Samordning av insatser för personer med neuropsykiatriska diagnoser

Transkript

1 Samordningsförbundet i Skellefteå Samordning av insatser för personer med neuropsykiatriska diagnoser Ett samverkansprojekt mellan Skellefteå kommun genom socialkontorets handikappavdelning, individ- och familjeomsorgsavdelning och gymnasieskola, Västerbottens läns landsting genom psykiatriska kliniken, barnoch ungdomspsykiatri, habilitering samt råd- och stödverksamheten, Arbetsförmedlingen samt Försäkringskassan Kvartalsrapport Rapporten sammanställd av: Margareta Carlborg Projektledare På uppdrag av Samordningsförbundet Skellefteå

2 1. Sammanfattning 1.1 Bakgrund Bakgrunden till projektet är en bred inventering av målgruppen personer med neuropsykiatriska diagnoser, som Socialkontoret tog initiativ till våren 2008 samt en efterföljande workshop där alla berörda myndigheter och organisationer deltog. Dessa aktiviteter ledde fram till ett förslag till en gemensam strategi för att ge berörda personer rätt insatser av rätt organisation, projekt Samordning av insatser för personer med neuropsykiatriska diagnoser. Den målgrupp som här samlas under begreppet neuropsykiatriska diagnoser är långtifrån homogen. Förutom ett antal definierade diagnoser finns ett antal varianter med dubbeldiagnoser och en grupp personer med lätt utvecklingsstörning som kan ha liknande behov som personer med neuropsykiatriska diagnoser. För att ytterligare komplicera bilden finns personer som har behov av samhällets stöd men som saknar (och inte vill ha) diagnos. 1.2 Målgrupp Målgruppen för projektet är samtliga myndigheter/organisationer som utgör uppdragstagare för projektet, berörda brukarorganisationer samt alla individer, ca 230 personer, som definierades i den inventering som genomfördes våren 2008 eller under projekttiden bedöms tillhöra målgruppen. En jämn könsfördelning ska eftersträvas. Projektet ska även arbeta efter att motverka traditionella könsmönster vad avser boende och sysselsättning. 1.3 Syfte Det övergripande syftet med projektet Samordning av insatser för personer med neuropsykiatriska funktionshinder är att med en särskild samordningsfunktion i form av en person med dels kompetens inom området och dels projektledarkompetens utveckla samordningen av insatser för målgruppen så att tryggheten ökar både för den enskilde samt för berörd personal hos de myndigheter/organisationer som svarar för insatserna. I projektet ska även ett gemensamt synsätt hos berörda myndigheter/organisationer arbetas fram för att öka den enskildes möjligheter till en god livssituation i form av bl.a. tryggt boende och meningsfull sysselsättning eller arbete. Genom en medverkan från brukarorganisationer vad avser inflytandefrågor, kompetensutveckling och brukarrevision ska kompetensen öka hos berörda personalgrupper. Under projekttiden ska uppbyggnaden av ett samverkanscenter påbörjas. En tydlig ingång till samhällets stödinsatser ska skapas för målgruppen, behovskriterier ska fastställas och tiden för utredning ska förkortas. 1.4 Mål De ursprungliga målen som formulerats i projektansökan reviderades efter diskussion och ny formulering togs av styrelsen Nedanstående mål är relevanta för projektet och kvarstår därför: Förväntat resultat för deltagande myndigheter/organisationer Projektet ska leda till ett gemensamt synsätt angående hur insatserna för målgruppen ska optimeras. Synsättet ska dokumenteras i en för alla känd rutin som ska vara vägledande för deltagande myndigheter/organisationer Behovskriterier ska vara fastställda och kända hos berörda myndigheter/organisationer Tiden för utredning ska inte överstiga tre månader Uppbyggnaden av ett samverkanscenter ska påbörjas under projekttiden 2

3 En gemensam kompetensutvecklingsplan ska utarbetas för deltagande myndigheter/organisationer. På grund av ändring i målen för projektet så görs under projektets gång ingen utvärdering i SUS och inte heller någon brukarrevision. I Samordningsförbundets självvärdering av verksamheter redovisas inget under rubriken För deltagarna. 1.5 Avvikelse I Uppdragsavtal angående projektet Samordning av insatser för personer med neuropsykiatriska diagnoser står att projektet påbörjas och pågår t.o.m inklusive avslutande dokumentation. Då projektledaren tillträdde blev detta starten för projektet och sluttiden sattes till

