På flykt undan kriget

Transkript

1 EN TIDNING FRÅN DIAKONIA NUMMER DELA MED Syriska flyktingar i Libanon På flykt undan kriget SAMAHER FÖRÄNDRADE SITT LIV SONIA EN PRODUKT AV MÅNGA KRIG

2 Kris jämfört med vad? i sverige säger regeringen att vi inte klarar av att ta emot fler flyktingar, att vi gick på knäna när det kom som mest flyktingar. Och vi stängde våra gränser. Det talades om Sverige i termer av kris och utsatthet. Men jag undrar: kris jämfört med vad? Jag undrar vad vi egentligen vet om utsatthet? Av alla de människor jag mött i flyktingläger har jag aldrig mött någon som inte längtar tillbaka och som inte hellre hade stannat i sitt hemland. Men det är omöjligt att stanna kvar när bomber faller runt omkring en och förstör ens hus, dödar ens nära och kära eller tvingar ens familjemedlemmar att slåss för något man inte tror på. Att då ge sig ut på en båt i Medelhavet eller till fots ta sig upp genom Europa och möta taggtråd och gränspoliser som säger: Här är ni inte välkomna måste vara fruktansvärt. i det här numret berättar vi om flyktinglägret Al Awde i Barelias i Syriens grannland Libanon. Libanon tros i dagsläget ha tagit emot två miljoner flyktingar (enligt beräkningar från FN:s flyktingorgan UNHCR). Mer än en fjärdedel av Libanons befolkning består i dag av flyktingar! Där kan man tala om utsatthet och kris. För Samah al-manaeim och Farouk al-haj Ahmed har flyktinglägret i Barelias blivit ett väntrum. De väntar på att få återvända, eller på att få ta sig vidare. Att land efter land i Europa nu inför restriktioner mot flyktingmottagande är inte bara omänskligt utan också ett brott mot de internationella konventioner vi har kommit överens om och skrivit under. Migrationsverkets chef, Mikael Ribbenvik sade nyligen att Europa har blivit en hinderbana. Frågan om hur vi hanterar flyktingar har polariserat Sverige på ett sätt som jag inte sett tidigare. Där finns människor som engagerar sig starkt inte minst i många kyrkor men samtidigt finns det de som spär på folks rädsla och vill att vi ska stänga Sverige. Faran med den här polariseringen är att det som tidigare var en gemensam värdegrund i vårt land solidaritet, förståelse, fredsbyggande begränsas till att gälla bara vissa, eller kanske spricker sönder helt. huvudsakligen är kriget i Syrien en politisk konflikt som måste lösas politiskt. Under tiden finns Diakonia där i kraft av våra samarbetsorganisationer och det viktiga arbete de gör. Men det antal flyktingar vi ser från Syrien är ändå inte stort jämfört med de prognoser kring klimatflyktingar från Västafrika och Afrikas horn som vi ser inför sommaren. FN pratar om miljoner människor på flykt. Vi måste finnas där för dessa människor, respektera att de har rättigheter var de än befinner sig men också komma åt grundorsakerna till att de flyr. Det är därför Diakonias långsiktiga arbete för att förebygga både klimatförändringar och konflikter är så viktigt. Stöd oss i detta arbete! Ditt stöd behövs. BO FORSBERG, GENERALSEKRETERARE Hallå där Till Diakonias givarservice kan du ringa om du har frågor kring gåvor, autogiro, adressändringar med mera. Hit kan du också ringa in din minnes- och hyllningsgåva. Ring Telefonen är bemannad måndag torsdag 9 15, fredag Du kan också ge din minneseller högtidsgåva på diakonia.se eller genom att skriva till gavor@diakonia.se. Nummer Lena Dickson, månadsgivare Vad betyder Diakonia för dig? Tröst. Att evangeliet om Jesus får händer och fötter genom Diakonias alla samarbetsorganisationer. Att människors behov av mat, vatten, värme, trygghet och mening tas på allvar. Varför är du månadsgivare? Jag har tyvärr inget stort förtroende för min egen generositet. Därför gillar jag att pengar automatiskt betalas ut. (Jag gillar att betala skatt också.) Och det är roligare att gå till jobbet när jag tänker på att