3.5.8 Närlandskapet kring Lund

Transkript

1 3.5.8 Närlandskapet kring Lund Pilerad, Vallkärra Lund är beläget i ett utpräglat slättlandskap. Den bördiga jorden har gjort att nästan all mark som omger staden är uppodlad. I och med jordbrukets rationalisering har småbiotoper som märgelgravar, mindre vattendrag och trädrader försvunnit, betes- och våtmarker dikats ut. Landskapet har blivit händelsefattigt och otillgängligt för människor. Omgivningarna runt staden är dessutom till stor del uppdelade av stora vägar och järnvägar vilka utgör barriärer för den enskilda människan, för spridningen av växter och för djurs rörelsemöjligheter. I Lunds kommun har man länge arbetat med att försöka göra jordbrukslandskapet runt Lund mer tillgängligt och varierat och för en ökad biologisk mångfald. I den förra grönplanen ges förslag på hur stadens närlandskap kan förändras med hjälp av gröna stråk och mindre skogsdungar. Detta för att förstärka landskapets karaktär och ge bättre möjligheter för rekreation och för djurens livsbetingelser. Översiktsplanen (ÖPL-98) redovisar en utveckling av grönstrukturen i Lunds närlandskap i stora drag. Målet är att skapa förbindelselänkar mellan stadens parker och målpunkter, dvs naturoch kulturmiljöer, i det omgivande landskapet, främst genom gröna stråk längs vägar och odlingsgränser. Inom vissa ytor är det önskvärt att utveckla rekreationen genom plantering av träd och buskar i form av stråk eller dungar, att kulverterade diken restaureras, odlingsfria zoner etableras längs vattendrag och anläggning av dammar. Anläggning av betesmark kan i vissa fall också vara en möjlighet inom begränsade ytor nära staden eller vid hästhållning på gårdar i stadens närhet. Vissa delar av dessa idéer har förverkligats, främst i form av ett antal planterade träddungar. I projektet Grönare Lund har några stråk realiserats, på Ladugårdsmarken, mellan St. Hans backar och Vallkärra och kring Arendala. Damm på Ladugårdsmarken Viktigt är också, i en tid då staden blir allt mindre beroende av sitt närmaste omland, att hålla kvar förståelsen för omlandet hos stadsinvånarna. Genom att möjligheter skapas att lätt ta sig ut på landsbygden kan på så sätt konflikter orsakade av skilda synsätt och levnadsvanor förebyggas. Markägare som släpper till markremsor ( beträdor ) måste dock ges skälig ersättning. Genom information till allmänheten om allemansrättens skyldigheter till hänsyn till markägare och boende förebyggs konflikter. De förslag som redovisas i detta program bygger på de idéer som finns sedan tidigare men är här mer principiellt hållna för att lämna detaljerna till senare skeden och ge utrymme för diskussioner med markägare och brukare/arrendatorer. Genomförandet av stråken kommer att ske genom delprojekt i dialog med berörda markägare och arrendatorer. Det är viktigt att dessa kommer in i ett tidigt skede vid planering av stråken. Förslag till utveckling av närlandskapet Förslagen till utveckling av närlandskapet visar var kvalitéer finns och ger principer för hur man skulle kunna utveckla dessa. Tyngdpunkten ligger på hur tillgängligheten ska utvecklas i närlandskapet och hur denna kopplas till målpunkter, främst närrekreationsområden som Nöbbelövs- och Fels mosse, Kungsmarken och Höje å. Området runt Arendala har stor möjlighet att utvecklas till ett närrekreationsområde för boende i de östra delarna av Lund. Möjligheter ska sedan finnas att ta sig till naturområden längre bort som Stångby mosse, Kävlingeån, Linnebjer, Billebjer, Skrylle, Dalby Norre- och 80

