Som juridiskt ombud för föreningen Nätverket Årstafältet har jag inkommit med överklagande i rubricerat mål. Härmed kompletteras föreningens talan.

Transkript

1 Mark- och miljödomstolen Nacka Tingsrätt Box Nacka Strand Komplettering av talan i mål P angående detaljplan för del av fastigheten Årsta 1:1, Årstafältet, i stadsdelarna Årsta och Östberga i Stockholm Som juridiskt ombud för föreningen Nätverket Årstafältet har jag inkommit med överklagande i rubricerat mål. Härmed kompletteras föreningens talan. Yrkande Föreningen vidhåller i överklagandet framförda yrkanden. Föreningen yrkar vidare att Mark- och miljödomstolen håller huvudförhandling och syn i målet. Utveckling av talan Både kommunen och Länsstyrelsen har i stort sett underlåtit att göra en bedömning av de allmänna intressen som kan komma att påverkas av den exploatering detaljplanen tillåter i och med att de i princip fullständigt bortsett från miljöbalkens (MB) bestämmelser om bland annat lokalisering, områdesskydd, artskydd samt miljökvalitetsnormer. G B H M i l j ö r ä t t, Ö s t r a Å g a t a n t r, U p p s a l a, Sida 1

2 Bakgrund Gällande detaljplan för Årstafältet är Dp från år 2001 anger området som en landskapspark. Program- och detaljplanearbete för en ny stadsdel på Årstafältet har pågått sedan år Utbyggnadsplanerna avseende Årstafältet innebär att nya bostäder byggs delvis i ett kollektivtrafiknära läge delvis på parkmark. Utvecklingen av Årstafältet innebär att parkmark tas i anspråk för bebyggelse. Den nya stadsdelen på Årstafältet är uppbyggd kring ett sammanhängande gatunät som knyter ihop Årsta och Östberga. Bebyggelsen omfattar sammanlagt omkring lägenheter. Samråd hölls för detaljplaneprogrammet för Årstafältet i februari Programmet byggde på ett vinnande tävlingsförslag från en internationell arkitekttävling som avgjordes år Med utgångspunkt i bland annat samrådssvaren i programsamrådet och nya planeringsförutsättningar har förslaget sedan omarbetats ytterligare. Den nu aktuella detaljplanen gäller den första bebyggelseetappen inom Årstafältet och omfattar cirka 1000 bostäder, butiker, förskolor och park. Planförslaget ställdes ut för granskning mellan Under granskningstiden kom det in 17 svar från remissinstanser och intresseföreningar samt 29 yttranden från privatpersoner. Föreningen inkom under denna tid med yttrande. Kommunfullmäktige i Stockholms stad beslutade 30 november 2015 att anta den aktuella detaljplanen. Föreningen överklagade kommunens beslut till Länsstyrelsen som 5 juli 2016 avslog föreningens talan. Ett mycket stort antal människor berörs av exploateringen av Årstafältet. Årstafältet är ett av de nu ytterst få kvarvarande stora öppna områdena i Stockholm, områden som är av stor betydelse särskilt i en storstad. Årstafältet är det sista stora öppna grönområdet i söderort. De öppna naturtyperna, som har lång tradition i det gamla kulturlandskapet, är en del av kulturlandskapet i regionen. Det är dessutom brist på denna typ av natur i söderort. De öppna naturtyperna, som dessutom har lång tradition i det gamla kulturlandskapet, är en del av kulturlandskapet i regionen. Försvinnandet av nästan alla öppna landskap i stadens närhet är inte i linje med vikten av att bevara kulturmiljöerna. Exploateringen av Årstafältet innebär påverkan på naturvärden, bl a att torrbackar kommer att sprängas bort, eventuell påverkan på Årstaviken genom att öka andelen hårdgjorda ytor, påverkan på värdefull kulturmiljö, påverkan på rekreationsmöjligheterna för tusentals boende i närområdet och söderort m m. Föreningen anser att den landskapspark som nu gällande detaljplan innebär skulle bli ett tillskott, ett nära grönområde för hela söderort. Och samtidigt skapa en större balans i staden där norr och västerort är otroligt förfördelade i dag i jämförelse med söderort. G B H M i l j ö r ä t t, Ö s t r a Å g a t a n t r, U p p s a l a, Sida 2

3 Plan- och bygglagen, allmänt Planläggning enligt plan- och byggalgen (PBL) ska syfta till att mark- och vattenområden används för det eller de ändamål som områdena är mest lämpade för med hänsyn till beskaffenhet, läge och behov. Företräde ska ges åt sådan användning som från allmän synpunkt medför en god hushållning. Hänsyn ska bland annat tas till tas till natur- och kulturvärden samt miljö- och klimataspekter och innebära en långsiktigt god hushållning med mark, vatten, energi och råvaror samt goda miljöförhållanden i övrigt. Vidare ska bebyggelse lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till människors hälsa och säkerhet, jord, berg- och vattenförhållandena, möjligheterna att ordna trafik, vattenförsörjning, avlopp, avfallshantering, möjligheterna att förebygga vatten- och luftföroreningar samt bullerstörningar, och risken för olyckor, översvämning och erosion. Vid planläggning får enligt 2 kap 4 PBL mark tas i anspråk för bebyggelse endast om marken ur allmän synpunkt är lämplig för ändamålet. Att planera för en bebyggelse som riskerar medföra stora olägenheter för närboende och naturmiljö med bland annat risker för ras och skred innebär enligt föreningen en markanvändning som motverkar en god hushållning med mark. Den överklagade detaljplanen strider således mot 2 kap PBL och måste därmed upphävas. Miljöbalken, lokaliseringsregeln Plan- och bygglagen har inte materiella regler som skyddar närboende och naturmiljön på samma sätt som miljöbalken. Miljöbalken gäller dock fullt ut och tar över PBL vid konflikt. En central regel i miljöbalken är den nämnda lokaliseringsregeln i 2 kapitlet 6 MB. För en åtgärd som tar i anspråk ett markområde, som i detta ärende, ska en plats väljas som är lämplig och där ändamålet kan uppnås med minsta möjliga intrång och olägenhet. Lokaliseringsbedömningar för nya projekt ska vara objektiva. Det betyder att det inte är upp till en viss sökande eller kommun att välja alternativ, utan man ska bortse från subjektiva omständigheter och frågan blir då huruvida det finns bättre platser för den planerade bebyggelsen. Till detta kommer att det är kommunen som har bevisbördan för att det som ingår i den överklagade planen inte kan tillgodoses någon annanstans på ett sätt som är bättre för närboende och naturmiljön. För att kunna utröna om en lokalisering är tillåtlig enligt 2 kap 6 miljöbalken, en bestämmelse som gäller för nyetablering av bostäder måste visas att platsen är lämplig och att ändamålet kan nås med minsta möjliga intrång och olägenhet. Detta gäller oavsett om bebyggelsen är tillståndspliktig enligt miljöbalken eller om det krävs G B H M i l j ö r ä t t, Ö s t r a Å g a t a n t r, U p p s a l a, Sida 3

