Handledning i verksamhetsförlagd utbildning, specialistsjuksköterskeprogrammen

Transkript

1 Institutionen för hälsovetenskaper Handledning i verksamhetsförlagd utbildning, specialistsjuksköterskeprogrammen Handledning i verksamhetsförlagd utbildning, specialistsjuksköterskeprogramen, är en bilaga till ram 1 - och programavtal 2 som upprättats mellan landsting/region involverade i specialistsjuksköterskeprogrammen och Karlstads universitet (Kau) gällande verksamhetsförlagd utbildning (VFU). Vid Kau, Institutionen för hälsovetenskaper bedrivs utbildning av specialistsjuksköterskor med inriktning mot; ambulanssjukvård (60hp), intensivvård (60hp), operationssjukvård (60hp), och distriktssköterska (75hp). Godkänd utbildning ger yrkesexamen som specialistsjuksköterska med inriktning inom specialistområdet och uppfyller även krav för en generell magisterexamen. Programmen ges via distans vilket innebär att studier integreras med regelbundna träffar vid campus. Flera av programmen har även lokala studiegrupper kopplade till respektive landsting/region. I utbildnings- och kursplaner framkommer lärandemål för programmets olika kurser, vilka baseras på högskoleförordningens nationella lärandemål (SFS 2006:1053). Omvårdnad är specialistsjuksköterskans huvudområde som kompletteras med medicinsk vetenskap. Under VFU ska kunskaperna integreras i klinisk verksamhet för utveckling av ett självständigt yrkesutövande. Vid Institutionen för hälsovetenskaper vid Kau bedrivs forskning inom omvårdnad inom ramen för forskningsprogrammet Främja hälsa och vårdkvalitet (Karlstads universitet, 2015). Dokumentet omfattar tre delar. Del 1 som beskriver handledningens praktiska genomförande, Del 2 som beskriver specialistsjuksköterskeprogramen på avancerad nivå och Del 3 som beskriver handledningens teoretiska bakgrund. Avslutningsvis finns referenslista och lästips inom området. Dokumentet är framtagit av programledare och lärarlag på avancerad nivå vid Kau, i nära samverkan med berörda landsting/regioner. 1 Ramavtal Programavtal

2 Handledning i verksamhetsförlagd utbildning specialistsjuksköterskeprogrammen Del 1 - Handledningens praktiska genomförande VFU förläggs inom landsting/region som samverkar med Kau. Undantag från detta kan endast göras i samverkan mellan student, berört landsting/region och Kau. VFU-samordnare på Kau och i landstinget/regionen samverkar med huvudhandledare i planering och fördelning av VFU-platser. En vecka VFU motsvarar 32 timmar/vecka vid helfartsstudier. Inom några av specialistsjuksköterskeprogrammen finns möjlighet till halvfartsstudier. Kliniska och teoretiska studier integreras under VFU och motsvarar helfartsstudier 40 timmar/vecka. För att uppnå lärandemålen bör följande kvalitetskriterier för VFU gälla: handledning/undervisning skall bedrivas utifrån grundidén där studenten ansvarar för sitt lärande. lärandemiljön på VFU-platsen är högskolemässig, vilket innebär att: o handledande specialistsjuksköterskor använder vetenskap och beprövad erfarenhet i det dagliga arbetet o skapa möjlighet för att kunna ta del av forskningsresultat under VFU o studenten har möjlighet att ta del av pågående kvalitets- och patientsäkerhetsarbeten. studenten regelbundet har möjlighet att tillsammans med handledande specialistsjuksköterska och kurskamrater reflektera över och diskutera omvårdnadsproblem och prioritering av omvårdnadsåtgärder samt genomförande och utvärdering. studenten inför VFU har upprättat egna mål och en genomtänkt strategi för hur målen skall kunna uppnås och bedömas möjlighet finns för studenten att genomföra riktade studier inom närliggande områden som har betydelse för respektive specialistområde. VFU ska möjliggöra för studenten att: utifrån patientens problem, behov och önskemål planera vården tillsammans i samråd med patient och dennes närstående självständigt reflektera inför val av omvårdnadshandlingar, etisk hållning och ställningstaganden diskutera och motivera val av medicinska och omvårdnadsinriktade åtgärder tillsammans med patienten, dennes närstående och vårdteamet delta och reflektera över specialistsjuksköterskans ansvar och funktion i intrainterprofessionella team utvärdera genomförd vård och reflektera tillsammans med handledande specialistsjuksköterska över genomförda medicinska åtgärder och omvårdnadshandlingar.

