En förstudie om grön affärsutveckling och grön integration i Angered och Östra Göteborg Praktikrapport

Transkript

1 En förstudie om grön affärsutveckling och grön integration i Angered och Östra Göteborg Praktikrapport Namn: Inga-Lisa Lundqvist Adler Praktikplats: Utveckling Nordost AB Adress till praktikplats: Rymdtorget 7A i Bergsjön / Göteborg Inriktning studier: Sociologi lundqvistarn@hotmail.com 1

2 En allmän beskrivning av praktikplatsen Utveckling Nordost AB startades som ett kommunalt bolag 2010 och är ett treårigt EUprojekt som är fokuserat till Angered och Östra Göteborg, Nordost. Man såg ett behov av att rusta upp dessa miljonprogramsområden som ofta avsevärt skiljer sig från övriga Göteborg gällande socioekonomiska och miljömässiga förhållanden. Det centrala för projektet är därmed att utjämna skillnader i relation till andra delar av Göteborg och den omliggande regionen genom att bidra till hållbar stadsutveckling med höjd attraktivitet och nya arbetstillfällen i Nordost. Med en budget på 123 miljoner kronor (vilket gör Utveckling Nordost till ett av Sveriges största EU-projekt för stadsutveckling), har förväntningarna varit höga bland många boende i Angered och Östra Göteborg. Projektets utgångspunkt är att bygga vidare på goda erfarenheter av tidigare samarbeten och metoder inom såväl Göteborgs kommun som i Sverige och inom Europa. Det finns en mängd aktörer i Nordost- både offentliga, privata, ideella föreningar mm. som fungerar som byggstenar i stadsutvecklingen. Därför har Utveckling Nordost som ambition att komplettera de insatser som redan finns och låta dem påverka projektets framgång. Projektets primära målgrupp är således de som bor, arbetar och bedriver verksamhet i Nordost. Sekundär målgrupp är Göteborgsregionens invånare, företag och företagare. Projektet genomförs i samverkan med SDF Angered och Östra Göteborg, Business Region Göteborg, Lokalförvaltningen, Park- och naturförvaltningen samt Trafikkontoret. Man har ett kontor på Rymdtorget i Bergsjön och ett i Angered Centrum. Utveckling Nordosts övergripande mål är att utveckla företagandet, kulturlivet, stadsmiljön och attraktionskraften. Projektet består av 18 delprojekt som är fördelat på fyra olika teman/avdelningar. Vissa delprojekt och däribland det som jag varit delaktig i har bäring på samtliga teman och mål; Näringsliv (att göra det attraktivare för företag att utvecklas i Nordost och därmed generera ökat företagande och fler arbetstillfällen), Kultur (att tillgängliggöra forum för fler möten där kulturen stärker förutsättningarna för arbete och företagande), Stadsmiljö (att rusta upp skapa attraktiva offentliga miljöer som lockar till besök och företagande), Vision och kommunikation (att stärka bilden av Nordost). Min praktik har utgått från avdelningen Vision och Kommunikation där jag varit engagerad som utvecklingsstrateg inom ett delprojekt som heter Stadslandet Göteborg. Detta är en förstudie som kan förklaras som en hållbarhetsstudie då allt som utreds måste utgå från parametrarna i nämnd ordning: Ekologi, Socialt/Kultur och Ekonomi. Förstudien är uppdelad 2

