LANDFAKTA - Filippinerna

Transkript

1 SVERIGES AMBASSAD PROMEMORIA BANGKOK LANDFAKTA - Filippinerna Officiellt namn: Republic of the Philippines Huvudstad: Manila Folkmängd: Drygt 102 milj. (folkräkningen juli 2011) Befolkningstillväxt: 1,9% Yta: Ca km 2, ca öar Religion: 80% katoliker, 5% muslimer, 9,5% protestanter och övriga kristna, samt 2,5% övriga trosinriktningar Officiella språk: Filipino (tagalog) och engelska. Statsskick: Republik med stark presidentmakt efter amerikansk modell. Stats- och regeringschef: President Benigno Aquino (30 juli 2010) Utrikesminister: Albert Del Rosario (30 juli) 2010). Politiska partier: Splittrat partisystem uppbyggt kring starka personligheter. Regeringskoalitionen är en bred sammanslutning mellan landets traditionella maktgrupper. Oppositionen utgörs av en likaledes bred koalition av politiker. Allmänna val: Senaste parlamentsvalet ägde Nästa presidentval hålls Valuta: Peso. 1 SEK= 7,1 peso (juli 2011) BNP/capita: Ca 3500 USD capita (2010) BNP-tillväxt: 7,3 % (2011) Inflation: 3,8 % (2010) Arbetslöshet: 7,3 % (2010) Budgetunderskott: 1,3% av BNP (2010) Valutareserv: 44 mdr USD (2010) Utlandsskuld: 54 mdr USD (2010) Viktiga exportmarknader: USA, Japan, Kina, EU

2 2 I. Historisk bakgrund Spaniens kolonisering av Filippinerna inleddes 1564 under Filip II:s styre. En filippinsk självständighetsrörelse, inspirerad av filosofen och frihetskämpen José Rizal, uppstod under 1870-talet och i samband med det spansk-amerikanska kriget utropades en självständig republik. USA valde att efter krigsslutet göra öarna till en amerikansk koloni gavs Filippinerna vidgad självstyrelse. Ögruppen blev sedan skådeplats för blodiga strider under andra världskriget och var ockuperat av Japan Den 4 juli 1946 blev Filippinerna en självständig stat, men har fortsatt nära ekonomiska och politiska band med USA. II. Det politiska läget Filippinerna utgör idag en av Asiens demokratier, men en demokrati som ständigt utmanas genom en rad defekter ytterst härledda från landets koloniala förflutna. Perioden efter sammetsrevolutionen och diktatorn Ferdinand Marcos fall 1986 har präglats av ekonomisk och politisk instabilitet med återkommande militära kuppförsök både mot president Corazon Aquino och president Fidel Ramos. President Joseph Estrada tvingades att avgå 2001 p.g.a. anklagelser om inblandning i illegal spelverksamhet och omfattande korruption. Han dömdes, efter en nästan sju år lång rättsprocess, till livstids fängelse för sina brott, men benådades efter två månader av den dåvarande presidenten Gloria Macapagal Arroyo. Den politiska utvecklingen i landet har under senare år fortsatt att präglas av instabilitet och uppslitande inrikespolitiska motsättningar. Under perioden efter Marcos har landet upplevt tre presidentskapskriser, varav den senaste i ett avvärjt kuppförsök då presidenten införde undantagstillstånd. Den tidigare presidenten Arroyos makttillträde 2001 skapade inledningsvis goda förhoppningar om en positiv utveckling och hennes regeringsprogram utlovade genomgripande samhällsreformer i syfte att sanera landets sönderfallande ekonomi, bekämpa massfattigdom och den grasserande korruptionen samt söka förändra landets diskrediterade politiska strukturer i riktning mot ett modernt partisystem efter västerländskt mönster. Hon väckte respekt genom sin arbetsförmåga, ekonomiska sakkunskap och sin fredspolitik gentemot de muslimska separatistorganisationerna på ön Mindanao, där en stor del av Filippinernas 5 7 miljoner muslimer bor. Efter att hon återvaldes som president 2004 deklarerade dåvarande president Arroyo en tiopunktsplan för landets utveckling. Först bland de tio målen utmålades en betydande ökning av landets arbetstillfällen. Detta följdes av punkter om utbildningsinsatser, balansering av budgeten, landsomfattande fred, samt decentralisering av makten och administrationen. Arroyos planer att minska arbetslösheten