Folkhälsan i Borgå socken och stad rf. Gun-Britt Backman. Sammandrag 90-årsjubileum

Transkript

1 Folkhälsan i Borgå socken och stad rf Gun-Britt Backman Sammandrag 90-årsjubileum Samfundet Folkhälsan i svenska Finland rf grundades i Helsingfors 16 mars 1921 och redan samma år närmare bestämt 8.5 i Folkhögskolans samlingssal med ett 70-tal deltagare grundades en filial till Samfundet Folkhälsan i Borgå. 6 andra lokalföreningar bildades samma år i Nyland. Samfundets målsättning var då följande: Samfundet Folkhälsan har till uppgift att verka för folkhälsans främjande i svenska Finland; dels genom allsidig vetenskaplig undersökning av befolkningens andliga, och kroppsliga hälsa, dels genom praktiska åtgärder, ägnade att inverka på denna. Föreningens första ordförande var dr E. Runeberg och efter honom har vi haft 13 stycken. Nu Maria Tenhunen. Den första sekreteraren E.Borenius och efter det också 13. Mia Liljeberg fungerar nu som sekreterare. Den första skattmästaren var E.Therman men pengakistan har inte lika många suttit på. Det är endast 6 st. Mycket beror på att Nina Perlén var skattmästare från Inga-Lill Fagerstedt är nu skattmästare. Som styrelsemedlemmar har Lilly Karlsson och Nina Perklén rekordet i nämnd ordning och undertecknad kommer som god trea. Den n uvarande styrelsen består dessutom av Anni Uddström, Berit Söderlund, Cecilia Björkskog och Asta Stenvall. Då Folkhälsan grundades hade vårt land som självständig stat funnits till endast 4 år. Vi vet alla att vi hade lämnat synnerligen svåra år bakom oss med värlskrig och inbördeskrig eller vad vi vill kalla det. Vårt samhälle såg synnerligen annorlunda ut än idag. Vi talade ännu länge om fattigvård och hälsovården var outvecklad jämfört med idag. Under 1920-talet var den förebyggande hälsovården viktig. Det gällde grunderna i hemmets hygien, spädbarnsvård, rätt kost, simning, gymnastik och idrott, skriver Göran Fagerstedt i den verksamhetsberättelse han

2 sammanställde till föreningens 70-årsjubileum Hälsosystrarnas verksamhet var kanske det viktigaste arbetsområdet för Folkhälsan under 1920-talet. Vår förening hade en egen syster, Ella Storbondas hette hon. Man kämpade mot bla. tuberkulosen och främjade nykterhetssträvanden som det framkommer ut dokumenten som finns. Det fanns en rådgivningsbyrå i Borgå inrymd i Marthagården och den hade öppet endast lördagar. Hembesök gjordes också. Denna verksamhet övertogs sedan av kommunen och hälsosystern anställdes av Borgå socken. Mellan åren låg föreningens verksamhet nere men, enligt en artikel i Borgåbladet daterad med rubriken Folkhälsan börjar åter sitt arbete i Borgåbygden. Kommunalläkaren Ole Nordling var aktiv i denna process. Det allra första protokollet som finns sparat är från omnämns att föreningen ordnat en sim- och livräddningskurs i Borgå landskommun med 51 deltagare. Under slutet av 1940-talet omnämns kurser i spädbarnsvård och utdelning av mediciner och vitaminpreparat åt mindrebemedlade i bygden. Vår förening förmedlade också kontakter med Sverige gällande fadderbarn. Denna verksamhet var mycket viktig i det efterkrigstida Finland. Sommarkoloniverksamhet understöddes också av vår förening. MS Lyckoslanten omnämns första gången Samfundet fick pengar av Sparfrämjandet i Sverige loch lokalföreningarna fick agera värdar för besöken i skärgårdskommunerna för denna hälsobåt. Vår förening tog hand om kost och logi. Man nämner att man hade mottagnings-, rådgivnings- och upplysningsverksamhet i skärgården med båten.

