RESTAURERING AV F D FOLKSKOLA, KVARSÄTT 1:19 SELÅNGERS SOCKEN, SUNDSVALLS KOMMUN

Transkript

1 RESTAURERING AV F D FOLKSKOLA, KVARSÄTT 1:19 SELÅNGERS SOCKEN, SUNDSVALLS KOMMUN Länsmuseet Västernorrland Kulturmiljöavdelningens rapport nr 2005:15 Bodil Mascher

2 2 Innehåll: Sid. INLEDNING 3 BESKRIVNING OCH HISTORIK 3 PLANERADE ÅTGÄRDER 4 GENOMFÖRDA ÅTGÄRDER 4 ANTIKVARISKA SYNPUNKTER 6 KÄLLOR 6

3 3 INLEDNING Länsstyrelsen i Västernorrland har i beslut dnr lämnat bidrag till reparation av tegeltak på Kvarsätt fd folkskola, Kvarsätt 1:19, Selångers socken, Sundsvalls kommun. Arbetet ska ske under medverkan av antikvariskt sakkunnig som efter slutbesiktning avlämnar rapport, enligt Länsstyrelsens villkor. Från Länsmuseet Västernorrland har Bodil Mascher deltagit som antikvarie och gjort rapportsammanställningen. Fotografier: Bodil Mascher. Ärendets d.nr. är 2005 / 260. BESKRIVNING OCH HISTORIK Beskrivning Skolhuset är högt beläget alldeles invid vägen i jordbrukslandskap med äldre bebyggelse. Byggnaden i två fulla våningar beskrivs i inventeringen från 1999 som stilmässigt intakt och är så fortfarande. Det högresta skolhuset har nationalromantiska drag med rödfärgad locklistpanel, vita snickerier och två grönmålade dörrar med överljus i spröjsverk. Sadeltaket är tegeltäckt både på huset och verandan. Skolhuset har bevarat sin tidstypiska indelning där de två dörrarna leder till lärarbostäder i bottenvåning / övervåning i husets södra ände och skolsalar i bottenvåning / övervåning i husets norra del. De äldre fönstren är nästan alla bevarade. Interiören kan avläsas exteriört, där baksidan mot väster har stora tätt sittande fönster som visar var klassrummen är belägna. Skolans fd. lärarbostäder i bottenvåning / övervåning renoverades på talet och är idag omgjorda till moderna lägenheter, där dörrar tagits upp i väggen mellan fd. skolutrymmen och lärarbostäder, både i bottenvåning och övervåning och inredningen är målad med blank alkydoljefärg. Även skolsalen i bottenvåningen är numera bostadslägenhet. Övervåningens skolsal är däremot intakt. Trapphuset upp till klassrummens kapprum är också välbevarat med pärlspontklädda men ommålade väggar och innertak. Ett flertal äldre dörrar / dörrtrycken, och snickerier finns även kvar i huset. Källarvåningen, gjuten i betong, är av kulturhistoriskt intresse eftersom skolverksamheten exponeras där i form av slöjdsal, vaktmästarbostad, matkällare, tvättstuga, pannrum och vaktmästarbostadens kök. Övriga byggnader i skolmiljön är ett torrdass byggt i 20- talsstil av bläckhustyp med kvadratisk planform, tegeltäckt tälttak och fasader av stående rödmålad panel och tre grönmålade dassdörrar på två sidor. Huset används idag för förvaring. Historik Huset byggdes som folkskola Årtalet är inristat i putsen på murstocken i vindsvåningen. Folkskoleverksamheten upphörde på talet. Skolhuset genomgick sedan främst invändiga ombyggnader och inreddes till uthyrningslägenheter. Ägaren / kommunen behöll därefter skolhuset fram till 1970-/80- talet, då Selångers kommun sammanlades med Sundsvalls och skolbyggnaden såldes. Hyresgästerna har ofta varit konstnärer. Spår av dessa