min lön inte bara går till min egen familj utan når längre ut i världen. Mycket roligare faktiskt. Om du hade makten vad skulle du bestämma då? När ett av mina barn var litet försökte han ställa kaos till rätta här hemma genom att med uppbådandet av all sin kraft säga: Alla nälla, inga dumma! Precis så skulle jag bestämma. Barnsligt förstås men tänk om Diakonias givarservice Information och nyheter från Redaktör Viktoria Myrén Ansvarig utgivare Bo Forsberg Projektledare Eva Söderström Adress Box , Bromma Tel E-post diakonia@diakonia.se Webb diakonia.se Gåvoplusgiro (OCR) Diakonia är en biståndsorganisation som bärs av kristna värderingar och arbetar tillsammans med lokala samarbetsorganisationer för en varaktig förändring för de mest utsatta människorna i världen. Tryck Edita Bobergs, på miljövänligt papper. Layout Blue media Dela med utkommer under 2016 med fyra nummer och distribueras i Diakonias kanaler ISSN-nr Första sidan: Judy, fem år, och hennes lillasyster Lian, fyra år, har flytt kriget i Syrien och lever under svåra förhållanden i ett flyktingläger. Idag har de fått chans att lämna tristessen och oron i lägret och istället vara med på barnaktiviteterna som Diakonias samarbetsorganisation Najdeh ordnar. Foto: Lena Hansson. Alla har flytt Flyktinglägret i Barelias i Libanon är som ett väntrum. På andra sidan bergen, bara några kilometer bort, ligger Syrien. Hundratals familjer önskar inget hellre än att kriget tar slut så att de kan återvända hem. Kriget har slagit Samah al-manaeims och Farouk alhaj Ahmeds liv i spillror. Varje dag är en kamp för att överleva. TEXT OCH FOTO: LENA HANSSON 2 DELA MED DELA MED 3

3 Flyktinglägret är ett väntrum. Här väntar Farouk al-haj Ahmed och Samah al-manaeim tillsammans med barnen Judy och Majd (och Lian som inte är med på bilden) på fred så att de kan flytta hem igen. Eller på en chans att åtminstone lämna lägret. Foto: Sven Jansson På barnaktiviteterna som Diakonias samarbetsorganisation Najdeh ordnar har fyraåriga Lian ritat en teckning som hon stolt visar sin pappa Farouk al-haj Ahmed (t v). Samah al-manaeim oroar sig mycket för sin familj, föräldrarna och syskonen som är kvar i Syrien. (nedan). Nu finns ingen kvar därhemma. Alla har flytt, säger Farouk al-haj Ahmed. Det blir tyst en stund. Ansiktet stelnar till och han blinkar några gånger och biter sig försiktigt i läppen. Ögonen är glansiga. Förlåt, mumlar han och reser sig upp. Han går ut. Det tar ett tag innan han kommer tillbaka. Då ursäktar han sig igen. Jag vill inte gråta inför barnen, förklarar han. Egentligen tycker han om att prata om livet i Syrien, om hur det var före kriget. Han hade det bra. Men ibland blir det för känslosamt. Som nu, när det plötsligt kom över honom att även om kriget tar slut och han en dag kan återvända så blir det aldrig som förut. För nu har han ingen kvar där. Alla har flytt. Några är på flykt inom Syrien, några är i Libanon, några har lyckts ta sig till Europa. Med hjälp av smugglare har de korsat dödens hav i rangliga båtar. Några av dem har kommit till Sverige. Farouk pratar med dem ibland, via appen What s App. De säger att det är svårt med bostad och jobb och det är mycket väntan. Allt tar lång tid. Men de klarar sig. för farouk är situationen desperat. Varje dag handlar om att få familjen att överleva. Byn Barelias som ligger nära syriska gränsen hade tidigare invånare. Nu har siffran tredubblats. Det går två syriska flyktingar på varje libanesisk bybo. Det har ställt till problem. Vatten, avlopp, elförsörjning, vägar inget är dimensionerat för så många människor. Frustrationen är stor. Libaneserna som bott här i generationer är fattiga bönder, och de är besvikna på att omvärldens hjälp mest fokuserar på flyktingarna. De tycker att de drabbas hårt, berättar Mohamad Habash som är chef för flyktinglägret där