4 en MKB innan planen kan prövas. Att detaljplanen överensstämmer med översiktplanen är inte tillräckligt för en bedömning enligt 2 kap 6 MB. Denna säkerställer inte att miljöbalkens bestämmelser om lokalisering uppfylls. Kommunens syn på bästa markanvändning är inte alltid densamma som lagstiftarens. Vid bedömningen enligt 2 kap 6 MB måste alltid övervägas om det finns alternativa platser som är bättre. Det är kommunen som i detta fall ska visa att ingen lämpligare plats finns. Utredning av alternativa platser saknas helt i beslutsunderlaget. Enligt föreningen finns alternativ mark för bebyggelse i de närliggande områdena Årsta partihallar och Västberga industriområde. Dessa områden lämpar sig, möjligen efter viss sanering, väl för ändamålet. Den befintliga bebyggelsen är låg och exploateringsgraden är låg. Merparten av ytan används idag av åkerier för omlastning och utkörning av varor i Stockholm. En mycket stor yta utgörs av hårdgjorda asfaltsplaner. Hela den bebyggelse som nu planeras på Årstafältet skulle kunna rymmas på en del av dessa industriområden. Att detaljplanen överensstämmer med översiktplanen är inte tillräckligt för en bedömning enligt 2 kap 6 MB. Denna säkerställer inte att miljöbalkens bestämmelser om lokalisering uppfylls. Föreningen menar att kommunen i planen inte visat att denna plats är lämplig och att bebyggelsen kan ske med minsta möjliga olägenheter. Alternativa platser har inte utretts. En grundlig utredning av påverkan på naturmiljön och skyddade arter saknas. Den föreslagna lokaliseringen är synnerligen olämplig med hänsyn särskilt till närboende, riksintressen, naturmiljö och skyddade arter. Undermåligt beslutsunderlag Ett genomgående problem i detta detaljplaneärende är det bristande beslutsunderlaget. Föreningen har under planarbetets gång upprepat och tydligt visat på stora brister i det beslutsunderlag som ligger till grund för bland annat den nu aktuella detaljplanen. Konstateras kan att dessa brister är så omfattande att den aktuella miljökonsekvensbeskrivningen borde underkännas med följden att detaljplanen måste upphävas. Miljökonsekvensbeskrivningen uppfyller inte kraven enligt 4 kap 34 PBL, 6 kap 12 miljöbalken samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG om vissa planers och programs miljöpåverkan. En godtagbar MKB utgör en processförutsättning. När det handlar om MKB för detaljplaner framgår detta bland annat av Regeringsrättens dom RÅ 2004 ref 44. Miljökonsekvensbeskrivningens kvalitet har betydelse såväl i formellt som materiellt hänseende. Det måste således bedömas om bristerna utgör processhinder eller är av materiellt slag. Om miljökonsekvensbeskrivningen är behäftad med så väsentliga brister att den inte kan utgöra grund för ett ställningstagande till projektets inverkan G B H M i l j ö r ä t t, Ö s t r a Å g a t a n t r, U p p s a l a, Sida 4

5 på miljön utgör detta ett processhinder. Det är dock viktigt att hålla isär vad som kan redas ut genom komplettering under målets handläggning och sådant som kan bedömas som mer grundläggande brister som inte kan läkas i högre instans. Är en prövning i sak visserligen möjlig, men beskrivningen likväl bristfällig, får det i stället ses som en fråga om detaljplanens materiella hållbarhet. För den nu aktuella detaljplanen kan bristerna i efterhand inte läkas. I förarbetena till plan- och bygglagens bestämmelser kring, prop 1994/95: 230, anförs följande: En miljökonsekvensbeskrivning är en del av underlaget för beslut om antagande av detaljplan. En utebliven eller alltför bristfällig miljökonsekvensbeskrivning kan därvid vara skäl för att anse att beslutet att anta detaljplanen inte kan godtas. (s 78). MKB:n ska ge helhetsbilder och är dessutom ett verktyg för att motverka att beslut fattas på fragmentariskt underlag. Både direkta och indirekta effekter ska belysas, även (och inte minst) sådana som andra än den som vill genomföra planen har ansvar för. Miljökonsekvensbeskrivningen ska möjliggöra en samlad bedömning av en planerad anläggnings, verksamhets eller åtgärds inverkan på miljön och redovisa konsekvenser av olika alternativ. Föreliggande detaljplan saknar emellertid en MKB som belyser detaljplanens reella konsekvenser. Detaljplanen omfattar ett stort geografiskt område, som direkt eller indirekt påverkar såväl vatten- som landområden och ger effekter på flera allmänna och enskilda intressen. Detta ställer särskilda krav på miljökonsekvensbeskrivningen. Den presenterade MKB:n ger inte tillräckligt underlag för att bedöma miljökonsekvenserna på ett tillfredsställande sätt. Flera viktiga aspekter har helt förbisetts. Av dokumenten kan inte utläsas de uppgifter som kommunen behövt för att kunna fatta riktiga beslut. Brister i MKB:n Föreningen anser att kommunpolitikerna och inte heller tjänstemännen haft ett adekvat underlag vid beslut om detaljplanen. Föreningen hänvisar i första hand till vad man tidigare i ärendet anfört vad gäller bristerna i beslutsunderlaget. Här ska ändå kort punktas särskilt peka på några av de brister som föreningen anser vara särskilt allvarliga. Det 0-alternativ kommunen valt är felaktigt. 0-alternativet borde istället varit att Dp följts, d v s en fullt genomförd landskapspark. Någon egentlig alternativredovisning enligt miljöbalkens och MKB-direktivets krav har aldrig gjorts för hela projektet. Alternativen ska dessutom inte bara beskrivas utan också miljöbedömas. En översiktlig redovisning av de huvudalternativ som kommunen övervägt och de viktigaste orsakerna till den valda lösningen har redovisats. Detta har dock inte gjorts med beaktande av G B H M i l j ö r ä t t, Ö s t r a Å g a t a n t r, U p p s a l a, Sida 5

