(Ert Dnr HaV )

Transkript

1 YTTRANDE 1(11) Havs- och vattenmyndigheten Box Göteborg Remissyttrande avseende rapporten God havsmiljö 2020 och förslag till föreskrifter om vad som kännetecknar god miljöstatus samt miljökvalitetsnormer för Nordsjön och Östersjön (Ert Dnr HaV ) ÄRENDE Länsstyrelsen i Västernorrlands län, som också är Vattenmyndighet för Bottenhavets vattendistrikt, har getts tillfälle att lämna synpunkter på den rubricerade rapporten och det förslag till föreskrifter om god miljöstatus och miljökvalitetsnormer för Nordsjön och Östersjön som har utarbetats av Havs- och vattenmyndigheten. LÄNSSTYRELSENS HUVUDSAKLIGA SYNPUNKTER Länsstyrelsen anser att det varken är lämpligt eller tillämpbart att genomföra de olika momenten inom havsmiljöförvaltningen för ett så stort förvaltningsområde som Östersjön i sin helhet. Det är enligt länsstyrelsens bedömning nödvändigt att dela in förvaltningsområdet i ett flertal delområden, i vart fall uppdelat på områdena Bottenviken, Bottenhavet och Egentliga Östersjön, och genomföra den inledande bedömningen samt införa föreskrifter och kriterier för kommande bedömningar och miljökvalitetsnormer m.m. som är anpassade för respektive delområde. I annat fall kommer inte bedömningarna av God miljöstatus eller tillämpningen av miljökvalitetsnormer att fungera i praktiken, och det kommer i princip att bli omöjligt att utforma ett åtgärdsprogram som ger någon vägledning till vilka åtgärder som behöver vidtas i olika delar av landet. Havs- och vattenmyndighetens förslag till föreskrifter om miljökvalitetsnormer ligger till stora delar utanför ramen för myndighetens bemyndigande att meddela sådana föreskrifter. Enligt 19 4 p havsmiljöförordningen får myndigheten inte meddela miljökvalitetsnormer för vattenkvalitetsaspekter som också omfattas av vattenmyndigheternas ansvarsområde enligt vattenförvaltningsförordningen. Det är fallet för en stor del av de föreslagna miljökvalitetsnormerna för kustvatten. I dessa delar behöver förslaget därför omarbetas.

2 YTTRANDE 2(11) Länsstyrelsen ifrågasätter ställningstagandet att samtliga de föreslagna miljökvalitetsnormerna ska anses vara normer enligt 5 kap 2 första stycket 4 miljöbalken. För s.k. prioriterade ämnen, som omfattas av direktiv 2008/105/EG och av vattenmyndigheternas miljökvalitetsnormer för kemisk ytvattenstatus, har det i 4 kap 8 b vattenförvaltningsförordningen angetts att normerna är gränsvärdesnormer, dvs. normer meddelade med stöd av 5 kap 2 första stycket 1 MB. Detsamma bör naturligtvis gälla för de miljökvalitetsnormer för tillförsel av förorenande ämnen som Havs- och vattenmyndigheten föreslår (miljökvalitetsnormerna B.1 och B.2), i de delar som avser samma ämnen. Länsstyrelsen ställer sig också frågande till varför Havs- och vattenmyndigheten bara har valt ut vissa prioriterade ämnen som indikatorer för dessa miljökvalitetsnormer, och att det har gjorts ett begränsat urval av ämnen som EUkommissionen har föreslagit ska läggas till listan över prioriterade ämnen enligt direktiv 2008/105/EG. Det är oklart på vilka grunder urvalet har gjort, och varför inte samtliga prioriterade och föreslagna prioriterade ämnen ska ingå i miljökvalitetsnormerna. Av rapporten framgår det att det endast är fråga om en inledande bedömning av miljötillståndet i Östersjön, vilket också blir utgångspunkten för de analyser som görs. Länsstyrelsen anser därför att det är helt centralt att tillfredsställande och fungerande bedömningsgrunder utvecklas för att kunna göra mer säkra bedömningar, och att det utarbetas bättre system för övervakning och uppföljning av miljötillståndet, så