genom att tredubbla lånen till små- och medelstora företag samt att utöka jordbruksarealen har dock inte haft förväntad effekt. De miljontals utlovade nya jobben är heller inte tillräckligt för att möta ökningen av arbetskraftsutbudet. Ett ytterligare problem är att cirka 20 procent av arbetskraften är undersysselsatt. Skolorna är fortfarande överbefolkade och lärare saknas. Efter valet i maj 2007 hade Arroyo en betryggande majoritet i kongressen, vilket minskade risken för att hon skulle utsättas för nya riksrättsprocesser. Krav på sådana, såväl p.g.a. valfusk som korruption, är återkommande inslag i det politiska

3 livet. Filippinska politiker är dock lättrörliga vad gäller partitillhörigheter och lojaliteter och stödet från kongressen måste ständigt återerövras genom tjänster och gentjänster. Valet 2010 blev slutet på Gloria Macapagal Arroyos era som president och Lakas Kampi CMD som regeringsparti. Istället vanns valet av oppositionsledaren Benigno Noynoy Aquino III från det liberala partiet som gick till val under parollen om det inte fanns någon korruption, finns det ingen fattigdom. Med presidentposten går Aquino i sin moders spår. Han är nämligen son till Corazon Aquino som var president under åren Corazon Aquino var unik på det sättet att hon var den första kvinnan att inneha den högsta posten i Filippinerna. Med Aquino och det liberala partiet som främsta härförare så tar inrikespolitiken ett steg åt vänster. Utifrån en svensk definition kan partiet bäst beskrivas som socialliberalt. Aquino har under sitt första år som president tagit initiativ till samtal både med muslimska separatister och med fraktioner inom den våldsamma vänstergerillan. Även om han har försökt skruva ner förväntningarna från sina väljare så har bland annat löften om nya jobb samt minskning av det offentliga budgetunderskottet skanderats från Aquino. Hur detta skall ske vet man inte, men hittills har Aquino kunna stödja sin politik mot en växande och stark filippinsk ekonomi. Korruption Att korruption förekommer och är vida utbrett i Filippinerna får betraktas som allmänt känt. Organisationen Transparency International graderar Filippinerna som nummer sju på listan över världens mest korrupta länder. Korruptionen genomsyrar hela samhället, alltifrån poliskåren till höga politiska befattningshavare. Den förre presidenten Gloria Macapagal Arroyo angav bekämpande av korruption som en av huvudpunkterna i politiken fram till år Förtroendet för henne på detta område är dock litet efter ett flertal korruptionsaffärer som fått stor publicitet. Efter valförlusten 2010 lovade den nya presidenten Aquino att en sanningskommission skulle tillsättas för att utreda de korruptionsanklagelser som Arroyo själv har fått under sin tid på presidentposten. Utomrättsliga avrättningar/politiska mord Under de senaste åren har en oroväckande utveckling med ett ökat antal utomrättsliga avrättningar eller politiska mord noterats. Utvecklingen i sig är tillräckligt oroande för att det internationella samfundet (FN och EU), aktivt engagerat sig för att lyfta fram frågan på den politiska dagordningen i syfte att stoppa utvecklingen. Den förra presidenten Arroyo tillsatte hösten 2006 en särskild kommission under den förre detta domaren i högsta domstolen Melo för att utreda morden och komma med rekommendationer om hur utvecklingen skulle kunna stoppas. I februari 2007 besökte FN:s specialrapportör för utomrättsliga avrättningar, Philip Alston, Filippinerna. Både Melokommissionen och Alston har konstaterat att flertalet mord förefaller ske i relation till den filippinska arméns kontraoperationer mot den terroristklassade kommunistgerillan. Även om morden inte är systematiska eller statssanktionerade tyder det mesta på att enskilda militärer är inblandade. Den tidigare presidenten Arroyo har försökt att komma tillrätta med situatio- 3

