Marin miljöövervakning av vegetationsklädda havsbottnar i Östergötlands skärgård 2017

Transkript

1 Marin miljöövervakning av vegetationsklädda havsbottnar i Östergötlands skärgård 2017 Jonas Edlund - Litoralis Natur AB Eva Siljeholm - Zostera 13 december 2017

2 Sammanfattning Rapporten redovisar resultaten från transektinventeringar av undervattensvegetation på bottnar i Östergötland skärgård sommaren Inventeringen utgör det elfte året i det regionala miljöövervakningsprogrammet för grunda vegetationsklädda havsbottnar. Inventeringen har utförts av Jonas Edlund (Litoralis Natur AB) och Eva Siljeholm (Zostera) på uppdrag av Länsstyrelsen Östergötland. Övervakningsprogrammet består av elva stationer. Varje station utgörs i sin tur av tre transekter. Under 2017 inventerades fem stationer, det vill säga femton transekter. Två av stationerna är referenser som besöks årligen medan resterande inventeras vart tredje år. Följande stationer inventerades detta år: Arkö- och Aspöfjärden Kärrfjärden (referens) Sankt Anna skärgårds kustvatten Ytteröområdet Hesselöfjärden (referens) Inventeringen följer den nationella metoden för miljöövervakning av undervattensvegetation på ostkustens grunda bottnar. Metoden innebär att transekterna dykinventeras från den djupaste punkten upp till ytan vid strandkanten. Maxdjupen i 2017 års transekter har varit mellan 11,7 och 24,1 meter och längden från 60 till 105 meter. För varje station har ekologisk status beräknats. Klassningen bygger på djuputbredningen hos ett antal referensarter, i första hand blåstång, ishavstofs, kräkel och rödblad. Utifrån de största djupen arterna hittas på inom respektive transekt beräknas ett EK-värde, varifrån stationens ekologiska status bestäms. Resultaten visar att samtliga undersökta stationer har en hög ekologisk status (se tabell 1). De inventerade stationerna bibehåller därmed den status de hade när de senast inventerades. Tabell 1. EK-värden och ekologisk status vid de fem stationer som inventerades STATION EK-VÄRDE EKOLOGISK STATUS Arkö- och Aspöfjärden 0,88 Hög Kärrfjärden (referensstation) 0,88 Hög Sankt Anna skärgårds kustvatten 0,97 Hög Ytteröområdet 0,92 Hög Hesselöfjärden (referensstation) 0,92 Hög 1

3 Innehållsförteckning SAMMANFATTNING... 1 INNEHÅLLSFÖRTECKNING... 2 VEGETATIONSKLÄDDA BOTTNAR... 3 MILJÖÖVERVAKNINGSPROGRAMMET... 4 METOD... 4 FÄLTINVENTERINGEN... 4 BEDÖMNING AV EKOLOGISK STATUS... 7 RESULTAT OCH DISKUSSION... 8 EKOLOGISK STATUS... 8 BLÅSTÅNG LOKALBESKRIVNINGAR ARKÖ- OCH ASPÖFJÄRDEN KÄRRFJÄRDEN (REFERENSSTATION) SANKT ANNA SKÄRGÅRDS KUSTVATTEN YTTERÖOMRÅDET HESSELÖFJÄRDEN (REFERENSSTATION) REFERENSER BILAGA A. TRANSEKTUPPGIFTER BILAGA B. ARTLISTOR BILAGA C. PRIMÄRPROTOKOLL BILAGA D. KARTOR OCH BILDER PÅ TRANSEKTLÄGEN

4 Inledning 2017 års regionala miljöövervakning av vegetationsklädda havsbottnar har utförts av Jonas Edlund (Litoralis Natur AB) och Eva Siljeholm (Zostera) på uppdrag av Länsstyrelsen Östergötland. Arbetet är finansierat av Länsstyrelsen och Norrköpings kommun. VEGETATIONSKLÄDDA BOTTNAR De vegetationsklädda bottnarna är centrala för kustens biologiska mångfald och erbjuder viktiga ekosystemtjänster. I djungeln av växter trivs smådjur som snäckor, musslor och kräftdjur. Här leker många fiskarter och smådjuren blir så småningom föda åt de uppväxande småfiskarna. Större fiskar kommer i sin tur hit för att jaga småfisk. Även fåglar hittar föda här och väljer ofta att häcka i närheten av större sammanhängande vegetationsklädda områden. Och när de är på flytt rastar de gärna på dessa platser. De grunda vegetationsklädda bottnarna har alltså en nyckelroll för havets ekosystem. Bild 1. Blåstång är en viktig strukturbyggare och har en nyckelroll i de grunda, vegetationsklädda bottnarnas ekologi. Västra Grässkärs södra transekt (E 20) i stationen Ytteröområdet. Foto Jonas Edlund. Vattenväxternas utbredning styrs bland annat av vattnets salthalt, vilket material botten består av och hur exponerad platsen är för vågor och strömmar. Eftersom växterna behöver ljus för att kunna växa är även djupet en viktig faktor. I klara vatten tränger ljuset långt ner. Här kan vattenväxterna växa på större djup än i grumligare vattenområden. Vattnets siktdjup påverkas av oss människor. Utsläpp av näringsämnen, markläckage och erosion innebär att vattnet blir grumligare, vilket i sin tur leder till att vattenväxterna inte kan växa lika djupt. Djuputbredningen kan därmed fungera som ett mått på hur stor övergödningspåverkan är. Genom att följa hur växternas djuputbredning varierar under en längre följd av år kan man få en god bild av hur övergödningspåverkan förändras över tiden. 3

5 MILJÖÖVERVAKNINGSPROGRAMMET Undersökningsområdet rymmer några av de örikaste skärgårdarna i Östersjön. Här finns mycket höga naturvärden, såväl över som under ytan. För att följa utvecklingen hos områdets vegetationsklädda bottnar finns sedan 2007 ett regionalt miljöövervakningsprogram. Programmet omfattar elva stationer, från Bosöfjärden och Bråvikens kustvatten i norr till Kvädöfjärden i söder. Varje station består av tre transekter som tillsammans syftar till att spegla tillståndet hos de vegetationsklädda bottnarna inom respektive vattenförekomst. Två av stationerna, Kärrfjärden och Hesselöfjärden, är referenser och inventeras varje år. Övriga besöks vart tredje år enligt ett rullande schema. Detta betyder att fem stationer inventeras varje år. I tabell 2 finns en förteckning över programmets elva stationer samt vilka år de inventerats. Tabell 2. Förteckning över miljöövervakningsprogrammets stationer och ingående transekter samt inventeringsår. STATION TRANSEKTER Bosöfjärden E Bråvikens kustvatten (västra delen) E Bråvikens kustvatten (östra delen) Ka 3, 7, 8 Arkö- och Aspöfjärden E Trännöfjärden E Kärrfjärden (referens) E Sankt Anna skärgårds kustvatten E Ytteröområdet E Hesselöfjärden (referens) E Yttre Valdemarsviken E Kvädöfjärden E Metod FÄLTINVENTERINGEN Inventeringen i fält utfördes enligt den nationella metoden för miljöövervakning av undervattensvegetation på grunda bottnar längs ostkusten (Naturvårdsverket 2004 och Kautsky 1999). Syftet med metoden är att på ett systematiskt sätt samla in information om vegetationens utbredning och artsammansättning inom ett begränsat utsnitt av botten, från ytan ner till det djup där vegetationen upphör. Bottenutsnittet som inventeras benämns transekt. Från transektens startpunkt i strandkanten läggs ett måttband ut längs botten. Måttbandet går vanligtvis ungefär vinkelrätt mot djupkurvorna och strandlinjen. För att möjliggöra upprepade inventeringar är transektens startpunkt och riktning noga definierad. 4

6 Metoden innebär att en dykande biolog inventerar en tänkt korridor längs måttbandet på botten. Korridoren är sex till tio meter bred, alltså tre till fem meter på vardera sidan om måttbandet. Transekten inventeras från den djupaste punkten och upp till ytan vid strandkanten. Under dyket noteras uppgifter om bottenförhållanden, vegetation och allmänt förekommande bottenlevande djurarter. Noteringarna görs inom olika avsnitt av transekten. Varje gång det sker förändringar av bottenförhållanden eller vegetations artsammansättning eller täckning avgränsas ett nytt avsnitt. Arter som inte kan bestämmas i fält samlas in för senare artbestämning i mikroskop eller stereolupp. Vid avsnittsgränserna noteras djup och avstånd på måttbandet. Djupuppgifter läses av från en djupmätare och korrigeras mot aktuellt vattenstånd. Bild 2. Inventering av Västra Grässkärs norra transekt (E 19) i stationen Ytteröområdet. Foto Jonas Edlund. Inom varje avsnitt noteras förekomsten hos alla avsnittets arter och bottentyper. Förekomsterna anges i en sjugradig skala (se tabell 3). Fiskar och de flesta ryggradslösa djur anges dock i en tregradig skala (se tabell 4). Dessutom noteras sedimentpålagringen i en fyrgradig skala (se tabell 5) inom varje avsnitt. För växtarter anges om arter förekommer fastsittande, lösliggande eller som påväxt på blåstång. För blåstång anges dessutom påväxtens täckningsgrad samt förekomst av bitmärken, fortplantningsorgan och årsplantor. Resultatet blir en detaljerad beskrivning av bottenstruktur, vegetationssammansättning, täckningsgrader och djuputbredning hos olika arter. All inventeringsdata har kvalitetsgranskas, matats in i accessdatabasen MarTrans och rapporterats databasen Shark hos SMHI, som är nationell datavärd för marin miljödata. Primärdata från respektive transekt finns i Bilaga C. 5

7 I Bilaga A finns tabeller med transekternas startposition, riktning, exponeringsklass, maxdjup och längd. Positioner och riktningar är inmätta med GPS och kompass i fält och kvalitetsgranskade mot digital flygbild och fastighetskarta. Exponeringsklass har hämtats från GIS-material sammanställt inom projektet Sammanställning och analys av kustnära undervattensmiljö (Lindblad & Wennberg m fl 2006). I Bilaga A finns också uppgifter om inventeringsdatum, inventerare, siktdjup och salinitet. Siktdjup och salinitet har mätts på representativ punkt i anslutning till transekten. Tabell 3. Skala för täckningsgrad hos växter, bottenmaterial och vissa vanliga djurarter. TÄCKNINGSGRAD (%) BETYDELSE 1 Enstaka individer 5 Fler än enstaka individer, men knappast täckande av ytor 10 Mer än enstaka, men inte upp till en fjärdedel 25 Klart mindre än hälften, men ändå bältesbildande 50 Ungefär hälften av botten täckt 75 Ej heltäckande, men klart mer än hälften 100 Heltäckande med endast små hål Tabell 4. Förekomstskala för djurarter. ANTALSKLASS BETYDELSE 1 Enstaka 2 Vanlig 3 Mycket vanlig Tabell 5. Skala för sedimentpålagring. SEDIMENTATIONSKLASS BETYDELSE 1 Ingen sedimentation 2 Sparsam sedimentation. Lägger sig genast om det virvlas upp 3 Måttlig sedimentation. Lägger sig efter ett tag om det virvlas upp 4 Kraftig sedimentation. Virvlas lätt upp och förstör sikten för resten av dyket 6

8 BEDÖMNING AV EKOLOGISK STATUS Ekologisk status har beräknats utifrån Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten (Havs- och vattenmyndigheten 2013). Klassningen utgår från sambandet mellan vattnets grumlighet och vattenvegetations djuputbredning där ett klarare vatten innebär att ljus tränger längre ner i vattenmassan och växter därmed kan växa på större djup. Statusen beräknas utifrån djuputbredningen hos ett antal referensarter, vilka i allmänhet är långlivade och relativt långsamväxande. Utbredningen av dessa arter speglar miljön i området under en längre tid. Statusbedömningen är alltså ett sammanvägt mått på hur grumligt eller övergödningspåverkat ett vattenområde är. För varje transekt beräknas ett indexvärde utifrån de observerade referensarternas maxdjup. Arternas maxdjup motsvarar ett poäng mellan ett och fem. För stationerna Arkö- och Aspöfjärden, Kärrfjärden, Ytteröområdet och Hässelöfjärden används referensarter och djupklasser från tabell 6. För Sankt Anna skärgårds kustvatten används referensarter och djupklasser från tabell 7. Indexvärdet för respektive transekt utgörs av medelvärdet av poängen delat med fem. Indexvärdet kan högst vara ett, vilket det blir om alla observerade referensarter påträffas inom det djupaste intervallet. Tabell 6. Referensarter och djupgränser för Arkö- och Aspöfjärden, Kärrfjärden, Ytteröområdet och Hässelöfjärden (typområde 12). REFERENSART Blåstång > 6 > 4 > 2 2 Utslagen Kräkel > 10 > 6 > 3 3 Utslagen Rödblad > 8 > 5 > 2 2 Utslagen Rödris > 10 > 6 > 3 3 Utslagen Ishavstofs > 10 > 6 > 3 3 Utslagen Tabell 7. Referensarter och djupgränser för Sankt Anna skärgårds kustvatten (typområde 14). REFERENSART Blåstång > 8 > 5 > 3 3 Utslagen Kräkel > 10 > 6 > 3 3 Utslagen Rödblad > 10 > 6 > 4 4 Utslagen Ålnate > 7 > 4 > 2 2 Utslagen Rödris > 10 > 6 > 4 4 Utslagen Ishavstofs > 12 > 8 > 4 4 Utslagen Havsrufse > 6 > 3 > 1 1 Utslagen Ålgräs > 7 > 4 > 2 2 Utslagen 7

