Brun gräsfjäril (Coenonympa hero), Värmlands landskapsfjäril. Naturområden områdesbeskrivningar

Transkript

1 Brun gräsfjäril (Coenonympa hero), Värmlands landskapsfjäril Naturområden områdesbeskrivningar

2 Naturområden - områdesbeskrivningar 1. Gullrosas berg Järnskogsfjället Norra Lian Skutan Gråberget Kloften Kvickneåsen Bö-Styggetjärnet Påterudsskogen Kronefjället Skårsjöbranten Billan Torgilsrudsälven Rammberget-Vadjungsed Bryelsegrottorna med förkastningsbrant Hälle Grav Bodaälven Långebäck Djupfors Vildmarksområdet Fogdegroparna Peckstad Bråten Växvik Fågelområdet, Bysjön Sörbohedsälven Ämten Lässerudsälven med avrinningsområde Ränken Hugn och dess deltaområde Bysjön Tallmon Sköttviken Fjällsberget Jösseälven Älvstigen Mellan Fjällen Ördalen Hugnsåsen Vadjungen med omgivning Grässtjärnsmossen Hovsten Svinryggen Bunäsbäckens avrinningsområde Deletjärnsåsen 100 2

3 Översiktskarta naturområden 3

4 Områdesbeskrivningar I denna naturvårdsstrategi beskrivs några av de mest natursköna och skyddsvärda naturområdena i Eda kommun. Det är viktigt att strategin skall ses som ett levande dokument för fortlöpande redigering. De ne dan beskrivna områdena är de naturområden som här bedömts som sär skilt värdefulla i olika avseenden. Förmodligen finns fler områden i kom munen som ännu inte blivit uppmärksammade och som senare kan bli ak tuella för denna strategi. Områden kan även komma att tas från strategin på grund av till exempel störningar som gör att naturvärdena går förlora de. Flertalet av de utpekade naturområdena har bedömts sakna tillräckligt skydd och åtgärder för skötsel och bevarande och bör därför prioriteras för att så ska ske. Andra områden omfattas redan helt eller delvis av strandskydd, naturvårdsavtal, biotopskydd eller naturreservat. Kriterier för de utvalda naturvårdsobjekten De kriterier eller värdetyper som används i områdesbeskrivningarna föl jer länsstyrelsens anvisningar: N= Naturtyp B= Botanik Z= Zoologi G= Geologi R= Rörligt friluftsliv L= Landskapsupplevelse O= Odlingslandskap Vissa områden har fler än ett kriterium. Naturtyp (N) har använts där området är en god representant för en spe ciell eller sällsynt naturtyp. Botanik (B) är uppfyllt om området är botaniskt eller vegetationsmässigt intressant samt om antalet indikatorer är stort eller växterna är ovanliga. Zoologi (Z) är uppfyllt om intressant fauna noterats eller om området uppvisar sådana kvalitéer att intressant fauna kan förmodas finnas i områ det. Geologi (G) anses vara uppfyllt om ovanliga geologiska bildningar före kommer oh om samspelet mellan berggrund landformer - flora/fauna är särskilt utpräglat. Rörligt friluftsliv (R) uppfylls om det i området förekommer vandrings leder, rastplatser, anlagda stråk m.m. som gör att marken är mer tillgäng lig för allmänheten. Områdets närhet till tätorter har betydelse. Landskapsupplevelse (L) används där området kännetecknas av en sär skilt naturskön karaktär och vackra landskapsvyer. Naturvärdesbedömning För att särskilja styrkan av naturvårdens intressen för de olika områdena har dessa delats upp i fyra klasser: Klass I= Högsta naturvärde Klass II= Mycket högt naturvärde Klass III= Högt naturvärde Klass IV= Värdefullt på lokal och kommunal nivå Samtliga utpekade områden inom klass I-III har som regel ett regionalt naturvärde. Vissa områden, framför allt inom klass I, är dessutom av riks intresse. Klassningen av områdena inom klass I III överrensstämmer med klassningen i Länsstyrelsen i Värmlands inventeringar. 4

5 Nr: 1 Gullrosas berg Naturvärdesklass: I NATURRESERVAT Koordinater: , Skydd: Naturreservat Värdetyp: B Z G (R) Areal: 53 ha Beskrivning: Sprickdalslandskap med lövrika naturskogar Områdesbeskrivning I november 2006 bildade Länsstyrelsen i Värmland ett reservat av områ det p.g.a. dess höga naturvärden. Gullrosas berg ligger i ett vackert land skap som är starkt kuperat. Åsryggarna gör visserligen vandring i områ det arbetsamt men ger också lön för mödan genom vackra och rogivande vyer. I området kan man bl.a. hitta hällmarkstallskog med 150-åriga tal lar. Gullrosas berg har fått sitt namn efter en av de kor som en gång gick och betade här och som råkade störta nedför en brant. Gullrosas berg utnyttja des av nötkreatur som omfattande betesmark så sent som på 1960-talet. Spår efter bete kan fortfarande ses, t.ex. genom en relativt riklig före komst av gamla döda eller döende trädformiga enar. Skogsbetet bedrevs mer eller mindre inom hela området. Enarna hotas idag av ökande be skuggning orsakade av uppväxande gran. Naturreservatet omfattar ett 53 hektar stort område, beläget en dryg km sydost om Skillingmark, öster om sjön Björklången. De naturtyper som förekommer i området är västlig taiga och ört- och näringsrika skogar med gran av fennoskandisk typ. Dessa naturtyper ingår i habitatdirektivet i Natura Hela området är kuperat av nord-sydligt orienterade sprickdalar med mellanliggande tallbevuxna höjdryggar. Högsta åsen uppgår till 250 m.ö.h. I vissa sprickdalar har granskogen börjat utveckla naturskogskaraktär med förekomst av ett antal rödlistade arter (se nedan). Ett stort antal lodytor finns i sprickdalarna med rik förekomst av mossor och lavar. I sluttningar och branter finns ett betydande inslag av lövträd, framförallt asp och björk. Den stora lövförekomsten, med rik flora av la var, mossor och vedsvampar kan tolkas som ett sent successionsstadium d.v.s. en vegetationsförändring efter t.ex. en brand som förlängts av skogsbetet. Området innehåller en värdefull mosaik av naturtyper som även kan ses på den rika förekomsten av rödlistade arter knutna till både levande och död lövved. Någon nämnvärd omfattning av skogbruk verkar inte ha skett i området. Spridda gamla stubbar visar på tidigare avverkningar i form av plock huggning. Enstaka gamla brandstubbar visar att åsarna tidigare varit drab bade av skogsbrand. Delar av området är idag hyggesmark med kvarläm nade frötallskärmar och/eller lövbestånd. Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin Området är ett av Eda kommuns naturreservat och besitter unika värden som måste bevaras på sikt. Gullrosas berg skall betraktas som en ur natur vårdssynpunkt mycket värdefull del av ett större skogslandskap av följan de anledningar: 5