6 miljöeffekterna. Underlaget uppfyller därmed inte kraven som ställs på redovisning av alternativ enligt 6 kap 12 MB. I Naturvårdsverkets Handbok med allmänna råd om miljöbedömning av planer och program står att identifiera/utveckla, beskriva och bedöma alternativ kan beskrivas som själva kärnan i miljökonsekvensbeskrivningen som i sin tur utgör kärnan i miljöbedömningen. Arbetet med alternativ utgör således en viktig faktor för att själva syftet med miljöbedömningar ska kunna nås (Europeiska kommissionen 2004 s. 27). Man bör eftersträva alternativ som vid genomförandet inte medför betydande miljöpåverkan, men som innebär att syftet med planen eller programmet kan uppnås. Föreningen anser vidare att en för snäv geografisk avgränsning gjorts. Endast planområdet har behandlats i den MKB som tagits fram, trots att marken rent geologiskt hänger samman med intilliggande områden som redan är bebyggda. Geologiska risker för kringliggande områden är inte utredda. MKB visar exempelvis inte hur exploateringen av Årstafältet kommer att beröra alla fastigheter på Sandfjärdsgatan (inte bara de närmast Årstafältet) samt fastigheter i hela Årstaparks verksamhetsområde, alla fastighetsägare i Enskededalen Enskedefältet och vidare fram till Skogskyrkogården. Geotekniska problem beträffande grundvatten är otillräckligt utredda. Grundvattnet på Årstafältet är redan i dag starkt reglerat varför grundvattennivån inte får påverkas. Detta är inte möjligt med de utbyggningsplaner som staden framlagt. Vidare utgör Årstafältet en viktig del av Årstalänkens kontrollområde varför det är riskfyllt att förändra mark och grundvatten på Årstafältet. Enligt 6 kap 12 MB ska en MKB innehålla en beskrivning av relevanta befintliga miljöproblem som har samband med ett sådant naturområde som avses i 7 kap eller ett annat område av särskild betydelse för miljön. Tillräckligt underlag saknas i detta hänseende. Beslutsunderlaget innehåller heller inte nödvändiga uppgifter för att kunna bedöma huruvida skyddade arter och dessas habitat kommer att påverkas negativt eller om och på vilket sätt miljökvalitetsnormer för vatten samt vattendirektivets krav om icke-försämring riskerar påverkas. Det saknas tillräckliga utredningar om påverkan och risker från de risker tunga transporter och övrig trafik som kommer att alstras både under och efter byggtid. I Naturvårdsverkets Allmänna råd om miljöbedömning av planer och program 2009:1, framgår att kumulativa och samverkande effekter ska uppmärksammas. Viktigt är också att kartlägga och beskriva eventuella sekundära, kumulativa och samverkande effekter som ibland kan innebära en mycket större påverkan än vad varje aspekt för sig kan ge upphov till. Påverkans totaleffekt sammanställs sedan (se 4.3.2, 8.6.4, prop. 2003/04:116 s 65). Med kumulativa effekter menas hur en verksamhet eller åtgärd tillsammans med andra pågående, tidigare och framtida G B H M i l j ö r ä t t, Ö s t r a Å g a t a n t r, U p p s a l a, Sida 6

7 verksamheter/åtgärder påverkar miljön i ett område. En plan ska alltså sättas i sammanhang med andra planer och den totala effekten ska bedömas. Beslutsunderlaget tar inte upp kumulativa och indirekta effekter av bebyggelsen. Föreningen delar inte Länsstyrelsens bedömning att det finns gedigen utredning i ärendet. Antalet utredningar borgar inte för dessa utredningars kvalitet. Bristerna i beslutsunderlaget är så stora att föreningen bedömer att kommunens planbeslut inte tillkommit i laga ordning. Detaljplanen måste därmed upphävas. Trots bristerna i beslutunderlaget anser dock föreningen att det utifrån redan befintligt material står klart att detaljplanen riskerar medföra så stora olägenheter att den inte kan anses förenligt med vare sig PBL:s eller miljöbalkens krav. Den framtagna MKB visar att Årstafältet inte är lämpligt för den planerade exploateringen med hänsyn till människors hälsa och säkerhet. MKB bekräftar en rad allvarliga olösta problem och att exploateringen kommer medföra många allvarliga risker. Avvägning mellan allmänna och enskilda intressen enligt PBL Enligt 2 kap 1 PBL ska kommunen vid planläggningen ta hänsyn till både enskilda och allmänna intressen. Föreningen anser att flera allmänna intressen som kränks genom detaljplanen Vid planläggning får enligt 2 kap 4 PBL mark tas i anspråk för bebyggelse endast om marken ur allmän synpunkt är lämplig för ändamålet Den planerade byggnationen kommer att dominera omgivningen så att omkringliggande bebyggelse kommer att förlora sin karaktär. Den kommer även att medföra ökad trafik i närområdet, både på väg och i vattenområde. Den ökade trafikintensiteten innebär förutom buller och sämre luftkvalitet även fara för personoch sakskador på förbipasserande. Den föreslagna bebyggelsen kommer vidare att skapa trafikproblem som kommer få konsekvenser i hela Stockholmsregionen. De stora ytorna öppen mark som sammantaget ianspråktas riskerar att påverka artrikedomen på Årstafältet. Förutsättningarna för rastande fågel försämras och förutsättningarna för häckning av arealkrävande arter försvinner. Häckning för arter knutna till buskmiljöer försämras också. Fågellivet kan påverkas negativt av besökstrycket så att störningskänsliga arter inte nyttjar dammen för födosök och rast i samma utsträckning som idag. Utbyggnaden bedöms även påverka busk- och brynmiljöer och deras funktion som spridnings- och livsmiljöer för till exempel insekter. Påverkan på spridningsfunktion medför också risk för försämring för försämring för arter i liknande miljöer i södra delen av Stockholm. Biotopen öppna och halvöppna gräsmarker kommer att minska, vilket innebär att arter knutna till dessa miljöer får sämre förutsättningar att utvecklas. Negativa konsekvenser ur kulturmiljösynpunkt förekommer även då den nya bebyggelsefronten gör det svårare att avläsa spåren av det gamla kulturlandskapet. G B H M i l j ö r ä t t, Ö s t r a Å g a t a n t r, U p p s a l a, Sida 7

