Inventering av vegetation på grunda bottnar i inre Bråviken 2008

Transkript

1 Inventering av vegetation på grunda bottnar i inre Bråviken 2008 Susanne Qvarfordt & Micke Borgiel Rapport Adress: Besöksadress: E-post: Telefon: Pg: Box 43 Hedagatan 5 kjell.enstedt@elk-ab.se LJUNGSBRO LJUNGSBRO Telefax: Bg:

2 Sveriges Vattenekologer AB Marsjö Hvilan Vingåker Framsida: Blåstång på lokal C. Foto: M. Borgiel. 2

3 Innehållsförteckning SAMMANFATTNING... 4 INTRODUKTION... 5 UTFÖRANDE... 6 UTRUSTNING... 6 FÄLTINVENTERING... 7 LOKALER... 7 MILJÖKVALITÉTSBEDÖMNING... 8 RESULTAT OCH DISKUSSION SALTHALT LOKALBESKRIVNINGAR OCH BEDÖMNINGAR Transekt A, Lilla Grytholmen Transekt B, Kalven Transekt C, Svinstaskär Transekt D, Stenskär Transekt E, Esterön norra Transekt F, Norra stranden Transekt G, Vitskärs kobbe SAMMANFATTANDE BESKRIVNING OCH BEDÖMNING AV OMRÅDET Artsammansättning Djuputbredning Diskussion och bedömning SLUTSATS REFERENSER BILAGOR BILAGA 1. PRIMÄRDATA DYKTRANSEKTER BILAGA 2. NATURVÅRDSVERKETS BEDÖMNINGSGRUNDER BILAGA 3. LOKALFOTON Transekt A Transekt B Transekt C Transekt D Transekt E Transekt F Transekt G

4 Sammanfattning En inventering av vegetation på bottnar i inre Bråviken genomfördes 2-3 oktober Inventeringen omfattade återbesök på sju lokaler som har inventerats tidigare. Syftet med undersökningen var att beskriva bottenvegetationen och göra en bedömning av områdets miljökvalité utifrån Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Undersökningen ska också fungera som referensunderlag i framtida undersökningar om förändringar i bottensamhällen eller effekter vid eventuella störningar. Inventeringen inkluderade linjetaxering av dykare på totalt sju transekter. Linjetaxeringen beskriver bottenvegetationens artsammansättning, täckningsgrad och djuputbredning samt utgör ett lämpligt underlag vid återbesök, t.ex. i syfte att följa förändringar i bottensamhällena eller söka effekter av störningar. I samband med inventeringarna mättes även salinitet i ytvattnet vid varje lokal. De vanligaste arterna i kärlväxtssamhället var ålnate (Potamogeton perfoliatus), axslinga (Myriophyllum spicatum), hårsärv (Zannichellia palustris) och borstnate (Potamogeton pectinatus). Mindre vanliga kärlväxter i området var hornsärv (Ceratophyllum demersum), krusnate (Potamogeton crispus), hjulmöja (Ranunculus circinatus) och vitstjälksmöja (Ranunculus baudotii). På den artrikaste transekten (F) observerades åtta kärlväxtarter. På övriga sex transekter bestod kärlväxtsamhället av fyra till fem arter. Makroalgssamhället var artfattigt och bestod främst av de ettåriga arterna grönslick (Cladophora glomerata), tarmalger (Enteromorpha spp) och trådslick (Ectocarpus/Pylaiella). Ishavstofs (Sphacelaria arctica) och blåstång (Fucus vesiculosus) var de enda fleråriga alger som observerades. Ishavstofs förekom sparsamt på lite djupare bottnar och blåstång observerades på tre lokaler men var bältesbildande endast på en. Två rödalger, ullsläke (Ceramium tenuicorne) och rödhinna (Hildenbrandia rubra), förekom också. Frånvaron av många fleråriga arter och rödalger, kan dock förklaras av den låga salthalten. Den mesta växtligheten återfanns grundare än 2,5 m djup även om kärlväxternas maximala djuputbredning låg mellan 3,7 och 7 m och alger observerades ned till 7,4 m. Växtlighetens djuputbredning är beroende av hur djupt ner ljuset når i vattenmassan och indikerar att området är tydligt påverkat av mänskliga aktiviteter. Tillförsel av näringsämnen t.ex. via avrinning eller utsläpp leder ofta till grumligare vatten, vilket förhindrar ljuset från att tränga ned till botten. Båttrafiken i området kan dessutom spä på grumligheten i vattnet då de stora fartygen river upp sediment från bottnarna. I bedömningen av lokalerna och området användes Naturvårdsverkets bedömningsgrunder som stöd men hänsyn togs till skyddade förhållanden och låg salthalt. Sex av lokalerna (B, C, D, E, F och G) bedömdes vara tydligt påverkade/ha måttlig status och en lokal (A) bedömdes vara tydligt till kraftigt påverkad/ha måttlig till otillfredsställande status. Den sammanvägda bedömningen för undersökningsområdet blir att det är tydligt påverkat/har måttlig status. Resultaten från 2008 års inventering stämmer väl överens med inventeringen år 2007, endast små förändringar/variationer noterades. 4