3 Handledning i verksamhetsförlagd utbildning specialistsjuksköterskeprogrammen Uppdragshavare inom VFU I samband med att specialistsjuksköterskestudenter vid Kau genomför VFU ingår följande uppdrag: huvudhandledare, handledande specialistsjuksköterska, universitetsadjunkt med kliniskt uppdrag, universitetslektor med kliniskt uppdrag, examinator. En utförligare uppdragsbeskrivning finns i programavtal gällande huvudhandledare och handledande specialistsjuksköterska för respektive specialistsjuksköterskeprogram. Handledande specialistsjuksköterska ansvarar för handledning och för att teoretisk och praktisk kunskap integreras i olika omvårdnadssituationer. Handledande specialistsjuksköterska och studenten skall ha gemensam tid för att reflektera över studentens upplevelser i olika omvårdnadsituationer och hur det utvecklar studentens egna värderingar, attityder och beteenden. Handledande specialistsjuksköterska skall ge studenten kontinuerlig feedback och ge underlag samt delta vid och för bedömning i samband med hel- och halvtidsbedömning. Huvudhandledare skall stödja studentens lärande på VFU-platsen för att stödja, stimulera och initiera utveckling av högskolemässig lärandemiljö. Huvudhandledaren ska i samverkan med universitetsadjunkt utgöra ett stöd för handledande specialistsjuksköterska i handledarrollen och utgöra en länk mellan lärosäte och klinisk verksamhet. Universitetsadjunkt med kliniskt uppdrag har ett övergripande pedagogiskt ansvar för planering, samordning, utveckling och utvärdering samt bedömning av studentens studieprestationer och examination. Universitetsadjunkt samverkar med huvudhandledare och handledande specialistsjuksköterska pedagogiskt och i handledningen av studenten. Universitetslektor med kliniskt uppdrag samverkar med den kliniska verksamheten samt med universitetsadjunkt och huvudhandledare för att tydliggöra forskningsanknytning i klinisk utbildning. Universitetslektorn deltar även i pedagogisk utveckling av VFU. Examinator är ytterst ansvarig för att kursens/kursernas pedagogiska och vetenskapliga kvalitet uppnås och bedriver kvalitetsutveckling av programmet. Bedömning Under VFU genomförs ett bedömningssamtal mellan student, handledande specialistsjuksköterska och universitetsadjunkt med kliniskt uppdrag (trepartsamtal). Bedömningssamtalet utgår från ett strukturerat bedömningsunderlag som har diskuterats av student och handledande specialissjuksköterska innan heltidsbedömning (halvtidsbedömning genomförs vid längre VFUplaceringar). Studenten ansvarar för att det av handledande specialistsjuksköterska undertecknade bedömningsunderlaget lämnas in till universitetsadjunkt med kliniskt uppdrag. Den slutliga bedömningen av studentens VFU görs av universitetsadjunkt med kliniskt uppdrag och utgör underlag för del av studentens slutliga betyg i kursen. En sammanvägning av slutbedömningen av

