RESTAURERING AV FINNPÖRTET, ALMSJÖN 3:8 ULLÅNGERS SOCKEN, KRAMFORS KOMMUN

Transkript

1 RESTAURERING AV FINNPÖRTET, ALMSJÖN 3:8 ULLÅNGERS SOCKEN, KRAMFORS KOMMUN Länsmuseet Västernorrland Kulturmiljöavdelningens rapport nr 2005:12 Bodil Mascher

2 2 Innehåll: Sid. INLEDNING 3 BESKRIVNING OCH HISTORIK 3 PLANERADE ÅTGÄRDER 4 GENOMFÖRDA ÅTGÄRDER 4 ANTIKVARISKA SYNPUNKTER 8 KÄLLOR 9

3 3 INLEDNING Ullångers hembygdsförening har under sommaren 2005 genomfört fasad- och fönsterrestaurering, samt lagning av timmerstomme och locktak interiört på Finnpörtet, fastigheten Almsjön 3:8, Ullångers socken i Kramfors kommun. Länsstyrelsen har beviljat medel till upprustningen enligt beslut dnr Upprustningen sker i enlighet med åtgärdsprogram upprättat av Lars Nordin, Skanska Byggnadsvård & Restaurering Upprustning av eldstäder skorstenar och spåntak skedde Denna byggnadsetapp är den avslutande etappen i restaureringen av Finnpörtet som Ullångers hembygdsförening har genomfört. Länsmuseet Västernorrland har utfört antikvarisk kontroll enligt Länsstyrelsens villkor. Syftet med kontrollen är att den antikvariske experten tillför nödvändig kunskap om traditionella material och arbetsmetoder, i förekommande fall förtydligar och preciserar de kulturhistoriska värdena i detaljdiskussioner och avgör utifrån kulturhistoriska ställningstaganden beslut om insatser under arbetets gång. Avsikten är också att den antikvariska kontrollen skall öka vår kännedom och kunskap om de kulturhistoriska värden som Finnpörtet vid Almsjön besitter och underlätta bevarandet av dessa värden. Den antikvariska kontrollanten skall dokumentera arbetet och sammanställa det i en rapport. Från Länsmuseet Västernorrland har Bodil Mascher deltagit som antikvarisk kontrollant och gjort rapportsammanställningen. Fotografier: Bodil Mascher. Ärendets d.nr. är 2005 / 35. Framsidans fotografi visar Finnpörtet efter restaurering. BESKRIVNING OCH HISTORIK Byggnaden som kallas finnpörtet är i en våning med kallvind, rektangulärt utdragen planform och spåntäckt sadeltak. Grunden utgörs av natursten med inslag av betong Under byggnadens östra del med ingång från södersidan finns en valvslagen källare. Huset besitter överlag en stor autenticitet. Stommen av liggtimmer är klädd med omålade stående vankantade bräder. Fönstren är tättspröjsade, dels av äldre format med 16 rutor, dels högre med 1800-talsprägel och 8 rutor. Den sidoplacerade porten på södra fasaden har en enkelt smyckad portal. Byggnadens västra del sägs enligt traditionen vara från talet. Skarvar i takkonstruktionen på vinden tyder också på att huset är tillbyggt. Enligt dessa spår hade stugan till en början en enkelstugeplan som senare tillbyggdes med bredare förstuga, sal och kammare åt öster. Hål genom tvärväggar på vinden visar ev. på bjälkar för brutet innertak (se pörte). Förstugan är avdelad med en liten kammare mot norr med en eldstad och tapeter och bård i naturalistisk jugendstil troligen från Underlaget är mjuk träfiberpapp som möjligen monterades i samband med Forss AB: s upprustning, troligen på talet. Byggnaden inrymmer alltså fyra rum och förstuga. Stilmässigt överensstämmer vissa byggnadsdelar i västra delen med en inredning av äldre typ, exempelvis den lägre dörren mellan förstugan och västra rummet med utanpåliggande fyllningar, indelning av dörrbladet och ålderdomligt smide. I allmogemiljö är dock stilretardation och blandningar av stilelement från olika epoker vanliga. Färgen som sitter på dörren är troligen från 1930/40-talet, liksom tapeterna i förstugan. Tapetlager i östra kammaren visar lumppapp innerst med schablon- eller

