RESTAURERING AV HÖGSJÖ KYRKSTALLAR HÖGSJÖ FÖRSAMLING, HÄRNÖSANDS KOMMUN

Transkript

1 RESTAURERING AV HÖGSJÖ KYRKSTALLAR HÖGSJÖ FÖRSAMLING, HÄRNÖSANDS KOMMUN Länsmuseet Västernorrland Kulturmiljöavdelningens rapport nr 2005:16 Bodil Mascher

2 2 Innehåll: Sid. INLEDNING 3 HISTORIK OCH BESKRIVNING 3 FÖRUTSÄTTNINGAR OCH PLANERADE ÅTGÄRDER 4 Takavtäckning med stickspån 5 GENOMFÖRDA ÅTGÄRDER 5 ANTIKVARISKA SYNPUNKTER 10 KÄLLOR 11

3 3 INLEDNING Under sommaren 2005 har spåntaken restaurerats på samtliga kyrkstallar vid Högsjö nya kyrka, Högsjö socken, Härnösands kommun. Länsstyrelsen i Västernorrland har i beslut dnr lämnat tillstånd till takrenoveringen som har utförts av Ramsta Takspån, Anders Ramström, Noraström. Träd och sly i stallarnas närhet skulle enligt Länsstyrelsens beslut även avverkas. Länsmuseet Västernorrland har medverkat som antikvariskt sakkunnig enligt Länsstyrelsens villkor. Syftet med antikvarisk medverkan är, att antikvarien tillför nödvändig kunskap om traditionella material och arbetsmetoder, i förekommande fall förtydligar och preciserar de kulturhistoriska värdena i detaljdiskussioner och avgör utifrån kulturhistoriska ställningstaganden beslut om insatser under arbetets gång. Avsikten är också att antikvarien skall öka vår kännedom och kunskap om de kulturhistoriska värden som kyrkstallarna i Högsjö besitter och underlätta bevarandet av dessa värden. Antikvarien skall dokumentera arbetet och sammanställa det i en rapport. Från Länsmuseet Västernorrland har Bodil Mascher deltagit som antikvariskt sakkunnig och gjort rapportsammanställningen. Fotografier: Bodil Mascher. Ärendets d.nr. är 2005 / 141. HISTORIK OCH BESKRIVNING På vardera sida om Mörtsjön ligger Högsjö Gamla och Nya kyrka. Gamla kyrkan är rektangulär och vitputsad med vapenhus, byggd i gråsten troligen på talet. Stjärnvalv slogs på talets senare del men revs under talet, då ett trätak tillkom. Nya kyrkan började byggas 1786 under ledning av Pehr Hagmansson och blev fullbordad av Simon Geting år Den gamla kyrkan stod därefter oanvänd. Klockstapeln ritad av Hans Biskop såldes till Viksjö. Den var då relativt nyuppförd efter rysshärjningarna 1721, då den gamla klockstapeln hade eldhärjats tillsammans med gamla kyrkan. Gamla kyrkan rustades upp och återinvigdes först anställdes en organist/klockare/ skollärare i församlingen. Det var en ambulerande skola inköptes jord till skoltomt och boställe åt klockaren byggdes skolhuset vid kyrkan. Nya kyrkan är en rektangulär, vitputsad långhuskyrka i sten med västtorn, rakslutet kor och sakristia i öster. Kyrkstallarna står i en norrsluttning söder om nya kyrkan. Idag återstår endast 8 stallar av de långa rader som fortfarande fanns kvar vid talets början. I en sockenbeskrivning från 1854 uppgav lantmätaren J.P. Omberg, att man inte hade något sockenmagasin, däremot fanns i stället i varje bondes härbre inrättat en sparlår. Senare uppfördes ett sockenmagasin i Utansjö by, vilket idag står på Friluftsmuseet Murberget i Härnösand. Intill stallarna finns även sockenstugan byggd Kyrkstallarna byggdes för att härbärgera allmogens hästar under de obligatoriska kyrkobesöken fanns där 40 stallar av timmer vid nya kyrkan. De var då i behov av upprustning. Man beslöt att stallarna skulle behållas men renoveras var det åter dags för upprustning. Högsjö kyrkoråd beslöt då att endast 8 stallar skulle behållas och rustas upp. Stallarna står i två vinkelrätta rader med fyra stallar i varje rad. Samtliga stallar är liggtimrade och målade med faluröd slamfärg. De har gavelingång med svartmålade inåtgående

