Sverker C. Jagers och Johan Martinsson

Transkript

1 Sverker C. Jagers och Johan Martinsson I det framskridna moderna skapar samhället parallellt med rikedomar systematiskt också risker. Följaktligen motsvaras de fördelningsproblem och konflikter som råder i bristsamhället också av problem och konflikter som uppstår ur produktion, definiering och fördelning av tekniska och vetenskapliga risker. Beck 1986: 29) M änniskan har alltid ställts inför risker, haft saker de varit rädda för och hamnat i situationer som upplevs som hotande. Enligt den välkände sociologen Ulrich Beck kan vi emellertid förvänta oss att ett samhälle som ständigt utvecklas eller moderniseras förstärker gamla hot och risker men även genererar nya. Om vi för en kort sekund blickar tillbaka på den samhällsutveckling som skett sedan andra världskriget, framstår Becks tes som tämligen okontroversiell. Sedan dess har en mängd vägval gjorts, forskningsframsteg uppnåtts och produkter utvecklats och efterfrågats. Detta har lett till att vi idag står inför en rad risker som rimligen var mer eller mindre omöjliga att förutsäga när vägvalen en gång gjordes. Redan om vi avgränsar oss till att behandla miljöområdet så kan listan på exempel göras lång. Att det ganska snart efter andra världskrigets avslut fanns ett kylskåp i var mans hushåll, kylanläggningar i många bilar och att hårsprayer kom att ersätta hårnålar och brylecreme, har medfört en ökad användning av så kallade CFCgaser. Dessa gaser har efter flera årtionden av oreglerad användning visat sig ha en uttunnande effekt på ozonlagret vilken medför ökade risker för bl a hudcancer. Efterkrigstidens explosionsartade industriella utveckling har varit enormt energikrävande. Genom nyfunna kol-, olje- och gasfyndigheter har det emellertid fortsatt finnas tillräckligt med lättillgänglig energi och än mer så beroende på kärnkraften. Som vi dock vet har denna utveckling visat sig vara hotande för samhället och människans livsmiljö. Den storskaliga användningen av fossila bränslen har gjort att vi idag står inför hotet om en global klimatförändring med sannolikt oåterkalleliga konsekvenser som följd (IPCC 2001) års folkomröstning om kärnkraften i Sverige motiverades just av de risker vi tar genom att använda oss av radioaktivt uran som energibärare inom kärnkraftsindustrin. De två exemplen med fossila bränslen och kärnkraft sätter även blickfånget på ett annat närliggande problem som Ulrich Beck ofta återkommer till i sina studier: Människor är särskilt benägna att fatta beslut och ta risker som inte nödvändigtvis hotar dem själva. Åtminstone inte i första hand. En global klimatförändring kommer till exempel troligen inte att drabba västvärlden lika svårt som låglänta och fattiga länder som knappt bidragit något alls till de globala klimatförändringarna. 287