Farouk och hans familj bor. Farouks döttrar Judy, fem år och Lian, fyra år sitter på golvet framför tv:n. Det gör de mest hela tiden. Det är som om deras liv är en väntan på något som måste vara bättre än detta. En väntan på att kriget i Syrien ska ta slut så att de äntligen kan få återvända hem. Eller en plötslig möjlighet att ta sig vidare till något annat land. I en babysitter intill ligger deras lillebror Majd, åtta månader. Hur kommer barnen att minnas de här åren i flyktinglägret? Lian var bara ett år, Judy var drygt två, den där dagen när familjen hals överhuvud flydde Syrien. De kastade sig in i en taxi och åkte mot Libanon. Det hela började när Islamiska Staten, IS drabbade samman med Assads styrkor nära deras hem. Då flyttade de in hos Farouks morfar som bodde på ett säkrare ställe. Där klämde många släktingar in sig. Och en natt var det fullt. Farouk och några av hans manliga släktingar sökte skydd i moskén den natten. Farouk vaknade tidigt och i gryningen lämnade han moskén för att ta sig tillbaka till familjen. Om han hade stannat en liten stund till hade han inte klarat sig undan regimens bomber. Flera av hans vänner dog där i moskén. I det ögonblicket visste jag att vi måste fly. Jag tänkte inte på konsekvenserna. Det var rädslan som styrde oss, säger Farouk. De var rädda för allt och alla. För IS, för regimen, för alla. systrarna lian och judy leker med mikrofonen jag använt för att spela in våra samtal. De låtsas vara tv-stjärnor och intervjuar varandra. Vad minns du från Syrien? Vi bodde där och sedan kom militären och sköt mot oss och vi sprang, svarar Judy. Egentligen kan de knappast minnas något från sitt hemland. De var så små. Ändå är Syrien starkt närvarande. Alla deras grannar i flyktinglägret kommer från Syrien och flickornas föräldrar önskar inget hellre än att livet de hade där hade kunnat få fortsätta. Jag vet faktiskt inte hur de lyckas överleva. Många har inga pengar till kläder, hyra eller mat. OSAMA HAMZI, NAJDEH 4 DELA MED DELA MED 5

4 Det jag saknar mest är att få sitta ner tillsammans med min mamma och mina syskon och se deras ansikten. SAMAH AL-MANAEIM Osama Hamzi och Manal Shawaheen jobbar på Diakonias samarbetsorganisation Najdeh i Libanon. De ger akut hjälp till palestiner som flytt kriget i Syrien. Draperiet som hänger i dörröppningen dras isär och Samah al-manaeim, Farouks fru och barnens mamma, kommer hem. Hon har just fått jobb som lärare i lägrets skola och tjänar 300 dollar i månaden. Det är familjens enda inkomst. Det ger oss lite andrum. Och för mig är det viktigt att få komma ut från huset och göra något på egen hand och komma bort från stressen lite, säger Samah. Hon oroar sig mycket för föräldrarna och syskonen som är kvar i Syrien. Det jag saknar mest är att få sitta ner tillsammans med min mamma och mina syskon och se deras ansikten. Att ha ett hem. Hon drömmer om sin familj på nätterna. Jag är glad över att de fortfarande är vid liv, men jag känner stor sorg över att vi inte får vara tillsammans, och jag känner sorg över att tiden bara går. farouk tycker också att det är bra att Samah har något att göra. Jag är glad att hon jobbar, att hon tjänar pengar. Vi är en familj, vi lever för barnen. Det är bra för oss alla att Samah jobbar. Samah har fått ett lagligt jobb i lägret. Det är ont om jobb för flyktingar, och de som lyckas hitta ett arbete tvingas ofta jobba svart eftersom de inte får arbetstillstånd. De tjänar uselt och utnyttjas kraftigt. Många flyktingar saknar dessutom uppehållstillstånd, eftersom de är dyra och krångliga att få. Uppehållstillstånden kostar 200 dollar. För syrier gäller de normalt i ett år. Men för palestinska syrier, som Samah och Farouk, gäller de bara två till tre månader. De som rör sig utanför lägren utan uppehållstillstånd lever i ständig rädsla för att arresteras