8 Nedan tas några av dessa allmänna intressen upp särskilt. Påverkan på skyddade arter, särskilt fågelarter och dess livsmiljöer Av det beslutsunderlag som ligger till grund för planen framgår att genomförandet av planen riskerar medföra störning och skada på skyddade fågelarter. Häckfågelfaunan på Årstafältet är typisk för östra Sverige. Även som rastlokal för flyttande fåglar är Årstafältet mycket attraktivt och viktigt. Här rastar årligen stora mängder trastar, duvor, skrattmåsar samt en hel del sånglärkor och andra tättingar. Även vadare som strandskata, enkelbeckasin och tofsvipa rastar här. Rastande duvor, trastar och skrattmåsar kommer in i skymningen och rastar under natten och ägnar sig åt födosök på de öppna markerna tills de ger sig av igen. I dammen rastar enstaka änder och gäss. Den rödlistade sånglärkan nyttjar aktivt Årstafältet som rastlokal under framför allt vårflytten, men även under höstflyttningen. Övriga särskilt intressanta fågelarter är tofsvipa som under senare tid minskat med mer än 50 %, skogsduva, rosenfink, hämpling och vinterhämpling. Fältet är idag även definierat vara resurs för tornfalken. I 4 artskyddsförordningen (AF) föreskrivs med stöd av 8 kap 1 miljöbalken att det i fråga om vilda fåglar och i fråga om sådana vilt levande djurarter som i bilaga 1 till förordningen har markerats med N eller n, är förbjudet att avsiktligt fånga eller döda djur, avsiktligt förstöra eller samla in ägg i naturen, avsiktligt störa djur, särskilt under djurens parnings-, uppfödnings-, övervintrings- och flyttningsperioder och skada eller förstöra djurens fortplantningsområden eller viloplatser. Enligt 14 får länsstyrelsen i enskilda fall ge dispens från förbuden. Bestämmelserna om fridlysning och dispens i 4, 8 och 14 AF innebär en ren implementering av artiklarna 12, 13 och 16 i art- och habitatdirektivet och 9.1 fågeldirektivet. Fågeldirektivet antogs 1979 och där slås inledningsvis fast att Ett effektivt skydd för fåglar är ett typiskt gränsöverskridande miljöproblem som medlemsstaterna har ett gemensamt ansvar för (ingressen p 4). EU-domstolen har också i sin praxis betonat att speciellt höga krav ställs vad gäller implementeringen av fågeldirektivet då det handlar om att förvalta ett gemensamt arv. Domstolen har i sammanhanget betonat vikten av att nationella bestämmelser tolkas i överensstämmelse med EU-rätten för att syftet med fågeldirektivet ska kunna uppnås. Enligt art 12 i art- och habitatdirektivet ska medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för införande av ett strikt skyddssystem i det naturliga utbredningsområdet för de djurarter som finns förtecknade i direktivets bilaga 4 a. Enligt art 13 ska medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att införa ett strikt skyddssystem för de växtarter som finns förtecknade i bilaga 4 b. Artikel 16 anger de fall när undantag från detta strikta skydd kan medges. Möjligheterna att medge undantag är G B H M i l j ö r ä t t, Ö s t r a Å g a t a n t r, U p p s a l a, Sida 8

9 begränsade eftersom en dispens inte får innebära att syftet med artskyddet som beskrivs i habitatdirektivets artikel 2 äventyras. Tolkningen av direktivets krav görs ytterst genom EU-domstolens praxis. Domstolen har i sina avgöranden C-10/96, C- 6/04 samt C-60/05 tydligt slagit fast att de villkor för undantag som anges i art 16 ska tolkas restriktivt. Att nationella genomförandeåtgärder ska garantera tillämpningen av direktivet i dess helhet utan att selektivt tillämpa bestämmelserna framgår av avgörande i mål C-118/94. Av dessa domar följer att möjligheten för en svensk myndighet att meddela beslut om artskyddsdispens är begränsad och bör tillämpas restriktivt. Myndigheterna ska särskilt bevaka att gynnsam bevarandestatus bibehålls eller återställs för skyddade arter och dess livsmiljöer. Ett myndighetsbeslut får inte försämra artens bevarandestatus eller möjlighet att nå gynnsam bevarandestatus på någon nivå. I art- och habitatdirektivet art 1 (i) anges en arts bevarandestatus som summan av de faktorer som påverkar den berörda arten och som på lång sikt kan påverka den naturliga utbredningen och mängden hos dess populationer inom det territorium som anges i artikel 2. Både i kommissionens vägledningsdokument och i Naturvårdsverkets handbok för artskyddsförordningen betonas vikten av att minimera störningar på känsliga arter genom att från början välja en lämplig plats för störande verksamheter. Alla verksamheter och åtgärder omfattas av förbudet enligt artskyddsförordningen om de riskerar att få den effekt på arter som bestämmelsen syftar till att reglera. Det är enligt 4 första st p 2 AF förbjudet att avsiktligt störa dessa arter, särskilt under djurens parnings-, uppfödnings-, övervintrings- och flyttningsperioder. Ordet störa definieras varken i artskyddsförordningen eller i de två naturvårdsdirektiven. Stöd för tolkningen av begreppet finns emellertid i EU-kommissionens vägledningsdokument. Där anges att störning kan förekomma till exempel i form av ljud eller ljus, men den behöver inte fysiskt påverka arten direkt utan även indirekta effekter innefattas. Det kan handla om att arten flyr och därmed utsätts för omständigheter som gör att den lättare blir till byte för andra djur, förlorar stora mänger energi eller att deras ungar utsätts för fara genom att de förflyttas eller att de svälter ihjäl. Intensitet, tidsperiod och frekvens har betydelse för vilken påverkan störningen har. Störningen i 4 2 punkten AF behöver inte vara betydande utan utrymmet för störning i artskyddsförordningen är mindre än i 7 kap 28 b MB. Störningen bör kopplas till dess påverkan på artens eller arternas bevarandestatus, såväl för den lokala populationen som för den biogeografiska nivån i landet. En störning som påverkar artens överlevnadschanser, reproduktion eller utbredning är otillåten. En åtgärd som påverkar exempelvis en fågelarts häckningsframgång genom att boplatsen överges eller att färre antal ungar än annars blir flygfärdiga är inte tillåten om detta leder till att artens population minskar i området, särskilt om arten har en ogynnsam bevarandestatus. Syftet med bestämmelserna om art- och habitatskydd är att upprätthålla gynnsam bevarandestatus. Därvid måste beaktas såväl permanent skada som, typiskt sett, mer tillfälliga störningar, förutsatt att de är av kvalificerat slag. Alla slags försämringar ska beaktas utifrån angivet syfte. Det ligger därmed inom G B H M i l j ö r ä t t, Ö s t r a Å g a t a n t r, U p p s a l a, Sida 9

