Yttrande över betänkandet Ökat förtroende för domstolarna strategier

Transkript

1 YTTRANDE Dnr 013/09 SVEA HOVRÄTT Justitiedepartementet Stockholm Yttrande över betänkandet Ökat förtroende för domstolarna strategier och förslag (SOU 2008:106) Sammanfattning Hovrätten delar i allt väsentligt de bedömningar utredningen redovisar. I remissvaret behandlas utförligt endast sådana frågor där det enligt hovrättens mening finns särskild anledning för regering och riksdag att ta ställning. Hovrätten är positiv till förslaget att regeringen ger Domstolverket i uppdrag att tillsammans med domstolarna utarbeta strategier för ett metodiskt kvalitetsarbete. Regeringen bör i det sammanhanget också, på ett övergripande plan, redovisa sin syn på utgångspunkterna för och inriktningen av domstolarnas kvalitetsarbete. Regeringen bör vidare, särskilt inom ramen för RIF-arbetet, öka insatserna för att införa elektronisk akthantering inom rättsväsendet samt utreda möjligheten för olika webbbaserade lösningar som underlättar för parterna. Hovrätten avstyrker däremot en resursfördelningsmodell enligt vilken hänsyn tas till det kvalitetsarbete domstolarna bedriver. De argument som förs fram i betänkandet mot TV-sända rättegångar har betydande tyngd. Det kan dock förutses att trycket, inte minst genom teknikutvecklingen, kommer att bli stort på att öppna för en sådan möjlighet. Det kan därför finnas anledning för regeringen att överväga hur en begränsad försöksverksamhet skulle kunna utformas. Postadress Besöksadress Telefon Telefax Box 2290 Birger Jarls Torg STOCKHOLM

2 2 Övriga förslag i betänkandet är sådana att det ankommer på Domstolsverket och domstolarna själva att ta ställning till dem. Hovrätten redovisar dock översiktligt sin inställning också i dessa delar. Hovrätten konstaterar att etiska regler för domare kan vara värdefulla, men att de bör på ett informellt sätt växa fram inom domarkåren. Etiska regler av detta slag lämpar sig inte heller för särskild sanktionering, utöver den gängse tillsynen över domarkåren. Inom ramen för ett systematiskt kvalitetsarbete bör ökade insatser, exempelvis genom återkommande praxisdiskussioner och utbildning, göras för att skapa en mer enhetlig rättstillämpning på olika områden. Hovrätten är inte övertygad om att förslaget att inrätta en särskild bemötandeombudsman skulle innebära en förstärkning av bemötandefrågorna, utan istället riskera en onödig byråkratisering av detta arbete. Hovrätten delar utredningens uppfattning att domstolarna bör bli mer öppna mot media men känner tvekan inför förslaget att utse en särskild talesperson för Sveriges Domstolar. Det råder enligt hovrättens mening ingen tvekan om att de föreslagna åtgärderna kostar pengar och att dessa utgifter under överskådlig tid inte kommer att motsvaras av en lika stor besparing i form av en mer kostnadseffektiv handläggning. Inledning Förtroendet för domstolarna är, som utredningen påpekar, av utomordentligt stor betydelse, inte bara för dem som kommer i kontakt med domstolen, utan för rättsstatens grundläggande funktioner. Utredningen har gjort ett förtjänstfullt arbete med att gå igenom och på ett genomtänkt, klarsynt och konstruktivt sätt behandla alla de viktigare faktorer