6 Reservatet är beläget i kommunens västra delar som karaktäriseras av sprickdalslandskap med lövrika naturskogar där asp och björk är de viktigaste lövträden. Gullrosas berg har hög andel naturskog, vilket visas av stort areal och antal av Skogsstyrelsens nyckelbiotoper. I Värmlands län är områden som Gullrosas berg en ovanlighet. Området har stort botaniskt och zoologiskt värde då det genom sitt varierande innehåll av värdefulla underlag (död ved, bergsbranter, fuktiga skuggiga områden m.m.) som hyser livsmiljöer för ett stort antal växter som lever utanpå andra växter, som t.ex. olika tickor, samt växter som är beroende av skuggade och fuktiga miljöer t.ex. mossor och lavar. Området har ett stort värde för fågelfaunan genom sin rika variation av naturtyper, vilket ger speciella förutsättningar som livsmiljö för t.ex. hackspettar och skogshönsen tjäder och järpe. Hotbild Området är skyddat via bildandet av naturreservatet Gullrosas berg i november Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer: Vid bildandet av naturreservatet arbetade Länsstyrelsen fram ett skötselplan för Gullrosas berg som Länsstyrelsen skall utföra och ansvara för. Bl.a. skall en vandringsled dras genom reservatet. Övrigt Tolv dokumenterade rödlistade arter har påträffats i reservatet, hälften av dessa är beroende av eller knutna till gamla lövträd eller död lövved. Källförteckning Beslut , Bildandet av Gullrosas berg, Eda kommun. Se pdf-fil Skogsvårdsstyrelsens nyckelbiotoper i området objekt id: , Miljötillståndet i Värmland, tema skog rapport 2005:11 6

7 Nr: 2 Järnskogsfjället Naturvärdesklass: I NATURRESERVAT Kordinater: , Skydd: Förslag till Naturreservat Värdetyp: B Z G (R) Areal: ca 250 ha Beskrivning: Lövrikt och kuperat landskap Områdesbeskrivning Det av länsstyrelsen föreslagna naturreservatet är beläget på gränsen mel lan Eda och Årjängs kommuner. Området innehåller ett stort antal nyck elbiotoper och naturvärdesobjekt med lövrik skog och är ett viktigt vit ryggsområde i Eda kommun observerades ett par av vitryggig hackspett (Dendrocopos leucotos) i närområdet. Järnskogsfjället är ett varierat, dramatiskt kuperat landskapsavsnitt på m.ö.h. och består av kraftiga branter i olika väderstreck. Skogen består av stora arealer brandpräglade hällmarker med undertryckt, sen vuxen gran, branter rika på lövträd, i bäckdrag långsträckta klibbalsump skogar och flera sjöar, tjärnar och myrar. Större delen av området har be ståndsåldrar mellan år. Flera små bestånd inom området har av verkats på senare tid och hyser nu ungskog av främst gran med mycket stort inslag av löv, varav stora delar ung asp. Dessa bestånd är utmärkta utvecklingsmarker. Inom det föreslagna området har hittills sjutton nyckelbiotoper och sju naturvårdsobjekt avgränsats, med en sammanlagd yta på 40 och 80 ha. Inom området finns dessutom ett antal sumpskogsobjekt. Områdets totala yta är ca 250 ha varav 23 ha är vatten. De 250 ha är fördelat på 77,4 % värdekärna, 21 % utvecklingsmark och 3,1 % övrig mark. Det kuperade landskapet ger mycket varierande livsmiljöer och helheten är en rik mo saik av naturtyper. Lodjur (Lynx lynx) och berguv (Bubo bubo) har god tillgång till lämpliga bergshyllor att spana från. Sedan mitten 1990-talet finns en färsk bränna norr om Långtjärnet. Området som helhet är brand präglat och lövrikt, särskilt i branter där det finns mycket gammal asp. I de talrika sumpdrågen dominerar gran, klibbal och björk. Hällmarkssko gar dominerar området med ca 116 ha, med koncentration väster om Sto ra Ryven. Den nedre delen av sluttningar och svackor håller relativt grov granskog, på sina ställen med fältskikt av rikare slag med blåsippa (He patica nobilis), trolldruva (Actaea spicata), vispstarr (Carex digitata), ol von (Viburnum opulus) m.m. Tjäderspel kan ses på vissa ställen. I bäck dalar och svackor finns sumpskogar med gran, klibbal och björk med en mängd signalarter, t.ex. korallav (Sphaerophorus globosus), skuggblåslav (Hypogymnia vittata), norsk näverlav (Platismatia norvegica), brunpud rad nållav (Chaenotheca gracillirna), alticka (Inonotus radiatus), rost fläck (Arthonia spadicea), vedtrappmossa (Anastrophyllum hellerianum), grön sköldmossa (Buxbaumia viridis) mm. Granskogen är till stora delar naturskogsartad, med måttlig till rik före komst av död ved och ett stort antal signal- och rödlistade arter. Hittills har 14 rödlistade arter noterats ifrån området. 7

8 Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin Området är av Länsstyrelsen föreslaget som ett naturreservat. Området är av särskilt stor betydelse pga. av dess lövrikedom, det ingår dessutom i länsstyrelsens lövplan för Värmland, vilket är mycket viktigt för överlevnaden av vittryggig hackspett. Området är beläget i kommunens sydvästra del som karaktäriseras av ett kuperat landskap med lövrika naturskogar där asp och björk är de viktigaste lövträden. Det kuperade landskapet ger en stor vari ation av livsmiljöer och helheten är en rik mosaik av naturtyper. Området i Järnskogsfjället har hög andel hällmarktallskog och na turskog, vilket visas av stor areal och antal av Skogsstyrelsens nyckelbiotoper. Området har ett stort botaniskt och zoologiskt värde då det genom sitt varierande innehåll av värdefulla underlag och naturtyper (död ved, bergsbranter, fuktiga skuggiga områden m.m.) som hyser livsmiljöer för ett stort antal av växter som lever utanpå andra väx ter, som t.ex. olika tickor samt växter som är beroende av skuggade och fuktiga miljöer t.ex. mossor och lavar. Området har även ett stort värde för fågelfaunan genom sin rika variation på naturtyper, vilket ger speciella förutsättningar som livsmiljö för t.ex. hackspet tar och tjäder. Större delen av området har beståndsåldrar som är mellan år gamla. Hotbild Skogsbruk och andra företag som kan ha en negativ verkan på mark, flora eller fauna. Närheten till Norge medför ökad risk för etablering av fritidshus, framförallt vid vatten. Etablering av vindkraftverk. Avverkning för vedbruk i lövområden. Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer Länsstyrelsen bildar ett naturreservat av området och tar fram en skötselplan. Övrigt Det omgivande landskapet är mycket rikt på löv. Längs Skårsjöälven som rinner i dalgången väster om området har flera lövrika partier som skyd dats av Skogsstyrelsen genom biotopskydd och naturvårdsavtal. Våren 2002 observerades ett par av vitryggig hackspett på asprika marker intill Skårsjöälven, dock konstaterades aldrig häckning. Områdena kring Skår sjöälven och Stora Ryven har haft god tillgång av samtliga hackspettar. Vitryggig hackspett har sedan inventeringarna började under mitten av 1980-talet, haft stadig förekomst i området och har observerats vartannat till vart tredje år. De senaste noteringarna är från 1997, 1999 och Sedan 1940-talet har berguv förekommit kontinuerligt i området. Moss experten Sven Fransson, Arvika, har hittat den mycket sällsynta mörk ba ronmossa (Anomodon rugelii) på en lodyta i området. Mörk baronmossa indikerar på höga naturvärden och på skog med lång kontinuitet. Källförteckning Stora Ryven vitryggsområde i Eda kommun- en naturvärdesbeskrivning, 8

