FORSKNINGSSERVICE ÖVER KVARKEN

Transkript

1 1 Mikael Alaviitala FORSKNINGSSERVICE ÖVER KVARKEN Vasa universitets forskningsinstitut Vasa 2000

2 2 Innehållsförteckning Forskningsservice över Kvarken...3 Utredningens syfte...3 Den externt finansierade forskningens nuläge...3 Forskningsservice i Åbo, ett exempel på samordnad service...7 Synpunkter på ett tilltänkt forskningsservicesamarbete...8 Sammanfattande åtgärdsförslag...10 Bilaga...13

3 FORSKNINGSSERVICE ÖVER KVARKEN 3 Utredningens syfte Enligt WFA direktören i Bryssel, Eija Nylund, håller Universitetet och högskolorna i Vasaregionen en relativt blygsam profil då det gäller att medverka i EUfinansierade internationella projekt. Också senaste Interreg programperiod utnyttjades i rättså liten skala av universiteten och högskolorna på bägge sidor om Kvarken. I denna undersökning frågar vi oss varför de nämnda finansieringskällorna inte utnyttjats i större utsträckning samt vad som kunde göras för att inspirera forskare och lärare till att öka utnyttjandegraden. Utredningen är gjord på uppdrag av Kvarkenrådets UniZon projekt. Syftet med utredningen är följande: Granska hur EU:s ramprogramfond och Interreg utnyttjats av de olika intressenterna. Undersöka intresset för samarbete inom ramen för forskningsservice mellan universitet, högskolor och yrkeshögskolor i Vasaregionen samt Umeå universitet och Sveriges lantbruksuniversitetet i Umeå. Presentera förslag till hur en gemensam forskningssereviceenhet borde arbeta för att tjäna intressenternas syften. Rapporten kan utgöra grunden för en Interreg ansökan. Ordet intressent syftar i denna rapport på de högskolor och universitet som kunde medverka i en gemensam forskningsservicefunktion dvs. Umeå universitet, Sveriges lantbruksuniversitetet (SLU), Vasa universitet, Österbottens högskola, Svenska handelshögskolan i Vasa, Svenska yrkeshögskolan, Vasa yrkeshögskola samt Chydenius institutet i Karleby. Sammanlagt 19 personer intervjuades personligen facetoface och därtill 7 personer per telefon (bilaga 1). Rapporten är uppbyggd så att först presenteras externfinansierade forskningens nuläge i de olika universiteten och högskolorna. Syftet är inte att göra en jämförelse för att visa i vilken mån var och en varit framme, utan snarare att klargöra för de olika inriktningar som respektive intressent valt. Av den anledningen nämns varken mark, kronor eller omsättning. Rapportens andra del beskriver de önskemål och visioner som de intervjuade representanterna för intressenterna framhållit vid intervjutillfällena. Ur kapitlet framkommer intresset för gemensam forskningsserviceverksamhet samt tankar om hur den nya servicen borde vara uppbyggd. Sist i rapporten sammanfattas de visioner som presenterats samt ges förslag till åtgärder. Den externt finansierade forskningens nuläge Chydenius institutet är Jyväskylä universitets filial i Karleby. Verksamheten i Karleby finansieras till 70 % med externa medel. De största finansiärerna är EU:s strukturfond, Undervisningsministeriet, Maaseutupolitiikan yhteistyöryhmä, kommunerna, företagen samt privatpersoner som deltar i undervisning och utvecklingsprojekt. Institutet har därtill medverkat som partner i 23 internationella Euprojekt finansierade direkt från Bryssel.