2 Sverker C. Jagers och Johan Martinsson Det mest oroande med kärnkraftanvändningen är sannolikt heller inte primärt riskerna för reaktorhaverier utan snarare den långvariga strålning som kärnavfallet utsöndrar. Detta avfall utgör istället främst risker för kommande generationer under flera tusen år framåt generationer som heller inte har någon möjlighet att uttala sin åsikt i frågan. Även om Becks tes inte är så uppseendeväckande i sig, så är frågan vad människor skall göra åt riskerna desto mer kontroversiell. Utan att gå in på närmare detaljer kan man tänka sig flera olika förhållningssätt. För det första kan man välja att helt negligera risken. För det andra kan man utifrån en traditionell cost-benefit analys (väga uppskattade kostnader mot uppskattade vinster) ifrågasätta samhällsnyttan med att faktiskt göra något åt de ökande riskerna (t ex med motiveringen att den potentiella vanligtvis ekonomiska nyttan av att bara fortsätta som förut kan argumenteras vara större än den om utvecklingen hävs). För det tredje kan en återhållsam strategi förordas och vi kan hävda principen att vi för säkerhets skull inför varje förestående förändring bör överväga vilka risker och hot som sådana vägval kan tänkas ge upphov till något som givetvis försvåras av det faktum att man sällan i förväg kan predicera sådana konsekvenser med någon större säkerhet. För det fjärde kan vi tillämpa den så kallade försiktighetsprincipen som visserligen inte alls är så entydig som den låter, men som i sin enklaste version är ett starkare krav än det tredje alternativet och alltså i princip innebär att vi inte alls skall ge oss in i något där vi är osäkra på vilka konsekvenserna blir. Vilket av dessa alternativ som enskilda personer kan tänkas förorda eller hemfalla åt, hänger rimligen samman med hur riskbenägna de är (dvs var de sätter gränsen för när det börjar osa för hett om öronen) som också lite tillspetsat kan uttryckas som (1) hur hotade de känner sig av vissa tänkbara händelser (t ex hur sannolikt de bedömer det vara att en viss händelse skall inträffa) och (2) hur oroliga de är inför detta utfall. I detta kapitel kan vi nu inte undersöka alla dessa aspekter på djupet utan avgränsar oss till att främst följa hur folks oro för miljörelaterade frågor har utvecklats över tid och om denna utveckling har satt några spår i människors beteende. Följande frågor skall därför behandlas: Vad oroar människor mest idag och inför framtiden? Har denna oro ökat över tid? Tycks grad av oro påverka människors beteende? Hur mäts hot och oro? I SOM enkäten ställs två frågor med bäring på vårt problemområde. När det gäller folks hotuppfattningar använder vi en fråga med lydelsen: Nedanstående lista omfattar ett antal miljöproblem. Hur allvarliga hot mot miljön i Sverige anser du att 288

3 dessa problem är?. Som vi ser är den här frågan bara inriktad på miljöproblem och fångar alltså inte alla typer av hot. Även om det hade varit optimalt att också få med sådana saker som terrorism, naturkatastrofer och t ex medicinska hälsorisker, kan vi ändå fånga en central del av kapitlets syfte, huruvida hotuppfattningarna förändras över tid. Beträffande explicit oro inför framtiden har vi däremot tillgång till ett bredare batteri av mätningar genom en fråga som lyder Om du ser till läget idag, vad upplever du själv som mest oroande inför framtiden?. Utöver miljöproblem innehåller denna fråga även ekonomirelaterade problem samt potentiella orosgrunder som terrorism och flyktningströmmar. Hur hotade känner sig dagens svenskar? Låt oss inleda med att närmare studera vilka saker svenska folket uppfattar vara de mest allvarliga hoten mot miljön i Sverige. Dessa frågor har ställts sedan 1993 varför vi vid det här laget får en ganska tydlig bild av utvecklingen över tid. Upplever svenskarna att hoten har ökat? Tabell 1 Allvarliga hot mot miljön i Sverige (procent som svarar 8-10) Utsläpp från industrier Avgaser från biltrafiken Oljeutsläpp vid kusterna Utrotning av djuroch växtarter Användandet av kemikalier i jordbruket Uttunningen av ozonskiktet Hanteringen av kärnkraftens högaktiva avfall Genomsnitt Kommentar: Svarskalan löper mellan 1 (mycket litet hot) och 10 (mycket stort hot). Siffrorna i tabellen är andel som har angett att miljöproblemet ifråga är ett stort hot (8-10). Om vi börjar med att titta längst ner i tabell 1 så presenteras en generell bild av hur allvarliga hot mot miljön svenska folket har bedömt att de sju olika miljöproblemen är. Denna generella bild utgörs alltså av den genomsnittliga hotuppfattningen för de sju frågorna. Värt att notera är att det är en relativt stor andel av svarspersonerna som upplever att hoten mot den svenska miljön är mycket stora (intervallet 289