3 Utlåningsverksamhet förekom också tidigt och redan 1949 hittas uppgifter om att man lånade ut 5 barnvagnar som föreningen köpt in. Kurser i mödra- och barnvård ordnades runt om i bygderna. Kurser hölls i Borgå på Högvalla och Hemsysterskolan, Borgå hälsogård ( kvällskurs) Borgå Folkhägskola ( dagskurs ). På 1960-talet blev hälsosysterverksamheten igen aktuell och vår förening samarbetade med landskapsföreningen i Nyland som under perioden avlönade hälsovårdare i läroverken i Borgå, Borgå lyceum och Strömborgska läroverket övertogs denna verksamhet av kommunen då vi fick vår lag om folkhälsoarbete. Under 1970-talet kom vår förenings verksamhet att komma igång verkligt bra. I verksamhetsberättelsen berättar tidigare ordföranden Eva Stendahl och Karin Sundbäck och viceordföranden Lilly Karlsson om verksamheten. Många entusiastiska medlemmar engagerade sig och nya verksamhetsformer såg dagens ljus. Frivilligarbete uppskattades säjer Karin i intervjun. Vi upplevdes som en förening med viktig banbrytande verksamhet säjer hon också. Föreningen samarbetade med många olika instanser och föreningar. Skol-, social-, trafik och nykterhetsnämnden nämndes. Bank-och polisväsendet, föreningen Hem och skola, DUV och Mannerheims barnskyddsförbund nämns. En syförening verkade inom föreningen. Insamlade medel donerades till verksamhet för bl.a funktionshindrade på dåvarande Barnens By nu Utterbäck boende och Dövskolan. Man sålde sina alster på bla. Annamarknaden som ordnades varje år strax för jul. Syföreningen verkar inte nu längre. Föräldrakursverksamheten blomstrade på talet. Vi var flera föreningsaktiva som skolade oss till dragare av såväl

4 småbarns- som tonårsföräldrakurser. Nina Perklén, Berit Eriksson, Karin Sundbäck och undertecknad var entusiastiska dragare. Vår förening nämndes ofta i tidningarna och vi dragare besökte också föräldrakvällar på daghem och skolor och berättade om kurserna. Några deltagare i Berits grupp träffas ännu idag. Ett lekotek för handikappade barn omnämns i protokollen första gången år 1979 och i september 1980 anställdes Maj-Britt Backman. Hon verkade som lekotekarie till sin pensionering Lekoteket bjuder på verksamhet för barn med speciella behov. Verksamheten bedrivs ännu idag och säljs såsom köptjänser till kommuner, skolor mm. Lekoteket fungerade först på rådgivningsbyrån på Mannerheimgatan, men flyttade sedan till Brunnsgatan 37 där det fungerade ända till år 2008, då Yrkesinstitutet Prakticum behövde utrymmen för egen del. Tingsgården i Borgå är nu lekotekets hemvist. Föreningens sk. friskvårdscentral invigdes år 1987 i Folkhälsans Socialläroanstalts utrymmen. Flera friskvårdshandledare deltog i utbildningar och ledde i sin tur grupper och ordnade föreläsningstillfällen och drog kurser. Vi hade också uthyrning av barnbilstolar och andra barnsäkerhetsartiklar under många år på friskvårdscentralen. Friskvårdscentralen måste sedermera flyttas bort från skolan då man behövde samtliga utymmen för egen del. Vi hyrde in oss i det sk. Invacentret på Ågatan 7 i Borgå. Som jag skriver i verksamhetsberättelsen över de tjugo senaste åren, så blev Folkhälsan-huset i Borgå inte byggt. Detta till vår stora sorg. Vår önskan skulle vara att ha verksamheten mera samlad och synlig. Nu finns vi på Tingsgården, Äppelbackens servicecenter och Invacentret som 1.2 flyttat till betydligt mindre fastighet på Stadshusgatan 2. Vi kan endast i liten skala ha våra tillhörigheter där. Vi får bara önska att vi nån gång i framtiden får ett Folkhälsan-hus till Borgå. Kurs för barnvakter ordnades bl.a år 1988 i samarbete med ungdomsväsendet i Borgå stad. Flera av våra föreningsaktiva var med som föreläsare på kurserna. Kurser under rubriken Möta lidande, sorg och död ordnades också under flera år på Karijärvi kursgård. Gun-Britt Johansson var koordinator