4 4 Chydenius institutet har en egen forskningsombudsman, Tellevo Kivistö, vars uppgift är att fungera som ett slags bro mellan ortens företag och universitetsfilialen. De flesta utbildnings och forskningsprojekt uppstår på hennes initiativ. Kivistös arbetstid och institutets resurser räcker inte alltid till att initiera eller aktivt söka sig med som partner i projekt inom EU:s ramprogram. Chydenius institutet medverkar i ett Interreg projekt och har långt framskridna planer på ytterligare ett Interreg projekt. Det nya projketet är ett nätverksuniversitet tillsammans med Jyväskylä, Uleåborg, Vasa och Umeå universitet. Chydenius institutets erbjuder kurser inom alla de vetenskapsgrenar som finns representerade vid Jyväskylä universitet men samarbetar också med universiteten i Vasa och Uleåborg. Tyngdpunkten i Karleby ligger dock inom ämnena vuxenpedagogik och arbetslivsutbildning och utveckling. Forskning bedrivs inom landsbygdsutveckling, kultur och kvinnoforskning. Därtill har man specialiserat sig på att göra utvärderingar på utförda projekt. Från och med år 1999 erbjuder Chydenius institutet även kurser i informationsteknologi och databehandling. Svenska handelshögskolan har verksamhet på två orter: Helsingfors och Vasa. I Vasa kan man avlägga ekonomie kandidat, ekonomie magister, ekonomie licentiat och ekonomie doktorexamen inom ämnena finansiell ekonomi, företagande och företagsledning, handelsrätt, marknadsföring och redovisning. Därtill erbjuds olika långa fortbildningskurser. Svenska handelshögskolan har en forskningsdirektör. Dennes uppgift är att förmedla information om forskningsfinansiering samt EUprojekt. Tjänsten sköts av ED MajBritt Hedwall och är belägen i Helsingfors. Svenska handelshögskolan i Vasa medverkar för tillfället i ett Interregprojekt (=Unizon). Projekt finansierade med medel ur EU:s ramprogramsfond har man däremot inte medverkat i under nyligen avslutad programperiod. Österbottens högskola (ÖH) som är en del av Åbo Akademi består av pedagogiska fakultetet och samhällsoch vårdvetenskapliga fakultetet. Därutöver finns inom ÖH följande fristående enheter: Mediahuset, Institutet för finlandsvensk samhällsforskning, Fortbildningscentralen, Datacentralen, Resurscentra i specialpedagogik och kemididaktik samt Språktjänst. ÖH får information om extern finansiering via Åbo Akademi, Turun yliopisto och Turun kauppakorkeakoulus gemensamma forskningsserviceenhet i Åbo. Därtill finns en tjänst som koordinator för internationella ärenden. Tjänsten innehas av Camilla Westermark vars uppgift är att förmedlar information om finansieringsmöjligheter till ÖH:s studeranden. ÖH har under senaste programperiod medverkat i tre Interregprojekt samt som partner i ett ramprogramprojekt. Interregprojekten är följande: (1) Virtual Educational Environment, (2) Kompetenshöjning inom Outdoor Education, (3) UniZon. Vid Vasa universitet finns fyra fakulteter: humanistiska fakulteten, fakulteten för handel och administration, fakulteten för handel och teknik, samt samhällsvetenskapliga fakulteten. Vasa universitet inrymmer även Helsingfors universitets filial för juridisk utbildning. Till Vasa universitet hör också universitetets forskningsinstitut med filial i Seinäjoki och fortbildningscentral, (dessa två slås ihop ), samt Technobothnia som fungerar i samarbete med yrkeshögskolorna. Dessa tre fungerar till stor del med extern finansiering. Vid Vasa universitet finns en person som arbetar som sekreterare for internationella ärenden. Hennes jobb är att underlätta internationellt studentutbyte mellan Vasa universitets studeranden och studeranden vid andra universitet i världen. Vasa universitet har undertecknat ett samarbetsavtal med Turun yliopisto vilket gör det möjligt för studeranden och personal att utnyttja Turun yliopistos förteckning över finansieringskällor som finns på Internet. Vid Vasa universitets forskningsinstitut finns två personer anställda för att koordinera offertbegäran och övriga uppgifter som berör externfinansierad forskning. Under senaste programperiod medverkade Vasa universitet i fyra Interregprojekt: (1) Samarbete inom ekonomisk forskning, (2) Virtual Educational Environment, (3) Lärare som förändringsagenter, (4) UniZon. Av dessa medverkade fortbildningscentralen i två projekt. Vasa universitet har fungerat som koordinator för 3 ramprogramprojekt samt som partner i 6 projekt.