9 Nästa steg är att beräkna stationens ekologiska kvalitetskvot, EK-värdet. Värdet utgörs av medelvärdet av de indexvärden som beräknats för stationens transekter. EK-värdet kan vara mellan noll och ett och används för att bestämma ekologisk status. Klassgränser framgår av tabell 7. Tabell 7. Klassgränser för bedömning av ekologisk status. EK-VÄRDE EKOLOGISK STATUS 0,80 1,00 Hög status 0,60 0,79 God status 0,40 0,59 Måttlig status 0,20 0,39 Otillfredsställande status 0,00 0,19 Dålig status Metoden kräver att minst tre referensarter påträffas inom varje transekt. Dessutom får transekterna inte vara för grunda. För stationerna Arkö- och Aspöfjärden, Kärrfjärden, Ytteröområdet och Hässelöfjärden är djupkravet tio meter och för Sankt Anna skärgårds kustvatten är kravet tolv meter. Resultat och diskussion Totalt inventerades femton transekter Maxdjupen varierade mellan 11,7 och 24,1 meter och längden från 60 till 105 meter. Maxdjupen för hårdbotten varierade mellan 10,1 och 23,5 meter. Samtliga transekter uppfyllde därmed bedömningsgrundernas djupkrav och hade hårdbottensubstrat ner till det växtdjup som krävs för att erhålla högst poäng vid indexberäkningen. Transekterna uppfyllde också kraven om förekomst av minst tre referensarter. EKOLOGISK STATUS Samtliga fem stationer bedöms ha en hög ekologisk status (se tabell 8). Detta bekräftar bilden från tidigare år med ett generellt sett gott tillstånd inom de vegetationsklädda hårdbottnarna i skärgårdsområdet. Mindre förändringar av EK-värdet har skett inom samtliga stationer, men samtliga bibehåller tidigare statusklassning (se figur 1). Tabell 8. EK-värde, standardavvikelse och ekologisk status vid de fem stationer som inventerades STATION EK-VÄRDE EKOLOGISK STATUS Arkö- och Aspöfjärden 0,88 Hög Kärrfjärden (referensstation) 0,88 Hög Sankt Anna skärgårds kustvatten 0,97 Hög Ytteröområdet 0,92 Hög Hesselöfjärden (referensstation) 0,92 Hög 8

10 Arkö- och Aspöfjärden Kärrfjärden (referens) S:t Anna skärgårds kustvatten Ytteröområdet Hesselöfjärden (referens) 1,00 0,95 EK-värde 0,90 0,85 0, Figur 1. Tidsserier av EK-värden vid de fem stationer som inventerades EK-värdet kan ligga mellan noll och ett. Observera att y-axelns skala går från 0,8 till 1,0 och alltså bara innefattar klassen hög status. Variationerna i EK-värde mellan åren bör inte övertolkas. De kan både bero på faktiska skillnader i arternas djuputbredning och faktorer kopplade till metoden. Exempel på det senare är skillnader i transektens exakta position på botten och variationer i siktförhållanden och skymmande trådalgsförekomst mellan olika inventeringstillfällen, vilket påverkar möjligheten att upptäcka djupt växande, glesa artförekomster. Ytterligare ett exempel är hårdbottenlevande arter som hittats ner till transektens djupaste hårdbotten. I dessa fall går det inte att avgöra om förekomsten var begränsad av ljus eller substrat. Arkö- och Aspöfjärden har ett EK-värde på 0,88 vilket motsvarar hög ekologisk status. Stationen har tidigare inventerats 2008, 2011 och Vid dessa tillfällen var EK-värdet 0,92, 0,87 respektive 0,92 vilket innebär att statusklassen inte förändrats under inventeringsperioden. EK-värdets variation är främst kopplad till förändringar i djuputbredning hos referensarterna blåstång och kräkel. I tabell 9 redovisas referensarternas maxdjup för de olika åren. Kärrfjärdens referensstation hade 2017 ett EK-värde på 0,88 vilket motsvarar hög ekologisk status. Stationen har inventerats varje år sedan Under perioden har EK-värdet pendlat mellan 0,82 och 0,93 vilket innebär att statusklassen varit oförändrad under inventeringsperioden. EK-värdets variationer är nästan uteslutande kopplad till referensarterna blåstång och kräkel, där förändringar i maximal djuputbredning skett över klassgränser. I figur 2, 3 och 4 redovisas variationerna i maxdjup för referensarterna rödblad, ishavstofs och blåstång. Sankt Anna skärgårds kustvatten har ett EK-värde på 0,97 vilket motsvarar hög ekologisk status. Stationen har tidigare inventerats 2008, 2011 och Vid dessa tillfällen var EK-värdet 0,94, 0,86 respektive 0,98 vilket innebär att statusklassen inte förändrats under inventeringsperioden. EKvärdets variation är kopplad till förändringar i djuputbredning hos referensarterna blåstång, kräkel, ishavstofs och rödris. I tabell 10 redovisas referensarternas maxdjup för de olika åren. 9

11 Tabell 9. Maxdjupet för referensarterna blåstång (Fucus vesiculosus), kräkel (Furcellaria lumbricalis), rödblad (Coccotylus/Phyllophora) och ishavstofs (Battersia arctica) inom Arkö- och Aspöfjärdens övervakningsstation åren 2008, 2011, 2014 och Blå färgkod innebär att arten förekom ner till djupklass 5, grön djupklass 4 och gul djupklass 3. Den femte referensarten rödris (Rhodomela confervoides) har inte hittats i transekterna. ISHAVSTOFS RÖDBLAD KRÄKEL BLÅSTÅNG ÅR E 07 E 08 E ,1 4,2 4, ,6 4,5 4, ,6 3,6 5, ,0 3,9 5, ,6 8,6 7, ,8 13,0 8, ,7 10,1 10, ,8 10,0 7, ,1 13,5 10, ,4 13,0 10, ,2 16,0 11, ,7 16,5 11, ,5 15,1 10, ,4 15, ,8 15,8 11, ,7 15,8 11,7 E13 E14 E15 Medelvärde 13 Maxdjup för ishavstofs (m) Figur 2. Maxdjupet för ishavstofs (Battersia arctica) inom de tre transekterna i Kärrfjärdens referensstation under perioden 2007 till Observera att y-axelns skala inte börjar vid noll. 10

12 E13 E14 E15 Medelvärde Maxdjup för rödblad (m) Figur 3. Maxdjupet för rödblad (Coccotylus/Phyllophora) inom de tre transekterna i Kärrfjärdens referensstation under perioden 2007 till Observera att y-axelns skala inte börjar vid noll. Bild 3. Frilevande stationära rödblad (Coccotylus/Phyllophora) i transekten vid Yttre Kärrö (E13) inom Kärrfjärdens miljöövervakningsstation. Foto Eva Siljeholm. E13 E14 E15 Medelvärde Maxdjup för blåstång (m) Figur 4. Maxdjupet för blåstång (Fucus vesiculosus) inom de tre transekterna i Kärrfjärdens referensstation under perioden 2007 till Observera att y-axelns skala inte börjar vid noll. 11

13 Tabell 10. Maxdjupet för referensarterna blåstång (Fucus vesiculosus), kräkel (Furcellaria lumbricalis), rödblad (Coccotylus/Phyllophora), ishavstofs (Battersia arctica), rödris (Rhodomela confervoides), ålgräs (Zostera marina) och ålnate (Potamogeton perfoliatus) inom övervakningsstationen i Sankt Anna skärgårds kustvatten åren 2008, 2011, 2014 och Blå färgkod innebär att arten förekom ner till djupklass 5, grön djupklass 4 och gul djupklass 3. ÅR E 16 E 17 E 18 ÅLNATE ÅLGRÄS RÖDRIS ISHAVSTOFS RÖDBLAD KRÄKEL BLÅSTÅNG , ,8 1) ,5 1) ,8 1) ,5 14,0 15, ,3 13,1 19, ,8 19,9 24, ,5 20,1 24, ,0 19,9 19, ,3 14,9 19, ,8 21,2 22, ,9 20,1 22, ,7 15,3 19, ,9 19, ,8 17,1 18, ,7 15,3 19, , , , , , , ,9 1) ,2 1) ,8 1) ) Artförekomsten är ej ljusbegränsad på platsen och ingår därför inte i beräkningen av ekologisk status. Ytteröområdet har ett EK-värde på 0,92 vilket motsvarar hög ekologisk status. Stationen har tidigare inventerats 2008, 2011 och Vid dessa tillfällen var EK-värdet 0,93, 0,83 respektive 0,91 vilket innebär att statusklassen inte förändrats under inventeringsperioden. EK-värdets variation är främst kopplad till förändringar i djuputbredning hos referensarten blåstång, men även ishavstofs och rödris har viss påverkan. I tabell 10 redovisas referensarternas maxdjup för de olika åren. 12

14 Tabell 11. Maxdjupet för referensarterna blåstång (Fucus vesiculosus), kräkel (Furcellaria lumbricalis), rödblad (Coccotylus/Phyllophora), ishavstofs (Battersia arctica) och rödris (Rhodomela confervoides) inom Ytteröområdets övervakningsstation åren 2008, 2011, 2014 och Blå färgkod innebär att arten förekom ner till djupklass 5, grön djupklass 4 och gul djupklass 3. RÖDRIS ISHAVSTOFS RÖDBLAD KRÄKEL BLÅSTÅNG ÅR E 19 E 20 E ,0 6,0 4, ,0 6,0 5, ,3 3,2 3, ,1 4,5 3, ,9 10,5 16, ,8 15,6 17, ,3 14,5 15, ,8 15,3 17, ,8 15,5 17, ,6 15,6 17, ,3 15,5 19, ,3 15,3 17, ,5 15,5 17, , ,3 15,5 19, ,3 15,3 17, ,8 8,6 12, , , ,3 Hesselöfjärdens referensstation hade 2017 ett EK-värde på 0,92 vilket motsvarar hög ekologisk status. Med undantag av 2011 har stationen inventerats varje år sedan Under perioden har EKvärdet pendlat mellan 0,88 och 0,97, vilket innebär att statusklassen varit oförändrad under inventeringsperioden. Variationen är kopplad till referensarterna blåstång, kräkel och rödris, där förändringar i maximal djuputbredning skett över klassgränser. Det lägsta EK-värdet är från Det avvikande värdet hänger samman med hur indexvärdet för transekt E 24 beräknats. I beräkningarna har en icke ljusbegränsad förekomst av blåstång inkluderats. Om denna exkluderas ökar stationens EK-värde 2013 från 0,88 till 0,93. Beräkningen påverkar dock inte statusbedömningen. I figur 5, 6 och 7 redovisas variationerna i maxdjup för referensarterna rödblad, ishavstofs och blåstång. 13

15 E22 E23 E24 Medelvärde 24 Maxdjup för rödblad (m) Figur 5. Maxdjupet för rödblad (Coccotylus/Phyllophora) inom de tre transekterna i Hässelöfjärdens referensstation under perioden 2007 till Observera att y-axelns skala inte börjar vid noll. 24 E 22 E 23 E 24 Medelvärde Maxdjup för ishavstofs (m) Figur 6. Maxdjupet för ishavstofs (Battersia arctica) inom de tre transekterna i Hesselöfjärdens referensstation under perioden 2007 till Observera att y-axelns skala inte börjar vid noll. 8 E22 E23 E24 Medelvärde Maxdjup för blåstång (m) Figur 7. Maxdjupet för blåstång (Fucus vesiculosus) inom de tre transekterna i Hässelöfjärdens referensstation under perioden 2007 till

16 BLÅSTÅNG Blåstång är den art som varierat mest under miljöövervakningsprogrammets tio år. Under de första åren, från 2007 till cirka 2011, ökade tången sin utbredning. Ökningen var tydligast när det gäller artens yttäckning (figur 8) och blåstångsbältets nedre gräns (figur 9), men kunde även observeras i blåstångens maxdjup (figur 10). Ökningen observerades i flertalet av miljöövervakningsprogrammets stationer. Inom Kärrfjärdens referensstation nåddes den högsta yttäckningen Inom Hässelöfjärden observerades den högsta yttäckningen året innan, men stationen inventerades inte Arkö- och Aspöfjärden Kärrfjärden (referens) S:t Anna skärgårds kustvatten Ytteröområdet Hesselöfjärden (referens) Yttäckning (Cover index) Figur 8. Blåstångens genomsnittliga yttäckning inom de fem stationerna åren 2007 till Yttäckningen uttrycks i Cover index där varje enhet motsvarar en meter av transekten med hundra procents täckning av arten. 4 Arkö- och Aspöfjärden Kärrfjärden (referens) S:t Anna skärgårds kustvatten Ytteröområdet Hesselöfjärden (referens) Bältets genomsnittliga maxdjup (m) Figur 9. Blåstångsbältets genomsnittliga maxdjup inom de fem stationerna åren 2007 till Varje station består av tre transekter. 15

17 Arkö- och Aspöfjärden Kärrfjärden (referens) S:t Anna skärgårds kustvatten Ytteröområdet Hesselöfjärden (referens) 6 Tångens genomsnittliga maxdjup (m) Figur 10. Blåstångens genomsnittliga maxdjup inom de fem stationerna åren 2007 till Varje station består av tre transekter. Med start 2011 började omfattande betningsskador observeras i flertalet transekter, ett mönster som fanns kvar till ungefär Tillsammans med betningsskadorna sågs även påtagliga förändringar hos blåstångsamhället. Förändringarna har främst bestått i en yttäckning och en grundare nedre djupgräns för tångbältet. I många fall har även växtdjupet för de djupast växande plantorna förskjutits uppåt. Inom Hässelöfjärdens referensstation observerades minskande yttäckning fram till Inom Kärrfjärdens referensstation pågick minskningen fram till Minskningen observerades även inom flertalet övriga stationer, bland annat i Arkö- och Aspöfjärden, Sankt Anna skärgårds kustvatten och Ytteröområdet. Bosöfjärden längst i norr är den enda av de 11 miljöövervakningsstationerna där en tydlig minskning inte kunde observeras. Bild 4. Kraftigt betningsskadad blåstång inom transekten vid Ängholmen (E 24) i Hässelöfjärdens referensstation Foto Jonas Edlund. 16

18 Efter perioden med betningsskador och minskande blåstångsutbredning har en återkolonisation av tidigare bevuxna ytor observerats. Detta syns tydligast i de årligen inventerade referensstationerna, vilka båda uppvisar positiva trender, i Hässelöfjärden sedan 2014 i Kärrfjärden sedan 2016 (se figur 11 och 12). 12 E13 E14 E15 Medelvärde Yttäckning (Cover index) Figur 11. Yttäckning för blåstång (Fucus vesiculosus) inom de tre transekterna i Kärrfjärdens referensstation under perioden 2007 till Yttäckningen uttrycks i Cover index där varje enhet motsvarar en meter av transekten med hundra procents täckning av arten. 8 E22 E23 E24 Medelvärde Yttäckning (Cover index) Figur 12. Yttäckning för blåstång (Fucus vesiculosus) inom de tre transekterna i Hässelöfjärdens referensstation under perioden 2007 till Yttäckningen uttrycks i Cover index där varje enhet motsvarar en meter av transekten med hundra procents täckning av arten. 17

