Tillsynsprojekt 2014 Kemikalier i smycken från detaljhandeln

Transkript

1 Tillsynsprojekt 2014 Kemikalier i smycken från detaljhandeln

2 Sammanfattning Under våren 2014 genomfördes ett tillsynsprojekt med inriktning på kemikalier i smycken i detaljhandeln (SMID). Smyckesprojektet är ett nationellt samverkansprojekt som startades upp av Kemikalieinspektionen och flera av landets kommuner deltog i projektet. Miljö- och hälsoskyddsenheten i Motala kommun valde att i projektet ha ett barnperspektiv då barn är särskilt känsliga för kemikalier. Smycken kan innehålla farliga ämnen och det finns relativt nya regler för smycken i EU:s kemikalielagstiftning REACH. Syftet med projektet var dels att öka kunskaperna om skadliga kemikalier i smycken och vilka regler som finns kring dessa och dels att kontrollera smycken och de företag som säljer smyckena. Miljö- och hälsoskyddsenheten valde ut sex butiker för tillsynsbesök. Större butiker och kedjor valde Kemikalieinspektionen att själva inspektera. Vid tillsynsbesöket informerades om projektet och lagstiftningen och en checklista framtagen av Kemikalieinspektionen gicks igenom. Vid besöket köptes smycken in från de olika butikerna som sedan skickades till Kemikalieinspektionen för en indikerande analys. I första hand valdes smycken avsedda för barn. Resultatet från den indikerande analysen visade att smycken från tre butiker var godkända. Analysen påvisade halter av bly och kadmium som översteg gränsvärdena i vissa smycken. Kemikalieinspektionen genomförde ytterligare analys på två smycken för att bekräfta halterna. Analyserna bekräftade att halterna av kadmium låg över gränsvärdena. Miljö- och hälsosskyddsenheten har inte behövt lägga något saluförbud då butikerna frivilligt har upphört med försäljningen av aktuella smycken. De regler som finns kring smycken handlar om nickel, kadmium och bly. Nickelregeln är den äldsta regeln och den känner de flesta till. De nya reglerna gällande kadmium och bly råder det fortfarande stor okunskap om. De flesta butiker litar på sina leverantörer när det gäller innehåll i smycken.

3 Bakgrund Under 2014 startade Miljö- och hälsoskyddsenheten i Motala kommun ett tillsynsprojekt med fokus på kemikalier i smycken. Projektet är ett nationellt samverkansprojekt som startades upp av Kemikalieinspektionen. Miljö- och hälsoskyddsenheten valde att i projektet ha ett barnperspektiv då barn är särskilt känsliga för kemikalier. Projektets syfte är att: Genom analys undersöka förekomst av nickel, kadmium och bly i smycken från detaljhandeln. Kontrollera butikernas kunskap och vilken kontroll de har vad gäller metaller i smycken. Informera butikerna om lagstiftning och vikten av att ställa inköpskrav och att följa upp med egna kontroller. Kemikalier i varor Under de senaste åren har det uppmärksammats mer och mer att kemikalier av olika farlighetsgrad förekommer i varor. Kemikalierna som används kan utgöra en viktig funktion i ett brett utbud av varor men kan också utgöra en direkt hälsosrisk för användaren. Smycken är i många fall gjorda av flera olika material som kan innehålla skadliga ämnen. Många smycken bärs nära huden och kan stoppas i munnen vilket ökar risken för att vi människor får i oss farliga ämnen. Under tillverkning, användning, avfallshantering och eventuell återanvändning kan varorna ge upphov till en diffus spridning av kemikalier ut i samhället som kan skada både människor, djur och miljön. Nickel, kadmium och bly Nickel är den vanligaste orsaken till kontaktallergi. Varor som kan orsaka nickelallergi är till exempel smycken, klockor, blixtlås, knappar, nycklar och mynt. I en nationell hälsoenkät framkom det att lite över var tionde vuxen är överkänslig eller allergisk mot nickel. Kadmium används i smycken för att göra metallen glänsande och för att göra smyckena tyngre. Ämnet är cancerframkallande men det är också giftigt för vattenmiljön. Kadmium lagras länge i människokroppen och kan orsaka skador på njurar och leda till benskörhet. Konsumenter riskerar att exponeras för kadmium vid hudkontakt eller om de slickar på smycket. Bly används i smycken då det gör metallen tyngre och lättare att forma. Bly kan också användas för att stärka plastdelar i smycken. Metallen kan orsaka skador på nervsystemet och ge en försämrad intellektuell utveckling och prestationsförmåga. Foster och små barn är extra känsliga för exponering. Den största risken med kadmium och bly är om barn får i sig det via munnen om de suger eller råkar svälja smycket. Kadmium och bly kan också lossna från smycken och hamna på händer som sedan kommer in i munnen via till exempel mat.

