsammans med flera andra aktörer inklusive läkemedelsmyndigheter i Europa. Det innefattar flera delprojekt och förhoppningen är att man kommer att kunna föreslå en infrastruktur som ska möjliggöra uppföljning av nya vacciner på en europeisk nivå. Det skulle kunna bidra till detektion av säkerhetssignaler på ett ännu tidigare stadium eftersom befolkningsunderlaget är större än när enskilda länder gör egna individuella uppföljningar baserat på nationella/regionala data. Återrapportering till myndigheter, smittskyddsenheter och vården Läkemedelsverket sammanställer årligen en rapport om inrapporterade biverkningar från hälso- och sjukvården samt allmänheten som publiceras på myndighetens hemsida. Denna rapport inkluderar vaccinbiverkningar. Läkemedelsverket kommer årligen inom ramen för Socialstyrelsens lägesrapport inom vaccinområdet att göra en sammanställning rörande säkerhetsläget för de vaccin som kan användas inom de nationella vaccinationsprogrammen. Formerna för en nationell säkerhetsrapport från Läkemedelsverket som skulle återkoppla till hälso- och sjuvåden om det nationella läget för patient- och läkemedelssäkerhet genom en utveckling av den årliga farmakovigilansrapporten diskuteras för närvarande. Årligen genomförs en utbildning om läkemedels-/vaccinsäkerhetsarbete, uppföljning och biverkningsrapportering, den så kallade Farmakovigilansdagen, som vänder sig till hälso- och sjukvårdpersonal samt personal på läkemedelsföretag. Rapportering till WHO och EC Läkemedelsverket återkopplar årligen via en sammanställning på den externa webbplatsen ( vilka svenska biverkningsrapporter som inkommit till myndigheten (ref. 7). För närvarande skickas löpande de inkomna allvarliga svenska biverkningsrapporterna till den gemensamma europeiska biverkningsdatabasen EudraVigilance. Den används av de nationella myndigheterna i Europa för signalspaning på substansnivå enligt den arbetsfördelning som gjorts mellan myndigheterna. När EudraVigilance är tekniskt förberett för uppgiften, kommer även samtliga inkomna icke allvarliga biverkningsrapporter att vidarebefordras till den gemensamma databasen. Till WHO (UMC) skickas regelbundet samtliga inkomna svenska rapporter (se ovan). 13

14 Litteraturreferenser 1. Svensk registerstudie av narkolepsifall stärker misstänkt samband med Pandemrix hos barn och ungdomar ( ) 2. Rapport från fallinventeringsstudie om Pandemrix och narkolepsi ( ) 3. Bardage et al., BMJ 2011; 343: d5956 doi: /bmj.d Registerstudie med fokus på neurologiska och immunrelaterade sjukdomar efter vaccination med Pandemrix ( ) Sökväg: /Registerstudie-bekraftar-okad-risk-for-narkolepsi-efter-vaccination-med-Pandemrix-hos-barn-ochungdomar-och-visar-aven-en-riskokning-hos-unga-vuxna/ 5. Sökväg: 6. Sökväg: 7. Sökväg: 14