4 4 enkeldörrar och spåntäckta sadeltak och är invändigt indelade med tre spiltor och plankgolv. De understa vindskivorna har vackert profilerade avslutningar. Stall 1. Stallet ligger längst upp mot söder. Det har stående rote av breda vankantade bräder, en kroppås och en sidås. Stallet har har inklädda knutar. Stall 2. Stallet har stående rote av breda vankantade bräder, en kroppås och en sidås. Stallet har inklädda knutar. Stall 3. Låst. En kroppås och en sidås. Stallet har inklädda knutar. Stall 4. Stallet har liggande rote av vankantade bräder, en kroppås och två sidåsar. Stallet har inklädda knutar. Stall 5. Stallet har liggande rote av vankantade bräder, en kroppås och en sidås. Stallet har inklädda knutar. Stall 6. Stallet har stående rote av breda vankantade bräder, en kroppås och två sidåsar. Stallet har inklädda knutar. Stall 7. Stallet har stående rote av breda vankantade bräder, en kroppås och en sidås. Stallet saknar knutlådor. Före upprustningen låg tjocka påväxter med mossa och lav på taken. Stall 8. Stallet ligger längst åt öster i den nedre raden av stallar. Det har stående rote av breda vankantade bräder, en kroppås och en sidås. Stallet saknar knutlådor. Före upprustningen låg tjocka påväxter med mossa och lav på taken. FÖRUTSÄTTNINGAR OCH PLANERADE ÅTGÄRDER Omkring 1970 lades taken om. De spåntäckta taken på samtliga åtta stallar var i så dåligt skick att de måste renoveras, stickspånen behövde bytas och eventuellt rötskadat virke i undertaken bytas mot nytt.

5 5 Kring stallarna, som står mycket nära varandra, växte på baksidorna tätt med träd och sly och grenar som hängde ner över taken. Igenväxningen med träd hade medfört stark påväxt av mossa och alger på taken, vilket var till stor skada. Takavtäckning med stickspån Taktäckning med stickspån förekom under en kortare period under 1800-talets senare del. Man använde gran eller fura. Kyrkstallarnas stickspån är hyvlade i bänk. Det innebär att fibrerna skärs tvärs över. Man böjer lite på spånet för att se hur fjällen ligger, så att spånet läggs åt rätt håll för att vattnet ska rinna av. Hyvling på traditionellt vis kunde ske i bänk, ram eller på andra finurliga sätt. Förr användes handakraft, vattenkraft eller hästdrivna hyvlar. Spånen kunde handspäntas med en spånkniv med två handtag. Kniven klyver då träet längs fibrerna, som inte bryts. Handspäntat spån anses mera hållbart. Träklubba och kilar kunde underlätta späntningen. Den riktigt ålderdomliga typen av taktäckning bestod av näver som hölls på plats med långa stänger av tättvuxet kluvet virke eller rundvirke. Dessa så kallade vedtak använde allmogen under århundraden i Norrland. Brädtak var annan ålderdomlig taktäckning, som förekom allmänt. Vård Förr hade man aldrig träd placerade nära husen. Växtligheten togs tillvara som föda åt kreaturen, bränsle, redskap od. Idag har vi ett landskap i förbuskning. Regn på höga träd nära taken ger ett förlängt fukttillskott på taken under mycket längre tid än regnet pågår. Löv, pollen och skräp som faller ner binder också fukten, vilket får skadlig mossa och lav att växa. Underliggande trä ruttnar. Därför sopade man spåntaken rena regelbundet med en piassavakvast. På detta vis sköter man bäst ett spåntak även idag dvs. genom sly-/trädröjning omkring husen samt sopning av taken. Man kan lägga en bräda på takfallet under arbetet så att det inte uppstår alltför kraftig belastning punktvis. GENOMFÖRDA ÅTGÄRDER Arbetet med de översta stallarna påbörjades i juni med att ta bort gammal spåntäckning och reparera ev. rote. Taken har lagts med 50 cm långa stickspån av gran i 3-lagstäckning i

6 6 varannan riktning. Takvirkets dimensioner varierar något. De flesta stallar har ovanligt smala vattbräder dvs. 4 breda och den övre av de dubbla vindskivorna är också smalare, oftast 4, än de nedre medan de flesta nockbräderna är 6. Vattbräderna varierar med 4 6 eller tom. 7. Vid byte av rötskadat virke har man använt samma dimensioner och bredder som originalbräderna. Området har röjts från sly och träd. Stall 1. Gamla stående rotebräder behölls. En vindskiva på norra takfallet mot väster är bytt. Stall Stall nr. 2 efter åtgärd. En rotebräda är iskarvad i norra takfallet från sidåsen och ner var taken på stallarna 1 3 spåntäckta.