4 nen och har gett den filippinska MR-kommissionen ökade resurser för att utreda ev. MR-brott där militärer kan ha varit inblandade. Under 2010 inleddes en överenskommelse mellan den filippinska regeringen och EU där man kommer bidra med ett rättsligt bistånd. EU Filippinernaprogrammet ger stöd till rättsväsendet (EPJUST), som avsätter 3,9 miljoner euro för stöd, hjälp och undervisning i syfte att stärka det straffrättsliga systemet och främja kommissionens arbete med mänskliga rättigheter och grupper från civilsamhället. EPJUST vill verka för ett kapacitetsbyggande inom Filippinernas rättsliga myndigheter samt närliggande institutioner som militär och polis. Syftet är att hjälpa dem att utreda fall av utomrättsliga avrättningar och åtala dem som är skyldiga till mord och andra förbrytelser mot mänskliga rättigheter. III. Ekonomi Filippinerna är världens tolfte mest folkrika land och har haft en kraftig befolkningstillväxt om cirka 2 procent årligen. Befolkningsökningen är en ödesfråga för Filippinerna. Varje år träder en miljon personer in på arbetsmarknaden och cirka en fjärdedel av befolkningen är i dag 10 år eller yngre. Filippinerna är fortfarande Sydostasiens fjärde största ekonomi. Under rekordåret 2007 uppgick Filippinernas tillväxt till 7,3 procent (den högsta tillväxten av landets ekonomi på trettio år och den näst snabbast växande ekonomin i Sydostasien efter Vietnam) men reducerades till 4,6 procent under Den privata konsumtionen har klarat sig väl tack vare stora remitteringar från de ca tio miljoner filippiner som är bosatta utomlands. Över en miljon filippiner lämnar årligen landet för att arbeta utomlands och försörja familjemedlemmar. Under 2009 skickade de hem drygt 17 miljarder USD vilket motsvarar 11 procent av BNP. Dessa medel spenderas främst i stora shoppingcenter och på boende. Metro Manila hyser tre av världens tio största shoppingcenter. De stora varuhusen som tidigare marknadsförde billigare vitvaror och hemelektronik från Kina ser en ökad efterfrågan på varor av högre kvalitet. De viktigaste sektorerna i den filippinska ekonomin är servicesektorn (54 procent av BNP), tillverkningsindustrin (32 procent) och jordbrukssektorn (14 procent). Den snabbt växande serviceindustrin har en tydlig urban prägel. Tillväxten sker särskilt snabbt inom Business Process Outsourcing (BPO). Den filippinska BPOindustrin står i dag för cirka 5 procent av den globala marknaden för utlokaliserade tjänster (back-officefunktioner, mjukvaruutveckling, animeringar, datainmatningar, utredningar, analys och callcenters etc.). Filippinerna är väl positionerad tack vare välutbildad och serviceinriktad personal, konkurrenskraftiga lönekostnader, god infrastruktur inom detta begränsade område (främst telekommunikationer och kontorslokaler) och mycket förmånliga villkor för utländska investeringar. Tillverkningsindustrin består främst av tillverkning av elektroniska komponenter, kläder, bilar och bildelar, läkemedel och färg. Cirka 40 procent av Filippinernas landyta används för jordbruk och inom jordbruksnäringen har Filippinerna haft en jämn tillväxt. Sektorn dras dock med produktivitetsproblem och är underkapitaliserad. Filippinerna är rikt på mineraler. De viktigaste malmerna är koppar, guld, silver, nickel, krom, järn och bly, men det finns även fyndigheter av zink, kobolt, mangan, svavel och bauxit. Gruvindustrin har pånyttfötts i samband med att det från 2004 åter är tillåtet för utländskt majoritetsägande i storskalig gruvdrift. Den filippinska turistindustrin fortsätter att växa även om den fortfarande är på en låg nivå jämfört med grannländerna. 4

