NaturPärlor. i Eda Kommun

Transkript

1 NaturPärlor i Eda Kommun 1

2 Svinryggen, är en brant sandig ås som är en isälvsavlagring sedan istiden, då Norges största älv, Glomma passerade genom dalgången på sin väg mot Vänern. Svinryggen ligger i anslutning till skjutbanan vid Kulleberget i Charlottenberg. Bilden är tagen i början av 1900-talet. Notera tallarna som ser ut att vara i 50-årsåldern. På näst sista sidan ser du hur Svinryggen ser ut 2009.

3 Tack för att vi får visa dig några av Edas unika naturområden. Välj och vraka bland det som passar dig bäst. Tillåt dig en härlig naturupplevelse, men tänk på att bilder inte ger en sann naturupplevelse; för det krävs syn- och hörselintryck på plats. NaturPärlor i Eda Kommun Vill du välja mellan fler naturobjekt kan du läsa i bilagan med områdesbeskrivningar till Eda kommuns naturvårds strategi. Där finns det 45 naturområden att botanisera i. Både Naturvårdsstrategin och fler exemplar av Naturpärlor kan du hämta i Eda kommuns växel eller på kommunens hemsida under naturvård. Innehåll 4 Säterleden 7 Vildmarksområdet Fogdegroparna 10 Naturreservatet Gullrosas berg 12 Bysjöns fågeltorn 14 Jösseälven, Häljebodaforsen 16 Ängsmarken i Boda, Skillingmark 18 Naturreservatet Gråberget 20 Kloften 22 Naturreservatet Skutan 24 Billan 27 Fågelåsen - Utsiktstornet i Skillingmark 28 Tallmon 3

4 Säterleden Säterleden är en kuperad och vacker vandringsled som följer den gamla Sätervägen mellan Remjängssätern och Remjängs vattensåg och spånhyvel. Vandringsleden är cirka sju kilometer lång och går till stor del genom obruten vildmark. Leden korsas av två skogsvägar vilket gör att du kan vandra en kortare sträcka. Det går också bra att bara besöka Remjängs vattensåg, spånhyvel och Remjängssätern med bil. Remjängstrakterna har en rik flora och fauna med varierande naturtyper såsom barrnaturskog, tallskog, sumpskog, småsjöar, tjärnar och myrar. Du kan få syn på spår efter varg, lo och björn. Se upp när du går längs med leden, för plötsligt kan du råka skrämma upp en tjäder, det kraftiga brak som en tjäder lämnar efter sig i flykten kan skrämma den modigaste. Har du tur kan du också få se en kungsörn segla förbi i skyn, och övernattar du i sätern Kanske du hör vargen yla eller någon annanstans in närheten kanske du hör vargen yla. Remjängssätern från 1700-talet var en av Sveriges sydligaste fäbodar och fäboddriften pågick fram till slutet av 1920-talet. Den gamla landsvägen, som går från Remjängs by till Remjängs sätern, var i äldre tider den naturliga förbindelsen mellan sock- Hästar ute på bete på sätervallen. En knuttimrad stuga har byggts där det gamla eldskjulet från 1700-talet tidigare stod. 4

5 Remjängs vattensåg och spånhyvel. narna Järnskog och Östervallskog. Då fäboddriften var igång hölls kor och getter på sätern. Säterleden och Sätern har under de senaste åren rekonstruerats av Remjängs byalag och gamla naturvärden har återskapats så som de såg ut när sätern var i drift. Så efter cirka åttio år betas återigen sätervallen av får, hästar och getter. Vid sätern kan du övernatta eller vila ut efter vandringen genom ett stycke kulturhistoria med unika naturupplevelser. För övernattning eller guidning: kontakta Jackie Zetterberg, , Fåren är tillbaka och betar på sätervallen. i 5