att kommande beslut om miljökvalitetsnormer och åtgärdsprogram grundas på mer stabila underlag och analyser. Länsstyrelsen saknar en redogörelse för hur arbetet med bedömningar, uppföljning och övervakning av de olika ingående momenten i havsförvaltningen ska gå till under kommande förvaltningsperiod. Om det förväntas att länsstyrelserna ska bidra med underlag och resurser gällande bedömningar och miljöövervakning i detta avseende, krävs det betydande resursförstärkningar. Den föreslagna regleringen kommer att förutsätta en utvidgad och förbättrad miljöövervakning. Med hänsyn till att utvecklingen i dagsläget snarare är att såväl länsstyrelsernas som övriga statliga aktörers resurser för miljöövervakning minskar, framstår det som tveksamt att den svenska havsmiljöförvaltningen ska kunna genomföras på ett tillfredsställande sätt i enlighet med remissförslagen. Länsstyrelsen efterlyser en tydlig strategi för den framtida miljöövervakningen och arbetet med att utarbeta underlag för havsmiljöförvaltningen. MER DETALJERADE SYNPUNKTER Med hänsyn till det omfattande materialet och den korta remisstiden har länsstyrelsen valt att i huvudsak kommentera remissmaterialet på en övergripande nivå. Det har inte funnits förutsättningar att gå igenom och bedöma allt det sakinnehåll som ingår i den inledande bedömningen, och länsstyrelsen har därför valt att kommentera dessa delar av rapporten endast i vissa avseenden.

3 YTTRANDE 3(11) Generellt Geografisk upplösning Enligt länsstyrelsen är det ur ett praktiskt förvaltningsperspektiv varken möjligt eller ändamålsenligt att slå fast en samlad bedömning av miljötillståndet, påverkansfaktorer och miljömål för Östersjön i sin helhet. Miljötillståndet och förutsättningarna för att bedöma och uppnå en viss havsmiljökvalitet i Bottenviken och Bottenhavet är helt andra än i Egentliga Östersjön, och det framstår som direkt olämpligt att försöka beskriva dessa i författningsreglerade termer som ska tillämpas på samma sätt i hela förvaltningsområdet. Dessutom kommer det att finnas behov av helt andra typer av åtgärder med avseende på Bottenviken och Bottenhavet jämfört med Egentliga Östersjön. Av de olika delarna av rapporterna framgår det också att bedömningarna i praktiken har utgått från de olika förutsättningar som gäller i olika delar av förvaltningsområdet, och det redovisas ofta olika bedömningar och slutsatser för dessa olika delar. Länsstyrelsen anser därför att det är helt nödvändigt att dela upp Östersjön i flera delområden, och genomföra den inledande bedömningen samt införa föreskrifter och kriterier för kommande bedömningar som är anpassade för respektive delområde. Ytterligare en aspekt på det ovanstående är osäkerheten kring hur begreppet (och miljökvalitetsnormen) God miljöstatus och de mer specifika miljökvalitetsnormer som Havs- och vattenmyndigheten har föreslagit egentligen ska bedömas och tillämpas. Med hänsyn till de skiftande förhållandena i de olika delarna av Östersjön (Egentliga Östersjön, Bottenhavet och Bottenviken), är det inte möjligt att fastställa vad som utgör God miljöstatus och miljökvalitetsnormer för hela havsområdet på en nivå som blir tillämpbar i enskilda fall. I praktisk tillämpning blir det svårt, för att inte säga omöjligt, att bedöma hur en enskild verksamhet, eller flera verksamheter tillsammans, kommer att påverka förhållandena i hela Östersjön (vilket ju normen avser). Enligt rapporten föreslås det vidare att olika typområden ska användas för olika delar av Östersjön, vilket ger olika referensvärden som i sin tur resulterar i olika bedömningar för olika delar av regionen. Det framgår