5 Svenska yrkeshögskolan erbjuder utbildning inom områdena: (1) teknik & kommunikation, (2) hälsovård & det sociala området samt (3) kultur. Därtill finns en enhet för fortbildning och utvecklingstjänster som kan erbjuda fortbildning inom samtliga branschområden. Alla projekt med extern finansiering administreras av den sistnämnda enheten, vars chef heter Roger Mäntylä. För övrig internationell verksamhet svarar Elisabet Rantschukoff. Under föregående programperiod har Svenska yrkeshögskolan medverkat i två Interreg projekt: Crossroad Kvarken och Unitek. Därtill har Svenska yrkeshögskolan medverkat som partner i ett Adaptprojekt (EU:s ramprogram). Svenska yrkeshögskolan planerar också ett antal Interreg projekt för följande programperiod. Vasa yrkeshögskola (VAMK) erbjuder utbildning inom (1) Teknik och kommunikation, (2) Företagsekonomi och turism samt (3) Hälsovård och det sociala området. Samtliga anställda, och speciellt överlärarna, har uttryckligen uppmanats skapa och bedriva projekt inom det egna kunskapsområdet. Den flerspråkiga yrkeshögskolan har även den en enhet för forskning och service. Förutom enhetens chef Raija Taipalus och 3 branchansvariga, finns ett 15tal projektanställda. För VAMK:s internationella ärenden svarar Sari Salojärvi tillsammans med tre internationella koordinatorer, en per utbildningsenhet. Vaasan ammattikorkeakoulu har inte medverkat i Interregprojekt under föregående programperiod. Däremot fungerar man som koordinator för ett projekt inom Tempus Tacis och som partner i ett projekt inom EU:s V ramprogram. Umeå universitet består av fem fakultet: (1) humanistisk, (2) medicinskodontologisk, (3) samhällsvetenskaplig, (4) teknisknaturvetenskaplig och, fr.o.m. 1 april 2000, (5) lärarutbildning. Därtill finns UnivEx som är Umeå universitets enhet för extern utbildningsservice och näringsbolaget Uminova Center vars uppgift är att knyta samman akademisk kunskap med praktiska problem i regionen. Universitetet har en internationell koordinator i KarlErik Renhorn och projektsamordnare för mål1program är Björn Kämpe. Under pågående programperiod medverkade Umeå universitet i sju Interregprojekt: Arkeologi i Kvarkenregionen, Unitek, Samarbete inom ekonomisk forskning och utbildning, Virtual Educational Environment, Kompetenshöjning inom Outdoor Education, Nordiskt samarbete inom käkkirurgi samt Unizon. Antalet projekt finansierade med medel ur EU:s ramprogramfond var ca 10 till antalet. Umeå universitet anlitar i regel en konsult som bedömer och rättar till ansökningar som riktas till EU:s ramprogramsfond. 5 Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) har fyra huvudorter: Alnarp, Skara, Ultuna/Uppsala och Umeå. I Umeå ligger tonvikten vid forskning som berör skog, skogsbruk och skogsråvarans förädling. SLU:s internationella byrå har tre personer anställda för att koordinera EUprojekt. Alla EUprojekt måste gå via internationella byrån. I Umeå finns en person vid namn Jan Nilsson anställd på halvtid på internationalla byrån.

