Reach tillsyn kemikalietillsyn utifrån Reach-förordningen

Transkript

1 -kemikalietillsyn utifrån Reach-förordningen

2 (9) Innehåll SAMMANFATTNING BAKGRUND SYFTE OCH MÅL METOD Urval av verksamheter Utförande REDOVISNING OCH DISKUTION Företagets verksamhet i samband med kemiska produkter Registreringsstatus för ämnen enligt Reach Säkerhetsdatablad och skyldigheter om information uppåt i distributionskedjan Säkerhetsdatablad och hur kemiska produkter används i praktiken Begränsningar och kandidatförteckningen SLUTSATSER OCH FÖRSLAG... 6 BILAGOR... FEL! BOKMÄRKET ÄR INTE DEFINIERAT.

3 (9) SAMMANFATTNING Reach är en EU gemensam förordning som medför ansvar och skyldigheter för bland annat nedströmsanvändare av kemiska ämnen och blandningar. Projektet Reach tillsyn 2012 pågick från hösten 2012 till våren Det var ett samverkansprojekt mellan de statliga myndigheterna Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen samt kommun och länsstyrelser. Syftet var att kontrollera att företag som använder kemiska produkter följer de skyldigheter som följer av Reach-förordningen. Tillsynsbesöken i projektet ingick i det ordinarie tillsynsbesöket som var planerat för året, för de aktuella verksamheterna. Under inspektionen tittade vi på följande punkter; 1. Företagens verksamhet i samband med kemiska produkter 2. Registreringsstatus för ämnen enligt Reach 3. Säkerhetsdatablad och skyldigheter om information uppåt i distributionskedjan 4. Säkerhetsdatablad och hur kemiska produkter används i praktiken 5. Begränsningar och kandidatförteckningen. Samtliga företag hade avvikelser. Att de har skyldigheter att föra information upp i distributionskedjan till sina leverantörer var för de flesta okänt. Generellt hade verksamhetsutövarna en god tilltro till sina leverantörer och de väljer att inte ifrågasätta de produkter som föreslås av leverantörerna.

4 (9) 1. BAKGRUND EU-förordning REACH medför ansvar och skyldigheter för tillverkare, importörer, distributörer och nedströmsanvändare av kemiska ämnen, blandningar och varor. Förkortningen illustrerar godkännande processen för ett kemiskt ämne och står för registrering, utvärdering, godkännande och begränsningar av kemikalier, (se bilaga 1, REACH sammanfattning av lagstiftningen). Reach-förordningen ersätter stora delar av de kemikalieregler som gällde före den 1 juni 2007 i EU och i Sverige. Reach trädde i kraft inom hela EU den 1 juni Projektet REACH tillsyn 2012 pågick från hösten 2012 till våren Det var en samverkan med de statliga myndigheterna Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen, som verkade tillsynsvägledande åt landets länsstyrelser och kommuner. 2. SYFTE OCH MÅL Syftet med projektet var att kontrollera att nedströmsanvändare följer de skyldigheter som följer av Reach-förordningen. Målet med projektet var att öka kunskapen om Reach både hos företagen och tillsynsmyndigheten och att skapa en enhetlig och effektiv tillsyn kring frågan. 3. METOD Projektet pågick från oktober 2012 till sista februari 2013, då slutrapportering skedde till Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket Urval av verksamheter Inriktningen av projektet var mot användare av kemikalier, dvs. inte mot tillverkare, importörer eller försäljare. Av praktiska skäl valdes bara B och C verksamheter (anmälnings- och tillståndspliktiga). Anledningen till att dessa verksamheter valdes ut var att de är skyldiga att följa en striktare variant av egenkontrollförordningen, vilket innebär att krav kring rutiner för kemikaliekontroll kan krävas av dem. Vidare avgränsades listan över aktuella verksamheter då vi valde ut de verksamheter som använder många olika kemiska produkter, alternativt de som använder större mängder av få kemiska produkter Utförande Inför tillsynsbesök på verksamheterna ombads varje verksamhet att skicka in tre säkerhetsdatablad på deras mest farliga kemikalier (enligt deras egen tolkning av farligt) och tre säkerhetsdatablad på de kemikalier som används i störst mängd. Säkerhetsdatablad är en sammanfattande dokumentation kring en kemisk produkt eller ett ämne. Säkerhetsdatabladet görs för dem som ska använda kemikalier, dvs. nedströmsanvändare, och ska informera om produktens farliga egenskaper, risker och de skyddsåtgärder som ska vidtas.