9 Länsstyrelsen i Värmland Lövskogar med höga naturvärden i Värmland, lämpliga miljöer för vit ryggig hackspett, Svenska Naturskyddsföreningen rapport Bildandet av naturreservat Järnskogsfjället, Eda och Årjängs kommuner, Förslag till beslut Dnr

10 10

11 Nr: 3 Norra Lien Naturvärdesklass: I NATURRESERVAT Koordinater: , Skydd: Naturreservat Värdetyp: B Z G (R) Areal: 109 ha Beskrivning: Variationsrikt sprickdalslandskap med hotade och sällsynta arter Områdesbeskrivning Naturreservatet Norra Lien bildades Området har höga naturvär den, närhet till andra skyddade områden samt ingår i två värdetrakter. Värdetrakterna utpekas i länsstrategin för skydd av skog, nämligen trak ten för triviallövskog och trakten för lövblandad barrskog. Området har dessutom ett värde för friluftsliv både genom att den är ett representativt avsnitt av den natur som tidigare funnits i området och för att det finns gamla kulturspår i form av gamla säterleder. Spår av säterdrift finns i form av öppna gläntor och två gamla säterleder som nyligen har rustats upp. Reservatet Norra Lien ska betraktas som en, ur naturvårdssynpunkt, mycket värdefull del av ett större skogslandskap och ingår i storområdet kallat Fjornhöjdens storområde. Reservatet är beläget i det västvärm ländska sprickdalslandskapet, vilket karakteriseras av lövrika natursko gar. Norra Lien ligger i en del av detta landskap där det finns ovanligt höga andelar naturskog vilket visas av stort antal och stor areal av Skogs styrelsens nyckelbiotoper. Området karakteriseras av långsmala sprickda lar i med mellanliggande höjdryggar. De enskilda höjdryggarna har en söndersprucken yta med gott om svackor, lodytor och små bergsknallar. Sprickdalarna är smala, ofta med myrdråg, sumpskogar eller små bäckar i dalbottnarna. Det är ett varierat småkuperat landskapsavsnitt, på m.ö.h. med barrnaturskog, tallskog, sumpskog, små sjöar, myrar med stort inslag av lövträd, huvudsakligen asp och björk. Genom området rin ner flera bäckar. Brandstubbar från tidigare bränder finns spridda i områ det. Området har ett stort botaniskt och zoologiskt värde då det, genom sitt varierande innehåll av värdefulla substrat, hyser livsmiljöer för ett stort antal mossor, svampar, lavar och vedlevande insekter. Det finns god till gång till död ved efter rötskador och stormfällning vilket ger goda förut sättningar för dessa arter. Kulturhistoriska bevarandevärden Enligt hembygdskartan från 1800-talet fanns ingen bosättning i området. Närmsta bebyggelse var Norra Lien, drygt två km öster ut. Strax sydväst om reservatet ligger Nordlisätern som användes för säterbruk fram till Spår av betespåverkan finns i form av gläntor. Genom området går två säterleder, en för sommarbruk och en för vinterbruk. Sommarvägen har nyligen iordningställts och är mycket promenadvänlig. Skogsbruket som bedrevs i området skedde fram till början av 1900-talet med yxa, därefter började såg användas. För att kunna köra timmerstockarna utför de ofta skarpa branterna i trakten använde man sig av speciella kälkar som bromsade när medarna gled upp på draget. I vissa fall preparerade man backarna med halm eller myrstackar. Vid de områden som ingen av 11

12 dessa åtgärder kunde genomföras släpptes stockarna nedför branterna. Många skogshuggare bodde inkvarterade hos bönder eller på sätrar under drivningsperioden, bl.a. vid Nordlisätern. Motorsåg började användas un der 1940-talet och 10 år senare började man använda traktor i området. Men fram tills 1960-talet var fortfarande hästen vanligast för att köra ut virket. Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin Området är av Länsstyrelsen bildat till ett naturreservat. Området har höga naturvärden, t.ex. förekomst av hotade arter och ovanliga skogliga strukturer Området har skogstyper som är kraftigt underrepresenterade på re gional och nationell nivå. Området kompletterar andra både statligt skyddade och frivilligt av satta skogsområden. Området ingår i en s.k. värdetrakt där ett kluster av värdefulla om råden förekommer i landskapet. Området har ett värde för friluftslivet både genom att den är ett re presentativ av den natur som tidigare funnits i området och för att det finns gamla kulturspår i form av gamla säterleder och gläntor efter säterbruk. Hotbild Området är skyddat via bildandet av naturreservatet Norra Lien, Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer Vid bildandet av naturreservatet arbetade Länsstyrelsen fram en skötselplan för naturreservatet Norra Lien som länsstyrelsen ska ut föra och ansvara för. Övrigt Genom reservatet rinner Långebäck som förbinder sjöarna Rödvattnet och Rinnen. Vattnet är troligen öringförande. Källförteckning Beslut, Bildande av Naturreservatet Norra Lien, Eda kommun Norra Lien värdefull skogsmark i Eda kommun - Länsstyrelsen i Värmland 12