4 2. Personal 2.1 Personalens förutsättningar Projektledaren rekryterades efter öppen ansökningsförfarande av Skellefteå kommun. I ansökan sökte man en person med kompetens inom området neuropsykiatri och god förmåga att driva projekt. Med denna kompetens ansågs det övergripande syftet tillgodoses, att utveckla samordningen av insatser för målgruppen så att tryggheten ökar både för den enskilde samt för berörd personal hos de myndigheter/organisationer som svarar för insatserna. Projektledare är Margareta Carlborg, projektanställdanställd 100 % till Margareta är speciallärare med mer än 30 års erfarenhet av arbete med personer med olika funktionsnedsättningar varav de senaste 25 åren med barn, unga och vuxna med svårigheter inom neuropsykiatrispektrat. 15 av dessa år har Margareta arbetat med att starta och driva projekt för målgruppen för att sedan implementera dessa projekt i ordinarie verksamheter. 2.2 Genomförande och process Projektledare är ensam anställd i projektet. Som stöd i det dagliga arbetet finns en liten arbetsgrupp tillsatt. Den består av två personer från Socialtjänsten med lång erfarenhet av verksamhet inom socialpsykiatri och individ och familjeomsorg, Karin Melander och Elin Löfroth. Arbetsgruppen försöker träffas varannan vecka och fungerar som ett nära bollplank. Vid behov har andra mer tillfälliga grupperingar/bollplank skapats kring olika frågeställningar och uppgifter som uppkommit. Dessa grupper träffas intensivt under en period för att sedan upplösas. På detta sätt kan projektet få tillgång till största möjliga erfarenhet och kunskap samtidigt som en god samverkan mellan de olika organisationerna och verksamheterna möjliggörs. Ett stöd i arbetet är också den projektgrupp/referensgrupp som tillsatts med deltagare från de olika myndigheterna. Deltagarna i projektgruppen har ett ansvar för att vara kontaktperson inom respektive myndighet/verksamhetsområde vilket innebär att rapportera och informera om projektläget i den egna organisationen, stödja, samarbeta med och handleda projektets personal framförallt vad avser individuell ärendehandläggning och tillämpning av myndighetens regelverk samt delta i projektgruppsträffar med personalen i projektet. Av Samordningsförbundet har projektet tilldelats en medbedömare, Gunda Johansson. Syftet med medbedömare är att denne ska tillföra utomståendes synpunkter till Samordningsförbundets självutvärderingsmodell, ta del av, diskutera och lämna synpunkter på delrapporter och slutrapport och verka för att projektet når sina mål genom att bidra med sina kunskaper och erfarenheter. En första träff har ännu inte ägt rum men kontakt hoppas kunna nås med Gunda i höst. Ett stort stöd har också projektägaren, Håkan Lundmark varit. Projektledarträffar har ordnats genom Stellan Berglund, Samordningsförbundet, för alla projekt inom Samordningsförbundet. På träffarna har erfarenheter kunna utbytas och olika problem diskuterats. Projektledaren har deltagit i Riksföreningen Attention s årliga rikskonferens med temat Metoder och möjligheter. Konferensen, som hölls i två dagar, gav många tankar och reflektioner och värdefulla kontakter skapades för det fortsatta arbetet i projektet. För att öka kunskapen kring flickor i behov av stöd deltog projektledaren i en halvdagsföreläsning Skuld, skam och rakblad ordnad av Föreningarnas hus

5 2.3 Resultat och effekter Det är mycket viktigt att arbetsgruppen och referensgruppen träffas med stor regelbundenhet. Detta för att möjliggöra att arbetet fortskrider i överensstämmelse med de mål som satts och att alla verksamheters behov och framgångsfaktorer tydliggörs. Det har under våren varit vissa svårigheter att mötas i den utsträckning som önskats. Kontakt med medbedömaren har inte kunnat tas då projektledaren inte varit informerad om denna möjlighet till stöd.. 5