19 Inom stationerna som inventeras vart tredje år är bilden mindre tydlig. Nedan redovisas förändringarna mätt som stationsmedelvärde av cover index: Resultaten från 2017 års treårsstationer visar att det skett relativt små förändringar sedan I Arkö- och Aspöfjärden hade tångens ökat sin täckning med 8 procent och i Ytteröområdet hade den minskat med 18 procent. Ytterskärgårdsstationen Sankt Anna skärgårds kustvatten, där det bara finns blåstång i en av transekterna, avvek med 300 procents ökning. Ökningen skedde dock från en mycket låg nivå och på en utsatt växtlokal där tångens utbredning begränsas av vågexponering och isrörelser års treårsstationer, Bosöfjärden och Kvädöfjärden, visar på en tydlig ökning med mer än dubbelt så mycket tång jämfört med Resultaten från 2015 års treårsstationer, Bråvikens kustvatten, Trännöfjärden och Yttre Valdemarsviken, visar att tången gått tillbaka med 49 till 64 procent jämfört med Den spretiga bilden är delvis ett resultat av den lägre inventeringsfrekvensen, men beror sannolikt även på rumsliga variationer. Vid årets inventering observerades betningsskador i låg till måttlig omfattning. Riklig förekomst av betningsskador noterades enbart inom transekt E 08 i stationen Arkö- och Aspöfjärden. SUDARE Brunalgen sudare var ovanligt vanlig under årets inventering. I tio av de femton inventerade transekterna förekom den i bältesbildande tätheter med täckningsgrader mellan 25 och 75 procent. Arten var i allmänhet den djupast växande större, strukturbyggande makrofyten och förekom ner till 6,6 till 8,6 meters djup. De bältesbildande förekomsterna noterades oftast kring tre till drygt fyra meters djup. Bild 5. Sudare i den norra transekten på Dromhals (E 16) i Sankt Anna skärgårds kustvatten. Foto Jonas Edlund. 18

20 Lokalbeskrivningar ARKÖ- OCH ASPÖFJÄRDEN Arköfjärden omfattar skärgårdsområdet från Aspöjaarkipelagen, norrut till Arkö och västerut till Marön. Aspöjafjärden är en öppen fjärd som sträcker sig åt nordväst och väst från ön Aspöja. Vattenförekomsten präglas av mellanskärgårdsförhållanden, är finskuren och varierad och rymmer områden med varierande vattenomsättning. De nordostliga delarna är relativt välventilerade mot öppet hav. De tre transekterna ligger centralt i området, på gränsen mellan Arkö- och Aspöjafjärden. Den ekologiska statusen har bedömts som hög baserat på djuputbredningen hos fyra referensarter per transekt (se tabell 12). Tabell 12. Observerade maxdjup för referensarter inom stationens tre transekter, beräknade indexvärden för transekterna samt stationens EK-värde och ekologiska status. ARKÖ- OCH ASPÖFJÄRDEN E 07 E 08 E 09 Blåstång 5,0 3,9 5,1 Kräkel 8,8 10,0 1) 7,9 Rödblad 15,7 3) 16,5 2) 11,7 4) Rödris Ishavstofs 15,7 3) 15,8 11,7 4) Transektens indexvärde 0,90 0,85 0,90 Stationens EK-värde ± standardavvikelse 0,88 ± 0,03 Stationens ekologiska status 1) Avser stationär lösliggande förekomst. Djupast fastsittande på 8,4 meter. Påverkar inte EK-värdet. 2) Avser stationär lösliggande förekomst. Djupast fastsittande på 14,3 meter. Påverkar inte EK-värdet. 3) Vid transektens djupast liggande hårdbotten. Kan eventuellt växa djupare. 4) Vid transektens djupaste punkt. Kan eventuellt växa djupare. Hög E 07 Stora Kuggen Inventeringsdatum Startposition N 58,46900º E 16,95083º Exponeringsklass Mycket skyddad Transektriktning 294º Orientering Stora Kuggen ligger drygt två kilometer sydsydost om Arkösund. Lokalen är belägen vid öns nordvästra strand. Transekten utgår från en flat häll drygt 50 meter sydväst om öns nordudde och går i västnordvästlig riktning mot det stora röda och grå båtmagasinet på Marudden 1,2 kilometer bort. 19

21 Beskrivning Transekten som helhet är relativt brant ner till drygt elva meters djup. Partier med flackare profil gör den trappstegsformad. Ner till knappt elva meter dominerar hårdbotten i form av häll även om blockoch finsedimentinslaget inom kortare avsnitt är betydande. Djupare än drygt elva meter dominerar finsediment. Den djupaste hårdbotten utgörs av sten och block på 15,7 meters djup. Transekten avslutades på 16,0 meters djup 87 meter ut längs måttbandet. De djupast växande makrofyterna var ishavstofs och rödblad som båda hittades på 15,7 meters djup, transektens djupaste hårdbotten. Därefter noterades fjäderslick på 12,9 meter och kräkel på 8,8 meters djup. Blåstång påträffades ner till 5,0 meters djup. Arten var bältesbildande från 0,5 till 3,2 meters djup och hade en maximal täckningsgrad på 75 procent. Påväxten på plantorna var 50 procent i bältet. Den dominerades av smalskägg men även mossdjur, blåmusslor och brunslick noterades. Betningsskador och förökningskroppar var relativt sällsynta medan årsplantor förekom mer allmänt. Bild 6. Nedre delen av blåstångsbältet i transekt E 07. Foto Eva Siljeholm. Fintrådiga ettåriga alger var bara vanliga inom transektens grundare delar. Närmast ytan och ner till 0,5 meters djup dominerade grönslick tillsammans med enstaka smalskägg. Brunslick förekom lite djupare men aldrig med högre täckningsgrad än fem procent. Kräkel tillsammans med brunalgen sudare var dominerande makrofyt mellan 3,2 och 6,0 meters djup. Sudare hittades ända ner till 7,7 meters djup. Östersjösallat förekom allmänt på djup mellan 3,2 och 5,0 meter. Enstaka kärlväxter av arterna hornsärv, axslinga, borstnate och ålnate växte på fem till sex meters djup. Totalt påträffades tolv makrofytarter. Dessutom noterades sju djurarter, bland annat blåmussla, skorv och tånglake. Blåmussla hittades ner till 15,7 meters djup. De högsta tätheterna fanns på fem till cirka tretton meters djup där arten förekom med 25 till 50 procents täckning. 20

22 Lösliggande fintrådiga alger förekom utefter nästan hela transekten. De största ansamlingarna noterades från en halv till drygt elva meters djup där de täckte mellan 50 till 100 procent av botten. Cyanobakterier förekom ner till nästan femton meters djup. Från en halv till sex meters djup täckte de cirka 10 procent av botten. Tidigare undersökningar Transekten är även inventerad 2008, 2011 och 2014 inom miljöövervakningsprogrammet (Edlund & Siljeholm 2008 och 2014 och Borgiel & Qvarfordt 2011). E 08 Stora Kornskärs norra transekt Inventeringsdatum Startposition N 58,44818º E 16,96518º Exponeringsklass Mycket skyddad Transektriktning 266º Orientering Stora Kornskär ligger fem kilometer sydsydost om Arkösund. Lokalen är belägen på öns västra strand, cirka 120 meter norr om den vik som skär djupt in i ön från väster. Transekten utgår från ett stort rött block längst in i en liten inskärning av stranden. Den går i västlig riktning mot Kråkskärs sydudde drygt 800 meter bort. Beskrivning Transekten är förhållandevis flack med inslag av partier med större bottenlutning. Djupare än fjorton meter planar transekten succesivt ut. Hårdbottensubstrat dominerar de första metrarna. Block är vanligast, men även sten och häll förekommer. Grus noteras frekvent från cirka tre till sex meters djup. Finsediment börjar uppträda vid fyra meter för att därefter öka med djupet. Från drygt elva meter utgörs botten av finsediment med enstaka block och sten. Djupaste hårdbotten noterades på 16,5 meters djup, vilket också var transektens djupaste punkt. Transekten avslutades 92 meter ut längs måttbandet. Den djupast växande makrofyten var lösliggande rödblad som hittades på 16,5 meters djup. Därefter tillkom ishavstofs på 15,8 meters djup och fastsittande rödblad på 14,3 meter. På 10,0 meter hittades lösliggande kräkel och på 8,4 meters djup fastsittande kräkel tillsammans med fjäderslick. Blåstång påträffades ner till 3,9 meters djup och var bältesbildande från 0,5 till 1,3 meter. I bältet var täckningsgraden 25 procent. Förökningskroppar och årsplantor förekom i ringa omfattning, medan betningsskador var vanliga. Påväxten på plantorna var 50 procent och dominerades av smalskägg och brunslick, men även mossdjur och blåmussla förekom som påväxt. Fintrådiga ettåriga alger var vanliga, speciellt inom transektens grundare delar. Närmast ytan dominerade grönslick medan brunslick var vanligast i blåstångsbältet. Brunalgen sudare förekom allmänt från 0,5 till 6,9 meters djup. Från cirka fyra till sex meters djup täckte den 25 procent av botten. Kärlväxten borstnate växte relativt allmänt från en till tre meters djup. 21

23 Bild 7. Betade tångplantor i blåstångbältet i transekt E 08. Påväxten domineras av trådslick. Foto Jonas Edlund. Totalt påträffades tolv makrofytarter. Dessutom noterades åtta djurarter, bland annat blåmussla, skorv och sötvattenssvamp. Blåmussla hittades ända ner till transektens avslutning på 16,5 meter. De högsta tätheterna fanns på fyra till tolv meters djup där arten förekom med 25 till 50 procents täckning. Svavelvätebakterier hittades från drygt en till sex meters djup och täckte som mest cirka 10 procent av botten. Cyanobakterier förekom i måttlig omfattning på fyra till sju meters djup. I transektens djupaste delar var sedimentpålagringen kraftig och sedimenten lösa. Tidigare undersökningar Transekten är även inventerad 2008, 2011 och 2014 inom miljöövervakningsprogrammet (Edlund & Siljeholm ch 2014 och Borgiel & Qvarfordt 2011). E 09 Stora Kornskärs södra transekt Inventeringsdatum Startposition N 58,44727º E 16,96549º Exponeringsklass Mycket skyddad Transektriktning 258º Orientering Stora Kornskär ligger fem kilometer sydsydost om Arkösund. Lokalen är belägen på öns västra strand, cirka 15 meter norr om den vik som skär djupt in i ön från väster. Transekten utgår från ett stort rött block mitt på den lilla blockstranden direkt norr om viken. Den går i västsydvästlig riktning mot Stora Hällholmens nordudde drygt 3,6 kilometer bort. 22

24 Beskrivning Transekten är relativt flack, men brantare partier förekommer kring ett hällrikt parti på åtta till drygt nio meters djup. Transektens grundare delar utgörs av block, sten och grus medan finare bottensubstrat tillkommer allteftersom djupet tilltar. Finsediment täcker botten från sex meters djup för att ersättas med häll vid åtta meter. Från drygt nio meters djup återkommer finsedimentbotten och fortsätter till transektens slut. Den djupaste hårdbotten utgörs av sten på 11,7 meters djup. Transekten avslutades på 11,7 meters djup 83 meter ut längs måttbandet. De djupast växande makrofyterna var ishavstofs och rödblad, vilka hittades på 11,7 meters djup. Rödbladet förekom både som fastsittande och löslevande. Därefter tillkom fjäderslick på 9,5 meters djup och kräkel på 7,9 meter. Blåstång påträffades ner till 5,1 meters djup. Arten var bältesbildande från 0,3 till 2,8 meters djup och hade en maximal täckningsgrad på 75 procent. Påväxten i bältet var 75 procent och utgjordes av smalskägg, mossdjur och brunslick, men även blåmusslor noterades. Betningsskador förekom i måttlig omfattning. Rikligt med förökningskroppar hittades medan antalet årsplantor var mycket få. Bild 8. Ytligt blåstångsbälte i transekt E 09. Foto Eva Siljeholm. Brunalgen sudare växte från två till åtta meters djup. Från två till drygt sex meter täckte den 25 till 75 procent av botten. Östersjösallat förekom med upp till tio procents täckning från fyra till åtta meters djup. Fintrådiga ettåriga alger var vanliga inom transektens grundaste delar. Närmast ytan dominerade grönslick medan brunslick var vanligast något djupare. Av kärlväxter förekom borstnate och axslinga sparsamt kring tre meters djup. 23

25 Totalt påträffades fjorton makrofytarter. Dessutom noterades sex djurarter, bland annat blåmussla, sötvattenssvamp och tånglake. Blåmussla hittades i täta bestånd ner till elva meters djup. De högsta tätheterna fanns på åtta till tio meters djup där arten förekom med 50 till 75 procents täckning. Cyanobakterier noterades från sex meter till transektens djupaste punkt. På djup mellan sex till åtta meter täcktes 25 procent av botten. Svavelvätebakterier förekom i ringa omfattning i transekten, men ställvis höga tätheter noterades utanför mynningen av den västvända viken direkt söder om transekten. Bild 9. Svavelvätebakterier nära söder om transekt E 09. Foto Eva Siljeholm. Tidigare undersökningar Transekten är även inventerad 2008, 2011 och 2014 inom miljöövervakningsprogrammet (Edlund & Siljeholm 2008 och 2014 och Borgiel & Qvarfordt 2011). KÄRRFJÄRDEN (REFERENSSTATION) Kärrfjärden omfattar de centrala delarna av Sankt Anna skärgård öster och nordost om Norra Finnö. Mot öster avgränsas vattenområdet av Långa skäret och Stora Gråskär. Vattenförekomsten är finskuren och varierad och rymmer områden med varierande vattenomsättning. De tre transekterna ligger en dryg kilometer norr om Missjö och Lökö i områdets södra del. Den ekologiska statusen har bedömts som hög baserat på djuputbredningen hos fyra referensarter per transekt (se tabell 13). 24