13 Nr: 4 Skutan Naturvärdesklass: I NATURRESERVAT Koordinater: , Skydd: Naturreservat Värdetyp: B Z G R Areal: 124 ha Beskrivning: Variationsrikt sprickdalslandskap med hotade och sällsynta arter Områdesbeskrivning Naturreservatet Skutan bildades Området ingår i en trakt som Na turvårdsverket år 2000 pekat ut för dess särskilt värdefulla lövskog. Det avgränsade området innehåller flera nyckelbiotoper och naturvärdesob jekt med lövrik skog, samt ett antal sumpskogar. Skogen består av stora arealer lövrika tallhällmarker med undertryckt, senvuxen gran samt branter rika på lövträd (främst asp). I sluttningar ne danför branterna finns ställvis rikare granskogar med stort inslag av grova lövträd, i svackor och dråg finns klibbalsumpskogar. Området har upp märksammats för sin rikedom på basiska mineral som ger en speciell moss- och kärlväxtflora i och nedom branterna. Områdets svårtillgänglig het med branter och höjdryggar har dock gjort att andra aktiviteter än skogsbruk har varit mycket begränsade. Det kuperade landskapet har även försvårat traditionellt skogsbruk vilket är en av anledningarna till att området hyser gammal skog och höga naturvärden. Reservatet omfattar ett 124 hektar stort område, beläget cirka 6 kilometer söder om Koppom. Skutan är del av en höjdrygg i nord-sydlig riktning med en höjd över havet på mellan 180 och 280 meter. I området finns kraftiga branter åt öster, söder och väster med mestadels beskuggade, mossbevuxna lodytor. Genom ett omfattande, och till övervägande delar rationellt, skogsbruk har många skogsbiotoper och andelen gammal naturskog i skogslandska pet minskat kraftigt i omfattning. För växt- och djurlivet viktiga struktu rer och processer, som var vanliga före ett aktivt brukande av skogen, håller på att försvinna. Bränder och översvämningar är exempel på pro cesser som i naturtillståndet är viktiga för föryngring av skogsekosyste men har i det närmaste upphört. För de arter som är knutna till natur skogsartade lövskogar, med krav som inte tillgodoses i den brukade sko gen, är ytterligare reduktion av biotopareal troligen förödande för deras långsiktiga överlevnad. Skogsbruk i de naturskogsartade bestånden skulle därför vara ett allvarligt hot mot bevarandet av den biologiska mångfal den i området. De rödlistade arter som förekommer i reservatet är främst knutna till den gamla senvuxna granskogen med sitt värdefulla inslag av gamla grova lövträd. Vedtrappmossa (Anastrophyllum hellerianum), broktagel (Bryo ria bicolor), violettgrå tagellav (Bryoria nadvornikiana), grön sköldmos sa (Buxbaumia viridis), aspgelélav (Collema subnigrescens), raggbock (Tragosoma depsarium) och tretåig hackspett (Picoides tridactylus) är några av de rödlistade arter som förekommer i området. Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin 13

14 Området är av Länsstyrelsen bildat till ett naturreservat. Området har höga naturvärden, t.ex. förekomst av hotade arter och ovanliga skogliga strukturer. Området ingår i en trakt som Naturvårdsverket år 2000 pekat ut för dess särskilt värdefulla lövskog. Området har skogstyper som är kraftigt underrepresenterade på re gional och nationell nivå. Området kompletterar andra avsatta skogsområden, både statligt skyddade och frivilligt avsatta. Området ingår i en s.k. värdetrakt där ett kluster av värdefulla om råden förekommer i landskapet. Området har i den kommunala översiktplanen utpekats som ett Nolldecibel-område. I dessa områden skall den orörda miljön be varas och här tillåts bland annat inte ny bebyggelse, ändrad använd ning av befintlig bebyggelse eller nya vägar. Hotbild Området är skyddat via bildandet av naturreservatet Skutan, Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer Vid bildandet av naturreservatet arbetade länsstyrelsen fram en kryptogamflora (svampar och växter som sprider och förökar sig med sporer) skötselplan för naturreservatet Skutan som länsstyrel sen skall utföra och ansvara för. Övrigt: Inom reservatet finns en gammal drivningsväg för häst samt en pilgrims led. Källförteckning: Beslut, Bildande av Naturreservatet Skutan, Eda kommun Länsstyrelsen i Värmland 14

15 Nr: 5 Gråberget Naturvärdesklass: I NATURRESERVAT Koordinater: , Skydd: Naturreservat Värdetyp: B Z G R Areal: 132 ha Beskrivning: Bergsbranter och rasbranter, små skogsbeväxta sprickdalar med rik och äldre hällmarktallskog Områdesbeskrivning Naturreservatet Gråberget bildades Gråberget ligger sydost om Koppom i Eda kommun. Reservatsförslaget, på 132 hektar, har avgrän sats runt ett område med stort antal och areal nyckelbiotoper och natur värdesobjekt och innehåller även ett antal sumpskogsobjekt. I huvudsak består området av de två bergen Svartningen och Gråberget samt området strax nedanför dessa. Området är till stora delar svårtillgängligt för skogs bruk och många av värdena är kopplade till den långa tid av beskogning som därför blivit. Västbranterna av de båda bergen är skarpa med block och lodytor, likaså delar av nordbranten till Gråberget. Den högsta toppen som är belägen på Gråberget ligger på 340 meter, nedanför berget är höj den 240 m. På de flackare topparna finns flera myrar och skogen är till större delen hällmarkstallskog, med inslag av grandråg. Stora delar av området är av naturskogskaraktär och delar av området, 37 hektar, uppfyller definitio nen för EU-habitatet västlig taiga, naturlig gammal granskog. I flera delar av området finns brandspår och bitvis gott om asp. Tallöverståndare är spridda i området och i vissa delar av området finns det gott om död ved. De största värdena finns i de orörda branterna, sumpskogarna, längs bäckdråg och i sprickdalarna. I branterna är luftfuktigheten hög och det finns lodytor och överhäng med rik kryptogamflora, löv samt äldre träd. Floran nedanför branterna är kalkgynnad. Större delen av branterna är klassade som nyckelbiotop och hyser många signalarter samt rödlistade arter. I stora delar av området finns tallar med brandljud, d.v.s. de har va rit med om en brand som skadat en del av trädet och trädet har sedan övervallat skadan. I sprickdalarna är luftfuktigheten hög och det finns gamla grova lavrika lövträd, främst asp. Även här finns många hotade ar ter och en av sprickdalarna är klassad som nyckelbiotop. I sumpskogarna nedanför Svartningen respektive Gråberget är också luftfuktigheten hög och här finns mycket död ved och arter knutna till löv och död ved. De båda sumpskogarna är nyckelbiotoper och i dem finns signal- och rödlis tade arter. Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin Området är av Länsstyrelsen ett reservatsförslag. Området är till stora delar svårtillgängligt för skogsbruk och många av värdena är kopplade till den långa tid av beskogning som därför blivit. Området har höga naturvärden, t.ex. förekomst av hotade arter och ovanliga skogliga strukturer. Stora delar av området är av naturskogskaraktär och delar av områ 15

