Rapport. Landstingets skaderegistrering år en sammanställning av uppdrag, kvalitet och kvantitet. Linköping Februari 2008

Transkript

1 Rapport Landstingets skaderegistrering år 2007 en sammanställning av uppdrag, kvalitet och kvantitet Linköping Februari 2008 Madeleine Borgstedt-Risberg Madeleine Lindblad Susanne Stålhammar Helle Noorlind Brage

2 Landstingets skaderegistrering år 2007 en sammanställning av uppdrag, kvantitet och kvalitet Linköping februari 2008 Madeleine Borgstedt-Risberg Madeleine Lindblad Susanne Stålhammar Helle Noorlind Brage -1-

3 Innehållsförteckning 1 INLEDNING UPPDRAGET BAKGRUND SKADEREGISTRERING I ÖSTERGÖTLAND TILLVÄGAGÅNGSSÄTT OCH KVALITETSSÄKRING RESULTAT AV KVALITETSSÄKRING KVANTITET KVALITET SAMMANSTÄLLNING AV INTERVJUER AVSLUTANDE REFLEKTIONER VAD SÄGER SKADEREGISTRERINGENS BERÖRDA AKTÖRER? GEMENSAMT ANSVAR ICKE TILLFÖRLITLIG STATISTIK ÖKAD EFTERFRÅGAN PATIENTSÄKERHET REFERENSER BILAGA1. BILAGA 2. HANDLINGSPROGRAMMET FÖR SKADEFÖRE BYGGANDE ARBETE I ÖSTERGÖTLAND SKADEJOURNAL BILAGA 3. TANDSKADEJOURNAL -2-

4 1 Inledning 1.1 Uppdraget Folkhälsovetenskapligt centrum fick i uppdrag av Tommy Skau, att diskutera landstingets skaderegistrering med berörda akutkliniker och folktandvården, samt att sammanställa en lägesrapport över landstingets skadregistrering. Folkhälsovetenskapligt centrums uppdrag är att redovisa och analysera skadestatistiken i det länsgemensamma skadeförebyggande arbetet och förmedlar i dagsläget statistik från skaderegistreringen i årliga rapporter 1. Statistik och annan kunskap sprids också genom den länsskadegrupp som funnits sedan Handlingsprogrammet för skadeförebyggande arbetet i Östergötland antogs 1999 (Bilaga 1). I programmet framgår att landstingets skaderegistrering ska utgöra grunden i det länsgemensamma skadeförebyggande arbetet. Handlingsprogrammet har som mål att: reducera skadorna i befolkningen utveckla det lokala skadeförebyggande arbetet utvidga tvärsektoriell samverkan öka medvetenheten i befolkningen om skaderisker och skademiljöer. Styrdokument inom LiÖ utpekar samverkan mellan landsting, kommuner och frivilligorganisationer i länet som viktigt. Det handlar både om att utbyta kunskap och att utnyttja samhällets resurser på bästa sätt. Samverkan med kommuner är viktigt även för det hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbetet. Det länsövergripande folkhälsopolitiska programmet , tar upp det skadeförebyggande arbetet som ett målområde för den fysiska miljön. Här beskrivs en säker och skadefri miljö som ett delmål. Vidare pekas även här på att samverkan inom länet är viktigt för en fortsatt framgång för folkhälsan och dess utvecklingsarbete. I och med att alla kommuner ska ha handlingsprogram för lokalt förebyggande verksamhet enligt lagen om skydd mot olyckor (2003:778), efterfrågas statistik i allt högre grad. I dagsläget har Lanstinget i Östergötland svårt att leverera, både när det gäller kvantitet och god kvalitet. Syftet med att intervjua och föra en diskussion med registrerande enheter inom LiÖ, är att belysa möjligheter och svårigheter med registreringen. För att ytterligare ge en bild av landstingets skaderegistrering redovisas resultat från den kvalitetssäkring av registreringen som fram till gjordes vid Folkhälsovetenskapligt centrum. I uppdraget ingår att sammanställa resultaten i en kortfattad rapport och återrapportera till uppdragsgivaren. 1 Se rapporter på -3-

5 1.2 Bakgrund Skador till följd av olycksfall är ett stort folkhälsoproblem i Sverige liksom i övriga världen. I vårt land är skador den vanligaste dödsorsaken bland barn, ungdomar och vuxna under 45 år och svarar för fler dödsfall än cancer och hjärt-kärlsjukdomar sammantaget i dessa åldersgrupper. Det är fler män än kvinnor som dör av skador. Förutom att skador leder till dödsfall leder det också till att många vårdas på sjukhus och ännu fler besöker öppenvård. Dessutom inträffar mängder av lindrigare skador som behandlas hemma och som aldrig leder till kontakt med sjukvården. De flesta skador sker i hem- och fritidsmiljöer. Det finns också geografiska och sociala skillnader i skadeincidens. Olycksfallsrisken är högre i glesbygdsområden än i förorter och storstäder. Arbetare har högre dödlighet än tjänstemän. Förutom mänskligt lidande medför olycksfallsskador stora samhällskostnader, cirka 63 miljarder per år. Då ingår kostnader för skador som sker avsiktligt (t.ex. självmord, mord, misshandel) och för bland annat produktionsbortfall, sociala insatser samt vård och behandling (1). Varför skaderegistrering? Att registrera skador är en väg till bättre folkhälsa. Det frigör resurser och minskar lidande på alla samhällsnivåer. Så länge samhället låter människor skadas måste vi satsa stora sjukvårdsresurser för att ta hand om skadorna istället för att förebygga dem. En viktig del i det förebyggande arbetet är en bra kartläggning av inträffade skador. Kunskap om skadors förekomst och mönster i befolkningen, är en förutsättning för att ett skadeförebyggande arbete ska kunna planeras, genomföras och följas upp (2). Skaderegistrering inom hela hälso- och sjukvården är den metod som bäst fångar alla typer av skador. Statistiken kan sedan användas av de aktörer i samhället som ansvarar för det skadeförebyggande arbetet (2). Det finns ett brett spektrum av myndigheter och organisationer med ansvar och intresse för säkerhet och förebyggande arbete som använder sig av skadestatistik som rapporterats in till Socialstyrelsen. Räddningsverket och Barnsäkerhetsdelegationen har till exempel identifierat områden som behöver belysas eller där det finns behov av särskilda insatser. Bland annat skador bland barn och ungdomar med fokus på sport och idrott, skador bland äldre med prioritet på fallolyckor och våld mot kvinnor (12). I och med lagen om skydd mot olyckor är kommunerna en aktör med ansvar för att arbeta skadeförebyggande. Efterfrågan på statistik ökar därmed i allt större utsträckning både från Socialstyrelsens och från vår egen skaderegistrering. Kommunernas beslutsfattare behöver tillförlitligt underlag för att kunna prioritera och följa upp åtgärder samt för att fördela resurser på ett rationellt och effektivt sätt. Om statistiken inte är korrekt utan direkt missvisande, kommer kommunernas resurser att fördelas på fel insatser. -4-