3 3 som påverkar detta förtroende. Hovrätten delar också i allt väsentligt de bedömningar som utredningen redovisar. Hovrätten instämmer med utredningens slutsats att grunden för ett framgångsrikt arbete med att förbättra förtroendet för domstolarna är att domstolarna själva kontinuerligt arbetar med dessa frågor. Domstolspersonalens attityder är, som utredningen påpekar, av stor betydelse för möjligheterna att positivt påverka kommunikationen mellan domstolarna och medborgarna. Det är således inte förvånande att merparten av de förslag som utredningen lägger fram riktas till domstolarna och domstolsorganisationen och avser åtgärder som domstolarna i stor utsträckning själva råder över. Det är mot denna bakgrund viktigt att de förslag som presenteras i utredningen diskuteras bland medarbetarna i domstolen. Hovrätten har därför tillämpat en annan form för remissarbetet än vad som normalt brukar vara fallet. Således har ett antal av hovrättens medarbetare vid ett seminarium diskuterat de förslag som presenteras i utredningen. Yttrandet är i väsentliga delar frukten av den diskussion som fördes vid seminariet. Hovrätten noterar i detta sammanhang att utredningen har uppmärksammat domstolens arbete med bemötandefrågor. Som framgår av den arbetsplan som utredningen har tagit del av kommer hovrätten under våren 2009 att lägga ner ett stort arbete på bemötandefrågorna, bland annat kommer intervjuer att genomföras med dels cirka 120 av hovrättens medarbetare, dels så kallade brukare. Vidare kommer all personal att samlas i juni 2009 för att diskutera bemötandefrågor. Därefter ska en handlingsplan för hovrättens fortsatta arbete med bemötandefrågor tas fram. Inriktningen är att arbetet måste vara långsiktigt och uthålligt, involvera all personal och helst bedrivas i en permanent struktur. Utredningens slutsatser och förslag kommer självfallet att ha stor betydelse för utformningen av handlingsplanen.

4 4 Övergripande synpunkter De förslag som utredningen lägger fram riktas, som ovan angivits, i stor utsträckning till domstolarna och domstolsorganisationen. Det är samtidigt angeläget att arbetet med att stärka förtroendet för domstolarna på ett övergripande plan leds och styrs av regering och riksdag. Det är således en styrka om arbetet i domstolsorganisationen bygger på stöd från regering och riksdag och inriktas på målsättningar som den centrala statsmakten ställt upp. Remissvaret inriktas mot denna bakgrund i huvudsak på att ge hovrättens syn på hur arbetet med att förstärka förtroendet för domstolarna bör bedrivas på ett övergripande plan. Endast sådana frågor där det, enligt hovrättens mening, finns särskild anledning för regering och riksdag att ta ställning behandlas mer i detalj. Yttrandet har nedan disponerats utifrån den indelning som finns i betänkandet. 2. Förtroende Såvitt framgår av de enkätundersökningar som utredningen låtit göra är förtroendet för domstolarna förhållandevis gott. Det finns emellertid utrymme för förbättringar beträffande samtliga de faktorer som utredningen framhåller som särskilt viktiga för allmänhetens förtroende för domstolarna (s. 61). Att öka allmänhetens kunskap om domstolsväsendet är sannolikt den enskilt viktigaste av dessa. Det bekräftas inte minst av det faktum att ju större kunskap en person har om domstolarnas roll och uppgift, desto större förtroende har han eller hon för domstolarna och domarna (s. 63). Även domstolarnas handläggningstider samt utformningen av domar och beslut är av mycket central betydelse för förtroendet för domstolarna. Hovrätten noterar som bekymmersamt att allmänheten och de referensgrupper som utredningen involverat har markant lägre