också av rapporten att det är oklart hur bedömningen av God miljöstatus och miljötillståndet i förvaltningsområdena egentligen ska gå till, närmare bestämt hur sammanvägningen av förhållanden i olika delar av Östersjön ska gå till (se rapportens del 2, s , särskilt under avsnittet Samlad bedömning av miljöstatus). God havsmiljö 2020 Del 1 Inledande bedömning och socioekonomisk analys Allmänna kommentarer Länsstyrelsen konstaterar att den inledande bedömningen verkar ha gjorts med utgångspunkt från en mängd olika underlag, rapporter, undersökningar m.m. och att den innehåller en omfattande genomgång av det övergripande tillståndet i Östersjön och Nordsjön. Det har dock inte varit möjligt att granska dessa

4 YTTRANDE 4(11) bedömningar i detalj, och det saknas i stor utsträckning hänvisningar till referenser i de olika textavsnitten. Länsstyrelsen bedömer att det i många delar är oklart eller osäkert vilket underlag som finns för bedömningar och påståenden, t.ex. rörande fisk- och fiskerifrågor. Samtidigt framhålls det tydligt i rapporten att det är fråga om just en inledande bedömning, och inte något ställningstagande till om det råder God miljöstatus i Östersjön eller Nordsjön. Med hänsyn till detta är det viktigt att tillfredsställande och fungerande bedömningsgrunder utvecklas för att kunna göra mer säkra bedömningar, och att det tillförs tillräckligt med resurser för övervakning och uppföljning av miljötillståndet, så att kommande beslut om miljökvalitetsnormer och åtgärdsprogram grundas på mer stabila underlag. Vidare kan det konstateras att de analyser av ekosystemtjänster och socioekonomiska faktorer som görs i avsnitten 4 och 5, och som ska ligga till grund för bedömningar av påverkanstryck, förbättringsbehov och kommande åtgärdsprogram för havsområdena, är både teoretiskt komplicerade och mycket avgränsade. Havs- och vattenmyndigheten har i flera led gjort avgränsningar och urval i sina bedömningar, som gör att det är mycket svårt att bedöma om de slutliga analyser som görs verkligen belyser det breda perspektiv på havsmiljön och mänsklig påverkan på denna som förutsätts i både havsmiljödirektivet och havsmiljöförordningen. Detta blir särskilt tydligt i ljuset av de svepande och övergripande slutsatser som blir konsekvensen av den storskaliga geografiska upplösning som har valts (se ovan), och som gör det mycket svårt att bedöma rapportens relevans och konsekvenser från ett regionalt perspektiv. Kommentarer till specifika avsnitt Kapitel DPSIR Länsstyrelsen ser positivt på att Havs- och vattenmyndigheten anammar DPSIRramverket som en grundpelare i den inledande bedömningen. De föreslagna benämningarna av P (pressure) och I (impact) stämmer dessvärre inte överens med dem som beskrivs i kapitel 5 i Naturvårdsverkets Handbok om kartläggning och analys av ytvatten (Handbok 2007:3). Detta grundar sig på 3 kap. 1 första stycket 2 förordning (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön (VFF) med hänvisning till art 5 och bilaga II RDV. I ovan nämnda handbok används uttrycket påverkan för att beteckna Pressure, och uttrycket effekt för att beteckna Impact. I denna rapport använder istället Havs- och vattenmyndigheten uttrycken belastning och påverkan i motsvarande fall. Vattenmyndigheterna kommer att utgå från de beteckningar som anges i Naturvårdsverkets handbok i sitt arbete inom vattenförvaltningen, och länsstyrelsen anser därför att det skulle vara värdefullt om Havs- och vattenmyndigheten utgår från samma nomenklatur i sitt arbete. Det är ju samma modell som används i båda avseendena, och begreppsanvändningen bör därför samordnas.

