Jag har numer vant mig och reagerar därför knappt, men minns den tiden när jag förvånades över tidningarnas KULTURSIDOR.

Transkript

1 NÄRINGSLIVET Näringslivet har blivit vår nya kung, den alla bugar sig för, oavsett vilken del av samhället det handlar om. RÄTTSLIVET, för att ta ett exempel, dömer olika beroende på vem du är. Juholt gick fri för sitt bidragsfusk medan den lille mannen som gjort sig skyldig till samma bidragsfusk riskerar finkan. Juholt var näringslivets tjänare men tydligen inte så det räckte. Han blev avsatt. Hade han däremot sagt ja till EMU, EU:s ekonomiska och monetära union, hade han nog suttit kvar trots sin Kulbo, som han försökte döpa om sin sambo till för att rädda bostadsbidraget.

2 Näringslivet är beroende av trogna medspelare, därför hade Juholt sin position, därför gick han fri. Folket däremot måste hållas på mattan - veta sin plats. Annars kan maktmissbruket inte fortgå, för vem skulle acceptera sådana skillnader? Fria individer? Om folket bestod av vakna och fria individer skulle väl ingen acceptera att behandlas som mindre värd än politikern inför domstol. Jag har numer vant mig och reagerar därför knappt, men minns den tiden när jag förvånades över tidningarnas KULTURSIDOR. Jag bläddrade och undrade, när ska de börja skriva om kultur? Snart insåg jag att de kallade innehållet i dessa sidor för kultur: Popstjärnor med Barby-utseende som

3 hamnat högst på listorna. P.g.a. deras stora musikaliska skicklighet? Nej, p.g.a. att de tillfredställer vinstmaskinen. Sveriges Radio sänder inte musiken som musikaliskt håller en någorlunda nivå, utan musiken så många som möjligt lyssnar på, så att det håller ekonomiskt. Kultur? Har blivit näringsliv. Liksom SKOLAN har blivit till för näringslivet. Målet är att eleverna ska tillfredställa näringslivet. Inte utvecklas till fria, självständiga och ansvarstagande individer som efter studenten väljer om de vill arbeta för näringslivet, eller kanske något annat. Som att bli fria pedagoger, för att ta ett exempel. Inte dagens politiker-slavar till pedagoger som tvingas utföra en mängd administrativt arbete, inte för elevens bästa, utan för att tillfredställa politikers/tjänstemäns/byråkraters kontrollbehov. Näringslivet är inte intresserat av fria pedagoger. Det har behov av lydiga deltagare i vinst-maskineriet. Minskar man i smygande takt människors frihet genom att utsätta dem för ett bombardemang av intryck och genom gifter och onaturlig påverkan, verkar det som att man kan få dem att göra nästan vad man vill. Trötta, förvirrade, uppgivna människor stannar kvar och gör som de blir

4 tillsagda eftersom de är rädda att förlora sin inkomst, den åtråvärda. Har vi befriat oss ur slaveriet? Jag kan inte se det. Ett annat exempel är SJUKVÅRDEN. En svensk läkare som arbetade i Darfur berättade att han där hinner med hundra konsultationer på samma tid som han i Sverige behöver för tio patienter. Skillnaden beror inte på lägre kvalitet eller säkerhet i behandlingen, som du kanske tror, utan skillnaden beror på det svenska kravet på kontroll i form av dokumentation. Till vilken nytta? Som du säkert förstår sker det inte för patientens bästa. Det vore naturligtvis mycket bättre om

5 fler patienter fick vård till samma summa, kvalitet och säkerhet, det är ju patienterna som betalar. Men politikerna är inte intresserade av att skattebetalarna ska få ut så mycket som möjligt av sin insats. De är intresserade av så stor kontroll och därmed möjlighet till hög lön och pension som möjligt. Det kan de naturligtvis inte säga högt. Därav den ständiga lögnen. Här följer fler exempel på områden politikerna har makten över, styr i en helt annan riktning än den de talar om inför valen: Den psykiskt sjuke som knackar på porten till PSYKIATRISKA KLINIKEN