6 Tillförlitlig skaderegistrering Enligt Hälso- och sjukvårdslagen ska den som bedriver verksamhet inom hälso- och sjukvården, varje år lämna uppgifter om de patienter som vårdats inom den slutna hälso- och sjukvården, eller behandlats av läkare inom den del av den öppna vården som inte är primärvård, till Socialstyrelsen. Uppgifter som ska lämnas är bland annat personnummer, kön hemort, sjukhus, klinik, diagnos. Om diagnoskoden är skador, förgiftningar och vissa andra följder av yttre orsaker, ska även en yttre orsakskod beskrivas. Socialstyrelsen ansvarar för ett antal hälsodataregister som alla regleras genom lag, bland annat patientregistret. Dessa register ska ge underlag till att förbättra möjligheterna att förebygga och behandla sjukdomar (3). Diagnosuppgifter rapporteras till patientregistret enligt svenska versionen av Klassifikationer av sjukdomar och hälsoproblem 1997 ICD 10 (4). Skador och förgiftningar ska dubbelklassificeras med både diagnos och orsakskod. Diagnoskod beskriver vilken del av kroppen som skadas och vilken typ av skada (till exempel fraktur, sårskada) och orsakskoden beskriver de yttre orsakerna till skada, såsom fallolycka eller transportolycka etcetera. För samtliga olycksfall, utom transportolyckor, skall också en plats- och en aktivitetskod anges. Platskoden preciserar olycksplatsen och aktivitetskoden preciserar den skadade personens aktivitet vid skadetillfället. Ur kvalitetssynpunkt är det naturligtvis av största vikt att registreringen är korrekt utförd. Bortfall av orsakskoder i Östergötland I många år har Landstinget i Östergötland varit det landsting som haft det högsta bortfallet på variabeln orsakskod, enligt rapporter från Socialstyrelsen. För Östergötland har visserligen bortfallet sjunkit från 29 procent år 2002 till 10 procent år 2006, men fortfarande är LiÖ det landsting som har det högsta bortfallet (6). Angränsande landsting, Kalmar och Jönköping, har ett betydligt lägre bortfall (figur 1). Andel (%) Jönköping Kalmar Östergötland Totalt Figur 1. Bortfall i yttre orsak till sjukdom och död. Procent vårdtillfällen med huvuddiagnos skador, förgiftningar och vissa andra följder av yttre orsaker med avsaknad av kod för yttre orsak till sjukdom och död, 2006 (Socialstyrelsen) -5-

7 Kostnader för skador Olycksfallsskador medför, som tidigare påpekats, stora samhällskostnader om cirka 63 miljarder per år. Här ingår kostnader för skador som sker avsiktligt (t.ex. självmord, mord, misshandel) och produktionsbortfall, sociala insatser samt vård och behandling (7). I rapporten Fallolyckor bland äldre samhällets direkta kostnader, redovisas att personskador medför både direkta och indirekta kostnader. De direkta kostnader utgörs av behandling som till exempel sjukvård, läkemedel och sociala insatser. De indirekta kostnaderna utgörs bland annat av produktionsbortfall 2 och humanförlust 3 (8). År 2000 avled äldre till följd av en fallolycka i Sverige, blev svårt skadade och blev lindrigt skadade (tabell 1). Kommuner och landsting bar nästan hela den direkta kostnaden, 49 procent vardera, för fallolyckor bland äldre. De skadade personerna stod för resterande två procenten i form av patientavgifter och transportkostnader (8). Tabell 1. Totalkostnader och kostnadsbärare för fallolyckor bland äldre år 2000 i Sverige Antal Landsting Kommun Individ Total kostnad Dödsfall Mkr 0 Mkr 0 Mkr 36 Mkr Svårt skadade Mkr Mkr 49 Mkr Mkr Lindrigt skadade Mkr 0 Mkr 31 Mkr 165 Mkr Summa Mkr Mkr 79 Mkr Mkr Till detta kommer också de indirekta kostnaderna som värdering av nedsättningen av livskvalitet, allmäntillstånd och välbefinnande. Kostnaden för fallolyckor bland äldre skattades till knappt 4,8 miljarder kronor år Antalet personer över 65 år som vårdas inom slutenvården till följd av fallolyckor beräknas att öka med 65 procent från år 2000 till år Detta bygger på antagandet att andelen äldre som kräver slutenvård efter en fallolycka är konstant samtidigt som vi vet att antalet äldre ökar. Detta innebär att kostnaderna för fallolyckor kommer att öka till knappt 7,9 miljarder kronor år 2035 (i 2002 års prisnivå), (8). En höftledsfraktur beräknas kosta kr, varav landstingens kostnad utgör 45 procent, det vill säga cirka kronor. En handledsfraktur beräknas kosta kr och landstinget står för 67 procent av kostnaderna, kronor (8). 2 Avser värdet av varor och tjänster som inte framställs på grund av skada vid olycksfall. Innefattar oftast enbart produktionsbortfall till betald arbetstid eftersom fritidsproduktion är svår att värdera. 3 Avser dödsfall och nedsatt livskvalitet, sveda och värk som kan uppstå för dem som drabbas av skador på grund av olyckor. -6-

8 År 2006 finns 327 äldre personer med fraktur på lårben registrerade inom LiÖ:s registrering. Utifrån kostnadsberäkningar för en höftfraktur har dessa sammanlagt kostat landstinget i Östergötland 23 miljoner kr under ett år. 67 personer finns registrerade med en handledsfraktur, med en kostnad om minst 1,5 miljoner kronor. Det finns ytterligare exempel på kostnadsberäkningar på skador. Per Nilsen och Kent Lindqvist, IHS, HU, har utgått från befintlig kostnad per patient-belopp (KPP) som finns framtagna av Landstingsförbundet för olika skadekategorier, klassificerade enligt ICD-10. Några exempel på KPP för skadekategorier visas i tabell 2. KPP visar bara de direkta kostnader som sjukvården har, lägger man därtill de indirekta kostnaderna så kostar varje skada minst tre gånger så mycket (9). Tabell 2. Exempel på KPP för några skadekategorier (2002 års belopp) från Ekonomisk analys av säkerhetsfrämjande arbete av Per Nilsen och Kent Lindqvist, Skador och skadeprevention en antologi, Räddningsverket