6 6 Under föregående programperiod har SLU/Umeå deltagit i ett Interreg projekt och i sju projekt finansierade med medel ur EU:s ramprogrammedel. I samtliga projekt har SLU medverkat som partner. 1. Understanding the dispersion of industrial releases of anydrous hydrogen fluoride and the associated risks, ENV4 CT , Jan Erik Hällgren, Skoglig Genetik o Växtfysiologi. 2.Assay on an almost optimal and simple selection method for balancing gain and genetic diversity, ERBFMBI CT , Dag Lindgren, Skoglig Genetik o Växtfysiologi 3. Wood formation processes: The key to improvement of the raw material. FAIR CT Björn Sundberg, Skoglig genetik o Växtfysiologi 4. Molecular population genetics of Abies from Greece, BIO4 CT , Alfred Szmidtz, Skoglig Genetik o Växtfysiologi 5. European Network for the dissemination of aquaculture rtd information, FAIR CT , Lars Ove Eriksson, Vattenbruksinst 6. Nitrogen fixing plants, leguminous and actinorhitzal plants, as a tool for clayey soils. FAIR BM CT , Kerstin Huss Danell, Norrländsk Jorbruksvetenskap 7. Establishment of the European energy crops network. FAIR CT , Rolf Olsson, Norrländsk Jordbruksvetenskap Mer information om universitetet och högskolorna i Vasa fås på adressen: opintotsto/ysopimus/

7 7 Tabell 1. Studeranden, personal, Interreg och ramprogramprojekt vid de olika högskolorna och universiteten. EU:s ramprogramprojekt a) koordinator b) partner Interreg projekt Antalet anställda Antal studerander Vasa Universitet Umeå Universitet Sveriges Lantbruksuniversitet /Umeå Österbottens högskola Svenska handelhögskolan i Vasa Svenska yrkeshögskola Vasa yrkeshögskola Chydenius institutet 4178* * Inkl. studeranden vid öppna högskolan och studeranden vid fortbildningsenheten. Forskningsservice i Åbo, ett exempel på samordnad service Åbo Akademi, Turun yliopisto och Turun kauppakorkeakoulu har under år 2000 bildat en gemensam enhet för forskningsservice. Enheten erbjuder avgiftsfri hjälp åt forskare och andra projektplanerare i det mesta som berör extern finansiering. Hjälpen kan således vara information om finansieringskällor, hjälp med att skaffa blanketter, konsultation i ansökningsförfarandet, juridisk hjälp berörande forskarens rättigheter och skyldigheter vad beträffar forskningsresultat och innovationer med mera. Information om aktuella finansieringskällor sprids med hjälp av . Också infotillfällen ordnas. Österbottens högskola är en del av Åbo Akademi och kan således ta del av den service som Åboenheten erbjuder. Det har dock visat sig att servicen inte utnyttjas i samma utsträckning av de österbottniska forskarna som av de som finns i Åbo. Enligt Margareta NybackaWillner, som arbetar på serviceenheten, är största utmaningen idag att bevaka forskarnas intressen i samarbetsprojekt med utomstående intressenter. Företagen vill gärna hemligstämpla forskningsresultat för att hindra konkurrens, emedan akademiska forskare är angelägna om att publicera resultaten. De olika parternas rättigheter bör skriftligen tecknas ner i avtalen för att förhindra tvister. Forskningsservicen finansieras med budgetmedel. I varje ansökning riktad till någon extern finansiär läggs dock ett 20 procentigt pålägg på slutsumman. Pålägget går under benämningen