eller rent av skickas tillbaka till Syrien. Och palestinierna är mer utsatta än andra flyktingar. De får inte samma stöd, de diskrimineras och utestängs från det libanesiska samhället. Jag vet faktiskt inte hur de lyckas överleva. Många har inga pengar till kläder, hyra eller mat, säger Osama Hamzi som jobbar för Diakonias samarbetsorganisation Najdeh. najdeh är en av få organisationer som hjälper palestinier. De har hjälpt Farouk och Samah med kamin och bränsle under de kalla vintermånaderna. Både flyktingar och palestinier som levt hela sina liv i Libanon får chans till yrkesutbildning och hjälp att få jobb via Najdeh. Dessutom finns en bred verksamhet för att få barn och vuxna att må bättre. Det kan handla om möten med en psykolog eller om sociala aktiviteter. När Judy och Lian får lämna flyktinglägret för några timmar och vara med på Najdehs barnverksamhet händer något stort. Flickorna som tidigare varit tystlåtna och stilla får nu en massa spring i benen. De strålar och pratar glatt. På nolltid smälter de in i gruppen. De ritar och leker, skrattar och skuttar. I ett par timmar slipper de vara flyktingar. De slipper oron och tristessen. De får vara barn. I flyktinglägret i Barelias lever människor under svåra förhållanden. De flesta saknar jobb och de har svårt att få ihop pengar till mat och kläder. Najdeh: bedriver akut hjälparbete för syriska palestinier och delar bland annat ut matkuponger, ekonomiskt bistånd, kläder, köks- och hygienmateriel. Stöd ges även till redan fattiga libanesiska palestinier som drabbas hårt av flyktingsituationen ger psykologisk hjälp till människor som flytt kriget med bland annat gruppterapi för barn och kvinnor bedriver utbildningar för palestinier från såväl Libanon som Syrien bedriver kampanjer för att förbättra palestiniers möjligheter i Libanon. Exempelvis för att de ska ges rätt att arbeta inom alla yrken. Najdeh är en libanesisk organisation som grundades 1978 och finns över hela Libanon. Många av programmen startade för att hjälpa palestinier efter det libanesiska inbördeskriget, men har nu utvidgats till att även omfatta palestinska flyktingar från Syrien. Bekaadalen, där Najdehs center finns, ligger bara en kort bilresa från syriska gränsen. Ibland hörs bomberna från andra sidan bergen. 6 DELA MED DELA MED 7

5 Jag bestämde mig för att J VAD BETYDER DIAKONIA FÖR DIG? förändra mitt liv När Samaher fick veta att hennes pappa dödats i kriget brast det fullkomligt. Tack vare Diakonias samarbetsorganisation Najdeh har hon kommit tillbaka till livet. samaher rabih och hennes familj lyckades ta sig levande ut från krigets Syrien. De hamnade i flyktinglägret Burj el Barajneh i Libanons huvudstad Beirut. Men en dag ringde Samahers syster och berättade att deras pappa som var 80 år hade blivit dödad, skjuten av rebeller. Jag kollapsade och min man fick ta mig direkt till akuten. Jag höll på att bli galen. I två månader satt Samaher hemma och skakade av rädsla. Sedan började hon planlöst vandra omkring i lägret. Runt, runt, utan att vara på väg någonstans. Hon kunde inte ta hand om de fyra barnen, inte laga mat eller sköta andra sysslor hemma. Barnen blev väldigt rädda, säger hon. Första månaden åkte hon ofta till sjukhuset och fick lugnande sprutor. I åtta månader tog hon medicin. När jag mådde riktigt dåligt ringde jag till min man på jobbet och sa: kom genast och ta mig till sjukhuset. Och det gjorde han. Men hon var rädd för att bli beroende av psykofarmaka. För att slippa medicinen började hon gå till psykologen hos Diakonias samarbetsorganisation Najdeh. Efter 20 möten med psykologen mådde hon mycket bättre. Nu går hon i gruppterapi och deltar i Najdehs aktiviteter. Den svåra tiden blev en vändpunkt. Jag bestämde mig för att förändra mitt liv. Tidigare hade jag gått klädd i svart, nu bytte jag klädstil och