5 (9) Besök på verksamheterna utifrån Reach-förordningen skedde vid ordinarie tillsynsbesök. Under inspektionen diskuterades följande punkter: 1. Företagets verksamhet i samband med kemiska produkter 2. Registreringsstatus för ämnen enligt Reach 3. Säkerhetsdatablad och skyldigheter om information uppåt i distributionskedjan 4. Säkerhetsdatablad och hur kemiska produkter används i praktiken 5. Begränsningar och kandidatförteckningen. 4. REDOVISNING OCH DISKUSSION Under projektet skedde besök på 13 aktuella verksamheter för projektet. Verksamheterna som det utfördes tillsyn på var: Bilia Personbilar AB Arla Food AB, Stockholm Mejeri Järfälla Härdverkstad Babylon Tvätt AB Macserien Produktion AB HP Etch AB Stures kemiska Tvätt och Skrädderi Note Components Järfälla AB Wiklunds Åkeri Initial AB Preem Barkarby Statoil Jakobsberg/Öbergs Bensin AB Saab AB 4.1. Företagets verksamhet i samband med kemiska produkter Nästan alla företag köpte kemiska produkter enbart från leverantörer inom Sverige. Två av 13 införskaffade kemikalier från leverantörer utanför Sverige men inom EU. De som bara köper kemikalier från svenska leverantörer behöver enligt lag inte redovisa kemikalieinköp till Kemikalieinspektionen (se bilaga två, Kemikalieinspektionens produktregister). De flesta verksamheterna förbrukar i processerna de inköpta kemikalierna, vilket definierar dem som nedströmsanvändare enligt Reach-förordningen. Ett företag var även distributör och tillverkare. Detta företag tillverkar rengöringsprodukter åt bl.a. bilar Registreringsstatus för ämnen enligt Reach Kunskapen kring registrering av ämnen till Europas myndighet för kemikalier, Echa, var väntat låg. Bara tre visste ifall ämnen i deras kemiska produkter registrerats enligt Reach-förordningen. Nedströmsanvändare har dock ett lägre ansvar gällande detta då det främst är leverantörernas jobb att utföra det.

