Rymlighetens betydelse för bostadsgården. GRONA FAKTA 4/2005 Gröna Fakta produceras i ett samarbete mellan Utemiljö och Movium

Transkript

1 Rymlighetens betydelse för bostadsgården Att den bostadsnära utemiljöns dimensioner har betydelse visar avhandlingen Rymlighetens betydelse. Markutrymmet avgör utemiljöns användbarhet, men i vilken grad och på vilket sätt beror på sammanhanget. Utemiljön kan upplevas som trång i vissa situationer men inte i andra. Det beror på vad man förväntar sig kunna göra där. I den här diskussionen om rymlighetens betydelse är det bostadsgården, flerbostadshusens gemensamma utemiljö, som står i centrum. Av Eva Kristensson GRONA FAKTA 4/2005 Gröna Fakta produceras i ett samarbete mellan Utemiljö och Movium

2 GRÖNA FAKTA 4/2005 Bostadsgård med fyra roller När mellanrummen mellan husen krymper blir det mindre utrymme kvar. Att det finns en koppling mellan bebyggelsetäthet och marktillgång är självklart. Under senare år har det på många håll byggts både högre och tätare än vad vi varit vana vid, vilket lett till att motsättningen mellan bebyggelse och friytor ökat. Om man är intresserad av utemiljön som boendekvalitet och härigenom också för staden som livsmiljö finns många viktiga frågor när det gäller rymlighetens betydelse för hur utemiljön upplevs och används av de boende. Vad innebär förtätningstrenden på gårdsnivå? Hur skiljer sig användningen av trånga gårdar från mera rymliga? Blir det fler konflikter mellan olika användare? Väljer man istället andra gröna rum? Går det över huvud taget att ersätta en begränsad närmiljö med ett utbud någon annanstans? Konsekvenserna av en reducerad marktillgång kan analyseras utifrån hur utemiljön används. Med ett sådant handlingsorienterat perspektiv utgår man ifrån vad människor gör, inte gör och skulle vilja göra på sina gårdar och försöker sedan bedöma vad tillgången på markutrymmen betyder för olika typer av användning. Utrymme och gårdsanvändning avhandlingen Rymlighetens betydelse studerades sex bostadsområden i Linköping, Simrishamn och Staffanstorp. Samtliga innehåller hyreslägenheter och tillhör allmännyttan, men de skiljer sig åt när det gäller marktillgång. Utelivet på gårdar med olika storlek jämfördes för att få en inblick i hur storleken på gården påverkar användbarheten. De tre rymligare bostadsmiljöerna har hus i tre våningar och byggdes inom det så kallade miljonprogrammet på och 1970-talet. De tre mindre rymliga, med varierande hushöjd från två till fyra våningar, byggdes under början av talet och planerades med ambitioner om en stadsmässig bebyggelse. De två olika grupperna av gårdar kallas i fortsättningen för milj onprogramsgårdarna respektive nittiotalsgårdarna. När hyresgästerna beskriver hur de själva och deras grannar använder gårdarna framträder ett stort antal användningsområden. Dessa kan sorteras i fyra kategorier eller roller. Ju fler av dessa roller som en gård kan svara upp mot desto mer mångfunktionellt användbar är den. Rollerna kan beskrivas så här: gården som bostadsnära utemiljö för den enskildes stunder av rekreation och familjeliv gården som en av barnens viktigaste lekmiljöer gården som uppskattad mötesplats, ett ställe att träffa sina grannar på gården som plats för sinnesupplevelser och naturkontakt II

