BIBLIOTEKSUTREDNING Utredare: Anna-Maija Koskimies-Hellman på uppdrag av Centralbibliotek för Åland/Mariehamns stadsbibliotek och Ålands

Transkript

1 BIBLIOTEKSUTREDNING Utredare: Anna-Maija Koskimies-Hellman på uppdrag av Centralbibliotek för Åland/Mariehamns stadsbibliotek och Ålands landskapsregering

2 Innehållsförteckning Tabellförteckning 2 1 Inledning Syfte Metod Tidigare kartläggningar Åländsk bibliotekslagstiftning 6 2 Biblioteket i det förändrande informationssamhället Bibliotekarierollen i informationssamhället 7 3 Organisation och förvaltning Nämndkonstruktioner i kommunerna Lokaler Bibliotek-kultur-skola en splittrad arbetsbeskrivning Personalstyrka och arbetstid 21 4 Verksamhet Service för allmänheten Service för barn Service för äldre Internet Verksamhetsutveckling och medieplanering Nya medier 32 5 Skolbibliotek Ytternäs, Övernäs och Strandnäs Kommunbibliotek med egna skolbibliotekarier Godby högstadieskola Obemannade skolbibliotek Barnens litteraturdagar och Ungdomens litteraturdagar 40 6 Ekonomi 42 7 Samarbete 43 8 Slutsatser 47 9 Föreslagen åtgärdsplan 48 1

3 Källförteckning 49 Otryckta källor 49 Tryckta källor 50 Presentation av de åländska kommunbiblioteken 51 Brändö 51 Eckerö 52 Finström 54 Föglö 55 Geta 57 Hammarland 59 Jomala 61 Kumlinge 63 Kökar 64 Lemland 66 Lumparland 67 Mariehamn 68 Saltvik 70 Sottunga 72 Sund 74 Vårdö 75 Tabellförteckning 1. Nämnden för biblioteksfrågorna Kommunbibliotekariens utbildning och tjänst Bibliotekslokaler Kulturansvar Skolbesök Arbetstid Personalstyrka Aktiviteter Publika datorer och Internet Skolbiblioteksverksamhet 39 2

4 1 Inledning Det åländska biblioteksväsendet är i flera avseenden föredömligt till och med i jämförelse med det högklassiga biblioteksväsendet i Norden. De åländska biblioteken är närbibliotek varje kommun har ett eget bibliotek oavsett hur få invånare kommunen har. Biblioteken uppfyller en viktig social funktion i de små och större samhällena: de fungerar som centra för olika evenemang och som mötesplatser för kommuninvånarna. Biblioteken erbjuder också en imponerande mångfald gällande olika typer av aktiviteter och skräddarsydd service för speciella användargrupper, och mycket få bibliotek ägnar sig enbart åt den lagstadgade utlåningsverksamheten. Ålands statistik- och utredningsbyrå ÅSUB har nyligen presenterat resultaten av en enkät ( om kommunal service på Åland, och i denna enkät får biblioteksverksamheten mycket höga betyg. I synnerhet Mariehamnare och skärgårdsbor värderar biblioteksservicen högt (4,29 respektive 4,01 på en skala från mellan 1 och 5), och även i de övriga kommunerna får biblioteken klart godkända betyg, 3,80 i genomsnitt (ÅSUB Rapport 2010:9, 46). Dessa resultat visar att bibliotekens satsningar på mångsidig verksamhet har lönat sig men också att det i synnerhet i kommunbiblioteken finns områden där servicen kan bli bättre. Trots att biblioteksservicen på Åland har mycket hög kvalitet, har den imponerande servicen också en baksida som få känner till. I korsdraget mellan otydliga arbetsinstruktioner och ökande krav från allmänhetens och beslutsfattarnas sida arbetar kommunbibliotekarierna med små resurser och knapp arbetstid och upplever att de inte räcker till eller hinner med det som önskas. Denna biblioteksutredning strävar efter att belysa för- och nackdelarna med den välutvecklade åländska biblioteksservicen och att förmedla bibliotekariernas upplevelser och önskemål inför framtiden. 1.1 Syfte Syftet med denna studie är att kartlägga den åländska biblioteksservicen på kommunal nivå. De aspekter som utreds är hur biblioteken och biblioteksverksamheten är organiserade, hurdana lokaler biblioteken verkar i, hur stor personalstyrka biblioteken har samt hur arbetstiden fördelas mellan kulturaktiviteterna och den ordinarie biblioteksverksamheten å ena sidan och mellan 3

5 biblioteksverksamheten och skolorna å andra sidan. Därutöver kommer bibliotekens tjänster och aktiviteter att presenteras. Utgångspunkten för studien är en insikt om att biblioteksservicen liksom användarnas informationsbehov har förändrats drastiskt under de senaste åren. Biblioteken ställs inför nya krav från allmänhetens sida, likaså finns ett behov att förnyas innanför organisationen. De nya elektroniska medierna, till exempel, utmanar det traditionella bibliotekarieyrkets kunskapskrav samtidigt som de skapar möjligheter för samarbete mellan biblioteken. 1.2 Metod Informationen för den här utredningen har samlats genom intervjuer. Samtliga kommunbibliotekarier och skolbibliotekarier i grundskolorna på Åland har intervjuats. Intervjuerna har utgått ifrån vissa ämnesområden: kommunbibliotekariens arbetsbeskrivning, arbetstid och behörighet ordinarie biblioteksverksamhet, bibliotekslokalen nämndkonstruktioner i kommunen kulturaktiviteter service för skolan och samarbete med skolan service för andra användargrupper ekonomi bibliotekarierollen biblioteksorganisation och samarbete mellan biblioteken framtidsutsikter Utöver dessa punkter har bibliotekarierna fritt fått berätta om sitt arbete och sina synpunkter på det åländska biblioteksväsendet. På grund av att materialet har samlats in på detta sätt, kan inte rapporten betraktas som en återgivning av absoluta fakta, utan snarare som en reflektion över det åländska biblioteksväsendet. Jag ämnar att på bästa möjliga sätt sammanfatta synpunkterna och ge uttryck åt bibliotekariernas upplevelser och synpunkter. Rapporten förblir dock en mycket subjektiv återgivning av verkligheten. För en mera objektiv eller snarare faktabaserad återgivning av kommunbibliotekens verksamhet hänvisas till verksamhetsstatistiken som finns på Mariehamns stadsbiblioteks hemsida ( 4