26 Tabell 13. Observerade maxdjup för referensarter inom stationens tre transekter, beräknade indexvärden för transekterna samt stationens EK-värde och ekologiska status. KÄRRFJÄRDEN E 13 E 14 E 15 Blåstång 4,3 3,9 3,5 Kräkel 10,1 9,0 9,7 Rödblad 11,9 1) 12,9 2) 13,4 3) Rödris Ishavstofs 10,1 4) 11,0 10,7 4) Transektens indexvärde 0,95 0,85 0,85 Stationens EK-värde ± standardavvikelse 0,88 ± 0,06 Stationens ekologiska status 1) Avser stationär lösliggande förekomst. Djupast fastsittande på 10,1 meter. Påverkar inte EK-värdet. 2) Avser stationär lösliggande förekomst. Djupast fastsittande på 11,0 meter. Påverkar inte EK-värdet. 3) Avser stationär lösliggande förekomst. Djupast fastsittande på 10,7 meter. Påverkar inte EK-värdet. 4) Vid transektens djupaste hårdbotten. Kan eventuellt växa djupare. Hög E 13 Yttre Kärrö Inventeringsdatum Startposition N 58,34034º E 16,95691º Exponeringsklass Mycket skyddad Transektriktning 140º Orientering Yttre Kärrö ligger fyra kilometer nordost om Tyrislöt, i inre delen av Missjö naturreservat. Lokalen är belägen på öns sydudde. Transekten går i sydostlig riktning mot Älgbådsskärsklabbarnas västra strand. Beskrivning Transekten är relativt flack, men några brantare partier på djup från sju till nio meter förekommer. Hårdbotten dominerar ner till knappt fem meters djup. Block är vanligast tillsammans med sten, men även häll och finsediment förekommer. Bitvis är också inslaget av grus stort mellan hårdbottenryggarna. Djupare än nio meter utgörs bottensubstratet av finsediment med inslag av enstaka block och sten. Den djupaste hårdbotten hittades på 10,1 meters djup. Transekten avslutades på 12,7 meters djup 74 meter ut längs måttbandet. Den djupast växande makrofyten var rödblad som hittades lösliggande på 11,9 meters djup. Därefter tillkom ishavstofs, fjäderslick och fastsittande rödblad på 10,1 meters djup. Rödalgen fjäderslick noterades sparsamt från 2,8 till 7,7 meters djup. 25

27 Blåstång påträffades ner till 4,3 meters djup. Arten var bältesbildande från 0,3 till 2,8 meters djup och hade en maximal täckningsgrad på 75 procent. Påväxten var 50 procent i bältets övre delar och 75 procent i de nedre. Påväxten dominerades av smalskägg men även mossdjur och blåmusslor påträffades. Betningsskador och förökningskroppar på blåstångsplantorna var måttligt förekommande. Årsplantor var sällsynta. Bild 10. Liggande sudare i transekt E 13. Foto Eva Siljeholm. Brunalgen sudare noterades från 0,3 till 7,7 meters djup. Mellan 0,3 ner till 4,5 meters djup förekom den med mellan 25 till 50 procent täckningsgrad. Östersjösallat påträffades med 5 till 10 procents täckning från 4,3 till 6,9 meters djup. Fintrådiga ettåriga alger var vanliga, speciellt inom transektens grundare delar. Närmast ytan dominerade grönslick, medan brunslick var vanligast i blåstångsbältet. Totalt påträffades femton makrofytarter. Dessutom noterades sex djurarter, bland annat blåmussla, sötvattenssvamp och sandstubb. Blåmussla hittades ner till transektens djupaste punkt på 12,7 meters djup. De högsta tätheterna fanns på cirka fem till tio meters djup där arten förekom med 25 till 50 procents täckning. Cyanobakterier förekom i måttlig omfattning på två till drygt elva meters djup. I transektens djupaste delar var sedimentpålagringen kraftig och sedimenten lösa. Tidigare undersökningar Transekten har tidigare inventerats 2005 (Edlund & Siljeholm 2005) samt inom miljöövervakningsprogrammet sedan 2007 (Edlund & Siljeholm 2007, 2008, 2013, 2014, 2015 och 2016 samt Borgiel & Qvarfordt 2009, 2010, 2011 och Borgiel m fl 2012). 26

28 E 14 Östra Kärröklabben Inventeringsdatum Startposition N 58,33905º E 16,95663º Exponeringsklass Mycket skyddad Transektriktning 81º Orientering Östra Kärröklabben ligger fyra kilometer nordost om Tyrislöt, i inre delen av Missjö naturreservat. Lokalen är belägen vid en liten blocksamling på öns östra strand. Transekten går i östlig riktning mot sydudden på Tröningsskär. Beskrivning Transekten har en relativt stor lutning med de brantaste delarna på fyra till nio meters djup, därefter avtar lutningen. I de djupaste delarna är transekten nästan helt plan. Inom de övre nio metrarna utgörs botten av hällar och block med varierande men bitvis stort inslag av sten och finsediment. På större djup dominerar finsediment med inslag av block och sten ner till 11,8 meter där de djupaste hårdbottnarna noterades. Transekten avslutades på 13,3 meters djup 60 meter ut längs måttbandet. Den djupast växande makrofyten var rödblad som hittades lösliggande på 12,9 meters djup. Ishavstofs växte på 11,0 meters djup, där även fastsittande rödblad noterades. Fjäderslick hittades från 9,9 meters djup och kräkel tillkom på 9,0 meter. Bild 11. Häll med blåmusslor och svampdjur i transekt E 14. Foto Jonas Edlund. 27

29 Blåstång påträffades ner till 3,9 meters djup. Arten var bältesbildande från 0,3 till 1,9 meters djup med en maximal täckningsgrad på 50 procent. Plantorna i bältet hade 75 procents påväxt. Smalskägg dominerade, men även mossdjur och blåmusslor noterades. Betningsskador och förökningskroppar på plantorna förekom i måttlig omfattning liksom antalet årsplantor. Brunalgen sudare noterades från 0,3 ner till 7,4 meters djup. Bitvis täckte den upp till 25 procent av botten. Fintrådiga ettåriga alger var vanliga, speciellt inom transektens grundare delar. Närmast ytan dominerade grönslick med inslag av tarmalg och smalskägg medan brunslick var vanligast något djupare. Totalt påträffades elva makrofytarter. Dessutom noterades fem djurarter, bland annat blåmussla, sötvattenssvamp och svart smörbult. Blåmussla hittades ner till 12,9 meters djup. De högsta tätheterna fanns på cirka fyra till nio meters djup där arten förekom med 25 till 50 procents täckning. Cyanobakterier förekom med upp till tio procents täckning från 0,3 till 12,7 meters djup. I transektens allra djupaste delar var sedimentpålagringen kraftig och sedimenten mycket lösa. Tidigare undersökningar Transekten har inom ramen för miljöövervakningsprogrammet inventerats årligen sedan 2007 (Edlund & Siljeholm 2007, 2008, 2013, 2014, 2015 och 2016 samt Borgiel & Qvarfordt 2009, 2010, 2011 och Borgiel m fl 2012). E 15 Älgbådskärsklabben Inventeringsdatum Startposition N 58,33710º E 16,96202º Exponeringsklass Extremt skyddad Transektriktning 244º Orientering Älgbådsskärsklabbarna ligger fyra kilometer nordost om Tyrislöt, i inre delen av Missjö naturreservat. Lokalen är belägen vid södra delen av öns västra strand. Transekten går i sydvästlig riktning mot Rötappskärs nordudde. Beskrivning Transekten inleds med en lodyta och sluttar därefter förhållandevis brant ner till cirka elva meters djup där lutningen succesivt avtar. Inom transektens övre sju meter dominerar hårdbotten. Hällar är vanligast, men även block, sten och grus förekommer, bitvis i stora mängder. På något avsnitt finns dessutom små inslag av finsediment. Från cirka sju meters djup dominerar finsediment. Den djupaste hårdbotten noterades på 10,7 meters djup. Transekten avslutades på 13,4 meters djup 70 meter ut längs måttbandet. Den djupast växande makrofyten var rödblad som hittades lösliggande vid transektens slut på 13,4 meters djup. Fastsittande rödblad förekom tillsammans med ishavstofs och fjäderslick på den djupaste hårdbotten på 10,7 meter. Därefter tillkom kräkel på 9,7 meters djup. 28

30 Blåstång påträffades ner till 3,5 meters djup. Arten hade en maximal täckningsgrad på 10 procent och var alltså inte bältesbildande. Plantorna hade 50 procents påväxt. Påväxten dominerades av smalskägg, men även tångbark och blåmussla förekom. Förökningskroppar, betningsskador och årsplantor förekom i måttlig omfattning. Bild 12. Tätt bestånd med östersjösallat i transekt E 15. Foto Jonas Edlund. Brunalgen sudare noterades från 2,4 till 7,9 meters djup. Som mest täckte den 25 procent av botten. Östersjösallat förekom från 3,5 till 7,9 meters djup, oftast i låga tätheter men fläckvis högre. Fintrådiga ettåriga alger var vanliga, speciellt inom transektens grundare delar. Närmast ytan dominerade grönslick med inslag av tarmalg, brunslick och ullsläke. Brunslick förekom i måttlig mängd även något djupare. Totalt påträffades tolv makrofytarter. Dessutom noterades sju djurarter, bland annat blåmussla, sötvattenssvamp, tånglake och svart smörbult. Blåmussla hittades utefter hela transekten. De högsta tätheterna förekom på den grunda lodytan ner till en meters djup där de täckte 75 procent av botten. Lite djupare och ner till drygt elva meters djup förekom arten med tio procents täckning. Tidigare undersökningar Transekten har tidigare inventerats 2005 (Edlund & Siljeholm 2005) samt årligen inom miljöövervakningsprogrammet sedan 2007 (Edlund & Siljeholm 2007, 2008, 2013, 2014, 2015 och 2016 samt Borgiel & Qvarfordt 2009, 2010, 2011 och Borgiel m fl 2012). 29

31 SANKT ANNA SKÄRGÅRDS KUSTVATTEN Vattenförekomsten Sankt Anna skärgårds kustvatten omfattar ytterskärgården i Sankt Anna från Bergön, Lånjö och Marö i norr ner till Hamna i söder. Vattenförekomsten är välventilerad och präglas av utsjöförhållanden. Stationens tre transekter ligger cirka elva kilometer sydsydost om Arkösund och tillhör övervakningsprogrammets ytterskärgårdstransekter. Den ekologiska statusen har bedömts som hög baserat på djuputbredningen hos fyra referensarter på transekten E 16 och tre referensarter på de båda andra transekterna (se tabell 14). Tabell 14. Observerade maxdjup för referensarter inom stationens tre transekter, beräknade indexvärden för transekterna samt stationens EK-värde och ekologiska status. SANKT ANNA SKÄRGÅRDS KUSTVATTEN E 16 E 17 E 18 Blåstång 0,8 1) - - Kräkel 14,5 2) 20,1 4) 24,1 5) Rödblad 17,9 3) 20,1 4) 22,0 6) Ålnate 0,8 1) - - Rödris Ishavstofs 11,7 15,3 7) 19,7 7) Havsrufse Ålgräs 5,8 - - Transektens indexvärde 0,90 1,00 1,00 Stationens EK-värde ± standardavvikelse 0,97 ± 0,06 Stationens ekologiska status 1) Artförekomsten är inte ljusbegränsad och ingår därför inte i beräkningen av ekologisk status. 2) Avser stationär lösliggande förekomst. Djupast fastsittande på 11,7 meter. Påverkar inte EK-värdet. 3) Avser stationär lösliggande förekomst. Djupast fastsittande på 14,1 meter. Påverkar inte EK-värdet. 4) Avser stationär lösliggande förekomst. Djupast fastsittande på 15,3 meter. Påverkar inte EK-värdet. 5) Avser stationär lösliggande förekomst. Djupast fastsittande på 17,5 meter. Påverkar inte EK-värdet. 6) Avser stationär lösliggande förekomst. Djupast fastsittande på 19,7 meter. Påverkar inte EK-värdet. 7) Vid transektens djupaste hårdbotten. Kan eventuellt växa djupare. Hög 30

32 E 16 Dromhals norra transekt Inventeringsdatum Startposition N 58,40861º E 17,02514º Exponeringsklass Skyddad Transektriktning 256º Orientering Dromhals ligger en mil sydost om Arkösund. Lokalen är belägen vid en liten vik på öns sydvästra strand, cirka 230 meter nordväst om öns sydudde. Transekten utgår från ett block med flat ovansida längst inne i viken och går i västsydvästlig riktning mot Nordostklabbens nordudde drygt 1,1 kilometer bort. Beskrivning Transekten är inledningsvis mycket flack. Från cirka sex meters djup blir den brantare ner till cirka fjorton meter där den succesivt planar ut. Botten utgörs av en mosaik av häll, block, sten, grus och sand ner till drygt nio meters djup, där finsediment tar över dominansen. Den djupaste hårdbotten noterades på 14,1 meters djup. Transekten avslutades på 19,1 meters djup 100 meter ut längs måttbandet. Den djupast växande makrofyten var rödblad som hittades lösliggande på 17,9 meters djup. Därefter tillkom lösliggande kräkel på 14,5 meters djup. På transektens djupaste hårdbotten hittades fastsittande rödblad och fjäderslick. Ishavstofs noterades på 11,7 meters djup. Blåstång påträffades bara ner till 0,8 meters djup. Arten hade en maximal täckningsgrad på 10 procent och var alltså inte bältesbildande. Plantorna hade 50 procents påväxt. Påväxten dominerades av smalskägg, men även tångbark, tångludd och blåmussla förekom. Förökningskroppar och betningsskador förekom i måttlig omfattning, medan årsplantor förekom mer sparsamt. Brunalgen sudare noterades från 0,3 till 7,4 meters djup. Som mest täckte den 50 procent av botten. Enstaka östersjösallad förekom kring fem meters djup. Kärlväxten ålgräs växte från 3,3 till 5,8 meters djup. Arten täckte som mest 25 procent av botten på djup från 3,3 till 4,4 meter. Även kärlväxterna borstnate, hårsärv och ålnate noterades. Borstnate hade sin högsta täthet grundare än ålgräset medan hårsärv växte tillsammans med ålgräset. Fintrådiga ettåriga alger var vanliga, speciellt inom transektens grundare delar. Närmast ytan dominerade grönslick med inslag av tarmalg. Lite djupare var brunslick och ullsläke vanligast. Den lilla rödalgen rosendun växte sparsamt på djup mellan två och tre meter. Totalt påträffades 19 makrofytarter. Dessutom noterades åtta djurarter, bland annat blåmussla, sötvattenssvamp, tånglake och svart smörbult. Blåmussla hittades ner transektens djupaste punkt på 19,1 meter. De högsta tätheterna fanns på sju till tolv meters djup. Här förekom arten med 25 procents täckning. Lösliggande fintrådiga alger var vanligast från fyra till sju meters djup och täckte där upp till 75 procent av botten. Cyanobakterier förekom mest på transektens djupare delar och täckte där cirka tio procent av botten. 31