4 Lagstiftning EU:s medlemsländer har många gemensamma regler för kemikalier. REACH är en EUförordning som innehåller regler för kemiska ämnen som finns i kemiska produkter och varor. Nickel, kadmium och bly finns med i de begränsningsregler som finns i REACH, bilaga XVII. Nickel som avges från produkter som är avsedda att komma i direkt kontakt eller långvarig kontakt med huden får inte överstiga 0,5 µg/cm/vecka vid normal användning. Från och med den 10 december 2011 får det inte finnas högre halter än 0,01 viktprocent kadmium i smycken. Bly är inom EU förbjudet i halter över 0,05 viktprocent, för smycken som släpptes ut på marknaden för första gången den 9 oktober 2013 eller senare. Resultat Miljö- och hälsoskyddsenheten har besökt sex butiker (se tabell 1) och totalt har 14 smycken analyserats (se som exempel figur 1). Vid tillsynsbesöket användes en checklista framtagen av Kemikalieinspektionen. Smyckena köptes in från respektive butik vid besöket. I första hand valdes smycken avsedda för barn. Dessa skickades till Kemikalieinspektionen för en indikerande analys (XRF-analys). Tabell 1. Butiker som besöktes av miljö- och hälsoskyddsenheten under Butik Datum för besök Levins Guld Guldhjärtat Lekia Josefinas Rum Återvinningen i Motala Ajsomfan Tattoo Figur 1. Några av de smycken som analyserades under projektet.

5 Analysresultat När resultatet från den indikerande analysen kom visade den att smycken från tre butiker av sex var godkända. Ett smycke hade indikerande halter av bly i glitterstenar. Det är dock osäkert om glitterstenarna omfattas av det undantag som finns för bly. Kemikalieinspektionen valde därför att inte gå vidare med ytterligare analys av smycket. Ett annat smycke hade halter av kadmium över gränsvärdet men var inköpt innan kadmiumregeln trädde i kraft. Man valde då att inte att gå vidare med ytterligare analyser av det smycket heller. Smycken från två butiker innehöll kadmium över gränsvärdet och var troligtvis inköpta under tidsperioden efter att kadmiumregeln började gälla. För att bekräfta halterna gick Kemikalieinspektionen vidare med ytterligare analys av dessa smycken. Analysen bekräftade att halterna i smyckena var över gränsvärdena. Butikerna som sålde smyckena hade redan tagit bort dem ur sortimentet vilket medförde att miljö- och hälsoskyddsenheten inte behövde lägga något saluförbud. Kunskap och egenkontroll Överlag hade butikerna dålig kunskap om den lagstiftning som gäller kring smycken och vilket ansvar de som återförsäljare har. Många trodde att endast leverantörerna har ansvaret för de produkter som säljs. Tre av företagen hade skriftlig dokumentation för att säkerhetsställa att smyckena uppfyller lagstiftningen, två företag hade muntliga avtal med leverantören och ett företag hade ingen dokumentation eller avtal med leverantörer för att säkerhetsställa att smyckena uppfyller lagstiftningen. Inget av företagen utförde egna stickprov på smyckena. Som konsument har man rätt att få ut information om en vara innehåller något av ämnena på EU:s lista över särskilt farliga ämnen, den så kallade kandidatförteckningen. Alla företag saknade rutiner för hur de ska gå tillväga om en konsument frågar om en vara innehåller ett visst ämne. Dock påpekade alla att de i dessa lägen kontaktar leverantören alternativt kollar i den dokumentation de fått av leverantören för att kunna informera konsumenten. Slutsatser Indikerande halter av både bly och kadmium hittades i ett antal smycken. Vidare analys kunde bekräfta att halter över gränsvärdena fanns i smycken från två butiker. Tre av sex företag hade skriftlig dokumentation för att säkerhetsställa att smyckena levde upp till lagstiftningen. Det går inte att förlita sig enbart på skriftlig dokumentation från leverantörerna på att smyckena uppfyller lagkrav. Inga företag hade framtagen rutin för hur de ska hantera konsumenter som frågar om kemikalieinnehåll. Inget företag genomförde egna stickprovtagningar av varor.

6 Kemikalier och konsumenter Nickelallergi kan t ex uppstå vid håltagning och som andra kontaktallergier är den livslång. Låt aldrig barn använda smycken som kan avge nickel. Idag finns smycken av plast eller titan som är bättre alternativ särskilt för barn. Vad gäller smyckens eventuella innehåll av nickel finns ett nickeltest att köpa på Apoteket. Med anledning av att både bly och kadmium medför störst skada vid oralt intag bör man vara extra uppmärksam på smycken avsedda för barn och hur de används. Låt aldrig barn suga på varor av metall! Våga fråga om kemikalier! När du som konsument ställer frågor bidrar du till att företagen måste ta ett större ansvar för varorna de säljer. Man kan inte se på en vara om den innehåller farliga kemikalier och varor behöver inte heller märkas om de innehåller något farligt. Tänk på att butiken har en skyldighet att lämna ut information inom 45 dagar om det finns några farliga ämnen i varan.