6 hämtad ). Där kan den som så önskar hämta mera fakta för att jämföra med mina resultat. Eftersom det enbart är kommunbibliotekarier som har intervjuats, är detta deras berättelse. I större enheter finns flera synpunkter på de olika frågorna då det finns fler medarbetare. Att intervjua samtliga biblioteksmedarbetare på Åland var dock inte möjligt inom projektets ramar. Inte heller ingår det några faktiska användarsynpunkter i rapporten. För att få en uppfattning om hur användarna upplever biblioteksväsendet och vad de förväntar sig av biblioteken, skulle en omfattande enkät behöva göras. För detta fanns inte heller medel inom projektets ramar. Däremot kan den tidigare nämnda användarundersökningen (ÅSUB Rapport 2010:9) berätta att av de kommunala tjänsterna värdesätts biblioteket allra högst på Åland. Detta torde fungera som en indikation på att användarna är nöjda med den service biblioteken ger, även om undersökningen inte lyfter fram de olika aspekterna av biblioteksservice. 1.3 Tidigare kartläggningar Den åländska biblioteksservicen kartlades senast år 1981 med Betänkande angående biblioteksväsendet på Åland (Åländsk utredningsserie 1981:4). Utredningen omfattar såväl landskapsfinansierade som kommunala bibliotek och har en viktig framtidsinriktad funktion: en stor del av utredningen tillägnas förslag för framtida åtgärder inom biblioteksväsendet. Den information och de idéer som utredningen förmedlar är på de flesta punkterna föråldrade och i stort behov av uppdatering. Min utredning kommer dock inte att ha samma upplägg som föregångaren, inte heller är inriktningen densamma som tidigare. Den här aktuella utredningen koncentrerar sig på biblioteksarbetet och -servicen i de åländska kommunerna och inriktar sig på den mänskliga sidan av organisationen, dvs. hur bibliotekarierna upplever sin arbetssituation idag. Trots att Betänkande angående biblioteksväsendet på Åland är den senaste officiella utredningen, har utredningsarbete utförts inom den åländska biblioteksbranschen senare. Margareta Danielssons rapport (2001) tar upp avtal mellan Ålands landskapsstyrelse (numera landskapsregering) och Mariehamns stad, i synnerhet angående informationsteknologin. På vissa punkter kommer min utredning att tangera Danielssons rapport, men inte heller i detta fall ämnar jag att systematiskt gå igenom rapporten och uppdatera föråldrade fakta. Det senaste utredningsarbetet inleddes år 2004 som ett projekt på initiativ av Ålands biblioteksförening. Avsikten med Biblioteken i framtiden var att starta diskussioner och tankar om bibliotekens och bibliotekspersonalens tidigare och nuvarande situation i det åländska 5

7 samhället (Ålands biblioteksförening, 2004). Informationen skulle samlas in genom enkäter och diskussionsträffar. Deltagandet blev dock inte tillräckligt stort för att projektet skulle kunna slutföras. 1.3 Åländsk bibliotekslagstiftning Den åländska bibliotekslagstiftningen (N26 Landskapslag (1997:82) om allmänna bibliotek) följer den finländska (Bibliotekslag /904) i de flesta avseendena. Bland annat stadgas grunderna för allmän biblioteksverksamhet: Varje kommun skall upprätthålla ett allmänt bibliotek. Biblioteksservicen skall vara avgiftsfri. Ändamålen för biblioteksverksamhet är informationsförsörjning, främjande av litteratur- och konstintresse samt stöd för utbildning och självständiga studier. Dessutom skall de allmänna biblioteken erbjuda tillgång till databaserad information samt ge handledning i informationssökning och biblioteksanvändning. Utöver dessa allmänna riktlinjer konstateras det i den åländska bibliotekslagen att landskapsregeringen skall skapa förutsättningar för upprätthållandet av allmänna bibliotek i landskapet (5 ) och att kommunerna erhåller landskapsandel för bibliotekens driftkostnader (8 ). Om bibliotekspersonalens behörighetskrav och centralbibliotekets uppgifter stadgas i biblioteksförordningen (N 27 Biblioteksförordning (1997:83) för landskapet Åland). Även om kommunbiblioteken på Åland är självständiga institutioner, handläggs ärenden som gäller åländsk biblioteksverksamhet vid Landskapsregeringens allmänna förvaltning, närmare bestämt Kulturbyrån (C 13 Landskapsförordning (2007:97) om landskapsregeringens allmänna förvaltning, 12 ). Enligt Självstyrelselagen har Landskapsregeringen rätt att stifta lagar gällande biblioteksverksamhet på Åland (Självstyrelselag (1991:71) för Åland, 4 kap. 18 ). Enskilda paragrafer i den åländska bibliotekslagen kommer att diskuteras i detalj där det är relevant. 2 Biblioteket i det förändrande informationssamhället I takt med att vårt samhälle alltmer har blivit beroende av information har kraven på bibliotek och bibliotekarier ökat. Biblioteket fungerar inte längre enbart som en förvaringsplats för böcker och annat tryckt material, utan också som ett socialt rum. 6

8 2.1 Bibliotekarierollen i informationssamhället Bibliotekarieyrket har genomgått en dramatisk förändring under de senaste årtiondena. I takt med att vårt samhälle har övergått från industrisamhälle till informationssamhälle har även biblioteken förändrats från att enbart fungera som samlingsplatser för tryckt litteratur till att stå i spetsen av utvecklingen och förse befolkningen med information. Biblioteken har övergått från kortkataloger till elektroniska databaser och från manuell ut- och inlåning till datoriserad och till och med delvis automatiserad dito. Biblioteken runtom i världen håller i princip på att forma ett enda stort nätverk där allt material i tryckt eller elektroniskt format är tillgängligt för samtliga låntagare, oavsett dess geografiska placering. I det nya biblioteket har personalens roll och framför allt kraven på personalen förändrats. Eftersom biblioteken idag snarare fungerar som informationscentra än som förvarings- eller samlingsplatser för litteratur, förutsätts personalen kunna hjälpa användaren i en mängd olika frågor. Bibliotekarien har blivit en problemlösare. Bibliotekariekompetensen i dagens informationssamhälle är svårdefinierad. Förutom att behärska litteraturen och bibliotekets egna samlingar skall bibliotekarien även vara expert på referensarbete, informationssökning, dvs. förse besökaren med den professionella hjälp som han/hon behöver för att få adekvat information inom önskat ämnesområde. Bibliotekarien skall kunna granska kritiskt och jämföra källor, organisera det material som finns (genom att indexera och katalogisera) och betjäna besökaren på bästa möjliga sätt. Inte ens detta är tillräckligt. Av bibliotekspersonalen förväntas även pedagogisk och social kompetens samt förmåga att förmedla kultur och väcka läslust. Bland annat dessa egenskaper betraktas som önskvärda hos en bibliotekarie och det är därför inte konstigt att många upplever en viss känsla av otillräcklighet åtminstone inom något av områden. Inom större organisationer har personalen därför alltmer fått nischa sig, specialisera sig på olika delområden i biblioteksverksamheten. En del sköter referensarbetet och andra bokpratet för att förenkla det hela. Svårare är det i mindre organisationer där en eller två personer i en enhet förväntas behärska alla dessa delområden. De höga kompetenskraven är dock bara en av de nya utmaningarna bibliotekarierna står inför i informationssamhället. I synnerhet de som arbetar med informationssökningen, referensarbetet, står dagligen inför ett märkligt problem: det svåra är inte att hitta information utan att sålla fram den, 7

