December Södermalmsprojektet

Transkript

1 December 2004 Södermalmsprojektet

2 Innehållsförteckning Sammanfattning...sid. 3 Bakgrund...sid. 5 Mål...sid. 5 Organisation...sid. 6 Samarbetet...sid. 6 Åtgärder i gaturummet...sid. 7 Anpassning av kollektivtrafiken...sid. 7 Personalutbildning...sid. 8 Information...sid. 9 Påverkansåtgärder...sid. 9 Resandet...sid. 10 Förändrat av färdtjänstresande...sid. 10 Utvärdering...sid. 10 Kostnader...sid. 11 Slutsatser...sid. 12 Fakta om Södermalm invånare (drygt) 15 % har ålderspension 5,8 % har färdtjänst 25 % av ålderspensionärerna har färdtjänst Sid. 2 av 12

3 Sammanfattning Uppdraget har varit att genomföra sådana åtgärder att de färdtjänstkunder som själva kan gå minst 200 meter ska kunna minska sitt samhällsbetalda taxiresande inom stadsdelen Södermalm med 50 %. Projektet inleddes i januari 2000 med en planerad projekttid på tre år. De aktiva åtgärderna avslutades under hösten 2003 men uppföljning i form av efterstudier har genomförts Huvudtanken har varit att det går att uppnå betydligt bättre resultat om alla berörda parter samverkar i stället för att handla var och en för sig. Följande har medverkat i projektet: Stockholms stads Gatu- och Fastighetskontor (GFK) Maria-Gamla stan stadsdelsförvaltning (Ma-Gast sdf) Katarina-Sofia stadsdelsförvaltning (Kat-Sof sdf) Landstingets färdtjänstförvaltning (Färdtjänsten) AB Storstockholms Lokaltrafik (SL) Dessa konstaterade gemensamt att Södermalm, trots ett väl utbyggt kollektivtrafiknät, ändå har ett stort färdtjänstresande. Eftersom det ligger i allas intresse att särlösningarna minskar beslutades att genomföra ett samarbetsprojekt (under arbetsnamnet Södermalmsprojektet). Projektets huvudmålgrupp har varit personer på Södermalm som har tillstånd att göra färdtjänstresor med taxi. För att kunna få en minskad nyrekrytering till färdtjänsten har även ålderspensionärer ingått i målgruppen. Sekundära målgrupper har varit: omsorgspersonal, färdtjänsthandläggare och bussförare. Verksamheten har inriktats mot fem områden: 1. Gaturummet Under den tid projektet varit verksamt har 32 hållplatser med omgivningar byggts om så att de nu har en standard som ger god tillgänglighet för funktionshindrade. De flesta av de ombyggda hållplatserna finns efter busslinje Kollektivtrafik Under 2001 infördes låggolvsbussar som standard på Södermalms busslinjer. För att öka tryggheten har en tillgänglighetsgaranti införts; den innebär att taxi får anlitas på SLs bekostnad om fel sorts bussar skulle användas. För att ytterligare öka kvaliteten har alla bussförare som kör på Södermalm gått en särskild insiktsutbildning under Sid. 3 av 12

4 3. Information Parallellt med SLs information om trafikförändringar inför hösten 2002 gjordes en särskild informationskampanj om projektets åtgärder som vände sig till målgrupperna och till allmänheten. 4. Påverkan För att öka motivationen att resa kollektivt har flera informativa artiklar skrivits i Färdtjänstens kundtidning. Färdtjänstkunder har även bjudits in att provåka med bussar som har haft extra bemanning. Särskild information har lämnats till nyckelpersoner som arbetar med omsorg och utredning av färdtjänstbehov. 5. Utvärdering Berörda gruppers värderingar och beteenden har undersökts före och efter genomförda åtgärder. Sid. 4 av 12