10 ramen för bestämmelsens räckvidd att exempelvis bedöma en arts försämrade spridningsmöjligheter som en störning. Gemensamt för åtgärder rörande djurens olika uppehållsplatser är att dessa inte får påverkas av mänskliga aktiviteter på ett sådant sätt att platserna i fråga förlorar sin kontinuerliga ekologiska funktion för berörda arter. Med detta avses att ingreppet inte får vara så omfattande att området tappar de egenskaper som gör det betydelsefullt för arten ifråga. Syftet med bestämmelserna angående artskydd är att säkra den biologiska mångfalden genom bevarandet av naturligt förekommande livsmiljöer och arter som finns inom EU:s medlemsländer. Avsiktlig betyder i sammanhanget att den som utför åtgärden förstår den förutsägbara konsekvensen av sitt handlande och ändå genomför den, det vill säga är medveten om att ett skyddat djur sannolikt störs, även om störningen inte var syftet med åtgärden. När det gäller tolkningen av begreppet avsiktligt har detta begrepp när det gäller art- och habitatdirektivet tolkats av EU-domstolen i åtminstone två fall (mål C-103/00 och C-221/04). I det förra av dessa fall, C-103/00, som handlade om tillämpningen av ett effektivt och strikt skyddstillsystem för havssköldpaddan Caretta caretta i strandområden där arten förekom, uttalar domstolen följande: Kommissionen har uppgett att dess tjänstemän under ett besök i slutet av augusti 1999 på parningsstränderna för havssköldpaddan Caretta caretta på ön Zakynthos konstaterade att det förekom mopedtrafik på sandstranden öster om Laganas [ ]. (P. 32). Det är för det första ostridigt att mopedtrafik på en parningsstrand för havssköldpaddan Caretta caretta bland annat på grund av bullret kan komma att störa denna art [ ]. (P. 34) Det framgår av handlingarna i målet att vid tiden för de faktiska omständigheter som konstaterades av kommissionens tjänstemän var mopedtrafik på parningsstränderna förbjuden och skyltar som angav förekomsten av sköldpaddsbon på dessa stränder hade satts upp [ ]. (P. 35) Av detta följer att mopedtrafiken på sandstranden öster om Laganas [ ] utgör avsiktliga handlingar som kan störa den berörda arten under parningsperioden i den mening som avses i artikel 12.1 b i direktivet. (P. 36) EU-kommissionens vägledningsdokument har också betydelse för tolkningen av begreppet. Kommissionen uttalar där bland annat följande (s. 35): Utgående från det synsätt som domstolen tillämpat i målen C-103/00 och C-221/04 skulle följande definition kunna framläggas: Avsiktliga gärningar är gärningar som utförs av en person som vet, i ljuset av gällande lagstiftning för den aktuella arten, och den allmänna information som riktats till allmänheten, att hans gärning sannolikt kommer att orsaka skada för en djurart, men strävar efter att åstadkomma denna skada, eller åtminstone medvetet accepterar det förutsägbara resultatet av gärningen. G B H M i l j ö r ä t t, Ö s t r a Å g a t a n t r, U p p s a l a, Sida 10

11 Härtill kommer att det inte är möjligt att kompensera med skydds- och försiktighetsåtgärder beträffande vidtagande av åtgärder som strider mot 4 2 punkten AF. Utgångspunkten i 4 p 4 AF är att en arts fortplantningsområde och viloplats inte får skadas eller förstöras. Enligt EU-kommissionens vägledningsdokument och även Naturvårdsverkets handbok måste även fortplantningsområden och viloplatser skyddas när de inte används. Det är vidare viktigt att platsens ekologiska funktion bibehålls. Gemensamt för åtgärder rörande djurens olika uppehållsplatser är att dessa inte får påverkas av mänskliga aktiviteter på ett sådant sätt att platserna förlorar sin kontinuerliga ekologiska funktion för den berörda arten. Med detta avses att ingreppet inte får vara så omfattande att området tappar de egenskaper som gör det betydelsefullt för arten i fråga. Platserna behöver skyddas även när de inte används så att funktionen finns kvar när arten återvänder för att lägga ägg eller föda ungar. Detta gäller sådana områden som används regelbundet, men inte nödvändigtvis varje år. Om platserna bara används någon enstaka gång omfattas de bara av skyddet när arten i fråga uppehåller sig där. En fysisk degradering kan påverka en livsmiljös funktionalitet. Inte enbart en förstörelse av en livsmiljö omfattas utan även försämring av densamma. En sådan försämring kan ske gradvis. Det kan vara så att en försämring inte omedelbart leder till förlust av ett fortplantningsområde eller viloplats, men får till följd att platsens funktion successivt försämras i kvalitet. Samtliga vilda fågelarter är fridlysta enligt 4 AF. Området hyser många värdefulla fågelbiotoper och det är viktigt att säkra skyddet både för häckningslokaler och flyg-, spel- och födosöksområden. Påverkan på fågellivet kan bland annat ske genom störning och bortträngning från boplatser och födosökområden. Enbart den negativa påverkan på den värdefulla fågelfaunan av den nu planerade bebyggelsen ensam, innebär att exploateringen inte kan anses förenlig med vare sig artskyddsförordningen eller fågeldirektivet. Även andra skyddade arter kan komma att påverkas på ett otillåtet sätt, det går dock inte av beslutsunderlaget att se vilka dessa arter kan vara. Bland annat framgår av en fördjupad naturmiljörapport att delar av hagtornsmiljön hamnar på kvartersmark vilket innebär påverkan på mångfalden av miljöer på Årstafältet. Ett delområde med en viktig biotop för insekter, som fjärilar och steklar minskar därmed i omfattning 1. Den planerade bebyggelsen på den öppna marken och öppen mark med inslag av buskar norr om Valla å och i västra och östra delarna av fältet riskerar att påverka artrikedomen på Årstafältet på längre sikt. Valla å och dagvattendammen kommer att omgestaltas för att bli mer synliga och för att kunna hysa en rikare mångfald av växter och djur. Negativ påverkan sker dock av miljön, med bebyggelse och anläggning av hårdgjord mark intill dammen. Fågellivet kan komma att påverkas så att störningskänsliga arter inte nyttjar dammen för födosök och rast i samma utsträckning som idag. Torrbacken och buskmiljöerna i sydväst intill Göta landsväg 1 Årstafältet rapport, Naturmiljö fördjupad, 2013 G B H M i l j ö r ä t t, Ö s t r a Å g a t a n t r, U p p s a l a, Sida 11