9 skräddarsy svaren beroende på besökarens behov. Det gäller att balansera och orientera sig i informationsflödet. Förutom att fungera som informationscentra, har många (i synnerhet allmänna) bibliotek blivit sociala rum, kommunernas vardagsrum. Biblioteken ordnar kulturella evenemang, föreläsningar och annan allmänbildande verksamhet. Biblioteken har dessutom redan en längre tid varit platser där barn och ungdomar tillbringar sin fritid efter skolan. Detta gör att kraven på bibliotekspersonalen utvidgas ytterligare. En del bibliotekarier upplever att de vid sidan av sitt vanliga arbete även får fungera som psykologer och barnvakter. Det är därför inte konstigt att arbetsbördan ibland kan te sig orimligt stor. Bibliotekets många roller och kraven på ständig uppdatering av informationskompetens utgör de mest påtagliga utmaningarna för biblioteken i dagens informationssamhälle. Utöver att ha tillgång till information skall bibliotekarierna även sträva efter ett gott bemötande i kontakt med besökarna. Ett gott bemötande innebär att kommunikationen mellan kunden och i det här fallet bibliotekarien fungerar väl: kunden får den information hon/han behöver och kan ta till sig den. Ett gott bemötande är grunden i den goda service som alla bibliotek borde sträva efter. Det spelar ingen roll hur kompetent personal biblioteket har och hur mycket information de har tillgång till om inte informationen kan förmedlas till låntagaren. Det goda bemötandet sänker dessutom låntagarens tröskel att återvända till biblioteket med nya frågor och önskemål vilket torde vara ett viktigt mål för alla bibliotek. Peter Almerud sammanfattar nordiska bibliotekariers uppfattningar om sin yrkesroll i rapporten Biblioteken, bibliotekarien och professionen (2000), och även om rapporten är elva år gammal, framträder en trend som mycket väl kan kännas igen även hos bibliotekarierna i de åländska biblioteken idag: kunskapskraven har ökat drastiskt. Almerud sammanfattar de nordiska bibliotekariernas uppfattningar om vad som krävs av dem på följande sätt: Utöver de biblioteksoch informationsvetenskapliga kunskaperna anser man att bibliotekarien behöver kunskaper om olika aspekter på IT, om elektroniska medier, elektronisk publicering, litteratur, PR, marknadsföring, kommunikation, kundrådgivning, användarutbildning, pedagogik, problembaserad inlärning (PBI), ekonomi och administration, ledarskap och upphovsrätt. (Almerud 9). Enligt rapporten är också de nordiska i synnerhet de finländska bibliotekarierna dessutom mycket högt utbildade. När rapporten utgavs hade åtta av tio finländska bibliotekarier en högre högskoleexamen. Den finländska (liksom den åländska) bibliotekslagstiftningen kräver av en bibliotekarie en högre högskoleexamen inklusive (eller därtill) 60 studiepoäng eller 35 studieveckor studier i ämnet 8

10 informationsförvaltning (Statsrådets förordning om ändring av 4 biblioteksförordningen, ; N 27 Biblioteksförordning (1997:83) för landskapet Åland, 3 ). Kompetenskraven är således höga även för de sökande. Men täcker utbildningen verkligen samtliga ovannämnda områden? Och hur är det på Åland? Får vi tag på kompetent personal även till de mindre biblioteken? Andelen behöriga bibliotekarier med en högre högskoleexamen och studier i informationsförvaltning är inte lika hög på Åland som den är i fasta Finland. Biblioteksförordningen ställer något lägre krav på bibliotekarierna i kommunbiblioteken (20 studieveckor/30 studiepoäng informationsförvaltning, jämför med stadsbiblioteket där kravet är 35 studieveckor/60 studiepoäng), men ändå saknar flera formell kompetens. Många har skaffat sig kompetensen i efterhand, genom distansstudier vid Åbo Akademi eller Bibliotekshögskolan i Borås, men det återstår också flera bibliotekarier utan formell utbildning. En av orsakerna till att det är svårt att rekrytera behörig personal till de mindre kommunbiblioteken kan vara att tjänsterna för det mesta är deltidstjänster. Öppettiderna varierar mellan Sottungas fyra timmar per vecka till Finströms 32 och Mariehamns 60 timmar per vecka och personalens årsverken från 0,26 i Sottunga till 13,7 i Mariehamn. I genomsnitt har kommunbiblioteken (exklusive Mariehamns stadsbibliotek) ca 0,8 årsverken till sitt förfogande, men i många kommuner är tjänsten halvtid eller mindre. Bibliotekarien ansvarar i många kommuner även för kommunens kulturutbud i egenskap av kulturchef eller kultursekreterare, men i tjänstebeskrivningen kan även ingå andra uppdrag såsom städning av bibliotekslokalen. Städning och annan verksamhet som inte har en koppling till bibliotek, böcker eller läsare tar tid från den verksamhet som jag anser vara väsentlig för ett levande och användarvänligt bibliotek och tar, framför allt, inte till vara på bibliotekariens kompetens. Många av kommunbibliotekarierna har arbetat länge på sina bibliotek, och på frågan om vad som har förändrats mest i biblioteksarbetet svarar några datoriseringen. Rutinarbetet med katalogsökning samt in- och utlåning har blivit betydligt snabbare, även om det fortfarande hos några finns en liten misstänksamhet mot datorn som arbetsredskap. Förvånansvärt få lyfter fram de många kompetenserna Almerud skriver om dels för att de redan länge har ingått i bibliotekariens uppgifter i små kommunerna och dels för att de negativa aspekterna kanske ännu inte upplevs så tydligt i de små biblioteken. I synnerhet de bibliotekarier som arbetar ensamma i sina bibliotek är vana vid att vara mångsysslare: biblioteket är och har varit en samlingsplats där man utbyter de senaste nyheterna och får hjälp med vardagliga problem. Det som Almerud presenterar som en ny trend hos bibliotekspersonalen i Norden är sist och slutligen inte så nytt. 9

11 Däremot upplevs datorernas och de elektroniska mediernas frammarsch av många som främmande och nästan hotfullt, någonting som man gärna lämnar över till stadsbiblioteket att fundera på. De elektroniska medierna, licensavtalen och omvärldsbevakningen tillhör fortfarande i huvudsak till stadsbibliotekets ansvarsområden, och detta är de flesta med Finström och Geta som kanske de mest uppenbara undantagen nöjda med. I stora städer har bibliotekspersonalen dessutom de senaste åren fått uppleva att inte heller biblioteket längre är skyddat från orosmoment utifrån. Stora bibliotek i huvudstadsområdet anlitar redan säkerhetsvakter för att hålla borta ordningsproblemen. Riktigt så allvarligt är det (ännu) inte på Åland, men ordningsproblemen kommer på tal i flera av intervjuerna. Kvällstimmarna i Mariehamns stadsbibliotek kan ibland vara oroliga med bråkande ungdomar eller missbrukare som söker värme och sovplats i bibliotekets lokaler. De flesta situationerna löses med hjälp av personalen, men några enstaka gånger har även polisen tillkallats. Även i andra bibliotek har det förekommit problem just kvällstid, och där kan personalen uppleva det hotfullt eftersom det sällan är fler än en person på jobb på kvällarna. Sällan har det varit fråga om annat än små bråk ungdomar emellan, men en del kommunbibliotekarier önskar dock instruktioner för hur sådana situationer borde hanteras. Överlag kan det konstateras att biblioteksarbetet kräver ovanligt många olika färdigheter av personalen. Eftersom biblioteken vill profilera sig som samlingsplatser eller vardagsrum för samtliga kommuninvånare, måste man vara beredd att hantera situationer som involverar förståelse och empati samt kunskaper inom pedagogik, psykologi och socialarbete utöver den informationskompetens som lärs ut under utbildningarna. 3 Organisation och förvaltning Det åländska biblioteksväsendet har genomgått flera förändringar sedan de första biblioteken i landskapet grundades. Det första kommunbiblioteket, Hammarlands bibliotek, grundades redan i början av 1800-talet (Öberg 2) men de allra flesta åländska kommunbibliotek har funnits sedan och 1930-talen (Öberg 4). Så tidigt som 1929 centraliserades en del av biblioteksfrågorna till Mariehamn (där stadsbiblioteket grundats år 1923) genom att bibliotekarien Karl Gustafsson utnämndes till bibliotekskonsulent och arbetade för biblioteksfrågorna i hela landskapet (Öberg 4). Samarbetet mellan de kommunala biblioteken har sedan dess fått fler dimensioner: gemensam 10