33 Bild 13. Delar av den lilla ålgräsängen i transekt E 16. Foto Jonas Edlund. Tidigare undersökningar Transekten är även inventerad 2008, 2011 och 2014 inom miljöövervakningsprogrammet (Edlund & Siljeholm 2008 och 2014 och Borgiel & Qvarfordt 2011). E 17 Dromhals mellersta transekt Inventeringsdatum Startposition N 58,40831º E 17,02475º Exponeringsklass Skyddad Transektriktning 257º Orientering Dromhals ligger en mil sydost om Arkösund. Lokalen är belägen vid klippstranden något söder om en liten vik på öns sydvästra strand, cirka 220 meter nordväst om öns sydudde. Transekten går i västsydvästlig riktning mot Nordostklabbens nordudde drygt 1,1 kilometer bort. Beskrivning Transekten är inledningsvis brant ner till cirka fem meters djup där den blir ganska flack. Vid nio meters djup blir den återigen brantare för att vid cirka fjorton meters djup planas ut. Botten domineras av häll och block ner till sex meters djup där sand, grus och sten istället övertar dominansen. Mellan cirka sju till tolv meters djup dominerar återigen häll och block för att djupare ersättas av finsediment. Den djupaste hårdbotten förekom på 15,3 meters djup. Transekten avslutades på 20,9 meters djup, 80 meter ut längs måttbandet. 32

34 De djupast växande makrofyterna var lösliggande rödblad och kräkel som hittades på 20,1 meters djup. Fastsittande rödblad och kräkel förekom tillsammans med ishavstofs på transektens djupaste hårdbotten på 15,3 meters djup. Därefter tillkom fjäderslick på 14,3 meter och violettslick på 10,7 meter. Sudare växte sparsamt från 4,2 till 6,6 meters djup. Den enda kärlväxten som noterades var borstnate som hittades i enstaka exemplar från fyra till sex meters djup. Bild 14. Block hällar med blåmusslor, rödalger och cyanobakterier i transekt E 17. Foto Eva Siljeholm. Fintrådiga ettåriga alger var vanliga inom transektens grundare delar. I en zon närmast ytan dominerade grönslick med inslag av ullsläke och enstaka tarmalger. Lite djupare tog brunslick och ullsläke över dominansen. Totalt påträffades 13 makrofytarter. Dessutom noterades sex djurarter, bland annat blåmussla, skorv, svart smörbult och tånglake. Blåmussla hittades ner till 20,9 meters djup. De högsta tätheterna fanns från en till cirka elva meters djup där arten täckte mellan 25 och 75 procent av botten. Lösliggande fintrådiga alger hittades från fyra till åtta meters djup och täckte mellan 50 och 75 procent av botten. Cyanobakterier förekom med upp till tio procents täckning på djup mellan fyra och elva meter. Enstaka fläckar med svavelvätebakterier noterades, speciellt under brantare avsnitt. Tidigare undersökningar Transekten är även inventerad 2008, 2011 och 2014 inom miljöövervakningsprogrammet (Edlund & Siljeholm 2008 och 2014 och Borgiel & Qvarfordt 2011). 33

35 Bild 15. Brunalgen olivslemming i transekt E 17. Foto Jonas Edlund. E 18 Dromhals södra transekt Inventeringsdatum Startposition N 58,40693º E 17,02746º Exponeringsklass Måttligt exponerad Transektriktning 194º Orientering Dromhals ligger en mil sydost om Arkösund. Lokalen är belägen vid syduddens klippstrand. Transekten går i sydsydvästlig riktning mot Yttre Kalskärs sydostudde knappt 1,2 kilometer bort. Beskrivning Transekten är relativt brant ner till cirka fjorton meters djup där den successivt planar ut för att mot slutet återigen bli brantare. Botten domineras av häll ner till drygt elva meters djup där en mosaikbotten bestående av sten, grus, sand och finsediment tar vid. Från cirka arton meters djup vidtar finsedimentbotten. Den djupaste hårdbotten förekom på 19,7 meters djup. Transekten avslutades på 24,1 meters djup 95 meter ut längs måttbandet. Den djupast växande makrofyten var kräkel som hittades lösliggande på transektens djupaste punkt på 24,1 meter. Därefter tillkom lösliggande rödblad på 22,0 meter. På block och sten på 19,7 meters djup hittades fastsittande rödblad tillsammans med ishavstofs. Fastsittande kräkel förekom som djupast på 17,5 meters djup. 34

36 Fintrådiga ettåriga alger var vanliga inom transektens grundare delar. I en zon närmast ytan dominerade grönslick med inslag av ullsläke och enstaka tarmalg. Ullsläke förekom även djupare. Enstaka rosendun och violettslick hittades från 3,8 till 6,8 meters djup. Bild 16. Häll med kräkel, ullsläke, grönslick och blåmusslor i transekt E 18. Foto Eva Siljeholm. Totalt påträffades elva makrofytarter. Dessutom noterades fem djurarter, bland annat blåmussla, mindre havsnål och sandstubb. Blåmussla hittades utefter hela transekten. De högsta tätheterna fanns från cirka en till nio meters djup. Här förekom arten med 75 procents täckning. Enstaka förekomster av cyanobakterier hittades på sju till sexton meters djup. Stora förekomster av svavelvätebakterier noterades djupare. Som mest täcktes 25 procent av botten. Tidigare undersökningar Transekten är även inventerad 2008, 2011 och 2014 inom miljöövervakningsprogrammet (Edlund & Siljeholm 2008 och 2014 och Borgiel & Qvarfordt 2011). 35

37 YTTERÖOMRÅDET Ytteröområdets vattenförekomst omfattar yttre östra delarna av Gryts norra skärgård. Det sträcker sig från Harstena i norr till Häradsskär i söder och till Fångö och Kråkmarö i väster. Östra halvan av vattenförekomsten är mycket välventilerad och präglas av utsjöförhållanden. I miljöövervakningsprogrammet finns en station i vattenförekomsten. Stationens tre transekter ligger cirka fjorton kilometer ostnordost om Fyrudden. Den ekologiska statusen har bedömts som hög baserat på djuputbredningen hos fem referensarter på transekten E 21 och fyra referensarter på de båda andra transekterna (se tabell 15). Tabell 15. Observerade maxdjup för referensarter inom stationens tre transekter, beräknade indexvärden för transekterna samt stationens EK-värde och ekologiska status. YTTERÖOMRÅDET E 19 E 20 E 21 Blåstång 3,1 4,5 3,8 Kräkel 13,8 15,3 2) 17,3 Rödblad 14,3 1) 15,3 2) 17,4 1,3) Rödris ,3 Ishavstofs 14,3 1) 15,3 4) 17,4 1) Transektens indexvärde 0,90 0,95 0,92 Stationens EK-värde ± standardavvikelse 0,92 ± 0,03 Stationens ekologiska status 1) Vid transektens djupaste punkt. Kan eventuellt växa djupare. 2) Avser stationär lösliggande förekomst. Djupast fastsittande på 13,4 meter. Påverkar inte EK-värdet. 3) Avser stationär lösliggande förekomst. Djupast fastsittande på 17,3 meter. Påverkar inte EK-värdet 4) Vid transektens djupaste hårdbotten. Kan eventuellt växa djupare. Hög E 19 Västra Grässkärs norra transekt Inventeringsdatum Startposition N 58,22802º E 17,01072º Exponeringsklass Måttligt exponerad Transektriktning 78º Orientering Ögruppen Grässkären ligger vid Ytterö, drygt en mil ostnordost om Fyrudden. Lokalen ligger vid den västra av öarna. Transektens utgår från en flat häll på öns östra strand, cirka 50 meter söder om nordostudden. Den går i ostnordostlig riktning mot sydudden på den namnlösa hällen 30 meter norr om det mittersta av Grässkären. 36

38 Beskrivning Transekten är ganska brant ner till cirka tretton meters djup där den planar ut. Hårdbottensubstrat i form av block och häll dominerar de första metrarna. En del sten förekommer också. Djupare vidtar en mosaikbotten av block, sten, grus och finsediment ner till transektens djupaste punkt på 14,3 meters djup 82 meter ut längs måttbandet. De djupast växande makrofyterna var rödblad, fjäderslick och ishavstofs som hittades på transektens djupaste punkt 14,3 meter. Rödblad fanns här i både lösliggande och fastsittande form, den tidigare vanligare. Därefter tillkom kräkel på 13,8 meters djup. Ullsläke växte som djupast på 12,8 meter. Enstaka exemplar av rödalgen rosendun hittades kring åtta meters djup. Blåstång påträffades ner till 3,1 meters djup och var bältesbildande från 0,3 till 1,3 meter. Täckningsgraden i bältet var 75 procent. Påväxten var 50 procent. Den dominerades av brunslick men även tångludd, grönslick och blåmusslor noterades. Betningsskador var ovanliga medan förökningskroppar förekom på flertalet plantor. Årsplantor hittades i måttliga mängder. Brunalgen olivslemming förekom från två till sex meters djup. Bild 17. Ytlig blåstång, grönslick och ullsäke på häll och block i transekt E 19. Foto Eva Siljeholm. Av fintrådiga ettåriga alger dominerade grönslick närmast ytan tillsammans med ullsläke och enstaka av den fintrådiga grönalgen bergborsting. Brunslick var vanlig i blåstångsbältet och växte i täta bestånd även djupare. Totalt påträffades 14 makrofytarter. Dessutom noterades tre djurarter, bland annat blåmussla och liten havsnål. Blåmussla hittades från ytan och ända ner till transektens djupaste punkt på 14,3 meter. Tätheterna varierade från 25 till 50 procent från cirka en till fjorton meters djup. Lösliggande fintrådiga alger täckte hela botten från tre till elva meters djup. Cyanobakterier förekom på transektens djupare delar. 37

39 Tidigare undersökningar Transekten är även inventerad 2008, 2011 och 2014 inom miljöövervakningsprogrammet (Edlund & Siljeholm 2008 och 2014 och Borgiel & Qvarfordt 2011). E 20 Västra Grässkärs södra transekt Inventeringsdatum Startposition N 58,22776º E 17,01054º Exponeringsklass Måttligt exponerad Transektriktning 116º Orientering Ögruppen Grässkären ligger vid Ytterö en dryg mil ostnordost om Fyrudden. Lokalen ligger vid den västra av öarna. Transektens utgår från ett stort block på öns östra strand, cirka 80 meter söder om nordostudden. Den går i ostsydostlig riktning mot sydudden på det mittersta av Grässkären. Beskrivning Transekten är förhållandevis brant ner till drygt tretton meters djup. Därefter avtar lutningen gradvis till transektens slut. Bortom transektslutet grundar botten upp. Ner till drygt två meters djup dominerar hårdbotten i form av häll, block och sten. Djupare vidtar en mosaik av block, sten, grus och sand. Inslaget av finare bottensubstrat ökar med ökat djup. Finsediment dominerar från cirka tretton meters djup. Transekten avslutades på 15,6 meters djup 67 meter ut längs måttbandet. De djupast växande makrofyterna var löslevande rödblad och kräkel samt ishavstofs och fjäderslick vilka hittades på transektens djupaste hårdbotten, på 15,3 meters djup. Fastsittande kräkel och rödblad växte på 13,4 meters djup. Bild 18. Tätt blåstångsbälte i transekt E 20. Foto Jonas Edlund. 38

40 Blåstång påträffades ner till 4,5 meters djup. Arten var bältesbildande från 0,3 till 2,3 meters djup. Den grundare delen av blåstångsbältet hade en täckningsgrad på 75 procent medan den djupare delen täckte 25 procent av botten. Plantorna i bältet hade 25 till 50 procents påväxt. Smalskägg och mossdjur var vanligt förekommande, men även blåmusslor och tångludd påträffades. Betningsskadorna var sällsynta medan förökningskroppar och årsplantor hittades i måttlig omfattning. Transektens enda kärlväxt, borstnate, växte sparsamt på 2,3 till 4,5 meters djup. Brunalgen sudare förekom på 2,3 till 8,3 meters djup i för arten relativt hög täthet. Fintrådiga ettåriga alger var vanliga, speciellt inom transektens grundare delar. Närmast ytan dominerade grönslick tillsammans med brunslick men även tarmalg och ullsläke förekom. Den fintrådiga grönalgen bergborsting växte sparsamt i transektens grundare delar. Totalt påträffades femton makrofytarter. Dessutom noterades tre djurarter, bland annat blåmussla. Arten hittades inom hela transekten. De högsta tätheterna fanns på tio till tretton meters djup där arten täckte 25 procent av botten. Lösliggande fintrådiga alger hittades i stor mängd på 2,3 till 8,3 meters djup. Tidigare undersökningar Transekten är även inventerad 2008, 2011 och 2014 inom miljöövervakningsprogrammet (Edlund & Siljeholm 2008 och 2014 och Borgiel & Qvarfordt 2011). E 21 Östra Grässkär Inventeringsdatum Startposition N 58,22678º E 17,01824º Exponeringsklass Skyddad Transektriktning 327º Orientering Ögruppen Grässkären ligger vid Ytterö en dryg mil ostnordost om Fyrudden. Lokalen ligger vid den östra av öarna. Transekten utgår från klippstranden vid öns östudde och går i nordnordvästlig riktning mot Örnsankans sydväststrand cirka 500 meter bort. Beskrivning Transekten är trappstegsformad. Den startar med en kort brant för att därefter bli förhållandevis plan ner till omkring fyra meters djup. Där följer ännu ett brant avsnitt till cirka nio meters djup. De djupare delarna är förhållandevis jämt sluttande. Hårdbottensubstrat i form av häll dominerar utefter hela transekten med undantag på slutet där grus, sand och finsediment tar över. Transekten avslutades på 17,4 meters djup 105 meter ut längs måttbandet. Den djupast växande makrofyten var ishavstofs och löslevande rödblad som hittades på transektens djupaste punkt, 17,4 meter. Därefter tillkom rödris, kräkel och fastsittande rödblad på 17,3 meter. Rödris förekom i högst täthet från 6,6 till 13,3 meters djup där den täckte tio procent av botten. 39