5 YTTRANDE 5(11) 1.9 Totalt ekonomiskt värde (TEV) Länsstyrelsen saknar referenser när det gäller begreppet Totalt ekonomiskt värde (TEV) och hur det beräknas. Finns det artiklar eller andra publikationer som definierar och beskriver denna metod? Av resonemangen framgår inte heller hur stort ekosystemets värde är. Det borde vara summan av de ingående delarnas värde eller är det totala värdet större/mindre än det? Kapitel Speciella livsmiljöer Enligt Länsstyrelsens bedömning är det alltför oprecist att bedöma situationen som dålig för 3 sälarter plus tumlare. Länsstyrelsen bedömer att åtminstone gråsälen finns i ett stort antal i denna region, och beståndet framstår inte som hotat Fisk i Östersjön Även bestånden av öring härstammar till viss del från utsättningar. I rapporten förklaras beståndsvariation som ett resultat av ändrat fisketryck. Länsstyrelsen vill dock framhålla att bestånds- och populationsstorlekar inte är konstanta och att naturlig variation och mellanårsvariation förekommer, detta behandlas dock inte i rapporten. Länsstyrelsen anser vidare att även andra påverkanfaktorer på fiskbestånden bör belysas. Till exempel visar studier att predation av säl lokalt kan ha lika stor dödlighet på fiskbestånden som yrkesfisket, men detta tas inte upp i rapporten. Skarvens inverkan på fiskbestånden nämns inte heller. I Västernorrlands län har länsstyrelsen under de sista tre åren arbetat med inventering av fiskreproduktion och yngellokaler. Länsstyrelsen vill framhålla vikten av att få anslag för att fortsätta detta projekt för att få till stånd den övervakning av yngelproduktion som efterfrågas. Kapitel Analys av kumulativa effekter och synergieffekter Länsstyrelsen noterar att Havs- och vattenmyndigheten har dragit slutsatsen att bedömningen av de viktigaste belastningarna kan bli annorlunda om den delas upp på olika havsområden och olika havsbassänger (s. 161). Detta talar med all tydlighet för behovet av att dela in Östersjön i flera olika delregioner, så att det blir möjligt att dra korrekta slutsatser om behovet av åtgärder för att motverka påverkanstrycket inom olika delar av havsområdet. Kapitel 5 Västernorrlands län har en omfattande kustnära industri främst inom massa- och pappersindustrin. Majoriteten av kemisk industri är beläget nära kusten eller nära älvar med avrinning i länets kustområden. Befintliga industrier utgör en viktig del av länets ekonomi och sysselsättning. Vidare utgör havet idag en viktig transportväg för insatsvaror men framförallt för färdigvaror. Nya bestämmelser om svavelutsläpp för fartyg kan komma att påverka val av transportvägar till fördel för en direkt påverkan på havet men med ökade landtransporter via lastbil (vilket också leder till en påverkan på havet genom nedfall från luften). Kopplat till befintlig industriverksamhet finns en relativt omfattande hamnverksamhet i

6 YTTRANDE 6(11) länet som är viktig ur ett kommunikationsperspektiv och ger förutsättningar för regional utveckling. Med hänsyn till den övergripande nivån på bedömningarna av den förväntade utvecklingen av belastningar från landbaserade och andra påverkanskällor, är det i princip omöjligt att dra några slutsatser av detta kapitel som är direkt relevanta för Västernorrlands län. Länsstyrelsen konstaterar att industriverksamhet, och särskilt skogsindustri, är en viktig del av länets ekonomi och i många stycken utgör en bas för regional utveckling. Mot den bakgrunden anser länsstyrelsen att det är viktigt med tydliga och rättvisande analyser av verksamheternas förväntade utveckling och effekter på havsmiljön, så att det är möjligt att dra relevanta slutsatser om åtgärdsbehov m.m. I det avseendet anser länsstyrelserna att de analyser och slutsatser som redovisas i avsnitt 5.3 och 5.4, och särskilt och 5.4.5, är alldeles för svepande, oprecisa och bristfälliga. Det kan särskilt noteras att de bedömningar som görs i avsnitten och i stor utsträckning blir beroende av vilka indikatorer som har valts ut för bedömning i de föregående avsnitten de valda indikatorerna är i flera avseenden inte relevanta för en bedömning av påverkan från landbaserade källor och analysen blir därför haltande. Länsstyrelsen instämmer i den bedömning som görs