Synpunkter på rapporten Vägen till svensk legitimation för personer med hälso- och sjukvårdsutbildning från tredje land

Transkript

1 1 Synpunkter på rapporten Vägen till svensk legitimation för personer med hälso- och sjukvårdsutbildning från tredje land Läkarutbildningen vid Sahlgrenska akademin vill avge följande yttrande: Bakgrund Vår erfarenhet grundas på: 1) Uppdragsutbildning för kompletterande utbildning sedan Syftet har i första hand varit att ge kursdeltagarna tillräcklig komplettering av kunskap och fr.a. självsäkerhet så att de skulle klara tentamen för utländska läkare (TULE-provet). 2) Grundutbildning. På senare år har akademin även fått ansökningar från läkare från tredje land om att gå en eller två enskilda kurser inom grundutbildningen i de ämnen, som de vid tredje försöket i TULE-provet blivit underkända i. Vanligen har detta gällt internmedicin eller kirurgi. 3) Regionens samtliga vårdenheter har erfarenhet av provtjänstgörande läkare, som skall valideras. Idag är intensiteten i samtliga tre nämnda verksamheter låg. Skälen är att vare sig grundutbildning eller sjukvård anser sig ha resurser att ta hand om validering, utbildning och praktik. Till en början var entusiasmen och empatin för läkare, som kommit som flyktingar stor. De som gjorde provtjänstgöring och var duktiga assimilerades snabbt i sjukvården. De krävde i regel små insatser för validering och komplettering. Naturligt nog har det så småningom ackumulerats fler och fler läkare från tredje land, som inte fyller kraven. De behöver ytterligare stödinsatser och när inte heller dessa blir framgångsrika klarar i regel inte verksamheten att hantera de frustrerade icke godkända läkarna. Efter flera misslyckanden är det naturligt att verksamhetscheferna därför tackar nej till ytterligare provtjänstgörare. Parallellt med denna utveckling har nämligen trycket på sjukvården om praktikplatser under handledning ökat. Till exempel har antalet platser på läkarutbildningen i Göteborg sedan 2001 ökat med 52%. Dessa studenter har en stor del av sin utbildning i regionen både under grund- AT och ST-utbildning. Detta slukar befintliga handledningsresurser. På liknande sätt som med provtjänstgöringen gick utvecklingen inom grundutbildningens kurser. De läkare från tredje land, som misslyckats tre gånger i TULE-provet och som fick kursplats på rekommendation från socialstyrelsen kunde i regel inte trots att de fick gå om kurserna två gånger - klara kraven vid tentamen. Skälen till detta har varit att de saknat grundläggande medicinska kunskaper särskilt inom de basala/prekliniska medicinska ämnena. Vår erfarenhet är således att TULE-provet tycks diskriminera rätt väl huruvida man har förkunskaper motsvarande läkarexamen. En students rätt att tentera fem gånger och att gå kursen två gånger gör att de utländska läkarna, som har otillräckliga kunskaper, hamnar i en omöjlig situation. Avsaknaden av baskunskaper kan bara tas igen om de går om hela grundutbildningen. Vi har exempel på att dessa underkända utländska läkare flyttar och går om samma kliniska kurs en tredje eller fjärde gång vid en annan universitetsort där de ånyo underkännes. När de överklagar till högskoleverket över att tentamensrätten inskränkes får de rätt och blir kvar i högskolesystemet. Situationen blir orimlig och närmast kränkande.

2 2 Misslyckanden efter flera års ansträngningar att nå svensk läkarkompetens när man redan hade kompetensen i sitt hemland är utomordentligt frustrerande. De som kommer hit har en yrkesroll, som är en del av deras person och att då inte accepteras är i regel en personlig katastrof. Vår erfarenhet är att läkare med lång erfarenhet eller med förhållandevis färsk examen klarar TULE-provet efter en individuellt anpassad kurs som är integrerad med klinisk praktik. De som har liten erfarenhet eller varit ifrån den kliniska tjänstgöringen mer än fem år eller har sin teoretiska utbildning långt bakom sig (>10 år) har en dålig prognos att nå svensk läkarkompetens. Till detta bidrar bristande språkkunskap i svenska och inte minst i engelska, som används för all medicinsk kunskapsutveckling. Sammanfattningsvis har vi lärt oss Det behövs ett uthålligt system för att sköta validering och kursgivning. Man har allt att vinna på att korta samtliga ledtider. De som kommer till oss uppfattar sig som läkare under fortbildning och skall behandlas som sådana. (De är inte studenter.) Att se den enskildes kompetens och behov. Det betyder tidig och upprepad validering/återkoppling. Att vara tydlig med regler. Vi hälsar därför de viktiga förslagen i föreliggande rapport stor tillfredsställelse. Synpunkter på rapporten Samhällets insatser skall i första hand inriktas på att korta tidsåtgången. Det innebär att migrationsverket skall vara skyldigt att tidigt informera om hur en läkare kan förvärva svensk legitimation och assistera med att ansökan snarast hamnar hos Socialstyrelsen. Det är bra att Socialstyrelsen är ingångsmyndighet eftersom den skall utfärda legitimationen och har tillsynen över kvaliteten i svensk sjukvård. Det är bra att ansökan om bedömning är oberoende av individens språkkunskaper. Tidig validering med hjälp av universiteten Högskoleverkets nivå- och innehållsmässiga bedömning kommer att behöva knyta till sig kompetens från universiteten. Dessa kommer i sin tur att behöva göra en validering, som innebär diagnostiska prov både av teoretisk och praktisk art. Vi menar att det är orimligt att fatta beslut om kompletterande utbildning utan att först ha gjort en seriös validering. Denna kommer således att behöva genomföras på den sökandes hemspråk. En utveckling av nationella instrument för detta är angelägen och stämmer väl överens med övrigt arbete där läkarutbildningarna i Sverige för närvarande strävar efter att utveckla gemensamma progress tests för de ordinarie studenterna. Det kan i detta sammanhang påpekas att rapportens kommentar på sid 79, om att innehållet i den svenska läkarutbildningen är beroende av lärosäte, saknar grund. Vi vill understryka att prov för utländska läkare, som kommer för att arbeta i utvecklade länder, är internationellt vanligt och betraktas som självklart. En svensk läkare, som vill arbeta i USA, gör samma prov i både basic och clinical sciences som sökande från alla andra länder. Testen är lika för alla läkare oberoende av akademisk grad.