6 3. Deltagande organisationer 3.1 Deltagande organisationers förutsättningar Projekt Samordning av insatser för personer med neuropsykiatriska diagnoser är ett samverkansprojekt finansierat av Samordningsförbundet i Skellefteå, som också är uppdragsgivare. Projektägare är Skellefteå kommun, Handikappomsorgen där också projektledaren är anställd. Projektledaren har ett kontorsrum på Handikappavdelningen, Campus, Laboratorgränd 7. Förutom Skellefteå kommuns Handikappavdelning finns följande uppdragstagare: Skellefteå kommun; Individ- och familjeomsorgsavdelningen och gymnasieskolan, Västerbottens läns landsting; Psykiatriska kliniken, Barn- och ungdomspsykiatrin, Barn och ungdomshabiliteringen samt Råd- och stödverksamheten, Arbetsförmedlingen samt Försäkringskassan. För genomförande av projektet finns kronor avsatta. En mindre arbetsgrupp/projektgrupp är tillsatt som har som uppgift att tillsammans med projektledaren ansvara för projektets operativa ledning och att projektet genomförs inom ramarna för fastställt uppdragsavtal och anvisade resurser. I gruppen finns Karin Melander, Handikappomsorgen och Elin Löfroth Individ och familjeomsorgen. Arbetsgruppen ska träffas regelbundet varannan vecka. Alla myndigheter finns representerade i projektgruppen/referensgruppen. Där ingår, förutom arbetsgruppen, även Birgitta Sjögren Öhlund brukarsamordnare Föreningarnas hus, Elisabet Eriksson psykolog Arbetsförmedlingen, Carolina Marklund samordningsansvarig Försäkringskassan, Anna Fällman sjuksköterska BUP, Siv Lindmark arbetsterapeut Råd och stöd och Kristina Jonsson specialpedagog Gymnasieskolan. Gruppen har träffats vid ett tillfälle under våren och kommer att under hösten regelbundet träffas en gång i månaden. Gruppens har ett ansvar för att vara kontaktperson inom respektive myndighet/verksamhetsområde. En av målsättningarna i projektet är att en gemensam kompetensutvecklingsplan ska utarbetas för deltagande myndigheter och organisationer. För detta ändamål har projektet fått kronor i statliga medel. 3.2 Genomförande och process En grund för arbetet i projektet är de två Samverkansträffar som ägt rum där berörda myndigheter och verksamheter bjudits in för att diskutera och reflektera kring den inventering av målgruppen, personer med neuropsykiatriska diagnoser, som utfördes av Socialkontoret våren På träffarna samtalades om hur det ser ut i Skellefteå idag, vad som fungerar bra och vilka brister man ser inom de olika myndigheterna. Vid den första träffen, , togs en målbild fram som innefattade identifikation/upptäckt, stöd och insatser, samverkan och utbildning och kompetens. Vid den andra träffen, , var syftet dels att konkretisera och fortsätta arbetet med målbilden och även att fundera kring hur statsbidraget till kompetensutveckling på kr bäst ska användas. Projektledaren har under våren medvetet arbetat med att informera och resonera om projektet och dess syfte och mål i de verksamheter och samverkansforum som möter målgruppen. Detta har gett en god bild över hur läget är i Skellefteå vad gäller stöd till målgruppen; framgångsfaktorer samt utvecklingsområden. Även en kartläggning av vilka behoven av kompetensutveckling som finns är påbörjad. Samverkan med de övriga aktörerna i projektet har fungerat bra. Vid alla möten har man entydigt deklarerat att en samverkan är nödvändig men att den idag brister på många håll. Det finns många verksamheter och projekt som möter målgruppen på ett mycket medvetet och 6