3 GRONA FAKTA 4/2005 Gården som bostadsnära utemiljö Gårdens roll som de vuxnas bostadsnära utemiljö handlar om en form av utombusliv som ofta frodas i villaträdgården, där stora delar av vardagslivet flyttar ut under sommarhalvåret. Här gynnas användningen av närheten till bostaden. Det är praktiskt när man till exempel bär ut middagsmaten. Man kan också utnyttja de korta stunderna. Trädgården är en mer ombonad och skyddad plats än andra gröna stadsrum. Liksom villaträdgården är bostadsgården en miljö som man är i på sin fritid och vi kan betrakta mycket av det som görs där som en form av rekreation. Eftersom vi har olika sätt att koppla av på, en del genom att vara aktiva andra genom att vila, är det bra om gården har plats för olika typer av aktiviteter för rekreation. Välkända aktiviteter Vad gör folk på sina gårdar? Det framgår att det är en rad välkända aktiviteter som att sitta ute och kanske dricka en kopp kaffe och samtidigt få sol och frisk luft, eller lösa korsord, läsa tidningen eller en bok. Man kan vara ute ensam eller tillsammans med sin familj, vänner och bekanta. Det förekommer att man grillar och även äter utomhus. En annan typ av aktiviteter är att pyssla med blommor och andra odlingar i krukor och rabatter. De föräldrar som följer med sina barn ut utgör en särskild grupp ute på gårdarna. Det aktuella utrymmet på gården får konsekvenser för både vilka verksamheter som får plats, vad som är möjligt att göra samtidigt och hur avstånden uppfattas. Vad som får plats är naturligtvis tänjbart. Man kan odla i små krukor och spela badminton på en miniplan. Men utrymmet är centralt både för vad som är faktiskt möjligt att göra och för om gården uppfattas som tillräckligt lockande för denna aktivitet. När utrymmet krymper minskar valmöjligheterna. Det blir lättare konkurrens om befintliga utrymmen. Flera av nittiotalsgårdarna motsvarar knappt en ordinär villatomt. Men dessa gårdar är inte tänkta för en familj, utan är gemensam för ett stort antal hushåll, i ett fall 33, i ett annat 21. Det är alltså ett tämligen begränsat utrymme som erbjuds. Ett återkommande motiv för att inte Bostadsgården kan bli det förlängda vardagsrummet om det finns tillräckligt med utrymme för det. Foto: Viktor Malmstedt använda gården är just att ''det inte finns någonstans att ta vägen". Påträngande närhet Rymligheten får också konsekvenser för avstånden på gården. På små gårdar blir avstånden korta överlag, vilket leder till att allt som sker där kan ses och höras av grannarna. Många av de intervjuade hyresgästerna upplever den här typen av närhet som alltför påträngande. Samtidigt är det tydligt att känsligheten för att vara hörd och sedd varierar starkt från person till person. Ett upprepat önskemål från invånarna på nittiotalsgårdarna är att få en mer skyddad och avskild utemiljö för sig själv och familjelivet. På en av gårdarna är de privata uteplatserna bara tre kvadratmeter stora. De ligger direkt intill varandra och är svagt avskärmade mot resten av gården. Det är inte svårt att föreställa sig att man kan känna sig observerad där. Att det är brist på trevliga sittplatser, att det inte finns någonstans att ta vägen, att det känns III

4 GRÖNA FAKTA 4/2005 Liksom villaträdgården är bostadsgården en miljö som man är i på sin fritid och vi kan betrakta mycket av det som görs där som en form av rekreation. Foto: Eva Kristensson främmande att sätta sig vid sandlådan (där kanske den enda sittplatsen finns) är vanliga argument för att inte använda gården. Brist på sol och hög ljudnivå är också förhållanden som kan kopplas till små gårdsrum. Även på de rymligare miljonprogramsgårdarna är det flera som talar om känslan av att vara utsatt, övervakad och betittad på gården, och att det gör gården mindre attraktiv. Men på dessa gårdar handlar det inte så mycket om avstånden, utan om en allmän känsla av att vara exponerad när man befinner sig ute på gården. Tillräckligt utrymme Det är främst när barn och vuxna är ute och gör något aktivt på gårdarna som det framgår om det finns tillräckligt eller otillräckligt med plats. Tillgången på utrymme har betydelse i relation till typ av aktivitet, till vilken grad av avskildhet och ostördhet som är gynnsam för aktiviteten, till hur störande denna aktivitet upplevs vara av andra och till hur aktiviteten kan samsas med andra aktiviteter och krav i den kollektiva miljön. Även på miljonprogramsgårdarna är det, förutom barnen, i första hand de yngre barnens föräldrar och personer med egen uteplats som man kan se ute på gården. Men i motsats till nittiotalsgårdarna är det inte uteslutande dessa grupper som använder gårdarna. På miljonprogramsgårdarna verkar inte markutrymmets storlek vara lika avgörande för om gården lockar eller inte, utan det är annat som saknas. Bland önskemålen finns ett alternativ till den traditionella sittplatsen i anslutning till lekområdet. Man vill ha ombonade sittplatser, där man kan sitta mera ostört. IV