16 det, 37 hektar, uppfyller definitionen för EU-habitatet västlig taiga, naturlig gammal granskog. Floran nedanför branterna är kalkgynnad. Större delen av branterna är klassade som nyckelbiotop och hyser många signalarter samt rödlistade arter. Hotbild Området är skyddat via bildandet av naturreservatet Gråberget, Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer Vid bildandet av naturreservatet arbetade länsstyrelsen fram en skötselplan för naturreservatet Gråberget som länsstyrelsen skall ut föra och ansvara för. Övrigt Här finns också kulturspår i form av jordkula, skogskojor, fångstgropar samt spår av en gammal väg. På toppen av Gråberget stod det ett bevak ningstorn tidigare som man fortfarande kan se resterna av. Källförteckning Naturvärdesbeskrivning Gråberget, Eda kommun Länsstyrelsen i Värm land Bildandet av naturreservatet Gråberget, Eda kommun. Dnr

17 Nr 6 Kloften Naturvärdesklass: I NATURRESERVAT Koordinater: , Skydd: Naturreservat Värdetyp: B Z G R Areal: 97 ha Beskrivning: Naturskogslik hällmarktallskog och lövrik barrnaturskog Områdesbeskrivning Naturreservatet Kloften(uttal Klöfta ) bildades Det är beläget 8,5 km sydost om Koppom och ligger i en trakt som innehåller ett stort antal och stor areal nyckelbiotoper med lövrik skog. Inom en radie av två mil ligger nio befintliga naturreservat och sju naturreservatsförslag. Kloften är på 97 hektar innefattar toppen av berget Kloften ett antal mindre my rar, del av sprickan ner mot Klofttjärnet samt branten väster om Kloften. Större delen av det föreslagna området är klassat som nyckelbiotop. Stora delar av området är av naturskogskaraktär och delar av området, 68 hek tar, uppfyller definitionen för EU-habitatet västlig taiga, naturlig gammal granskog samt naturlig gammal tallskog. Området är till stora delar svårtillgängligt för skogsbruk och många av värdena är kopplade till den långa tiden av beskogning som åstadkommits med frånvaron av skogsbruk. I de delar där det skett skogsbruk så har det varit i form av plockhuggning/gallring och där finns nu i vissa delar en fin miljö med luckor, åldersskiktning och gammeltallar. Västbranten av berget är skarp med block och lodytor, likaså sprickan ner mot Klofttjär net. Marken nedanför västbranten är frisk till våt och det finns sump skogspartier. I de södra delarna nedanför västbranten är lövandelen hög. På de flackare topparna finns flera myrar och skogen är till större delen hällmarkstallskog, men det finns även områden med högre inslag av gran. Åldern på de äldre tallarna ligger mellan 250 och 300 år. I delar av områ det finns brandspår i form av brända stubbar. Död ved finns i större delen av området och i vissa delar finns det gott om död ved, bl.a. i form av torrakor, lågor av gran, björk och tall samt torrträd och döende träd. Top pen av berget ligger 300 meter ovanför havet, de lägre delarna bara 190 meter över havet. Berggrunden består av sura vulkaniter och av förgnejsad granit och jord arten utgörs av morän på berghäll. Den karga växtmiljön innebär att tal larna och granarna på berget är senvuxna. Kloftens västliga brant är bitvis skarp med block, lodytor och klipp språng. Nedanför branten finns det en bäck, surdråg, sumpskogs- och myrpartier och luftfuktigheten är hög. Bäcken är bitvis underjordisk och bitar av marken är källpåverkad. Boniteten nedanför branten är hög och en del av granarna är grova och en del är gamla och senväxta. Vid borr ning av en gran fann man att den var ca 160 år gammal. I den djupt nedskurna sprickan i berget mot Klofttjärnet rinner en mindre bäck som bitvis är underjordisk. Luftfuktigheten är hög och det finns många luftfuktighetskrävande mossor. Kanterna till sprickan är ca meter höga lodytor och i dalgången ligger stora mossklädda block. 17

18 Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin Området är ett av länsstyrelsen förslag till naturreservat och besitter unika värden som bör bevaras på sikt. Kloften skall betraktas som en ur naturvårdssynpunkt mycket värdefull del av ett större skogs landskap. Inom en radie av två mil ligger nio befintliga naturreservat och sju naturreservatsförslag. Detta skapar en hög koncentration på av livsmiljöer som ger arterna en större chans till långsiktig överlev nad. Större delen av det föreslagna området är klassat som nyckelbiotop. Kloften ingår i ett större område som Naturskyddsföreningen i Sve rige kartlagt och som klassas inneha lämpliga miljöer för vitryggig hackspett (Dendrocopos leucotos). Skogen har naturskogskvalitéer och kombinationen av block och lo dytor, fuktiga miljöer och gammal granskog samt solexponerade branter och tallågor gör området till en viktig livsmiljö för många arter. Området har ett stort värde för fågelfaunan genom sin rika variation på naturtyper, vilket ger speciella förutsättningar som livsmiljö för t.ex. hackspettar. Hotbild Området är skyddat via bildandet av naturreservatet Kloften, Skötsel/Åtgärder/Rekommendation Vid bildandet av naturreservatet arbetade länsstyrelsen fram en skötselplan för naturreservatet Kloften som länsstyrelsen skall utfö ra och ansvara för. Övrigt Utsikten från den sydvästra delen av området är vacker och väl värd ett besök. Området är relativt lätt att vandra i, trots det kuperade landskapet. Tystnad råder vid Kloften, frånvaron av buller och annan konstlat ljud be ror på områdets avskildhet långt från större allmänna vägar och den ringa förekomsten av bebyggelse. Källförteckning Naturvärdesbeskrivning Kloften, värdefull skogsmark i Eda kommunlövskogar med höga naturvärden i Värmland Lämpliga miljöer för vit ryggig hackspett, Naturskyddsföreningen i Värmland Bildandet av naturreservatet Kloften, Eda kommun. Dnr