9 2 Skaderegistrering i Östergötland Basen i det skadeförebyggande arbetet utgörs alltså av skaderegistreringen som sjukvården ansvarar för enligt Östergötlands handlingsprogram. 2.1 Tillvägagångssätt och kvalitetssäkring Från och med år 2005 sker skaderegistrering på länets tre sjukhus (ViN, LiM, US) samt inom Folktandvården i Östergötland. Alla patienter som besöker dessa kliniker för en skada ska upplysas om skaderegistreringen samt delges en skadeblankett. Deltagandet bygger på frivillighet och i och med att patienten fyller i blanketten finns ett samtycke till vidare användning. På blanketten ska patienten (eller medföljare) skriva händelseförloppet vid olyckan, plats och aktivitet vid olyckstillfället, klockslag samt datum. Personalen skall fylla i patientens personnummer, kommun där skadan inträffade, tidpunkt, klinikkod samt om personen blev inlagd eller inte. Blanketten ska sedan följa med journalhandlingarna och vid utskrivning påföras orsakskod samt diagnoskod. (Se blankett för akutklinikerna i Bilaga 2 och blankett för folktandvård i Bilaga 3). När det gäller vägen för blanketterna från respektive akutklinik till färdig statistik skiljer den sig något åt, och så också för dess kvalitetssäkring. Nedan följer en beskrivning för respektive akutklinik som var gällande fram till och med Universitetssjukhuset i Linköping Akutkliniken på Universitetssjukhuset i Linköping skickar alla skadeblanketter till Folkhälsovetenskapligt centrum. Där fanns, fram till , en resursperson med uppgift att kvalitetssäkra skadeblanketterna. För kontroll av diagnos- och orsakskoder ska en journalkopia följa med varje skadeblankett. Skadeblanketten jämförs med journalanteckningar som professionen fyllt i. Detta görs för att se om patientens egen beskrivning av olyckan överensstämmer med vad professionen angett för diagnos och orsakskod. Kvalitetssäkringen grundar sig på antagandet att det patienten beskriver på skadeblanketten är det som är korrekt, jämfört med skrivna koder. I en del fall har patienten, av olika skäl, inte fyllt i någon blankett. I sådana fall registreras enbart födelseår, kön, diagnos och orsakskod. Kvalitetssäkringen grundar sig då på antagandet att den dikterade texten i journalanteckningarna är den korrekta, jämfört med skrivna koder. Från och med 2008 är resursen, i fråga om kvalitetsgranskare i Linköping, indragen på grund av ekonomiska omständigheter. (Detta kommer att medföra en avsevärd kvalitetsförsämring vilket belyses i kapitel 3 Resultat av kvalitetssäkring.) I dagsläget samlas skadeblanketterna in för att vidare skickas till Enkätservice, FC, för inscannig. -8-

10 Vrinnevisjukhuset i Norrköping Akutkliniken på Vrinnevisjukhuset i Norrköping skickar alla skadeblanketter direkt till Enkätservice för inscannig. På Vrinnevisjukhuset har det aldrig funnits någon resurs för kvalitetssäkring sedan arbetet med att skaderegistrera påbörjades år Lasarettet i Motala Vid akutkliniken Lasarettet i Motala, finns en resursperson (med anställning cirka 15 procent) för att kvalitetssäkra skaderegistreringen. För kontroll av diagnos- och orsakskoder jämförs skadeblanketter med patientsystemet. Detta görs för att se om patientens egen beskrivning av olyckan överensstämmer med vad professionen angett för diagnos och orsakskod. Kvalitetssäkringen grundar sig på antagandet att det patienten beskriver på skadeblanketten är det som är korrekt jämfört med skrivna koder. I de fall patienten endast är registrerad i patientsystemet för skada utan skadeblankett, fylls en blankett i med födelseår, kön, diagnos och orsakskod. För att få så mycket information som möjligt används också publiceringstjänsten 4. Blanketterna skickas sedan till Enkätservice för inscanning. I dagsläget råder det osäkerhet kring ekonomisk ersättning för denna resurs i Motala. Folktandvården Folktandvården skickar alla skadeblanketter till Folkhälsovetenskapligt centrum för att distribution vidare till Enkätservice för inscannig. På Folktandvården har det aldrig funnits någon resurs för kvalitetssäkring. Blanketterna för tandskador har kompletterats med orsakskod av resursperson på Folkhälsovetenskapligt centrum, grundat på det som patienten själv skrivit på skadeblanketten. 4 Publiceringstjänsten är en funktion för publicering och hantering av delar av några enheters strukturerade vårddokument via Patientöversikten. -9-

11 3 Resultat av kvalitetssäkring I och med den kvalitetssäkring som genomförts i skaderegistreringen framkommer ett stort bortfall som påverkar skaderegistreringens kvantitet och stora brister i dess kvalitet, som får konsekvenser i vidare användning. Dessutom kan man konstatera att de data som skickas till Socialstyrelsen, är förknippade med samma brister. 3.1 Kvantitet Alla patienter som skadat sig får inte en skadeblankett när de kommer till akutklinikerna eller folktandvårdsklinikerna. Det finns heller inga bra uppföljningsrutiner av dem som är så svårt skadade att de inte kan medverka själva. Därför finns det anledning att misstänka att personer med de allvarligaste skadorna inte finns med i skaderegistreringen. Eftersom länets vårdcentraler inte deltar i skaderegistreringen är inte heller de lättare skadorna med. Vidare vet vi inte hur många patienter som inte blir informerade om skaderegistreringen eller hur många patienter som inte vill delta. (Dock anger personalen vid de registrerande akutklinikerna att de flesta som tillfrågas är villiga att delta.) Hur stort det totala bortfallet är, är alltså svårt att veta, men enligt beräkningar skadas tio procent av befolkningen varje år (10). I Östergötland bor drygt människor vilket skulle innebära att östgötar skulle skadas varje år. I landstingets skaderegistrering återfinns skadeblanketter år Med frågeformulär som mätmetod finns det alltid en risk att personer ger felaktiga svar på grund av att de inte förstår frågan eller av misstag. Det finns även ett partiellt bortfall, det vill säga att alla frågor inte är besvarade av den skadade eller ifyllda av vårdgivare. I tabell 3 och 4 nedan, visas antal skadeblanketter från Universitetssjukhuset i Linköping och Lasarettet i Motala, de tre första månaderna Tabell 3 visar att det under januari kom 163 skadeblanketter ifyllda av patienter, från US till Folkhälsovetenskapligt centrum. Det kom 328 journalkopior utan skadeblankett. (Det vill säga att 328 personer inte fått eller ville ha någon skadeblankett. Utifrån samtal med mottagningspersonalen är det emellertid mycket ovanligt att personerna nekar till medverkan). Med data från journalanteckningarna kunde resurspersonen registrera skadorna med födelseår, kön, diagnos och orsakskod. Det innebär att det sammanlagt för januari månad registrerades 491 skadblanketter. Tabell 3. Antal skadeblanketter från Universitetssjukhuset de tre första månaderna Antal ifyllda av patient Antal journalkopior utan skadeblankett Totalt antal skadeblanketter Januari Februari Mars