5 5 förtroende för nämndemäns kompetens att döma korrekt jämfört med juristdomares. Eftersom medarbetarnas attityder, värderingar och förhållningssätt påverkar den brukarupplevda kvaliteten är det mycket viktigt att det i domstolarna finns en levande diskussion angående dessa frågor. Ett tänkbart resultat av en sådan diskussion är ett etiskt förhållningssätt som inkluderar alla medarbetare. Ett annat tänkbart resultat är etiska regler för domare (s. 79 f.). Sådana regler, som närmast skulle ha karaktären av etisk och moralisk kompass, bör dock växa fram inom domarkåren självt och domarna bör själva ta ansvar för deras efterlevnad. Någon uttrycklig sanktionering är vare sig möjlig eller lämplig. I de fall en diskussion om åtgärder med anledning av en domares etiska tillkortakommanden uppstår bör frågan även fortsättningsvis behandlas inom ramen för de befogenheter som tillkommer Riksdagens ombudsmän, Justitiekanslern och Statens ansvarsnämnd. 3. Systematiskt kvalitetsarbete i domstol Hovrätten instämmer med utredningens slutsats om vikten av att ett systematiskt kvalitetsarbete bedrivs i alla domstolar (s. 105 f.). För att kvalitetsarbete ska få brett genomslag krävs att regeringen markerar att det är viktigt att arbetet bedrivs över hela landet med ungefär samma inriktning och att resurser ska avsättas till det. Regeringen bör i budgetproposition, regleringsbrev och andra styrdokument definiera vad den menar med kvalitetsarbete och ge Domstolsverket uppdrag att bedriva ett sådant arbete. Därefter måste arbetet anpassas till varje domstols förutsättningar. Det kan dock inte vara varje enskild domstols beslut om den ska bedriva kvalitetsarbete eller inte. För att kvalitetsarbetet ska bli framgångsrikt på de enskilda domstolarna är det viktigt att arbetet är långsiktigt, uthålligt och bedrivs inom ramen för en permanent struktur samt att en kontinuerlig uppföljning sker. Det är nödvändigt att det finns resurser avsatta till arbetet och att frågan uppmärksammas i budgetprocessen.

6 6 Hovrätten är emellertid negativ till förslaget om att pengar ska öronmärkas för arbetet (s. 111 f.). Förslaget strider enligt hovrättens uppfattning mot ett budgetarbete som ska bygga på mål- och resultatstyrning. För att en sådan modell skulle vara möjlig skulle dessutom kvalitetsarbete behöva definieras och vara möjligt att följa upp på ett enhetligt sätt, något som förefaller svårt att åstadkomma. Allmänhetens berättigade förväntningar på en enhetlig rättstillämpning är en mycket viktig förtroendefråga. För att säkerställa en enhetlig rättstillämpning krävs, inom ramen för kvalitetsarbetet i domstolarna, exempelvis återkommande praxisdiskussioner och utbildning. Självklart måste kvalitetsarbetet i domstolarna anpassas till det konstitutionella kravet på en oavhängig rättsskipning (s. 109). 4. Bemötande av parter och bevispersoner Hovrätten har inga invändningar mot att en strategi för domstolarnas arbete med bemötandefrågor utarbetas (s. 146). Regeringen bör därför ge Domstolsverket i uppdrag att tillsammans med domstolarna ta fram en sådan strategi. De hörnstenar som strategin föreslås vila på är utmärkta utgångspunkter för en diskussion. Hovrätten är dock negativ till förslaget om en särskild bemötandeombudsman (s. 166 f.). Inrättandet av en bemötandeombudsman skulle enligt hovrättens mening innebära en onödig byråkratisering av bemötandefrågorna. Det kan ifrågasättas om det inte finns bättre sätt att på de enskilda domstolarna fånga upp brukarnas synpunkter. Det kan även diskuteras om den som har synpunkter på bemötandet inte i första hand föredrar att vända sig till den enskilda domstolschefen eller domstolens administration istället för till en centralt placerad bemötandeombudsman. Vad gäller information till parter och bevispersoner instämmer hovrätten i utredningens slutsatser att det finns förbättringar att göra (s. 156 f.). De föreslagna förbättringarna avseende kallelser, den information som följer

7 7 med kallelserna och möjligheten att hämta denna information på domstolarnas webbplatser bör i stora delar kunna genomföras relativt omgående. 5. Utformning av domar och beslut Hovrätten är positiv till att regeringen ger Domstolsverket i uppdrag att tillsammans med domstolarna ta fram en central strategi vad gäller utformningen av domar och beslut (s. 189). Självfallet måste frågan även diskuteras vid varje enskild domstol. Inte minst utformningen av hovrätternas domar, som ju ofta skrivs med utgångspunkt från tingsrätternas domar, bör övervägas. Det kan i sammanhanget noteras att införandet av elektronisk akthantering skulle medföra fördelar även beträffande utformning av domar. Genom att bland annat stämningsansökningar ges in elektroniskt kan de lättare införlivas i den löpande texten istället för att vara en bilaga till domen. Hovrätten är positiv till de stora insatser som gjorts, och görs, inom RIF-arbetet för att skapa en rationell brottmålshantering byggd på en elektronisk akthantering. Erfarenhetsmässigt tar inom polisen åtgärder av detta slag lång tid att genomföra. Det bör därför övervägas om vissa delar, till exempel frågan om elektronisk stämningsansökan, skulle kunna behandlas separat. 6. Domstolarnas kontakter med medierna Hovrätten är positiv till att regeringen ger Domstolsverket i uppdrag att tillsammans med domstolarna utarbeta en heltäckande strategi när det gäller domstolarnas kontakter med medierna (s. 241). Angående de aktörer och funktioner som utredningen lyfter fram har hovrätten följande kommentarer. Utgångspunkten att varje domare i princip är skyldig att ställa upp på mediekontakter är riktig, även om man måste ha respekt för att vissa kan känna visst obehag och viss tvekan inför uppgiften. Förutsättningar för att klara denna uppgift bör beaktas vid rekryteringen av