19 Nr: 7 Kvickneåsen FÖRSLAG TILL NATURRESERVAT Naturvärdesklass: I Koordinater: , Skydd: Reservatsbildning pågår Värdetyp: B Z G R Areal: ca ha Beskrivning: Området består av dominerande granskog med varierande inslag av främst asp och björk. Granskogen är grov och oskött, ställvis hänglavsrik. Områdesbeskrivning Området Kvickneåsen, föreslås av länsstyrelsen som naturreservat. Kvickneåsen ligger ca 7 km nordost om Charlottenberg. Den har som värdekärna länets tredje största nyckelbiotop på knappt 70 hektar. Kvick neåsen ligger i en s.k. vitryggstrakt enligt en kartering av lövrik skog i västra Värmland som utförts av Skogsstyrelsen och Naturskyddsförening en i länet. Stora delar av området har rikligt med död ved i form av högstubbar, barkborredödade stående torrgranar och lågor av främst gran, björk och asp. Det är gott om grova träd. De senaste decennierna har i princip inga skogsbruksåtgärder utförts i området med endast uttag av ett fåtal vindfällen. Nyckelbiotopen är klas sad som lövrik barrnaturskog. Området består av dominerande granskog med varierande inslag av främst asp och björk. Granskogen är grov och oskött, ställvis hänglavsrik. Den rika förekomsten av grova lövträd och död ved gör Kvickneåsen extra intressant med avseende på kryptogamer och vedinsekter. Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin Området är ett av länsstyrelsens förslag till naturreservat och besitter uni ka värden som bör bevaras på sikt. Kvickneåsen skall betraktas som en ur naturvårdssynpunkt mycket värdefull del av ett större skogslandskap av följande anledningar: Större delen av det föreslagna området är klassat som nyckelbiotop. Området har ett stort värde för fågelfaunan genom sin rika variation på naturtyper, vilket ger speciella förutsättningar som livsmiljö för t.ex. hackspettar. Kvickneåsen är länets tredje största nyckelbiotop på 68,2 hektar. Kvickneåsen ligger i en s.k. vitryggstrakt. Nyckelbiotopen är klassad som lövrik barrnaturskog. Den rika förekomsten av grova lövträd och död ved gör Kvickneå sen extra intressant med avseende på kryptogamer och vedinsekter. Området har gynnsam livsmiljö för skogshönsen tjäder (Tetrao uro gallus) och järpe (Bonasa bonasia). Området, tillsammans med andra skyddade skogsmiljöer, ger goda förutsättningar för ett långsiktligt bevarande av hotade och sällsynta arter. Hotbild Skogsbruk och andra företag som kan ha en negativ inverkan på mark, flora eller fauna. 19

20 Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer Att länsstyrelsen bildar ett naturreservat av området och upprättar en skötselplan. Övrigt: Observationer av tretåig hackspett (Picoides tridactylus), gråspett (Picus canus) och mindre hackspett (Dendrocopos minor) har påträffats. Hittills har 10 rödlistade arter observerats i området. Återväxten av asp är klen beroende på det hårda betestrycket av älg (Alces alces). Källförteckning Kvickneåsen, värdefull skogsmark i Eda kommun, Länsstyrelsen Lövskogar med höga naturvärden i Värmland Lämpliga miljöer för vit ryggig hackspett, Naturskyddsföreningen i Värmland 20

21 Nr: 8 Bö-Styggetjärnet Naturvärdesklass: II NYCKELBIOTOPER Koordinater: , 1283 Skydd: saknar skydd Areal: ca ha Värdetyp: B Z G (R) Beskrivning: Nyckelbioper, tjäderbiotop, naturskogsartat hällmarktallskog. Områdesbeskrivning Området innefattar bl.a. fem nyckelbiotoper om en total yta av ca 30 ha. De fem nyckelbiotoperna vittnar idag om områdets höga naturvärden som besitter höga naturkvalitéer samt goda biotoper för tjäder (Tetrao urogal lus). Ett annat för området intressant objekt, Örnhöjden, som ligger allde les öster om nyckelbiotoperna ingick som ett naturvårdsobjekt vid natur vårdsinventeringen Då utgjordes Örnhöjden av gammal natur skogsartad hällmarkstallskog. Örnhöjden utgörs av en bergstopp och är en av kommunens högsta toppar med sina 346 m.ö.h. Nyckelbiotoperna ligger i nära anslutning till Bö-Styggetjärnet och Horn tjärnet. Nyckelbiotoperna karakteriseras av stor sammanhängande äldre tallskog. På vissa lokaler finns tallar som är år gamla. Det före kommer även inslag av gamla aspar. Området har fina naturskogskvalité er. Området är väl lämpat för tjäder och troligen förekommer tjäderspel inom området. Det finns gott om lågor i olika nedbrytningsstadier. Flera sällsynta och hotklassade svamp- och lavarter är påträffade. Området har stort värde för framtiden och bör utvecklas fritt. På Örnhöjdens östra sida finns en liten fuktig ravin. Övergången mellan hällmark och myr är skarp. Ett stort antal sprickor går i nord- sydlig rikt ning över berget. I sprickorna finns ofta små kärr och sumpskogar. På toppen av berget dominera hällmarktallskog, med inslag av björk och gran. Tallarna är smala och knotiga och antagligen mycket gamla. Den låga tillväxten på den torra hällmarken gör att träden är små trots hög ål der. I väster sluttar berget brant ned mot ett kärrområde. Kärret omges av tallskog på torr hällmark. Området hade 1987 mycket få kulturspår, stubbar och andra kulturläm ningar är ytterst sällsynt. Skogen karakteriserades som naturskog. På grund av naturskogskaraktären är området landskapsestetiskt mycket till talande. Brandljud saknades helt, vilket kan förklaras med att området omges av många blöta kärr, som effektivt hindrade spridning av bränder. Utanför området är skogen kraftigt påverkad av avverkningar och gall ringar. Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin Områdets fem nyckelbiotoper vittnar om höga naturvärden. Stor sammanhängande äldre tallskog, en del riktigt gamla tallar ( år). Området har mycket goda biotoper för tjäder. Örnhöjden stoltserar med en av kommunens högsta punkter, 346 m.ö.h. Området besitter en känsla av vildmarkskaraktär. Tystnad och utsikt 21

22 över stora naturområden utan tecken på mänsklig aktivitet är unika egenskaper i dagens samhälle. Hotbild Skogsbruk och andra företag som kan ha en negativ verkan på mark, flora eller fauna. Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer Att länsstyrelsen bildar ett naturreservat av området och upprättar en skötselplan. Skogsstyrelsen skall göra området till biotopskyddsområde eller att tillsammans med markägarna träffar ett naturvårdsavtal för att beva ra området intakt. En uppföljning av Örnhöjdens naturkvalitéer från naturvårdsinven teringen 1987 bör genomföras, mycket kan ha hänt med de natur kvalitéer som då registrerades. Ett större sammanhängande område med lämpliga biotoper för bl.a. tjäder bör prioriteras i kommunen. Källförteckning Nyckelbiotop 11B 7g, nr 02 Nyckelbiotop 11B 7g, nr 05 Nyckelbiotop 11B 7g, nr 19 Nyckelbiotop 11B 7g, nr 06 Nyckelbiotop 11B 7g, nr 01 Naturvårdsinventering