12 Från Lasarettet i Motala kom det i januari totalt 389 skadeblanketter varav 313 var ifyllda av patienter och 76 blanketter ifyllda av resursperson. Tabell 4. Antal skadeblanketter från Lasarettet i Motala de tre första månaderna Antal ifyllda av patient Antal ifyllda av resursperson Totalt antal skadeblanketter Januari Februari Mars En jämförelse mellan sjukhusen visar tydligt att täckningen är avsevärt bättre vid LiM än vid US. 3.2 Kvalitet Som tidigare nämnts synliggör kvalitetssäkringen av skaderegistreringen felkällor som får stora konsekvenser för vidare användning. Det syns bland annat i följande områden: rapportering till Socialstyrelsen patientsäkerhet förebyggande arbete Rapportering till Socialstyrelsen Som vi tidigare nämnt är Landstinget i Östergötland det sämsta landstinget i landet, att rapportera orsakskoder till Socialstyrelsen. Förutom att bortfallet på orsakskoder är stort, finns också direkta fel i angivelserna av orsakskoderna. Det förekommer även fel i diagnoskoderna. Felkällorna kan vara många. Det kan handla om att läkaren dikterar fel eller kodar ett tillstånd som patienten har, men som inte dokumenteras i journaltexten eller att det blir fel inskrivet. En felkälla kan också vara att patienten skriver en orsak på blanketten men anger en annan till läkaren. Vi har dock ingen anledning att tro att detta förekommer i någon större utsträckning. Orsakskod Några exempel på stora fel i orsakskod visas i tabell 5. I den första kolumnen redovisas den text som står inskriven under aktuellt hälsoproblem i journalen. I den andra kolumnen redovisas den i journalen felaktigt inskrivna orsakskoden. Den sista kolumnen visar den korrekta, rättade orsakskoden, det vill säga den som alltså stämmer med texten i första kolumnen. -11-

13 Tabell 5. Felaktigheter och rättningar i orsakskod i journaltext Text från aktuellt hälsoproblem i journalkopian Felaktig orsakskod i journal Orsakskod efter rättning Patient som kokat olja på spisen och stänkt olja över händer och underben Patient har blivit misshandlad med slag mot ansiktet Patient som hoppade studsmatta och föll och landade på armen Patient som ramlat när han spelat tennis Spelat fotboll och fått en spark mot arm X2099 Kontakt med giftiga ormar och ödlor ospecificerat område ospecificerad aktivitet V5099 Förare av eller passagerare i lätt lastbil skadad i kollision med fotgängare eller djur, ej specificerad, skadad i trafikolycka ospecificerat aktivitet V0901 Fotgängare skadad i olycka med motorfordon, ej trafik lek fritid V0199 Fotgängare skadad i kollision med cykel, fotgängare skadad i olycka ospecificerat ospecificerad aktivitet W3230 Skott från pistol och revolver idrotts och sportanläggning idrott, sport, motion X1099 Kontakt med het dryck, föda, fett och matolja ospecificerat område ospecificerad aktivitet Y0799 Misshandel utövad av icke specificerad person - ospecificerad aktivitet W0901 Fall från lekredskap på lekplats bostad och bostadsområde lek och annan fritidsverksamhet W0130 Fall i samma plan genom halkning, snavning eller snubbling idrotts och sportanläggning idrott, sport motion W5030 Slagen, sparkad, biten eller riven av annan person - idrotts och sportanläggning idrott, sport, motion Exempel på mindre fel är att platskod och/eller att aktivetskod är felaktiga. Det vanligaste felet är att ange både plats och aktivitet ospecificerat. Dessa ospecificerade koder är inte användbara när man ska definiera ansvaret för skadeförebyggande insatser. -12-

14 Diagnoskod I tabell 6 redovisas några exempel på grova fel i diagnoskoden. I första kolumnen redovisas texten som står under aktuellt i journalen och i andra kolumnen redovisas den felaktiga diagnoskoden som angivits på journalen. I tredje kolumnen visas korrekta diagnoskoden som alltså överensstämmer med texten i första kolumnen. Tabell 6. Fel på diagnoskod mot det som dokumenterats i journaltext Text i journal Diagnoskod i journal Diagnoskod efter rättning Smärta i arm. Röntgen som visar en fraktur övergången lat och mittersta tredjedelen Höfterna går att röra ganska obehindrat. Röntgen visar en ramus inferiorfraktur med normalt utseende Cyklat omkull och slagit i huvudet. Inget illamående eller kräkningar. Bedöms som hjärnskakning Patient som skurit sig i pekfinger av rakhyvel. Såret ymnigt blödande. Kan röra på fingret Över vänster ögonbryn ett drygt 2 cm brett kraterliknade sår Patient som skurit sig i spetsen på vänster tumme under byggnadsarbete. S7200 Kollumfraktur, sluten S720 Kollumfraktur S600 Kontusion på finger utan skada på nagel S801 Kontusion på andra och icke specificerade delar av underben F018 Annan specificerad vaskulär demens S060 Hjärnskakning S420 Nyckelbensfraktur S328 Fraktur på andra och icke specificerade delar av ländkotpelare och bäckenet S060 Hjärnskakning S610 Sårskada på finger utan skada på nagel S011 Sårskada på ögonlock och området kring ögat S610 Sårskada på finger utan skada på nagel Andra fel är de som grundar sig i att fel koder anges vid återbesök. Exempel på det är patienten som inkommer för kontroll och byte av cirkulärgips och som åter igen får diagnosen fraktur på tibiaskaftet (S8220) istället för annan specificerad ortopedisk eftervård (Z478). Ett annat exempel är patienten som inkommer för akut tonsillit och inläggning för Bencyl pc behandling. Patienten har också besvär från ryggen efter att tidigare varit inblandad i en bilolycka. Denna patient får huvuddiagnos fraktur på ländkota (S3200) istället för akut tonsillit (J039). Patientsäkerhet Att ge patienter rätt kod för diagnos och orsak är naturligtvis viktigt också för patientsäkerheten. När säkerheten brister har det ofta bakomliggande orsaker i till exempel organisation eller rutiner. Svensk sjukvård är i världsklass när det gäller medicinska resultat, men den ska också bli världsledande när det gäller säker vård, enligt Sveriges kommuner och landsting, SKL. Kvalitetsregister är den viktigaste källan till information för att förbättra vården och ger sjukhus och kliniker möjlighet att jämföra kvaliteten och lära av dem som har bättre resultat (11). Att sätta felaktiga -13-