6 m 1. Remjängs vattensåg (Perssågen) steckehyveln. 2. Säterleden (Blå markering). 3. Lonkens sten. 4. Köja. 5. Skavvålen (fiskevatten). 6. Näversjön (rastplats). 7. Malis-sten. 8. Rismyren. 9. Remjängssätern. 10. Nordlisätern. 11. Fjällvägen (till Remjäng)

7 Vildmarksområdet Fogdegroparna Fogdegroparna liknar rena rama vildmarken med få bilvägar eller andra spår av mänsklig aktivitet. Här råder tystnaden och lugnet, vilket är ovanligt på dessa breddgrader. Området erbjuder dig många olika naturupplevelser, till exempel naturreservatet Norra Lien och de stora orörda mossarna Fogdegropsmossarna, Storemossen och Amundsmossen. Området erbjuder dig många olika naturupplevelser En unik bild i Sverige. Björnspår (överst) och vargspår på samma bild. Bilden är tagen i "Vildmarksområdet Fogdegroparna". 7

8 Död ved i fuktig miljö är en förutsättning för många hotade arter. Mossarna bildar tillsammans ett mycket stort myrområde med mängder av kärr, dråg (en mycket vattenrik del av en myr), gölar, myrholmar och små tjärnar, som saknar motstycke i Eda. Området ligger högt (cirka 320 m.ö.h.) det vill säga över den högsta kustlinjen och har alltså inte eroderats av havet. Intill de stora mossarna kan du få syn på fåglar som är mycket känsliga för störningar, till exempel ljungpipare (Pluviallis apricaria), tjäder (Tetrao urogallus), smålom (Gavia stellata), 8 storspov (Numenius arquata). På den här höga höjden är klimatet ganska kärvt och snön är ofta djup på vintern. Säterleden (se sid 4), skär genom området mellan Remjäng förbi Långevattnet till Remjängsätern. Remjängstrakterna har en rik flora och fauna och består av varierande natur typer med barrnaturskog, tallskog, sumpskog, småsjöar, tjärnar och myrar. Med jämna mellanrum ser man en kungsörn glida förbi på himlen och har du tur ser du spår efter varg, lo och björn. Från och till använder en vargflock området som revir och fler än en varglya har grävts fram i markerna. Övernattar du i Remjängsätern eller någon annanstans i området får du kanske höra en vargflock yla. i

9 9

10 Naturreservatet Gullrosas berg Gullrosas berg fick sitt namn efter en av de kor som gick på bete här och som olyckligt störtade nedför en brant; branterna är typiska för sprickdalslandskapet. Gullrosas berg användes som betesmark ända in på 1960-talet. Man kan fortfarande se spår efter bete, bland annat alla gamla döda eller döende enar. Skogsbetet bedrevs mer eller mindre inom hela området. Sprickdalslandskapet ger dig möjlighet till strapatsrika vandringar genom lövrika barrskogar, tallklädda åsar, djupa granskogar, branter med artrika lodytor, sumpskogar och våtmarker. Kyrkleden, en vandringsled mellan Skillingmarks kyrka och Adolfsfors kyrka, passerar delvis genom reservatet. Tack vare den omväxlande naturen är det möjligt för en mängd olika djur och växter att leva här. På en del gamla stubbar (brandstubbar) ser du spår av skogsbränder. Brandstubbarna visar framförallt att åsarna har drabbats av skogsbrand. Det 53 hektar stora naturreservatet ligger cirka en kilometer sydost om Skillingmark och är lättast att nå från vägen. Hela området är kuperat och består av nord-sydliga sprickdalar med mellanliggande tallbevuxna höjdryggar. Reservatet ligger ungefär 180 meter över havet och högsta åsen når upp till 250 meter. Möjlighet till strapatsrika vandringar Här trivs flera hotade arter, som exempelvis norsk näverlav, nordisk klipptuss (mossa), gräddticka och tretåig hackspett. Dessutom kan du tidiga vårmorgnar få se både tjäder- och orrspel. i Död ved och fuktig miljö är förutsättningar för många hotade arter. 10 Karakteristiska hackmärken efter tretåig hackspett på en gran. De ringar granstammar med små hackhål. Branter och lodytor kännetecknar miljöer i naturreservatet Gullrosas berg.