6 (9) 4.3. Säkerhetsdatablad och skyldigheter om information uppåt i distributionskedjan Enligt Reach-förordningen har nedströmsanvändaren en skyldighet att föra information uppåt i distributionskedjan. Det är verksamhetsutövarnas skyldighet att följa riskhanteringsåtgärder som beskrivs i säkerhetsdatablad, ha rutiner för att kritiskt granska säkerhetsdatabladen och i sin tur vid detektion av brister rapportera dessa till sina leverantörer. Det är en förhoppning att genom detta bygga upp kunskapsbanken kring kemikalier som används i verksamheter, samt hur de reagerar i kombination med hur de används i praktiken. Sex av 13 medgav att de bara delvis, eller inte alls, hade rutiner att följa riskhanteringsåtgärder utifrån det som stod i säkerhetsdatabladen. Sex av 13 kontrollerade inte ifall de riskhanteringsåtgärder som stod var relevanta. Fyra stycken sa att de hade rutiner kring att rapportera brister till sina leverantörer. Det bör dock påpekas att kemikaliehantering generellt var god även hos dessa verksamheter. Kemikaliehanteringen behöver inte vara bristfällig för att det saknas rutiner kring riskhanteringsåtgärderna, det kan snarare ses som en indikation på att verksamhetsutövarna inte läser säkerhetsdatabladen. De flesta verksamhetsutövare har en stor tilltro till sina leverantörer och tycker inte att det är deras ensak att ifrågasätta det som står i säkerhetsdatabladen. Framförallt visste verksamheter inte om sina skyldigheter, som nedströmsanvändare, dvs. att de ska föra information uppåt i kedjan Säkerhetsdatablad och hur kemiska produkter används i praktiken Det är viktigt att säkerhetsdatabladen reflekterar användningen av de kemiska produkterna. Vidare ifall rutiner följs vid oavsiktliga utsläpp av de kemiska produkterna, lagring och avfallshantering. Sju av 13 hade rutiner för att kontrollera att användningen i säkerhetsdatabladet stämde överens med deras användning. Resterande sex angav att de delvis kontrollerade detta. Frågan var dock inte anpassad för de aktuella verksamheterna, de köpte kemikalier utifrån sina behov och använde därefter dem som de tänkt. Angående rutiner kring förberedande åtgärder för oavsiktliga utsläpp, angav 10 av 13 att de hade rutiner för att tillämpa detta. Den vanligaste åtgärden är att ha tillgänglig absorbent, ex. absol, vilket de flesta hade, men de hade inte reflekterat över att det var ett krav utifrån säkerhetsdatabladet. Tio av 13 angav att de hade rutiner för att tillämpa information om lagring och hantering av sina kemikalier. Vidare angav sju av 13 att de tillämpade informationen för avfallshantering. Eftersom delen om avfallshantering i säkerhetsdatabladen generellt brukar vara bristfällig och ibland alldeles för generell, så följs inte alltid denna. Eftersom bristerna i avfallshantering är allmänt känt, var även en fråga ifall verksamhetsutövarna vände sig till leverantören ifall informationen var bristfällig. Åtta av 13 angav att de gjorde det, alternativt skulle göra det.

7 (9) 4.5. Begränsningar och kandidatförteckningen En förutsättning för att veta sina skyldigheter enligt Reach-förordningen, är att kontrollera vilka kemiska ämnen varje kemisk produkt har och sedan att kontrollera dessa mot bilaga XVII om begränsningar, bilaga XIV om tillstånd och kandidatförteckningen. Fem av 13 angav att de hade kontrollerat om de hanterade ämnen som omfattades av Reach-förordningen. Vissa företag hade inte hört talas om Reach innan vårt tillsynsbesök, vilket kan förklara bristen på kunskap. Andra företag hade valt kemiska produkter där de ansåg att det inte skulle finnas några farliga kemikalier, t.ex. svanenmärkta rengöringsmedel etc. Vissa antog även att deras leverantörer skulle ha meddelat ifall det var något i deras kemikalier som de skulle ta extra hänsyn till. Fem av 13 angav att de begränsningar som anges i bilaga XVII följs. Men eftersom många inte kände till förordningen, eller bilagan, kunde frågan inte besvaras av alla. Ifall verksamhetsutövarna kontrollerat ifall ämnen fanns med i bilaga XIV, svarade fem av 13 att det kontrollerats. Fyra av 13 hade kontrollerat hanterade ämnen mot kandidatförteckningen. Det bör tilläggas att vissa företag, som tillexempel bensinstationerna, inte själva väljer sina kemikalier. Då de är del av ett större företag alt. franchise, har produkterna valts ut av huvudkontoret. I de fallen är det svårt att känna en ansvarskänsla för kemikalievalen på lokal nivå. 5. SLUTSATSER OCH FÖRSLAG Det blir allt vanligare att verksamheter köper kemikalier från leverantörer inom EU. Detta innebär ett större ansvar för dem, dvs. att anmäla sina inköp och verksamheter till Kemikalieinspektionens produktregister. Var kemikalier köps in ifrån bör ingå som kontroll i den ordinarie tillsynen. Vid tillsynsbesök bör det även informeras om nedströmsanvändarens ansvar att föra information, om farliga egenskaper och fel i säkerhetsdatabladen, vidare till sina leverantörer, i enlighet med artikel 34 i Reach-förordningen. Vissa krav - kemikalieval och förberedande åtgärder vid utsläpp, är lättare att motivera utifrån miljöbalken, än från Reach-förordningen. Produktvalsprincipen är en sådan paragraf i miljöbalken som är lättförståelig och lätt att argumentera utifrån om bra kemikalieval. Det bör noteras att nationell lagstiftning kan ställa mycket strängare krav på verksamhetsutövare. Under projektet var vissa verksamheter franchiser av större företag. De kunde då inte själva bestämma över vilka kemikalier som de använde. Huvudkontoren gjorde dessa val för hela kedjan. Det finns dock inga garantier att de följer Reachförordningens begränsningsregler. Därav bör krav på kemikaliekontroller ställas även på det lokala företaget. Sammantaget hade de tillståndsgivna företagen (b-verksamheter) bäst koll. Flera har sedan tidigare haft olika dataprogram för att ha kontroll över dokumentation för sina kemikalier. Dataprogrammen varierade mellan egengjorda - specifikt för verksamheten, eller en köpt tjänst.