12 blir kvar men hamnar precis intill aktivitetsbryggan. Det finns även öppna marker med sammansatt vegetation som kan bevaras i parken. Föreningen vill här även särskilt hänvisa till Regeringsrättens som i mål där domstolen slog fast att ett effektivt genomförande av habitatdirektivets bestämmelser om artskydd förutsätter att det eventuella behovet av att ta hänsyn till fridlysta arter och deras fortplantnings- och viloplatser klarläggs i sådan tid att det kan beaktas såväl i planprocessen som i följande ärenden om bygglov i enlighet med planen. Om frågan om skydd för fridlysta arter tas upp först sedan övriga prövningar slutförts finns en uppenbar risk att någon verklig prövning av förutsättningarna för undantag från fridlysningen inte kommer tillstånd. Såväl exploatör som allmänhet har dessutom ett berättigat intresse av att på ett tidigt stadium få information även om sådana konsekvenser av planen. Även om PBL inte formellt kräver att bestämmelserna om artskydd beaktas i ett ärende om detaljplan får regelsystemet enligt domstolen ändå anses förutsätta att erforderlig information i dessa avseenden ändå skall finnas tillgänglig i ett ärende om detaljplan. Även av Mark- och miljööverdomstolens praxis framkommer att bedömningen av lokaliseringen av en verksamhet ska innehålla frågan om påverkan på skyddade arter. Mark- och miljööverdomstolen har slagit fast att artskyddsförordningen är att se som en precisering av vad som kan följa av de allmänna hänsynsreglerna när det gäller skydd av arter (se bl a MÖD 2013:13, MÖD , MÖD 7639:11). Detta innebär bland annat att en bedömning av verksamhetens påverkan på skyddade arter och om den kan tillåtas enligt artskyddsförordningen ska ingå i lokaliseringsbedömningen. Den föreliggande planen med miljökonsekvensbeskrivning möjliggör inte en samlad bedömning av de planerade åtgärdernas inverkan på fridlysta arter och deras fortplantnings- och viloområden. Underlaget för beslutet om detaljplanen är därmed bristfälligt. Planen strider därför även mot 4 kap 34 PBL. Övriga naturvärden Naturmiljön inom planområdet består till större delen av öppen, frisk och örtrik gräsmark med spridda buskar av främst slån, nypon och hagtorn, en vegetation som är värdefull för fåglar och insekter. Inom planområdet finns bland annat en hagtornsrad som bedöms ha påtagligt naturvärde (klass 3). Några av exemplaren är grova, trädformade och har inslag av död ved, vilket är värdefullt för fåglar och vedlevande insekter. Områden med påtagligt naturvärde (klass 3), har betydelse för den biologiska mångfalden genom att det bidrar till att upprätthålla och bevara variation av arter och ekosystem. Den vegetation som finns inom södra delen av planområdet kommer inte att kunna bevaras. Inte heller den vegetation som finns i norra delen av planområdet kommer i att bevaras, vilket främst påverkar de fåglar som häckar och söker föda här. Hagtornsmiljön försvinner. Den är en viktig biotop för insekter, såsom fjärilar och steklar. G B H M i l j ö r ä t t, Ö s t r a Å g a t a n t r, U p p s a l a, Sida 12

13 Exploateringen innebär även att större sammanhängande öppna ytorna gör att den tillgängliga ytan för öppenmarksarter och arter med generella miljökrav minskar. Antalet arter minskar med minskad yta. Årstafältet förlorar därmed sin funktion som stort öppet område för en rad arter. Den kvarvarande ytan blir för liten för att vissa fågelarter ska kunna nyttja den som häckningsplats, se mer om fåglar ovan. Stora delar av Årstafältet har idag möjligen inte särskilt höga naturvärden i den mening att det t ex förekommer ett stort antal hotade arter, men den typ av natur som Årstafältet representerar, öppen mark, har blivit en bristvara i Stockholm (se dock ovan angående fåglar). Med få undantag har alla tidigare öppna ytor byggts igen eller på annat sätt minskats. Få öppna områden återstår. Såväl minskningen som omvandlingen av kvarvarande öppna ytor till parkmark innebär en betydande miljöpåverkan både när det rör effekter på markområdets nuvarande miljötyper/karaktär och med den totalt annorlunda parkmark som planeras. Det råder en missuppfattning om att s k trivialmarker med lägre naturvärden inte har bevarandevärde. Genom människans omstöpning av landskapet är det trivialmarkerna som drabbas hårdast och där den största sammanlagda förlusten görs. Även trivialmarker har skyddsvärde. I det nu aktuella planärendet har det dessutom inte otvetydigt konstaterats att det inom planområdet saknas sådana arter som omfattas av skydd enligt artskyddsförordningen. Det kan idag långt ifrån uteslutas att sådana arter finns i området mot bakgrund av de naturvärden som ändå redovisas i beslutsunderlaget. Genomförandet av den aktuella planen kommer att resultera i en krympande park/naturyta totalt, ett kraftigt ökat besökstryck, förändring av naturmiljöer vilket sammantaget leder till drastiskt försämrade möjligheter för de vilda arterna att fortsätta bruka fältet. Troligen blir de framtida observationerna av antal arter starkt reducerade och naturliga populationer av olika arter kommer att ersättas av andra då miljön p g a planen ändrar karaktär. Den föreliggande planen med MKB möjliggör inte en samlad bedömning av de planerade åtgärdernas inverkan på fridlysta arter och deras fortplantnings- och viloområden. Underlaget för beslutet om detaljplanen är därmed bristfälligt. Vid sidan av de naturvärden området har utgör området en viktig del av rekreationsmiljön för de närboende, däribland mina huvudmän. Planförslaget medför att befintliga gräsytor för lek och bollspel omvandlas till kvartersmark vilket innebär negativa konsekvenser ur rekreationssynpunkt. Detaljplanen beaktar således inte natur- och kulturvärden och främjar heller inte en ändamålsenlig struktur för bland annat grönområden, god livsmiljö och goda miljöförhållanden i enlighet med 2 kap 3 PBL och därmed måste planen upphävas. G B H M i l j ö r ä t t, Ö s t r a Å g a t a n t r, U p p s a l a, Sida 13

14 Geologiska markförhållanden Enligt 2 kap 5 p 2 och p 5 PBL ska bebyggelse lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till jord, berg och vattenförhållanden samt risken för olyckor, översvämning och erosion. I planbeskrivningen framgår att planområdet ligger på lermark med olika djup och mäktighet, samt att kommunen utifrån resultat av flera undersökningar konstaterat att hela planområdet kommer att behöva grundförstärkas för att klara tillräcklig markstabilitet. Jordlagren inom Årstafältet varierar från någon eller några meter torrskorpelera direkt på friktionsjord eller berg och upp till cirka 20 meters djup. Inom områden med lera förekommer normalt cirka 1-2 meter torrskorpelera ovan den lösa leran. Utförda geotekniska undersökningar visar att leran inom större delen av fältet inte är fullt ut konsoliderad för nuvarande marknivåer, d v s marksättningar pågår. Grävarbeten m m samt ändring av grundvattennivån riskerar därmed att allt börja röra på sig med sättningsskador och kanske i värsta fall ras som följd. Årstafältet är nedre delen av ett stort avrinningsområde. Grundvattennivåerna styrs av tillrinningen från detta område samt genom avrinningen via naturliga kanaler och via dränerande material utmed befintliga anläggningar. Även in-/utläckage från befintliga ledningar och inläckage i tunnlar kan förekomma. Grundvattennivåerna varierar inom området och det är av stor vikt att grundvattennivåerna inte sänks. Genomförande av den bebyggelse detaljplanen medför hotar all således befintlig bebyggelse i Årstapark verksamhetsområde och hela villabebyggelsen i Enskededalen genom att marken rent geologiskt hänger samman med intilliggande bebyggda områden. Nedan visas en flygbild tagen ovanför Årstafältet. I förgrunden skymtar Årstafältet och Huddingevägen, och sedan Årstaparks verksamhetsområde samt villorna i Enskededalen. Bilden visar tydligt att området är en dalgång och att all bebyggelse i det kilformade området flyter på samma lera som Årstafältet. G B H M i l j ö r ä t t, Ö s t r a Å g a t a n t r, U p p s a l a, Sida 14