5 5 Stora transfereringarna från utomlands arbetande filippiner och det förbättrade budgetläget har stärkt den filippinska peson gentemot andra valutor i regionen, dollarn och euron. Under 2007 hade peson bäst utveckling av samtliga valutor i östra Asien. Inflationen under 2008 har var kraftig och ökade till drygt 8 procent under förra året. Sedan kom finanskrisen som påverkade peson negativt, men under 2010 har peson överträffat samma nivåer som man hade före den asiatiska finanskrisen och tillväxten på drygt 8% har överträffats. Filippinerna har under en längre tid ansetts vara ett direkt oattraktivt land att investera i. Skäl som anförts har varit bland annat den osäkra politiska situationen, avtalsbrott, svårigheten att få utländsk kompetens att flytta till Filippinerna, administrativt krångligt med stort regelverk, förbud mot utländskt majoritetsägande och korruption. Därmed har en stor andel utländska investeringar uteblivit och nivån har varit relativt låg, 1,92 miljarder USD för Filippinernas export uppgick till 50 miljarder USD under 2010 och importen var 60 miljarder USD under samma år. Filippinernas främsta handelspartner är USA som står för 17 procent av den totala handeln, därefter följer Japan (14 procent) och Kina (12 procent). En betydande export till EU-området går via Rotterdam och Singapore. Exporten domineras av elektronikkomponenter, halvledare och hårddiskar. Därefter följer kläder, maskinutrustning, kokosnötolja, koppar och frukt, bananer och ananas. Filippinerna har under senare tid visat på en allmänt bättre makroekonomisk utveckling. Regeringen har levererat en stram finanspolitik som har gett resultat. Filippinerna amorterar på sin stora statsskuld men den totala statsskulden uppgick 2010 fortfarande till 54 miljarder USD. Man har haft problem med att betala av sin statsskuld, men Aquino har annonserat att minskandet av statsskuld är en av hans politiska ambitioner. Ett minskat budgetunderskott, skuldavskrivningar och satsningar på infrastruktur sänder positiva signaler om den filippinska ekonomins möjligheter. Men även om den övergripande bilden hade förbättrats fram till den globala krisen finns det fortfarande stora utmaningar för den filippinska regeringen för att komma ikapp eller åtminstone hålla någorlunda jämna steg med sina konkurrenter i regionen. Avgörande för en hållbar offentlig ekonomi är att skapa fler arbetstillfällen och att aktivt bekämpa fattigdomen. Den finansiella krisen som slog till 2008 med en global recession var inget som utgjorde några större biverkningar på den Filippinska ekonomin. Exportberoendet är inte stort nog och en fortsatt stark konsumtion på hemmaplan samt bland annat ett fortsatt stort inflöde av kapital från det väldiga antalet emigrerade filipiner säkrade att tillväxten hölls intakt. Den nye presidenten Aquinos första budget har fokuserat på att stärka välfärden och minska klassklyftorna i samhället. Ansträngningar och projekt för att förstärka sjukvården samt utbildning och skola har getts stora utrymmen i budgeten. Problem med svaga skatteintäkter har delvis beskyllts på den stora informella sektorn. Men förändringar kommer att göras så att även andra sektorer ska bli bättre på att samla in skattemedel. De svaga skatteintäkterna har sätt sina spår i budgeten och viktiga projekt inom infrastrukturen har lagts åt sidan och förtroende har gi-

6 vits åt den privata sektorn för fullföljelse av nödvändiga investeringar. En av Aquinos stora satsningar på det finansiella planet är PPP (Private Public Partnership) där förhoppningen är att den privata näringssektorn tillsammans med statens hjälp skall frigöra stora ekonomiska resurser. Det rör sig om ett tiotal större infrastrukturella projekt flygplatser, väg- och hamnanläggningar, kraftstationer avsedda att förbättra den eftersatta infrastrukturen runt om i landet. IV. Social utveckling Filippinerna är inget fattigt land, men här finns oerhört många fattiga människor. Inget annat land i regionen uppges ha lika hög koncentration av förmögenhet som Filippinerna. 