SAMRÅDSMÖTE SALA

Transkript

1 UPPDRAG Sala-Finnslätten UPPDRAGSLEDARE UPPDRAGSNUMMER UPPRÄTTAD AV PLATS Direktörsbostaden, Sala Silvergruva DATUMFEL TID HITTAR INTE REFERENS KÄLLA. NÄRVARANDE Vattenfall TV Vattenfall ZAL Vattenfall MT Sweco EP Sweco HM Lantmäteriet IBP KOPIA T LL Vattenfall Samrådsmöte Sala, TV inledde presentationen och hälsade besökarna välkomna till mötet (totalt 35 stycken varav ett fåtal valde att inte (eller inte kunde) närvara vid presentationen). Detta följdes av en kort presentation av mötesdeltagarna: projektledare för genomförande på Vattenfall arbetar med tillstånd- och markfrågor på Vattenfall arbetar med planering och investering hos Vattenfall arbetar med tillstånd- och miljöfrågor för ledningen och är tillsammans med kontaktperson i samrådet arbetar tillsammans med på Sweco och sköter tillstånd- och miljöfrågorna i ärendet Arbetar på Lantmäteriet, bland annat med ledningsförrättningar TV berättade kort om bakgrunden till projektet och förklarade att ledningen är gammal och behöver byggas om. Då 70 kv är en gammal standard som inte längre byggs, kommer den nya ledningen att byggas med standard för 137 kv. Inledningsvis kommer ledningen att drivas med 70 kv, precis som befintlig ledning. 1 (1) 14 S w e co Gjörwellsgatan 22 Box SE Stockholm, Sverige Telefon +46 (0) Fax +46 (0) S we c o En er gui d e A B Org.nr Styrelsens säte: Stockholm Fil Mag Biologi Tillståndsfrågor, MKB Telefon direkt Mobil +.se SEHAAM p:\5412\ _sala-finnslätten\000\6_arbetsmaterial\samråd\sträckningssamråd\samrådsmöte\anteckningar_samrådsmöte sala_ docx

2 Ledningen berör Sala och Västerås kommuner. Detta samråd är det andra samrådet som genomförs i projektet. I tidigare samråd fanns det även med en anslutningsledning till en planerad vindkraftpark vid Norrberget. Denna del är inte längre aktuell eftersom vindkraftsexploatören har lagt ned projektet, troligen pga ekonomiska skäl och problem med tillståndsfrågor. TV lämnade över till EP som med stöd av bifogad bildserie visade förordad sträckning och utformning för den nya ledningen med luftledning, i samma sträckning som befintlig ledning. Där ledningen går i nord-sydlig riktning, från Tullsta och ned till Finnslätten, står Vattenfalls ledning mellan två av SVKs ledningar och den föreslås även efter ombyggnation byggas i samma sträckning. På sträckan mellan Tullsta och Sala finns idag två ledningar, dels den mellan Sala och Finnslätten, dels mellan Sala och Krylbo. Ledningen mellan Sala och Finnslätten raseras och den nya ledningen byggs upp i samma sträckning. När denna ledning sedan tas i drift kan ledningen mellan Sala och Krylbo raseras. Det blir alltså bara en ledning kvar på denna sträcka. I det första samrådet har även ett alternativ öster om befintlig ledning funnits med, samt ett sydligt alternativ från Tullsta in till Sala. Utifrån det första genomförda samrådet har Vattenfall valt att förorda ombyggnation i befintlig sträckning. Besökare: Varför har Vattenfall valt befintlig stäckning? EP: En sammanställning har gjorts av den information som framkommit i det första samrådet och det är utifrån detta som Vattenfall föreslagit ombyggnation i befintlig sträckning, ur många aspekter är det fördelaktigt att gå i befintlig sträckning. Besökare: Varför har man inte valt det blåa alternativet, eller kanske ett alternativ ännu längre söderut? Det borde vara ett bättre alternativ då man undviker närhet till bebyggelse. Besökare: Det finns bebyggelse även vid det blåa alternativet, det blir ju bara att man flyttar intrånget bort från de som bor i närheten idag! EP: Med förordat alternativ minskar ju befintligt intrång jämfört med idag då det efter ombyggnation bara blir en ledning, jämfört med de två som finns där idag. Besökare: Vi har mätt och till vårt hus är det bara 20 m från ledningen, det är ju väldigt nära, är det inget man tar hänsyn till? Kan man inte gräva ned ledningen? EP: En luftledning utgör förstås en estetisk påverkan, den kan ju uppfattas som ett störande inslag i miljön. Det finns dock inget som pekar på att ledningen skulle medföra olägenheter av annat slag. Besökare: Ledningen har redan flyttats vid tidigare tillfälle, just för att anpassas till den byggnation som finns vid Ängshöjden. Ledningen har ju funnits länge och problemet är väl att man bygger hus för nära inpå ledningen. Sedan förväntar man sig att ledningen ska flyttas. 2 (2) SEHAAM p:\5412\ _sala-finnslätten\000\6_arbetsmaterial\samråd\sträckningssamråd\samrådsmöte\anteckningar_samrådsmöte sala_ docx