i avsnitt 5.5 (s. 244) att det finns ett stort behov av studier som möjliggör mer kvantitativa analyser av påverkan på ekosystemtjänster. Kapitel 6 Besöksnäringen är växande i Sverige och för Västernorrlands län står en stor del av besöksnäringen för verksamhet kopplat till kustområden, såsom Sundsvalls kust och Högakustenområdet. Besöksnäringen växer i länet och utgör en viktig del i att utveckla landsbygd och glesbygd med nya företag och möjligheter till sysselsättning. En växande besöksnäring är beroende av en god havsmiljö för att kunna attrahera nya besökare. Länsstyrelsen anser att dessa förhållanden bör lyftas fram tydligare i rapporten Tabell 6.5: Tabellen bör kompletteras med att besöksnäringen både på lokal och regional påverkas negativt även av ökade utsläpp av förorenande ämnen. God Havsmiljö 2020 Del 2 God miljöstatus och miljökvalitetsnormer Länsstyrelsen konstaterar att det ännu saknas preciseringar av de olika begreppen och ingående bedömningsgrunder i stor utsträckning. Till exempel anges det i många fall inte några kvantitativa nivåer för när God miljöstatus (GES) ska anses föreligga indikatorer saknas för flera kriterier och för många indikatorer saknas det kvantitativa nivåer. I rapporten hänvisas det till att framtida utredningar och forskningsprogram (t.ex. inom HELCOM, OSPAR och WATERS) ska svara för att utarbeta metoder för att bedöma miljöstatus i kommande förvaltningsperiod, men det framgår inte hur bedömningen ska gå till i denna period. Eftersom den bedömningen ska ligga till grund för den praktiska tillämpningen av både miljökvalitetsnormen God miljöstatus, och de underliggande miljökvalitetsnormer som Havs- och vattenmyndigheten ska besluta om, är det oklart vad det egentliga

7 YTTRANDE 7(11) innehållet i normerna kommer att vara och hur det ska bedömas om de följs eller inte. Länsstyrelsen anser vidare att den föreslagna regleringen med miljökvalitetsnormer beskrivna i kvalitativa termer kommer att bli komplicerad och svår att tillämpa i praktiken. Eftersom miljökvalitetsnormer inte bara har funktionen att ligga till grund för åtgärdsprogram, utan också ska vara styrande eller vägledande i samband med t.ex. tillsyn och prövning av enskilda verksamheter, är det viktigt att de har en konstruktion som gör att de är överskådliga och praktiskt möjliga att tillämpa i sådana fall. Enligt länsstyrelsens bedömning kan den föreslagna regleringen inte anses uppfylla dessa kriterier. Det är också oklart vilken rättslig ställning de tillhörande indikatorerna har dessa är ju i praktiken de faktorer eller kriterier som definierar innebörden av miljökvalitetsnormerna, och bör nog i princip betraktas som miljökvalitetsnormer även de. Det blir alltså i praktiken tre nivåer av miljökvalitetsnormer som kommer att gälla dels det övergripande målet om God miljöstatus 2020, dels de mer konkretiserade miljökvalitetsnormer som anges i föreskriften, samt dels de indikatorer som definierar innebörden av respektive miljökvalitetsnorm. Detta framstår som ett invecklat och svårtillämpat regelverk och det är i princip omöjligt att bedöma vilka praktiska konsekvenser det kommer att få för tillämpningen av de materiella bestämmelserna i t.ex. miljöbalken och plan- och bygglagen. Detta har inte heller belysts i rapporten. Det framgår inte heller hur dessa olika slag av miljökvalitetsnormer ska omsättas i ett kommande åtgärdsprogram. Länsstyrelsen konstaterar vidare att Havs- och vattenmyndigheten med de föreslagna föreskrifterna om miljökvalitetsnormer har gått utöver sitt bemyndigande att meddela miljökvalitetsnormer i 19 havsmiljöförordningen (2010:1341) i flera avseenden. Enligt 19 4 p havsmiljöförordningen ska miljökvalitetsnormer för havsmiljön i fråga om kustvatten endast omfatta de aspekter på kustvattnets kvalitet som inte omfattas vattenmiljödirektivet (dvs. direktiv 2000/60/EG) eller annan relevant EU-lagstiftning. Trots detta har myndigheten föreslagit miljökvalitetsnormer med tillhörande indikatorer för hela förvaltningsområdena Nordsjön och Östersjön, dvs. både för utsjövatten och för kustvatten, för ett stort antal kvalitetsaspekter som också omfattas av vattenmyndigheternas ansvarsområde enligt vattenförvaltningsförordningen