41 Blåstång påträffades ner till 3,8 meters djup. Den var bältesbildande på 2,8 meters djup under en elva meter lång sträcka där transekten var helt plan. Täckningsgraden var 25 procent och påväxten 50 procent. Påväxten utgjordes av mossdjur, tångludd och smalskägg men även blåmusslor noterades. Betningsskador var måttligt förekommande liksom förökningskroppar. Endast sparsamt med årsplantor hittades. Bild 19. Blåstång, sudare, kräkel, blåmusslor och fintrådiga brunalger i transekt E 21. Foto Jonas Edlund. Av fintrådiga ettåriga alger dominerade grönslick närmast ytan. Där förekom också brunalgen olivslemming i en smal zon och enstaka exemplar av cyanobakterien svartkula. Brunslick växte i spridda tofsar under blåstångsplantorna tillsammans med ullsläke. Brunalgen sudare förekom i bältesbildande bestånd på djup kring tre meter. Totalt påträffades fjorton makrofytarter. Dessutom noterades fyra djurarter, bland annat blåmussla och tånglake. Blåmussla hittades från ytan och ner till transektens djupaste punkt på 17,4 meter. De högsta tätheterna fanns på nio till fjorton meters djup där arten täckte 25 procent av botten och på ett brant hällavsnitt på en till två meters djup där täckningsgraden var 50 procent. Cyanobakterier förekom på cirka fyra till femton meters djup. I den djupare delen bara i ringa omfattning men ner till sju meters djup täcktes cirka tio procent av botten. Tidigare undersökningar Transekten är även inventerad 2008, 2011 och 2014 inom miljöövervakningsprogrammet (Edlund & Siljeholm 2008 och 2014 och Borgiel & Qvarfordt 2011). 40

42 HESSELÖFJÄRDEN (REFERENSSTATION) Hesselöfjärdens vattenförekomst ligger norr och öster om Gryt och omfattar vattenområdet mellan fastlandet och de stora öarna Bondekrok, Väggö, Håskö, Kråkmarö och Fångö. De tre transekterna ligger i områdets inre, västra del, nära gränsen till Orren. Den ekologiska statusen har bedömts som hög baserat på djuputbredningen hos fyra referensarter per transekt (se tabell 16). Tabell 16. Observerade maxdjup för referensarter inom stationens tre transekter, beräknade indexvärden för transekterna samt stationens EK-värde och ekologiska status. HESSELÖFJÄRDEN E 22 E 23 E 24 Blåstång 4,0 6,0 4,4 Kräkel 11,2 14,2 2) 7,3 Rödblad 19,3 20,3 19,9,3) Rödris Ishavstofs 19,3 20,3 17,9,4) Transektens indexvärde 0,90 0,95 0,90 Stationens EK-värde ± standardavvikelse 0,92 ± 0,03 Stationens ekologiska status 1) Vid transektens djupaste punkt. Kan eventuellt växa djupare. 2) Avser stationär lösliggande förekomst. Djupast fastsittande på 13,2 meter. Påverkar inte EK-värdet. 3) Avser stationär lösliggande förekomst. Djupast fastsittande på 16,4 meter. Påverkar inte EK-värdet. 4) Vid transektens djupaste hårdbotten. Kan eventuellt växa djupare. Hög E 22 Stora Gåsön Inventeringsdatum Startposition N 58,23966º E 16,81242º Exponeringsklass Mycket skyddad Transektriktning 181º Orientering Stora Gåsön ligger knappt sex kilometer nordnordväst om Fyrudden, i nordvästra delen av Ängelholms naturreservat. Lokalen är belägen vid några stora block omedelbart öster om klippstranden mitt på öns södra strand. Transekten går mot udden norr om viken Mörkebås knappt 500 meter söderut. Beskrivning Transekten är förhållandevis brant, speciellt inom de övre tio metrarna. Vid omkring sjutton meters djup avtar lutningen och botten planar succesivt ut. Hårdbottensubstrat dominerar ner till cirka nio meters djup. Block och sten är vanligast. Grus och en del finsediment påträffas också, men oftast i mindre mängder. Djupaste hårdbotten noterades på 23,5 meters djup, på transektens djupaste punkt. Transekten avslutades 65 meter ut längs måttbandet. 41

43 De djupast växande makrofyterna var ishavstofs och rödblad som hittades på 19,3 meters djup. Därefter tillkom kräkel och fjäderslick på 11,2 meter. Enstaka violettslick noterades kring sju meters djup. Blåstång påträffades ner till 4,0 meters djup. Arten var bältesbildande från 0,3 till 2,4 meters djup och hade en maximal täckningsgrad på 25 procent. Plantorna i bältet hade 75 procents påväxt. Den dominerades av smalskägg, men även tångbark, tångludd, brunalg och blåmusslor påträffades. Betningsskador var sällsynta och förökningskroppar förekom i måttlig omfattning. Unga blåstångsplantor hittades i riklig mängd. Brunalgen sudare noterades från 0,3 till 7,9 meters djup. Som mest täckte den 75 procent av botten. Fintrådiga ettåriga alger var vanliga, speciellt inom transektens grundare delar. Närmast ytan dominerade grönslick där även tarmalg förekom. Brunslick var vanligare lite djupare ner. Sparsamt med ullsläke hittades från fyra till knappt sex meters djup. Bild 20. Blåmusslor, sudare och röda cyanobakterier i transekt E 22. Foto Eva Siljeholm. Totalt påträffades tolv makrofytarter. Dessutom noterades sju djurarter, bland annat svart smörbult, tånglake, mindre havsnål och blåmussla. Blåmussla hittades ner till 23,5 meters djup. De högsta tätheterna fanns på fyra till elva meters djup där arten förekom med 25 till 75 procents täckning. Lösliggande fintrådiga alger var vanliga och noterades på cirka två till sju meters djup och täckte där upp till 100 procent av botten. Tidigare undersökningar Med undantag från 2011 har transekten inventerats årligen sedan 2007 (Edlund & Siljeholm 2007, 2008, 2013, 2014 och 2015 samt Borgiel & Qvarfordt 2009, 2010 och Borgiel m fl 2012). 42

44 E 23 Stora Gåssankan Inventeringsdatum Startposition N 58,23848º E 16,81705º Exponeringsklass Mycket skyddad Transektriktning 174º Orientering Stora Gåssankan ligger knappt sex kilometer nordnordväst om Fyrudden, i nordvästra delen av Ängelholms naturreservat. Lokalen är belägen vid den västra delen av den lilla blockstranden på öns sydvästra strand. Transekten går mot Dalauddens östra spets, cirka 750 meter söderut. Beskrivning Större delen av transekten är förhållandevis brant, men lutningen avtar något från omkring 14 meters djup. Vid 17 meters djup tilltar lutningen för att plana ut igen vid cirka tjugo meters djup. Hårdbotten i form av häll och block dominerar ner till cirka sex meters djup. Under ett kortare avsnitt från en till två meters djup förekommer även sand och grus. Djupare vidtar mosaikbotten med omväxlande häll, block, sten, grus och finsediment ner till tio meters djup. Finsediment dominerar därefter ner till transektens djupaste punkt. Djupaste hårdbotten noterades på 21,5 meters djup. Transekten avslutades på 22,9 meters djup 82 meter ut längs måttbandet. De djupast växande makrofyterna var rödblad och ishavstofs vilka hittades på 20,3 meters djup. Därefter tillkom löslevande kräkel på 14,2 meters djup och fjäderslick på 13,2 meter. Blåstång påträffades ner till 6,0 meters djup. Arten var bältesbildande i en smal zon från 0,3 till 1,1 meters djup och hade där en täckningsgrad på 50 procent. Plantorna i bältet hade 75 procents påväxt. Den dominerades av smalskägg, men även brunslick och tångbark påträffades. Årsplantor förekom i måttlig omfattning liksom betningsskador. Förökningskroppar på blåstången var sällsynta. Bild 21. Djup finsedimentbotten med blåmusslor och lösliggande kräkel och rödblad i transekt E 23. Foto Jonas Edlund. 43

45 Brunalgen sudare växte från knappt en halv till cirka åtta meters djup. Som mest täckte arten 50 procent av botten. Kärlväxter förekom från en till cirka fem meters djup. Borstnate var vanligast, men även enstaka hårsärv påträffades. Fintrådiga ettåriga alger var vanliga, speciellt inom transektens grundare delar. Grönslick dominerade i en smal zon vid ytan tillsammans med tarmalg och smalskägg. Brunslick övertog dominansen i blåstångsbältet strax under. Totalt påträffades fjorton makrofytarter. Dessutom noterades fem djurarter bland annat tånglake, blåmussla och hydror. Blåmussla hittades utefter hela transekten. De högsta tätheterna fanns på sex till tretton meters djup där arten förekom med upp till 50 procents täckning. Enstaka fläckar med cyanobakterier noterades från sex till fjorton meters djup. Lösliggande fintrådiga alger var vanliga och förekom på cirka en till sex meters djup och täckte där från 25 till 75 procent av botten. Tidigare undersökningar Med undantag från 2011 har transekten inventerats årligen sedan 2007 (Edlund & Siljeholm 2007, 2008, 2013, 2014, 2015 och 2016 samt Borgiel & Qvarfordt 2009, 2010 och Borgiel m fl 2012). E 24 Ängholmen Inventeringsdatum Startposition N 58,23313º E 16,85654º Exponeringsklass Mycket skyddad Transektriktning 161º Orientering Ängholmen ligger knappt fem kilometer norr om Fyrudden, i östra delen av Ängelholms naturreservat. Lokalen är belägen vid en blocksamling på öns östra strand, cirka tio meter norr om sydudden. Transekten går mot Lindholmens östra udde cirka 1,5 kilometer söderut. Beskrivning Transekten är förhållandevis brant, speciellt avsnittet från två till sex meters djup. Den planar ut något vid tio meters djup och från cirka sjutton meters djup är transekten svagt sluttande. Hårdbottensubstrat dominerar inom de översta dryga sex metrarna. Block är vanligast, men bitvis finns även mycket sten, grus, sand och en del häll. Finsediment förekommer från fyra meters djup och dominerar på djup över sex meter. Djupaste hårdbotten noterades på 17,9 meters djup. Transekten avslutades på 21,1 meters djup 82 meter ut längs måttbandet. Den djupast växande makrofyten var lösliggande rödblad som hittades på 19,9 meters djup. Därefter tillkom ishavstofs på 17,9 meter och fastsittande rödblad på 16,4 meter. Lösliggande kräkel noterades på 10,9 meters djup och fjäderslick och sudare på 7,3 meter. Blåstång påträffades ner till 4,4 meters djup. Arten var bältesbildande från 0,2 till 2,2 meters djup och hade där en täckningsgrad på 25 till 50 procent. Plantorna täcktes av påväxt till 50 procent. Smalskägg dominerade, men även tångbark, brunslick och blåmussla förekom. Årsplantor var måttligt förekommande. Förökningskroppar och betningsskador var sällsynta. 44

46 Bild 22. Blåstångsbälte i transekt E 24. Foto Jonas Edlund. Fintrådiga ettåriga alger var vanliga, speciellt inom transektens grundare delar. Grönslick dominerade och förekom med 75 procents täckningsgrad i en zon närmst ytan tillsammans med tarmalg och enstaka brunslick. Brunslick blev vanligare lite djupare, i blåstångsbältet. Totalt påträffades elva makrofytarter. Dessutom noterades sex djurarter, bland annat blåmussla, tånglake och svart smörbult. Blåmussla hittades inom hela transekten. De högsta tätheterna fanns på sex till cirka elva meters djup där arten förekom med 25 till 50 procents täckning. Lösliggande fintrådiga alger var vanliga på cirka en till sex meters djup och täckte som mest 75 procent av botten. Enstaka fläckar med cyanobakterier noterades från sju till sexton meters djup. Tidigare undersökningar Med undantag från 2011 har transekten inventerats årligen sedan 2007 (Edlund & Siljeholm 2007, 2008, 2013, 2014, 2015 och 2016 samt Borgiel & Qvarfordt 2009, 2010 och Borgiel m fl 2012).. 45