11 11

12 Bysjöns fågeltorn Norra delen av Bysjön, vid Lerot, är ett av Edas bästa fågelområden. Eftersom viken är relativt långgrund växer mycket vass här med många häckande och rastande fåglar. Sedan några år tillbaka betar nötkreatur på stranden vilket lockar till sig fåglar, framförallt vadare. Ett fågeltorn för allmänheten står i kanten av en lövrik strandskog. Flera arter har observerats från fågeltornet, bland annat brun kärrhök, blå kärrhök, enkelbeckasin, fiskgjuse, flodsångare, kornknarr, rördrom, skogsduva, grågås, vigg, med flera. Numera häckar grågäss här, vilket är ovanligt i Eda. Området är välbesökt av fåglar, framförallt som rastplats vid vår- och höststräckningarna. Fågeltornet är lättillgängligt och du behöver inte vara en inbiten fågelskådare för att kunna ta del av det rika fågellivet. Med en enkel kikare kan du förutom fåglar även njuta av utsikten från fågeltornet. Ett av Edas bästa fågelområden Bysjön är Edas tredje största sjö och en av de artrikaste. Den är också en av de bästa fiskesjöarna där du kan få abborre, gädda och gös. Sjöns norra del är en grund och näringsrik (eutrof) slättsjö. Området är ett viktigt lekområde för flera fiskarter, bland annat gös, gädda och abborre. Grundområdet är dessutom gynnsamt för de flesta fåglar som lever vid vatten. Vy över Bysjön från fågeltornet. 12

13 13

14 Jösseälven, Häljebodaforsen Jösseälven vid Häljeboda är en del av ett vattendrag som mynnar i Glafsfjorden. Sträckan går mellan sjöarna Vällen och Borgsjön och består av två forsar som avgränsas av sjön Flan. De kraftiga forsarna är kommunens största och viktiga lekområden för Borgsjöns sjövandrande öring bestånd. Denna oreglerade forssträcka är en pålitlig plats för strömstare. På älvens sidor breder ett vackert, välskött och öppet odlingslandskap ut sig med en stark kulturprägel. Att sitta under varma majkvällar bland betande kor och se när öringen jagar insekter över vattenytan, är en källa för välmående. Detta kan du uppleva vid Häljebodaforsen. Laxöring på väg att ta en sjösandslända (Ephemera vulgata). Jösseälven bjuder på medelsvår paddling på en sträcka om 110 km, som passerar genom både Norge och Sverige. Jösseälven i vinterskrud, Häljeboda. 14

15 15

16 Ängsmarken i Boda, Skillingmark Ängsmarkerna på cirka tio hektar runt två gårdar vid Bråten i Skillingmark är botaniskt mycket intressanta på grund av sin artrikedom. Dessutom är de bra exempel på ogödslad ängsmark. Hackslåtterängen är Edas artrikaste och mest välhävdade. Den har också ett stort kulturhistoriskt värde i och med att den har brukats på samma sätt under mycket lång tid, vilket är mycket ovanligt för dagens odlade marker. Gammal ängsmark ger dessutom bra förutsättningar för ett rikt och annorlunda insektsliv. Området sluttar svagt åt öster. Marken är något kuperad med enstaka berghällar som syns på toppen av kullarna. Jordarten är morän med mycket sand och sten. Därför är marken ganska torr. Ett litet område slås för hand med lie eller slåtterbalk. Dessa, så kallade hackslåtterängar, har hävdats på samma sätt under mycket lång tid. Ingen konstgödsel har använts, vilket framgår av att det inte växer hundloka eller hundäxing på ängarna. Ängsfloran har uppkommit naturligt. Typiska vallväxter som timotej, rödklöver och ängskavle saknas eller växer i endast liten omfattning. På vissa ställen längs gränserna mellan ägorna finns stengärdesgårdar och stenrösen. Arter som trivs på ängarna är bland annat slåttergubbe (Arnica montana), brudborste (Cirsium helenioides), nattviol (Platanthera bifolia), rödkämpar (Plantago media), smörboll (Trollius europaeus), jungfrulin (Linum usitatissimum), jungfru marie nycklar (Dactylorhiza maculata), vitpyrola (Pyrola rotundifolia) med flera. Väl hävdade ängar vid Bråten med stor artrikedom. 16