5 Gården som lekmiljö Det är en av de första riktigt vackra försommardagarna, en tisdag i mitten av maj. Mitt på dagen är det över tjugo grader varmt. Två pojkar leker med duschen, låter den strila och ser på hur vattnet rinner ner i sandlådan. Två flickor springer runt lekstugan, några andra barn gungar Jag pratar med tre kvinnor som är ute med sina barn. De tycker om att det finns gräs att sitta på, att det är lummigt och att barnen kan sysselsätta sig. 'Det är bra att det inte bara är en massa lekredskap utan att barnen får använda sin fantasi", säger en av dem. Duschen är uppskattad. Eftersom det både finns dusch och skugga på gården så behöver man inte åka iväg ens på riktigt varma dagar, säger en av de andra kvinnorna. Vid halvfemtiden är fem kvinnor kvar ute. De har suttit på filtar på gräset på en plats med god uppsikt över barnen. Här skildras livet på en miljonprogramsgård i Västerberga i Linköping. Vid denna gård bodde nitton barnhushåll med totalt tjugofyra barn när intervjuerna gjordes. Det kunde vara många barn och vuxna samtidigt ute en skön dag och de verkade inte heller vara någon större konkurrens om utrymmet mellan dem. Av intervjuerna framgår att gården är mycket uppskattad av barnfamiljerna. Utemiljöforskning visar att barnfamiljer utnyttjar gården mycket i förhållande till övriga hyresgäster. Gården är en viktig del av bostaden för i stort sett alla familjer med yngre barn. Olika miljöer ger olika förutsättningar för lek, då barn har ett konkret förhållande till den fysiska omgivningen. De umgås handgripligt med vad som finns omkring dem. Pedagogen Ann Skantze beskriver utemiljön som ett möjlighetsrum för barnen. Den utgör möjligheter till handlingar och verksamheter. Det är alltså viktigt hur miljön ser ut för den lek som utvecklas på gården. Gården i Västerberga är den största av de undersökta miljonprogramsgårdarna. Med sina 3800 kvadratmeter är den nästan åtta gånger så stor som den minsta nittiotalsgården, som är drygt 500. Men då den större gården ska delas av tre gånger så många hushåll (63 lägenheter jämfört med 21), blir utrymmet räknat per lägenhet 61 kvadratmeter för den större mot 25 för den mindre gården. Brist på lekutrymme GRONA FAKTA 4/2005 Det var i rollen som lekmiljö som skillnaderna mellan de två grupperna av gårdar var störst. Leken verkade inte ha fatt påverka nittiotalsgårdarnas utformning särskilt mycket. Lekutrustningen var minimal och det aktuella markutrymmet innebar en begränsning av barnens handlingsutrymme. På den minsta gården bodde tolv barnfamiljer vid intervjutillfället. Gården är trevlig att se ut över, men där blir knappt något lekutrymme kvar alls när man räknar bort privata uteplatser, gångytor och rabatter. Barnen söker sig därför till övriga gårdar i området och ut i staden på jakt efter platser att vara på. Vid en annan nittiotalsgård bodde tjugoåtta barn varav tretton var under tio år. Denna 600 kvadratmeter stora gård användes enbart av de yngre barnen. Av lekutrustning fanns bara en liten sandlåda. Med små utrymmen finns dåligt med plats för barnen att röra sig fritt och för en miljö som kan stimulera till utforskande lekar. Även om inte rymligheten i sig innebär goda lekmiljöer, så utgör själva utrymmet en elementär förutsättning för att skapa en fungerande lekmiljö. De begränsade markutrymmena på nittiotalsgårdarna förstärker motsättningen mellan barnens behov av lekutrymme och möjligheterna att skapa lugn och ro och en prydlig miljö för andra grupper. Att särskilt de äldre barnen "motas ut" från trånga gårdar har påtalats i olika undersökningar. På nittiotalsgårdarna är i stort sett alla intervjuade hushåll med förskolebarn kritiska till gårdarna som lekmiljö. Flera av familjerna har planer på att flytta till en mer barnanpassad miljö. Nittiotalsgården till vänster är trevlig att se ut över, men där blir knappt något lekutrymme kvar alls när man räknar bort privata uteplatser, gångytor och rabatter. På miljonprogramsgården till höger blir det ingen större konkurrens om lekutrymmet. Foto: Eva Kristensson V