3 EP: Kommunen har lyft frågan om kabel på den sista biten in mot Sala. Vattenfall håller på att titta på denna lösning rent tekniskt för att se om det är lämpligt. Kabel är ett dyrare alternativ men självklart inte tekniskt omöjligt. Vi tar med oss synpunkterna och önskemålen om kabelförläggning i det fortsatta arbetet. Besökare: Vad finns det för fördelar med det gula alternativet (i stråksamrådet)? EP: Det är ett realistiskt studerat alternativ men det är inte mycket som pekar på att det skulle vara mer lämpligt. Enligt lag måste man dock studera alternativ, även om det avser en ombyggnation av en befintlig ledning. Besökare: Vad är kostnaden för att bygga i ny sträckning, det måste ju vara dyrare? EP: Ja, det är självklart billigare att bygga i befintlig sträckning. Besökare: Då borde det ju finnas pengar över till nedgrävning på en delsträcka förbi bebyggelse? EP och ZAL: Det är ju inte pengar som blir över, man gör ju en jämförelse av olika alternativ. Man kan inte riktigt se det på det sättet. EP: Det är en viss problematik i när bebyggelse och stadsplanering kryper sig nära inpå ledningar. Det är många intressen som ska ställas mot varandra vid planering av städer och infrastruktur. Besökare: Den inlösta gatan för befintlig ledning är väl inlöst för all framtid? EP och MT: Ja, så länge det finns en ledning så kommer ledningsrätten att gälla. Om ledningen försvinner måste ledningsrätten upphävas och marken ges tillbaka, man tar bort belastningen på fastigheten. Besökare: Så att bygga i befintlig gata blir gratis? EP: Ja, så länge man har ledningsrätten och bygger i denna sträckning behöver man inte lösa in ny mark, ledningsgatan är ersatt för all framtid. (Ersättning utgår dock för nya stolpintrång i åkermark). På sträckan mellan Tullsta och Finnslätten skulle det ianspråktagna området inte återgå även om ledningen försvinner. SVKs ledningars ledningsrätter överlappar på denna sträcka och de skulle inte försvinna för att Vattenfalls leding försvinner. Besökare: Om man skulle gå i en alternativ sträckning så skulle det innebära två ledningsgator eftersom befintlig blir kvar? EP: Ja, så blir det. Besökare: Det måste ju vara ett stort steg att gå ifrån en gata med ledningsrätt när man redan har den? MT och EP: Tillståndet för ledningen (koncessionsansökan) och ledningsrätten är egentligen två helt separata frågor och processer. Självklart är det fördelaktigt att gå i befintlig gata. Det är inte heller bara en fråga om intrång i mark, det är exempelvis även natur- och kulturmiljöintressen som ska vägas in. 3 (3) SEHAAM p:\5412\ _sala-finnslätten\000\6_arbetsmaterial\samråd\sträckningssamråd\samrådsmöte\anteckningar_samrådsmöte sala_ docx