4 4 blocktryck, därefter tapeter troligen från senare delen av 1800-talet. Den yttersta med stora bruna rosor mot ljus botten och kraftiga konturer är av talstyp. Svedjefinsk kultur - Pörtet, rian På 1600-talet invandrade, på uppmuntran av svenska staten, svedjebrukande finländare till Sverige och Medelpad. Utfyttningen skedde troligen på grund av att mark för svedjebruk i Savolax minskade. I Sverige var svedjefinnarna hänvisade till utmarker och skogarna, där man kunde livnära sig på sin speciella kunskap om svedjeodlingen. Vid svedjningen som tog fyra år i anspråk, fälldes och brändes skog som berikade jorden så att man kunde beså den med råg. Svedjefinnarnas kultur exponeras exempelvis i finska ortsnamn och rökstugetraditionen. Pörte kommer av ordet pirti som betyder stuga. S k finnpörte är alltså en finnstuga och inget säger att det är fråga om just en rökstuga. I senare tradition har dock ordet finnpörte kommit att få betydelsen rökstuga. Stugan i finnbygder saknade ofta skorsten utan hade en rökugn i ett hörn, där röken letade sig ut genom innertaket, som kunde vara brutet av tredingstyp och vidare i en rökkanal i yttertaket. Det kunde vara en hög träskorsten med huv, som hindrade ev. gnistor. Det fanns också murade ugnar med eldningshål invändigt men som saknade skorsten. Typiskt var även gluggar i väggarna för luftning. Rökstugan kunde ha ett rum eller i mera påkostade hus vara inpassad i en parstuga, vilket finns exempel på i svenska finnskogen. Vatten kunde värmas inomhus på glöden men maten lagades ofta i ett separat kokhus med stående virke sammandraget i toppen. För svedjefinnarna, som var specialiserade på odling av svedjeråg, var rian typisk. Rian var en torkbastu med intimrade lavar (hyllor) för torkning av spannmål och lin, bad, avlusning av skinnkläder och till rökning av kött. I bastun / rian fanns en stenröseugn som värmde upp huset. Stenarna i ugnens murtopp magasinerade värmen. Rian var ofta högre än vanliga torkbastur, för att svedjerågen skulle kunna torkas stående i övre våningen. Rester av finnbebyggelse kan studeras ibland annat Värmland, Dalarna och Bergslagen. PLANERADE ÅTGÄRDER Panelen restaurerades senast på 1930-/40- talet. Enligt godkänt åtgärdsprogram skulle timmerstomme och del av locktak interiört repareras. Fasadernas stående lockpanel och byggnadens fönster skulle restaureras. Fasaderna skulle borstas och strykas med 50 % äkta trätjära och 50 % terpentin. Fönsterbågar och karmar skulle halvoljas med 50 % rå linolja och 50 % terpentin och fönstren kittas med linoljekitt. GENOMFÖRDA ÅTGÄRDER hade man åtgärdat dränering kring grunden och takavvattning. I slutet av maj månad arbetade man med lagning i timmerstommen och i början av juni med lagningar av vissa panelbräder i nederkanterna. Knutlådan på NV har stora skador av timmerbilar och snöröjningsfordon men stommen av tättvuxet timmer verkade vara oskadd. Fasaderna har