6 GRONA FAKTA 4/2005 Gården som mötesplats Gården är en av grannskapets viktigaste mötesplatser. Det är där som människor tr..< far varandra och kanske stannar upp, byter några ord eller umgås lite närmare med sina grannar. Alla människor har naturligtvis inte samma inställning till grannar. En del önskar att de hade mer kontakt, medan andra är nöjda med att man hejar på varandra. I flera studier talas om att människor önskar en "lagom" form av grannkontakt. I det speglas en rädsla för att grannkontakterna kan bli alltför krävande och en önskan om att själv kunna reglera omfattning och grad av närhet i umgänget. I en svensk studie diskuterar forskarna Olsson, Cruse Sonden och Ohlander ett dominerande förhållningssätt när det gäller synen på grannar i flerbostadshusom råden. Det innebär att samtidigt som det finns en önskan om att värna sitt privatliv så är också en majoritet positiva till vad man kan kalla för grannskapets sociala ide, nämligen att grannar är viktiga. Att känna sina grannar skapar trygghet, trivsel och identitet. Resonemanget handlar om att det är bra om det finns gynnsamma förhållanden för både gemenskap och privatliv. Forskargruppen påpekar att förhållandet närhet - distans är något vi måste hantera i alla sociala sammanhang. De menar också att bostadsgården är en bra mötesplats utifrån detta perspektiv. På gården kan man själv bestämma hur mycket man vill delta och när man vill dra sig tillbaka, till skillnad om man umgås med sina grannar i hemmet. Att gården kan erbjuda möjligheter att skapa grannkontakter utan att dessa blir alltför privata menar de är en stor poäng. Plats för umgänge Vad tillgången på markutrymme betyder för gården som mötesplats är svårare att ge ett entydigt svar på än för de två föregående rollerna. Spontana möten kräver inte så mycket plats. Människor stöter ihop på gårdar, i trapphus, i tvättstugor, på parkeringsplatser och på andra ställen. För de spontana pratstunderna är både omgivningen och rymligheten ointressanta. Men där människor uppehåller sig längre stunder ställs större krav. De bänkar, stolar och bord som finns på de flesta gårdar är inte bara praktiska anordningar för att kunna sitta ute, utan de möblerar "sociala rum". På bänkarna vid lekplatserna är det vanligt att man träffar på småbarnsföräldrar som följer med sina barn ut. Andra sittplatser kan utvecklas till ljugarbänkar, hundägarnas träffpunkt, tonåringarnas mötesplats och så VI

7 vidare. Sittplatserna är en viktig förutsättning för gårdens sociala liv. De bör därför vara ett ställe där man gärna slår sig ner. Det bör också finnas en valmöjlighet mellan olika platser. Eftersom utrymmet på flera av de studerade nittiotalsgårdarna är begränsat finns helt enkelt inte plats för mer än en sittplats. Gården upplevs lätt som upptagen om det redan sitter en grupp på den enda sittplatsen. Därmed inte sagt att grannkontakterna frodas bara gårdarna är större. Gårdens roll som mötesplats är beroende av vad det bor för människor där, deras inställning till grannkontakter, hur väl de känner varandra och vad det finns för traditioner för ett uteliv. Det finns också teorier som säger att rumslig närhet främjar kontakt, eftersom en konkret förutsättning för att mötas är att vi ses ansikte mot ansikte. Närheten kan alltså både upplevas som påträngande och vara positiv för kontakter. Det innebär inte att uppgiften att forma en bra gård är omöjlig, utan att det handlar om att ge människor möjlighet att hantera den tidigare nämnda sociala dimensionen närhet distans. Mötesplatsen behöver naturligtvis inte vara en sittplats. Människor knyter kontakter och umgås i högst olika sammanhang. Men allt vi gör gör vi någonstans. De flesta aktiviteter kräver sitt utrymme. För gården som mötesplats är det svårare att karakterisera rymlighetens betydelse på ett entydigt sätt. Det sociala samspelet på gården är av särskild vikt, men sociala och rumsliga förhållanden är intimt sammankopplade. Det är flera på nittiotalsgårdarna som önskar mer umgänge med grannarna och de beklagar att det inte finns något ställe på gården som de kan träffas på. De menar att det inte finns någon naturlig mötesplats utom för de enstaka småbarnsföräldrar som ibland pratar med varandra vid sandlådan. Den minsta nittiotalsgården verkar dock inte vara för trång för den grupp äldre pensionärer som umgås där. Här är de korta avstånden snarare gynnsamma. Eftersom dessa människor har sina uteplatser på bara några stegs avstånd från varandra kan de umgås även när var och en sitter på hemmaplan. Gården som plats för sinnesupplevelser GRÖNA FAKTA 4/2005 Större utrymme ger större möjligheter för en varierad och upplevelserik miljö. På miljonprogramsgårdarna kopplades rymlighet och grönska gärna ihop. Att det finns plats för mycket grönska är uppskattat och en lummig, uppvuxen vegetation ses sons en av gårdarnas främsta kvaliteter. Foto: Eva Kristensson Om man sällan ser människor ute på en gård så kan man tro att den inte är så angelägen för sina invånare. Men för många människor är gårdens allra viktigaste finktian det man ser från fönster och balkong och när man passerar över den. Den f j ärde rollen handlar om de sinnesintryck som gården förmedlar. Trädgårdens skönhetsvärden talas det ofta om, men till gårdens upplevelsevärden hör inte bara grönskan, utan också mycket annat såsom barn som leker, grannar som passerar förbi, igelkotten som trippar över gräsmattan och småfåglar som samsas om talgbollen. De som intervjuades på miljonprogramsgårdarna använder ibland ordet natur när de beskriver utsikten över sin gård. Även denna urbana form av grönska kan förmedla naturupplevelser i årstidsväxlingarna, i vegetationens växtkraft och i dess djurliv. Rymlighet och upplevelsevärden Givetvis kan en liten trädgård vara en stor skönhetsupplevelse och en maskros som spränger asfalten kan ge en känsla av naturens växtkraft. Men man kan också hävda att större utrymme ger större möjligheter för en varierad och upplevelserik miljö. Liksom för gården som mötesplats kan man även för gården som plats för sinnesintryck tala om en komplex och mera otydlig relation mellan utrymme och upplevelsevärden. På miljonprogramsgårdarna kopplades rymlighet och grönska gärna ihop. Att det finns plats för mycket grönska är uppskattat och en lummig, uppvuxen vegetation ses som en av gårdarnas främsta kvaliteter. Gården förväntas vara ett grönt rum. Rymligheten på gården är uppskattad eftersom växtligheten är central i den estetiska upplevelsen av gården. Känslan av rymd och frihet på gården är också något som uppskattas och det är ingen som anser att gården är för stor. Men naturligtvis kan både stora och små gårdar uppfattas ha en behaglig storlek. Nittiotalsgårdarna fick olika omdömen. Några beskrevs som små och intima och det lilla formatet var uppskattat. Men det förekom också att de upplevdes som alltför trånga. Nittiotalsgårdarna har en mera sparsam vegetation och kommentarerna om gårdarnas upplevelsevärden är sammantaget också mera sparsamma. Det är ingen från nittiotalsgårdarna som tar ordet natur i munnen när de beskriver sin gård och de kommenterar inte heller gårdens djurliv. VII