12 inköpstjänst (sedan 1970-talet), datorisering av kommunbiblioteken och den gemensamma Katrinadatabasen (sedan 1986, Katrina 1991), gemensam cirkulation och lånekort som fungerar över kommungränserna (sedan slutet av 1990-talet). Bibliotekssystemet Book-IT har använts i de åländska biblioteken sedan år (Öberg 5; Gustafsson-Lindvall.) Samkatalogen och hela Katrinasamarbetet administreras från Mariehamns stadsbibliotek som enligt den åländska biblioteksförordningen fungerar som centralbibliotek och därmed har dessa skyldigheter. Sedan 1925 har landskapet ansvarat för biblioteksväsendet på Åland, och bibliotekarien i Mariehamns stadsbibliotek fungerade alltså sedermera även som bibliotekskonsulent och senare som biblioteksinspektör. Till arbetsuppgifterna hörde att utveckla bibliotekssamarbetet, ge råd och göra inspektionsresor till landskapet (Öberg 6). Mariehamns stadsbibliotek blev centralbibliotek för Åland år År 1963 blev stadsbiblioteket Ålands landskapsbibliotek enligt den finländska modellen (Öberg 6). Landskapsbibliotekets uppgifter utökades år 1987 och benämningen centralbibliotek återtogs. Landskapet Åland har sedan 1935 haft egen bibliotekslagstiftning, och biblioteksfrågorna har drivits av landskapsstyrelsens kulturavdelning sedan 1974 då en biblioteksbyrå grundades. Idag sköts biblioteksärenden från landskapsregeringens kulturbyrå, under Utbildnings- och kulturavdelningen, och tjänsten som biblioteksinspektör är numera indragen. Biblioteksinspektörens uppgifter har fördelats mellan Kulturbyrån och stadsbiblioteket. Kulturbyråns byråchef är således den ledande tjänstemannen inom det åländska biblioteksväsendet. (Öberg 7; Det framkommer tydligt av intervjuerna att biblioteken fortsättningsvis uppskattar sin självständiga roll i organisationen men att indragningen av biblioteksinspektörstjänsten har lämnat sina spår. För närvarande är det oklart för många om det överhuvudtaget finns någon intressebevakning för biblioteken eller bibliotekarierna på Åland eller någon form av kvalitetsgranskning. I flera kommuner har biblioteken hamnat i försvarsposition och bibliotekarierna känner sig och sina bibliotek hotade. I en situation där kommunen fattar ett för biblioteket ofördelaktigt beslut upplever många bibliotekarier att de inte har någon högre instans att vända sig till. Bibliotekarierna är således enhälliga om att intressebevakningen från landskapets sida borde stärkas för att garantera likvärdig biblioteksservice på hela Åland. 11

13 3.1 Nämndkonstruktioner i kommunerna De nämnder som ansvarar för biblioteksverksamheten i kommunerna har flera olika benämningar och varierande stora ansvarsområden. I de stora sammanslagna nämnderna försvinner biblioteksfrågorna ofta in i en mängd skol- och fritidsfrågor, och därför beslutade biblioteks- och kulturnämnden i Kökar kommun att frigöra sig från den stora nämnden. Denna frigörelse är dock den enda av sitt slag, och trenden på övriga Åland är den motsatta. Nu funderar även Mariehamns stad att bilda en stor nämnd för bildnings-, kultur-, fritids- och biblioteksfrågor. Av intervjuerna framgår att nämndernas engagemang i biblioteksverksamheten varierar stort i kommunerna. I en del kommuner har bibliotekarien rätt fria händer gällande både biblioteksverksamheten och kulturaktiviteter. Generellt sett är de mindre nämnderna mera engagerade än de större, och i många kommuner samarbetar nämndens medlemmar med bibliotekarien när aktiviteter ordnas. Nämndernas engagemang tycks dock vara beroende av medlemmarnas personliga intressen, och i de kommuner där nämndens medlemmar inte är intresserade av bibliotek eller kultur, får bibliotekarien ensam bära ett tungt ansvar för biblioteket och kulturaktiviteterna. En nackdel med alltför stort engagemang är att nämnderna i några kommuner faktiskt har velat styra bibliotekets verksamhet på ett sätt som begränsar bibliotekariens möjligheter att utöva sitt yrke. Till exempel på Brändö har kommunbibliotekariens befogenheter gällande informationssökning begränsats kraftigt, vilket inte alls överensstämmer med idén om det moderna biblioteket som en informationsförsörjande institution. I andra kommuner har nämnder förbjudit bibliotekarien att avskriva eller slänga böcker, vilket direkt strider emot de grundläggande principerna i beståndsadministration och således hindrar biblioteket från att utveckla sin verksamhet. Nämnder och andra politiska instanser har väl ändå inga befogenheter att beordra bibliotekarien att missköta sitt arbete? Däremot kan nämndernas medlemmar med sina egna intressen och erfarenheter med fördel delta i kultur- och biblioteksarbetet och komplettera bibliotekariens kompetens. Exempelvis på Kökar håller biblioteks- och kulturnämndens ordförande i sagostunderna för de mindre barnen. 12