47 Referenser Borgiel, M och Qvarfordt, S. 2009: Marin miljöövervakning av vegetationsklädda havsbottnar i Östergötlands skärgård Länsstyrelsen i Östergötland. Borgiel, M och Qvarfordt, S. 2010: Marin miljöövervakning av vegetationsklädda havsbottnar i Östergötlands skärgård Länsstyrelsen i Östergötland. Borgiel, M och Qvarfordt, S. 2012: Marin miljöövervakning av vegetationsklädda havsbottnar i Östergötlands skärgård Länsstyrelsen i Östergötland. Borgiel, M, Qvarfordt, S och Wallin, A. 2013: Marin miljöövervakning av vegetationsklädda havsbottnar i Östergötlands skärgård Länsstyrelsen i Östergötland. Edlund, J och Siljeholm, E. 2002: Grunda vegetationsklädda bottnar i Jonsbergs skärgård. Norrköpings kommun. Edlund, J och Siljeholm, E. 2004: Uppföljning av 14 transekter inom Arkösunds skärgård Opublicerat arbetsmaterial. Norrköpings kommun. Edlund, J och Siljeholm, E. 2005: Basinventering av laguner, rev och sublittorala sandbankar i Östergötlands skärgård Länsstyrelsen Östergötland. Edlund, J och Siljeholm, E. 2007: Miljöövervakning av grunda hårdbottnar i norra delen av Södra Östersjöns vattendistrikt Länsstyrelsen i Östergötland. Edlund, J och Siljeholm, E. 2008: Miljöövervakning av grunda hårdbottnar i norra delen av Södra Östersjöns vattendistrikt Länsstyrelsen i Östergötland. Edlund, J och Siljeholm, E. 2014: Marin miljöövervakning av vegetationsklädda havsbottnar i Östergötlands skärgård Länsstyrelsen i Östergötland. Edlund, J och Siljeholm, E. 2015: Marin miljöövervakning av vegetationsklädda havsbottnar i Östergötlands skärgård Länsstyrelsen i Östergötland. Edlund, J och Siljeholm, E. 2016: Marin miljöövervakning av vegetationsklädda havsbottnar i Östergötlands skärgård Länsstyrelsen i Östergötland. Edlund, J och Siljeholm, E. 2016: Marin miljöövervakning av vegetationsklädda havsbottnar i Östergötlands skärgård Länsstyrelsen i Östergötland. Havs- och vattenmyndigheten. 2013: Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten. Havs- och vattenmyndighetens författningssamling 2013:19. Jansson, B-O, Jansson, P, Kautsky, N och Kautsky, U. 1983: Marin inventering av bottenfauna och flora i fågeloch sälskyddsområdena vid Källskären och Vattungarna, Oxelösunds kommun, augusti Askölaboratoriet, Stockholms universitet. Kautsky, H. 1999: Miljöövervakning av de vegetationsklädda bottnarna kring Sveriges kuster. Institutionen för systemekologi, Stockholms universitet. Kautsky, H. 2007: Sammanställning av transektdata för Källskären 1982, Kvädö 1989 och Orren Exceltabell från Mats Blomqvist Lindblad, C och Wennberg, S. 2006: Sammanställning och analys av kustnära undervattensmiljö (SAKU). Naturvårdsverket Rapport Naturvårdsverket. 2004: Handbok för miljöövervakning. Vegetationsklädda bottnar, ostkust. Version 1:

48 Bilaga A. Transektuppgifter Startposition, exponering, riktning, längd, maxdjup och maximalt hårdbottendjup för 2017 års transekter. STARTPOSITION EXPONERING RIKTNING LÄNGD (m) MAXDJUP (m) MAXDJUP HÅRD- BOTTEN (m) ARKÖ- OCH ASPÖFJÄRDEN E 07 N 58,46900º E 16,95083º Mycket skyddad 294º 87 16,0 15,7 E 08 N 58,44818º E 16,96518º Mycket skyddad 266º 92 16,5 16,5 E 09 N 58,44727º E 16,96549º Mycket skyddad 258º 83 11,7 11,7 KÄRRFJÄRDEN (REFERENS) E 13 N 58,34034º E 16,95691º Mycket skyddad 140º 74 12,7 10,1 E 14 N 58,33905º E 16,95663º Mycket skyddad 81º 60 13,3 11,8 E 15 N 58,33710º E 16,96202º Extremt skyddad 244º 70 13,4 10,7 SANKT ANNA SKÄRGÅRDS KUSTVATTEN E 16 N 58,40861º E 17,02514º Skyddad 256º ,1 14,1 E 17 N 58,40831º E 17,02475º Skyddad 257º 80 20,9 15,3 E 18 N 58,40693º E 17,02746º Måttligt exponerad 194º 95 24,1 19,7 YTTERÖOMRÅDET E 19 N 58,22802º E 17,01072º Måttligt exponerad 78º 82 14,3 14,3 E 20 N 58,22776º E 17,01054º Måttligt exponerad 116º 67 15,6 15,3 E 21 N 58,22678º E 17,01824º Skyddad 327º ,4 17,4 HESSELÖFJÄRDEN (REFERENS) E 22 N 58,23966º E 16,81242º Mycket skyddad 181º 65 23,5 23,5 E 23 N 58,23848º E 16,81705º Mycket skyddad 174º 82 22,9 21,5 E 24 N 58,23313º E 16,85654º Mycket skyddad 161º 82 21,1 17,9 47

49 Inventeringsdatum, namn på skattare, vattenstånd (Marviken), siktdjup och salinitet för 2017 års transekter. DATUM SKATTARE VATTENSTÅND (m) SIKTDJUP (m) SALINITET ( ) ARKÖ- OCH ASPÖFJÄRDEN E Eva Siljeholm 0,0 4,6 5,6 E Jonas Edlund 0,0 5,2 5,6 E Eva Siljeholm 0,0 5,2 5,6 KÄRRFJÄRDEN (REFERENS) E Eva Siljeholm 0,0 3,9 5,8 E Jonas Edlund 0,0 3,9 5,8 E Jonas Edlund 0,0 3,9 5,8 SANKT ANNA SKÄRGÅRDS KUSTVATTEN E Jonas Edlund 0,0 5,0 5,7 E Jonas Edlund 0,0 5,0 5,7 E Eva Siljeholm 0,0 5,0 5,7 YTTERÖOMRÅDET E Eva Siljeholm 0,0 5,2 5,2 E Jonas Edlund 0,0 5,2 5,2 E Jonas Edlund 0,0 5,2 5,2 HESSELÖFJÄRDEN (REFERENS) E Eva Siljeholm 0,0 3,7 5,7 E Jonas Edlund 0,0 3,7 5,7 E Jonas Edlund 0,0 4,7 5,7 m) (m) 48

50 Bilaga B. Artlistor Observerade arter under 2014 års inventering. SVENSKT NAMN VETENSKAPLIGT NAMN ANMÄRKNING FISKAR RYGGRADSLÖSA DJUR KÄRLVÄXTER GRÖNALGER RÖDALGER BRUNALGER BAKTERIER Svavelvätebakterier Beggiatoa Svartkula Rivularia atra Skattas ej systematiskt. Cyanobakterier Spirulina Ishavstofs Battersia arctica Referensart. Sudare Chorda filum Smalskägg Dictyosiphon foeniculaceus Brunslick Ectocarpus/Pylaiella Svårbestämt artpar. Tångludd Elachista fucicola Olivslemming Eudesme virescens Blåstång Fucus vesiculosus Referensart. Rosendun Ullsläke Aglaothamnion roseum Ceramium tenuicorne Rödblad Coccotylus/Phyllophora Referensart. Svårbestämt artpar. Kräkel Furcellaria lumbricalis Referensart. Violettslick Polysiphonia fibrillosa Fjäderslick Polysiphonia fucoides Rödris Rhodomela confervoides Referensart. Grönslick Bergborsting Östersjösallat Tarmalg Axslinga Cladophora glomerata Cladophora rupestris Monostroma balticum Ulva Myriophyllum spicatum Ålnate Potamogeton perfoliatus Referensart ytterskärgård. Borstnate Hårsärv Stuckenia pectinata Zannichellia palustris Ålgräs Zostera marina Referensart ytterskärgård. Havstulpan Balanus improvisus Skattas ej systematiskt. Mossdjur Electra crustulenta Skattas ej systematiskt. Sötvattenssvamp Ephydatia fluviatilis Skattas ej systematiskt. Nässeldjur Hydrozoa Skattas ej systematiskt. Blåmussla Mytilus edulis Skorv Saduria entomon Skattas ej systematiskt. Svart smörbult Gobius niger Skattas ej systematiskt. Mindre havsnål Nerophis ophidion Skattas ej systematiskt. Skrubbskädda Platichthys flesus Skattas ej systematiskt. Sandstubb Pomatoschistus minutus Skattas ej systematiskt. Tångsnälla Syngnathus typhle Skattas ej systematiskt. Tånglake Zoarces viviparus Skattas ej systematiskt. 49

51 Observerade makrofytarter inom de olika transekterna. ARKÖ- KÄRR- S:T ANNA YTTERÖ- HESSELÖ- ASPÖFJÄRDEN FJÄRDEN KUSTVATTEN OMRÅDET FJÄRDEN E 07 E 08 E 09 E 13 E 14 E 15 E 16 E 17 E 18 E 19 E 20 KÄRLVÄXTER GRÖNALGER RÖDALGER BRUNALGER E 21 E 22 E 23 E 24 Battersia arctica Chorda filum Dictyosiphon foeniculaceus Ectocarpus/Pylaiella Elachista fucicola Eudesme virescens Fucus vesiculosus Aglaothamnion roseum Ceramium tenuicorne Coccotylus/Phyllophora Furcellaria lumbricalis Polysiphonia fibrillosa Polysiphonia fucoides Rhodomela confervoides Cladophora glomerata Cladophora rupestris Monostroma balticum Ulva Myriophyllum spicatum Potamogeton perfoliatus Stuckenia pectinata Zannichellia palustris Zostera marina 50

52 Antal observerade referensarter och makrofyter inom respektive station och transekt. ANTAL REFERENSARTER ANTAL MAKROFYTER Arkö- och Aspöfjärden E 07 - Stora Kuggen 4 12 E 08 - Stora Kornskärs norra transekt 4 12 E 09 - Stora Kornskärs södra transekt 4 14 Sammanlagt för stationen 4 14 Kärrfjärden (referensstation) E 13 - Yttre Kärrö 4 15 E 14 - Östra Kärröklabben 4 11 E 15 - Älgbådskärsklabben 4 12 Sammanlagt för stationen 4 15 Sankt Anna skärgårds kustvatten E 16 - Dromhals norra transekt 6 19 E 17 - Dromhals mellersta transekt 3 13 E 18 - Dromhals södra transekt 3 11 Sammanlagt för stationen 6 20 Ytteröområdet E 19 - Västra Grässkärs norra transekt 4 14 E 20 - Västra Grässkärs södra transekt 4 15 E 21 - Östra Grässkär 5 14 Sammanlagt för stationen 5 17 Hesselöfjärden (referensstation) E 22 - Stora Gåsön 4 12 E 23 - Stora Gåssankan 4 14 E 24 - Ängholmen 4 11 Sammanlagt för stationen

53 Bilaga C. Primärprotokoll E 07 STORA KUGGEN Avsnittets maxdjup 0,5 3,2 5,0 6,0 7,7 8,8 11,6 12,9 14,9 15,7 16,0 Avsnittets maxavstånd Häll Block Sten Grus Sand Mjukbotten Övrigt Lösdrivande alger mm Sedimentpålagring Cladophora glomerata 75 Monostroma balticum 10 Ulva 1 Ceramium tenuicorne 1 Coccotylus/Phyllophora Coccotylus/Phyllophora (löslevande) Furcellaria lumbricalis Polysiphonia fucoides Battersia arctica Chorda filum Dictyosiphon/Stictyosiphon 1 Dictyosiphon/Stictyosiphon (epifytisk) 50 Ectocarpus/Pylaiella 5 5 Ectocarpus/Pylaiella (epifytisk) 1 Fucus vesiculosus Spirulina Beggiatoa 1 1 Electra crustulenta (epifytisk) 1 Platichthys flesus (n=123) 1 Pomatoschistus minutus (n=123) Zoarces viviparus (n=123) 1 Hydrozoa Mytilus edulis Mytilus edulis (epifytisk) 1 Ephydatia fluviatilis 1 52

54 E 08 STORA KORNSKÄRS NORRA TRANSEKT Avsnittets maxdjup 0,5 1,3 3,0 3,9 5,9 6,9 8,4 10,0 12,3 14,3 15,0 15,8 16,5 Avsnittets maxavstånd Häll Block Sten Grus Sand Mjukbotten Övrigt Lösdrivande alger mm Sedimentpålagring Cladophora glomerata Ulva 10 5 Stuckenia pectinata 10 Ceramium tenuicorne Coccotylus/Phyllophora 1 1 Coccotylus/Phyllophora (löslevande) Furcellaria lumbricalis Furcellaria lumbricalis (löslevande) Polysiphonia fucoides Battersia arctica Chorda filum Dictyosiphon/Stictyosiphon 5 5 Dictyosiphon/Stictyosiphon (epifytisk) 10 Ectocarpus/Pylaiella Ectocarpus/Pylaiella (epifytisk) 5 Fucus vesiculosus Spirulina Beggiatoa Saduria entomon (n=123) 1 1 Electra crustulenta (epifytisk) 1 Pomatoschistus minutus (n=123) Zoarces viviparus (n=123) 1 1 Hydrozoa Mytilus edulis Mytilus edulis (epifytisk) 1 Ephydatia fluviatilis

55 E 09 STORA KORNSKÄRS SÖDRA TRANSEKT Avsnittets maxdjup 0,3 1,2 2,0 2,8 3,7 4,2 5,1 6,2 7,9 8,0 7,6 8,1 9,5 10,9 11,7 Avsnittets maxavstånd Häll Block Sten Grus Sand Mjukbotten Övrigt Lösdrivande alger mm Sedimentpålagring Cladophora glomerata 75 5 Monostroma balticum Ulva 5 Myriophyllum spicatum 1 Potamogeton perfoliatus 5 Ceramium tenuicorne 1 Coccotylus/Phyllophora Coccotylus/Phyllophora (löslevande) Furcellaria lumbricalis Polysiphonia fucoides Battersia arctica Chorda filum Dictyosiphon/Stictyosiphon 5 1 Dictyosiphon/Stictyosiphon (epifytisk) 10 Ectocarpus/Pylaiella Ectocarpus/Pylaiella (epifytisk) 1 Fucus vesiculosus Spirulina Beggiatoa 5 1 Electra crustulenta (epifytisk) 1 Pomatoschistus minutus (n=123) Zoarces viviparus (n=123) 1 Hydrozoa 1 Mytilus edulis Mytilus edulis (epifytisk) 1 Ephydatia fluviatilis

56 E 13 YTTRE KÄRRÖ Avsnittets maxdjup 0,3 2,0 2,8 4,3 4,5 5,3 6,9 7,7 9,1 10,1 11,4 11,9 12,7 Avsnittets maxavstånd Häll Block Sten Grus Sand Mjukbotten Övrigt Lösdrivande alger mm Sedimentpålagring Cladophora glomerata 75 1 Monostroma balticum Ulva 5 Myriophyllum spicatum 1 Ceramium tenuicorne 1 1 Coccotylus/Phyllophora 1 Coccotylus/Phyllophora (löslevande) Furcellaria lumbricalis Polysiphonia fibrillosa 1 Polysiphonia fucoides Battersia arctica Chorda filum Dictyosiphon/Stictyosiphon 10 Dictyosiphon/Stictyosiphon (epifytisk) 50 Ectocarpus/Pylaiella Elachista fucicola (epifytisk) 1 Fucus vesiculosus Spirulina Electra crustulenta (epifytisk) 1 Nerophis ophidion (n=123) 1 Pomatoschistus minutus (n=123) 1 1 Hydrozoa Mytilus edulis Mytilus edulis (epifytisk) 1 Ephydatia fluviatilis