5 härvidlag År 1989 gjordes en stor och viktig satsning, då vårt Öppna daghem grun dades. Daghemmet har hela denna tid funnits på Tingsgården i Borgå ungdomsförbunds fastighet. Daghemmet har en synnerligen viktig funktion som träffpunkt för vårdare och barn. Många vårdare besöker daghemmet med sina barn under moderskaps-eller vårdledighet. Också familjedagvårdare eller mor- och farföräldrar finns bland besökarna. På daghemmet kan barnen leka och pyssla under ledning av Anneli Söderholm och vårdarna kan bl.a samtala med varandra och knyta sociala kontakter. Daghemmet ordnar utflykter, föreläsningar och Lucias årliga besök är mycket omtyckt. Daghemmet är öppet måndag och onsdag 3 timmar/dag. År 1990 inleddes en omfattande kampanj för att motarbeta de våldstendenser dom finns hon barn och ungdomar. Kampanjen gick under namnet Inte med våld. Koordinator från vår förenings sida var Barbro Heinonen. Skolor besöktes, föreläsningar ordnades och en orkestertävling anordnades. Den vanns av orkestern Streeetlight med låten Non violent. Kampanjen genomfördes i samarbete med Mannerheims barnskyddsförbund och Finlands Röda Kors och fick rätt så stor publicitet. Följande kampanj vi deltog i med liv och lust var Räck oss handen som ägde rum år Insamlingsmålet var 2 miljoner mark för Folkhälsans habiliteringsavdelning.vår insats gav mark och vi var synnerligen nöjda. Vi ordnade konserter, sålde produkter mm. Insamligsändamålet upplevdes som synnerligen angeläget. Medlet av 1990-talet började man notera anhörigvårdarna och deras behov av såväl avlastning som annat stöd. Vår förening engagerade sig också och den första gruppen sammankom år Det var främst en samtalsgrupp, men gruppen besöktes också av utomstående experter och tillvaratog deltagarnas intressen gällande innehållet. Den första mamma-barngruppen samlades år 1997 i Andersböle med Maria Tenhunen som dragare. Under senare år har vi haft grupper i Kullo, på Tingsgården och på Vessö. Nu går denna verksamhet under namnet familjecafé.

6 Simverksamheten har alltid haft en framträdande plats i vår förening. Under åren ordnade vi babysim och lek- och + plaskskola.denna verksamhet måste tyvärr upphöra då ddet inte fan ns en lämplig bassäng för detta ändamål. Simkurser har ordnats så gott som varje sommar utomhus på olika ställen och tidigare också i simhallen i Borgå. År 2000 körde Café Guldkanten i gång under Bosse Träskelins ledning. Jag glömmer inte när Bosse hade bekantat sig med motsvarande verksamhet på annan ort och tog kontakt med mig som då var ordförande. Han var mycket ivrig och jag smittades av hans iver liksom styrelsen. När han var på väg ut från mitt arbetsrum sa han att vi borde få ett namn på verksamheten. Då sa jag att du Bosse har sagt att du vill ge guldkant åt daglediga; så varför inte döpa den till Café Guldkanten. Det finns en arbetsgrupp som gör upp programmet och där var först Catharina Grönqvist-Salmi vår representant, men nu har Karin Sundbäck varit den personen redan flera år. Konceptet för Guldkanten är synnerligen lyckat. Man har möjlighet att äta lunch, sjunga allsång, höra på föredrag, delta i frågesport och sist men inte minst dansa en sväng. Varannan torsdag på eftermiddagen äger detta rum. Cafeets 10-årsjubileum var också välbesökt. Tajta tjejer, Balansella och Mimosel är kurser vi ordnat under flera år. Karin Sundbäck drar Balansella i samråd med Borgå MI och Nina Perklén drar Mimosel. Båda kurserna är populära bland äldre. År 2000 började vår förening med en ny verksamhet som först kallades lekstimulans på dator och numera datorstimulans. Vi började med denna verksamhet med projektmedel, men fortsatte sedan med verksamhetsunderstöd. Maj-Britt Backman besökte daghem i trakten. Hon hade en bärbar dator och dataspel som hjälpmedel och tränade med barn som behövde extra träning t.ex barn med mindre kommunikations- eller motoriska svårigheter. Daghemmets personal valde ut de barn med vilka hon sedan jobbade. Denna verksamhet var synnerligen omtyckt och Maj- Britt fortsatte med den enda till sin pensionering. Nu är verksamheten nere och vi håller på och utreder om den kunde införlivas med någon annan motsvarande verksamhet som administreras av Folkhälsans förbund

7 Nylands landskapsförening. En stavgångsgrupp motionerar regelbundet på Pellinge. Avslutningsvis kan vi nämna att vår förenings ekonomi har varit stabil under de senaste årtionden. Vi har varit mycket duktiga på att sälja majblommor och kalendrar och fått bidrag via Förbundet från Brita Maria Renlunds minne och Penningutomatföreningen. Vi har också fått bidrag från Oskar Johanssons stiftelse. Vi har haft entusiastiska styrelsemedlemmar och en bra uppgiftfördelning i styrelsen och som jag nämner i den verksamhetsberättelse jag skrivit omfattande de senaste 20 åren har alla fått komma fram med nya ideer och förslag till verksamheter. Vi tycker själva att vi haft en gedigen och mångsidig verksamhet under många år. Vi har också representanter i olika styrelsen inom Folkhälsan; Asta Stenvall i Samfundets styrelse, Maria Tenhunen i Landskapsföreningens och jag i Förbundets styrelse, vilket ger oss insikter i vad som händer inom hela Folkhälsan-rörelsen. Samfundet Folkhälsans slogan 90 år fortfaranden nyfiken är en slogan som passar väl in också på vår förening. Jag tycker vi är en riktigt pigg 90-åring.