2 Söderskog, Rögle dammar och liknande. Längs Höje å bör ett regionalt stråk skapas till Lomma respektive Genarp. Inom varje område finns ett eller två huvudstråk som i de flesta fall är knutna till befintliga grönstråk i staden. Huvudstråken har möjligheter att utvecklas till bredare, mer innehållsrika strövstråk. Där kanske redan finns viss vegetation som kan utvecklas eller ett kulverterat vattendrag som kan öppnas. I anknytning till dessa finns mindre stråk med en sammankopplande funktion så att ett nät av strövstigar kan skapas. De mindre stråken har inte samma höga krav på utformningen. De kan vara enkla och bestå av en s k beträda, en remsa slaget gräs i en odlingsgräns, eller en smal trädrad med en gångstig vid sidan. Arendalahöjden öster om Lund Där det redan idag finns ett utbrett vägnät. Där tillgängligheten behöver förbättras har saknade kopplingar markerats med pilar. En strävan finns att knyta samman alla områden så att möjlighet finns att ta sig runt Lund. Det är en strävan att skapa ett pärlband av tillgängliga ytor och målpunkter längs stråken. Information bör tas fram om dessa målpunkter som skyltar eller broschyrmaterial. S.k. historiestigar eller naturoch kulturstigar kan då utvecklas. Passager har markerats vid vägar och järnvägar, befintliga, planerade i detaljplan eller fördjupad översiktsplan och föreslagna. Befintliga stråk har också markerats. Dessa är i olika grad i behov av utveckling. En kombination av gröna stråk i staden och på landsbygden bör utvecklas till rundor på 3-5 km. Stråken bör anknytas till såväl till cykelvägar som kollektivtrafiken. Skyltning av stråken kan ske t ex från stadsbussarnas ändhållplatser. Tillvägagångssätt Landskapets karaktär, de kulturhistoriska värdena och en fortsatt rationell jordbruksdrift skall vara utgångspunkter vid genomförandet av åtgärderna. För att göra landskapet tillgängligt och bryta ned skalan, bör vissa stora fält delas upp i mindre enheter genom plantering av träd- och buskridåer. Längs dessa ridåer finns varierande möjligheter att gå, cykla eller rida. Landskapet får genom detta en större grad av variation, det tillförs en skalnivå lämplig för människan att vistas i och har en lägivande funktion. Samtidigt skapas ekologiska korridorer och den biologiska mångfalden ökar. Hänsyn måste tas till brukarnas krav, markens arrondering, täckdikning etc. Det finns en stor variationsrikedom i utformningen av busk- och trädridåer. De kan variera från breda träd och buskridåer till en smal remsa slaget gräs i en odlingsgräns. Vilken typ av beträda eller vegetationsridå som ska användas bör omsorgsfullt avgöras från fall till fall i samråd med markägare och brukare. Stråken bör underordna sig landskapets karaktär och form genom att utblickarna värnas och äldre gränsdragningar tas tillvara. Genom att t.ex. tydliggöra gamla skiftesgränser eller återskapa kulverterade vattendrag får man på nytt ett mer levande landskap som är lättare att förstå och orientera sig i. Utsikt från vattentornet mot norra infarten till Lund. Principskisser för utveckling av jordbruksmarken Det finns många sätt att göra jordbruksmarken mer tillgänglig och varierad. Dessa principskisser visar hur utvecklingen kan ske i olika steg. Att göra jordbruksmarken mer tillgänglig behöver inte betyda att all mark tas i anspråk. Det kan t.ex. innebära att en smal markremsa längs en buskrad lämnas vid åkerkanten till att gå på. Skisserna visar också olika nivåer som även kan ses som slutmål. Inom vissa områden behövs kanske bara en enkel beträda för att ett system ska kopplas samman. 81

3 Idag Steg 1 Idag: Den trädlösa åkermarken dominerar och gårdarna ligger utspridda i ett rutmönster. Mellan gårdarna löper mindre markvägar som vissa tider på året inte går att ta sig fram på. Någon mindre träddunge och märgelgrav finns kvar i åkerlandskapet. Forna vattendrag är kulverterade och endast ett obrukbart, sankt markområde påminner om hur landskapet en gång sett ut. Det är otillgängligt och inbjuder inte till att vistas i trots att det är nära mellan staden och ett mindre naturområde (en målpunkt). Steg 1: Beträdor läggs längs med en befintlig träd- och buskridå. En trädrad planteras längs vägen från staden för att landskapet ska verka mer inbjudande och varierat. En beträda läggs också från grönstråket i staden mot den befintliga markvägen. Markvägen mellan gårdarna förbättras så möjlighet finns att ta sig till rekreationsområdet på ännu ett sätt. Steg 2 Steg 3 Steg 2: En s.k. beträda med en busk- och trädrad läggs längs en gammal skiftesgräns för att ge ännu en väg ut från staden. Den går fram till markvägen via märgelgraven, som är intressant för både djurliv och människor. En allé planteras för att markera vägens och gårdens betydelse i landskapet och för att bryta ned skalan. En träd- och buskridå planteras längs med det öppna diket. Ett område längs den sanka delen i åkern lämnas obrukad. Om det finns hästar på någon av gårdarna används marken närmast rekreationsområdet till bete. Steg 3: Vattendraget grävs fram och en vattensamling tillåts i lågpunkten. Ett bredare område som omger vattendraget lämnas och blir ängsmark med varierande vegetation. En träd- och buskridå planteras längs beträdan från staden för att ge läskydd, ett trivsamt promenadstråk och bättre förutsättningar för växter och djur. Betesmarken utökas eller marken används för andra rekreationsintressen exempelvis golf eller bollsporter. Ett strövstråk följer vattendraget. Illustrationer: Anna Olsson 82