17 17

18 Naturreservatet Gråberget De två bergen Svartningen och Gråberget dominerar det 127 hektar stora reservatet, som är ett naturskönt område med vildmarkskänsla. Gråberget stoltserar med sina 340 meter över havet, men innebär att delar av området är svårtillgängligt. Båda bergens västbranter är skarpa med block och lod ytor. Delar av Gråbergets nordbrant har samma utseende. Där kan du vandra bland myrar, hällmarktallskogar med inslag av grandrågar som liknar gammal naturskog. Att marken har nyttjats sedan lång tid visar de tre fångstgroparna. Spår efter mänsklig aktivitet finns även i form av en gammal körväg samt rester av skogskojor och en jordkula. På toppen av Gråberget stod det tidigare ett bevakningstorn och man kan fortfarande se resterna. Gråberget höjer sig hundra meter över omgivningarna. Utsikten är magnifik. Det finns planer på en tre kilometer lång stig genom reservatet. Vandra genom reservatet och upplev ett naturskönt område med stark vildmarkskänsla. Du går genom öppen tallskog, sprickdalar och passerar bäckar och 18 myrmarker. Stigen slutar på en udde i Norra Yxesjön. I sprickdalarna är luftfuktigheten hög. Där hittar du gamla lavrika lövträd, lodytor med överhäng som innehåller många svampar och mossor. I stora delar av området finns tallar med brandljud. Det innebär att en brand har skadat delar av trädet och att skadan sedan har övervallats. Brandljud kan vara många hundra år gamla. Bergrunden består av kalkhaltiga mineraler som ger ett rikt växtliv nedanför branterna. Det finns mycket lunglav. Lunglaven berättar för oss att skogen fått växa i fred under en lång tid, utan påverkan av människor. Den växer oftast på gamla grova lövträd. Lunglaven kräver en hög och konstant luftfuktighet och en ganska öppen och luckig skogsmiljö. En annan känslig art är den brunpudrade nållaven. Förutom en hög och jämn fuktighet kräver den mycket död ved. De här arterna talar om för oss att skogen är unik i dagens samhälle. Mäktiga Gråbergets sluttning ned i Norra Svartningstjärnet. Söder om Gråbergets topp kan man hitta ungdomens källa eller i alla fall en vacker liten tjärn.

19 19

20 Kloften Kloften (uttalas klöfta) ligger 8,5 kilometer sydost om Koppom i en trakt med mycket lövskog. Kloften omfattar toppen av berget med omgivningar, sprickdalen ner mot Klofttjärnet samt branten väster om Kloften. Stora delar är naturskog med gamla granar och tallar. Området är till stora delar svårtillgängligt. Det gör vandringen till en dramatisk upptäcktsfärd. Bergets västbrant är skarp med block och lodytor, liksom sprickan ner mot Klofttjärnet. Toppen av berget når 300 meter över havet, de lägre delarna 190 meter. På de flackare topparna ligger flera myrar. Gammal tallstubbe bevarad p g a sin höga halt av kåda, även kallad törvedsstubbe. Hällmarkstallskogen dominerar området. 20 Skogen är till större delen hällmarkstallskog, men det finns även områden med mycket gran. De äldsta tallarna är mellan 250 och 300 år. I delar av området finns brandspår i form av brända stubbar. Död ved som torrakor, lågor av gran och björk ligger lite överallt. I den djupt nedskurna sprickan i berget mot Klofttjärnet rinner en liten bäck som bitvis är underjordisk. Luftfuktigheten är hög och det finns många fuktkrävande mossor. Sprickans kanter är tio-femton meter höga lodytor och i dalgången ligger stora mossklädda block.