4 Sverker C. Jagers och Johan Martinsson 8-10 på en skala från 1-10). Med ytterst få undantag är det en majoritet av svarspersonerna som uppfattar hoten mot miljö som mycket stora. Hotuppfattningarna är alltså inte negligerbara. Om vi antar att svenskar är tämligen välformerade och att Ulrich Beck har rätt i sin tes, borde vi, trots de allmänt höga ingångsvärdena, rimligen finna att andelen som upplever att den svenska miljön är hotad, ökar över tid. Något sådant mönster kan vi dock inte finna. Mellan 1998 och 1999 sker det en markant ökning av dem som upplever att hoten är mycket allvarliga, från 54 procent till 66 procent. Därefter ligger den genomsnittliga hotuppfattningen tämligen stadigt runt dryga 60 procent för att sedan 2005 åter sjunka ned mot 55 procent. Beror detta på att en viss fråga plötsligt inte längre upplevs som hotande? Eller beror det på att hotuppfattningarna avtagit i styrka över lag? Snarast tycks det vara det senare alternativet. I samtliga fall sker det en tydlig nedgång mellan år 2004 och 2005 där de största fallen återfinns i frågorna om utsläpp från industrier (från 62 till 49 procent) och oljeutsläpp vid kusterna (från 70 till 59 procent). Endast uttunningen av ozonskiktet ligger relativt stadigt med en måttlig nedgång på fyra procentenheter (från 75 till 71 procent). Den allmänna trenden är dock att hotuppfattningarna avtagit i styrka under det gångna året. Att slumpen alena skulle orsaka denna nedgång tycks föga sannolikt då en felmarginal för våra procentskattningar av andelen som upplever miljöproblemen ifråga som mycket stora hot inte i något fall överstigen 2,5 procentenheter då antalet svarspersoner år 2005 för samtliga frågor ligger över Om vi bortser från det senaste årets dipp nedåt, finns det då annars en trend som talar för att svenskarna upplever sin miljö vara allt mer hotad? Generellt sett kan ingen sådan trend spåras. I nästan samtliga fall sker först en märkbar förändring uppåt från år 1998 till år 1999 och därefter ligger hotuppfattningarna tämligen stabilt i samtliga frågor. Vårt genomsnitt döljer alltså inte särskilt mycket när det gäller trenderna i enskilda frågor utan ger en tämligen rättvis bild av utvecklingen. Avslutningsvis vill vi även ta oss an frågan om vilka miljöproblem som svenska folket uppfattar som de största hoten mot miljön, dvs vilka frågor som ligger över genomsnittet. Sett över en längre tidsperiod är det egentligen bara uttunningen av ozonskiktet som systematiskt ligger långt över genomsnittet. I den andra änden av skalan finner vi istället utrotningen av djur- och växtarter som oftast ligger en bit under genomsnittet och alltså upplevs som mindre hotande än andra miljöproblem. Övriga frågor pendlar över tid och upplevs periodvis som mer eller mindre hotande. Vad är mest oroande inför framtiden? Även om det inte tycks som om svenska folket upplever sig alltmer hotade just för dagen, har vi hunnit förstå att hoten inför framtiden ändå kan upplevas som tilltagande. Dels kan man ju tänka sig att detta gäller i största allmänhet och dels mer 290