7 professionellt sätt. Dock säjer man sig inte ha någon överblick över vad som i övrigt finns, vad andra gör, faran är att det antingen blir ett dubbelarbete eller att ingen har ansvaret. Mellan olika verksamheter saknas en röd tråd för målgruppen både vad gäller över tid vid olika brytpunkter, från vaggan till graven och vad gäller det kontaktnät som samtidigt stöttar individen. Se bilaga 1 När brytpunkterna inte samordnats. Ett mycket bra samverkansforum är de regelbundna möten på KKBC mellan KKBC, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassa och Handikappomsorgens psykiatrisamordnare. På dessa träffar har individärenden diskuterats och lösningar kunnat genomföras på ett enkelt och smidigt sätt utan dröjsmål för individen. Samverkansmöten mellan socialtjänsten och psykiatrin förekommer på olika nivåer med regelbundenhet. Detta möjliggör en samsyn kring hur stödet till målgruppen kan utformas. Nepo teamet arbetar som ett flexibelt, strukturerat och tydligt boendestöd med mycket gott resultat. Behov finns av ett Nepo team som arbetar långsiktigt även på kvällar och helger. Psykiatrisamordnare finns anställda inom HO. Detta möjliggör en snabb, personlig och rak handläggning av ärenden. Behovsinventering vad gäller fortbildning/utbildning har också kartlagts under våren med avstamp i de samverkansträffar som ägde rum och Ett första utkast till kompetensutvecklingsplan är gjort med satsningar både på bredden för många och fördjupning inom olika områden. Det finns mycket fortbildning inom området men liten samverkan mellan myndigheter och organisationer. Projektledaren har därför initierat träffar där man från olika myndigheter titta på vilket utbud som planeras och hur man kan samarbeta kring det behov av utbildning som finns. T.ex. har samarbete vad gäller kompetensutvecklingsplanen påbörjats med Berit Norén och Lotta Carlstedt som arbetar med KOMP inom Handikappomsorgen, med Karin Melander och Elin Löfroth vad gäller fortbildningsplaner inom Socialförvaltningen i övrigt. Inom skolan, psykiatrin, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan används referensgruppen/projektgruppen som bollplank. Socialpsykiatriskt kunskapscentrum ordnar många föreläsningsdagar och samplanering sker via Karin Melander. 3.3 Resultat och effekter för deltagande organisationer Alla myndigheter, verksamheter och mötesplatser har uttryckt vikten av att ett Samverkanscenter/En ingång skapas för målgruppen. Man har aktivt deltagit med tankar kring den egna verksamheten både vad gäller framgångsfaktorer och vad som behöver utvecklas. Idéer har kommit upp om vad som behövs för att skapa ett Samverkanscenter. Vikten av samverkan har påtalats både internt i den egna verksamheten men också mellan organisationer. I samtalen har många deklarerat att man snarast ska ta tag i samverkan internt t.ex. inom Landstingets Barn och ungdomshabilitering och Råd och stödverksamhet och Socialförvaltningens olika avdelningar. Behovet av utbildning har understrukits och att denna utbildning bör erbjudas verksamheterna tillsammans. Följande utbildningar kommer att gå av stapeln under hösten: Basutbildning, där alla myndigheter är inbjudna Unga vuxna med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Utbildning i arbetsminnesträningsprogrammet Cogmed QM har erbjudits utvalda verksamheter inom Socialförvaltningen och KKBC. Utbildning i kartläggningsmaterialet Individuell profil har erbjudits utvalda verksamheter inom Socialförvaltningen och KKBC. 7