15 koder försämrar möjligheten för jämförelser och skulle kunna innebära problem för patienten i till exempel fortsatt behandling och framtida försäkringsärenden. Förebyggande arbete Att rätt statistik redovisas är av största vikt för det förebyggande arbetet. Inte minst för kommunerna som ska fördela ekonomiska resurser. I dessa fall baseras ofta besluten på orsaks-, plats- och aktivitetskoderna. Motala kommun har till exempel använt sig av skadestatistik för att förändra sin infrastruktur inom trafikplaneringen. Man har ökat antalet gång- och cykelvägar för en bättre trafiksäkerhet, eftersom statistiken visat att just dessa grupper är de mest utsatta. I figur 2, visas ett exempel på hur statistiken såg ut innan en kvalitetssäkring genomförts, respektive efter att den genomförts. Antalet fallolyckor bland äldre på institution steg exempelvis från 5 till 14 och skador på grund av misshandel från 3 till 10. Antalet arbetsolyckor ökade från 8 till 30. Figur 2 visar förhållandet under en månad år 2007, vilket naturligtvis får större konsekvenser på antalet olyckor på årsbasis. Maj 2007 Antal skador Fallolyckor äldre på institution Fall från studsmatta W09.01 Skador -skolgymnastik XX.20 Speedw ay V22.00, V27.00, V28.00 Ridolyckor, fall från häst V80.00 Arbetsolyckor 0 Innan Efter rättning Misshandel X99,Y00,Y04,Y07.9 Figur 2 Antal skador innan och efter kvalitetssäkring på Universitetssjukhuset maj

16 4 Sammanställning av intervjuer Intervjuer är genomförda med personal på samtliga akutkliniker i länet och Folktandvården. Alla skaderegistrerar med hjälp av de blanketter som står till förfogande, dock i mycket varierande grad. (Folktandvården har en egen blankett.) Deltagarna i mötena var delar av respektive akutkliniks ledningsgrupp samt övertandläkaren, som också är ämnesföreträdare inom pedodontin, för tandvårdens räkning. Inte vid något möte fanns representanter för ortopedi och kirurgi med, det vill säga de specialiteter som i störst utsträckning behandlar skador och olyckor. Nedan följer en sammanställning av det som diskuterades. Hur ser ni på er roll i det länsövergripande skadeförebyggande arbetet? Alla ser det övergripande syftet med det skadeförebyggande arbetet som mycket viktigt och ser också att akut- respektive tandvårdsklinikerna har en viktig del i detta. Genom ett bra förebyggande arbete kan patienttillströmningen med skadediagnoser minska. Man påpekade att det finns stora utvecklingsmöjligheter inom detta område. Är skaderegistreringen förankrad i er verksamhet? I så fall hur? För tandvårdens räkning finns uppdrag om att skadeblankett alltid ska inlämnas vid första undersökningen. För akutklinikerna finns uppdraget med, men beskrivet mer i övergripande termer. Någon tycker att det skulle behövas ett mer specificerat uppdrag där det tydligt framgår hur registreringen ska gå till. Registreringen finns inte med i intern verksamhetsuppföljning eller i styrkort, men här påpekas att det finns förbättringsmöjligheter. Registreringen skulle kunna ingå som en variabel i det egna kvalitetsarbetet på akuten. En akutklinik uppger att skaderegistreringen ses som en naturlig del av arbetet. Man upplever inte att personalen ser detta som en extra belastning. Andra påpekar att det inom akuten är många rutiner med olika blanketter (även enkäter inom forskningen) som ska skötas vid en patientkontakt. Man uttrycker att skaderegistreringen har låg prioritet. I dag finns inte arbetsuppgiften att registrera skador på blanketten med i introduktionen för nya medarbetare vid akutklinikerna men man påpekar att detta mycket väl skulle kunna göras. Då skulle registreringen inte glömmas bort. Hinder Det största hindret som fler anger är tidsbrist, man har för mycket att göra för att fylla i blanketten. I dagsläget finns rutinen att blanketten ska lämnas ut till patienten i luckan när de kommer till akuten men långt ifrån alla patienter får en blankett. (Här ser vi på FHVC att det skett en nedgång i antalet blanketter, och därmed också antalet registrerade skador, under åren.) Det finns en särskild problematik med patienter som -15-

17 kommer in via ambulans (29 % av alla patienter vid en av klinikerna). Dessa patienter får i dagsläget sällan någon skadeblankett. Hur ser er organisation ut när det gäller registreringsarbetet hos er? I Norrköping finns idag två sekreterare med lite mer ansvar för registreringen. Skadeblanketter skickas direkt Enkätservice. I Motala finns en sekretare som på 15 procent sköter kvalitetsgranskning av blanketterna. Personen är inte finansierad av akuten. För US räkning finns en person (med arbetsplats vid Folkhälsovetenskapligt centrum) som kvalitetsgranskar blanketterna. Denna tjänst är finansierad av ett anslag från Hälso- och sjukvårdsnämnden som tar slut under Fortsättningen är inte diskuterad. Varje tandklinik skickar sina egna blanketter direkt till Folkhälsovetenskapligt centrum. Diskuterar ni det skadeförebyggande arbetet på några interna möten? En klinik säger att arbetet under våren tagits upp vid interna möten; gruppdagar och arbetsplatsträffar, bland annat i sekreterargruppen. Däremot är det ingen klinik som diskuterar det skadeförebyggande arbetet på ledningsgruppsmöten eller klinikmöten. Ser ni något som skulle kunna underlätta ert arbete med registreringen? Obligatorisk registrering Både från tandvårds- och sjukhushåll framhålls att registreringen borde ingå i de olika patientregistreringssystemen med automatik. Akutklinikerna framför starka synpunkter på att registreringen ska in i Cosmic för att komma ifrån arbetet med lösa blanketter. Man tycker att en skademodul borde utvecklas och läggas till innan akutmodulen är färdig. Resurser Det finns ett behov av resurser. Om skaderegistreringen ingick som arbetsuppgift för en person på akuten (på deltid), skulle denna ha större möjlighet att driva arbetet. Man tror det är viktigt med en intern person som känner till rutiner, personal och verksamhet. Idag är belastningen på sekreterarna stor och man ligger efter i skrivarbetet (våren 2007 ca journaler på vänt vid en av klinikerna). Att ha personal som arbetar aktivt med skaderegistreringen inom akuten, skulle visa på vikten av att arbetet. Här instämmer alla klinker. Vi diskuterade resurser i personal räknat för att kunna driva arbetet på akuten mer effektivt. En halvtidsanställd skulle på årsbasis kosta landstinget ungefär lika mycket som enbart två höftfrakturer, kr. Återkoppling Vi diskuterade feedback och återkoppling. Det vore önskvärt om FHVC och representanter för kommunen, exempelvis Räddningstjänsten, (på en mer regelbunden basis än vad som tidigare skett) kunde delta i olika interna möten (ledningsgrupp, sekreterar-, avdelningsmöten) för att informera om resultaten av det skadeförebyggande arbetet. Dels för att ge feedback på själva registreringen men även för att beskriva nyttan och öka motivationen till registrering. En sådan träff -16-