4 Handledning i verksamhetsförlagd utbildning specialistsjuksköterskeprogrammen lärandemålen efter fullgjord VFU samt bedömningen av lärandemålen som ingår i den teoretiska delen ger betyg på kursen. Ytterst ansvarig för fastställande av kursbetyg är kursens examinator. När risk föreligger för underkännande kontaktar handledande specialistsjuksköterska huvudhandledare och ansvarig universitetsadjunkt i tidigt skede för att upprätta en skriftlig handlingsplan (bilaga 1). Utvärdering av VFU VFU utvärderas i ordinarie kurs- och programutvärdering. Programledare har i uppdrag att utföra tillsyn och uppföljning av programmen, samordna programmens olika delar, ha kontakt med avnämare samt leda arbetet med uppföljning och utveckling av programmens kvalitet. Enligt programavtalen ska det finnas ett Centralt Nätverk (CNV) för respektive specialistsjuksköterskeprogram är representanter från landsting/region, kommuner och lärosäte ingår, med två träffar per år. Syftet med CNV är att i samverkan och dialog följa och säkerställa att kvalitetskraven på utbildning och VFU säkerställs. Del 2 - Specialistsjuksköterskeprogram på avancerad nivå Enligt Högskoleförordningen (2006:1053) som trädde i kraft år 2007 ska specialistsjuksköterskeprogrammen ges på avancerad nivå och baseras på vetenskap och beprövad erfarenhet. Utbildning på avancerad nivå innebär fördjupning av kunskaper, färdigheter och förmågor i förhållande till utbildning på grundnivå. Tydliga krav ställs också på studentens självständighet, abstraktionsförmåga och problemlösning av komplexa situationer. På avancerad nivå ställs högre krav på kritiskt tänkande, etiskt förhållningssätt samt forskningsanknytning i utbildningens teoretiska och praktiska del. Specifikt framgår i högskoleförordningen (2006:1053) att specialistsjuksköterskor skall visa förmåga att med helhetssyn på människan göra åtgärdsbedömningar utifrån relevanta vetenskapliga, samhälleliga och etiska aspekter med särskilt beaktande av de mänskliga rättigheterna. Specialistsjuksköterskor ska utveckla kunskaper inom etik från grundnivå till avancerad nivå inom respektive specialistområde. Under VFU ska studentens värderingar och etiska förhållningssätt utvecklas och det innebär enligt Gallagher (2006) att specialistsjuksköterskan inte bara gör, utan också vet, ser, samt reflekterar över vad som sker i olika situationer. Teoretisk kunskap i etik är inte tillräckligt utan behöver kontinuerligt kombineras med reflektion och diskussion under VFU för utveckling av etisk kompetens.

5 Handledning i verksamhetsförlagd utbildning specialistsjuksköterskeprogrammen Del 3 Handledningens teoretiska bakgrund Avsikten med handledning till specialistsjuksköterskestudenten är att utveckla och vidareutveckla professionell kompetens för optimal handlingsberedskap i hälso- och sjukvård (Mogensen, Thorell- Ekstrand, & Löfmark, 2010; Tveiten, 2014). Studenter på avancerad nivå är legitimerade sjuksköterskor med erfarenheter från hälso- och sjukvård som utbildar sig inom en specialitet vilket innebär en ny lärandemiljö som ställer krav på nya och fördjupade kunskaper, färdigheter och förmåga. Studenten ska kunna möta komplexa omvårdnadssituationer och ha förmåga att utveckla, förnya och förbättra vården (Edberg, Ehrenberg, Friberg, Wallin, & Wijk, 2013). För att möjliggöra god lärandemiljö som understödjer lärandeprocessen behöver reflektion ges utrymme (Andersson, 2015). Handledning bygger på en dialog mellan handledare och student, där de viktigaste faktorerna i studentens lärande under VFU handlar om att handledande specialistsjuksköterskor förbereder, följer upp och har en reflekterande handledarrelation till studenten (Bos, 2014). Genom att använda handledning och reflektion sker enligt Lauvås och Handal (2015) lärandet i en växelverkan mellan reflektion och handledning. När lärandet i det pedagogiska mötet sätts i fokus och utgår från reflektion inför, under och efter val av handling i olika situationer skapas en integrering mellan teori, praktik och erfarenheter. Det kan också uttryckas genom att förhållningssätt, språk och handling överensstämmer och att studenten erfar en aha-upplevelse i lärandet (Silén & Bolander Laksov, 2013). Som stöd vid reflektion kan Moxnes (1984) reflektionsmodell användas (Figur 1). Figur 1. Modell för reflektion (Moxnes 1984, sid 59) Reflektionerna görs i förhållande till studentens förväntningar, lärande och den fortsatta utvecklingen i deras kommande profession. Studenten stimuleras vid reflektion till aktivt kunskapssökande och ansvar för sin egen lärprocess istället för att fokusera lärandet utifrån vad handledande