8 En mindre grupp med representanter från deltagande myndigheter kommer att delta i en konferens om ICF för att se om detta kan vara ett verktyg/en väg till gemensamt språk kring funktionsnivåer. Om så är fallet kommer denna konferens senare att anordnas i Skellefteå. Fokusdag arbete och sysselsättning för personer med Aspergers syndrom och ADHD har erbjudits till alla verksamheter. En webbaserad introduktionsutbildning/basutbildning planeras i samverkan med KOMP projektet inom handikappomsorgen. 3.4 Förutsättningar för implementering De ledord som kan skönjas är för att målen ska kunna uppfyllas är Samverka bygga broar kvalitetssäkra komplettera Nedan formuleras några tankar, kritiska frågor utifrån projektets mål: Gemensamt synsätt dokumenterat i en för alla känd rutin som ska vara vägledande för deltagande myndigheter och verksamheter Kritisk fråga: det finns en mängd olika forum, på alla nivåer, för samtal om samverkan. Det finns också olika samverkansavtal mellan myndigheter t.ex. Samordning av stöd till barn med funktionshinder och även ett antal pågående och avslutade samverkansprojekt i Samordningsförbundets regi. Hur kan dessa mötesforum tydliggöras och samordnas för bästa framförhållning och effektivitet så att nya mötesplatser inte ständigt måste skapas? Begreppet socialpsykiatri finns definierat men hur arbetar man ute i de olika verksamheterna? Den handledning som efterfrågas och ges grundar den sig i habilitering/rehabilitering eller i vård och behandling? Är behoven tydliggjorda, finns beställarkompetens? Finns en uppbyggd överföring/övergång för individen mellan deltagande i projekt och ordinarie verksamhet? Hur skapas t.ex. en övergång ut från NEPO teamet till boendestöd och arbete/sysselsättning? Hur sprids/implementeras kunskap från projekten ut i verksamheterna? Hur skapas forum och rutiner för överföring både vid stadieövergångar inom skolan och vid andra övergångar? En person med Aspergers syndrom eller ADHD bollas ml kommunala förvaltningar pga handläggningsrutiner. Hur möjliggörs en samverkan inom kommunen vad gäller handläggning, verkställighet och ekonomi mellan Resursenheten, HO, IFO, ÄO? IFO ser sig av tradition inte kunniga i funktionsnedsättningar men ska handlägga personer med stora problem som inte är berättigade att söka stöd via LSS. Hur utvecklar vi detta? ÄO ansvarar för hemtjänst vilket innebär att man ibland får uppdrag att stötta personer som har stora svårigheter att organisera och planera sitt vardagsliv. Detta kan t.ex. innebära att sanera lägenheter innan boendeträning startas. Hur skapas inom ÄO beredskap för detta? Inom HO är verksamheter som stöttar personer med Aspergers syndrom och ADHD problematik spridda på flera chefer. Kan en gemensam chef underlätta ett gemensamt synsätt och förhållningssätt gentemot målgruppen? Hur ser handläggning ut vad gäller arbete/sysselsättning? Råder idag ett gemensamt synsätt och förhållningssätt inom Landstinget; psykiatri, KKBC, BUP, Råd och stöd och Barn och ungdomshabilitering? Hur kan samverkan mellan skolan och andra verksamheter bli mer systematisk genom t.ex. samarbetsavtal och utvärderingar? Vilka program och arbetssätt behövs för att skolan ska kunna avgöra när andra verksamheter bör kopplas in för att ge elever rätt stöd? 8

