Konftel tar över hela verksamheten

Transkript

1

2 Konftel tar över hela verksamheten Foto: Scanpix, Jan Håkan Dahlström Efter ungefär ett år stod det klart för alla inblandade att man behövde göra något för att öka försäljningsvolymen och effektivisera tillverkningen. Indikationen från marknaden var positiv, men försäljningen handlade främst om att få in DCT200 i konferensrum redan vid projekteringsstadiet av ny- och ombyggnationer av kontorsfastigheter. Det rörde sig om större företag och organisationer. Den största anläggningen fanns på Nordbankens huvudkontor i Stockholm i en konferenssal avsedd för 100 deltagare. Försäljningen sköttes främst av Televerket, men även Konftel det vill säga Hasse och Gunnar sålde anläggningar direkt till slutkunder. För att effektivisera tillverkningen inleddes också ett kort men intensivt samarbete med en elektronikfirma i Sorsele. Vi hade en hel del kontakt med säljavdelningen på Televerket i Stockholm. Till slut blev det överenskommet att vi skulle träffas för att prata om hur vi skulle gå vidare. Jag och Hasse åkte ner till deras huvudkontor någon gång på hösten 1989, berättar Gunnar Ekström. Det här är en jättebra produkt funktionsmässigt. De som köper den är nöjda, men den är för krånglig för oss att sälja in. Vi måste ta med presumtiva 32

3 Den första bärbara HotLine Ericsson vägde 3,5 kg och kostade runt kr. Året var 1987, ett år innan Konftel bildades. Foto: Jan Johansson kunder och demonstrera anläggningen på plats för att de ska förstå poängen. Det tar för mycket tid innan vi får till ett avslut. Sedan tar installationen tid. Vi skulle vilja att ni bygger vidare på den här tekniken, men får ner formatet och hittar ett sätt att trimma in den automatiskt mot telefonlinjen. Den får gärna se ut som en vanlig telefon. Då kan vi sälja produkten över disk och få till en betydligt större volym för vi tror definitivt på konceptet. Det var budskapet som Televerket kom med, säger Gunnar. Vi såg förstås stora kostnader framför oss, så vår motfråga blev: Hur många enheter kan ni sälja? och svaret blev att de var beredda att lägga en order på konferenstelefoner. Att tiodubbla försäljningen på ett bräde var förstås mycket intressant. Det faktum att Televerkets försäljare trodde på produkten innebar också en klar fingervisning om att parterna Crecom/Konftel var på rätt spår. Hasse och Gunnar Ekström åkte hem till Umeå och stämde träff med produktionsgrabbarna. Vi berättade om mötet och vilka önskemål, eller snarare krav som Televerket hade. Killarna såg rätt bekymrade ut och förklarade att en utveckling givetvis skulle kosta både pengar och energi. Det sistnämnda hade de gott om, men kapital var ett bekymmer. Jag tror de nämnde en utvecklingskostnad på kronor vilket förstås var tufft för dem. Det var såklart nödvändigt att utveckla produkten, säger Peter Renkel, men vi hade inga ekonomiska muskler. Vid den här tiden hade vi också varit i kontakt med de stora tillverkarna för att söka samarbete, bland annat Ericsson, men där var man inte intresserade. Det där har vi provat och det är för invecklat. Vi vill inte hålla på med konferenstelefoner, var svaret vi fick. Det var ett svårt läge för vårt lilla företag. Detta var alltså Året när tre W introducerades utan större respons hos allmänheten och året när mobiltelefonerna på allvar började bli bärbara de vägde under 1 kg, kostade bara runt kronor och behövde inte längre installeras i en bil. (Den första bärbara HotLine Ericsson kom 1987, vägde 3,5 kg och kostade kronor.) I dag behöver World Wide Web (www) ingen närmare presentation, men 1989 var det ingen enkel sak att förklara vitsen med det. Ericsson och många andra stora teknikföretag insåg 33