4 83

5 Råd och riktlinjer - närlandskapet kring Lund I närlandskapet runt Lund bör gröna stråk utvecklas för rekreation och ökad biologisk mångfald. Vissa stråk bör utformas som gångstigar medan andra kan utformas också för cykling och ridning. Träd och buskridåer bör planteras. Stråken bör ha samband med befintliga eller nya grönstråk och cykelvägar inom staden. Stråken bör skapa rundor på 3-5 km och anknyta till stadsbussarnas hållplatser. Närlandskapet bör även utvecklas genom att anlägga nya naturmiljöer t ex våtmarker, dammar, betesmarker och skogsdungar. Historiestigar och naturstigar kan skapas genom att stråken passerar intressanta miljöer. Information om platsernas värden sprids via skyltar eller broschyrer. Genomförandet bör ske i en aktiv dialog med berörda markägare och jordbrukare. Sammanfattning - åtgärder i närlandskapet kring Lund: Nöbbelövs mosse: Bättre passager över barriärer. Utveckling av högre vegetation men med bibehållande av mossens öppna karaktär. Ladugårdsmarken: Bryt ned landskapets storskalighet med hjälp av vegetationsridåer och trädrader. Fler stråk ut i landskapet och fler sammankopplande länkar behövs. Kungsmarken: Nya stråk ut mot Kungsmarken från staden. Arendalahöjden: Fler passager ut i odlingslandskapet med beträdor, trädrader och ridåer. Återskapande av kulverterat vattendrag. Stora Råby: Utveckla ett huvudstråk längs Råbybäcken, som öppnas upp i de kulverterade delarna, med Höje å som slutlig målpunkt. Utveckla en stadsdelspark med en dagvattendamm längs Råbybäcken. Ett östvästligt stråk i Råbyholms allés förlängning kopplar samman Järnåkra med Stora Råby. Höje å: Förbättra tillgängligheten längs med ån genom nya passager under Malmövägen och E22 och skapa stråk väster om staden, mellan Höje å och Fels- och Nobbelövs mossar. Nytt stråk söder om ån med en bro vid reningsverksdammarna. Utveckling av området runt reningsverksdammarna. Idag: vy från Stora Råby mot Linero. Vegetationen ramar in bostadsbebyggelsen på Linero. Tänkt vy från Stora Råby, vid en utbyggnad av Råbylund och anläggning av damm längs Råbybäcken. Den nya bebeyggelsen gör att stadsranden kommer närmare. Vattendraget, dammen och pileraden mjukar upp intrycket tillsammans med vegetationen i den nya stadsdelsparken. Åkermarken närmast Stora Råby beveras. 84

6 Ridvägar kring Lund Dagens situation Lunds läge i åkerlandskapet gör att möjligheterna till ridning är starkt begränsade. Staden växer på omkringliggande jordbruksmarker. Nya vägar dras och bildar barriärer i landskapet. Det som en gång varit landsbygd förvandlas till tätort. Ridmöjligheterna är idag begränsade till den närmaste tätortsranden. Ridning är tillåten på bilväg och på allemansrättslig mark dock ej på gång- och cykelvägar. Den intensiva uppodlingen av nästan all mark i närheten av Lund ger lite utrymme för ridning såväl som övrig rekreation. Det som skapar störst problem idag är svårigheterna att komma ut ur staden och förbi större vägar och järnvägar. På vissa håll är förbindelser över vägar och järnvägar mycket bristfälliga. Det finns dock flera områden på relativt kort avstånd från Lund där ett utbrett nät av markvägar finns tillgängligt. Vissa brister i markvägnätet behöver åtgärdas för att få ett mer sammanhängande system av vägar, till nytta för inte bara ryttare utan även cyklister och fotgängare. Här måste ett samarbete inledas med de enskilda markägarna för att nå överenskommelser som tillfredställer alla inblandade. Viktigt är att en förståelse för varandras behov skapas. Hästar i Skrylleområdet I Lunds närhet finns fyra ridklubbar; Lunds civila ryttarförening (LCR), Östra Torns ridklubb, Torns ridklubb och Stävie ryttarförening. Östra Torns ridklubb saknar ridhus utan rider i stallets närhet på egna ridbanor och på ridstigar i de östra delarna av staden. Stävie är endast en ridklubb för privatryttare och saknar därför ridskoleverksamhet. Utöver dessa ridklubbar finns ett flertal privata ridhästar i framförallt stadens norra och östra delar. LCR ligger omgiven av större vägar och bebyggelse. I takt med stadens utveckling bör anläggningens framtida placering övervägas. Ridklubbarna har framfört att det är mest intressant med kortare ridslingor som kan utnyttjas dagligen. Vid längre turer tar man hellre med sig hästarna med transport till Revingefältet eller annan plats. Man önskar också att det finns möjlighet att ta sig mellan de olika ridanläggningarna för att gemensamt kunna utnyttja tränare och ridhus. Förslag Förslaget redovisas på kartan på sid. 86. En utförligare beskrivning finns i del B, kap Kommunen bör se till att skapa säkra ridvägar ut i landskapet, för att de ridande sedan ska kunna hitta egna vägar på det befintliga markvägnätet. Man bör se till att ryttarna inte blir inbyggda då staden växer. Så långt det är möjligt ska man undvika att lägga ridspår inne i bebyggelse utan försöka leda ut dem till områden med möjlighet till god ridning. Det är emellertid svårt att planera mark som inte ägs av kommunen. Därför har endast konfliktpunkterna markerats och förslag på lösningar har redovisats. Därefter måste varje markägare kontaktas för att en överenskommelse ska kunna nås. Utformning av ridvägar Hästens första reaktion då den blir rädd för tex tåg, bil, moped eller cyklist är att fly. Därför är det viktigt att ridvägarna är placerade och utformade med ett säkerhetsavstånd till övriga trafikanter så att detta är möjligt. Ridvägar ska i sista hand läggas längs järnvägar och allmänna trafikerade vägar. Om den ändå måste förläggas på ett sådant ställe ska den ligga längst bort från vägen och gärna ha ett stängsel mellan vägen och ridvägen. Detta för att hästen inte ska slänga sig ut i vägen om den blir rädd. Det bör dock finnas 85