6 och ber om hjälp får återvända hem till ensamheten och ångesten eftersom det är fullbelagt - psykiatriska kliniken ska spara pengar. Ibland tillgriper den avvisade i ren desperation medel som leder till en annan form av "hjälp" eller sällskap nämligen fängelset. Med allt det innebär, innan man hamnade i finkan, av brottsoffers lidande. Som kroniskt sjuk kan du vara totalt utelämnad och beroende av hjälpande anhörig som för din talan och ger dig ditt dagliga bröd. Har du hamnat "mellan stolarna" - mellan myndigheterna - kan det nämligen betyda noll kronor i bidrag. Politikerna svarar: "Det var olyckligt, vi ska se över systemet." Och tillsätter en utredning som några år senare kommer fram till att den under tiden blivit för gammal och därför måste göras om. Ingen ställs till svars för knäckta

7 människoöden, ingen har ansvar. Numer går det dessutom bra att skylla på EU-reglerna. Ansvaret ligger ännu längre bort, om det alls finns. Där borta är omröstningarna hemliga. Vi vet alltså inte vem som har ansvar. Ingen har ansvar. De som tog besluten röstade kammar bara hem dina pengar. Ett land eller en kultur sägs kunna värderas utifrån dess bemötande av dess hjälpberoende medborgare. Eller om du så vill, dess svagaste medborgare. Vi kan ju titta på våra barn, närmare bestämt 1- åringarna. Hur behandlar vi dem? Som 1-åring i Sverige är det dags att flytta hemifrån på dagtid. DAGIS kallas det, lite gulligt. Sverige har undertecknat FN:s Barnkonvention som säger att barn inte skall behöva vara mer än 10 timmar/dygn hemifrån. Det struntar vi glatt i och det är enligt väninna som jobbar

8 i branschen inte alls ovanligt att små barn vistas runt 11 timmar/dygn på dagis. Vikarier dyker upp titt som tätt när den ordinarie personalen har planeringstid eller uppföljningstid eller fortbildning eller semester eller sjukskrivning eller vabbar = vård av sjukt barn. I en stor grupp främmande barn och växlande vuxna skall du som 1-åring finna dig tillrätta. Immunsystemet håller under denna tid på att utvecklas och hjärnan vidgar sitt upptagningsområde. Plötsligt kastas du ut ur hemmets trygga vrå. Massor av nya, främmande intryck på en gång. Och nya bakterier som den lilla kroppen ska hantera. Födoämnena är nya och innehåller ett ökande antal kemikalier och omgivningen blir allt mer belastad av elektromagnetisk strålning. Allt fler frekvenser går igenom den lilla växande kroppen. Vi vill ju att internet ska gå snabbare, eller hur? Inga störningar i mobilnätet vill vi ha, det ska vara bästa mottagning överallt med andra ord maximerad utsatthet för strålning överallt.

9 Att "vabba" har blivit ett vanligt begrepp hos oss. Barnet behöver ta igen sig från stressen. Forskarna talar nämligen om stress-syndrom. Som 1-åringen systematiskt utsätts för i vårt moderna och rika samhälle. Hur kommer det sig att allt fler barn får bokstavsdiagnoser som ADHD, inlärningssvårigheter, svårigheter att anpassa sig socialt, ångest, suicidala tendenser och behov av sömnmedel? Medicineringen mot ADHD har ökat lavinartat för våra barn - ett knarkliknande preparat innehållande amfetamin. Kan det ha med den tidiga stressen att göra? Överkänslighet mot den ständigt ökande strålningen? Alla kemiska tillsatser i vår mat, våra kläder och barnens leksaker? En kombination? Det finns forskning som tyder på det, men sådan kunskap passar inte näringslivet och därför får sådana forskare knappt komma till tals. Istället säger utvalda och väl betalda forskare det som gynnar näringslivet, som kablar ut det i den av näringslivet ägda och styrda median. Propaganda kallas det i en diktatur. Hos oss kallas det "fri press". Mer om det senare.