3 3 Vi förespråkar således dels ett diagnostiskt test av ämneskunskap och dels en intervju ev. förenad med ett praktiskt diagnostiskt test. Utfallet av detta i kombination med granskning av insända handlingar skall sedan ligga till grund för Socialstyrelsens beslut. Vår åsikt i detta ärende är grundad på praktisk erfarenhet. Särskilda utbildningsenheter Vi har sedan drygt ett år inom V. Götalandsregionen diskuterat förutsättningarna att förlägga validering och utbildning av utländska läkare till ett särskilt utsett mindre sjukhus där förutsättningar finns att skapa en bra lärandemiljö utifrån en bra patientmix och med närheten till akutverksamhet och primärvård. Ytterst har vi ambitionen att skapa en enhet, som inte är en del av ett tidsbegränsat projekt utan har en fast verksamhet och därför särskilt utbildad personal med pedagogisk kompetens. För att klara volymerna behöver vi för praktik även utnyttja åtskilliga av regionens övriga sjukvårdsenheter. Validering och utbildning skall vara individanpassad så långt det är ekonomiskt möjligt och ha en hög effektivitet. Det innebär t.ex. att utbildningen skall fortgå året om. Allt för att minska ledtiderna enligt ovan. Vid detta sjukhus koncentreras kompetens för att forska på och utveckla multikulturell vård. Det ideala vore kanske att detta sjukhus blev en upplåten enhet där akademi och sjukvård får gemensamma synergieffekter. Vi kommer inte att blanda utländska läkare och studenter under grundutbildning eftersom målen är så olika. Dessa resonemang låg delvis bakom förarbetet till det brev som gick från dekanerna vid landets samtliga medicinska fakulteter (undertecknat Vivi-Anne Sundqvist) till Högskoleverket (dnr 1222/07-310). Skilj kompletterande utbildning från grundutbildning Givet ovanstående förutsättningar är vi överens med rapportens syn på att kompletterande utbildning skall ingå som en naturlig del fram till svensk legitimation. Det skall dock påpekas att läkare från tredje land utgör de facto en ny grupp läkare i Sverige. De är inte en ny grupp studenter. De behöver inte en kompletterande grundutbildning utan en komplettering av sin individuella kompetens. Det är definitionsmässigt fråga om fortbildning. Om det är så att grundutbildningen brister så kan man rekommendera dem att söka till denna i konkurrens med alla andra. Dessa utländska läkare blir i sin komplettering därför inte studenter i högskolan utan läkare under en fortbildning där högskoleverket är tillsynsmyndighet. Det senare beror på praktiska skäl eftersom det är de universitetsanställda läkarna/lärarna, som tillsammans med sina landstingsanställda kolleger, kommer att lägga upp utbildningen. Rollfördelningen är viktig. Universitetsläkaren/läraren är den som ligger bakom kursplanen och vars huvuduppgift är validering/examination. Den landtingsanställda läkaren är lärare/handledare. Han/hon kan givetvis ha en adjungerad universitetsbefattning. Den pedagogiska poängen är att utbildningen sker i det sammanhang där läkaren skall ha sin kompetens dvs i kliniken. Teori och praktik är integrerad och undervisningen är fall- och verklighetsbaserad. Detta ger en träning av alla kompetenser samtidigt. Teoretisk undervisning sker i smågrupp och grundas på de upplevda fallen. Med universitetsanknytningen och valideringen får utbildningen status. Den är utifrån sett ackrediterad. Det senare är inte oväsentligt för en nyligen ankommen flykting, som behöver samla meriter. Korta vägen Rapporten anger att den kompletterande utbildningen inklusive språkutbildning, utbildning i svenska författningar samt praktik kan maximalt avse 120 högskolepoäng eller motsvarande två års heltidsstudier. Därutöver tillkommer allmäntjänstgöring. Kärnan i utbildningen är att utgå från individens behov och förutsättningar. Ju förr den utländske läkaren kan få sin legitimation desto bättre. Vi tror att det är värt att pröva att ta in

