RESTAURERING AV NYA TRÖSKLOGEN I RÅSJÖ BORGSJÖ SOCKEN, ÅNGE KOMMUN. Länsmuseet Västernorrland Kulturmiljöavdelningens rapport nr 2004:8 Bodil Mascher

Transkript

1 RESTAURERING AV NYA TRÖSKLOGEN I RÅSJÖ BORGSJÖ SOCKEN, ÅNGE KOMMUN Länsmuseet Västernorrland Kulturmiljöavdelningens rapport nr 2004:8 Bodil Mascher

2 2 Innehåll: Sid. INLEDNING 3 BESKRIVNING 3 HISTORIK 4 PLANERADE ÅTGÄRDER 5 GENOMFÖRDA ÅTGÄRDER 5 ANTIKVARISKA SYNPUNKTER 8 KÄLLOR 8

3 3 INLEDNING Ånge kommun har under sommaren 2004 restaurerat nya trösklogen på fastigheten Råsjö 1:28, Borgsjö socken i Ånge. Länsstyrelsen har beviljat medel till upprustningen enligt beslut dnr Upprustningen ska enligt beslutet ske enligt en utvecklingsplan utarbetad av Länsmuseet Västernorrland år 1999 (rapport 1999:10). Länsmuseet Västernorrland har utfört antikvarisk kontroll enligt Länsstyrelsens villkor. Syftet med kontrollen är att den antikvariske experten tillför nödvändig kunskap om traditionella material och arbetsmetoder, i förekommande fall förtydligar och preciserar de kulturhistoriska värdena i detaljdiskussioner och avgör utifrån kulturhistoriska ställningstaganden beslut om insatser under arbetets gång. Avsikten är också att den antikvariska kontrollen skall öka vår kännedom och kunskap om de kulturhistoriska värdena som nya trösklogen i Råsjö besitter och underlätta bevarandet av dessa värden. Den antikvariska kontrollanten skall dokumentera arbetet och sammanställa det i en rapport. Från Länsmuseet Västernorrland har Bodil Mascher deltagit som antikvarisk kontrollant och gjort rapportsammanställningen. Fotografier: Bodil Mascher. Ärendets d.nr. är 2004 / Framsidans foto visar nya trösklogen efter restaureringen. Bakgrund Länsmuseets utvecklingsplan, som togs fram i nära samarbete med Råsjö Intresseförening, syftade till att tydliggöra och framhäva Råsjö bys kulturhistoriska värden. Planen har utgjort underlag för fastighetsägarnas ansökningar om medel för att rusta upp husen, vårda kulturmiljön och till informationsinsatser. Råsjö by uppvisar en miljö, som är typisk för de invandrande svedjefinnarnas bebyggelsekultur och representerar därför den mångkulturella mötesplatsen, vilken är ett av de fyra områden som länsstyrelsen prioriterar i sitt kulturmiljöprogram. Under år 2003 rustade Ånge kommun upp byggnader på fastigheten Råsjö 1:16. BESKRIVNING Byn Råsjö är en representant för en tidigare svedjefinsk bosättning. Bebyggelsen karaktäriseras av ett välbevarat bebyggelsemönster sedan talet. I byn finns ett intressant inslag av autentiska ekonomibyggnader som står kvar sedan självhushållets tid och sambandet mellan bebyggelse, vägar och betesmark som inhägnas av stenmurar är klart avläsbart. Stugan i finnbygder saknade ofta skorsten och hade en rökugn där röken letade sig ut genom innertaket och vidare i en rökgång i yttertaket. Samlängan är också en typisk för svedjefinnarna. Den bestod av en länga som inrymde stall, svale och bostad. Torkbastu, ria Den typ av torkbastu som är specifik för svedjefinnarna är rian. Den utformades ofta högre än vanliga rökbastur, eftersom svedjerågen skulle kunna torkas stående ovanför innertaket. Rior användes också som trösklogar. Nackdelen med detta var, att inte halmen kunde användas i sörpan till korna. I Råsjö finns en äldre timrad tröskloge kvar med plats för sädesbingar på

4 4 sidorna. Väggarna på sädesbingarna är helt täta eftersom de är skurna i ett med golvbrädan. Bastun överlevde som hustyp tack vare dess breda användningsområde. Den kunde även användas till att torka lin, bad, avlusning av skinnkläder och till rökning av kött. Det sistnämnda gjorde dock bastun obrukbar som badhus, eftersom väggarna så småningom blev härskna. I bastun / rian fanns en stenröseugn placerad i mitten på jordgolvet eller vid en vägg. Ugnen uppvärmde huset och stenarna som byggs upp i murtoppen magasinerar värmen. Rökgluggarna stängdes när elden i ugnen hade slocknat. Ugnen är kallmurad annars spricker den vid den snabba uppvärmningen Bastun hade intimrade lavar (hyllor) för den spannmål som skulle torkas där (Nesholen). Nya trösklogen Den vidsträckta och liggtimrade logen har ingång med dubbelport på östra gaveln och sadeltak med halmbod tillbyggd NV långsidan. Planformen är svagt rektangulär. Halmboden med resvirkesstomme och stående brädfodring är sekundär och saknar brädgolv. Gluggar i väggen kan ev. härröra från innertak. Gluggar kunde även göras för intimrade stockar som torkhängare, för luftningsgaller eller stöd för stegar. Logen är omålad och lär härstamma från 1800-talet. Tröskeln är avsågad på 2 varvet vid entrén. Avsågningen gjordes på 1950-/60-talet och visar på husets sentida användning då man skulle använda logen för att köra in kärror och bil. Luckor i västra gavelväggen samt mittstolpen till en hästvandring finns i det höga gräset på baksidan. Nya trösklogen rustades upp för ett tiotal år sedan då rötskadade syllstockar och stockvarv byttes och logen fick nya takåsar och nytt plåttak. HISTORIK Råsjö beboddes första gången år 1620 av en finne vid namn Jon Jonsson, som byggde sitt torp på en udde sydost om nuvarande bykärna. Husen flyttades på 1700-talet nordöst om sjön, där byn Råsjö anlades. Bebyggelsen härrör troligen från slutet av och talen. På talet invandrade, på uppmuntran av svenska staten, svedjebrukande finländare till Sverige och Medelpad. Utfyttningen skedde troligen på grund av att mark för svedjebruk i Savolax minskade. I Sverige var svedjefinnarna hänvisade till utmarker och skogarna, där man kunde livnära sig på sin speciella kunskap om svedjeodlingen. Vid svedjningen som tog fyra år i anspråk, fälldes och brändes skog som berikade jorden så att man kunde beså den med råg. Svedjefinnarnas kultur exponeras exempelvis i finska ortsnamn och rökstugetraditionen. Ålderdomliga drag har kunnat bevaras länge då tekniken har varit effektiv. Rester av finnbebyggelse kan studeras ibland annat Värmland, Dalarna och Bergslagen.