23 Nr 9 Påterudsskogen Naturvärdesklass: I NATURRESERVAT Koordinater: , Skydd: Naturreservat Areal: 22 ha Värdetyp: N B Z G (R) Beskrivning: Skogsmark med gammal lövträdsrik barrskog Områdesbeskrivning Det 22 ha stora naturreservatet Påterudskogen bildades Syftet med naturreservatet är att bevara den biologiska mångfalden och bevara och skapa nya livsmiljöer för skyddsvärda arter. Påterudsskogen är ett kuperat och varierat område som sträcker sig från sjön Rövattnet i öster till Tis selmossarna i väster. Naturreservatet ligger en bit från väg vilket gör det relativt svårtillgängligt. Området kan delas upp i tre delar som karaktäriseras av olika naturtyper. Ett område närmast Rövattnet klassas som barrskog som är självföryng rad. Vid en brant som vetter mot sjön ökar lövinslaget. Ett andra delområ de klassas som fuktig barrskog som består av en fuktig ö i Rövattsmos sen. Det tredje delområdet klassas som lövträdsrik barrskog i kuperad ter räng. På höjdryggarna växer främst tall, ofta på ljungklädda hällmarker. I sluttningarna ökar graninslaget och nere i svackorna rinner små bäckar genom fuktiga partier. Andelen asp är störst i de västra delarna, där det också finns spår av brand i gamla stubbar. Området är bitvis rikt på död eller döende ved i form av lågor och torrträd. Området är till största delen klassat som nyckelbiotop och resten av skogen är klassad som naturvär desobjekt enligt nyckelbiotopinventeringen. Skogen består främst av lövträdsrik äldre barrskog med inslag av död och döende ved, lövträd och gamla grova träd. Lövträden består främst av gammal, grov asp. Sluttningarna hyser granbestånd, i en del fall av höga boniteter, särskilt i nedre delar av längre sluttningar där berggrunden in nehåller basiskt mineral. Kulturhistoriska bevarandevärden Påterud ligger i en gränstrakt som före 1551 hörde till Dalsland och det finns uppgifter om att trakten ännu tidigare tillhörde Norge. På grund av att området ligger nära gränsen så finns det många historier om händelser i skogarna under andra världskriget. Bl.a. figurerade Näverlidskojan i en historia om en spion. Vid Näverlidskojan, som ligger söder om reservatet, pågick kolning under 40-talet. Dessutom fanns sätrar och tjärbränneri i närheten. Skogsbruk har bedrivits i området men i gamla tider var det till husbehov som byggnadsvirke och ved. Först efter att skogen 1843 skifta des kom avverkningar igång i något större skala. Terrängen försvårade dock transport av virke, man kunde dock använda sig av vattendragen i området till flottning. Flottningen upphörde så sent som 1962 och därefter transporterades virket via skogsbilvägen som blev färdig Skogsar betarna bodde i kojor där det fanns stall med plats för hästarna. På 40och 50-talet kom det huggare från Danmark, Österrike och många andra länder för arbete i skogen runt Påterudsskogen. 23

24 Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin Påterudsskogen är ett av kommunens naturreservat och besitter unika vär den som måste bevaras långsiktigt. Området skall betraktas som en ur na turvårdssynpunkt mycket värdefull del av ett större skogslandskap av föl jande anledningar: Området har en värdefull, äldre, lövträdsrik barrskog som är en bristvara i det moderna skogsbruket. Viktiga strukturer som död ved, lövträd och gamla grova träd gör att området är en viktig livsmiljö för vitryggig hackspett (Dend rocopos leucotos) och arter med samma krav på sin omgivning. Området har eldhärjats och är därmed rikt på asp. Det förekommer ett flertal hotade arter samt signalarter i området, bl.a. tretåig hackspett (Picoides tridactylus), större flatbagge (Peltis grossa), brunpudrad nållav (Chaenotheca gracillima), lunglav (Lo baria pulmonaria), vedtrappsmossa (Anastrophyllum hellerianum) och kandelabersvamp (Artomyces pyxidatu). Ingår som en del i ett större storområde för vitryggig hackspett. Sto rområdet är en strategi för att skapa en mosaik över ett större områ de som hyser goda biotoper för den vitryggiga hackspettens möjlig het till överlevnad. Hotbild Området är skyddat via naturreservatet. Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer Vid bildandet av naturreservatet arbetade länsstyrelsen fram en skötsel plan för Påterudsskogen som länsstyrelsen skall utföra och ansvara för. Källförteckning Remiss , Påterudsskogen, Eda kommun. Dnr Bildandet av naturreservatet Påtersudsskogen, Eda kommun 24

25 Nr: 10 Kronefjället Naturvärdesklass: I NATURA 2000-OMRÅDE Koordinater: , Skydd: Natura 2000, biotopskydd och naturvårdsavtal Värdetyp: N B Z G R Areal: ca 22 ha Beskrivning: Mäktiga branter och sprickdalar med hög luftfuktighet, utsiktsplats och vandringsled Områdesbeskrivning Kronefjället fastställdes 2006 av länsstyrelsen till ett Natura 2000-områ de. Kronefjället har genom sin karaktär mycket höga naturvärden. Områ det utgör viktig en lokal för flera hotade och sällsynta arter främst av mossor och lavar men även kärlväxter, insekter och fåglar. Enligt moss experten Sven Fransson, Arvika, utgör Kronefjället en av de finaste mosslokalerna i västra Värmland. Området utgörs av två områden med en sammanlagd yta av ca 41 ha som är skyddade via biotopskydd. Det imponerande bergsmassivet utgör en västbrant som sluttar ned mot sjön Björklången. I mitten finns en granskogsdominerad djupt nedskuren svacka där en bäck rinner ned mot sjön. Svackan karakteriseras av stora bergsbranter och klippstup, vilket erbjuder skyddade växtplatser med hög och jämn luftfuktighet. Det finns gott om död ved. Omgivningarna runt svackan växlar kraftigt mellan branter, sprickdalar, rasbranter och höjder. Förekomst av brandljud och brända stubbar indikerar tidigare bränders framfart. Ned mot svackorna avlöses tallen av gran och lövträd. Lövträds inslaget består av asp, björk och lind. Flera ovanliga mossor och lavar har påträffats. Flera arter är knutna till aspar. I Kronofjällets rasbranter på träffas den hotade nordiska klipptussen (Cynodontium suecicum), en mos sa som föredrar beskuggade lodytor skyddade från sol och vind. Här finns även det enda kända fyndet i Värmland av den hotade spindelmossan (Cololejeunea calcerea). Den västligaste delen av Kronefjället utgörs av ett urskogsartat barrskogs bestånd med dominans av tall. Inslaget av död ved i form av lågor och döda stående träd är stort. På de bergbundna partierna finns flera mycket gamla tallar. Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategi Kronefjället är ett av fem Natura 2000-områden i Eda kommun. Området utgör en viktig lokal för flera hotade och sällsynta arter främst av mossor och lavar men även kärlväxter, insekter och fåg lar. Enligt mossexperten Sven Fransson, Arvika, utgör Kronefjället en av de finaste mosslokalerna i västra Värmland. Signalarter och rödlistade arter som stuplav (Nephroma bellum), skinnlav (Leptogium saturninum), baronmossor (Anomodon sp.) på träffas. Signalarterna indikerar lång skoglig kontinuitet både vad gäller barr- och lövträd men även olika former av död ved. Sig nalarterna indikerar även att området har hög och jämn luftfuktig het. Förekomst av den fridlysta mossan nordisk klipptuss. Artens krav på livsmiljö som trädbeskuggade bergsbranter av silikatbergarter, 25