började ha färgglada kläder och jag började vara med på sociala aktiviteter. Samaher är väldigt aktiv i Najdeh. Hon deltar i programmet cash for work, där hon tjänar en slant mot att hon är med och städar i lägret. Det är ett viktigt jobb vi gör. Genom att städa håller vi sjukdomar borta och lägret blir renare. Hon har också varit på föräldrakurs och utbildningar, bland annat om kvinnors rättigheter. Min man är så glad. Han välkomnar alla förändringar som får mig att må bättre, säger Samaher och ler. Det hon önskar mest just nu är att det blir fred i Syrien så att familjen kan återvända, och att de hittar hennes bror som har försvunnit under kriget. Jag skulle vilja att regeringarna i Europa, även i Sverige, förstår att när de skär i biståndsbudgeten, när pengar från biståndet används för andra syften, till exempel flyktingmottagning, då drabbas de allra fattigaste och mest utsatta, säger Sonia. Samaher bestämde sig för att förändra sitt liv. Hela familjen har påverkats positivt. Dottern Rania, sex år, var med på dagens gruppterapi. Hon har ritat psykologen Randa som står i en trädgård full av blommor. Sonia Ilias har ordet Det sprakar om Sonia Ilias. Av energi och engagemang. Själv kallar hon sig en produkt av många krig. Jag har sett så mycket att jag inte bara kan sitta vid sidan av och titta på när människor lider, säger Sonia som jobbar på Diakonias kontor i Beirut. sonia är programansvarig på Diakonias kontor i Libanons huvudstad Beirut. Hon föddes i Erbil i norra Irak Då rasade kriget mellan Iran och Irak kom Kuwaitkriget bröt sedan ett inbördeskrig ut mellan olika kurdiska grupper i området där Sonia bodde. Då var hon elva år. Kriget splittrade många kurdiska familjer och pågick till Fem år senare anföll USA och Irakkriget pågick till Sedan var det blockaden. Mina föräldrar gjorde allt för att vi inte skulle svälta. Men som barn minns jag hur besviken jag var när jag köpte chokladbiten Mars och upptäckte att de på fabriken hade bytt ut chokladen mot en dadelmassa. Det fanns ju ingen choklad att få tag på. under uppväxten bodde Sonia bredvid polisstationen och när någon dog i kriget fördes kropparna dit. Så fort det kommit någon död så sprang alla dit för att kolla. Även vi barn. Alla påverkades av situationen. Sonias mamma slutade till exempel laga vissa maträtter, för hon tyckte att varje gång hon lagade det ena eller det andra kom ambulansen med en stupad soldat. Det är så lätt att titta bort när man ser jobbiga saker. Men jag vill inte göra det, säger hon. hon vill stå kvar och hjälpa till. Hon vill förändra världen. Hur mycket man känner med andra människor har mycket med uppfostran och uppväxt att göra, tror hon. Min pappa hade starkt inflytande. Han fick oss att tro på att vi som individer kan förändra. Och hon tycker att hon dagligen ser bevis på att det är sant. När man berör individer i deras liv då kan man göra stora saker, säger hon. Sonia började jobba för Diakonia för ett par år sedan. Jag tycker om Diakonias värderingar och att de faktiskt betyder något i det dagliga arbetet. Det är inte bara något vi säger, utan något vi också lever upp till. Diakonia fastnar inte i rutiner och byråkrati, utan det är resultat som räknas, att vi faktiskt når de som verkligen behöver hjälp. I Libanon finns nu två miljoner flyktingar från Syrien. Av dem är palestinierna de allra mest utsatta. Men till antalet är palestinierna bara Ibland får jag frågan Varför jobbar ni med dem? De är ju så få. Men vår filosofi är att en rättighet är en rättighet. Vi hjälper de mest utsatta, de mest marginaliserade människorna, de fattigaste av de fattiga och de svagaste av de svaga, oavsett hur få de är, säger Sonia. TEXT OCH FOTO: LENA HANSSON 8 DELA MED DELA MED 9