5 5 PLANERADE ÅTGÄRDER Byggnadens golvåsar samt delar av syllen ligger lågt nere marken. Enligt utvecklingsplanen skulle golvåsar bytas och syllramen istyckas eller bytas. Byggnaden skulle lyftas alternativt marknivån sänkas. Vid besiktning på platsen visar det sig olämpligt att sänka marknivån kring grunden eftersom vatten då skulle rinna ner mot byggnaden, som i sin helhet ligger lågt. Därför beslöt man att huset skulle lyftas på sina grundstenar. Det finns 4 golvåsar i husets tvärriktning. Syllen på husets framsida (i öster) och södra långsidan hade kraftiga rötskador och golvplankorna hängde löst på framsidan. Golvåsarna låg nere i marken. Östra gavelväggen, som kalvade ut kraftigt, hade ett stöd av en lodrätt järnbalk, som monterades på 1970/80-talet. Logens östra gavel med nerhängande golvplankor före åtgärder. GENOMFÖRDA ÅTGÄRDER Grund Alla 4 golvåsarna är iskarvade med nytt friskt virke i samma dimension och utförande som originalstockarna. Den bakersta stocken, som verkade oskadd vid första påseendet, visade sig ha skador närmare södra långsidan.

6 6 Golvås nr. 1 framifrån är iskarvad med 5,5 meter mot söder och lyft på grundstenar. Golvås nr. 2 är iskarvad med 5,5 meter mot söder och lyft på grundstenar. Golvås nr. 3 är iskarvad med 4,5 meter mot söder och lyft på grundstenar. Golvås nr.4 (baksidan) är iskarvad med 4 meter mot söder. Grundstenar har kompletterats, eftersom vissa har försvunnit. Syllen på östra gaveln - framsidan har iskarvats och hela syllstocken på södra långfasaden har ersatts med friskt virke i liknande dimensioner och knutning som originalstocken. Golvplankorna på framsidan har lagts tillrätta. Den norra långsidan som är inbyggd i halmboden har lyfts på grundstenar och står nu torrt. När taket restaurerades för ett antal år sedan lades takåsarna i våg medan golvet i NO hörnet låg högre upp än övrig golvyta. I och med att taket restaurerades före golvet måste man alltså vid denna etapp ta hänsyn till att golvet från början var högre i NO hörnet. Timmermannen har därför gjort en försiktig anpassning mot byggnadens södra sida genom att höja grundstenarna något även där. Det är en inget som märks på byggnaden. Man kunde dock inte lägga golvet helt i våg när dörren skulle kunna passas in. Byggnadens inre diagonalmått är olika. Väggar En halvsulning på cirka 1,5 meter gjordes på 2.a varvet på södra långsidan. Det halvsulade stycket har liksom golvåsarnas ändar snedskurits, för att underlätta vattenavrinning. Ny snedställd vattbräda har monterats över porten. Den utkalvade gavelväggen på framsidan trycktes varsamt in och en spännbjälke (halvklove) monterades på traditionellt sätt. Dörren kilades och remonterades så att den kunde stängas. Mark En hög med jord och sten framför logen har fraktats bort. Logen efter upprustning.

7 7 Spännbjälke på ut- och insidan östra gaveln. Södra långfasaden efter åtgärder med snedskuren halvsulning och golvåsar. Västra gavelväggen (baksidan) före och efter åtgärder. Sydvästra hörnet.

8 8 ANTIKVARISKA SYNPUNKTER Resultatet anses gott och man har tillvaratagit byggnadens kulturhistoriska värde. I stället för järnbalken på logens framsida, monterades en spännbjälke av halvklove. Järnbalken, som var en provisorisk lösning på 1970/80-talet, ansågs ha mindre betydelse jämfört med nytillskottet, som motiveras med att restaureringens målsättning var att bevara svedjefinnarnas bebyggelsekultur. Denna kultur tydliggörs bäst genom en traditionell lagningsmetod, vilket även ökar det upplevda värdet av den gamla timmerhusmiljön. KÄLLOR Finnskogens bebyggelsehistoriska arv, Torsby Finnkulturcentrum, Karlstad år Nesholen, Birger: föredrag vid seminarium om Finnmarksbyggnader i Skandinavien och Finland, Mitthögskolan Sundin Mona: Råsjö by, Borgsjö socken, Utvecklingsplan, Länsmuseet Västernorrland rapport 1999:10. Wedin, Maud: Finnbebyggelsen i Ånge kommun, utg. Av Ånge kommun.