och tillhörande föreskrifter. Detta gäller bl.a. Tillförsel av näringsämnen och organiskt material (A.1-A.3), Tillförsel av förorenande ämnen (B.1-B2), Biologisk störning (C.1 och C.2) samt del av Fysisk störning (D.3). Dessa föreslagna miljökvalitetsnormer omfattas redan av systemet med statusbedömning och fastställande av miljökvalitetsnormer inom vattenförvaltningen, med avseende på kustvatten ut till en nautisk mil utanför baslinjen. Den föreslagna regleringen innebär att det skulle föreligga en dubbelreglering av dessa faktorer, vilket den nämnda bestämmelsen i 19 4 p havsmiljöförordningen syftar till att undvika. I dessa delar behöver därför de föreslagna föreskrifterna ändras, så att normerna bara gäller för utsjövatten. När det gäller indikatorerna för bedömning (och miljökvalitetsnormer) för tillförsel av förorenande ämnen, anser länsstyrelsen att det är naturligt att de i

8 YTTRANDE 8(11) första hand ansluter till miljökvalitetsnormerna för kemisk ytvattenstatus enligt vattenförvaltningen och direktiv 2008/105/EG. Det är dock oklart varför de föreslagna indikatorerna till miljökvalitetsnormerna inte omfattar samtliga prioriterade ämnen som anges i direktiv 2008/105/EG, och inte heller samtliga ämnen som EU-kommissionen har föreslagit ska läggas till direktivet. Det saknas förklaringar till varför Havs- och vattenmyndigheten har gjort dessa avgränsningar, och länsstyrelsen anser att förslaget behöver kompletteras så att det råder överensstämmelse mellan miljökvalitetsnormerna inom havsmiljöförvaltningen och motsvarande normer inom vattenförvaltningen. Länsstyrelsen ställer sig också frågande till hur Havs- och vattenmyndigheten tänker hantera förekomsten av så kallade Särskilda förorenande ämnen, som ska bedömas inom ramen för vattendirektivet. Om dessa inte tas upp inom havsmiljöförvaltningen kommer det att finnas risk för skilda beskrivningar av problem avseende förorenande ämnen i olika vattenområden pga. förvaltningstekniska problem och inte pga. faktiska skillnader i miljön. Länsstyrelsen anser att det är utmärkt att det kommer tas fram svenska bedömningsgrunder för prioriterade ämnen i matriserna biota och sediment, dessa bör kunna gälla även för övergångs- och kustvatten inom vattenförvaltningen. Länsstyrelsen utgår från att Havs- och vattenmyndigheten samordnar utarbetandet av dessa bedömningsgrunder för utsjöområden och för kust- och övergångsvatten. Samtidigt behöver det utarbetas motsvarande bedömningsgrunder för prioriterade ämnen i inlandsytvatten, så att det går att göra enhetliga bedömningar avseende kemisk ytvattenstatus för allt ytvatten inom både vattenförvaltningen och havsmiljöförvaltningen. Länsstyrelsen ställer sig frågande till bedömningen att det inte är motiverat att nu fastställa specifika miljökvalitetsnormer för fiskeverksamheter. Hänvisningen till slutsatserna från fiskelagsutredningen är svåra att förstå, då Havs- och vattenmyndigheten har valt att föreslå miljökvalitetsnormer som t.ex. avser nyintroducerade främmande arter och bottenarealer som trålas, trots att verksamheter som bidrar till sådan påverkan inte heller prövas enligt miljöbalken. Precis som Havs- och vattenmyndigheten konstaterar, är det dessutom redan beslutat om en miljökvalitetsnorm som omfattar även fiskeriverksamhet, nämligen den övergripande normen God miljöstatus. Även mot den bakgrunden ter sig argumentet för att inte fastställa mer specifika miljökvalitetsnormer mycket svårbegripligt. Detta blir särskilt anmärkningsvärt med hänsyn till att just påverkan från fiske har bedömts utgöra en av de mest betydande biologiska störningarna i Östersjön och Nordsjön. Länsstyrelsen vill samtidigt framhålla att det inte på något sätt är självklart hur miljökvalitetsnormer av betydelse för fiskeverksamhet skulle utformas. Mot bakgrund av den skillnad som finns i de olika delarna av Östersjön när det gäller fiskbeståndens storlek och utveckling, framstår det inte heller som lämpligt att ha samma normer för att möta påverkan från fiskeverksamhet i hela Östersjön. Det skulle alltså vara nödvändigt med en mer detaljerad geografisk avgränsning för Östersjön för att kunna utforma regionalt väl anpassade bestämmelser även i detta avseende.