5 Bakgrund Stockholms stad och Stockholms läns landsting har en gemensam målsättning att fler personer ska välja den ordinarie kollektivtrafiken i stället för färdtjänst eller andra typer av offentligt betalda resor. Stora investeringar görs för att anpassa stationer, fordon, hållplatser och gator genom bl.a. hissinstallationer, låggolvsbussar, förhöjda hållplatser och nedsänkta kanter vid övergångsställen. Detta gör att många personer med funktionsnedsättningar nu kan dra nytta av den ordinarie kollektivtrafikens utbud. För de enskilda individerna och för samhället i stort har en sådan utveckling flera positiva effekter: Social integrering En ökad integration av funktionshindrade och äldre i samhället är viktig och underlättas av ett tillgängligt transportsystem. Vårdbehov Behovet av bl.a. hemtjänst minskar om äldre och funktionshindrade själva kan göra sina dagliga resor för inköp, sociala kontakter och andra aktiviteter. Den ordinarie kollektivtrafiken ger en större frihet och flexibilitet än färdtjänsten kan erbjuda. Samhällsekonomi Särlösningar är dyra. Av landstingets kostnader för färdtjänst och kollektivtrafik går c:a 20 % till färdtjänsten som dock endast utför 0,5 % av resorna. Om fler resor i stället görs med den ordinarie kollektivtrafiken kan betydande resurser överföras till andra angelägna områden. Mål Projektets mål har varit att minska behovet av samhällsbetalda resor inom stadsdelen Södermalm. Uppdraget har varit att genomföra sådana åtgärder att personer med lättare funktionshinder kan välja vanlig kollektivtrafik i stället för färdtjänsttaxi. Som målbild valdes att åstadkomma en minskning av dessa resor med 50 % bland dem som själva kan gå minst 200 meter. Projektets mål sammanfaller väl med de samverkande parternas egna målsättningar. Stockholms stad har ambitionen att vara världens mest tillgängliga huvudstad år Färdtjänsten strävar efter att kunna styra resurserna till dem som har de största behoven och SLs mål är att alla som själva kan ta sig till stationer och hållplatser ska kunna resa med kollektivtrafik senast år Sid. 5 av 12

6 Organisation Projektet har bemannats med representanter från alla de medverkande parterna som också utsett en styrgrupp med företrädare från respektive ledningsfunktion. Till projektet har också knutits en referensgrupp. Vid projektets avslutning var projektorganisationen denna: Styrgrupp Projektgrupp Stellan Hellqvist Färdtjänsten Per Junesjö Färdtjänsten Per Ekberg SL Lars Cedergrund GFK Åsa Sellebjerg Kat-Sof sdf Vakant Ma-Gast sdf Göran Ståldal SL (Projektledare) Erika Nilsson Färdtjänsten Paulina Eriksson GFK Ingegerd Forss GFK Agneta Pernu Olofsson Kat-Sof sdf Vakant Ma-Gast sdf Tidigare har även dessa personer ingått i projektgruppen: Solfrid Nilsen (Färdtjänsten), Monica Casemyr (SL), Elisabeth Zettinger, Ulf Nerfors och Lars-Gunnar Johansson (GFK), Lotta Forssman och Anita Sandblom (MaGast sdf). Projektets referensgrupp har utsetts av stadsnämndernas handikapp- och pensionärsråd och Gatu- och fastighetsnämndens handikappråd. Samarbetet Färdtjänst har tidigare varit samhällets främsta metod att tillgodose funktionshindrades behov av resor. Från att ha framhållits som ett viktigt och banbrytande steg för att öka den sociala integreringen, har en insikt vuxit fram om att särlösningar bör undvikas, eftersom de i sig kan vara diskriminerande. Behovet av ett effektivt utnyttjande av samhällets resurser talar också för att en integrering måste eftersträvas. Samhällets mål är att funktionshindrade senast år 2010 ska ha tillgång till en omgivning som inte är handikappande. Ansvaret för den nödvändiga anpassningen ligger hos olika aktörer. Därför finns det ett stort behov av samarbete för att gemensamt nå lösningar som är effektivare än dem som var och en skulle kunna genomföra på egen hand. Sid. 6 av 12