8 GRÖNA FAKTA 4/2005 Tillräcklig kvantitet en viktig kvalitet Med begränsade markutrymmen minskas förutsättningarna för en mångfunktionell utemiljö. Bostadsgården blir mindre användbar, och i högre grad en miljö enbart för ögat. Kvalitet kan alltså inte ersätta kvantitet. Istället är tillräcklig kvantitet en viktig kvalitet. När människor rangordnar olika egenskaper i bostadsmiljön får utemiljön alltid höga värden. Otillräckliga friytor innebär en reducering av en uppskattad kvalitet. Denna insikt måste finnas med när den bostadsnära utemiljön dimensioneras. I många fall har marktillgången avgörande betydelse för vad människor kan och har lust att göra på sina gårdar. Rymligheten påverkar helt klart gårdarnas användbarhet. Med mindre plats blir utrymmet otillräckligt för många av de aktiviteter som man brukar anse att det ska finnas plats för på en gård. De aktiviteter som är mest utrymmeskrävande drabbas mest, till exempel barnens lekmiljö. Möjligheterna att skapa lugn och ro och avskilda platser i den kollektiva miljön försvåras. Motsättningen mellan På en väl planerad och rymlig gård kan många aktiviteter pågå samtidigt, utan att man upplever att man stör varandra. Foto Viktor Malmstedt gemensam yta och privata uteplatser förstärks. Däremot kan även en liten gård vara trevlig och vacker att se ut över och vara den plats där man pratar med sina grannar. Litteratur Kristensson, Eva (2003). Rymlighetens betydelse. En undersökning av rymlighet i bostadsgärdens kontext. Avhandling från institutionen för Arkitektur. Lunds universitet. Lund. Eriksson Jan (1993). Bostadens värden (2:a upplagan). Statens institut för byggnadsforskning. Gävle. Olsson, Sören, Cruse Sonden Gerd & Ohlander Marianne (1997). Det lilla grannskapet: gårdar, trapphus & socialt liv. Centrum för byggnadskultur. Chalmers tekniska högskola/göteborgs universitet. Göteborg. Saglie, Inger-Lise (1998). Density and town planning: implementing a densification policy. NIBR's PLUSS-series; Norsk institutt for by- og regionforskning. Oslo. Skantze, Ann (1996). Tillhörighet och främlingskap: en förorts arkitektur i de boendes meningssammanhang. Seminariet om miljöpedagogik och kunskapsbildning; 25. Pedagogiska institutionen, Stockholms universitet. Stockholm.