4 Besökare: Det är ju inte någon fördelaktig ersättning för en ledning, varför bygger man inte kabel hela vägen? TV: Det innebär en hel del tekniska problem att markförlägga kabel med det är också en ekonomisk fråga. Bara kompensering för reaktiva effekter uppgår till 230 miljoner, bortsett från kostnaderna för själva kabeln. Besökare: Går det att bygga kabel i befintlig sträckning? TV: Nej, det går inte. Besökare: Om det skulle bli kabel, blir det kvar en ledningsgata ändå? EP: På sträckan mellan Tullsta och Finnslätten kommer det ju fortfarande bli kvar en stor ledningsgata pga SVKs ledningar. På sträckan mellan Sala och Tullsta skulle det inte bli kvar någon gata (bortsett från de 20 kv ledningar som finns närmast transformatorstationen i Sala). Kabelförläggning är inte helt okomplicerat då det innebär att man behöver gräva ett schakt längs med hela sträckan, något som är problematisk i områden med mycket kulturmiljölämningar. Först krävs själva schaktet för ledningarna, sedan krävs arbetsområden på minst sex m på varje sida. Det blir att ganska omfattande område under byggtiden. TV: Kabelförläggning innebär ofta att täckdikessystem grävs sönder vilket kan skapa stora problem. EP: Eventuell sprängning som kan behöva utföras innebär oåterkallelig påverkan på naturmiljön. Besökare: Att man gräver sönder täckdikessystem är väl en tillfällig skada som Vattenfall måste betala ersättning för? Gäller inte detta även några år framöver, efter byggnation? EP: Jo, skador som uppkommer vid byggnation ska ju ersättas. Vi tar med oss dessa synpunkter så att vi kan utgå från dem i det fortsatta arbetet. Den nya ledningen byggs med standard för att drivas med 137 kv, den kommer dock att drivas med 70 kv till att börja med. När transformatorerna i stationerna i området i framtiden byts ut kommer ledningen att spänningshöjas till 137 kv. På sträckan mellan Tullsta och Finnslätten kommer det att bli akutellt med enbenta stålstolpar. På sträckan mellan Sala och Tullsta kan ledningen byggas med portalstolpar, stålstolpar eller förstås kabel om det skulle visa sig mest lämpligt. Stålstolparna är ca m höga i normalfallet, dock förkommer alltid avvikelse. Portalstolpar i trä eller komposit är något lägre än stålstolpar. Besökare: Kan man inte bygga stålstolpar hela vägen in till Sala? EP: Det kan man självklart göra och det är ju ett av alternativen, de tar upp lite mindre bredd och innebär lägre magnetfält. Det blir också större avstånd mellan stolpplatser. Besökare: Blir det en mindre skogsgata av stålstolparna? 4 (4) SEHAAM p:\5412\ _sala-finnslätten\000\6_arbetsmaterial\samråd\sträckningssamråd\samrådsmöte\anteckningar_samrådsmöte sala_ docx

5 EP: Ja, gatan blir några meter smalare eftersom bredden mellan ytterfaserna är mindre. Skillnaden blir i princip densamma som skillnaden i bredd på stålstolpar jämfört med portalstolpar, några meter på varje sida, totalt ca 4 m. Det blir inga nya intrång i skogsmark. Eventuellt blir det något förändrade intrång i åkermark pga nya/förändrade stolpplaceringar. Besökare: Några meter på varje sida på en långa sträcka blir totalt ganska mycket. EP: Ja, det gör ju ganska stor skillnad på långa sträckor i skogsmark. Idet här fallet kommer det ju dock inte att göra någon skillnad på sträckan mellan Tullsta och Finnslätten eftersom SVKs ledningar ändå kommer att vara kvar. För att bygga om eller bygga en ny ledning är det en ganska omfattande process. Först gör man en förstudie och tar fram förslag på stråk. Vattenfall har sedan valt att genomföra samråd i två steg. Den information och de synpunkter som framkommit har legat till grund för bearbetning och framtagande av föreslagen sträckning. Besökare: Vad är det för tidplan för detta? EP: Ansökan planeras att skickas in innan årsskiftet om allt rullar på, sedan får man räkna med minst ett års handläggningstid. MT: Enligt lagen har Ei tre år på sig att pröva ansökningar, de kan sedan ta beslut om att förlänga denna tid med tre år till. Detta är något som får en stor påverkan på samhällsutvecklingen. Besökare: Då drar det i alla fall inte ingång under nästa år? EP: Nej. I den koncessionsansökan som skickas till Energimarknadsinspektionen ingår den miljökonsekvensbeskrivning (MKB) som kommer att upprättas, bland annat utifrån genomförda samråd. I MKBn beskrivs påverkan på miljön i ett brett perspektiv. I processen ingår även att Länsstyrelsen ska ta beslut om projektet antas medföra betydande miljöpåverkan (BMP). Beslutet ligger bl.a. till grund för hur bred samrådskretsen ska vara, Vattenfall brukar dock redan tidigt samråda med en bred krets för att få med alla synpunkter tidigt i processen. Besökare: Upprättas en MKB oavsett vad Länsstyrelsens beslut blir? EP: Ja, en MKB ska alltid upprättas, omfattningen av den bestäms dock av BMP-beslutet. Besökare: Enligt miljöbalken ska man ju använda bästa möjliga teknik (BAT), det borde väl vara kabel. Då borde man väl bygga kabel? EP: Ja, man ska ju använda bästa möjliga teknik, det ska ju dock vägas mot andra aspekter. I bedömningen ingår ju även att göra en rimlighetsavvägning där även kostnader vägs in. Samrådskretsen består av berörda parter: myndigheter, fastighetsägare, rättighetsinnehavare, närboende och företag. Vad gäller närboende och har en geografiskt väldigt bred krets tagit 5 (5) SEHAAM p:\5412\ _sala-finnslätten\000\6_arbetsmaterial\samråd\sträckningssamråd\samrådsmöte\anteckningar_samrådsmöte sala_ docx