3 i tre delar: 1) naturresursinventering, 2) näringslivsinventering och 3) en sociokulturell utredning som jag jobbat med. Det övergripande syftet är att utreda nya innovativa vägar för hållbar utveckling i samverkan mellan stad, förort och landsbygd genom att titta på möjligheter och hinder för grön affärsutveckling, nya gröna jobb, mångfunktionell naturanvändning och grön integration. Förstudien är en fältstudie som är koncentrerad till fem pilotstudier; Gårdsten, Bergsjön, Stadsodling i Nordost, Angered Centrum/Lärjeåns dalgång samt landsbygden. För att ge en förenklad förklaring kan naturvetarna ta reda på en ickebrukad odlingsmark, näringslivskännarna se över lämplig affärsverksamhet och jag utifrån ett sociokulturellt perspektiv utreda kompetenser och intressen bland de boende. Säg till exempel att det skulle startas ett mejeri för getosttillverkning i Gårdsten. Då kan man möjligen skapa ett nytt grönt jobb för någon som t.ex. har erfarenhet som herde och tillvarata dennes kunskaper. Sedan sker en samverkan i produktion och förädling mellan innerstaden och Gårdsten och getosten innebär inte bara självhushållning i Gårdsten utan säljs också på innerstadens café- och restauranger som är andelsägare. Detta kallas grön social relationsekonomi och är själva kärnan inom förstudien att knyta stad, förort och landsbygd närmre varandra. Kan gröna näringar bryta segregationen på ett nytt sätt? Målet är att genom dialog med boende, föreningsliv, näringsliv, förvaltningar och politiker få fram förslag till handlingsplaner gällande en grön och socialt hållbar stadsutveckling i samverkan mellan stad och landsbygd. Mina arbetsuppgifter I korthet: Utveckla ett enkelt ledningsverktyg att tillämpa vid arbete med hållbar utveckling Utforma en utredningsmall avseende den sociala och kulturella dimensionen Föra samtal och dialog med boende om deras kunskaper och intressen samt starta arbetsgrupper med lokala nyckelpersoner i Gårdsten och Olofstorp/Bergum Undersöka möjligheter och hinder för grön affärsutveckling och grön integration Då förstudien gick av stapeln samma dag som jag började min praktik fanns det ingen etablerad struktur för mig att anpassa mig till. Det fanns inte heller någon anställd med huvudansvar för de sociala och kulturella frågorna. I januari sa man att en expert från Social Resursförvaltning skulle ansluta till oss i februari och göra förstudiens sociokulturella utredningsmall. Hela förstudien började i Gårdsten och tanken var att vi utifrån denna första pilotstudie skulle forma en utredningsmall som vi sedan använder även vid de kommande 3

4 pilotstudierna. Under tiden som vi inväntade experten från Social Resursförvaltning skulle jag påbörja arbetet med att lägga grunden för utredningsmallen. Detta innebar uppgiften att göra en inventeringslista med analysfrågor, en intervjuguide, en mindre enkät och en workshopsguide. I mars månad insåg jag att den förväntade experten inte skulle komma som planerat, och det blev därför jag själv som fick leda detta arbete. Min utgångspunkt har varit att det finns en unik och många gånger outnyttjad rikedom av natur- och kulturresurser Angered och Östra Göteborg. Mycket stora områden består av ren landsbygd och naturresurser som till merparten ägs av Göteborgs Stad. Samtidigt förklaras Angered och Östra Göteborg vara stadens mest mångkulturella stadsdelar. Här finns omfattande kunskaper från mer eller mindre hela världen när det gäller bruk och förädling av naturresurser. Det gäller allt från kunskaper om odling, djurhållning, hantverk, skogsbruk/träförädling, jordbruk, livsmedelsförädling till grön turism och destinationsutveckling. Här finns människor som överlevt genom självhushållning och en nära relation till naturen. Men i Sverige har man kommit att förlora kontakten med mark och landsbygd. Istället lever man ofta trångbott i lägenheter i miljonprogramsområden, segregerat från både stad och landsbygd. Det centrala i den sociokulturella analysen har därmed varit att de onyttjade yrkesskickligheter, kunskaper och intressen som ännu inte kommit till uttryck 4