14 TABELL 1. NÄMNDEN FÖR BIBLIOTEKSFRÅGORNA. Kommun Nämnd Brändö Biblioteks- och kulturnämnd Eckerö Kultur- och fritidsnämnd Finström Kultur- och fritidsnämnd Föglö Biblioteks- och kulturnämnd Geta Biblioteks- och kulturnämnd Hammarland Biblioteks- och kulturnämnd Jomala Kultur- och biblioteksnämnd Kumlinge Bildningsnämnd Kökar Biblioteks- och kulturnämnd Lemland Biblioteks- och kulturnämnd Lumparland Kultur- och fritidsnämnd Mariehamn Kulturnämnd Saltvik Skol- och bildningsnämnd Sottunga Kulturnämnd Sund Skol- och bildningsnämnd Vårdö Skol- och bildningsnämnd Förutom benämningarna på nämnderna är också benämningarna på kommunbibliotekarierna varierande. Även om det i biblioteksförordningen för landskapet Åland (1997:83, 3, 2003/87) beslutas att behörighetskraven för en bibliotekarie vid ett allmänt bibliotek består av en högskoleexamen i vilken ingår eller utöver vilken har slutförts minst 20 studieveckors ämnesstudier inom området biblioteks- och informationsförvaltning vid universitet eller högskola har enbart ett fåtal kommunbibliotekarier den utbildning som krävs. En del kommuner har valt att ändra på benämningen till bibliotekssekreterare, och då är utbildningskraven något lägre (gymnasial utbildning och 15 studieveckor informationsförvaltning). Kommunerna har också uppmuntrat sina bibliotekarier att skaffa sig den utbildning som krävs. De nya behörighetskraven trädde i kraft år 2004, och de kommunbibliotekarier som redan då hade ordinarie anställningar även om de inte uppfyllde de nya kraven, skulle enligt förordningen betraktas som behöriga. De kommunbibliotekarier vars utbildning består av den bibliotekskurs som landskapsstyrelsen ordnade fram till år 1975 (och därefter 1983, 1997, 2002 och 2007) titulerar sig biblioteksassistenter, även om det i biblioteksförordningen inte ställs några utbildningskrav för dessa arbetsuppgifter. Det skall dock påpekas att enbart de kurser som ordnades fram till år 1975 var kompetensgivande, de senare kurserna har varit mindre till omfattningen och betraktas som kompetenshöjande. Som det av tabellen nedan framgår, är de flesta kommunbibliotekarierna biblioteksassistenter och majoriteten av dem har deltagit i någon av landskapets bibliotekskurser. I Lumparland och Eckerö har kommunbibliotekariens tidigare studier inom ett annat område samt arbetserfarenhet betraktats som tillräckligt meriterande för ordinarie tjänst. 13

15 Även benämningarna för kommunbibliotekarien varierar i kommunerna. I vissa kommuner heter tjänsten bibliotekssekreterare, i andra bibliotekarie. Skillnaden kan tyckas vara obetydlig, men såsom diskussionen ovan visar, är det en stor skillnad mellan behörighetskraven mellan bibliotekssekreterare och bibliotekarier. I denna rapport används termen kommunbibliotekarie för enkelhetens skull för samtliga, oavsett utbildning och tjänst. Den stora spridning av olika kompetenser och utbildningar som präglar kommunbibliotekariekåren på Åland idag visar att även om det till alla bibliotek har hittats kompetenta och engagerade kommunbibliotekarier, har det åtminstone tidigare varit svårt att få tag på personer med formell utbildning och formell behörighet. Situationen idag är något annorlunda. Allt fler utbildar sig (eller kompletterar sin tidigare utbildning) till bibliotekarier eller bibliotekssekreterare. Frågan är om dessa personer kan rekryteras till kommunbiblioteken när den nuvarande generationen går i pension, när arbetsuppgifterna på många håll är varierande och arbetsbeskrivningarna otydliga och när tjänsterna sällan är heltidstjänster. Det vore viktigt att ta vara på denna nya kunskap och kompetens för att hålla kommunbiblioteken levande och för att utveckla verksamheten. TABELL 2. KOMMUNBIBLIOTEKARIENS UTBILDNING OCH TJÄNST. Kommun Kommunbibliotekariens biblioteksutbildning / tjänst Brändö Bibliotekarie (högskoleutbildning) / ordinarie Eckerö - / ordinarie Finström Bibliotekarie (högskoleutbildning) / ordinarie Föglö Biblioteksassistent (landskapets kompetensgivande/-höjande utbildning) / ordinarie Geta Bibliotekssekreterare (gymnasial utbildning) / ordinarie Hammarland Bibliotekssekreterare (gymnasial utbildning) / t.f. Jomala Biblioteksassistent (utbildning på högskolenivå i Sverige) / ordinarie Kumlinge Biblioteksassistent (landskapets kompetensgivande/-höjande utbildning) / ordinarie Kökar Bibliotekarie (högskoleutbildning) / ordinarie Lemland Bibliotekssekreterare (gymnasial utbildning) / ordinarie Lumparland - / ordinarie Mariehamn Bibliotekarie (högskoleutbildning) / ordinarie Saltvik Biblioteksassistent (landskapets kompetensgivande/-höjande utbildning) / ordinarie Sottunga Biblioteksassistent (landskapets kompetensgivande/-höjande utbildning) / ordinarie Sund Biblioteksassistent (landskapets kompetensgivande/-höjande utbildning) / ordinarie Vårdö Biblioteksassistent (landskapets kompetensgivande/-höjande utbildning) / ordinarie 14

16 3.1.1 Lokaler Bibliotekslokalernas storlek och kondition varierar stort mellan kommunerna. Väldigt många kommuner har satsat på nybyggda eller nyrenoverade och fräscha bibliotekslokaler med ändamålsenliga utrymmen. De bibliotek som är kvar i äldre byggnader, framförallt Föglö och Sund, kämpar med utrymmesbrist, och ett stort problem framför allt i Föglö bibliotek är att lokalen inte är handikappanpassad. Höga trappor och trösklar mellan rummen i en lokal som består av flera små rum gör att åldringar och andra med rörelsehinder inte kan besöka biblioteket utan assistans. Detta är beklagligt då biblioteket satsar mycket på seniorverksamhet såsom bokcaféer. Även i Hammarland är bibliotekslokalen något oändamålsenlig ur den här synpunkten. En brant trappa skiljer våningarna åt, och eftersom kommunbibliotekarien arbetar ensam i lokalen, kan hon inte till exempel plocka in böckerna i nedre våningen under öppethållningstiderna. Den övre våningen, där ingången och utlåningsdisken finns, kan inte lämnas obemannad längre tider. Ålands minsta bibliotek finns i Eckerö där det verkligen är trångt med ett bestånd på dryga böcker (beståndet i Eckerö är sjätte minst i landskapet, och Sund som ligger närmast i storleksordningen när det gäller invånarantal har en bibliotekslokal som är mer än tre gånger så stor till ytan). Kommunen kommer nu att bygga ut biblioteket och får förhoppningsvis på detta sätt något mera ändamålsenliga lokaler. I Kumlinge är biblioteket placerat i skolbyggnadens bottenvåning. Närheten till skolan upplevs som positivt, men ljudisoleringen mellan våningarna är dålig och ovanför ligger skolans gymnastiksal. Ljudet ovanifrån stör ibland biblioteksbesökarna även om biblioteket och skolan har försökt anpassa sina tider så att gymnastiksalen används så litet som möjligt under bibliotekets öppethållningstider. Flera av de bibliotek som finns i skolbyggnaderna har någon gång hotats att bli av med en del av utrymmet till förmån för skolans utvidgningsbehov. Exempelvis har både Jomala och Finströms bibliotek fått försvara sig nyligen när skolan har behövt mera utrymme. Utrymmesbristen har kunnat lösas på andra sätt men den här typen av planer skapar dålig stämning mellan biblioteket och skolan och bådar inte gott för framtida samarbete. 15