9 YTTRANDE 9(11) Länsstyrelsen ifrågasätter de bedömningar som Havs- och vattenmyndigheten har gjort när det gäller att indikatorer för miljökvalitetsnormerna ska vara funktionella redan 2012 i flera avseenden. Det har från vattenmyndigheternas sida påpekats att befintliga bedömningsgrunder för kustvatten inom vattenförvaltningen i flera avseenden inte är funktionella idag, och att det behövs ett utvecklingsarbete för detta. Det verkar inte Havs- och vattenmyndigheten ha tagit hänsyn till. Vidare har det angetts flera indikatorer som utvecklas inom ramen för WATERS ska vara funktionella 2014, trots att WATERS inte kommer att leverera färdiga bedömningsgrunder förrän Detta bör motiveras och förklaras. Länsstyrelsen anser också att det behöver belysas bättre hur det pågående arbetet med en översyn av bedömningsgrunder som används inom vattenförvaltningen ska påverka arbetet med havsmiljöförvaltningen. Det saknas i rapporterna en analys av hur brister i befintliga bedömningsgrunder för vattenförvaltningen ska hanteras i arbetet med bedömning av miljöstatus i havsmiljön. En rapport med en behovsoch bristanalys avseende de nuvarande bedömningsgrunderna för vattenförvaltningen kommer att sändas från vattenmyndigheterna till Havs- och vattenmyndigheten under maj månad, och länsstyrelsen utgår från att de slutsatser och rekommendationer som framgår där kommer att beaktas i det fortsatta arbetet med havsmiljöförvaltningen. Slutligen vill länsstyrelsen framhålla att den utgår från att Havs- och vattenmyndigheten i sina kommande bedömningar av miljötillståndet i kustvattenområdena har vattenmyndigheternas redan genomförda statusbedömningar som utgångspunkt de statusbedömningar för ekologisk och kemisk status som har genomförts i kustvattenförekomster bör ligga till grund för den sammanvägda bedömningen av miljöstatus i dessa delar av respektive marin region. På motsvarande sätt bör Havs- och vattenmyndigheten utgå från de bedömningar och behovsanalyser med avseende på kustvattenområden som vattenmyndigheterna har gjort i samband med beslut om miljökvalitetsnormer och åtgärdsprogram enligt vattenförvaltningsförordningen. Mer specifika kommentarer Deskriptor 5 Övergödning Kriterium 5.1 Näringsämnesnivåer På sid 35 i del 2 beskrivs att indikatorerna 5.1 A och B (koncentrationer av kväve och fosfor i kust- och utsjövatten) ska vara funktionella till Indikatorerna bygger på nuvarande bedömningsgrunder för näringsämnen i kustvatten enligt NFS 2008:1, Bilaga 5, kap 2.4 med ändring förd Nordsjön i 2010:12). Vattenmyndigheterna har i ett e-postmeddelande till Havs- och vattenmyndigheten den 6 januari 2012 gjort myndigheten uppmärksam på att bedömningsgrunderna för näringsämnen i kustvatten inte kan anses vara funktionell och bör arbetas om. Till meddelandet bifogades ett PM (se bilaga) som vattenmyndigheterna tagit fram i samverkan med bl.a. SMHI. Modellerade referensvärdena stämmer dåligt överens med uppmätta och beräknade referensvärden. Detta påverkar bedömningen av såväl status som beräkningen av åtgärdsbeting för att nå god status. Mot bakgrund av detta anser länsstyrelsen att