5 kan vara en betydande utvecklingsmöjlighet för såväl staden som den omgivande landsbygden. Kan vi lyfta och värdesätta dessa människor och erfarenheter, istället för att se dem som icke-funktionsdugliga kunskaper tillhörande de andra? Vid utformandet av utredningsmallen har jag bollat dessa tankar gentemot tjänstekvinnor/män inom stadens förvaltningar. Exempelvis har jag fört samtal med en mänskliga rättighetersexpert på SDF Östra Göteborg för att anpassa inventeringslistan i enlighet med Barnkonventionen och stadens mål och integrerande av mänskliga rättigheter. Jag har också varit en del på S2020 på Social Resursförvaltning och haft möten och deltagit vid seminarium om social hållbarhet. Med tanke på att syftet med förstudien är att ge förslag på handlingsplaner till styrande kommunpolitiker var det viktigt att från start sätta mig in i Göteborgs Stads Budget för Utifrån denna har jag lyft fram format inventeringslistan med hänsyn till centrala delar och beröringspunkter mellan Stadslandets och Göteborgs Kommuns mål och visioner. Mycket har handlat om hur en grön social relationsekonomi kan spela en betydande roll i enlighet med stadens mål om omställning till ett kretsloppssamhälle och ett socialt hållbart Göteborg. Uppgiften har förstås inneburit ett rejält intag av många andra slags rapporter för att sätta mig in i ämnet. Jag fick också möjlighet att gå en tre-dagars utbildning om hållbar företagsutveckling i ett cirkulärt ekonomiskt samhällssystem som gavs av Terra Institute på Ekocentrum. Redan i februari påbörjade jag kartläggningen av Gårdsten. Denna innebar att inhämta fakta och statistik från tidigare rapporter men allra främst att undersöka genom samtal med lokala företagare, föreningsaktiva, civila och Gårdstensbostäder som har ca 80% av alla invånare som sina hyresgäster. Men eftersom det är en fältstudie har jag rest runt väldigt mycket över hela staden från innerstad, förort till landsbygd. Jag har haft 3 kontor att pendla mellan i de Nordöstra stadsdelarna. Självständigt arbete har varit en förutsättning. Utredningsmallen inklusive intervjuguide mm. har med andra ord successivt bearbetats fram till en slutprodukt under hela praktikperioden. Det har varit många möten som jag anordnat själv, men jag har också i stor utsträckning deltagit vid större sammanträden såsom med Svensk-Somaliskaföreningen om att starta ett kamelcenter för forskning och produktion i Angered (det finns en enorm efterfrågan på kamelkött/mjölk i Angered som idag transporteras över hela jordklotet för att komma till Sverige). Det har också varit många sammanträden med det sociala arbetskooperativet Lärje Kafé och Trädgårdar angående att stötta dem till att bli en innovativ utvecklingsnod i relationen mellan stad och landsbygd. Vi har också samverkat med t.ex. Chalmers och Göteborgs Universitets forskningsprojekt Mistra Urban Futures som är som 5

6 ett systerprojekt till oss. Till allra största del har praktikperioden bestått av att nätverka och binda samman människor som vill prata med varandra men inte känner till varandra ännu. Förutom att skapa en relation till redan etablerade aktörer över hela staden har en central del varit att starta arbetsgrupper med lokala nyckelpersoner i Gårdsten. Därför har vi fokuserat mycket på medborgardialog och har under 5 veckor haft en onsdagsdialog där vi fört samtal och samlat in boendes kunskaper, idéer, intressen och synpunkter. Karaktäriserande för dessa samtal har varit att vi främst nått till etniska svenskar i övre medelåldern. I Gårdsten bor ca 8000 människor med 129 nationaliteter representerade. För att nå en större målgrupp har en kollega till mig varit ovärderlig. Min kollega kom till Angered som flykting, kan flera språk, har odlat sedan barnsben, är utbildad trädgårdsmästare och har varit aktiv i Angereds föreningsliv i tjugo år. Jag skulle vilja kalla min kollega för en s.k. gatekeeper som har alla kontakter man kan tänka sig och som känner varannan människa man går förbi på torget. För att nå folk har vi också deltagit vid lokala vårmarknader och framåt april började vi också kartlägga landsbygden. Som uppvuxen i Olofstorp på Angereds landsbygd hade jag en klar fördel i detta avseende. Här var det snarare jag som var gatekeeper. Då Göteborgs Stad saknar en landsbygdsutvecklingsplan (samtidigt som man har visioner om lokalproducerat) var det vår uppgift att starta en arbetsgrupp med landsbygdsbor som under årets gång ska få till stånd ett förslag till landsbygdsutvecklingsplan utifrån landsbygdens perspektiv. Min praktikuppgift kan beskrivas som en process där det som en del av mitt uppdrag ingick att vara med och utveckla samt testa ett ledningsverktyg för arbete med hållbar utveckling. Utformandet av utredningsmallen kan placeras i planeringsstadiet, medborgardialogen och intervjuer i kartläggningsstadiet och under maj har jag också intervjuat forskare vid Göteborgs Universitet och Chalmers för analysens skull. Men i realiteten har jag arbetat med alla stadier parallellt. 6