21 21

22 Naturreservatet Skutan Skutan är del av en 180 till 280 meter hög höjdrygg i nord-sydlig riktning. Kraftiga skuggiga och mossbevuxna branter vätter åt öster, söder och väster. Reservatet omfattar ett 124 hektar stort område. Skogen består till stor del av lövrika tallhällmarker med senvuxen gran. Branterna är rika på lövträd, främst asp. Området är känt för sin rikedom på basiska mineral som ger en speciell flora av mossor och kärlväxter i och nedanför branterna. Flera spelplatser för tjäder finns i området. 22 Spillkråkan söker ofta föda långt ner på trädstammar och stubbar. Särskilt rotrötade granar med hästmyror (som på bilden) är mycket attraktiva. Eftersom området är svårtillgängligt med sina branter och höjdryggar har skogsbruket varit mycket begränsat. En gammal drivningsväg för häst och en pilgrimsled går genom reservatet. Den höga andelen lövträd beror troligen på att marken förr nyttjades till skogsbete. I övrigt är det svårt att upptäcka andra tecken på mänsklig aktivitet. Det är gott om barrskogsfåglar men även arter som söker föda i eller hackar bohål i lövträd. Samtliga svenska hackspettar finns i området. Det finns också flera spelplatser för tjäder, och ganska mycket järpe och orre. Andra arter är bland annat slaguggla, pärluggla och sparvuggla. De rödlistade arter som förekommer i reservatet är främst knutna till den gamla senvuxna granskogen med sitt värdefulla inslag av gamla grova lövträd. Här finns bl a vedtrampmossa, broktagel, violettgrå tagellav samt raggbocken, som är mycket ovanlig i Sverige och minskar i antal. Raggbocken är en mörkbrun och svagt glänsande skalbagge som blir mm lång. Raggbockens antenner är kraftiga och den har stora ögon och är hårig på huvudet och halsskölden. I Sverige har man i stort sett bara hittat Raggbocken i gamla tallågor. För att gynna Raggbocken är det därför viktigt att låta gamla vindfällen av tall ligga kvar i skogen.

23 23

24 Billan Billan är ett vattendrag som avvattnar ett flertal norska tjärnar och sjöar, bland annat Norra och Sødra Bellingarna. Billan mynnar i Vrångs älven. Sträckan mellan norska gränsen och Ämten är klassad som ett Natura 2000-område för att vattendraget är mycket viktigt för den hotade och fridlysta flodpärlmusslan (Margaritifera margaritifera). I större delen av älven hittar man äldre musslor och på sina håll lever många små musslor. Flodpärlmusslan lever i kalkfattiga och klara rinnande vatten med bottnar av sand och grus. Den förekommer från Slussåsen i söder upp till Sødra Bellingen i norr. Den långa sträckan med flodpärlmusslor är unik för Eda och hela länet. Flodpärlmusslans befruktade ägg utvecklas under cirka fem veckor på honans gälar till små glochidielarver (första larvstadiet). En hona producerar under en fortplantningsperiod tre till fem miljoner larver. Värdfiskar för glochidielarverna är lax och öring. Larverna lever i gälarna hos värdfisken i åtta tio månader. Därefter släpper de taget och följer strömmen och hamnar förhoppningsvis på ett lämpligt ställe på botten. Flodpärlmusslan livscykel är mycket komplicerad. Undersök- Billan med sin frodiga vegetation längs strandkanten. Flodkräftan (Astacus astacus) trivs i Billaälven. 24