7 Det nära samarbete som uppstår i ett projektarbete med viss varaktighet bidrar i hög grad till samförstånd kring gemensamma lösningar. Södermalmsprojektet har genom ett mycket nära samspel genomfört samordnade åtgärder, som om de hade gjorts isolerade endast hade haft ett begränsat värde. För att t.ex. kunna ha fullt utbyte av bussar med låga insteg är det viktigt att gatumiljön är utformad så att den är framkomlig för alla som kan använda bussarna. Om äldre och funktionshindrade lättare kan använda gator och kollektivtrafik, och därigenom själva kan uträtta vissa ärenden, har det positiva effekter på den sociala omsorgen. Åtgärder i gaturummet För att underlätta för äldre och funktionshindrade personer att ta sig till och från busshållplatser och ombord på bussar har 32 hållplatser byggts om. Av Södermalms cirka 340 hållplatser är nu 84 tillgänglighetsanpassade. Urvalet har styrts av antalet resenärer och om det finns viktiga målpunkter i närheten. Busshållplatserna har byggts om för att bli tillgängliga för både personer med rörelsehinder och personer med synskador. Samtidigt har även närliggande korsningar och gångbanor byggts om. Typritningar som tagits fram i nära samarbete med handikapporganisationerna har styrt utformningen. Anpassning av kollektivtrafiken Låggolvsbussar har successivt införts i kollektivtrafiken sedan slutet av 1980-talet. Så länge det totala antalet har varit begränsat har dessa bussar endast kommit slumpmässigt och därför inte varit ett pålitligt alternativ för rörelsehindrade. Genom en omfördelning av befintliga bussar gjordes hela Södermalm till ett område som enbart trafikerades med låggolvsbussar Sid. 7 av 12

8 Studier av färdtjänstresandet på Södermalm har visat att de viktigaste målpunkterna är Södersjukhuset och Rosenlunds sjukhem. För att utöka möjligheterna att resa med buss till dessa platser ändrades linje 59 så att den fick Södersjukhuset som ändhållplats. I praktiken valde emellertid mycket få personer att utnyttja möjligheten att ta buss i stället för färdtjänst; samtidigt fanns det ett stort tryck på att busslinjen skulle användas effektivare. Lösningen blev att linje 59 fick en annan linjedragning medan linje 74 i stället drogs till Södersjukhuset. Vissa områden på Södermalm är svårtillgängliga och svåra att trafikera med vanliga bussar. Projektet undersökte därför om en servicelinjelösning skulle vara ett bra alternativ. Studien visade att trafik med småbussar skulle vara möjlig men att kostnaden skulle bli mycket hög eftersom små bussar har allt för låg kapacitet i innerstadsmiljö. Linje 66 är den busslinje som har fått flest anpassade hållplatser; den fick därför också ramper för rullstolsburna under våren Huvuduppdraget har varit att åstadkomma lösningar som gör det möjligt för färdtjänstens taxikunder att resa med den vanliga kollektivtrafiken, men åtgärden var ändå rimlig med tanke på den generella målsättningen att skapa en tillgänglig kollektivtrafik. Personalutbildning Åtgärder för att göra fordon, hållplatser och stadsmiljön tillgängliga för funktionshindrade är naturligtvis viktiga men ännu viktigare är trafikpersonalens kunskaper och attityder. År 2002 fick därför alla bussförare som arbetar på Södermalm en särskild utbildning. Utbildningens innehåll utformades särskilt för projektets syften. Fokus låg på att överföra kunskap om projektets och samhällets värderingar när det gäller funktionshindrades möjlighet att delta i olika aktiviteter på lika villkor. För att understryka detta medverkade även personer med egna funktionshinder. I utbildningen ingick även praktiska moment för att illustrera t.ex. de svårigheter som kan uppstå vid på- och avstigning när en buss inte kan stanna helt intill hållplatsens kantsten. Sid. 8 av 12