7 Vad fick jag ut av praktiken? En avgörande anledning till att jag sökte till Utveckling Nordost var att jag är uppvuxen i dessa trakter och haft en tanke om att jag vill jobba med stadens segregationsfrågor i framtiden. Det kändes ju förstås extra roligt att få vara del av att en såpass stor satsning görs på mina egna hemmavatten. Samtidigt var jag lite nervös när jag sökte eftersom Stadslandet utgick från något jag aldrig hört talas om innan: en grön social relationsekonomi i samverkan mellan stad, förort och landsbygd för att bryta segregationen på ett nytt sätt. Vad skulle detta innebära? Just den gröna profilen gjorde att jag till en början kände mig lite vilsen. Jag har studerat Globala Utvecklingsstudier, Media och Kommunikation och tog min kandidatexamen inom Sociologi. Jag bet på naglarna över att aldrig ha läst någon miljövetenskap eller humanekologi. Men så insåg jag, att man faktiskt inte behöver ha läst en kurs för att förstå. Som samhällsvetare har jag ju ett helhetsperspektiv och jag har ett personligt intresse för miljöfrågor. Hållbarhet är inget nytt för mig! Och dessutom var det ingen som förväntade sig att jag skulle veta vad Agroforestry-principen var- att detta är en odlingsmetod som visat sig producera fyra gånger mer i avkastning av livsmedel och skogsråvara än i monokulturer i länder med varm klimatzon och att detta har gett positiva sociala effekter. Vad det gröna kan tillföra när det gäller sociala och kulturella frågor är helt enkelt något jag fått lära mig mer om. Och det är väl det som är meningen med att praktisera; att omsätta sina teoretiska kunskaper till praxis och dessutom lära sig nya saker. Det har varit lite speciellt att praktisera inom en förstudie som är en fältstudie. Att förstudien startade samma dag jag började min praktik och att det inte fanns någon anställd med ansvar för de sociala och kulturella frågorna, föranledde en upplevelse av praktikplatsen som ganska ostrukturerad och oförberedd. Det faktum att det var en fältstudie, dvs. jag hade egentligen inte ett kontor som min arbetsplats utan snarare hela staden, förstärkte denna upplevelse. Jag hade ingen anställd att gå bredvid och min handledare jobbade bara 25%. I början var jag en aning orolig. Men det vände ganska snabbt. Även om jag inte har träffat min handledare varje dag har vi setts regelbundet i ett arbetslag, haft många gemensamma aktiviteter och det gavs alltid gensvar per telefon. Likaså fanns andra hjälpsamma på Utveckling Nordost. Jag hade förväntat mig att få arbeta självständigt, men kanske inte så självständigt. Jag hade absolut inte förväntat mig att det skulle vara jag som lade grunden för hela förstudien när det gäller de sociala och kulturella frågorna, och det var som tidigare nämnt inte heller Utveckling Nordosts plan. Men så blev det, experten från Social Resursförvaltning uteblev och jag fick 7