65 procent av landets tillgångar ägs av mindre än tio procent av befolkningen. En dryg tredjedel av landets befolkning lever under fattigdomsstrecket. Medan fattigdomen fortfarande i huvudsak är koncentrerad till landsbygden ökar inflyttningen till städernas slumområden. Landet har en långtgående urbanisering med mer än hälften av befolkningen boende i städer. Enbart i huvudstaden Manila beräknas mer än 3 miljoner människor leva hopträngda i slumområden utan tillgång till rent vatten och under otillräckliga sanitära förhållanden. Landets miljöproblem är omfattande och utgör även på kort sikt ett allvarligt hot. Miljösamarbetet har därför varit ett av huvudspåren i det svenska utvecklingssamarbetet med Filippinerna. Särskilt påtaglig är massfattigdomen på muslimska Mindanao med flera mindre ögrupper i landets södra och sydvästra delar. Som en följd av den förra regeringens beslut att med militära medel söka vinna överhanden i kraftmätningen mellan centralregeringen i Manila och den islamiska separatiströrelsen Moro Islamic Liberation Front (MILF) och dess mer extrema utbrytargrupper, har flera hundratusentals människor tvingats lämna sina hem för en högst osäker tillvaro i tillfälligt upprättade flyktingläger. Problemen med MILF har länge varit en nagel i ögat för det politiska etablissemanget och tidigare har strategin varit att slå hårt mot hårt. En taktik främst tillkommen som en konsekvens av en oftast aggressiv populistisk hållning från regeringshåll. Konflikten har beräknats kostat över människor livet. Spänningar mellan muslimer och kristna i södra Filippinern har det rått ända sedan kolonialtiden och särskild aggressiv upptrappning skedde i slutet av 1960-talet då separatiströrelsen MILF blev mer terrorinriktade i sin kamp för att kräva en självständig muslimsk stat i söder. I början av 2011 visade dock regeringen upp en ny, mera återhållsam framtoning när man inledde nya fredsförhandlingar med MILF i Malaysia. Samtalen uppfattades som positiva från båda sidor och en ljus framtid har för första gången kunnat urskiljas i denna konflikt. Det hela skall dock tas med en nypa salt då detta enbart är de första överläggningarna som regeringen har haft med MILF sedan Aquino kom till makten. Det är dock helt klart ett steg i rätt riktning. Terroristgruppen Abu Sayyafs återkommande attacker i kombination med uppflammande strider mellan separatister och militär/polis innebär fortsatta övergrepp och våld mot civilbefolkningen på Mindanao. Det senare gäller också den periodvisa våldsspiral som följer på den väpnade kamp som proklamerats av det filippinska kommunistpartiets väpnade gren, New People's Army. 6

7 V. Utrikespolitik 7 Tyngdpunkten i Filippinernas utrikespolitik utgörs av de nära politiska, ekonomiska och kulturella förbindelserna med den tidigare kolonialmakten USA. 3 miljoner filippiner lever i USA, som också utgör ett eftertraktat mål för den dryga miljon filippiner som årligen lämnar sitt land i syfte att söka en bättre framtid utomlands. Filippinernas styrande elit har, med få undantag, fått sin högre utbildning i USA. USA står även för en betydande del av de utländska investeringarna i Filippinerna. Även om USA 1992 tvingades lämna sina militärbaser på Filippinerna utgör den amerikansk-filippinska biståndspakten från 1952 en viktig garant för landets säkerhet. Det är främst mot denna bakgrund man får se Arroyos snabba och fullständiga uppslutning kring USA: s centrala position i kampen mot den globala terrorismen. Genom närmandet till USA har Arroyo hoppats vinna amerikanskt stöd i sin ambition att modernisera Filippinerna, bekämpa inhemsk terrorism samt på sikt förbättra Filippinernas utsatta säkerhetspolitiska läge i Sydkinesiska sjön. USA har gått den filippinska regeringen till mötes genom ökat militärt och ekonomiskt bistånd och har bland annat bistått det filippinska försvaret med amerikanska militära rådgivare i jakten på terroriströrelsen Abu Sayyaf. Gemensamma militärövningar förekommer kontinuerligt och ger ibland upphov till kritik från oppositionen om det "obalanserade" förhållandet till USA. Trogen