8 8 förvaltningspeng. Alla tre samarbetspartner har egna tjänstemän i den gemensamma serviceenheten så att t.ex. Åbo Akademis två anställda arbetar med att serva Åbo Akademis forskare. Turun yliopisto har för tillfället 7 anställda, av vilka en är jurist, medan Turun kauppakorkeakoulu inte för tillfället har någon anställd. Synergieffekten av att alla tjänstemän finns under samma tak är att de då kan rådfråga varandra. Information om EU:s finansieringsmöjligheter fås av Finlands högskolors och universitets gemensamma forskningsombudsman i Bryssel, Timo Hartikainen (Timo.Hartikainen@ffta.be). Av den anledningen anser inte NybackaWillner, att Åboenheten behöver någon egen person i Bryssel. Synpunkter på ett tilltänkt forskningsservicesamarbete Universitet och högskolor bedriver idag såväl grundforskning som tillämpad forskning. Det erbjuds utbildning som siktar mot examen och kursbetonade utbildningsprogram. Den femte typen av verksamhet inom universitet och högskolor är utvecklingsprojekt, som ibland saknar både utbilning och forskning. Orsaken till att intressenterna, särskilt på den finska sidan av Kvarken, inte mer aktivt sökt sig med i projekt inom EU:s ramprogram är att ansökningsförfarandet och rapporteringen anses vara långsam och byråkratisk. Flera av de intervjuade påpekade att de inte har tid eller råd att satsa medel på projektförberedande verksamhet där utgången är så oviss som den är inom EU:s ramprogram. Merparten av de intervjuade kunde inte ta ställning till huruvida informationen om ramprogrammen var lätttillgänglig eller lättförståelig, eftersom man i relativt liten skala bemödat sig skaffa fram dylik information. Intressenternas åsikter var dock entydiga då det gällde intresset för att medverka i projekt finansierade med ramprogram medel: under förutsättning att den byråkratiska tröskeln blir lägre är intresset stort. Den tilltänkta forskningsservice enhetens uppgift kunde således vara att aktivt bistå i frågor som berör planering och rapportering av ramprogramprojekt. Vid Umeå universitet har man planer på en garantifond för att täcka de riskkostnader som uppstår i planeringsfasen. I de fall då EUprojekten godkänns kunde medlen betalas tillbaka till garantifonden. I Finland ansåg man garantifondsförfarandet vara bra men betvivlade samtidigt de egna ekonomiska möjligheterna att placera medel i en garantifond. Ett annat, mindre riskfyllt sätt att komma med i EU:s ramprogramprojekt är att erbjuda sig som partner. Förutsättningen för att få ramprogramprojekt godkända är att ett flertal universitet eller högskolor från ett flertal EUländer samarbetar kring projekten. Många av de intervjuade ansåg att Vasaregionen och universiteten i Umeå borde gemensamt marknadsföra sig som partner i europeiska sammanhang. Sålunda blir också det vetenskapliga spektrum som erbjuds större. Trovärdigheten som partner ansågs öka om man har att visa upp ett antal friktionsfria samarbetsprojekt som förverkligats över Kvarken. Interregprojekten kunde således få en ramprogramfinansierad fortsättning. Samtliga Interregprojekt under nyligen avslutad programperiod (avslutades ) har på sätt eller annat gått genom Kvarkenrådet. Utnyttjandegraden av Kvarkenrådets experttjänster varierar stort och återspeglas i antalet projekt som respektive intressent medverkat i (tabell 1). Flera av de intervjuade ansåg att forskningsservicen kunde aktivt konsultera i frågor som berör administrationen kring Interreg samt hjälpa till med att hitta lämpliga samarbetsparter på andra sidan Kvarken. Andra ansåg att det var relativt lätt att hitta partners på andra sidan Kvarken och att om man varken kan hitta sig en partner eller bemödar sig att be Kvarkenrådet om hjälp, är man knappast kapabel att driva ett Interregprojekt. Alla intervjuade välkomnade dock initiativ som gör det lättare att handskas med administrationen av Interregprojekt. Både på finska och svenska sidan ansåg man att ett betydande hinder för samarbete var