6 med för att säkerställa att inga berörda utelämnas. Huvudsakligen har avgränsningen gjort utifrån uppskattade siktlinjer. Besökare: Kommer det att bli något nytt samråd om det uppkommer nya alternativ? EP: Något nytt samråd kommer inte att genomföras per automatik. Om det framkommer alternativ som Vattenfall bedömer vara mer lämpliga kommer ytterligare samråd att hållas. Om alternativen bedöms som sämre än föreslaget huvudalternativ kommer man inte att samråda ytterligare, då kommer detta att beskrivas och hanteras i MKBn. Om det handlar om alternativ på kortare delsträckor kan det blir aktuellt med kompletterande samråd med berörda parter på denna sträcka. Besökare: I ett annat ledningsprojekt, på Gotland, har man beslutat att hålla ett avstånd på 50 m till närmaste hus för att minimera exponeringen för magnetfält. Är detta något som Vattenfall tillämpar? Om det nu finns hus på 20 m avstånd borde man ju då flytta ledningen. EP: Vi nybyggnation skulle man sannolikt hålla minst detta avstånd. Då det nu handlar om en ombyggnation tittar vi på förutsättningarna i det aktuella fallet och det finns inget som tyder på att magnetfälten skulle utgöra ett problem där ledningen passerar nära bebyggelsen inom Sala. En presentation och diskussion kring beräknade magnetfält finns alltid med i den MKB som lämnas in med ansökan. Ansökan som skickas in till Energimarknadsinspektionen är en ansökan om nätkoncession för linje och den innefattar bland annat framtagen MKB. Ansökan prövas enligt ellagen och miljöbalken. Utöver detta tillstånd kan det krävas att man söker om ytterligare tillstånd och dispenser. Vid nybyggnation av en ledning finns tre huvudsakliga steg för åtkomst till den mark där ledningen ska byggas. Förundersökningsmedgivande Vattenfall medges genomföra vissa förundersökningar, exempelvis markundersökningar, mätningar och upprättande av mindre siktgata. Detta innebär inte att man medger byggnation av ledningen, endast förundersökningar. Ersättning utgår för de skador som uppkommer. Inför byggnation tecknas markupplåtelseavtal, ett civilrättsligt avtal mellan fastighetsägare och Vattenfall. De upprättade markupplåtelseavtalen ligger till grund för den ledningsrätt som Vattenfall ansöker om hos Lantmäteriet. Fastighetsägaren äger fortfarande marken men den kommer att belastas med ledningsrätten. Om överenskommelse mellan fastighetsägare och Vattenfall ej träffas kan man tvinga sig fram med ledningsrätten, ersättning bestäms då av Lantmäteriet. För den aktuella ledningen, där Vattenfall föreslagit ombyggnation i befintlig sträckning, finns redan ledningsrätt. Det kommer då istället att bli fråga om ändring av befintlig ledningsrätt. I skogsmark blir det inga nya intrång, i åkermark blir det ersättning för nya/förändrade intrång samt för tillfällig påverkan och skador vid byggnation. 6 (6) SEHAAM p:\5412\ _sala-finnslätten\000\6_arbetsmaterial\samråd\sträckningssamråd\samrådsmöte\anteckningar_samrådsmöte sala_ docx