26 sprickor med översilning är sådant som området besitter. Från toppen av Kronefjället, som kan nås via en vandringsled, finns en storslagen utsikt över bygden. Hotbild Skogsbruk och andra företag som kan ha en negativ verkan på mark, flora eller fauna. Mossan nordisk klipptuss hotas av att träd framför bergsbranterna avverkas så att växtplatsen exponeras för sol och vind. Arten för svinner om exponeringsskyddet tas bort. Natura 2000-området Kronefjället är skyddat av Skogsstyrelsen via biotopskydd enligt överenskommelse med markägarna. Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer Biotopskydd medför att marken inom avtalsområdet skall vara opå verkad. Dock har Skogsstyrelsen möjlighet att bedriva naturvårdan de åtgärder i området. Några ytterligare inventeringar/komplette ringar för området är inte aktuella. Övrigt Den sällsynta mossan nordisk klipptuss förekommer på ca 100 lokaler i Sverige. Sydvästra Värmland har den sydligaste utbredningen och Värm land är ett av de landskap som har flest lokaler med förekomst av arten. Källförteckning Bevarandeplan Natura 2000, Kronefjället, Eda kommun, Värmlands län 26

27 Nr 11 Skårsjöbranten Naturvärdesklass: I NATURA 2000-OMRÅDE Koordinater: , Skydd: Natura 2000, biotopskydd och naturvårdsavtal Värdetyp: N B Z G (R) Areal: ca 3 ha Beskrivning: Bergsbrant med mossbelupna lodytor, blockrika branter med gamla tallar och senvuxen gran Områdesbeskrivning Skårsjöbranten fastställdes 2006 av länsstyrelsen till ett Natura 2000-om råde. Syftet med Natura 2000-området är att upprätthålla så kallad gynn sam bevarandestatus för ingående naturtyper och arter. Det ca 3 ha stora området består av en östvänd bergsbrant med mossbe lupna lodytor. Den södra delen av branten är blockrik. Mossrikedommen är stor. I den övre delen av branten består skogen av gamla tallar med väl utvecklad barkstruktur, vissa riktigt gamla och knotiga. Inslag av senvux en gran förekommer. Nedanför branten breder en skogklädd platå ut sig för att sedan i öst slutta ned mot Gettjärnsbäcken. Skogen närmast bran ten består främst av gamla grova granar med inslag av asp och grova säl gar. Vissa av sälgarna har riklig förekomst av den rödlistade lunglaven (Lobaria pulmonaria). Gettjärnsbäcken är en fin skogsbäck med förekomst av öring. På den öst ra sidan av bäcken är terrängen relativt flack. Flera kulturlämningar i form av husgrund, stengärdsgårdar samt odlingsrösen finns i området, vil ka har tillhört Strömsmarkssätern. Säterns gamla odlingsmarker är delvis igenväxta med lövträd, framförallt asp, sälg och björk, samt delvis plante rade med gran. En naturvårdsavverkning har genomförts, där en stor del av de planterade granarna avverkades. Varierande trädslagssammansätt ning och bestånd med lång kontinuitet i kombination med kulturlämning arna ger området höga bevarandevärden både ur natur- och kulturvärdes synpunkt. De gamla träden och det höga inslaget av lövträd gynnar för utom många mossor och lavar många hålbyggande fåglar. Inslaget av sälg bidrar till en god insektsförekomst, vilket i sin tur gynnar fågellivet. Vi dare gynnar den goda tillgången på död ved i olika former samt bergs branten ett stort antal mossor, lavar och vedsvampar. Motivering till varför området ingår i naturvårdsstrategin Skårsjöbranten är ett av fem Natura områden i Eda kom mun. Området hyser representativa delar av naturtypen västlig taiga, dvs. naturlig gammal skog med lång skogskontinuitet Skogen har en varierande trädslagsblandning med god tillgång på lövträd, vilket gynnar insektslivet och därmed fågellivet samt hål byggande fågelarter som t.ex. hackspettar. En stor del av träden är gamla och den rika moss-svamp- och lav floran (kryptogamer) vittnar om lång skoglig tillväxt utan mänsk lig påverkan. Exempel på naturtypiska arter som förekommer i området är garnlav (Alectoria sarmentosa), lunglav (Lobaria pul monaria), stuplav (Nephroma bellum), bårdlav (Nephroma paile 27

28 ie) och vedticka (Phellinus viticola). Flera signalarter som platt fjädermossa (Neckra complanata), grovfjädermossa (Neckra crisp,), luddlav (Nephroma resupinatum) och korallblylav (Par meliella triptophylla) förekommer. Förekomst av den fridlysta mossan nordisk klipptuss (Cynodonti um suecicum). Artens krav på livsmiljö är trädbeskuggade bergs branter av silikatbergarter vilket området besitter. Hotbild Skogsbruk och andra företag som kan ha en negativ verkan på mark, flora eller fauna. Mossan nordisk klipptuss hotas av att träd framför bergsbranterna avverkas så att växtplatsen exponeras för sol och vind. Arten för svinner om exponeringsskyddet tas bort. Natura 2000-området Skårsjöbranten är skyddat av Skogsstyrelsen genom biotopskydd och naturvårdsavtal med markägarna. Skötsel/Åtgärder/Rekommendationer Biotopskydd och naturvårdsavtalen medför att marken inom avtals området skall vara opåverkat. Dock har Skogsstyrelsen möjlighet att bedriva naturvårdande åtgärder i området. Några ytterligare in venteringar/kompletteringar för området är inte aktuella. Övrigt Den sällsynta mossan nordisk klipptuss förekommer på ca 100 lokaler i Sverige. Sydvästra Värmland har den sydligaste utbredningen och Värm land är ett av de landskap som har flest lokaler med förekomst av arten. Källförteckning Bevarandeplan Natura 2000, Skårsjöbranten, Eda kommun, Värmlands län 28