9 bristen på information om varandras kunskapsområden. Det framkom, emellertid, ett antal möjliga lösningar som kunde undanröja hindret: a) Inom ramen för forskningsservice kunde universiteten i Umeå ha en informatör stationerad i Vasa och på motsvarande sätt skulle Vasauniversitet/högskolor ha en informatör i Umeå. Informatörernas uppgift skulle vara att sprida information om verksamheten på andra sidan Kvarken samt fungera som kontaktperson åt de som söker en lämplig Interregpartner. De fanns dock de som betvivlade nyttan med att sprida information på en förhållandevis allmän nivå. b) Utgångspunkten i det andra förslaget var att den tilltänkta forskningsservicen skulle fungera som ett nätverk mellan de personer som redan nu arbetar som forskningsombudsmän på de olika enheterna och en eller två koordinatorer. Koordinatorn eller koordinatorerna kunde vara anställda på deltid, eftersom deras uppgift skulle vara att ordna möten, konsultation, seminarier, studiebesök och annat som gör att personerna i nätverket skulle lära sig hanskas med EU:s ramprogramsfond. Var och en av ombudsmännen i nätverket kunde ha ett casefall, som de försöker ordna finansiering till. Då projektet tar slut skulle alla intressenter ha var sin person som behärskar Interreg och ramprogramsfinansiering. Därefter skulle nätverket kunna fortsätta mellan dessa ombudsmän, trots att projektet slutat. c) Enligt det tredje förslaget kunde man åtgärda informationsbristen med att göra upp en förteckning över det forsknings eller undervisningskunnande som var och en besitter. En kort beskrivning av temaområde med lämpliga sökord kunde vara ett gott arbetsredskap inte bara för personer som arbetar med forskningsservice utan även för gemene forskare och utbildningsplanerare. En av de intervjuade kritiserade både lösning a och b med motiveringen att det behövs fackkunskap och väletablerat samarbete sen tidigare för att ett internationellt samarbetsprojket skall lyckas. Denne person föreslog i stället, att ekonomiska medel skulle reserveras så, att institutionerna skulle kunna anställa en person ur de egna leden för t.ex. en månad med att förbereda projektanökningar. Den gemensamma forskningsservicens uppgift kunde också vara att samordna resurser. Det har framkommit irritation bland de statliga myndigheter som ombeds stå för den nationella finansieringsdelen i EUprojekt, på grund av det stora antal, ekonomiskt relativt små, projektansökningar som de tvingas behandla. En samordning av ansökningarna kunde hindra överlappning samt göra behandlingen smidigare och därmed snabbare. Kvarkenområdets gemensamma forskningsservice kunde sträva till ett livligare utbyte av forskare, lärare och elever. Goda personliga relationer utgör ofta fröet till aktivt samarbete. Att erbjuda arbetsrum med kontorsförnödenheter och en möblerad etta, skulle göra tröskeln att åka över Kvarken för en tid, lägre. Förutsättningen för att utnyttjandegraden skall bli hög är att möjligheterna marknadsförs aktivt åt de potentiella användarna. 9

10 10 ÖH internationell koordinator fortbildnings enheten Umeå Universitet internationell koord. projektsamordnare SLU internationella byrån Forskningsservice ramprogram & interreg Vasa Universitet internationell koordinator forskningsinstitutet, Täky SHH forskningservice SYH fortbildning och utvecklingstjänster VAMK forskning och service CHYDENIUS forskningsombudsman Figur 1. Forskningsservicen bildar ett nätverk. Det måste dock finnas 13 personer som ser till att nätverket bildas och att det fungerar och utvecklas. Vissa personer i nätverket kan således tilldelas detta ansvar. Vad beträffar fysisk placering av den tilltänkta forskningsserviceenheten torde det gemensamma vetenskapsbiblioteket vara ett beaktansvärt alternativ på den finska sidan. På den svenska sidan föreslogs att personen placeras i Samverkanshuset. Ett beaktansvärt alternativ är att projektkoordinatorerna arbetar från sina nuvarande arbetsplatser och inga nya utrymmen måste reserveras. Namnet forskningsservice tillfredställde inte alla. De som förhöll sig kritiskt till namnet ansåg att det borde framgå att servicen också riktar sig till undervisnings och utvecklingsprojekt. Från UniZonprojektets sida lät man förstå att flera forskargrupper meddelat sitt akuta behov av den tilltänkta forskningsserviceverksamheten. En av dessa forskargrupper är NIRCE (NIR Center of Exellence). Sammanfattande åtgärdsförslag Behovet av forskningsservice är stort och tenderar att öka i högskolorna och universiteten (bilaga 2). Samtidigt erfars EU:s ramprogram och delvis också Interreg, som relativt svårhanterliga finansieringskällor. Problemet är det samma på båda sidor om Kvarken. Samtliga representanter för de olika inrättningarna var positivt inställda till en gemensam forskningsservice enhet för bägge sidor om Kvarken. Således är följande steg att fokusera tankarna på verksamhetsmodeller samt de ekonomiska realiteter som dikterar villkoren för verksamheten. De intervjuade ansåg sig behärska förhållandevis väl de lokala och nationella finansieringskällorna. I de flesta fall hade man egna personer eller samarbetspartner som försåg forskare och utbildningsplanerare med information om denna del av den externa finansieringen. Av den anledningen var man mån om att den redan befintliga personalresursen skulle integreras i den nya forskningsserviceverksamheten. Samtidigt framkom också att den bristande länken var tid och kunskap om EU:s ramprogram och Interreg finansiering. Den nya forskningsservicens tyngdpunkt borde således ligga på konsultation just berörande dessa finansieringskällor. Att varje utbildningsenhet skulle anställa en sakkännare enkom att koordinera ramprogram och Interregfinansiering kan, i dessa spartider, te sig omöjligt och överdimensionerat. Att gemensamt