57 E 14 ÖSTRA KÄRRÖKLABBEN Avsnittets maxdjup 0,3 1,9 3,9 4,2 5,7 7,4 9,0 9,9 11,0 11,8 12,7 12,9 13,3 Avsnittets maxavstånd Häll Block Sten Grus 25 5 Sand 5 5 Mjukbotten Övrigt Lösdrivande alger mm Sedimentpålagring Cladophora glomerata 75 5 Ulva 10 1 Ceramium tenuicorne 5 1 Coccotylus/Phyllophora 1 1 Coccotylus/Phyllophora (löslevande) Furcellaria lumbricalis Polysiphonia fucoides Battersia arctica Chorda filum Dictyosiphon/Stictyosiphon 25 Dictyosiphon/Stictyosiphon (epifytisk) 50 Ectocarpus/Pylaiella 10 Fucus vesiculosus 50 5 Spirulina Beggiatoa Electra crustulenta (epifytisk) 1 Gobius niger (n=123) 1 1 Pomatoschistus minutus (n=123) 1 1 Hydrozoa Mytilus edulis Mytilus edulis (epifytisk) 1 Ephydatia fluviatilis

58 E 15 ÄLGBÅDSKÄRSKLABBEN Avsnittets maxdjup 0,4 0,9 2,4 3,5 4,4 6,9 7,9 9,7 10,7 11,6 13,4 Avsnittets maxavstånd 0, Häll Block Sten Grus Sand Mjukbotten Övrigt Lösdrivande alger mm Sedimentpålagring Cladophora glomerata Monostroma balticum Ulva 10 5 Ceramium tenuicorne Coccotylus/Phyllophora 1 1 Coccotylus/Phyllophora (löslevande) Furcellaria lumbricalis Polysiphonia fucoides Battersia arctica Chorda filum Dictyosiphon/Stictyosiphon (epifytisk) 5 Ectocarpus/Pylaiella Fucus vesiculosus 10 5 Spirulina Beggiatoa 1 Electra crustulenta (epifytisk) 1 Gobius niger (n=123) 1 Pomatoschistus minutus (n=123) 1 1 Zoarces viviparus (n=123) 1 Hydrozoa 1 1 Mytilus edulis Mytilus edulis (epifytisk) 1 Ephydatia fluviatilis

59 E 16 DROMHALS NORRA TRANSEKT Avsnittets maxdjup 0,3 0,8 1,6 3,3 4,4 5, 8 6, 7 7,4 9, 5 11,7 14,1 14,5 17,9 19,1 Avsnittets maxavstånd Häll Block Sten Grus Sand Mjukbotten Övrigt Lösdrivande alger mm Sedimentpålagring Cladophora glomerata Monostroma balticum 1 Ulva 10 1 Stuckenia pectinata Potamogeton perfoliatus 1 Zannichellia palustris Zostera marina Aglaothamnion roseum 1 Ceramium tenuicorne Coccotylus/Phyllophora Coccotylus/Phyllophora (löslevande) Furcellaria lumbricalis Furcellaria lumbricalis (löslevande) Polysiphonia fibrillosa 1 Polysiphonia fucoides Battersia arctica Chorda filum Dictyosiphon/Stictyosiphon (epifytisk) 10 Ectocarpus/Pylaiella 5 5 Elachista fucicola (epifytisk) 1 Fucus vesiculosus 1 10 Rivularia 1 Spirulina Balanus improvisus 1 Electra crustulenta (epifytisk) 1 Gobius niger (n=123) 1 Nerophis ophidion (n=123) 1 Pomatoschistus minutus (n=123) 1 Zoarces viviparus 1 Hydrozoa Mytilus edulis

60 E 17 DROMHALS MELLERSTA TRANSEKT Avsnittets maxdjup 0,7 0,9 2,8 4,2 5,9 6,6 8,0 10,7 14,3 15,3 20,1 20,9 Avsnittets maxavstånd Häll Block Sten Grus Sand 5 25 Mjukbotten Övrigt Lösdrivande alger mm Sedimentpålagring Cladophora glomerata Ulva 1 1 Stuckenia pectinata 1 Aglaothamnion roseum 1 Ceramium tenuicorne Coccotylus/Phyllophora Coccotylus/Phyllophora (löslevande) Furcellaria lumbricalis Furcellaria lumbricalis (löslevande) Polysiphonia fibrillosa Polysiphonia fucoides Battersia arctica Chorda filum 5 5 Ectocarpus/Pylaiella Eudesme virescens 1 1 Rivularia 1 Spirulina Beggiatoa Saduria entomon (n=123) 1 Gobius niger (n=123) 1 Pomatoschistus minutus (n=123) 1 Zoarces viviparus (n=123) 1 1 Hydrozoa Mytilus edulis Ephydatia fluviatilis

61 E 18 DROMHALS SÖDRA TRANSEKT Avsnittets maxdjup 0,8 2,3 3,8 6,8 9,2 11, 5 13, 8 16, 1 17, 5 19, 7 21, 3 22, 0 24, 1 Avsnittets maxavstånd Häll Block Sten Grus Sand Mjukbotten Övrigt Lösdrivande alger mm Sedimentpålagring Cladophora glomerata 50 5 Ulva 1 Aglaothamnion roseum 1 Ceramium tenuicorne Coccotylus/Phyllophora Coccotylus/Phyllophora (löslevande) Furcellaria lumbricalis Furcellaria lumbricalis (löslevande) 1 Polysiphonia fibrillosa 1 Polysiphonia fucoides Battersia arctica Chorda filum 1 Ectocarpus/Pylaiella 1 5 Rivularia 1 Spirulina Beggiatoa Nerophis ophidion (n=123) 1 Pomatoschistus minutus (n=123) Hydrozoa Mytilus edulis Ephydatia fluviatilis 1 60

62 E 19 VÄSTRA GRÄSSKÄRS NORRA TRANSEKT Avsnittets maxdjup 0,3 1,3 1,8 3,1 4,0 6,1 7,8 8,6 10,8 12,8 13,8 14,3 Avsnittets maxavstånd Häll Block Sten Grus Sand Mjukbotten Övrigt Lösdrivande alger mm Sedimentpålagring Cladophora glomerata Cladophora glomerata (epifytisk) 1 Cladophora rupestris 1 Ulva 5 Aglaothamnion roseum 1 Ceramium tenuicorne Coccotylus/Phyllophora Coccotylus/Phyllophora (löslevande) Furcellaria lumbricalis Furcellaria lumbricalis (löslevande) Polysiphonia fucoides Battersia arctica Chorda filum Dictyosiphon/Stictyosiphon 1 Dictyosiphon/Stictyosiphon (epifytisk) 1 Ectocarpus/Pylaiella Ectocarpus/Pylaiella (epifytisk) 10 Elachista fucicola (epifytisk) 1 Eudesme virescens Fucus vesiculosus Rivularia 5 Spirulina Beggiatoa 1 Nerophis ophidion (n=123) 1 Hydrozoa 1 1 Mytilus edulis Mytilus edulis (epifytisk) 1 61

63 E 20 VÄSTRA GRÄSSKÄRS SÖDRA TRANSEKT Avsnittets maxdjup 0,3 1,2 2,3 4,5 6,4 8,3 10,2 13,4 15,3 15,6 Avsnittets maxavstånd Häll Block Sten Grus Sand Mjukbotten Övrigt Lösdrivande alger mm Sedimentpålagring Cladophora glomerata 25 5 Cladophora rupestris 1 Ulva 5 Stuckenia pectinata 1 Ceramium tenuicorne 5 1 Coccotylus/Phyllophora 1 1 Coccotylus/Phyllophora (löslevande) 5 1 Furcellaria lumbricalis Furcellaria lumbricalis (löslevande) 1 1 Polysiphonia fucoides Battersia arctica Chorda filum Dictyosiphon/Stictyosiphon (epifytisk) 1 Ectocarpus/Pylaiella Elachista fucicola (epifytisk) 1 1 Eudesme virescens 5 Fucus vesiculosus Rivularia 1 Spirulina Beggiatoa 1 Electra crustulenta (epifytisk) 1 1 Hydrozoa 1 Hydrozoa Epifytisk 1 1 Mytilus edulis Mytilus edulis (epifytisk) 1 62

64 E 21 ÖSTRA GRÄSSKÄR Avsnittets maxdjup 0,7 1,5 2,8 2,8 3,8 6,6 9,3 11,5 13,3 14,6 17,3 17,4 Avsnittets maxavstånd Häll Block Sten Grus Sand 10 Mjukbotten Övrigt Lösdrivande alger mm Sedimentpålagring Cladophora glomerata Aglaothamnion roseum 1 Ceramium tenuicorne Coccotylus/Phyllophora Coccotylus/Phyllophora (löslevande) Furcellaria lumbricalis Furcellaria lumbricalis (löslevande) 1 Polysiphonia fucoides 5 1 Rhodomela confervoides Battersia arctica Chorda filum Dictyosiphon/Stictyosiphon (epifytisk) 1 Ectocarpus/Pylaiella Elachista fucicola (epifytisk) 1 Eudesme virescens 5 Fucus vesiculosus Rivularia 1 Spirulina Electra crustulenta (epifytisk) 1 Zoarces viviparus (n=123) 1 Hydrozoa Hydrozoa Epifytisk 1 Mytilus edulis Mytilus edulis (epifytisk) 1 63

65 E 22 STORA GÅSÖN Avsnittets maxdjup 0,3 2,4 4,0 4,5 5,9 7,0 7,9 9,4 11,2 13,7 15,3 19,3 23,5 Avsnittets maxavstånd Häll Block Sten Grus Sand Mjukbotten Övrigt Lösdrivande alger mm Sedimentpålagring Cladophora glomerata 50 5 Ulva 5 Ceramium tenuicorne 1 5 Coccotylus/Phyllophora Coccotylus/Phyllophora (löslevande) Furcellaria lumbricalis Polysiphonia fibrillosa 1 1 Polysiphonia fucoides Battersia arctica Chorda filum Dictyosiphon/Stictyosiphon 5 Dictyosiphon/Stictyosiphon (epifytisk) 1 Ectocarpus/Pylaiella Ectocarpus/Pylaiella (epifytisk) 1 Elachista fucicola (epifytisk) 1 Fucus vesiculosus Spirulina Electra crustulenta (epifytisk) 1 Gobius niger (n=123) Pomatoschistus minutus (n=123) 1 Syngnathus typhle (n=123) 1 Zoarces viviparus (n=123) 1 1 Hydrozoa Hydrozoa Epifytisk 1 Mytilus edulis Mytilus edulis (epifytisk) 1 64

66 E 23 STORA GÅSSANKAN Avsnittets maxdjup 0,3 1,1 2,4 4,7 6,0 8,1 10,3 13,2 14,2 17,3 20,3 21,5 22,9 Avsnittets maxavstånd Häll Block Sten Grus Sand Mjukbotten Övrigt Lösdrivande alger mm Sedimentpålagring Cladophora glomerata 50 5 Ulva 10 1 Stuckenia pectinata 25 5 Zannichellia palustris 5 Ceramium tenuicorne 5 1 Coccotylus/Phyllophora Coccotylus/Phyllophora (löslevande) Furcellaria lumbricalis Furcellaria lumbricalis (löslevande) Polysiphonia fucoides Battersia arctica Chorda filum Dictyosiphon/Stictyosiphon 5 5 Dictyosiphon/Stictyosiphon (epifytisk) 1 Ectocarpus/Pylaiella Ectocarpus/Pylaiella (epifytisk) 1 Elachista fucicola (epifytisk) 1 Fucus vesiculosus Spirulina Beggiatoa 1 Electra crustulenta (epifytisk) 1 Pomatoschistus minutus (n=123) 1 1 Zoarces viviparus (n=123) 1 Hydrozoa Mytilus edulis Mytilus edulis (epifytisk) 1 65

67 E 24 ÄNGHOLMEN Avsnittets maxdjup 0,2 1,4 2,3 4,4 6,0 7,3 7,9 10,9 13,7 16,4 17,9 19,9 21,1 Avsnittets maxavstånd Häll Block Sten Grus Sand Mjukbotten Övrigt Lösdrivande alger mm Sedimentpålagring Cladophora glomerata Ulva 10 5 Ceramium tenuicorne Coccotylus/Phyllophora 1 Coccotylus/Phyllophora (löslevande) Furcellaria lumbricalis Furcellaria lumbricalis (löslevande) 1 Polysiphonia fucoides Battersia arctica Chorda filum Dictyosiphon/Stictyosiphon 5 5 Dictyosiphon/Stictyosiphon (epifytisk) 1 Ectocarpus/Pylaiella Ectocarpus/Pylaiella (epifytisk) 1 Elachista fucicola (epifytisk) 1 Fucus vesiculosus Rivularia 1 Spirulina Electra crustulenta (epifytisk) 1 Gobius niger (n=123) 1 Pomatoschistus minutus (n=123) 1 1 Zoarces viviparus (n=123) 1 Hydrozoa Mytilus edulis Mytilus edulis (epifytisk) 1 66

68 Bilaga D. Kartor och bilder på transektlägen E 07 Stora Kuggen 67

69 E 08 Stora Kornskärs norra transekt 68

70 E 09 Stora Kornskärs södra transekt 69

71 E 13 Yttre Kärrö 70

72 E 14 Östra Kärröklabben 71

73 E 15 Älgbådskärsklabben 72

74 E 16 Dromhals norra transekt 73

75 E 17 Dromhals mellersta transekt 74

76 E 18 Dromhals södra transekt 75

77 E 19 Västra Grässkärs norra transekt 76

78 E 20 Västra Grässkärs södra transekt 77

79 E 21 Östra Grässkär 78

80 E 22 Stora Gåsön 79

81 E 23 Stora Gåssankan 80

82 E 24 Ängholmen 81