17 TABELL 3. BIBLIOTEKSLOKALER. Kommun Bibliotekslokalens Hyra storlek (kvm) Brändö (Lappo filial) Intern hyra till tekniska nämnden Eckerö 55 Intern hyra Finström 393 Intern hyra till tekniska nämnden Föglö 163 Intern hyra till tekniska nämnden Geta 160 Ingen hyra Hammarland 160 Ingen hyra Jomala ca 300 Ingen hyra Kumlinge ca 100 Intern hyra till tekniska nämnden Kökar 110 Intern hyra till tekniska nämnden Lemland ca 300 Ingen hyra Lumparland 60 Intern hyra Mariehamn 2175 Hyra till fastighetsavdelningen Saltvik 220 Intern hyra till teniska nämnden Sottunga 59 Ingen hyra Sund 200 Ingen hyra Vårdö 124 Ingen hyra 3.2 Bibliotek-kultur-skola en splittrad arbetsbeskrivning Såsom det framgår av tabellen nedan, ansvarar de flesta kommunbibliotekarierna för kommunens kulturutbud i någon form. En del fungerar som sekreterare i sina nämnder, andra som chefer över kommunernas biblioteks-, kultur- och fritidsverksamhet. Oavsett titeln använder de flesta kommunbibliotekarierna en stor del av sin arbetstid och ofta även en del av fritiden på att planera, ordna och delta i olika kulturevenemang. Av intervjuerna framgår att mycket få bibliotekarier egentligen är nöjda med den här situationen som dessutom tycks vara en kvarleva från en annan tid då kommunens kulturutbud berodde på lärarinnans och bibliotekariens personliga engagemang, såsom en av bibliotekarierna uttrycker det. Ansvaret för kulturaktiviteterna vilar i många kommuner enbart på bibliotekariens axlar då nämnderna (i synnerhet de stora sammanslagna nämnderna) väljer att prioritera andra frågor såsom skola eller idrott. Många upplever ansvaret som tungt i synnerhet när de inte får någon hjälp av nämnden när aktiviteter väl arrangeras. Förutom att många bibliotekarier ensamma ordnar aktiviteterna, upplever de också att arbetstiden egentligen inte räcker till för både bibliotek och kultur. Den ordinarie biblioteksverksamheten och 16

18 de olika användargruppernas biblioteksbesök samt de administrativa uppgifterna är tidskrävande i sig, och när en kulturaktivitet ordnas, överskrider arbetstiden nästan undantagslöst den vanliga. För många är kulturansvaret således ett nödvändigt ont som tillhör arbetet men som egentligen bara tar tid från själva biblioteksarbetet. En annan fråga som aktualiseras under intervjuerna är konkurrensen kommunerna emellan när det gäller kulturaktiviteter. När kommunerna själva ordnar kulturevenemang, riktar sig evenemanget i första hand till kommuninvånarna, men för att samla deltagare, måste evenemanget vara nytt och originellt. Därför delar inte heller bibliotekarierna med sig sina goda idéer eller samarbetar på något sätt, utan ordnar var och en på sitt håll. Om kommunerna kunde förena krafterna och samarbeta mera kring kulturaktiviteter, skulle man dels kunna åstadkomma en större spridning gällande aktiviteter och dels locka fler deltagare. Ytterligare en aspekt som framkommer av intervjuerna är huruvida det överhuvudtaget är bibliotekens uppgift att förse kommuninvånarna med kulturaktiviteter utöver sin egen verksamhet. Biblioteket är en del av kulturen och inte tvärtom, konstaterar en av de intervjuade bibliotekarierna. Skall inte kommunerna istället ge bidrag till de aktiva och engagerade kulturföreningarna och således ge dem ansvaret och förutsättningarna för att ordna aktiviteter? Då skulle biblioteken få koncentrera sig på det de är bäst på: informationsförsörjning och förmedling av litterära upplevelser. Alternativt kunde några av kommunerna gemensamt anlita en kulturarbetare som planerar aktiviteter för ett bredare publikunderlag. 17

19 TABELL 4. KULTURANSVAR. Kommun Ansvar för kulturaktiviteter Brändö Ja Eckerö Nej Finström Ja Föglö Ja Geta Ja Hammarland Ja Jomala Ja Kumlinge Ja Kökar Ja Lemland Ja Lumparland Nej Mariehamn Nej Saltvik Ja Sottunga Ja Sund Ja Vårdö Nej Förutom att göra kulturarbete fungerar kommunbibliotekarierna i flera kommuner också som skolbibliotekarier, även om detta egentligen inte ingår i deras arbetsuppgifter då skolbiblioteken betraktas som skolornas ansvar. Skolorna skall naturligtvis utnyttja bibliotekens resurser, inte bara för att lära eleverna hur biblioteket fungerar och hur man söker information, utan också för att skapa en naturlig relation mellan barn och bibliotek och uppmuntra barnen att läsa. I samtliga kommuner använder skoleleverna kommunbiblioteket åtminstone ibland med Mariehamn som ett eventuellt undantag. Mariehamns stads skolor har så välutrustade skolbibliotek att det är förståeligt att skolelevernas besök koncentrerar sig på dem. I de övriga kommunerna fungerar dock kommunbiblioteket som det huvudsakliga centret för utlåning av skön- och facklitteratur och för undervisning av bibliotekskunskap. Samarbetet mellan skolorna och biblioteken fungerar inte alltid friktionsfritt. Ett stort problem är avsaknaden av tydliga avtal mellan skolor och kommunbibliotek. Endast Jomala kommunbibliotek har gjort ett avtal med Kyrkby högstadieskola (sedan 2003) om att kommunbiblioteket verkligen fungerar som skolbibliotek och således skall erbjuda en sådan service som man kan förvänta sig av ett skolbibliotek. Kyrkby högstadieskola betalar euro årligen för denna service. Med lågstadieskolorna i Jomala har biblioteket däremot inte skrivit något avtal, och de bidrar inte heller ekonomiskt till bibliotekets verksamhet. Däremot finns det en gemensam skolbiblioteksplan för lågstadieskolorna Vikingaåsen och Södersunda. 18