7 Besökare: Hur länge framöver, efter avslutad byggnation, kan ersättning för tillfälliga skador åberopas? Det borde vara reglerat. MT: Det är troligtvis reglerat på något sätt, det ska ju vara möjligt att ställa krav om det är uppenbart att det beror på byggnationsarbeten. Besökare: Är det Vattenfall eller entreprenören som ska ersätta? TV: I första hand, under pågående arbeten, är det entreprenören som är ansvarig. I andra hand ska man vända sig till Vattenfall. Vattenfall vill gärna lägga över ansvaret på entreprenören så att de känner ett större ansvar att visa hänsyn vid genomförandet. MT: Vid framtida ersättningsanspråk, som uppkommer efter att arbetena är genomförda är det förstås Vattenfall man ska vända sig till. Likaså ska man förstås vända sig till Vattenfall om man inte är överens med entreprenören om ersättning för skador. IBP från Lantmäteriet presenterade sig och berättade lite generellt kring ledningsrätt. Arbetet hos Lantmäteriet kan sättas igång först när det är klart med alla tillstånd för ledningen. En sk. lantmäteriförrättning påbörjas. Lantmäteriet gör då en utredning av berörda parter, biland kan det finnas oklara ägarförhållanden som måste utredas. När ägarförhållanden är utredda kallar man till ett sammanträde med berörda markägare och rättighetsinnehavare. Sammanträdet är en viktig del i processen då man kan diskutera och förklara vad det handlar om. Om Vattenfall och fastighetsägare inte är överens är det Lantmäteriet som beslutar om ersättning. När Lantmäteriförrättningen är klar fattas ett tillträdesbeslut för byggnation. Beslutet går att överklaga från båda parter (ledningsägare och markägare). När ledningen är byggd ser man över var stolpar har hamnat, vilka skador som uppkommit osv. Om parter ej är överens om ersättning görs en värdering av Lantmäteriet. Innan byggnation är det vanligt att man betalar ut förskottsersättning utifrån en bedömning av hur intrånget kommer att se ut. När allt är slutfört avslutas förrättningen och ersättningen fastställs slutgiltigt när ärendet vunnit laga kraft. En ledningsrätt belastar en fastighet och följer med vid försäljning av fastigheter, det är inte kopplat till en viss ägare. Besökare: Om man säljer sin fastighet, har man en skyldighet att upplysa om ledningsrätten? 7 (7) SEHAAM p:\5412\ _sala-finnslätten\000\6_arbetsmaterial\samråd\sträckningssamråd\samrådsmöte\anteckningar_samrådsmöte sala_ docx

8 IBP: Ja, man är skyldig att upplysa om detta (upplysningsplikt). Det finns dock även inskrivet hos Lantmäteriet och den som köper en fastighet har också en skyldighet att själv kontrollera vad som belastar fastigheten (undersökningsplikt). Besökare: Finns det någonstans man kan se en plan över projektet, där man kan följa processen? MT: Nej, i dagsläget finns det inte det, det är dock en bra ide och något som Vattenfall tar med sig. Kanske kan man lägga ut information på den hemsida som finns för samrådet, det måste undersökas vidare. EP visade kontaktuppgifter till personer i projektet, dels för samrådet (HM och EP), dels till TV som är projektledare på Vattenfall. Erik uppmanade också att skicka in synpunkter i samrådet så att projektet kan utformas utifrån det. Besökare: Gäller fortfarande tidigare inskickade synpunkter? EP: Självklart gäller även dessa synpunkter. Besökare: Finns det några framförda synpunkter från kommunen eller Länsstyrelsen angående samordning av bredband? Det borde ju tas med vid denna typ av projekt, det skulle ju kunna bli stora samhällsvinster och det är konstigt att frågan inte drivs hårdare. EP: Det är inte en fråga som varit uppe till diskussion och det är inget som samordnas per automatik. Det är även en fråga om rättigheter, Vattenfall har ju ofta optolina på sina ledningar som en del i ledningskonstruktionen, för att styra ledningar och stationer. Det går ju att hyra in sig på dessa men då måste det finnas med i ledningsrätten. MT: Det är ingen affär som drivs av Vattenfall i projekten, dock finns det nog fall där leverantörer hyr in sig. EP visade de magnetfältskurvor som tagits fram i projektet. Först presenterades en graf med dagsläget på sträckan Sala-Tullsta, där det är två parallella 70 kv ledningar. Magnetfälten blir inte dubbelt så höga för att det är två ledningar, fälten har både en styrka och riktning varför de kan ta ut varande om det är flera ledningar. Som mest kommer man upp i ca 1,3 µt under dessa ledningar. En kurva med en jämförelse mellan portalstolpe och gitterstolpe för framtida förhållande, med 70 kv. Fälten är högre med portalstolpar då faslinorna inte är placerade i triangelform som de är på gitterstolpar. Det är således fördelaktigt med gitterstolpar för magnetfälten. Vid ett avstånd på 30 m är magnetfälten mycket låga. För en kabel blir utbredningen och styrkan på magnetfälten lägre eftersom faserna ligger triangelplacerade och mycket nära varandra. En kurva med en jämförelse mellan drift på 70 kv och 130 kv presenterades, med portalstolpar som är worst case. Man kommer att ha samma effekt men högre 8 (8) SEHAAM p:\5412\ _sala-finnslätten\000\6_arbetsmaterial\samråd\sträckningssamråd\samrådsmöte\anteckningar_samrådsmöte sala_ docx