4 Portabel konferenstelefon DCT200, tidigit 90-tal. förstås potentialen och all utveckling fokuserades på den mobila sidan och på datorernas (mikroprocessorernas) möjligheter. IT-boomens frön stod på kraftig tillväxt. Ett nischat område som konferenstelefoni var ointressant för de stora aktörerna. Det var helt enkelt för litet. Med facit i hand är det lätt att se att detta var en lycklig omständighet för Konftel. Banan lämnades i stort sett fri för några enstaka tillverkare som därmed fick tid på sig att utveckla sina produkter relativt ostörda. Det betydde också att Konftel så småningom bara blev perifert indraget i den kommande IT-bubblan. Mer om det längre fram. Bröderna Ekström tryckte på och ville ha besked från John-Erik, Peter och Lars som hade varit i kontakt med Essex-fabriken i Sundsvall för att höra sig för om kostnaden för att utveckla en konferenstelefon. Essex ägdes av Televerket och hade lång erfarenhet av utveckling och telefontillverkning. Eftersom det statliga telefonmonopolet var på väg att luckras upp var Essex intresserat av att knyta nya samarbetsparter till sig, så tongångarna var positiva. 34

5 Både svenska och norska televerket var intresserade av Konftels produkter. Här ett klipp från en norsk affärstidning. Klipp, Børsen-Herning Messen, september 1991 Men investeringen var som sagt ett problem för Crecom, berättar Gunnar Ekström, så även jag kontaktade Essex för att lyssna med dem vad det handlade om för pengar. Jag och Hasse var nog mer sugna än grabbarna att gå vidare, så ganska snart föreslog vi att Konftel skulle bekosta utvecklingen och stegvis ta över rättigheten för den nya produkten och samtidigt flytta hela ansvaret till Konftel. Upplägget var att för varje tusen såld enhet skulle vi betala en viss summa till Crecom och när vi passerat tre tusen så ägde vi produkten. Jag vill minnas att utvecklingskostnaden hamnade runt kronor en svindlande summa för den lilla verksamheten på den tiden. I slutet av 1989 skrevs avtalet på och Crecom avvecklade sin källarverksamhet. Nu stod utveckling, produktion och försäljning helt under Konftels ansvar. John-Erik Eriksson blev Konftels första anställde. Hans Ekström var driftansvarig och Gunnar Ekström engagerade sig i mån av tid, men alltid när de stora besluten skulle fattas. Utvecklingen av den nya produkten drog igång, men det skulle dröja drygt ett år innan den lanserades. Under tiden fortsatte Konftel och Televerket 35

6 att sälja den första produkten, DCT200. Peter Renkel och Lars Pettersson lämnade skutan och gick vidare till annat företagande. Det fanns helt enkelt inte utrymme för fler anställda i det lilla bolaget. Jag har lärt mig arbeta efter devisen att det man gör ska man göra ordentligt, annars ska man låta bli. Peter och jag var ju bara med på fritiden och det höll inte, så det var lika bra att lämna över till de som hade tid och resurser att gå vidare helhjärtat, säger Lars Pettersson. Devisen har fungerat synnerligen väl för honom startade Lars Pettersson ett litet dataföretag, QD (Quality Data), som med tiden växte och blev välkänt i branschen landet runt. Några år senare köptes QD upp av en dåvarande datajätte i Sverige, Martinsson, och redan efter ett år var Lars Pettersson VD för det bolaget. När det ännu större ATEA köpte upp Martinsson följde Lars med och i dag är han VD för ATEA Sverige. Han har sina arbetsplatser i Stockholm, Oslo och Umeå. Lars Pettersson är numera en välkänd ledare inom den svenska IT-sektorn. Jag har jobbat hårt och det har gått bra. Jag klagar inte. Men kom ihåg att jag alltid omgett mig med duktiga medarbetare. Det är nyckeln till framgång. För mig har det varit ett mycket resande hit och dit de senaste åren, så vi får se vad som händer. Det är roligt att det går bra för Konftel. Gunnar har varit en modig ägare och vågat samspela med de stora aktörerna. Det har varit viktigt för utvecklingen. Jag hoppas det går lika bra i framtiden, det finns både möjligheter och hot. Hos oss står Konftels apparater i koncernens alla konferensrum, så jag påminns varje dag om den resan, säger Lars. Peter Renkel gav sig också in i datavärlden, så småningom som delägare och VD för ett par lokala företag i Umeå, bland andra IT-Center (senare uppköpt av Bredbandsbolaget) och det anrika tryckeriet NRA. I dag är Peter Renkel välkänd VD för Konftel. Han värvades tillbaka