8 (9) Kärnan i detta tillsynsprojekt är vilka kemiska produkter som används och ämnena i dessa. För att detaljerat gå igenom dessa behöver man inte använda sig av enbart platsbesök, alternativ kan till exempel vara att begära in en utökad kemikalieförteckning där ämnen i de kemiska produkterna redovisas.

9 (9) Bilaga 1. REACH-sammanfattning av lagstiftningen Registrering 2013 ska alla ämnen som klassificerats som farliga (ex. brandfarliga, oxiderande, explosiva, hälsofarliga eller miljöfarliga) registreras ifall man för in (till EU) mer än 100 ton. I blandningar/beredningar är det andelen av ämnet som gäller. Tillstånd Ämnen som kräver tillstånd står i bilaga XIV i REACH-förordningen. Ämnen som finns i bilaga XIV benämns som att ha särskilt farliga egenskaper; SVHC (substance of very high concern). Tillstånd gäller oavsett mängd ämne; är det i blandningar/beredningar ska det vara i koncentration 0,1 viktprocent (klassat PBT, vpvb, cancerogent eller mutagent) eller 0,3 (klassat reproduktionsstörande). Dessa ämnen får inte släppas ut på marknaden eller användas utan tillstånd. Nedströmsanvändare kan antingen söka tillstånd tillsammans med leverantör, eller så har leverantören redan gjort det själv för nedströmsanvändarens användningsområde (observera att ämnet tillåts med villkor att den används på ett särskilt sätt). Nedströmsanvändarens ansvar, ifall ämnet har tillstånd som gjort av leverantören, är att meddela Echa (oavsett mängd, men koncentrationer i blandningar som står ovan) tre månader efter första leverans, att tillståndet utnyttjas från leverantör. Kandidatförteckningen/Kandidat är en lista över ämnen som är på väg upp på bilaga XIV (för tillståndsplikt), de är kandidater för det. Men ämnen som nu finns i bilaga XIV kan fortfarande stå kvar på kandidatförteckningen. Begränsningar Ämnen som ingår i begränsningsreglerna finns i bilaga XVII. I bilaga XVII finns förbud för vissa ämnen och olika begränsningar i tillverkning, utsläpp på marknaden och vid användning.

10 (9) Bilaga 2. Kemikalieinspektionens produktregister PRODUKTANMÄLAN Ska göras ifall man för in kemiska produkter till Sverige (även från ett annat EU land). Den årliga volymen ska dock vara minst 100 kg/produkt. Produkten ska dock vara anmälningspliktigt enlig förordningen (2008:245) om kemiska produkter och biotekniska organismer. Produktanmälan kan även göras av en handelsagent. Ska göras senast 28 februari året efter införsel av produkt till Sverige. VERKSAMHETSANMÄLAN Ska göras ifall man för in kemiska produkter till Sverige (även ifrån ett annat EU land). Gäller oavsett mängd. Produkten ska dock vara anmälningspliktigt enlig förordningen (2008:245) om kemiska produkter och biotekniska organismer. Anmälan ska göras oavsett ifall företaget har en handelsagent som gör produktanmälan åt dem.