15 Av detaljplanen och MKB:n som hör till denna framgår att kommunen inte utrett denna fråga och att kommunen avser arbeta vidare med frågan efter planens antagande. Föreningen anser att denna fråga är av sådan avgörande betydelse att den inte kan utredas efter detaljplanens antagande. Detaljplanen strider därmed mot 4 kap 34 PBL: Redan de utredningar som finns visar dock tydligt att marken även på grund av detta inte är lämplig för bebyggelse enligt 2 kap 4 PBL och därmed måste planen upphävas. Dagvattenhantering m m Hur dagvattnet omhändertas är av stor betydelse for att uppnå en god och långsiktigt behövs för att i ett sammanhang reglera de fysiska förhållanden som från allmänna eller grannelagsrättsliga synpunkter behöver bestämmas. Inte heller dagvattenhanteringen är säkerställd. Dagvattenutredningen har brister bland annat då den inte utreder möjlig påverkan på omkringliggande områden, t ex Enskedefältet. Den markanvändning som denna detaljplan medger ställer krav på särskild dagvattenhantering. Kommunen har dock i planen inte klargjort förutsättningarna för detta med lämpliga planbestämmelser. Stora G B H M i l j ö r ä t t, Ö s t r a Å g a t a n t r, U p p s a l a, Sida 15

16 nederbördsmängder och smältvatten som inte längre absorberas av hårdgjorda markytor kan komma att ändra det hydrologiska förhållandet och grundvattennivån i hela den yta som är gammal sjöbotten, där både Årstafältet, Enskedefältet, Årsta företagspark m fl är belägna. Därtill planeras att ytterligare dagvatten från Årstastråket samt andra stora områden ska ledas ned till Valla damm. Föreningen finner det även anmärkningsvärt att kommunen väljer att anta en detaljplanen innan frågan om hur den avloppskulvert som löper längs hela Årstafältet ska hanteras. Miljökvalitetsnormer för vatten och ramvattendirektivets icke-försämringskrav Vid planläggning ska upprättade miljökvalitetsnormer iakttas och följas, 2 kap 10 PBL. I 5 kap 3 miljöbalken framgår att kommuner och myndigheter vid planering och planläggning ska iaktta miljökvalitetsnormer. I propositionen till miljöbalken definieras iaktta så att detta innebär att planering och planläggning ska göras på ett sådant sätt att möjligheterna att uppfylla normerna underlättas. Med planering och planläggning avses detsamma som i PBL. I översiktsplan, detaljplan och områdesbestämmelser ska det framgå hur MKN kan uppfyllas. I begreppet iaktta torde ligga en öppning till ett helhetstänkande, så att bedömningen också kan inbegripa en sammantagen bedömning av planens effekter på luftföroreningshalter genom att planläggningen sätts in i ett större geografiskt eller tidsmässigt sammanhang. Både grundvatten och ytvatten omfattas av EU:s ramdirektiv för vatten, Europaparlamentets och Rådets direktiv 2008/105/EG av den 16 december 2008 om miljökvalitetsnormer inom vattenpolitikens område och ändring och senare upphävande av rådets direktiv 82/176/EEG, 83/513/EEG, 84/156/EEG, 84/491/EEG och 86/280/EEG, samt om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG. Vattenförekomster som utgör skyddade områden på grund av uttag av dricksvatten behandlas utförligt i ramdirektivet för vatten (bilaga IV). Dessa direktiv är implementerade genom miljöbalken samt förordningen (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön. EU:s ramdirektiv för vatten uppställer stränga krav på medlemsstaterna för att de ska uppnå målet icke-försämring av ekologisk status i artikel 4 i direktivet. Dessa krav innebär att kvaliteten på vatten alltid måste vara vägledande i samband med tillstånd och planering av åtgärder eller verksamheter som påverkar vattnets kvalitet. Verksamheter som påtagligt kan riskera dessa måls uppnående är inte tillåtliga enligt direktivet. Att godta den aktuella detaljplanen går stick i stäv med direktivens krav. Enligt ramvattendirektivet får vattenkvaliteten inte försämras så att en vattenförekomst får ändrad status. Planområdet är beläget inom avrinningsområdet för ytvattenförekomsten Mälaren-Stockholm, delen som utgörs av Årstaviken med G B H M i l j ö r ä t t, Ö s t r a Å g a t a n t r, U p p s a l a, Sida 16

17 delavrinning mot Mälaren-Årstaviken. Utflödet går genom Hammarbyslussen till Hammarby Sjö. Mälaren-Stockholm har som helhet god ekologisk status men uppnår ej god kemisk ytvattenstatus. Delar av vattenförekomsten, däribland Årstaviken, har dock sämre vattenkvalitet och har sannolikt inte en god ekologisk status. Miljökvalitetsnormer som ska uppnås för vattenförekomsten är god ekologisk status 2015 och god kemisk status 2015 med tidsfrist till Verksamheter som påtagligt kan riskera dessa normers uppnående är inte tillåtliga. Det behövs ett underlag för att kunna bedöma påverkan på sådana biologiska kvalitetsfaktorer som ingår i systemet för klassificering och normsättning och som påverkas av verksamheten. Utan ett sådant underlag går det inte att bedöma verksamhetens förenlighet med gällande miljökvalitetsnormer inklusive ickeförsämringskravet. Det är angeläget att en miljökonsekvensbeskrivning bidrar till att klargöra verksamhetens påverkan på ekologisk status och framåtsyftande miljökvalitetsnormer, särskilt som verksamheten har en sannolik effekt på biologiska förhållanden i vattendraget. Miljömålet för grundvatten är alltså att uppnå god grundvattenstatus. God grundvattenstatus består av två delar, god kemisk status och god kvantitativ status. God kemisk status består i sin tur av tre delar vilka måste vara uppfyllda. Del ett är att det inte förekommer någon inträngning av saltvatten eller liknande. Del två att miljökvalitetsnormer som ramvattendirektivet eller andra tillämpliga EU-direktiv föreskriver uppnås. Sista delen är att koncentrationen av förorenande ämnen inte är sådan att en god ytvattenstatus inte kan uppnås i angränsande ytvatten. God kvantitativ status avser ett tillstånd när balanserat uttag av vattnet har tillförsäkrats. Medlemsstaterna ska även genomföra nödvändiga åtgärder för att motverka varje eventuell betydande tendens till ökning av koncentrationen av alla föroreningar som orsakas av mänsklig verksamhet för att gradvis minska föroreningen av grundvattnet. God grundvattenstatus ska vara uppnått senast 2015, Artikel 4 p 1 b och Bilaga V. 2.1 och 2.3. Ramvattendirektivet definierar miljökvalitetsnormer som koncentrationen av ett visst förorenande ämne eller en viss grupp av förorenande ämnen i vatten, sediment eller biota, som, för att skydda människors hälsa och miljön, inte bör överskridas, art 2 p 55. Då medlemsländerna har ett krav på sig att i vart fall säkerställa åtminstone samma skyddsnivå som den existerande EU-lagstiftningen utgör miljökvalitetsnormer från tidigare vattendirektiv fortfarande gällande miniminivå även efter det att direktiven i sig slutat gälla, art 4 p 9. Vattendirektivets lista över prioriterade ämnen har utökats med tolv ämnen och innehåller numera 45 ämnen. Dessutom har gränsvärden för biota tillkommit för elva ämnen och gränsvärden för sju av de nuvarande ämnena reviderats. Gränsvärdena för de nya ämnena träder visserligen inte i kraft förrän 2018 i syfte att nå god vattenstatus 2027, men bör ändå med tanke på projektets långsiktighet beaktas redan i denna prövning. En genomgång som gjorts för halter i Stockholmsmiljön G B H M i l j ö r ä t t, Ö s t r a Å g a t a n t r, U p p s a l a, Sida 17