5 Introduktion Bråviken är över 5 mil lång och sträcker sig från yttre kustbandet in till Pampusfjärden och Lindö strax utanför Norrköping. Undersökningsområdet är beläget i den inre delen av Bråviken och påverkas av närheten till fastlandet som bildar vikens norra, västra och södra stränder (figur 1). Med avrinningen från fastlandet tillförs diverse partiklar, närsalter och sötvatten till viken. I sydvästra delen mynnar också Motala ström som står för den största tillförseln av sötvatten. Den stora tillförseln av sötvatten medför att salthalten i inre Bråviken fluktuerar under året, vilket påverkar bottensamhällenas artsammansättning. Salthalten är en av de viktigaste omvärldsfaktorerna som bestämmer bottensamhällenas artsammansättning i Östersjön (Kautsky 1988, Kautsky & van der Maarel 1990). En låg salthalt betyder till exempel att många marina arters utbredning begränsas. Andra viktiga faktorer som styr arters utbredning är vågexponering, bottentyp och ljus (djup) (Kautsky 1988, Kautsky & van der Maarel 1990). Kring inre Bråviken ligger också flera industrier och många transporter sker med större fartyg i de farleder som går tvärs igenom undersökningsområdet. I september 2007 inventerades vegetationen på sju lokaler i inre Bråviken (Qvarfordt & Borgiel 2008). Fem av dessa hade även inventerats år 2001 (Notini & Sangfors, 2001). Syftet med inventeringen 2007 var att beskriva bottenvegetationen och bedöma områdets miljökvalité utifrån Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för kust och hav. I början av oktober 2008 återbesöktes de sju lokalerna i syfte att åter beskriva bottenvegetation och bedöma områdets miljökvalité. Återbesök skapar ett bättre kunskapsunderlag om bottensamhällena i området genom att ta med naturliga mellanårsvariationer i artsammansättning. Inventeringarna ska fungera som referensunderlag i framtida undersökningar om förändringar i bottensamhällen eller effekter vid eventuella störningar som till exempel muddringsarbeten. Bild 1. Utsikt inåt Bråviken från transekt A. Foto: M. Borgiel. 5

6 Utförande Fältinventeringen i Bråviken utfördes 2-3 oktober Inventeringen inkluderade linjetaxering av dykare på totalt sju transekter. Linjetaxeringen beskriver bottenvegetationens artsammansättning, täckningsgrad och djuputbredning samt utgör ett lämpligt underlag vid återbesök, till exempel i syfte att följa förändringar i bottensamhällena eller söka effekter av störningar. I samband med inventeringarna mättes även ytvattnets salthalt vid varje lokal. Utrustning Provtagningsutrustningen vid inventeringen sammanfattas i tabell 1. Utrustningen följer specifikationerna enligt Naturvårdsverkets handledning för miljöövervakning (Naturvårdsverket 2004). Provpunktskoordinaterna angavs med hjälp av GPS (Garmin 272C). Tabell 1. Provtagningsutrustning vid dykinventeringen Typ Måttband (totalt 100 m) Djupmätare Skrivskiva, plastpapper Kompass 360º Specifikation 2 st 50 m måttband från Biltema Dykdator Suunto Viper, noggrannhet +/- 0,1 m Digitalkamera Olympus 400 mju och Canon Ixus 860 Bild 2. Vitstjälksmöja och ålnate på lokal F. Foto. S. Qvarfordt 6