4 4 verksamheter är en grafisk verkstad i bottenvåningens kapprum. Nuvarande ägare förvärvade huset för tre år sedan. Troligen någon gång på talet genomgick skolan en modernisering, som innebar att inklädnad med träfiberplattor på väggar och innertak. Denna inklädnad har bortmonterats under senare år. PLANERADE ÅTGÄRDER Det ligger ett befintligt tvåkupigt tegeltak på byggnaden sedan talet. Det ursprungliga stickspåntäckta taket ligger under teglet. Huset har ej åstak på timmer utan vinden har regelverk och takstolar. Dessa är friska men vissa rotebräder och delar av spåntaket saknas, så att löv och fukt tränger in och orsakar rötskador. Ägaren skulle lägga om taket med tvåkupigt lertegel i stället för plåt, som först var planerat. Länsmuseets råd var att endast byta det tegel som är skadat. Dessutom skulle delar av spåntaket sparas som referens, eftersom det berättar en del om husets historia. Troligen bytte man till tegel eftersom det var mindre brandfarligt. Det står träd runtom huset. GENOMFÖRDA ÅTGÄRDER Teglet var så pass sprickigt och vittrat att det inte kunde återanvändas. Sannolikt har de många träden runtom varit till stor skada. De skadar även takavvattning, eftersom löv och skräp som fastnar och spränger vid isbildning. Därför är Länsmuseets rekommendation en fällning av de närmaste träden. Man har sparat det gamla spåntaket som fanns under tegeltaket. Husets stomme är timrat upp till väggbandet, därefter finns stående virke i röstet under panelen och takstolar, som är i bra skick. Rotebräder har ej kunnat återanvändas utan det gamla rotet och spåntaket bevaras under det nya. På det gamla spåntaket har man lagt regelläkt, papp, strö-/bärläkt och därefter lertegel. Tegeltaket blir därmed några centimeter tjockare men detta märks ej, eftersom huset är två fulla våningar högt. Det fanns tredubbla vindskivor men dessa har helt och hållet bytts ut på grund av omfattande rötskador. De rötskadade vindskivorna görs någon centimeter bredare för att anpassas till taket men skillnaden kommer ej att synas nerifrån. Tidigare låg något bredare Hebytegel på taket. Nu har man lagt på lertegel från Vittinge med liknande utseende. Man har monterat nya vattbräder i stället för de gamla av plåt, som lades dit för ett tiotal år sedan. Detta godkännes eftersom det inte minskar det kulturhistoriska värdet. Nya svarta stuprör av modern typ, lika de tidigare har monterats. I stället valdes vit kulör utan Länsmuseets vetskap.

5 S takfall färdigt S takfall är färdigt, utom längst ut mot väster, där taket är uppbrutet i två vinklade ytor Tegelläggning pågår på norra takfallet. Innertaket med spån på rotet. Västra gavelväggen. Utbyte av vindskivor; S takfall har bytts, N takfall (vid byggnadsställningen). Till höger de nya vindskivorna.

6 6 Nya vindskivor med tre bräder i samma utförande som originalen är monterade och vitmålade med linoljefärg. De har gjorts ett par cm bredare med anledning av att taklaget blir något tjockare, eftersom det gamla spåntaket skulle sparas under. Det är mycket högt i tak och man märker ingen skillnad. Det kan man se på den västra gavelväggen, där de gamla vindskivorna vid norra takfallet ännu inte är ersatta medan vindskivorna vid södra takfallet är bytta (foto ovan). Skolhusets huvudfasad efter tegelavtäckning. ANTIKVARISKA SYNPUNKTER Sammantaget är upprustningen godkänd ur kulturhistorisk synvinkel. Man undersökte möjligheten att återanvända tegel enligt antikvarisk rådgivning, men detta var alltför skört. Ägaren har dock bibehållit det gamla spåntaket och rester av ursprungligt undertak, vilket är lovvärt. De moderna stuprören byttes ut mot nya moderna, men i vit kulör i stället för svart som förut. Man tyckte att de skulle stämma ihop med de vita knutbräderna. Svarta hade varit mera tidstypiskt, även om de nu har samma moderna utformning som de gamla. KÄLLOR Sundsvalls kommun. Översiktlig kulturmiljöinventering, 1999.