Filippinernas ställning som en av ASEAN: s grundnationer söker president Arroyo spela en pådrivande roll i olika försök att intensifiera det ekonomiska och politiska samarbetet i regionen. Regeringen fäster stor vikt vid samarbetet inom ASEAN och de vänskapsavtal som skrivits med övriga länder i regionen, inklusive Kina, Indien, Japan och Korea. Under 2007 var Filippinerna ordförande i ASEAN och under mottot "ASEAN a caring and sharing community" satsade man på att utveckla samarbetet även på det sociala och kulturella området. ASEAN-toppmötet i Cebu i januari 2007 kom att anta ett antal viktiga dokument för organisationens utveckling och relevans. Förutom ett avtal om samarbete på antiterrorismområdet antogs också riktlinjer för utarbetandet av en konstitution för ASEAN som senare antogs vid toppmötet i Singapore Inom ASEANregionen har president Arroyo också försökt väcka liv i den subregionala organisationen BIMP-EAGA som arbetar för ekonomiskt hållbar utveckling i området Mindanao-Brunei-Malaysia-Sabah-Indonesien. Bland länderna i Ostasien tillmäts Kina och Japan den största betydelsen och det var en markering att Arroyos första utlandsresa som president gick till Kina. Ett bekymmer är den territoriella dispyten kring Spratley-öarna i Sydkinesiska sjön som förutom Filippinerna och Kina även involverar Vietnam, Brunei och Malaysia. Av särskild betydelse för Filippinerna är också förbindelserna med Japan i förhållande till dess roll som landets näst mest betydelsefulla handelspartner efter USA och viktigaste enskilda biståndsgivare. Efterhand som minnena falnar från den japanska militärens framfart under ockupationstiden och den förödelse som drabbade landet under andra världskrigets slutskede, har Japan utvecklats till att bli en nära partner även på det politiska området, men kanske framförallt som partner i utvecklingssamarbetet. Som ett led i kampen mot den internationella terrorismen har Filippinerna ingått avtal om ett nära underrättelse- och gränsövervakningssamarbete med grannländer som Malaysia och Indonesien. Det är ett samarbete som efter terroristdåden

8 på Bali fått ökad aktualitet och betydelse. Filippinerna utsågs också vid APECmötet i Chile 2004 till ordförande i den task force mot global terrorism som skapades. Förbindelserna med den muslimska världen är betydelsefulla, dels på grund av den muslimska samarbetsorganisationens (Organisation of Islamic Conference) roll som betydande sponsor av fredsprocessen med MILF och Malaysias roll som facilitator i denna process, dels på grund av närvaron av drygt 1,5 miljoner filippinska gästarbetare i Mellanöstern. Ett internationellt övervakningsteam för eldupphöravtalet mellan regeringen och MILF upprättades under malaysisk ledning. Nya fredsförhandlingar har inletts med den nya regeringen och dessa har överläggningar har upplevts som mycket positiva från både regeringshåll och från MILF. En mera defensiv hållning har kunnat urskönjas från regeringen. Europeiska Unionen är en viktig handelspartner och biståndsgivare till Filippinerna. Inom ramen för det institutionella samarbetet mellan EU och Asien (ASEM) utgör Filippinerna en intressant partner genom sitt engagemang för MR-frågor och sin till viss del pådrivande roll för ett fördjupat regionalt samarbete. Inom ASEM-samarbetet har Sverige tillsammans med Filippinerna och Thailand haft ett särskilt ansvar för frågorna rörande människohandel. VI. Sveriges förbindelser med Filippinerna Bilaterala avtal Bilaterala avtal har ingåtts beträffande investeringsskyddsavtal (1999) och undvi- kande av dubbelbeskattning (2003). Politiska relationer Förbindelserna mellan Sverige och Filippinerna är goda och problemfria, även om beslutet att stänga den svenska ambassaden har mottagits med besvikelse. Besöksutbytet på hög nivå är begränsat. Senaste utgående svenska besöket på statsrådsnivå gjordes av dåvarande migra- ka motpart, arbetsmarknadsminister