6 ENGAGEMANGET HAR ALDRIG SINAT Under 2016 vill vi, tillsammans med dig, fira att Diakonia fyller 50 år. Det som från början hette Frikyrkan hjälper och var en insamling till människor som drabbats av torka i Indien, har med åren utvecklats till det som i dag är Diakonia. Även om arbetet har förändrats inom Diakonia sedan starten så har aldrig engagemanget från er givare och från våra samarbetsorganisationer sinat. Under året satsar vi på att bli 1000 nya månadsgivare. Läs mer på diakonia.se Mae har levt som statslös och berättar hur ett till synes enkelt ID-kort gav henne både en framtid och en identitet. (Namnet är fingerat och av säkerhetsskäl visar vi inte hennes ansikte.) FOTO: PRIVAT Vi vill träffa dig på festivaler i sommar FOTO: GUSTAV HUGOSSON INSAMLAT 2016 T. O. M ,8 MILJONER MÅL 2016: 23 MILJONER ÖPPENHET ETT VAPEN MOT SKATTEFLYKT De så kallade Panamadokumenten som avslöjades av media i april visar hur bristande öppenhet i den finansiella sektorn underlättar skatteflykt och korruption i massiv skala. De åtgärder som Sverige och andra länder enats om inom OECD och EU räcker inte för att stoppa skatteflykten, säger Penny Davies, Diakonias policyrådgivare inom utvecklingsfinansiering. Hon, menar att det finns ett stort behov av transparens för att undvika de komplexa ägarstrukturer som möjliggör skatteflykt. Skatteflykt drabbar fattiga människor i utvecklingsländer allra hårdast och Diakonia arbetar aktivt mot skatteflykt. Diakonia har framfört en rad krav till den svenska regeringen, bland annat att länder bör upprätta offentliga register över vem som äger ett företag och vilka som är företagens förmånstagare. Läs mer på diakonia.se/skatteflykt. Där hittar du bland annat Diakonias debatt artikel om skatteflykt i SvD debatt. Utan legal status i Thailand: Inga rättigheter I Thailand bor över migranter och flyktingar, de flesta av dem kommer från angränsande Myanmar. Många är familjer som har bott i tillfälliga flyktingläger längs gränsen i över tjugo år. Flyktingar saknar legal status i Thailand och får utstå ständig diskriminering. De saknar ofta rätt till sjukvård och trygghetssystem och om de reser utanför sitt hemdistrikt riskerar de att arresteras och straffas. De kan inte skaffa högre utbildning, driva företag eller söka kvalificerade jobb. Därmed löper de stor risk att utnyttjas av arbetsgivare eller utsättas för trafficking. Diakonias samarbetsorganisationer i Thailand arbetar för att hjälpa migranterna att söka legal status så att de kan få tillgång till grundläggande rättigheter. SRI LANKA: FLER KVINNOR I POLITIKEN Sri Lanka har den lägsta representationen av kvinnor på politiska poster i hela Asien. Bara knappt fem procent av landets folkvalda är kvinnor. Snittet för hela Asien är drygt 18 procent kvinnor i politiska församlingar. SPARA ETISKT I HUMANFONDEN Visste du att du kan spara etiskt och därigenom bidra till Diakonias verksamhet? När du sparar i Swedbank Robur Humanfond går två procent av din fondförmögenhet till Diakonia. Fondavgiften till Swedbank Robur Humanfond är 1,25 procent. LÄS MER: diakonia.se/humanfonden Nu har Sri Lanka infört nya kvoteringsregler som innebär att minst en fjärdedel av landets lokalpolitiker ska vara kvinnor. Diakonias samarbetsorganisation Law and Society Trust i Sri Lanka arbetar för att stärka kvinnor att ta plats i politiken. NYTT KAMPANJMATERIAL Nu finns material till kampanjen Ingen människa ska behöva fly. Välj bland affischer, filmer, presentationer, notmaterial, utställningar, gudstjänstmaterial och Home pratymaterial (ja, du läste rätt :). Passa på att beställa vårt nya spännande material på diakonia.se/bestallmaterial. Under sommaren åker Diakonias aktivister traditionsenligt på turné genom att besöka festivaler runt om i landet. Diakonia satsar i år på folkbildning och att skapa ett ännu större engagemang bland unga aktiva. Vi vill bli fler aktivister! VI SES I ALMEDALEN! Självklart