Egenkontroll butiker. Miljökontoret Adrian Sandin, Jimmy Roslund, Ursula Söderberg

Transkript

1 Egenkontroll butiker Miljökontoret 2014 Adrian Sandin, Jimmy Roslund, Ursula Söderberg

2 BAKGRUND, SYFTE OCH MÅL 2 METOD OCH GENOMFÖRANDE 2 RESULTAT 2 LAGSTÖD 2 SLUTSATS OCH DISKUSSION 3 1

3 Bakgrund, syfte och mål För att nå riksdagens miljökvalitetsmål Giftfri miljö gav regeringen 2010 Kemikalieinspektionen (KEMI) i uppdrag att ta fram en handlingsplan för en giftfri vardag. Handlingsplanen som initialt sträckte sig mellan hade stort fokus på farliga ämnen i varor och fokus på barn och ungdomar eftersom de är känsligare för farliga ämnen än vuxna. KEMI har i ett flertal tillsynsprojekt sedan handlingsplanen togs fram upptäckt att de få regler som finns angående farliga ämnen i varor överskrids. Den lagstiftning som finns är bl.a. begränsningslistan (bilaga XVII) och informationskravet i artikel 33 i den europiska kemikalielagstiftning REACH. Avvikelserna från lagstiftningen kan bero på en bristande eller obefintlig egenkontroll i de olika leden i handelskedjan samt att varutillsyn är relativt nytt både nationellt (KEMI) och kommunalt. Linköpings kommun har tidigare bedrivit riktad tillsyn mot vissa förbud av ämnen i varor som t.ex. Bisfenol A i nappflaskor 2011 och kadmium i smycken Linköpings miljökontor deltog även i KEMI:s nationella projekt 2014 riktat mot butiker med billiga smycken där rutiner för egenkontroll och tre begränsningsregler gällande kadmium, nickel och bly (SMID) kontrollerades. SMID- projektet i Linköping visade på kunskapsbrister hos näringsidkare och att deras krav på leverantörerna var bristfälliga. Några butiker kunde dock visa intyg från leverantören på att smyckena var fria från förbjudna ämnen. I två smycken, som köptes i Linköping och skickades på extern analys, påträffades mycket höga halter av bly ca viktprocent, där gränsvärdet är 0,05 viktprocent. Syfte med detta projekt var att öka kunskapen om skyldigheter och möjligheter gällande begränsning av farliga ämnen i varor hos butiksinnehavare med utbud främst inriktat mot barn och ungdomar. Målet med projektet var att minst sex butiker skulle besökas och informeras. För att kunna välja objekt till projektet utan att behöva ta hänsyn till miljötillsynsförordningen som delar upp tillsynsansvaret bland annat mellan den kommunala tillsynsmyndigheten och KEMI genomfördes projektet som ett rent informationsprojekt utan tillsynsavgift. Metod och genomförande Som ett första steg togs en informationsbroschyr fram av miljökontoret innehållande åtta steg avseende hur en butik kan lägga upp sin egenkontroll (bilaga 1). Därefter gjordes en inventering utifrån de butiker som inte tillhörde någon kedja och med ett utbud riktat mot barn och unga, t.ex. kläder och leksaker. Kedjor valdes bort då de oftast har huvudkontor (s.k. primärleverantör) där KEMI är tillsynsmyndighet. Butikerna besöktes sedan där en checklista användes (bilaga 2). Resultat Totalt genomfördes sju tillsynsbesök där checklistan användes. Utöver dessa besök gjordes en informationsinsats i Skäggetorps centrum, där tre butiker besöktes och informationsbroschyrer överlämnades. Dessutom besöktes en butik som omfattades av det nationella tillsynsprojektet SMID och information överlämnades. Efter tillsynsbesöken skickades materialet till Cityföreningen för distribution till alla medlemmar. 2

4 Besökta verksamheter där checklistan användes: Butik Känner till informationsplikten Ställer krav på leverantör Gör egna analyser Leverantörer utanför EU Jonoli Design Ja Ja Nej Nej Brands for Ja Ja Nej Nej kids Lättsam Nej Ja Nej Nej Lilla Bazar Ja Ja Nej Ja Fairtrade Nej Nej Nej Ja shop Tannefors Ja Ja Nej Nej manufaktur Artisans of Attire Nej Nej Nej Ja Oanmälda informationsbesök utan checklista: Gravida Nej Nej Nej Ja Davide kläder Skäggetorp Nej Nej Nej Ja outlet Ayaan Nej Nej Nej Ja Lagstöd EU kemikalieförordning (EG) nr 1907/ Reach, artikel 33 (informationskravet) och bilaga XVII (begränsningslistan) Miljöbalkens hänsynsregler, 2 kapitlet, kunskapskravet och substitutionsprincipen Miljötillsynsförordning (2011:13) Slutsats och diskussion Resultatet av projektet blev ungefär som förväntat. Några av de besökta verksamheterna, har efter miljökontorets tidigare informationskampanjer om konsumenters rättigheter rörande varors innehåll, upprättat rutiner för att ta emot frågor om varors innehåll. Problem som näringsidkarna uppgav angående informationskravet var att vissa varor görs av återvunnet material (kläder) med okänt innehåll och att det köps in varor från konkurslager/marknader utomlands där ingen leverantör finns att ställa krav på. Att säkerställa varornas innehåll skulle innebära dyra analyser. Positivt var att många näringsidkare ställer krav på sina leverantörer angående innehållet i de varor de köper även om kraven inte är helt i enlighet med REACH. Krav som ställs på varor var ekologisk bomull, giftfri plast och giftfri färg. Många barnkläder hade även certifiering men det var inte alltid klart med certifieringens innebörd, t.ex. om den omfattar provtagning. Att inga näringsidkare gjorde egna analyser är inte förvånande då det dels är dyrt med analyser samt att det kan vara svårt att upphandla tjänsten, då beställaren måste veta vad som ska analyseras och vilka laboratorium som gör dessa analyser. Lite mer förvånande är det att ytterst få ställde krav på sina leverantörer att få ta del av analysresultat. 3

5 En utvecklingsmöjlighet av kemikalietillsynen på varor är att komplettera tillsynen med provtagning. Miljötillsynsförordningen ger dock bara möjlighet till tillsyn på varor som köpts av svenska leverantörer och innebär att tillsyn över varor som köpts på marknader utomlands eller av utländska leverantörer inte är möjlig. Inköp och analyser kan dock göras med egen finansiering och analysresultatet kan skickas till KEMI om förbjudna ämnen påträffas. 4