5 specifikt i miljörelaterade frågor. I tabell 2 redovisar vi först några av de frågor som svenska folket upplever som mest oroande inför framtiden där miljöfrågan bara är en av flera. Tabell 2 Oroande inför framtiden (procent mycket oroande ) Miljöförstöring Stor arbetslöshet Terrorism Ekonomisk kris Ökat antal flyktingar Genomsnitt 5 frågor Förändringar i jordens klimat Kommentar: Frågeformuleringern lyder: Om du ser till läget idag, vad upplever du själv som mest oroande inför framtiden? och svarsalternativen var mycket oroande, ganska oroande, inte särskilt oroande samt inte alls oroande. Tittar vi först på genomsnittet som återfinns på raden näst längst ner i tabellen så finner vi att folk var mer allmänt oroade för ett tiotal år sedan än vad de är idag. Det finns alltså inte heller när det gäller oron inför framtiden någon trend mot ökad oro i linje med Ulrich Becks tes. Bortsett från två toppar 1993 (43 procent) och 1996 (44 procent) och en sänkning till 22 procent år 2000 så har den genomsnittliga orosnivån för detta breda urval av fem frågor legat på mellan 30 och 40 procent under hela perioden. Den stora sänkningen mellan 1996 och 2000 kan till stor del förklaras av den då starka ekonomiska konjunkturen och den åtföljande minskningen i orosnivå för stor arbetslöshet och ekonomisk kris. De frågor som flest personer över tid anser vara mycket oroande inför framtiden är miljöförstöring, stor arbetslöshet och sedan elfte september (2001) även terrorism. Miljöförstöringen har legat över genomsnittet under hela den tidsperiod som återget i tabell 2 ( ). Stor arbetslöshet sågs även den som ett av de relativt sett största orosfrågorna fram tills slutet av 1990-talet, dock kan vi se att denna fråga återigen är på väg upp och ligger år 2005 åtta procentenheter över genomsnittet för de fem frågorna. Terrorism som framtidshot har ändrat relativ position radikalt. Från att ha legat under genomsnittet under hela 1990-talet har frågan sedan 2001 istället placerat sig bland de största orosmolnen. Att en framtida ekonomisk kris skulle utgöra något hot är det dock allt färre människor som upplever och frågan har dessutom legat klart under genomsnittet under hela perioden. Ett ökat antal 291

6 Sverker C. Jagers och Johan Martinsson flyktingar tycks inte heller upplevas som något större hot även om just den frågan är den enda som faktiskt ökar under den senaste mätningen (från 20 procent till 24 procent). Miljöförstöring är den fråga som uppvisar störst stabilitet över tid. Med undantag för en nedgång åren 2000 och 2001 ligger den under hela perioden omkring 50 procent med några smärre variationer upp och ned. Dock finns återigen en möjlighet att titta lite närmare på just miljöfrågorna. Sedan år 2001 har SOM-institutet även gjort mätningar av oron för den idag kanske mest debatterade miljöfrågan av alla: förändringar i jordens klimat. Denna tidsserie är dock kortare än övriga varför den inte ingår i genomsnittet utan redovisas särskilt längst ned i tabell 2. Som vi ser har oron för framtida klimatförändringar tydligt ökat över tid även om oron för miljöförstöring i allmänhet har legat relativt stilla. Särskilt tydlig är förändringen från förra årets mätning (36 procent) fram till idag (51procent). Huruvida detta verkligen är en trend är ännu för tidigt att sia om. Med tanke på att denna fråga diskuteras alltmer flitigt i media och alla vetenskapliga projektioner pekar på att klimatfrågan bara är i sin linda, tycks det dock rimligt att förvänta sig att allt fler människor kommer att uppfatta klimatförändringarna som en fråga som är motiverad att oroa sig över inför framtiden. Avspeglar sig människors oro i deras beteende? Vi diskuterade inledningsvis att viss tidigare forskning antyder att det finns ett samband mellan vad folk upplever som hotande och hur de beter sig, antingen som väljare (Page & Shapiro 1992) men också i vardagslivet (Beck 1986). Utifrån dessa resultat argumenterade vi för att ifall svenska folket uppvisar en tilltagande oro antingen för den svenska miljön idag eller inför framtiden, så bör detta avspegla sig i deras beteende. Enkelt uttryckt: ju räddare jag är, ju mer förändringsbenägen är jag också rent beteendemässigt. Eftersom vi inte kunnat finna några riktigt tydliga trender att svenska folket varken blir allt mer eller mindre oroliga, bör vi inte förvänta oss att finna några större förändringar i beteende. I tabell 3 redovisas svaren på fyra frågor som omfattar miljörelaterat beteende. Om vi återigen inleder med att titta på genomsnittet längst ner i tabellen så finner vi där en relativt stabil tidsserie. Det finns visserligen en uppåtgående trend, men denna är svag och förklaras nästan helt av det faktum att en av frågorna, sortera hushållsavfall, stadigt ökar under samma period. Om genomsnittet enbart räknas på de tre övriga miljöbeteendefrågorna så både slutar och börjar tidsserien istället på 18 procent. Det finns alltså inte en generell ökning i miljövänligt beteende under tidsperioden 1992 till