25 Flodkräftan är nu akut hotad i Sverige främst p g a kräftpesten som sprids via inplanterad signalkräfta. En rest från flottningen i Billaälven. ningar har visat att endast en mussellarv på hundra miljoner utvecklas till en mussla. Flodpärlmusslan blir könsmogen vid arton tjugo års ålder. Den kan bli mycket gammal. Den äldsta som man funnit var 280 år! I övre delen av älven finns en rad kraftiga forsar och däremellan lugnare partier. Längre söderut blir landskapet flackare och älvens hastighet långsammare. Älven får ett mer meandrande lopp. Det gör att bottnen och älvkanterna består av finare sediment. Längs Billans stränder växer ett smalt band av al, björk och sälg. Närmare Ämten ökar inslaget av björk och lövbuskagen vid älvens nedre delar och runt Ämten är en bra miljö för flera fågelarter. Längre bort från älven tar granskogen vid. Billan är oreglerad och saknar vandringshinder (på den svenska sidan). Billan har många områden med höga naturvärden i form av utströmningsområden, översilade klippor, strömnackar, höljor, tillrinnande vattendrag och oreglerade sjöutlopp. Här finns arter som till exempel strömstationär öring (Salomo trutta), flodkräfta (Astacus astacus), reproducerande flodpärlmusslor och sällsynt bottenfauna. Det gör Billan unik. Årsyngel av flodkräfta. Billan är ett av få vattendrag i Värmland med ett rikt flodpärlmusselbestånd. 25

26 26

27 Fågelåsen - Utsiktstornet i Skillingmark På Fågelåsen, Skillingmarks högsta punkt, med sina 323 meter över havet, restes ett utsiktstorn 1999 (på samma plats fanns under andra världskriget ett bevakningstorn). Väl uppe i tornet har du en milsvid utsikt över Edas skogsklädda vidder och du ser långt in i Norge. Från parkeringsplatsen går en led och efter cirka tio minuter är du framme vid tornet. En skylt strax intill kyrkan i Skillingmark visar vägen mot Fågelåsen. Fågelåsen ansluter till en förkastningsbrant som passerar Skillingmark. Här kan du besöka Bryelsegrottorna. Grottorna består av flera grunda urholkningar i en bergvägg med ungefär tre meters bredd och höjd, och är Edas enda grottsystem. Grottorna ligger cirka 200 meter över havet. Bryelsegrottorna är mest sevärda under mars-april då stora istappar bildar ett isfall, vilket är ett omtyckt utflyktsmål. Söder om Bryelsegrottorna finns en kilometerlång förkastningsbrant som i söder är måttligt brant medan den norrut övergår till en nära nog lodrät bergvägg. Nedanför branten ligger stora block, men området övergår snart i ett bördigt fint sediment med en rik flora. Förkastningsbranten sträcker sig mellan Skillingmark och Edstjänet. Lavar och mossor förekommer ovanligt rikligt på grund av den varierande miljön med bra tillgång på näring och gott om lodräta bergväggar, nedfallna stenblock och lågor. Utsiktstornet på Fågelåsen. Vy från utsiktstornet på Fågelåsen. Isfallet vid Bryelsegrottorna. 27