7 7 Den nord-sydliga raden, där taken på stall1 (närmast) 4 är spånlagda, till höger syns baksidorna på stall Stall nr. 4 där skadade takspånen krattats bort. Spånen på stallarna var spikade med galvaniserad spik, vilket försvårade arbetet Stall 5 (närmast). Spåntäckningen på stall nr. 5 är färdig. Rotet som var liggande kunde behållas nästan intakt, endast enstaka rotebräda byttes. Fotot visar stallarna 5 8.

8 8 Stall Rötskadat rote V takfall på stall nr. 6. På fotot har man börjat ta bort gammal spåntäckning på västra takfallet på det sjätte stallet dvs. det mittersta i öst-västlig riktning. Vid kontroll med kniv visade det sig att rotet hade kraftiga rötskador i sin nedre del (stall 5 intill). Under arbetet gav även taket vika på ett ställe när man klev på det. Det övre rotet kunde behållas. Nya rotebräder iskarvades från sidåsen och ner (se ovan) Det östra takfallet var värre skadat. Där kunde endast en mindre del av rotet återanvändas. V takfoten på stall nr. 6 där bräda bytts På stall 6 har den längsgående brädan bytts ut på undersidan längs varje takfot och strukits med röd slamfärg (ovan). Den fungerar som stöd under spånet som sticker ut under takfoten. De bräder som satt där tidigare var rötskadade

9 9 Stall 7. På stall nr. 7 var de nedersta rotebräderna var rötskadade och rotet låg alltför tätt. Ursprungligt takvirke har behållits i det längsta Stall nr. 7, iskarvat rote på Ö takfall. 2 bräder har iskarvats på västra takfallet från kroppås till sidås bräder har iskarvats på östra takfallet från sidås till väggband. 2 hela rotebräder har iskarvats på östra takfallet. Stall nr. 7 skulle behöva lyftas och syllen kontrolleras men ingår ej i denna etapp. Syllen ligger djupt under marknivå, så att södra gaveln att norra gavelväggen lutar och det syns en glipa mellan vindskivan och väggtimret.

10 10 Stall V takfall före spånbyte. Tjocka påväxter med mossa och lav låg på taket innan upprustningen. 6 bräder på vardera takfall användes för iskarvning av rötskadat rote. En vindskiva på västra takfallet mot norr är bytt Stallarna 6 8 i nedersta raden spåntäcktes sist. ANTIKVARISKA SYNPUNKTER En diskussion uppstod om vattbrädernas/vindskivornas dimension.entreprenören tyckte att det såg märkligt ut med de smala vattbräderna (4 ), liksom de dubbla vindskivorna med smalare vindskiva upptill i stället för lika breda eller tvärtom. Länsmuseet gav rekommendationen att följa originalbräderna vid byte, eftersom originalkonstruktionen inte hade någon betydelse för spånens eller takens livslängd. Det är intressant att veta att man troligen gjorde vattbräder och övre vindskivebräder samtidigt. Denna historiska information går förlorad om man byter för att det ser bättre ut. Det kan också ge upplysning om att husen åtgärdades allt efter behov och enstaka gånger och att man inte tog alla hus samtidigt, som vid modernt underhåll. Man bytte därför på de översta påbörjade stallarna de påmonterade nya vattbräderna till samma dimension dvs. 4 bräder som originalbräderna hade.

11 11 Historiska iakttagelser: Rotebräderna på stall 7 hade rännor insidan, vilket indikerar att det är ett brädtak som har återanvänts på detta stall (näst längst åt öster). Vattenränna i bräda (nylagt spån lyser igenom i sprickan bredvid). KÄLLOR Kyrkobyggnader Vol. 221, Del 4, Riksantikvarieämbetet, Västervik Salvén, Arvid: Boken om Högsjö. En norrländsk sockenkrönika, Stockholm Wedman, Stina: Stickspån, Borås 1998.