8 bli min egen expert kan man säga. När detta stod klart kändes det dock helt okej, jag hade kommit så pass långt i processen och kände mig betydligt mer hemma än i början. Från att ha känt en viss frustration kring att få lite väl fria tyglar, få göra mitt eget arbetsschema, ha 3 olika kontor i olika stadsdelar och inte riktigt veta vart jag ska befinna mig när, ha många arbetsuppgifter men sakna arbetslivserfarenhet av hur lång tid saker och ting tar och veta vilken uppgift som bör prioriteras fick jag istället spelrum att bygga upp en egen trygghet genom att vara desto mer drivande och initiativtagande. Anledningen till att jag ville praktisera över huvud taget var att jag kände ett behov av att förstå vad jag konkret kan använda min många gånger diffusa och mycket teoretiska utbildning till. Det har varit till otrolig glädje att sociologiutbildningen lagt en sådan betydande vikt vid metod, med tanke på att jag fick uppgiften göra en utredningsmall. Jag insåg att jag känner mig väl tillfreds med att utforma en undersökning även i denna större omfattning och det har gett mig en bra magkänsla under hela praktikperioden. Likaså upplever jag att alla tentor och uppsatser stimulerat ett kritiskt tänkande och en analytisk förmåga som jag kunnat ta stöd i. Samtidigt har mina nya, praktiska erfarenheter, vidgat mina teoretiska vyer och ibland också lett till inre konflikter. Detta gäller särskilt den postkoloniala teoribildningen då jag ibland varit rädd att bidra till t.ex. exotifiering av den andre och reproducera maktstrukturer medan syftet med förstudien i själva verket är det motsatta. Detta har för mig varit viktigt och intressant att reflektera över. Mina erfarenheter från Globala Utvecklingsstudier har också hjälpt mig att förstå Stadslandet i ett större perspektiv. Omställningen till ett kretsloppssamhälle är inget särdrag för Göteborg och Sverige utan kan ses i ljuset av en global omställningsprocess. Och det är inte bara fråga om ekologisk hållbarhet. På samma sätt som det behövs en utjämning i resursfördelningen och energiförbrukningen mellan det globala Nord och det globala Syd, behövs minskade klyftor i Göteborg mellan stad, förorter och landsbygd. Jag har också haft med mig att det kanske inte är lämpligt att tala om mångkulturella samhällen, dvs. att flera olika kulturer lever sida vid sida, utan att vi i takt med globaliseringen har transnationella identiteter, dvs. att en person lever sitt vardagsliv på flera platser på samma gång. Med detta resonemang i ryggsäcken har arbetet i dessa s.k. mångkulturella områden blivit ytterligare intressant. En av de absolut största utmaningarna har varit att bemöta och hantera den sociala utsattheten i Nordost. Som uppvuxen på Angereds landsbygd har jag som barn och tonåring rört mig mycket i förorterna med vänner och fritidsaktiviteter. Men det har varit en helt annan sak att 8

9 nu "komma från kommunen" för att "utreda dessa områden och undersöka de som bor där". När vi besökte ett föreningsmöte i Gårdsten för att presentera oss och förstudien ställde sig en person upp 1 minut in i presentationen och avbröt oss. Personen gapade åt oss i vrede och frustration över utanförskapet och kommunens tidigare passivitet; Ni skiter i oss, ni pratar om jobb men vi får aldrig några jobb av er och våra ungdomar blir kriminella!. Det blev en väldigt tydlig uppdelning i Vi och Dem och det kändes konstigt att automatiskt upplevas som Inga-Lisa från kommunen med makten. Detta och andra samtal bidrog till en ökad medvetenhet om att invånare i Nordost är mycket projekttrötta. För att inte förvärra situationen genom att prata om något som vi faktiskt inte till 100% kan lova att det kommer att bli av, Stadslandet är ju vad den är en förstudie som undersöker möjligheter och hinder så slutade vi att berätta för invånare att vi har en ambition att skapa nya gröna jobb. Den andra stora utmaningen har varit att föra medborgardialog med boende i Gårdsten. Dels för att medborgardialog alltid är en extremt känslig makt- och demokratifråga det är lätt att tro att man för en jämställd dialog med invånare, men hela konceptet med medborgardialog kan problematiseras till världs ände. Och arbetar man med medborgardialog i stigmatiserade utanförskapskontexter som i Nordost, blir det förstås extra påtagligt. För att få vägledning i detta fick jag möjlighet att prata med en projektledare på Social Resursförvaltning som jobbar med just medborgardialog- och konfliktfrågor. Dels har medborgardialogen varit en utmaning eftersom den i största utsträckning nått etniska svenskar i övre medelåldern. Jag har funnit dessa möten mycket värdefulla, men inte upplevt att vårt hittills insamlade material är tillräckligt representativt för Gårdsten. Ur ett integrationsperspektiv har jag därför lagt ett förslag om att man vid fortsatt medborgardialog b.la ska utgå från ett intersektionellt perspektiv och söka nya vägar för att nå de boende. En viktig del av min praktikuppgift har därmed blivit att analysera Stadslandets fortsättning när det gäller dialog. Sammantaget är jag mycket nöjd med min praktikperiod. Det jag allra främst fått ut är att jobba med det som sociologer oftast gör, dvs. arbeta som projektledare eller utredare. Detta har jag verkligen fått testa på. Jag har också inför framtida yrkesliv fått förståelse för hur samhällsbygget sker rent praktiskt inom förvaltningarna och kommunen. Känslan att jag kanske vill jobba med integration- och segregationsfrågor är starkare nu än innan praktiken. Om inte annat har jag träffat en brokig skara fantastiska människor, både på gator och torg, bland bord och stolar på kontor och bland grisar och kor på bondgårdar. Jag har haft härliga kollegor som givit ett värdefullt tvärvetenskapligt utbyte och stöd. Som en bonus har jag fått möjlighet till ersättning för att fortsätta intervjuandet och även göra ett fotouppdrag som 9