28 Tallmon Tallmon är en skog nära Charlottenberg. Den innehåller många stigar, stora naturvärden och har en särpräglad topografi med såväl sandmo, raviner, branter som vattendrag. I skogen finns kulturlämningar, exempelvis Morast skans som byggdes 1664, och skyttevärn från unionsupplösningen I skogen går ett 2,5 km långt elljusspår. Dessutom finns stigar längs en bit av Vrångsälven. Väster om ishallen och handelsområdet ligger ett cirka sex hektar stort skogsområde med tvåhundraåriga tallar. På de gamla tallarna kan du hitta signalarten tallticka (Phellinus pini) (signalart är indikatorer på biotoper med höga naturvärden) Kattugglan häckar i området. Tallmon domineras av sandiga hedmarker. En kraftledningsgata, småvägar och elljusbanan skapar flera ljusa korridorer som är gynnsamt för ett rikt insektsliv av sandälskande arter. Där sandmon övergår till ett ravinlandskap vid Vrångsälven ändras miljön. Här växer fuktig granskog men med ganska mycket lövträd vid ravinernas inre där källflöden pressas ut ur marken. Vid ravinernas slut mot Vrångsälven blir marken flackare. I ravinerna finns många källor (bland annat Karls XII källa). Vrångsälven gör skäl för sitt namn; det kraftiga meandrandet har på vissa ställen satt tydliga spår i form av kraftig erosion på strandkanterna. Du har mycket stor chans att få se bäver (Castor fiber) och det förekommer tretåig hackspett (Picoides tridactylus), mindre hackspett (Dendrocopos minor) samt gråspett (Picus canus). Vid kraftledningsgatan hittar du Värmlands landskapsinsekt, brun gräsfjäril (Coenonympha hero) som är klassad som missgynnad (NT) enligt Artdatabankens rödlista. Den fridlysta värmländska landskapsfjärilen brun gräsfjäril (Coenonympha hero) kan man se under kraftledningsgatan, i anslutning till våtmarken eller vid Lagårdskullen. Tallmons sex ha stora tallbestånd med cirka tvåhundraåriga tallar. 28

29 Talltickan växer i många olika miljöer men kräver mycket gamla tallar, som måste vara äldre än 150 år. De gamla tallarna som är ca 200 år hittar du i Tallmon. Vid Morastforsens nedre del bildas ett kvillområde, det vill säga platsen där flera små bäckar sammanstrålar till Vrångsälven. Bäckarna omges av en frodig och vildvuxen alskog med en antydan till sockelbildning, som är tydligt påverkad av Vrångsälvens tidvis höga vattenflöde. Kvillområdet är en lämplig biotop för flodkräftor och en lekplats för öring (Salomo trutta), bäcknejonöga (Lampetra planeri), vitfisk (Cyprinider), gädda (Esox lucius) med flera. Forsärla (Motacilla cinera) häckar i resterna av en gammal ruin efter en spiksmedja som ligger på Vrångsälvens västra sida. Vintertid syns strömstare (Cinclus cinclus) och spår efter utter (Lutra lutra) har påträffats. För att minska kväveläckaget från avloppsreningsverket har en våtmark skapats. I och runt våtmarken finns gott om trollsländor och andra insekter och djur som trivs vid vatten inklusive fåglar. Längs våtmarkens dammvallar frodas vegetationen där brun gräsfjäril (Coenonympha hero) och sotnätfjäril (Melitaea diamina), trivs. Sotnätfjäril betecknas som missgynnad (NT) i Artdatabankens rödlista för hotade arter. Kattugglan häckar i Tallmon. 29

30 Den friska och fuktiga ängsmarken vid Lagårdskullen. Den Bruna gräsfjärilen trivs här. Tallmons norra del gränsar till flera mycket fina biotoper i form av en fuktig äng, Ladgårdskullen och Svinryggen, som är en isälvsavlagring med gammal orörd skog med mycket död ved samt fuktiga våtmarker och mindre dammar. På Svinryggens rygg finns en liten stig där man får balansera fram i en flerskiktad barrblandskog rik på död ved på en magnifik, smal, hög, sandig ås. Spår finns kvar efter skyttevärn på toppen. 30

31 Svinryggen På ca 100 år har naturen återtagit sitt fäste, de stora träden är över 150 år. Numera finns en underbar flerskiktad barrblandskog, som är rik på död ved, vilket är nödvändigt för många arters existens.

32 Eda kommun Torget 1, Charlottenberg +46 (0) Fernemo Information & Grafik AB