7 Tabell 3 Miljövänligt beteende (andel mycket ofta och alltid ) Sänka hastigheten vid bilkörning Gå eller cykla istället för att ta bilen Sorterar hushållsavfall Handlar miljömärkta varor Genomsnitt Kommentar: Frågeformuleringen lyder: Hur ofta gör du personligen nedanstående saker av miljöskäl? och svarsalternativen var aldrig, ibland, ganska ofta, mycket ofta samt alltid. Genomsnittet baseras på resultaten för varje fråga före avrundning och ej på de procent som visas i tabellen. I tabell 2 fann vi att klimatfrågan tycks vara ett undantag från regeln. Under de fem år som frågan har ställts, har antalet som oroar sig stadigt ökat. Om Beck skall ha rätt i sina antaganden borde vi därför även se att antalet som avstår från att köra bil ökar över tid. Tyvärr ställdes inte frågan om ifall svarspersonerna väljer att gå eller cykla istället för att ta bilen under perioden Ser vi emellertid på den allmänna trenden för frågan så visar det sig att den nästan inte förändras alls under de år den har ställts. Detta talar alltså mot Becks tes. När det gäller den andra bilrelaterade frågan, att sänka hastigheten, så finner vi visserligen en svagt uppåtgående trend under senare år. Samtidigt skall vi komma ihåg att det finns en lång rad skäl utöver rent miljömässiga att minska hastigheten (t ex det ökande antalet hastighetskameror på våra vägar). Att detta alltså skulle vara en respons på folks ökade oro för klimatförändrinngar förefaller därför än så länge osannolikt. När det gäller att handla miljömärkta varor så finner vi inte heller här något särskilt tydligt mönster. Mellan åren 1993 och 1995 låg dock denna andel högre än idag (28-31 procent) och har på senare tid uppvisat en svagt nedåtgående trend. Intressant nog är sortering av hushållsavfall det miljövänliga beteende som ökar mest över tid. Inte heller detta är dock något som omedelbart kan förklaras av folks inställning till och oro för miljön i allmänhet. Skall man vara krass är det nog snarare senare års lagstiftning och kommunala åtgärder (t ex nya prissättningar på avfallshantering) som förklarar att allt fler människor väljer att sopsortera. Även om vi funnit att människor inte tycks uppleva miljöproblemen som ökande hot mot miljön eller att deras oro inför framtiden generellt sett tycks öka, finns en annan möjlighet att analysera sambandet mellan upplevda hot och beteende. Vi ska nu därför utnyttja den variation som finns på individnivå för detta ändamål. Alla människor upplever inte miljöhoten som lika allvarliga eller som lika oroande inför framtiden. Är det då så att de som upplever större hot även uppvisar ett mer miljövänliga beteende än andra? 293