20 Finströms kommun har ett avtal om den service som kommunbiblioteket erbjuder skolan genom att skolan och biblioteket tillsammans finansierar en barn- och ungdomsbibliotekarietjänst (80 % av heltid, varav hälften är skolans och hälften bibliotekets). I övriga kommuner finns olika muntliga överenskommelser och oklara förväntningar från olika håll, och många bibliotekarier upplever situationen något besvärlig. Skolorna skulle gärna ta emot mera service än vad kommunbiblioteken klarar av att erbjuda. I de flesta enmansbiblioteken har bibliotekarierna till exempel inte någon avsatt tid för planering och genomförande av bokprat i samband med varje biblioteksbesök. Den service som skolan får i varje kommun är således beroende av bibliotekariens prioriteringar och även personlighet. Alla bibliotekarier är inte självklart intresserade av att hålla bokprat och lektioner i bibliotekskunskap för skolklasser även om det fanns resurser. Det ska inte heller förväntas av eller tvingas på dem som inte känner sig bekväma med uppgiften. Att skapa läsglädje hos andra förutsätter en entusiasm som inte kan vara konstgjord. För andra kommunbibliotekarier är samarbetet med skolan och biblioteksundervisningen de viktigaste arbetsområdena i biblioteksverksamheten. Skolbiblioteksservicen i kommunbiblioteken borde dock inte vara så godtycklig som den tycks vara idag det borde finnas tydligare överenskommelser och rekommendationer om hur verksamheten skall organiseras så att alla skolelever kan få samma service oavsett vilken kommun de bor i. Många bibliotekarier upplever att skolan hela tiden vill ha mera service och att deras arbetstid inte räcker till för detta. En del tycker inte heller att det är deras uppgift att serva skolan mer än någon annan kommunal institution eller andra kommuninvånare. På den här punkten är arbetsbeskrivningarna ofta otydliga (det talas bland annat om tillräcklig service utan att desto mera definiera vad det går ut på), och avsaknaden av tydliga avtal skolan och biblioteket emellan bidrar till missnöjet. Eftersom skolan inte heller (förutom i Jomala och Finströms kommun) betalar för den service som biblioteket erbjuder utöver den ordinarie utlåningsverksamheten, upplevs en del av skolans krav orimliga av bibliotekspersonalen. Ett förslag som skulle underlätta för kommunbibliotekarierna och skolpersonalen, och samtidigt minska på den klyfta i biblioteksservice som finns mellan skoleleverna i små kommuner (utan regelbunden biblioteksundervisning) och stora kommuner (med anställda barn- och ungdoms- eller skolbibliotekarier), kräver återigen samarbetsvilja över kommungränserna. Att närliggande kommuner tillsammans skulle anlita en ambulerande skolbibliotekarie skulle vara en relativt liten satsning per kommun men säkert en värdefull sådan med tanke på elevernas läslust, informationskompetens och framtida studier. 19

21 TABELL 5. SKOLBESÖK. Kommun Skolbesök Bokprat eller bibliotekskunskap Kommunbibliotek =skolbibliotek Antal skolelever Brändö Åk 1-9 klassvis en Ja (en gång/ Ja 43 gång/vecka termin/klass) Eckerö En gång/vecka Nej Nej 65 Finström Åk 1-3 varje vecka, åk 4-6 varannan vecka, specialklass varje vecka Ja Ja GHS 228 Föglö En gång/månad/klass Ja (bibliotekskunskap Nej 54 4 gånger/ år) Geta Varannan vecka Ja Ja 26 Hammarland En gång/vecka/klass Ja (ibland högläsning Ja 97 Jomala Åk 1-6 (Vikingaåsen) klassvis varannan vecka, Åk 1-6 (Södersunda) klassvis en gång/månad, Träningsundervisningen en gång/vecka, KHS (åk 7-9) vid behov och bibliotekskunskap) Ja 20 Ja (Södersunda skola har även ett eget skolbibliotek) ca 700 Kumlinge Vid behov Nej Ja 27 Kökar Åk 1-6 klassvis en gång i Nej Nej 27 veckan, åk 7-9 vid behov Lemland Åk 1-6 klassvis varannan Ja Ja 140 vecka Lumparland En gång/vecka Nej Ja ca 30 Mariehamn Endast på lärarnas personliga initiativ Saltvik En gång/vecka/klass (Ödkarby åk 1-6 en gång/månad) Nej Nej Strandnäs 400, Ytternäs 250, Övernäs 420 Ja Ja (Ödkarby skola har även ett eget skolbibliotek) Sottunga Vid behov Nej Ja 15 Sund Åk 1-6 klassvis varannan Ja (bokvård, Ja 53 vecka bibliotekskunskap och Vårdö Åk 1-2 en gång/vecka, åk 3-6 varannan vecka högläsning) Nej (bibliotekskunskap en gång/termin) 122 Nej 35 Med bokprat avses här på förhand förberedda presentationer av nya böcker eller olika genrer eller teman. Bokpratet fungerar som en inledning eller inbjudan till diskussioner bland eleverna. I vissa bibliotek bokpratar eleverna själva eller presenterar och recenserar böcker för varandra. Generellt kräver regelbundna bokprat mycket tid för förberedelser då olika teman tas upp med olika åldersgrupper. I synnerhet för den som inte är insatt i barn- och ungdomslitteratur blir denna uppgift mycket tidskrävande då man också behöver bekanta sig med litteraturen. Även den som är van vid att bokprata för skolklasser behöver bekanta sig med de nya böckerna som ges ut.

22 Med bibliotekskunskap avses undervisning i biblioteksanvändning och informationssökning. Biblioteksundervisning används som ett samlingsbegrepp för bokprat och bibliotekskunskap och syftar på den service som biblioteket erbjuder skolan eller skolorna utöver den ordinarie ut- och inlåningsverksamheten och som kräver en extra arbetsinsats av kommunbibliotekarien i form av förberedelser och avsatt arbetstid för samling med eleverna Personalstyrka och arbetstid Tabell 6 nedan utgör ett försök att jämföra fördelningen av arbetstiden i kommunbiblioteken. Det visar sig dock att man inte i tabellform kan ta fasta på den press många bibliotekarier upplever när de försöker hinna med alla de arbetsuppgifter som ingår i deras arbetsbeskrivningar. Tydligast är detta på enmansbiblioteken där allmänheten och beslutsfattarna förväntar sig samma service (dock i mindre skala) som i de större kommunerna samtidigt som det bara är en enda person som ska utföra alla uppgifterna. I den lucka som uppstår mellan den totala arbetstiden och de timmar biblioteket har öppet (samt de schemalagda skolbesöken i många fall) försöker bibliotekarierna klämma in allt: kulturarbete, obligatoriska administrativa uppgifter, planering av bokprat och andra jippon i biblioteket och uppdatering av hemsidan för att nämna några. I och med att det av de flesta kommunbibliotekariernas arbetsavtal eller -beskrivningar/instruktioner inte framgår hur många veckotimmar som ska ägnas åt de olika momenten, arbetar de flesta ständigt övertid och blir ändå tvungna att prioritera bort någonting: hemsidan, bokpratet, sagostunden eller temakvällen, till exempel. Om inga extra resurser kan satsas på de bibliotek som kämpar med tidsbrist, skall en tydlig avgränsning göras i kommunbibliotekariernas arbetsuppgifter. Jag anser att de för biblioteksverksamheten centrala funktionerna borde prioriteras och att uppgifter som städning definitivt borde utlokaliseras. Vad gäller personalstyrka i biblioteken är många av de åländska biblioteken underbemannade om man följer undervisningsministeriets rekommendationer. Enligt undervisningsministeriets kulturråd Barbro Wigell-Ryynänen, som ansvarar för biblioteksfrågorna i Svenskfinland, finns det en rekommendation för hur man ska beräkna personalstyrkan i ett kommunbibliotek: en tjänst på 100 % per 1000 kommuninvånare. Hammarland, Eckerö och Saltvik är de kommuner på Åland som ligger längst ifrån rekommendationen. Kommunbibliotekariens arbetstid i Hammarlands bibliotek har i februari 2011 utökats med fyra timmar till 66,6 % av heltid, men inte heller detta räcker till för att kommunbibliotekarien skulle kunna erbjuda önskad service för samtliga användargrupper. 21