9 Behovskriterier ska vara fastställda och kända hos berörda myndigheter/organisationer Kritisk fråga: hur definierar de olika myndigheterna behovskriterier, diagnos kontra behov? Hur sker kartläggning av funktion och behov? Inom de olika myndigheterna finns en mängd skattningsmaterial? Kan ICF vara ett gemensamt språk över gränserna? Tiden för utredning ska inte överstiga tre månader Kritisk fråga: vi kräver organisationsförmåga, planeringsförmåga, framförhållning mm från en grupp där man har problem med just dessa förmågor! En individs problem upptäcks ofta redan tidigt i skolan. Ändå kan det dröja upp till sena tonåren innan en person får utredning och diagnos! Hur löses samverkan; BUP? BUP skola? BUP KKBC? Internt inom Landstinget; psykiatri Barn och ungdomshabilitering Råd och stöd? Grundskola gymnasieskola? Hur kan samordning lösas för att förhindra dubbeldiagnoser hos individen senare i livet? Uppbyggnaden av ett samverkanscenter ska påbörjas under projekttiden Kritisk fråga: hur kan man synliggöra respektive verksamhets lagstiftning och regelverk, organisation och kunskaps och förklaringsmodeller? Hur får man överblickbarhet över helheten tvärs genom verksamheterna? Vem ska ha den? Hur vidmaktshålls den? Mandat? Idag finns en grupp unga vuxna som fallit genom i de olika brytpunkterna. För dessa personer måste en samverkan till. En mycket viktig fråga är hur vi kan förebygga att fler barn/ungdomar faller mellan stolarna? Hur kan vi skapa ett tidigt stöd och en röd stödtråd från förskola, skola till vuxenlivet? Personer med ADHD eller Aspergers syndrom har mycket olika svårigheter och mycket olika behov av stöd. Dessa svårigheter förändras också för en person över tid. Tillrättaläggandet av miljön runt personen och stöd och struktur i vardagen kan drastiskt förbättra möjligheterna för dessa personer. En utbredd missuppfattning är att personer med ADHD och Aspergers syndrom främst finns inom gymnasieskolans IV program och att alla resurser knyts dit. Många elever med dessa svårigheter klarar mycket väl av att med en tillrättalagd miljö gå nationella program inom gymnasieskolan och sedan vidare till högre studier eller arbete. Detta kräver dock att individens behov möts med samordning och helhetssyn, att ett helhetsstöd erbjuds individen. Målgruppen behöver så mycket mer stöd i vardagen för att få och klara av att behålla ett arbete eller en sysselsättning. Hur kan en framtidsplan utformas som innefattar alla delar runt individen; boende och fritid, arbete/sysselsättning eller studier? Individen vet sina behov men har ofta inte förmåga att fråga efter rätt stöd. Hur kan ett stöd byggas upp för att vardagen ska fungera; stöd till ett fungerande boende och arbete/sysselsättning och fritidssysselsättning. Hur kan en arbetsintroduktion byggas upp där personen ges rutiner och struktur, får arbeta med sin självbild och lära känna olika möjligheter eller ett Studiecentrum där man erbjuds en studieförberedande termin för att lära känna miljön, rutiner, struktur och introduceras i kursen? En kontaktperson behövs tidigt till individen. Föräldrar har ofta kämpat hela livet för att stötta barnet och detta blir för mycket vid vuxenblivandet Efter projekttidens slut ska en tydlig ingång till samhällets insatser för målgruppen ha skapats. Ett annat pågående projekt inom Samordningsförbundet är En dörr in för ungdomar

10 år med behov av särskilt stöd. Hur kan dessa båda projekt samordnas så att det inte blir parallella rör mellan personer med olika funktionsnedsättningar? En gemensam kompetensutvecklingsplan ska utarbetas för deltagande myndigheter/organisationer Kritisk fråga: ansvarig person behövs inom varje myndighet/verksamhet för att möjliggöra en lärprocess över tid i den egna verksamheten? Hur skapas/utses kunskapsbärare för att implementera den teoretiska kunskapen i det dagliga arbetet? Hur kan föräldrautbildningar utformas och var ligger ansvaret för dessa? Hur kan skolan genom sin kontakt med alla föräldrar användas för att marknadsföra olika föräldrastödsinsatser? Viktigt att tänka på i den kompetensutvecklingsplan som ska tas fram är: modell, innehåll, kunskapsbärare och kvalitetssäkring; Modellen måste möjliggöra en lärprocess över tid för att kunskapen ska kunna överföras till praktiskt arbete. Hur kan vi nyttja varandras kunskaper i de olika verksamheterna både internt i och mellan organisationerna? Hur kan en överföring av kunskap mellan myndigheter möjliggöras? Finns kompetens idag inom landstinget och kommunen för handledning både inom vård och behandling och även habilitering/rehabilitering. Hur kan man nyttja lokal kompetens för att t.ex. arbeta i workshops efter en föreläsning? Hur kan handledning erbjudas efter utbildning t.ex. av kunskapsbärare från de olika verksamheterna? Innehållsmässigt måste erbjudas både grundkunskap för många och specifik, djup kunskap inom olika områden. T.ex. kan en basutbildning på en webbplattform skapas där olika moduler plockas ihop efter behov när en ny person ska introduceras i arbetet. Behovet av mer kunskap kring flickor med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar har påtalats. Hur upptäcker man flickorna med dessa funktionsnedsättningar? Vilket stöd behöver dom? Unga mödrar som har behov av stöd men som håller sig undan, hur möter och stöttar vi dom? Kvinnor med missbruk? En noggrann kvalitetssäkring måste till som garanterar utbildningens kvalitet och även möjliggör att den nya kunskapen förs ut i verksamheterna och kommer de enskilda individerna till godo. Hur utses kunskapsbärare i alla verksamheter/organisationer för att hålla kunskapen levande och möjliggöra en lärprocess över tid? Fortbildningar/utbildningar erbjuds idag både internt i de olika verksamheterna och externt från privata företag. Det finns mycket kunskap men det är ofta isolerade öar, många ställen har ingen kunskap alls. Inom kommunens handikappomsorg har ett genomgripande utbildningspaket, KOMP, tagits fram där all personal erbjuds grundutbildning inom området. Denna modell är en bra grund att bygga vidare på. Hur kan vi samverka alla verksamheter och myndigheter, för ett gemensamt utbud med god framförhållning i Skellefteå? Frågeställningar för reflektion: Hur prioriterat är området neuropsykiatri i din verksamhet? Vilken tid för fortbildning finns inom verksamheten? Vilken ekonomi finns att lösgöra personal? Vad kan jag/vi i vår verksamhet bidra med? Hur kan ett gemensamt synsätt se ut? Vilka krav kan vi ställa på våra medarbetare att delta i utbildning? Hur möjliggör vi en lärandeprocess i samverkan på vår arbetsplats efter t.ex. föreläsning? Hur belönar vi våra utbildare? 10