9 Vid uppläggningen av utbildningen, som genomfördes av Busslinks bussförarskola, medverkade även utbildningsledare från färdtjänsten. Det gjorde att värdefulla kunskaper om de speciella behov många funktionshindrade har kunde tas till vara. För att följa upp resultatet beställdes en särskild utvärdering som genomfördes av Temo våren Den visade att förarna ansåg att utbildningen gett dem nya kunskaper och att de även rekommenderade att andra skulle genomgå den. I en mindre studie gjorde en grupp pensionärer ett antal bussresor på Södermalm samtidigt som de bedömde service och körsätt. Deras omdömen var överlag mycket positiva. Information Under projektets gång har olika informationsåtgärder genomförts. I samband med att låggolvsbussar infördes som standard på Södermalm bedrevs en särskild kampanj med tidningsannonser, foldrar och anslag. SLs sida i tidningen Metro har använts för att sprida kännedom om projektets åtgärder. Färdtjänstens kundtidning Din färdtjänst har regelbundet förmedlat kunskap om alla nyheter och förändringar. Den tidningen har även haft informationsfoldrar som bilaga. Påverkansåtgärder För att nå målet, att den allmänna kollektivtrafiken ska vara det naturliga valet på Södermalm, har olika påverkansåtgärder använts: I färdtjänstens kundtidning Din Färdtjänst har reportage om projektets framskridande regelbundet presenterats tillsammans med generell information om den ökade tillgängligheten i Stockholms. Under våren 2003 genomförds en prova-på-dag då färdtjänstresenärer på Södermalm inbjöds att göra en tur med linje 66 som avslutades med fika och en guidad visning på Spårvägsmuseet. Denna uppskattade åtgärd lockade c:a 60 personer. Sid. 9 av 12

10 Resandet Det görs kontinuerliga mätningar som visar hur färdtjänstresandet varierar med tiden. Antalet färdtjänstresor med taxi inom Södermalm har under de år projektet pågått varierat något men skillnaderna i resandet är endast marginella gjordes c:a färdtjänstresor med start eller mål i stadsdelen och av dessa gjordes mellan adresser på Södermalm. Enligt en studie som gjordes hösten 2000 görs endast 0,3 % av resorna i vanlig busstrafik på Södermalm av personer med färdtjänst under högtrafik ( ); antalet stiger till 1,5 % under mellantrafiktid ( ). Eftersom antalet färdtjänstresor inte har minskat fattades beslutet att inte göra någon förnyad mätning av antalet resor av färdtjänstkunder med allmän kollektivtrafik. Orsaken till detta är den höga kostnaden för en undersökning och att det med stor sannolikhet inte skulle gå att konstatera någon statistiskt säkerställd förändring. Enligt de för- och efterstudier Temo gjort reser fler än hälften av de färdtjänstberättigade regelbundet med kollektivtrafiken. Andelen färdtjänstresenärer som uppger att de reser med kollektivtrafiken flera gånger i månaden har ökat något mellan 2001 och Som en viktig orsak till att det går bra att resa kollektivt anger man låga insteg och bekväma hållplatser med sittmöjligheter och väderskydd. Förändrat färdtjänstresande Under projekttiden har färdtjänstresenärerna själva kunnat välja hur de använder sina färdtjänstresor dvs. till korta resor inom Södermalm eller till andra destinationer inom länet. Detta är förmodligen det viktigaste skälet till att antalet resor på Södermalm inte har minskat trots den gjorda anpassningen av kollektivtrafiken. Färdtjänstnämnden har därför beslutat att anvisa vissa färdtjänstresenärer till den allmänna kollektivtrafiken i stället för till färdtjänsttaxi vid resor inom Södermalm. Utvärdering Under år 2001 gjordes en förstudie i form av en attitydundersökning bland pensionärer och färdtjänstresenärer boende på Södermalm. Undersökningen omfattade även bussförare och färdtjänsthandläggare med Södermalm som arbetsfält. Sid. 10 av 12