18 genomfördes i Norrköping i slutet av 2007 mellan Norrköpings kommun och akutkliniken på Vrinnevisjukhuset. Nätverk Diskussioner förs också om att det vore bra att ha ett Landstingsinternt nätverk för de sekreterare inom sjukhusvården som sysslar med registreringen. Dels för att det behövs ett fora för att diskutera svårigheter med till exempel kodning men också som stöd i arbetet mer generellt. Forskning Om det fanns ett forskningsintresse inom området, tror man att intresset både bland tandläkare och läkare skulle öka. Detta skulle då också bidra till en bättre kvalitet i registreringen. Verksamhetsutveckling En akutklink uppger att det finns två verksamhetsutvecklare inom centrum som skulle kunna arbeta med frågan. Väntrumsinformation Det diskuterades också om möjligheten att ha en film rullande i väntrummet, eller en poster, för att upplysa patienterna om skaderegistreringen. På så sätt kanske patienterna själva frågar efter blanketter. Det är också viktigt att blanketterna förvaras väl synliga på akutmottagningen. Övrig kommentar Alla professioner bör ha förståelse för arbetet och kanske akutläkarna är en viktig grupp att motivera i arbetet med skaderegistreringen -17-

19 5 Avslutande reflektioner 5.1 Vad säger skaderegistreringens berörda aktörer? Alla ser det övergripande syftet med det skadeförebyggande arbetet som mycket viktigt och ser sin roll som en viktig del i det arbetet. Det förebyggande arbetet har stora utvecklingsmöjligheter och genom ett bra arbete kan patienttillströmningen med skadediagnoser minska. Idag är skaderegistreringen olika mycket förankrad i respektive verksamhet och kanske skulle det behövas ett mer specificerat uppdrag där det tydligt framgår hur registreringen ska gå till. Organisation och erfarenhet för skaderegistreringen ser olika ut och uppfattningarna om arbetet skiljer sig åt. För en del är arbetet med registreringen en naturlig del och för andra är det ett arbete med låg prioritet. Det största hindret som anges är tidsbrist. Obligatorisk registrering skulle underlätta arbetet och alla anser att registreringen borde ingå i de olika patientregistreringssystemen med automatik. Akutklinikerna framför starka synpunkter på att registreringen ska in i Cosmic för att komma ifrån arbetet med lösa blanketter. Man tycker att en skademodul borde utvecklas och läggas till innan akutmodulen är färdig. Alla klinker anser att det finns ett behov av resurser. Skulle man räkna det i personal för att driva ett effektivt arbete skulle en halvtidsanställd på årsbasis kosta ungefär lika mycket som två höftfrakturer, kr. Fler faktorer som skulle underlätta arbetet är till exempel ökad återkoppling på registreringen och dess nytta i det förebyggande arbetet. Landstingsinternt nätverk för de sekreterare inom sjukhusvården som arbetar med registreringen är ett annat exempel. Ytterligare ett exempel är att alla professioner bör ha förståelse för arbetet. 5.2 Gemensamt ansvar Många aktörer på nationell, regional och lokal nivå har ett gemensamt ansvar för att minska antalet skador och bidra till en bättre folkhälsa. Samhället har gemensamma kostnader och möjligheter till besparingar. I Östergötland finns ett länsgemensamt handlingsprogram för skadeförebyggande arbete, där hälso- och sjukvården främst har ett ansvar att leverera skadestatistik. I dagsläget uppfyller vi inte den delen av programmet. 5.3 Icke tillförlitlig statistik Landstinget i Östergötland har svårt att leverera en tillförlitlig statistik både när det gäller kvantitet och kvalitet, oavsett mottagare. Detta har stor betydelse inte minst för registreringen till Socialstyrelsen. Så länge skaderegistreringen sker i blankettform är rutinerna känsliga för felkällor och det skulle underlätta om skaderegistreringen blev en del i Cosmic, som en egen -18-

20 skademodul. På så vis skulle alla skador registreras och primärvården skulle ingå, vilket skulle ge en mer heltäckande bild av skadebilden i Östergötland. Även om vi skulle få med alla skador är det fortsättningsvis viktigt att beakta kvaliteten. Det finns fortfarande risk för att fel koder anges och att plats- och aktivitetskoder blir ospecificerade. 5.4 Ökad efterfrågan I och med lagen om skydd mot olyckor är Östergötlands kommuner i behov av tillförlitlig skaderegistrering, för att kunna arbeta målstyrt och följa upp åtgärder. Folkhälsovetenskapligt centrum har noterat en ökad efterfrågan av statistik de senaste åren. Efterfrågan ökar inte bara från kommunerna utan också från forskning, utbildningar och media. 5.5 Patientsäkerhet Att sätta felaktiga koder försämrar möjligheten för jämförelser och det skulle kunna innebära problem för patienten i till exempel fortsatt behandling och framtida försäkringsärenden. Skaderegistreringen skulle kunna utgöra underlag för verksamheternas egna kvalitetsarbete alternativt obligatoriskt mättal för uppföljning i styrkort för berörda kliniker. -19-

21 Referenser 1. Personskador i Sverige Nationellt centrum för erfarenhetsåterföring från olyckor. Räddningsverket: Karlstad 2. Skadeboken, att registrera skador. En väg till bättre folkhälsa. Metod och erfarenheter. Maj Ader. Västra Götalandsregionen, Folkhälsokommittén Klassifikation av sjukdomar och hälsoproblem , Stockholm: Socialstyrelsen och Världshälsoorganisationen. 5. Diagnosgranskning utförd i Sverige Skador och förgiftningar behandlade i slutenvård Olyckor i siffror Nationellt centrum för erfarenhetsåterföring från olyckor. Räddningsverket: Karlstad 8. Fallolyckor bland äldre samhällets direkta kostnader 9. Ekonomisk analys av säkerhetsfrämjande arbete av Per Nilsen och Kent Lindqvist, Skador och skadeprevention en antologi, Räddningsverket Lindqvist, K., Towards Community - Based Injury Prevention The Motala Model. 1993, Linköpings universitet: Linköping Redovisning av Regeringens uppdrag till Socialstyrelsen att utreda förutsättningarna för ett nationellt informationssystem för att följa personskadeutvecklingen. (Beslut 58, ). Socialstyrelsen. -20-