11 4. Aktiviteter 4.1 Besökta verksamheter och kontakter Samverkansträff för alla berörda myndigheter och verksamheter Psykiatrisamordnare, Handikappomsorgen Boendeplanerare, Handikappomsorgen Lss handläggare, Handikappomsorgen Boendechefer, Handikappomsorgen Chefer daglig verksamhet, Handikappomsorgen Nepo team, Socialförvaltningen Stödteam, Handikappomsorgen KKBC, psykiatrin Boendeplanerare, Handikappomsorgen Fritidskonsulent, Handikappomsorgen Bup, Landstinget Personliga ombud, Socialförvaltningen Föreningarnas hus Föräldragrupp Politiker i Socialnämnden Solkraft, Individ och familjeomsorgen Arbetsmarknadskonsulenter, Individ och familjeomsorgen Projekt SE (Support Employment), Samordningsförbundet Frivården Arbetsmarknadsgruppen, Klk Råd och stöd, Landstinget Elevhälsan, Barn och grundskolan Projekt Mellansteget, Samordningsförbundet Specialpedagoger, gymnasieskolan Skolchef, gymnasieskolan Resursavdelningen, Barn och grundskolan Projekt Utsikten, Samordningsförbundet Urkraft Barn och ungdomshabilitering, Landstinget Bo Siegwan Slussen, Handikappomsorgen Ungdomshälsan Boendestöd Annastigen 23G, Handikappomsorgen Boendestöd Annastigen 11, Handikappomsorgen Resursteamets arbetsterapeuter, Socialförvaltningen Öppenvårdsteamet, Individ och familjeomsorgen Utisam, Handikappomsorgen Socialpsykiatriskt kunskapscentrum Riksföreningen autism, nationellt och länsförening Attention, nationellt och länsförening Rektor vuxenutbildningen Utvecklingsledare, gymnasieskolan M.fl. 4.2 Utbildning/konferenser Rikskonferens Attention Tema Metoder och möjligheter

12 Skuld, skam och rakblad halvdagsföreläsning ordnad av Föreningarnas hus Länskonferens Socialpsykiatriskt kunskapscentrum kring Kompetenssatsningar för personal som arbetar med personer med psykiskt funktionshinder i Västerbotten Samordningsförbundets länskonferens 2009 om finansiell samordning

13 Bilaga 1 När brytpunkterna inte samordnats för en individ med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning organisation nuläge Samverkan inom respektive nivå? Samverkan inom respektive myndighet inom och mellan nivåerna? BUP KKBC (psykiatri) Vuxenpsykiatri Specialist nivå Barn och ungdomshabilitering Råd och stöd Resursavdelningen HO ÄO IFO Extrastöd Boende, fritid Förskola grundskola gymnasieskola utbildning, arbete Basnivå Solviks fhs NEPO SE Stödteamet SPIRA Medlefors Utsikten Kom Urkraft M fl 13