11 Förstudien inriktades på att ta reda på hur ofta man använde den allmänna kollektivtrafiken och vilka kunskaper man hade om denna. Det gavs även utrymme att ge förslag till förbättringar som underlättar för funktionshindrade att ta sig till hållplatser och resa med SL. Studien gav många infallsvinklar inför det fortsatta arbetet. En uppföljande attitydundersökning gjordes våren I en jämförande analys med förstudien redovisas de förändringar som har skett under projektets gång. Analysen kan sammanfattas med att det inte är några stora skillnader i resultat mellan de två mätningarna. Färdtjänstresenärerna säger sig ha svårare att åka kollektivt än pensionärer utan färdtjänst. Det finns ändå en vilja hos dem att komma ut mer, och även att resa mer med kollektivtrafiken. Färdtjänstresenärerna uppskattar flera av de åtgärder som genomförts för att underlätta för dem att resa med kollektivtrafiken. Det gäller framförallt att alla bussar nu har lågt insteg vilket underlättar av- och påstigning. De uppskattar även att fler busshållplatser har fått sittbänkar och väderskydd. Gångsvårigheter är det största hindret för såväl pensionärer utan färdtjänst som för färdtjänstresenärer när det gäller att komma hemifrån oftare. Andelen personer som själva kan gå upp till 300 meter är fler 2004 än vid mätningen Den största förändringen i attityder noterades bland bussförare säger en betydligt högre andel att de har tillräckliga kunskaper om vilka åtgärder som genomförts för att underlätta för äldre och funktionshindrade än vid mätningen En viktig orsak till detta är säkerligen den särskilda utbildning som de har deltagit i. Bussförarna tycker också att det är viktigt att underlätta för äldre och funktionshindrade så att de kan åka med kollektivtrafiken. Se särskild rapport: Uppföljning av södermalmsprojektet, Temo ma j 2004 Kostnader (Miljoner kr) Utbildning 0,5 0,9 0 Gator och hållplatser 3,3 3,3 5,2 Information 0 0,1 0,4 Utvärdering 0,4 0,1 0,4 Övrigt 0,1 0,1 0,1 Bussramper 0 0 1,5 Statsbidrag -1,9-2,1-3,4 Summa 2,4 2,4 4,2 Sid. 11 av 12

12 Slutsatser I Södermalmsprojektet har vi av naturliga skäl enbart ägnat oss åt sådant som kan minska färdtjänstresandet på Södermalm. Till det har vi ägnat tre år och avsatt en hel del resurser, framför allt i tid. Av ekonomiska skäl är det naturligtvis inte möjligt att genomföra liknande projekt i alla andra områden. Vi vill i stället förorda att våra resultat tas till vara. Vi målade upp en ambitiös förhoppning när vi drog igång projektet. Tanken att det skulle gå att föra över hälften av taxikundernas färdtjänstresor på Södermalm till vanlig kollektivtrafik var i och för sig inte orimlig men den visade sig vara allt för optimistisk. Trots allt tal om diskriminerande särlösningar är det ändå inte realistiskt att förvänta sig att majoriteten av dem som redan är inne i färdtjänstsystemet ska ge upp det som de uppfattar som en förmån på frivillig väg. På längre sikt kan en naturlig förändring ske genom att personer som får nedsatta kroppsfunktioner märker att de ändå ganska obehindrat kan fortsätta att åka kollektivt. Anpassas samtidigt tillståndsgivningen till den ökade tillgängligheten kommer andelen som har färdtjänst successivt att minska. För att på kort sikt få ett minskat färdtjänstresande räcker det inte enbart med information och anpassade fordon i kollektivtrafiken. Det krävs också en aktiv styrning av resandet så att det inte längre går att välja bort vanlig kollektivtrafik om den är ett väl fungerande alternativ för den planerade resan. Det är också nödvändigt med utbildning av och information till personalen inom kollektivtrafiken för att de nya resenärerna inte ska stötas bort och känna sig ovälkomna på grund av felaktiga attityder. Om goda resultat ska nås är det viktigt att skapa goda personliga kontakter mellan personer i de berörda organisationerna. Vi tror oss veta att det kontaktnät som det här projektet har skapat är en bra grund inför den fortsatta anpassningen. Projektgruppen för Södermalmsprojektet Sid. 12 av 12