23 Tabell 7 är tagen ur verksamhetsstatistiken från 2009 och visar att även andra kommunbibliotek, bland annat Lemland, är i stort behov av förstärkning. TABELL 6. ARBETSTID. Kommun Arbetstid totalt (timmar/vecka) Brändö 21+3,5 (biblioteksassistenten i Lappo filial) Kultur (timmar/vecka) 22 Öppet (timmar/vecka) Övrigt varierar timmar i veckan reserverade för skolbesök, delvis under öppettiderna Eckerö ,5 timmar i veckan Finström 84 5,5 32 (öppet för skolan på förmiddagarna) reserverade för skolbesök 14 timmar i veckan reserverade för skolan (besök och förberedelser), ca 15 % av bibliotekariens/kultur- och fritidschefens arbetstid går till fritidsärenden Föglö Skolbesök under öppettiderna Geta 16 varierar 8 Skolbesök under öppettiderna Hammarland 24 varierar 14 Skolbesök under öppettiderna Jomala (öppet för skolan på förmiddagarna) Kumlinge 16 varierar 9 (sommartid öppet två extra timmar/vecka) En av biblioteksassistenterna arbetar enbart med skolelever (bokprat, besök och förberedelser) 1 timme i veckan reserverad för skolbesök, skolbesök även i obemannat bibliotek utanför öppettiderna. Kökar 21,75 varierar timmar extra öppet för skolan Lemland 36,25 varierar 18 Skolbesök både under och utanför öppettiderna Lumparland timmar i veckan reserverade för skolbesök Mariehamn En heltidslön för centralbibliotekets uppgifter finansieras av landskapsregeringen Saltvik 25,5 varierar 15 Skolbesök utanför öppettiderna Sottunga 5 varierar 4 Skolbesök i obemannat bibliotek utanför öppettiderna Sund 22,5 varierar 12 Städning utanför den ordinarie arbetstiden ingår i arbetsuppgifterna Vårdö Städning ingår i arbetsuppgifterna och skall utföras under öppettiderna. Skolbesök också under öppettiderna. En heltidstjänst motsvarar 36,25 arbetstimmar per vecka.

24 TABELL 7. PERSONALSTYRKA. Kommun Invånare Personalstyrka (årsverken) Brändö 498 0,6 Eckerö 925 0,38 Finström ,05 Föglö 576 0,47 Geta 457 0,44 Hammarland ,55 (0,67 år 2011) Jomala ,2 Kumlinge 371 0,44 Kökar 261 0,6 Lemland Lumparland 387 0,5 Mariehamn ,2 Sottunga 125 0,26 Sund ,62 Vårdö 445 0,36 4 Verksamhet I landskapslagen om allmänna bibliotek (1997:82) definieras biblioteksverksamhetens ändamål på följande sätt: Allmänna bibliotek skall tillgodose allmänhetens behov av kunskap, bildning och förströelse främja intresset för litteratur och konst stödja utbildning och självständiga studier ge bistånd vid inhämtande av information verka för att databaserad information görs tillgänglig för allmänheten ställa böcker och andra medier till allmänt förfogande ge handledning i biblioteksanvändning (N 26 Landskapslag (1997:82) om allmänna bibliotek, 1 ) Om allmänna bibliotek konstateras det att varje kommun skall upprätthålla ett allmänt bibliotek med skyldighet att låna ut böcker och andra medier till kommuninvånarna (N 26 Landskapslag (1997:82) om allmänna bibliotek, 2 ). Användning och utlåning av bibliotekets samlingar skall dessutom vara gratis (N 26 Landskapslag (1997:82) om allmänna bibliotek, 4 ). 23

25 Syftet med biblioteksverksamheten är tydligt, likaså det att alla ålänningar skall ha tillgång till allmän biblioteksservice. Det framgår dock inte i vilken utsträckning denna service skall ges, hur omfattande samlingar eller generösa öppethållningstider biblioteken skall ha eller hur arbetstiden skall fördelas mellan de olika uppgifterna. I synnerhet det sistnämnda borde kommunerna själva besluta om och det borde framgå tydligt av bibliotekariernas arbetsbeskrivningar. Så är dock inte fallet, utan en stor andel bibliotekarier försöker hinna med samtliga lagstadgade uppgifter och därutöver ge skräddarsydd biblioteksservice för skolan, barnomsorgen och äldreomsorgen samt arbeta med kommunens kulturfrågor. I sådana fall är det förståeligt att bibliotekarien prioriterar en del av sina arbetsuppgifter vilket i sin tur leder till en ständig känsla av otillräcklighet, ett växande antal övertidstimmar och, på sikt, eventuellt även ett missnöje från kommunpolitikernas och kommuninvånarnas sida. 4.1 Service för allmänheten Såsom det framgår av kapitel 3.2 ställs det många krav på bibliotekarierna dels från skolornas sida, dels från nämnderna gällande kulturaktiviteter. Det skall också konstateras att gränsdragningen mellan vad som är kommunens kulturutbud och vad som tillhör bibliotekets uppgifter, även om kulturansvaret skulle lyftas bort från bibliotekarierna, är svår. För att locka flera låntagare till bibliotekets lokaler ordnar de flesta biblioteken olika jippon allt från kaffeservering till informationstillfällen och författarbesök. De allra flesta bibliotekslokalerna har även utrymme för konstutställningar och biblioteken ställer ofta ut lokala konstnärers verk. Så länge kopplingen till biblioteket är uppenbart syftet att locka flera låntagare till biblioteket eller erbjuda något extra till de som besöker biblioteket ser jag inget problem i att detta ligger på bibliotekets ansvar. Det problematiska, som kapitel 3.2 tar upp, uppstår när bibliotekarien, i egenskap av kommunens kulturansvarig, skall ordna evenemang som inte har någonting med böcker, litteratur eller bibliotek att göra. Då är det förståeligt att inte bara tiden och resurserna utan också kunskapen blir en bristvara. De åländska biblioteken har ett imponerande utbud av kulturella aktiviteter i biblioteken. Olika typer av bokcaféer ordnas på många håll, likaså föreläsningar och utställningar i bibliotekens lokaler. Den nordiska biblioteksveckan och evenemanget Kura skymning engagerar de allra flesta biblioteken och samlar också (oftast) stora mängder åhörare. Idén med Kura skymning är att samma texter läses högt i någon form i samtliga nordiska bibliotek, men på Åland kan detta också leda till en tråkig konkurrenssituation då antalet potentiella deltagare ändå är relativt litet. Det är inte kommuntillhörigheten som styr publiken utan kringaktiviteterna. En del bibliotek har därför valt att 24