10 fotograf. Jag fortsätter med andra ord min praktik några extra veckor och ska producera en fotoutställning med storytellings för att lyfta och värdesätta gröna kunskaper bland boende. Min tidigare frustration över en tämligen diffus och teoretisk utbildning har avtagit och jag kan numera mer konkret se hur en sociologs kunskaper kan användas i samhällsplanering. Det verkar som att mina sociologikunskaper varit uppskattade då det inom Utveckling Nordost fötts en tanke om att man borde göra en ministudie kring hur Utveckling Nordost (som avslutas vid årsskiftet och eventuellt kommer att fortsätta i nytt EU-projekt) arbetat med integration. Till detta vill man i höst starta ett arbetslag och anställa en sociolog för att förstå den strukturella problematiken. Jag har fått frågan om jag är intresserad av denna tjänst. Oavsett vad som händer framöver värmer det gott att överhuvudtaget ha blivit tillfrågad. Jag ser det lite som ett kvitto på att en sociologs kunskaper har varit värdefulla! Rekommendationer till framtida praktikant Eftersom Utveckling Nordost börjar lida mot sitt slut och Stadslandets förstudie avslutas kommer denna praktikplats inte att finnas igen. Jag vill därför ge generella tips till den som ska engagera sig inom utvecklingsprojekt i Nordost. Det låter banalt, men se för det första till att få arbeta med något som du faktiskt vill lära mer om och där du känner att du kan bidra. Här hade jag tur! Det andra är att se till att det finns en ordentlig arbetsplan och att kräva stöd från din handledare. Min praktik var till en början ganska ostrukturerad och det fanns ingen anställd inom Stadslandet som arbetade med de frågorna som jag skulle åta mig. Det dröjde länge innan jag fick veta att personen som skulle arbeta med detta, inte skulle komma och att det istället skulle bli jag som självständigt ledde utredningens sociokulturella del. Denna ovisshet, mina fria tyglar att själv bestämma över mitt eget schema och en handledare som jag träffade ungefär en gång i veckan var inte alltid så bra för mig i början. När jag väl uttryckte dessa känslor mer tydligt, räckte det med ett samtal med handledaren för att jag skulle hamna på rätt spår igen. Att våga säga ifrån, är kanske viktigare än man tror. Det ledde också till att jag såg grönt ljus för att börja ta för mig mer, jag fick möjlighet att vara ännu mer driven och initiativrik. För det tredje är det av yttersta betydelse att vara medveten om att vad det innebär att verka i projekttrötta stadsdelar. Försvinner projektet, upphör dialogen med invånare, eller lever man inte upp till förväntningar så försvinner tilliten inte bara för projektet i fråga utan också inför framtida projekt. Var eftertänksam med vilka förväntningar du ger! Mitt bästa och sista tips är föga förvånande: Trassla inte in dig i en energislukande prestationsångestspiral, STÄLL ALLA DINA DUMMA FRÅGOR OCH HA ROLIGT! 10