22 Bilaga 1 Handlingsprogram för skadepreventivt arbete i Östergötlands län 1999 HÄLSOUNIVERSITETET LINKÖPINGS UNIVERSITET

23

24 Innehållsförteckning 1. Inledning sid Nulägesbeskrivning sid Målbeskrivning sid. 5 Internationell och nationell nivå sid. 5 Länsnivå sid. 6 Kommunnivå sid. 6 Målgrupp sid Förutsättningar och strategier för programmets genomförande 5. Skaderegistrering sid. 8 Indata sid. 8 Utdata sid Åtgärder sid. 9 Modell för skadepreventiva insatser sid. 9 Åtgärdsnivåer sid Uppföljning sid. 12 Statistik och registrering sid. 12 Övrig uppföljning sid. 12 Bilaga 1 Kriterier för en säker och trygg kommun A Safe Community sid. 13 Producerad av Landstinget i Östergötland Grafisk form: Johnny Dahlgren Tryck: Kisatryckeriet Februari 1999 Upplaga ex ISSN

25 2

26 1. Inledning Skador till följd av olycksfall är ett stort folkhälsoproblem - i Sverige och övriga världen. Varje år dör ca 3 miljoner människor i världen till följd av olycksfall. I vårt land är skador den vanligaste dödsorsaken bland barn, ungdomar och unga vuxna (t o m 44 år) och svarar för fler dödsfall än cancer och hjärt/kärlsjukdomar sammantaget i dessa åldersgrupper. Förutom mycket mänskligt lidande medför också olycksfallsskador stora samhällskostnader. Folkhälsoinstitutet har beräknat att kostnaderna för skador p.g.a olycksfall kostar samhället 63 miljarder kr per år (Folkhälsoinstitutet 1994:9). I Östergötland har denna aspekt särskilt studerats i samband med att Motala kommun genomförde det projekt som resulterade i att Motala som fjärde kommun i världen utnämndes till A safe community - En säker och trygg kommun. Studien har genomförts inom Hälsouniversitetet (Institutionen för Hälsa och Miljö), som under åren aktivt medverkat i att utveckla det skadeförebyggande arbetet bl a genom den forskning som bedrivits i Motala sedan mitten av 80-talet. Mellan studiens båda mättillfällen, 1984 och 1989, minskade antalet skador i Motala med 639, från 4926 till 4287, en reducering med 13%. Kostnaderna för skadorna 1989 var 20 miljoner kronor lägre än 1984, vilket motsvarar en reducering med 17%. (Lindqvist: Towards Community-Based Injury Prevention, Linköpings Universitet 1993 och Andersson: Det skadepreventiva arbetet i Motala Safe Community - en fallstudie, Linköpings Universitet 1998). Ovanstående rapporter visar tydligt att satsning på olycksfallsförebyggande åtgärder ger resultat såväl i reducering av antalet skador som i kostnader. Initialt måste det preventiva arbetet kosta pengar, men dessa kostnader måste också ses som en investering för många år framåt. För att nå resultat är det även nödvändigt att alla involverade parter samarbetar och ser det olycksförebyggande arbetet som en övergripande samhällsinsats, såväl vad gäller de rent humanitära aspekterna som de ekonomiska. 3

27 Skadepreventivt arbete i Östergötlands län 2. Nulägesbeskrivning Att arbeta förebyggande med olycksfall och skador är inget nytt i Sverige, utan har en lång tradition. Detta arbete sker dock ofta avgränsat inom olika samhällssektorer utan direkt samordning. Det finns byggnormer, arbetarskyddslagstiftning, föreskrifter för brandskydd, m.m. Inom vård, skola och omsorg har man säkerhetsbestämmelser och trafiken är ett område, där säkerhetsaspekterna ständigt fokuseras i lagstiftning, vägnätsplanering och förarutbildning. Vägverket har t.ex. formulerat sin Nollvision som innebär att ingen skall skadas allvarligt eller dödas i trafiken. Denna vision har brutits ned i kvantitativa effektmål och strategin för att uppnå dessa presenteras dels i ett nationellt trafiksäkerhetsprogram och för Östergötlands del i Trafiksäkerhetsprogram Region Sydöst. Inom trafiksäkerhetsområdet ska också nämnas att NTF har kontaktpersoner i länets samtliga kommuner. Någon form av skadeförebyggande eller säkerhetsinriktat arbete förekommer i Östergötlands alla 13 kommuner, men det ser olika ut och man har fokuserat olika målområden. I de flesta kommuner förekommer samverkansorgan, t.ex. barn- och äldresäkerhetsråd, drogförebyggande samarbetsgrupper, riktade projekt inom program- eller bostadsområden eller mot särskilda riskgrupper. En samlad bild är omöjlig att ge, men i den arbetsgrupp som står bakom detta handlingsprogram har samtliga kommuner varit representerade. Förutom landstinget och kommunerna har också polisen, vägverket och idrottsrörelsen (Östergötlands Idrottsförbund) ingått. Representanter för vägverket och polisen ingår också i ett flertal samverkansgrupper på lokal nivå i kommunerna. Inom landstinget har skaderegistrering påbörjats på de tre största sjukhusen. Denna registrering bedöms få helårseffekt 1998 och kommer fortlöpande att utvidgas till att omfatta flera instanser (se avsnitt 5). Idrotten står för en stor del av de skador, som omhändertas på olika mottagningar. Det förebyggande arbetet härvidlag är i många fall reglerat i de olika idrotternas eget regelverk vad avser bl a obligatorisk skyddsutrustning. En inventering av detta har under 1997 genomförts bland de olika idrottsföreningarna i Östergötland. En ökad medvetenhet om skadeförebyggande träning är en annan metod som man inom idrottsrörelsen ägnar alltmer tid åt. Detta handlingsprogram vill särskilt betona vikten av det gemensamma och gränsöverskridande arbetet. Att störst framgång nås i det skadeförebyggande arbetet när det sker tvärsektoriellt, har inte minst arbetet i Motala visat. 4