8 8 domare och regelbunden medieträning bör ges inom ramen för domarutbildningen. Det skulle sannolikt stärka allmänhetens förtroende för domstolarna om domarna oftare i media informerade om domstolsverksamhet (s. 257 f.). Den mediegrupp som idag finns har fungerat tämligen väl. Som utredningen konstaterar är det givetvis medierna själva som väljer vilka personer som ska delta i diskussioner och intervjuer. Erfarenheten visar också att media i förhållande till domstolar är mest intresserad av att tala med den domare som haft ett visst mål. Mot bakgrund av det är hovrätten negativ till att en talesperson för Sveriges Domstolar formellt utses. 7. Andra åtgärder för att stärka förtroendet för domstolarna Regeringen bör ge Domstolsverket i uppdrag att ta fram en plan för när det kan införas ett system för elektronisk akthantering i Sveriges Domstolar som gör det möjligt för parter att få tillgång till information om sina mål via domstolens webbplats och att betala ansökningsavgifter m.m. via webbplatsen (s. 277 f.). Hovrätten vill framhålla att arbetet med dessa frågor är särskilt angeläget. 7.5 TV-sända rättegångar De argument som förs fram i betänkandet (s 290 f.) mot TV-sända rättegångar har betydande tyngd. Det kan dock förutses att trycket, inte minst genom teknikutvecklingen, kommer att bli stort på att öppna för en sådan möjlighet. Det förekommer redan idag smygfilmning exempelvis med mobiltelefon. Det kan därför finnas anledning för regeringen att överväga hur en begränsad försöksverksamhet skulle kunna utformas. En sådan möjlighet skulle under alla förhållanden behöva vara förenad med betydande restriktioner av bland annat säkerhets- och integritetsskäl och avgörandet skulle ytterst alltid behöva ligga i domstolens hand. Innan

9 9 ställningstagande i denna fråga görs bör ytterligare internationell erfarenhet inhämtas. Av särskilt intresse är att ta del av de erfarenheter av detta som gjorts i Norge 9. Konsekvenser av förslagen Hovrätten ifrågasätter inte att de föreslagna åtgärderna kan leda till en mer kostnadseffektiv handläggning av mål och ärenden som på sikt även ger en god ekonomisk utveckling (s. 305). Det råder emellertid ingen tvekan om att alla de föreslagna åtgärderna kostar pengar och att dessa utgifter under överskådlig tid inte kommer att motsvaras av en lika stor besparing i form av en mer kostnadseffektiv handläggning. I handläggningen av detta ärende har deltagit hovrättspresidenten Fredrik Wersäll, kanslichefen Ragnar Palmkvist och fiskalen David Säfwe, föredragande. Under ärendets beredning har ett seminarium hållits vid vilket betänkandet diskuterades. Vid seminariet deltog, utöver ovanstående nämnda personer, hovrättsråden Lars Dirke, Linda Hallstedt och Camilla Olsson, tf. hovrättsassessorerna Jonas Olsson och Linda Billfalk, fiskalen Emma Brehmer, kansliföreståndaren Marianne Ångnell, domstolssekreteraren Anna Selling samt domstolsvärden Hanna Åkesson. Fredrik Wersäll David Säfwe