8 Sverker C. Jagers och Johan Martinsson Korrelationsanalyser indikerar att det finns ett sådant positivt samband. De medborgare som upplever att miljön är mer hotad eller att miljöförstöringen är mer oroande inför framtiden visar sig också ha ett mer miljövänligt beteende. Styrkan i dessa korrelationer är även slående stabila från år till år. Korrelationen mellan ett index av de sju frågor om hot mot miljön som återfinns i tabell 1 och de fyra miljöbeteendefrågorna i tabell 3 varierar mellan och och är samtliga signifikanta på minst 99%-nivån. Ungefär samma siffror gäller för korrelationen mellan att uppleva miljöförstöringen som oroande inför framtiden (se tabell 2) och miljövänligt beteende (se tabell 3). Dessa korrelationer kan allmänt sett sägas vara av medelmåttig styrka. De är inte försumbara, utan vi kan konstatera att det förväntade sambandet föreligger på individnivå. Samtidigt är de inte starkare än att de även visar oss att det finns många andra faktorer än subjektivt upplevda hot som påverkar människors miljöbeteende. 2 Orons konsekvenser Vi inledde kapitlet med att diskutera det moderna samhällets produktion av nya och förstärkning av redan befintliga hot och risker och gjorde i samband därmed även antagandet att folk borde bli allt mer oroliga i takt med att Sverige utvecklas. Tittar vi på det material som vi haft tillgång till så kan vi nu konstatera att vi hittar få resultat som pekar i en sådan riktning. Med undantag för en särskilt orolig tid under mitten av 1990-talet så pekar siffrorna snarare på stabilitet över tid. Samtidigt skall man komma ihåg att den allmänna orosnivån är tämligen hög för flera av frågorna vi ställt (ibland är det upp mot 70 procent som anger somliga frågor som mycket hotande). Hade vi alltså kunnat gå betydligt längre tillbaka i tiden kanske det hade visat sig att oron faktiskt har stigit över tid men att den under de senaste tio till femton åren har stabiliserat sig på en relativt hög nivå. En sådan stabilisering skulle i så fall kunna förklaras av att även heta frågor har en mättnadsnivå efter vilken frågan delvis sjunker in i folks medvetande och visserligen förblir oroande men att det måste till dramatiska förändringar (t ex märkbara klimatförändringar, ökande antal fall av hudcancer, reaktorhaverier) för att vi skall få märkbara förändringar i den här typen av studier. Elfte september är ett sådant exempel där vi kan se att andelen som upplever terrorism som mycket oroande för framtiden direkt stiger från 27 procent till 59 procent. En annan tes som Beck driver och som har bäring på vårt kapitel, är att det vanligtvis är först när folk antingen drabbas av något, eller åtminstone seriöst hotas av eller oroar sig för att de skall drabbas av något som de på allvar överväger att göra någonting åt situation (Beck, 1986:46ff) Tar vi den globala klimatförändringen som exempel skulle det, enligt Becks synsätt, vara först när människor tror sig riskera att drabbas av en havsnivåhöjning eller tilltagande orkaner som de börjar överväga att minska sina koldioxidutsläpp från sin bilåkning eller att bygga upp vallar runt sina trädgårdar. Eftersom vi finner så pass få förändringar i folks grad av 294

9 oro är det alltså inte så förvånande att vi inte heller finner särskilt stora förändringar i människors miljörelaterade beteenden. Man skulle emellertid kunna föra detta resonemang ett led vidare och fråga sig hur hotande och oroande en fråga egentligen måste bli för att folks handlande verkligen skall förändras. Det kan ju faktiskt vara så att det i många fall inte räcker att man är orolig eller upplever att man står inför även verkligt stora risker för att ens vilja styra om sin livsstil. Det kan i själva verket vara så att det är först när man verkligen drabbas som man ändrar beteende. Problemet är att när man väl drabbas av flera av det moderna samhällets miljöproblem så är det redan för sent. Noter 1 Ett mer korrekt sätt att testa den statistiska signifikansen är naturligtvis att direkt testa skillnaden för två proportioner, tex mellan två olika år. Även frågan om ozonskiktet, vilket uppvisar minst skillnad mellan 2004 och 2005, klarar ett sådant test då det visar sig att även denna skillnad är signifikant på minst den 95%-iga statistiska säkerhetsnivån. 2 För att undersöka vad som påverkar miljöbeteende generellt sett vore exempelvis olika typer av regressionsmodeller lämpliga. En sådan undersökning ligger dock utanför detta kapitels syfte. Referenser Beck, Ulrich Risksamhället. På väg mot en annan modernitet. Göteborg, Daidalos. IPCC: 2001: Climate change 2001: Impacts, adaptation, and vulnerability. Contribution of Working Group II to the Third Assessment Report of the IPCC (MacCarthy, J.J. et al. [eds.]). Cambridge, Cambridge University Press. 295

10