11 anställa en koordinator är delvis en god ide. men risken finns att arbetsfältet är för stort och splittrat. Ett nätverk av personer med baskunskap om ramprogram och Interreg kunde vara den mest tillfredställande lösningen. Vid intervjutillfällena framkom att denna chans bör tas nu då man kan bygga upp nätverket med en 50 procentig Interregfinansiering. Figur 1 visar hur den nya forskningsservicen skulle kunna bilda ett nätverk med redan befintlig service. På basen av intervjuserien framkom tre motiveringar till att samarbeta över Kvarken i frågor som berör forskningsservice: I) Problemen är de samma på bägge sidor om Kvarken. Då det ordnas program för att lära ut kunskap om EU:s ramprogram och Interreg, är det mer kostnadseffektivt om fler personer deltar i utbildningen. II) Om man samarbetar över Kvarken blir nätverket större och den enskilda forskningsombudsmannen har då fler personer att rådfråga angående de eventuella problem som uppstår (se stycket om forskningsservice i Åbo och jämför med de synergieffekter som betonades där). III) Samarbete över Kvarken ger möjlighet att erhålla delfinansiering för endamålet från EU. I projektplaneringen av UniZon Kvarken åren , har budgeterats SEK för forskningsservice år 2001 och 1 miljon SEK för år Projektet skulle således vara tvåårigt. Syftet med denna rapport var bl.a. att ge ett förslag på hur den gemensamma forskningssrvicen kunde vara uppbyggd. Utgångspunkten i detta förslag är att koordinatorns uppgift är att planera och verkställa ett utbildningsprogram, där de olika intressenternas representanter lär sig Interreg och ramprogramfinansiering. En del av budgeten reserveras till löner åt koordinatorn eller koordinatorerna (se fig 1). 10 månadslöner a SEK (inkl. sociala kostnader) reserveras för denna projektledning. Summan kan således delas mellan personer på bägge sidor om Kvarken. Fördelat på utgiftsposter kunde budgeten se ut enligt följande: Löner + soc.kostnader SEK ( SEK x 10 månader) Utbildning SEK Resor SEK Konsultarvoden SEK Kontorsförnödenheter SEK Utrymme SEK Övrigt SEK SUMMA SEK Interregfinansieringen är 50 % dvs SEK och Kvarkenrådet har gett löfte om SEK. Således blir den egna finansieringsandelen, som ska delas mellan intressenterna, SEK. Finansieringssidan kunde se ut enligt följande: Fördelningsgrunden bygger på sifferuppgifter från UniZon. Interreg SEK Kvarkenrådet SEK Umeå universitet SEK (40 % av SEK) SLU SEK (10 % av SEK) Vasa universitet SEK (11 %) Österbottens högskola SEK (11 %) Svenska yrskeshögskolan) SEK (11 %) Vasa yrkeshögskola SEK (6 %) Sv. handelshögskolan SEK (6 %) Chydenius institutet SEK (5 %) SUMMA SEK 11