6 Handledning i verksamhetsförlagd utbildning specialistsjuksköterskeprogrammen specialistsjuksköterska gör (Bisholt, 2009). Det innebär att handledaren utgår från Vad ska läras? Hur ska det läras? Varför ska det läras? för att studenten ska påvisa att han/hon har uppfyllt lärandemålen och utvecklat förmågan att reflektera över sin kunskapsutveckling, självständighet och därigenom självkännedom. Varje dag bör avslutas med en summering och reflektion tillsammans med studenten där teoretisk och praktisk kunskap förenas utifrån forskning och beprövad erfarenhet. I vissa handledningssituationer t.ex. vid undervisning av medicinsk teknisk utrustning kan det även vara befogat att använda den traditionella Mäster-lärlingsmodellen (Lauvås & Handal, 2015). Modellen innebär att studenten lär genom att instrueras av handledaren som beskriver, visar och genomför arbetsuppgiften medan studenten iakttar och lär för att sedan under överinseende allt mer självständigt utföra arbetsuppgiften. Lärandet sker alltså genom övning, imitation och identifiering. Även i samband med att denna handledningsmodell används är det viktigt att också följa upp handlandet med reflektion och återkoppling. Lästips Carlson, Elisabeth (2010). Sjuksköterskan som handledare: Innehåll i och förutsättningar för sjuksköterskors handledande funktion i verksamhetsförlagd utbildning -en etnografisk studie. Malmö: Fakulteten för hälsa och samhälle, Malmö högskola. Eide, Hilde & Eide, Tom (senaste upplaga). Omvårdnadsorienterad kommunikation. Relationsetik, samarbete och konfliktlösning. Lund: Studentlitteratur, Ekebergh, Margaretha (senaste upplaga). Att lära sig vårda med stöd av handledning. Lund: Studentlitteratur, Hedin, Anna & Svensson, Lennart (red.) (senaste upplaga). Nycklar till kunskap. Lund: Studentlitteratur, Lauvås, Per & Handal, Gunnar (senaste upplaga). Handledning och praktisk yrkesteori. Lund: Studentlitteratur, Silén, Charlotte & Bolander, Klara (senaste upplaga). Att skapa pedagogiska möten i medicin och vård. Lund: Studentlitteratur,

7 Handledning i verksamhetsförlagd utbildning specialistsjuksköterskeprogrammen Referenser Andersson, N. (2015). När vårdande och lärande sammanfaller: Patienters, studenters och handledares erfarenheter av möten på en utbildningsvårdavdelning inom psykiatrisk vård. Växjö: Linnaeus University Press. Bisholt, B. (2009). Nyutexaminerade sjuksköterskors yrkessocialisation: Erfarenheter av ett introduktionsprogram. Göteborg: Institutionen för vårdvetenskap och hälsa vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet. Bos, E. (2014). A good learning environment for nursing students in primary health care. Stockholm: Karolinska Institutet. Edberg, A., Ehrenberg, A., Friberg, F., Wallin, L., & Wijk, H. Ö,Joakim. (2013). Omvårdnad på avancerad nivå: Kärnkompetenser inom sjuksköterskans specialistområden (1 uppl.). Lund: Studentlitteratur. Gallagher, A. (2006). The teaching og nursing ethics: Content and method. promoting ethical competence. I A. Davis J, V. Tscudin & L. de Raeve (Red.), Essential of teaching and learning in nursing ethics (ss ). Edinburgh: Elsevier. Karlstads universitet,. (2015). Utbildningsplan specialistsjuksköterskeutbildning. Hämtad 2015, från Lauvås, P., & Handal, G. (2015). Handledning och praktisk yrkesteori [Veiledning og praktisk yrkesteori.]. Johanneshov: Mtm. Mogensen, E., Thorell-Ekstrand, I., & Löfmark, A. (2010). Klinisk utbildning i högskolan: Perspektiv och utveckling inom verksamhetsförlagd utbildning (2 uppl uppl.). Lund: Studentlitteratur. Moxnes, P., & Johansson, M. (1984). Att lära och utvecklas i arbetsmiljön. Stockholm: Natur och kultur. SFS 2006:1053. Förordningen Om Ändring Av Högskoleförordningen (SFS 1993:100). Stockholm: Utbildningsdepartementet Silén, C., & Bolander Laksov, K. (2013). Att skapa pedagogiska möten i medicin och vård (1 uppl uppl.). Lund: Studentlitteratur. Tveiten, S. (2014). Yrkesmässig handledning - mer än ord [Veiledning - mer enn ord-.] (4 [uppdaterade] uppl uppl.). Lund: Studentlitteratur.