10 Mitt konkreta förslag till förändring på detta område är att ge föräldrarna samma summa, eller i vart fall en tillräcklig del av summan, som de själva skattevägen tvingas betala för daghemsplatsen för ett av sina barn - nämligen ca kronor/år. Då kan varje familj välja om man vill lämna sitt barn heltid på dagis som 1-åring, eller kanske deltid eller stanna hemma tills barnet fyllt kanske 3 år. Vi skulle nog se bokstavsdiagnoserna och behovet av sömnmedel minska enormt! För att inte tala om brottsligheten. Läkemedelsbolagens aktier lär nog dyka, men varför ska vi ta hänsyn till dem? På bekostnad av våra barn! Näringslivet får tjäna sina slantar utan att skada våra barn. I samma anda kan man förändra dagens system inom äldrevården och sjukvården: Fördela den summan som genomsnittsåldringen eller genomsnittssjuklingen kostar samhället till varje enskild individ när det är dags, d.v.s. utifrån kompetent läkarbedömning, inte politikerbedömning, och låt individen välja vårdform helt fritt, utan politiker-mall som gör valet enkelspårigt.

11 En alldeles utmärkt vårdform är att stanna hemma med vårdande anhörig med ovan nämnda summa, eller valfri person som sköter omvårdnaden såsom vårdtagaren vill, inte politikern vill. Det skulle kunna bespara skattebetalarna ansenliga summor eftersom politikerna har en fantastisk förmåga att få kostnaderna att skena. Vi skulle kunna använda besparingarna till förnyelsebar energi istället för löner till paragrafskaparfolket och deras projekt. Det som inte kontrolleras av näringslivet verkar gå under. Där har vi nog kärnan i vår dekadens. Systemet vi behöver förändra för att kunna leva i balans och harmoni med varandra, i fred. Eftersom näringslivet är den del i samhället som starkast tilltalar vårt EGENINTRESSE är det lätt för de mäktiga inom näringslivet att fånga oss. Egot blossar upp och tar över utan att vi ens reflekterar. Se bara på vad som visas i statliga TV. I stort sett varje program är skapat för och tilltalar just egot, som vill ha mer och mer. Barnets själ får idag till stor del sin näring genom TV:n och datorn. Innehållet i barnprogrammen? Det behöver

12 jag inte gå in på, de flesta har sett. Kan man tänka sig större smörja att fylla barnets rena själ med? Vem styr innehållet? Vem vinner? Näringslivet styr och vinner. Om inte annat så på den följande pillerkonsumtionen. För inte länge sedan jublade vi över maskinerna som förenklade vardagen för oss och gav oss tid över till annat. Minns när mamma stod i källaren och rörde om i en jättegryta med ångande tvätt. Så mycket tid och arbete tvättmaskinen besparar oss! Tid till vad?

13 Vad fyllde vi tiden med? TV:n? Datorn? Mobilen? Inköpslistan? Har vi blivit friare? Eller har vi bara bytt slav - kostym? Det råder arbetslöshet SAMTIDIGT som vi har mer prylar än vi behöver, även som arbetslösa. Det går inte ihop. Vem som helst med sunt förnuft skulle väl säga: Men då får ni naturligtvis FÖRKORTA ARBETSTIDEN så att arbetena räcker åt alla. Ni behöver ju inte ha mer än ni behöver! Men några få, sett till jordens befolkning som helhet, kan inte släppa tanken på att pengarna ska räcka till överflöd - åt dem själva, inte andra. Trots att vår jord mår allt sämre av rovdriften. Trots att diagnoserna ökar och allt fler unga tar sitt liv. Förkortad arbetstid innebär mer tid för barnen. Mindre prylar, men mer samvaro. Det beror på dig och dina prioriteringar vilket samhälle vi får. Vi behöver inte sälja oss till näringslivet, vi kan välja

14 att se och lyssna på våra barn och vår jord istället. Lyssna till oss själva - på djupet. Konsumerar vi för våra behov eller för våra begär? Går vi tillbaka till våra ursprungliga drömmar upptäcker vi kanske att våra behov egentligen inte frågar efter det vi jagar och konsumerar idag. Det är begären som tagit över våra liv.