10 YTTRANDE 10(11) bedömningsgrunden inte kan anses vara funktionell under 2012 och att en revision i enlighet med bifogat PM bör göras snarast. Kriterium 5.2 Direkta effekter av tillförsel av näringsämnen På sidan 35 och 36 i del 2 beskrivs att indikatorerna 5.2 A och B (Biomassa växtplankton i kust- och utsjövatten) ska vara funktionella till Indikatorn bygger på nuvarande bedömningsgrunder för näringsämnen i kustvatten enligt NFS 2008:1, Bilaga 4, kap 3.5). Bedömningsgrunden fungerar relativt väl och korrelerar bäst till klassificeringarna av näringsämnen av de biologiska kvalitetsfaktorerna. Höga halter av humus verkar påverka klorofyllhalterna i växtplankton, vilket påverkar klassificeringen av ekologisk status genom att EKvärdet för klorofyll blir oftast sämre än för biovolym i Norra Sveriges kustvatten. Det är viktigt att man kan lita på bedömningarna av klorofyll då det ofta är den delen av indikatorn som används då mätningar av biovolym är mycket kostsamma. Bedömningsgrunderna bör utvecklas genom att klassgränserna justeras för att hänsyn ska tas till humösa kustvatten i Norra Sverige. Mot bakgrund av detta anser länsstyrelsen att indikatorn inte kan anses vara funktionell under 2012 i hela Östersjön utan behöver revideras. Indikator 5.2 C och D Siktdjup i kust och utsjövatten Även denna kvalitetsfaktor har visat sig fungera dåligt i humösa vatten i Bottniska vikens kustvatten. Indikatorn ska visa på övergödning, men störs av höga humushalter vilket resulterar i att vattenförekomster med hög humushalt får oförtjänt dålig status avseende övergödning. Mot bakgrund av detta anser länsstyrelsen att indikatorn inte kan anses vara funktionell under 2012 i hela Östersjön utan behöver revideras. Deskriptor 2 Främmande arter Havs- och vattenmyndigheten har konstaterat att det saknas svenska indikatorer för främmande arter. Länsstyrelsen kan konstatera att vattenmyndigheterna har identifierat även detta problem vad gäller vattenförvaltningen. Mot den bakgrunden har vattenmyndigheterna gemensamt beslutat att utarbeta en checklista/manual för hur miljöproblemet främmande arter ska bedömas. I stort sett ser vattenmyndigheterna att ett lämpligt angreppssätt bör vara att ta fasta på erfarenheterna från andra länder inom EU som kommit längre än Sverige i denna fråga. Förslagsvis kan en utgångspunkt vara att dela in arter efter farlighet och invasiv förmåga i svarta, grå och vita listor. Fokus bör ligga på de arter som är invasiva. Länsstyrelsen anser att det skulle vara lämplig att utarbeta denna manual i samverkan mellan vattenmyndigheterna och Havs- och vattenmyndigheten.

11 YTTRANDE 11(11) Beslut om detta yttrande har fattats av landshövding Bo Källstrand. Föredragande har varit Joakim Kruse. I den slutliga handläggningen av ärendet har också företrädare för Vattenmyndigheten och Näringslivsavdelningen deltagit. Bo Källstrand Landshövding Joakim Kruse Biträdande vattenvårdsdirektör Tel: joakim.kruse@lansstyrelsen.se Kopia: Vattendelegationen Vattenmyndigheterna i Bottenvikens, Norra Östersjöns, Södra Östersjöns och Västerhavets vattendistrikt