7 86

8 utrymme för hästen att kunna ta vägen någonstans, så att den inte blir instängd mellan två staket. Detta kan innebära fara för både häst, ryttare och eventuella mötande trafikanter. Kantzoner vid åkermark och vattendrag kan användas till ridning under årets torra månader. Dessa zoner behöver ingen speciell anläggning annat än att en grässvål etableras och klippes årligen. Beskrivning av ridvägarna Norr Vid Vallkärra och Nöbbelöv är ridningen främst hindrad av flera kraftiga barriärer (vägar/järnvägar) som löper parallellt, vilket medför att det är svårt att röra sig i en slinga. Flera konfliktpunkter finns vid korsandet av högt trafikerade vägar där ridande är tvingade att ge sig ut på vägen för att komma till ridanläggningarna. Viktigt är att säkrare passager skapas samt kopplingar mellan befintliga markvägar. Öster Det finns idag ridvägar som löper strax utanför den yttersta bebyggelseranden. Här har man inte upplevt några konflikter mellan ryttare och boende trots att man rider nära bebyggelsen. Ny bebyggelse och nya vägar kommer dock i framtiden göra att ridspåren omgärdas av bebyggelse. Utmarksvägen ska förlängas ner till Dalbyvägen vilket kommer att ge en annan avslutning på staden än idag. Ridspåren behöver läggas om för att så snabbt som möjligt komma ut ur staden. Förslaget innebär att ridning tillåts i nuvarande läge från Östra Torns by till Hardebergaspåret, att ridmöjligheterna utvecklas kring Kungsmarken och att ridstigen försvinner söder om Sandbyvägen när de nya bostadsområdena byggs. Hällestadspåret vid Dalby Sammanfattning: Det finns många hästar och ett flertal ridklubbar i Lund med omland. Det finns begränsade ridmöjligheter i jordbrukslandskapet. Vägar och järnvägar bildar barriärer för ryttarna. Det finns behov av nya och sammanhängande ridvägar i närlandskapet kring Lund. Råd och riktlinjer - ridvägar Ridvägarna kring Lund bör utvecklas till ett sammanhängande system som möjliggör kortare ridturer. Befintliga ridklubbar bör ha ridvägar mellan ridhusen. Ridvägarna bör gå i tätortsranden med kontakt med landsbygdens mindre vägar. Genomförandet måste ske i dialog med berörda markägare och jordbrukare. Avtal med markägare krävs för intrång och skötsel. Trafiksäkra passager över större vägar och järnväg är mycket angeläget. Det är väsentligt att ridvägarna åtskiljs från övriga trafikslag, även gående och cyklister, för att undvika konflikter. I Skrylleområdet bör ridvägar anläggas enligt riktlinjer i fördjupning av översiktsplanen för Skrylle. I Flyingeområdet finns också behov av utvecklade ridvägar samt åtgärder för att förbättra trafiksäkerheten. 87