Patricia Sto Tomas besökte Sverige samma år tionsminister Barbro Holmberg i Statsrådet Holmbergs dåvarande filippins- i samband med det första mötet i den globala kommissionen om internationell migration där Sto Tomas var en av kommissionärerna. Bilaterala samtal har också hållits vid flera tillfällen mellan dåvarande utrikesminis- för handelsfrågor Lars Olof Lindgren besökte Filippinerna En större svensk ter Laila Freivalds och dåvarande utrikesminister Delia Albert och med den då dåvarande utrikesminister Romulo. Utrikesminister Bildt har också samtalat med Romulo i samband med ASEAN-mötet i Singapore. Dåvarande statssekreteraren riksdagsdelegation besökte Manila i samband med Interparlamentariska Unionens årsmöte i Från filippinskt håll har flera parlamentarikerbesök skett under 2004 och Under hösten 2005 besökte en filippinsk IT-delegation Sverige och en motsvarande svensk delegation besökte Manila Representanter från filippinska kommissionen för mänskliga rättigheter besökte Sverige 2005 som en första del av ett treårigt projekt med svenska barnombudsmannen om barns rättigheter. Barnombudsmannen har genomfört tre besök i Filippinerna som en del i detta samarbete. 8

9 Det kan också nämnas att den filippinske talmannen besökte sin svenske motpart hösten Sveriges ambassadör mot trafficking besökte Manila i Under de senaste åren har Sverige engagerats i marginalen av fredsförhandlingarna med MILF genom det s.k. Stockholm Initiative on Disarmament, Demobilisation and Reintegration (SIDDR) och på basis av rekommendationerna från SIDDRprocessen genomfört rundabordssamtal med parterna om DDR i fredsprocesser. Sverige har också stött initiativ att engagera andra muslimska organisationer i fredsprocessen, bl.a. genom Center for Humanitarian Dialogue och Geneva Call. Dessa initiativ har sedermera inte följts upp. Handel och investeringar Sveriges handelsutbyte med Filippinerna varierar mellan olika år men har fram till i fjol legat omkring 1 mrd SEK. Sveriges export till Filippinerna ökade dock med 55 procent 2008 och uppgick till miljoner SEK. Dominerande varuslag i exporten är bland an nat verkstadsprodukter, däribland teleutrustning, motorfordon, papper och läkemedel. Sveriges import från Filippinerna uppgick 2010 till 1027 miljoner SEK, en uppgång med 20 procent från Importen består främst av elektroniska verkstadsprodukter. 30-talet företag med svenska intressen är etablerade i Filippinerna. Bland företag med lokal produktion märks bl.a. Swedish Match och Tetra Pak. Ambassaden har 100-talet agenter för svenska produkter och företag registrerade. Av stort intresse för svenska företag, främst konsultföretag, är också lokaliseringen till Manila av huvudkontoret för den regionala utvecklingsbanken Asian Development Bank. Den omfattande projektverksamhet som banken bedriver i Asien och Pacific-området uppgår till ca 7 miljarder USD årligen. Utvecklingssamarbetet Regeringen beslutade 2007 att avveckla det bilaterala biståndssamarbetet med Filippinerna under Beslutet är en del i Sveriges arbete för att effektivisera och koncentrera biståndet till de fattigaste länderna. Som konsekvens av beslutet kommer inga nya bilaterala projekt att startas. Det pågående samarbetet är framför allt inriktat på miljöområdet genom s.k. kontraktsfinansierat samarbete. SIDA beslutade i december 2006 att stödja den världsbanksadministrerade Mindanao Trust Fund med upp till 30 miljoner SEK under en period om tre år. Sveriges representation i Filippinerna Svenska ambassaden i Filippinerna stängde sin verksamhet den 30 maj Ambassaden i Bangkok har övertagit det bilaterala ansvaret för Filippinerna. En honorär generalkonsul i Manila, Carla Limcaoco, har tillträtt och hanterar flertalet konsulära ärenden. Härutöver finns ett honorärt konsulat i Cebu. Filippinernas representation i Sverige Filippinernas ambassadör i Sverige är Maria Zeneida Angara-Collinson. 9 LINNÉR