28 Skadepreventivt arbete i Östergötlands län 3. Målbeskrivning Internationell och nationell nivå Världshälsoorganisationen WHO:s målsättning (mål nr 11) avseende olycksfall, innebar från början (1981) att antalet dödsfall till följd av olyckshändelser ska reduceras med 25% till år utvidgades målet till att omfatta motsvarande reduktion av skador och handikapp till följd av olyckshändelser. Det svenska nationella skadeprogrammet vid Folkhälsoinstitutet arbetar på att uppnå WHO:s utvidgade mål och har som främsta målsättning att reducera skadorna i befolkningen med särskild inriktning på vissa riskgrupper och riskmiljöer utveckla det lokala skadeförebyggande arbetet utvidga det tvärsektoriella arbetet på lokal, läns- och central nivå öka medvetenheten i befolkningen om skaderisker och skademiljöer. Länsnivå Landstinget i Östergötland har antagit ett folkhälsoprogram som ansluter sig till WHO:s mål och sträcker sig till år Programmet slår fast att skadeförebyggande arbete måste ske i nära samverkan mellan olika instanser; landsting, kommuner, myndigheter och organisationer. Under 1998 kommer ett utskott under landstingsfullmäktige att ta fram riktlinjer för 2000-talets folkhälsoprogram. Arbetet med Motala - En säker och trygg kommun - har varit vägledande för handlingsprogrammet. Ett mål i detta program är att alla kommuner och landstinget ska uppfylla kriterierna för denna utmärkelse, så att Östergötland - ett säkert och tryggt län - uppnås år En annan målsättning är att genom effektiv skaderapportering få underlag till att vidta åtgärder så att antalet olycksfall, som leder till skada, handikapp eller dödsfall ska minska med 25% under perioden Vid de tre största sjukhusen i länet pågår skaderegistrering vid akutklinikerna. Fr.o.m år 1998 kommer en jämförbar registrering med helårseffekt att kunna erhållas därifrån. Under planperioden är det också en målsättning att motsvarande skaderegistrering kommer till stånd på Finspångs lasarett och på länets vårdcentraler samt tandvården. Registrering och insamlande av uppgifter om skador och tillbud inom den kommunala hälso- och sjukvården samt skolhälsovården är också en angelägen uppgift, som bör utvecklas under planperioden. 5

29 Skadepreventivt arbete i Östergötlands län Kommunnivå I kommunallagens förarbeten sägs att: Kommunen har ett direkt ansvar för att den kommunala verksamheten skall fungera så störningsfritt som möjligt. I detta ingår också ett allmänt socialt ansvar för kommunens innevånare, som innebär att människor inte utsätts för onödigt lidande eller att allmännyttiga verksamheter kommer till skada på grund av oförutsedda händelser. För att uppnå ovanstående mål bör kommunerna fastställa politiska mål och strategier för säkerhetsarbetet inom resp. kommun. Kommunstyrelsen har det övergripande ansvaret för all verksamhet som avser säkerhet och trygghet inom kommunen, d.v.s. internt skydd, skydd mot olyckor och civilt försvar (reglerat i bl.a. kommunallag, arbetsmiljölag, säkerhetsskyddslag, räddningstjänstlag m.fl.). En naturlig konsekvens av kommunens ansvar är att tillsammans med landstinget, andra myndigheter och organisationer delta i det skadeförebyggande arbete, som inititerats genom folkhälsoprogrammet. Målgrupp Detta handlingsprogram beskriver åtgärder i miljö och beteende, vilka i första hand är avsedda att minska skadefrekvensen bland barn/ungdom, äldre och idrotts- och motionsutövare i alla åldrar. Insatser för dessa målgrupper gynnar sannolikt även det skadeförebyggande arbetet för andra grupper. Åtgärder för att förbättra t.ex. trafikmiljön för barn och äldre kommer även andra trafikanter att kunna dra nytta av. 6

30 Skadepreventivt arbete i Östergötlands län 4. Förutsättningar och strategier för programmets genomförande Det skadeförebyggande arbetet måste vara processinriktat. Nya riskfaktorer uppstår när samhället förändras. För att möta detta måste det skadeförebyggande arbetet organiseras så att det ger förutsättningar för en levande dialog och erfarenhetsutbyte mellan berörda parter. Erfarenheterna från Motala och övriga 6 kommuner i landet, som fått utmärkelsen En säker och trygg kommun, har visat att det är möjligt att sänka antalet olycksfall och skador. Förutsättningen för detta är att det skadeförebyggande arbetet sker tvärsektoriellt. Det kan ske i redan existerande samverkansorgan, t.ex. barn- och äldresäkerhetsråd eller i nya former, men arbetet ska definieras, dokumenteras och utvärderas. Ansvaret för registrering, erfarenhetsutbyte, genomförande och dokumentation av åtgärder och uppföljning mm definieras i länets kommuner och landstinget. Det är av avgörande betydelse att ansvaret för det skadeförebyggande arbetet knyts till en bestämd person/funktion, som varje kommun och landstinget utser samt att resurser avsätts för samordningen inom den egna verksamheten. För samordning och utveckling i länet bör en länsarbetsgrupp bildas, som träffas ca 2 ggr per halvår. Gruppen följer upp och initierar det skadepreventiva arbetet och bidrar till kunskapsspridning inom området med bl a en länskonferens vartannat år. Landstinget sprider kunskap (i första hand genom skaderegistrering) om skadors uppkomst, förlopp och följder och deltar i det förebyggande arbetet. Kommunerna och landstinget samverkar och för en dialog med medborgarna om skaderisker och hur de kan förebyggas. De genomför, både i samverkan och var för sig, konkreta åtgärder för att minska antalet skador, handikapp och dödsfall till följd av olyckor. En förutsättning för kunskaps- och informationsutbyte är att ett system för kontinuerlig och snabb dataöverföring mellan sjukvårdens enheter, kommunerna och den planerade centrala databasen i landstinget kommer till stånd. Underhåll och utveckling av detta system är en gemensam uppgift för landstinget och länets kommuner. 7

31 Skadepreventivt arbete i Östergötlands län 5. Skaderegistrering Det är angeläget att skaderegistrering sker enhetligt och omfattar alla sjukhus, vårdcentraler, tandvården och den kommunala hälso- och sjukvården i olika former. Indata Att registrera samtliga skador, som kommer in till länets fyra sjukhus via akutmottagningarna, är en av handlingsprogrammets främsta angelägenheter. Inom primär- och tandvården samt den kommunala hälso- och sjukvården (inkl. skolan) eftersträvas detsamma. Skaderegistrering ska innehålla skadetyper, skadebeskrivning/diagnos, skadeorsak och olycksfallsplats. Utdata Det registrerade materialet bearbetas lokalt på sjukhusen och centralt i länet inom Landstingets Folkhälsovetenskapliga Centrum (FHVC) och ett system för kontinuerlig och snabb överföring av data mellan kommunerna, landstingets olika vårdenheter och den centrala databasen måste skapas. Registret hålls även tillgängligt för andra som har behov av uppgifterna för arbete eller forskning. 6. Åtgärder 8