12 12 Det vore klarast om intressenterna betalade den egna andelen i pengar i stället för att omräkna delar av nuvarande tjänster som egen finansiering. Det är dock möjligt, att en person vid t.ex Umeå universitet sköter koordineringen av forskningsserviceprojektet motsvarande en tid på drygt fyra månader och sålunda betalar Umeå universitets finansieringsandel med denna arbetsinsats. Det är däremot inte kostnadseffektivt om alla intressenter på finska sidan betalar sina andelar med arbetsinsatser. Verksamheten kan, om intressenterna så önskar, utvidgas år två till att omfatta en en större arbetsinsats för projektkoordination. Kvarkenrådet har budgeterat 1 miljon SEK för år Då kunde budgeten se ut enligt följande: Löner + soc.kostnader SEK ( SEK x 20 månader) Utbildning SEK Resor SEK Konsultarvoden SEK Kontorsförnödenheter SEK Utrymme SEK Övrigt SEK SUMMA SEK Den egna finansieringsandelen för universiteten och högskolorna är 50 % dvs SEK. Projektkoordinatorerna och forskningsombudsmännen kunde vara samma personer. Någon av ombudsmännen kunde åta sig att delvis arbeta som koordinator och då ordna skolning, konsultation o.dyl. för hela nätverket. Också de andra kunde räkna en del av ombudsmännens arbetsinsatser som egna finansieringsandelar. Finansieringssidan kunde se ut enligt följande: Interreg SEK Umeå universitet SEK SLU SEK Vasa universitet SEK Österbottens högskola SEK Svenska yrskeshögskolan) SEK Vasa yrkeshögskola SEK Sv. handelshögskolan SEK Chydenius institutet SEK SUMMA SEK Ett beaktansvärt alternativ kunde vara om möjligt, att flytta över SEK från år till år tre. Då skulle budgeten för år 2001 respektive 2002 vara SEK/år och SEK år Speciellt ifall ombudsmännen har ett så pressat tidschema år 2002, att de inte kan lösgöra sig från sina arbetsuppgifter de dagar då kunskapsnätverket ska byggas upp.

13 13 Följande personer intervjuades: Bilaga 1 Universitetsdirektör JanErik Ögren, Umeå universitet Chef för UnivEx Bo Danielsson, Umeå universitet Internationell koordinator KarlErik Renhorn, Umeå universitet Projektledare Jonas Ehrling, Umeå universitet/univex Projektsamardnare Björn Kämpe, Umeå universitet Koordinator Jan Nilsson, Sveriges lantbruksuniversitet Företagsserviceingenjör Vesa Katajisto, Vasa yrkeshögskola Överlärare Marit NilssonVäre, Vasa yrkeshögskola Chef för Technobotnia Ilkka Raatikainen, Vasa universitet Specialforskare Arttu Vainio, Vasa universitets forskningsinstitut Chef Jouko Havunen, Vasa universitets fortbildningscentral Chef för studieärenden Arja Hovila, Vasa universitet Chef Mikko Viitasalo, Chydenius institutet Högskolesekreterare Esa Högnäsbacka, Svenska handelshögskolan/vasa Rektor SvenErik Hansen, Österbottens högskola Planerare Kimmo Rautanen, Österbottens högsola Direktör Bo Riska, Österbottens högskola Internationell koordinator Camilla Westermark, Österbottens högskola Chef för fortbildning och utvecklingstjänster Roger Mäntylä, Svenska yrkeshögskolan Följande personer intervjuades per telefon: Professor Pirjo Laaksonen, Vasa universitet Forskningsombudsman Jarmo Palm, Vasa universitet Forskningsombud Margareta NybackaWillner, Åbo Akademi Planeringssekreterare Minna Puolitaipale, Åbo Akademi Forskningsdirektör MajBritt Hedwall, Svenska handelshögskolan Direktör Yrjö Halttunen, Merinova Professor Christer Laurén, Vasa universitet

14 14 Bilaga 2 Den externa finansieringens andel av anslagen (1000 mk/kr) (Källor: årsberättelser, broschyrer, undervisningsministeriets KOTA databas, internet) Budget Externa anslag Procent Vasa Universitet % Umeå Universitet kr kr 8 % Sveriges Lantbruksuniversitet Åbo Akademi (Den externa finansieringens andel av budjeten är för ÖH ca 10 %) kr kr % 53 % Svenska handelhögskolan i Vasa % Svenska yrkeshögskola % Vasa yrkeshögskola % Chydenius institutet %