träffar du Diakonia i Alme dalen också. I år samarrangerar vi och Equmeniakyrkan tre seminarier: Anders Kompass, FN och dubbelmoralen om modet att följa sitt samvete. Människor på flykt. Humanitära kriser runt hörnet. Hur motverkar vi orsakerna? Israel och Palestina Vem tar ansvar för folkrätten? Syftet är att lyfta internationella frågor och sätta fokus på utveckling och orättvisor: SE HELA PROGRAMMET: diakonia.se/almedalen-2016 Välkommen att besöka Diakonia under festivalerna Peace and Love, Storsjöyran, Frizon, Urkult och Gullbranna. Läs mer: ULF FRÖDIN MÅNADSGIVARE 4,1 milj PRIVATPERSONER 1,2 milj MINNES- OCH HÖGTIDSGÅVOR TESTAMENTEN 0,5 milj 0,2 milj FONDSPARANDE 1,3 milj FÖRSAMLINGS- GÅVOR 0,5 milj FÖRETAG OCH FÖRENINGAR 1,4 milj 10 DELA MED DELA MED 11

7 Det började med ett rop på hjälp. I maj för snart femtio år sedan hörsammade vi ett rop på hjälp. Ett rop från våra medmänniskor i Indien som drabbats av en förödande torka. Ett rop fyllt av hopp om att kristna i Sverige skulle kunna hjälpa. Vi minns gensvaret från engagerade kristna. Det var omedelbart. Viljan att hjälpa var stark. Som svar på ropet startade Sveriges Frikyrkoråd insamlingen Frikyrkan hjälper Och frikyrkan fortsatte att hjälpa. Efter Biafrakriget gick hjälpen till flyktingar i närområdet och när översvämningar drabbade Bangladesh fick de människor som då tvingats fly vårt stöd. I Frikyrkan hjälper fann många ett sätt att förvandla sitt engagemang till konkret handling. Församlingar och privatpersoner fick möjlighet att förstå och känna närhet till lidande medmänniskor runt om i världen. Och vi imponerades om och om igen av det enorma engagemanget. Vi minns hur människor reagerade när vi fick reda på vad som hände i Sydafrika under apartheidregimen. De sydafrikanska kampsångerna som sjöngs i församlingarnas körer. Vi minns också samarbetena med kyrkor och organisationer i diktaturerna i Latinamerika. Många är ni som har engagerat er i kampen för demokrati och rättvisa. Och många är de som fått betala ett extra högt pris. Vi minns till exempel Oscar Romero i El Salvador, Juan Girardi i Guatemala och Beyers Naudé och Frank Chikane i Sydafrika. Idag heter de till exempel Islena Rey Rodriguez i Colombia och Rigoberta Menchu i Guatemala. De frikyrkliga samfundens ägarskap har genom alla dessa femtio år varit det stadiga fundamentet för Diakonias uppdrag. Och att församlingarna engagerar sig och deltar i Diakonias arbete är en förutsättning för att vi även i framtiden ska kunna stödja och ge en röst åt de mest utsatta människorna i vår värld. För idag, precis som för femtio år sedan, fortsätter vi att hörsamma rop på hjälp från vår omvärld. Just nu kan ingen undgå att höra det rop som kommer från de många människor som tvingas fly på grund av krig och konflikter, orättvisa, korruption, klimatförändringar och förtryck. Med övertygelsen om att människor som tvingas lämna hem, familjer och ägodelar aldrig ska berövas sina rättigheter vill vi fortsätta hjälpa när katastrofen är ett faktum. Men också fortsätta det långsiktiga arbetet att förändra en orättvis värld. Att låta rätten flöda fram som vatten. Vi hoppas att ni, tillsammans med oss, fortsätter att visa det omedelbara och tveklösa engagemang som alltid kännetecknat er. Långsiktigt arbete kräver långsiktigt engagemang. Hjälp oss bli 1000 nya månadsgivare under jubileumsåret 2016! Equmeniakyrkan och Alliansmissionen har tillsammans cirka 900 församlingar. Kan 250 församlingar värva fyra månadsgivare var? Att bli månadsgivare är enkelt. Bara smsa Start Diakonia och belopp Start Diakonia50, Start Diakonia100 eller Start Diakonia200 till Du kan när som helst avsluta ditt månadsgivande. Bo Forsberg Generalsekreterare Diakonia Lasse Svensson Kyrkoledare Equmeniakyrkan Kjell Larsson Missionsföreståndare Svenska Alliansmissionen