5 5 tjärstrukits med 50 % trätjära och 50 % terpentin. Fönstren har behandlats med halvolja och kittkompletterats med linoljekitt. Rötskadade golvåsar i husets NV hörn har ersatts friska golvåsar med påföljden att husknuten inte längre är sned. Cirka 1,5 kvm av locktaket interiört i östra kammaren har reparerats. De gamla takbräderna på vinden upphittades och återanvändes (lagningar av golvåsar och innertak gjordes tidigare under året). Slutbesiktning gjordes Takavvattning / dränering av grund Marknivån på norra sidan och västra gaveln har grävts ur enligt programmet med lutning från husgrunden. Man har även grävt ner en dräneringsslang i marken. Man har också monterat traditionella trähängrännor på träkonsoler som skjuter ut 70 cm utanför vindskivorna enligt programmet, utom i NV hörnet av huset. Eftersom vägen med snösvängen och timmerbilar går alldeles intill NV hörnet var detta inte möjligt utan hängrännan fick göras cirka 15 cm kortare, vilket godkändes. Stomme Ilagningar har utförts på timmerstommen under ett fönster på husets södra sida (framsidan). Foto Marianne Larsson. Rötskadade golvåsar bytes i husets NV hörn: Golvet gav efter i hörnet. Man hade tidigare antagit att det berodde på att knutarna gav vika, eftersom grunden bestod av betong på västra gaveln och norra långsidan. Hembygdsföreningen har nu åtgärdat detta hörn. När man försiktigt hade lossat på de breda golvplankorna av gran upptäckte man att tre av golvåsarna var helt igenomn rötskadade i NV hörnet. Dessa iskarvades med friskt virke i samma dimensioner som originalåsarna och golvet lades tillbaka. Det visade sig att golvet därefter blev stabilt. Därför fick betongen sitta kvar.

6 6 Fasader Svamp och lavar på brädpanelen på husets norra sida har borstats bort. I god tid före lagningarna gjordes i samverkan med Länsmuseet en översyn på plats, vilka bräder i panelen som behövde åtgärdas, lagningsprinciper och omfattningen av eventuell ersättning av paneldelar. Lockpanelen har kompletteringsspikats och rötskadad panel har iskarvats med virke i samma dimension och bredd som originalbräderna. Skarvarna är snedskarvar på djupet och av samma typ som tidigare befintliga. Detalj av norra fasaden efter iskarvning av panel. NV knutlådan före och efter lagning.

7 7 Brädpanelen särskilt på norra och södra sidan hade rötskador nertill. Rötskadat virke i bräderna i knutlådan på NV hörnet har iskarvats med brädbitar i samma dimensioner och utseende som originaldelarna. Därefter har väggarna tjärats. N fasaden, V gavelfasaden före restaurering. Södra fasaden före restaurering. Finnpörtet efter restaurering. S. fasaden.

8 8 Finnpörtet efter restaurering. N fasaden. Fönster Fönstren har halvoljats på ut- och insidor och kittats enligt program (fönster södra fasaden). Innertak Man har tidigare under året företagit åtgärder på innertaket. Cirka 1,5 kvm av locktaket vid den tidigare restaurerade murstocken i östra kammaren har reparerats. Man fann de gamla takbräderna på vinden och kunde återanvända dessa med gott resultat. Endast ett litet stycke av taklisten behövde erättas. ANTIKVARISKA SYNPUNKTER När man hade tjärat västra gavelväggen norra fasaden och halva den södra visade det sig vid en antikvarisk kontroll , att tjäran var av märket Auson, äkta trätjära. Detta är en industriellt framställd trätjära men med tekniskt sett goda egenskaper och god beständighet. Vid Länsmuseets besök hade man redan målat 2 ½ fasad med denna trätjära, som även kunde

9 9 godkännas ur antikvarisk synpunkt, eftersom färgen på fasaden hade stora likheter och egenskaper som dalbränd trätjära. Länsmuseet hade innan upprustningen skickat muntlig och skriftlig rådgivning med adresser och telefon till leverantörer av dalbränd trätjära. På detta hus är patinan särskilt viktig och det är lovvärt att man har haft ambitionen att byta ut så lite av den sprickiga, vädervittrade panelen som möjligt. Man har haft god kontakt med Länsmuseet i denna fråga. Historiska iakttagelser: Under fönstret där brädpanelen tagits bort vid skadorna i timret fanns en lucka cirka 15 x 15 cm i kvadrat med bearbetade snedskurna kanter i öppningen, vilket är ett ålderdomligt drag. Luckan fanns på 3.e varvet 80 cm ovan mark, ungefär i samma läge som nuvarande tunnvälvda källare med sluss ligger. Sten i källarens tak ser sotbrända ut. Eventuellt kan man enligt muntlig tradition ha haft ugn i pörtet. KÄLLOR Nordin, Lars: Åtgärdsförslag och kostnadsberäkning, Skanska Byggnadsvård & Restaurering Wedin, Maud: Finnbebyggelsen i Ånge kommun, utg. av Ånge kommun.