8 Bilaga 1 Rutiner i samband med risk för underkännande och vid underkännande av student i den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU) specialistsjuksköterskeprogrammen Detta dokument ger underlag och stöd i de situationer när en student under VFU riskerar att bli/blir underkänd. Följande dokument ska användas vid risk för underkännande/vid underkännande: Bedömningsunderlag VFU (eller motsvarande) - varje lärandemål ska kommenteras och dateras. Individuell handlingsplan ska upprättas så att det tydligt och konkret framkommer vad studenten behöver förbättra och hur detta ska verkställas i relation till lärandemålen. Det är viktigt att både studentens styrkor och svagheter tydliggörs. Handläggning vid risk för underkännande av student: Huvudhandledaren/handledande specialistsjuksköterska meddelar svagheter/oklarheter till ansvarig lärare/universitetsadjunkt med kliniskt uppdrag skyndsamt. Studenten ska också uppmärksammas på identifierade svagheter/oklarheter så tidigt som möjligt under VFU-perioden. När risk för underkännande identifierats ska ett möte (kan ske med informations och kommunikations teknologi (IKT) genomföras med student, huvudhandledare/handledande specialistsjuksköterska och ansvarig lärare. Examinator ska informeras och kan vid behov delta. Vid risk för underkännande av VFU-perioden upprättas en individuell handlingsplan enligt ovan. Denna ska följas upp av huvudhandledare och/eller handledande specialistsjuksköterska tillsammans med studenten under den återstående VFU-perioden. Kopia på samtlig dokumentation lämnas till examinator. Ansvarig lärare informerar kursansvarig, VFU-samordnare och programledare. Handläggning vid underkännande av student vid slutbedömning: Vid slutbedömningen deltar studenten, huvudhandledare/handledande specialistsjuksköterska och ansvarig lärare (kan ske med IKT). Underkännandet vid slutbedömningen ska dokumenteras, dateras och signeras. Handlingsplan upprättas. Studentens styrkor och svagheter samt motivet för underkännandet ska tydligt framgå i bedömningsunderlaget. Kursansvarig, examinator informeras. Fortsatt handläggning efter ett underkännande: En individuell studieplan utarbetas av student, ansvarig lärare och programledare (kan ske med IKT). Studievägledare, examinator ska informeras och kan vid behov delta. Studenten ska ges möjlighet till en förnyad placering utifrån den individuella studieplanen så snart det finns organisatoriska möjligheter. Om den individuella studieplanen innebär att studenten inte är behörig till kommande kurser lämnas dispensansökan till berörd examinator. Ansvarig lärare informerar och diskuterar genom hela processen från risk för underkännande/underkännande till fortsatt handläggning om hur stöd till studenten kan utformas med kursansvarig, programledare och examinator. Prefekt och proprefekt informeras om underkännandet.