4 4 de utländska läkarna på kompletterande utbildning i sjukvården innan de är färdiga med sin svenskutbildning. Det kommer att accelerera deras språkutveckling. Krav att klara att läsa engelskspråkig medicinsk litteratur får anstå till prövningen för specialistkompetens. Vi menar att utbildningen måste vara så upplagd att det efter var 4-6:e månad skall finnas en återkommande utvärdering, som återkopplar till kursdeltagaren hur han/hon utvecklas. Det skall från början vara tydligt att dessa utvärderingar styr vilka moduler i utbildningen, som behöver förstärkas eller kan utgå. Utvärderingen omfattar både förhållningssätt och ämneskunskap. Den skall kunna resultera i att man bedömes ha nått målen; att man behöver fortsätta; eller i undantagsfall att det är utsiktslöst att fortsätta utbildningen eftersom målen inte kan nås inom de 120 poängen. Utvärderingen bör också kunna ge svar på frågan om den som godkännes fortsättningsvis behöver fullgöra en hel AT-tjänstgöring eller om denna rentav kan kortas. I verkligheten är 120 poäng 40 veckor. Den svenska högskolan har två terminer med sommarlov. För att vara tidseffektiva menar vi att hela året skall kunna utnyttjas för den kompletterande utbildningen. Den sammanlagda kurstiden är dock maximalt 80 veckor. Genom att använda sommartid kan därför genomströmningen optimeras och väntetiderna för att komma med på utbildningen hållas nere. Av ovanstående följer att vi inte anser att dessa utländska läkare är studenter för vilka högskoleförordningen är tillämplig. Utbildningen som ges har alla karakteristika av verksamhetsförlagd utbildning som t.ex. av AT-läkare. Analogin med att de medicinska fakulteterna gemensamt ansvarar för kvalitet och examination gör också att utbildningen skulle kunna administreras som AT. Om de utländska läkarna skulle betraktas som studenter skulle det ge automatisk möjlighet för dem att kunna tentera fem gånger och alltid ha rätt att gå om en kurs. Ett sådant regelverk skulle effektivt punktera genomströmningen och fördröja för de som står på tur att gå den kompletterande utbildningen. Volym En välfungerande utbildning står och faller med lärarnas engagemang och kompetens. De som skall vara läkare och lärare/handledare måste ha denna uppgift i sin arbetsbeskrivning och tid avsatt. Så är det i regel på universitetssjukhusen. Så är det sällan i regionen. Handledning av vanliga studenter sker idag på marginalen och på god vilja. Eftersom uppdraget att ge kompletterande utbildning till läkare från tredje land sammanfaller med en ökning av studenter till läkarutbildningen så måste fr.a. regionernas medverkan och handledningsresurser ses över. Regionsplacering blir inte bara fråga om praktik utan med en ökad volym ställs krav på både teori och praktik. Med detta följer administration, lärarutbildning etc. Åtagandet kommer att bli dyrt. Kommentaren i rapporten på s 96 Eftersom den kompletterande utbildningen ska utformas individuellt kan den komma att bli något mer resurskrävande än ordinarie utbildning kan nog ses som ett rejält understatement. Det antal utländska läkare som gör TULE-provet varje år är en ganska bra indikator på behovet av kompletterande utbildning. Behovet är stort. Vi räknar med att V. Götalandsmodellen kan totalt hantera kursdeltagare. Dessa går då på olika stadier av den 120 poäng långa utbildningen. Centrum är ett litet sjukhus, som har utbildningsavdelning och lärar-/handledarresurser. För att nå ett uppskattat behov av 180 helårsstudenter krävs således fem liknande enheter. Det är därför rimligt att fler

5 5 fakulteter - åtminstone även Linköping, som ju har tidigare erfarenhet, tas med då verksamheten skall starta. Sammanfattning av synpunkterna på rapporten: Om resurserna blir tillräckliga så kan rapporten ligga till grund för ett permanentat system för validering och kompletterande utbildning. Detta blir ett nationellt projekt för de medicinska fakulteterna och deras respektive landsting/regioner. Samverkan brukar ge bra spin-off-effekter. Till dessa borde höra att ta fram nationella instrument för validering, som kompletterar TULE-provet. Validering inkluderande intervju/praktiskt prov skall ske så tidigt som möjligt och bör ligga till grund för Högskoleverkets bedömning. Bygg upp särskilda utbildningsenheter, som är fysiskt kopplade till sjukvården. Låt dessa enheter bli upplåtna dvs få status av universitetsfilial med forskning och utveckling. Respektera de utländska läkarna som läkare och ge dem fortbildning inte grundutbildning. De skall ej ha status som studenter. Skapa en organisation som alltid tar den korta vägen så att de utländska läkarna så snart det går når legitimation. Det innebär tydliga regler, som tidigt kan avföra de som ej når målen. Göteborg den 21 mars 2008 Johan Pontén universitetslektor