18 jämfört med föreslagna gränsvärden och bedömningsgrunder visar att det främst är de förändringar som beslutats av EU i direktiv 2008/105/EG som innebär att möjligheterna att nå god kemisk vattenstatus försvåras. Framför allt beror detta på de gränsvärden som EU infört för PFOS (ytaktivt ämne) i vatten och biota och i biota för PBDE (flamskyddsmedel). Sannolikt innebär det att fler vattenförekomster inte kommer att uppnå god status. Genomgången visar på att det finns behov av fortsatta åtgärder mot förorening av stadens vattenmiljöer för att kunna nå god vattenstatus till Enligt Stadens Miljöförvaltning är det redan känt att flera av dessa miljökvalitetsnormer överskrids och ytterligare utsläpp av dessa ämnen är därmed förbjuden. För flera andra ämnen saknas data, varför detta först måste undersökas innan man vet om utsläpp av dessa ämnen överhuvudtaget är möjligt. Detaljplanen visar inte på ett tillräckligt sätt hur byggprojektet förhåller sig till dessa vattendirektiv och de däri angivna miljökvalitetsnormerna. Vid detaljplaneringen innebär bestämmelserna om miljökvalitetsnormer som bygger på unionsrätt att kommunen (och överprövande myndigheter och domstolar) har ansvaret för att en miljökvalitetsnorm för vatten följs och att krav därför ska ställas på skyddsåtgärder och försiktighetsmått för att normerna ska uppnås vid den angivna tidpunkten. Vidare är medlemsstaterna bundna av direktivets bestämmelser om icke-försämring och om att målen ska uppnås. Svenska prövningsmyndigheter har dessutom en skyldighet att tolka nationell lagstiftning utifrån direktivets syfte. Ramvattendirektivet har direkt effekt bl a då människors hälsa riskeras om grundvattenkvaliteten och som i detta fall vattenkvaliteten för Mälarens dricksvattentäkt försämras genom utsläpp från det planerade projektet. Genomförandet av detaljplanen skulle innebära ökade utsläpp av bland annat näringsämnen samt gifter vilket försvårar möjligheterna att nå god status i dessa vatten. Grundvattnet i nu aktuellt område ligger mellan två och tre meter under markytan och faller mot nordväst. Dagvattnet avrinner till Valla å och tillhörande dagvattendamm söder om planområdet. Dagvattnet leds vidare till Årstaviken, via i första hand Årsta bäckravin och vid större flöden via bergtunnel. Den nya bebyggelsen, gator och torg inom planområdet medverkar till att ytor hårdgörs, vilket medför att avrinningen till dagvattendammen och Valla å ökar. Det kan därmed inte uteslutas att planens genomförande kan komma att innebära att miljökvalitetsnormerna för vatten enligt 5 kap MB inte följs. Detaljplanen strider således mot 2 kap 10 PBL, 5 kap miljöbalken samt förordningen om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön. Slutord Besluten att anta planen och att avslå överklagandena av detta beslut strider mot en rad bestämmelser i miljöbalken, plan- och bygglagen samt unionsrätten vad gäller försiktighetskrav, rimlighetsavvägning, val av plats, hänsyn till ekologiskt känsliga G B H M i l j ö r ä t t, Ö s t r a Å g a t a n t r, U p p s a l a, Sida 18

19 områden och natur- och kulturliv, skydd för människors hälsa, miljökonsekvensbeskrivning samt avvägning mellan allmänna och enskilda intressen. Föreslagen bebyggelse strider mot den avvägning i markanvändningsfrågan mellan allmänna och enskilda intressen som ska göras inför planbeslutet enligt 2 kap PBL. I en sådan avvägning ska företräde ges sådan användning som medför en från allmän synpunkt god hushållning med markresurser. De allmänna intressena har inte tillräckligt beaktats (naturskydd, artskydd, vattenkvalitet, hälsa m m) vare sig i detaljplanen eller av Länsstyrelsen under planprocessen. Underlaget för prövningen av allmänna intressen har dessutom varit undermåligt. Beslutsunderlaget omfattas av stora brister i förhållande till 4 kap 34 BPL samt 6 kap 12 MB. Kommunen har således gått utanför den gräns som de materiella bestämmelserna medger. Detaljplanen strider mot 2 kap 2-6 PBL, 4 kap 34 ÄPBL, 2 kap 6 MB, 6 kap 12 MB, artskyddsförordningen samt förordningen om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön. Genomförs den exploatering som planen möjliggör riskerar inte enbart närboende av att utsättas för negativa hälsoeffekter, utan skyddad natur och skyddade arter kan komma att påverkas på ett sätt som inte är förenligt med vare sig svensk rätt eller EU-rätt. Att hänsyn till kommuners självbestämmande skulle ta över är inte förenligt med någon av dessa regleringar. Om de allmänna intressena inte kan beaktas vid en överprövning av detaljplaner innebär detta vidare att miljöorganisationernas talerätt enligt Århuskonventionen samt unionsrätten begränsas på ett sätt som strider mot både konventionen, unionsrätten och EU-domstolens praxis. I övrigt hänvisar föreningen till de tidigare yttraden föreningen ingivit i ärendet under hela planprocessen. Dag som ovan Gunilla Högberg Björck G B H M i l j ö r ä t t, Ö s t r a Å g a t a n t r, U p p s a l a, Sida 19