9 spänning vilket gör att strömmen minskar när man spänningshöjer (givet samma energimängd som överförs). Det blir alltså lägre magnetfält när man ökar spänningen. Besökare: Blir det någon skillnad i radiostörning jämfört med idag? EP: Det är oklart om det blir någon förändring. Besökare: Vad säger nivåerna på magnetfälten, vad kan det jämföras med? EP: Det finns lite olika exempel som man kan jämföra med, exempelvis är magnetfälten 6 µt på ett avstånd av 0,1 m från en dammsugare. Vid ett avstånd på 0,5 m är magnetfältet 0,3 µt, och vid ett avstånd på 1 m är magnetfälten mindre än 0,05 µt. Besökare: Vid tidigare mätningar som gjorts från befintliga ledningar kunde man konstatera att en klockradio var farligare än ledningarna. EP: En klockradio kan alstra ett magnetfält på 2,1 µt på ett avstånd av 0,1 m, 0,14 µt vid 0,5 m och 0,08 µt vid 1 m avstånd. Besökare: Hur mycket magnetfält är det kring en mobiltelefon? EP: Det är svårt att jämföra med mobiltelefoner eftersom de använder helt andra frekvensområden (Hz) vilket medför andra effekter. Mobiltelefoner går på mycket höga frekvenser medan ledningar går på mycket låg frekvens. Besökare: Hur påverkas djur som vistas i ledningsgator? EP: Det är oklart. Det finns observationer som tyder på att kor kastar sina kalvar i högre utsträckning när de vistas nära kraftledningar. Det finns dock inte några förklaringar till vad det skulle bero på. Det finns också statistiska studier som visar att det finns en något förhöjd risk för barnleukemi vid stadigvarande vistelse i områden med förhöjda magnetfält. Inte heller till detta har man funnit någon förklaring och det råder stora osäkerheter kring detta. Osäkerheten kring påverkan från magnetfält gör att det inte finns några fastställda gränsvärden från svenska myndigheter. Det enda gränsvärdet som finns för allmänheten är på 100 µt men då avser det akuta effekter, att man påverkas direkt fysiskt. I övrigt finns en formulerad försiktighetsprincip som säger att man vid nybyggnation (bebyggelse, planering och byggnation av nya kraftledningar) ska undvika områden med förhöjda magnetfält. Besökare: Finns det någon jämförelse mellan 70 kv och 130 kv för stålstolparna? EP: Nej tyvärr finns det inte beräkningar framtaget för detta. Fältet sjunker när man spänningshöjer. Vattenfall har endast gjort denna jämförelse för portalstolpar, eftersom det ger ett worst case för en ny ledning. Besökare: Om magnetfälten blir värre med portalstolpar borde de ju inte vara tillåtna!? EP: Portalstolpar och stålstolpar har båda sina för- och nackdelar. Där det inte finns någon närhet till bebyggelse och magnetfälten inte medför några olägenheter kan det ju vara fördelaktigt med portalstolpar. Exempelvis är ju synintrycket en annan aspekt som skiljer sig mellan stolptyperna. 9 (9) SEHAAM p:\5412\ _sala-finnslätten\000\6_arbetsmaterial\samråd\sträckningssamråd\samrådsmöte\anteckningar_samrådsmöte sala_ docx

10 Besökare: Om man skulle bygga med markkabel, hur stort skulle intrånget bli? Om intrånget skulle minska, skulle övrig mark ges tillbaka då? EP och MT: Ja, ledningsrätten ska ju vara i enlighet med det intrång som ledningen innebär. Man kan därför säga att det som inte skulle behöva nyttjas ges tillbaka. Rättigheter reglerar både ansvar och skyldigheter, från båda parter. Om man ej nyttjar en rättighet, eller delar av rättighet, har man en skyldighet att ta bort rättigheten. Slutligen uppmanade EP återigen besökarna att skicka in eventuella synpunkter. Sekreterare Bifogas: Utskrift av bildspel 10 (10) SEHAAM p:\5412\ _sala-finnslätten\000\6_arbetsmaterial\samråd\sträckningssamråd\samrådsmöte\anteckningar_samrådsmöte sala_ docx