7 Fältinventering Linjetaxeringen utfördes av dykare som simmade längs transekterna. Metoden går kortfattat ut på att en transektlina, i detta fall måttband, läggs ut på botten från en punkt i strandkanten eller på en grundklack. Utgångspunktens position fastställs med GPS och måttbandet läggs ut i en förutbestämd kompassriktning, i allmänhet vinkelrätt mot djupkurvorna. Transekterna varierar i längd beroende på bottenstruktur men är sällan längre än 200 m. Inventeringen sker med start från transektens djupaste ände, dvs. dykarna följer måttbandet in mot stranden eller den grundaste punkten som är utgångspunkten. Dykarna börjar med att, längst ut på måttbandet, notera avstånd och djup på ett protokoll. Därefter noteras bottentyp (häll, block, sten, grus, sand, mjukbotten eller övrigt) samt vilka växter (makrofyter) som förekommer och deras individuella täckningsgrad i en sjugradig skala: 1, 5, 10, 25, 50, 75 och 100 %, där 1 står för förekomst. Förutom makrofyterna skattas även täckningen av blåmusslor (Mytilus edulis). Abundans av övrig fauna kan skattas i en tregradig skala. Dessutom noteras grad av sedimentation i en fyrgradig skala. Dykarna följer måttbandet inåt och noterar avstånd, djup samt arternas täckningsgrad varje gång en förändring sker i bottensubstrat eller vegetation. Skattning av bottenvegetationen sker i en 6-10 m bred korridor (3-5 m på vardera sidan om måttbandet). Resultatet blir en detaljerad beskrivning av bottenstruktur, vegetationssammansättning, täckningsgrad och djuputbredning. Metodiken följer standarden för nationella miljöövervakningen (Naturvårdsverket 2004). Lokaler Bottenvegetationen inventerades på sju lokaler i inre delen av Bråviken (figur 1). Alla sju lokaler inventerades 2007 (Qvarfordt & Borgiel 2008). Fem av lokalerna ingick även i en vegetationskartering av de grunda bottnarna i Bråviken år 2001 (Notini & Sangfors 2001). Dessa fem lokaler hade valts för att täcka in områden på olika avstånd från pappersbrukets utsläppspunkt, samt olika delar av Bråviken med hänsyn tagen till bottentyp och djup. De två nya lokalerna (F och G i figur 1) som inventerades 2007 placerades i nordvästra delen av inre Bråviken för att bättre täcka in vikens norra och västra del. Transekternas positioner, riktningar och längder framgår av figur 1 och tabell 2 och 3. Tabell 2. Dyktransekternas positioner, riktningar, längder samt maxdjup (justerade till normalvattenstånd). Positionerna är angivna i WGS84, som grader och decimalminuter. I tabellen anges också vem som gjort skattningarna: SQ = Susanne Qvarfordt, MB = Micke Borgiel. Transekt Position N Position E Riktning Längd Maxdjup (m) (m) Inventerare A 58º 37,701 16º 16, º 100 4,3 SQ B 58º 38,714 16º 20, º 80 9,7 SQ C 58º 38,528 16º 24, º 100 8,4 MB D 58º 39,658 16º 21, º ,3 SQ E 58º 39,101 16º 19, º 42 10,9 SQ F 58º 40,095 16º 16, º 100 5,4 SQ G 58º 38,740 16º 17,086 60º 65 4,1 SQ 7

8 Figur 1. Karta över lokalernas placering i inre Bråviken. Lokalerna A-G är markerade med röda pilar. Lokalerna A-E har även inventerats år 2001 och Vid inventeringen år 2007 tillkom lokalerna F och G. Tabell 3. Korta beskrivningar av transekternas läge. Transekt Beskrivning A Södra udden på lilla Grytholmen B Innanför SÖ spetsen på Esteröns halvö Kalven C NV spetsen på Svinstaskär D NV spetsen på Stenskär E Esteröns norra udde, väster om spetsen F Bråvikens norra strand mellan St. Hammaren och Getå G Östra sidan av kobbe mellan Vitskär och Sjöstenen Miljökvalitétsbedömning Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för kust och hav (Naturvårdsverket 2007) baseras på sambandet mellan makrovegetationens djuputbredning och tillgången på ljus. Växterna är beroende av tillgång på ljus för sin fotosyntes och ju mer partiklar i vattnet desto mindre ljus tränger ned i djupet, vilket begränsar växternas djuputbredning. Mängden partiklar i vattnet påverkas till exempel av utsläpp av näringsämnen från reningsverk och landavrinning, vilket leder till en ökad mängd växtplankton i vattnet. Båttrafik och muddringsarbeten kan också öka mängden partiklar i vattnet och därmed minska tillgången på ljus. Fastsittande växters djuputbredning i ett område kan därför fungera som en indikator på hur påverkad miljön är. Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för vegetationsklädda bottnar är framförallt avsedda för måttligt vågexponerade, hårda bottnar. Bedömningsgrunder finns framtagna 8

9 för ett antal typområden längs svenska kusten. Det finns dock ingen bedömningsgrund framtagen för det område som undersökningsområdet ligger i, eftersom det har för stora naturliga fluktuationer i salthalt (Naturvårdsverket 2007). I denna undersökning gjordes därför en expertbedömning där Naturvårdsverkets bedömningsgrunder användes som stöd och hänsyn togs till de mer skyddade förhållandena och sötvattenstillförsel. Som stöd vid bedömningen användes de kvalitativa beskrivningar av vegetationen som finns som vägledande stöd för Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 2007). I detta fall användes även de gamla bedömningsgrunderna (Naturvårdsverket 1999) eftersom kvalitativa bedömningsgrunder för mjukbottnar saknas i den nya handboken. I de gamla bedömningsgrunderna benämns de fem klasserna som opåverkade, något påverkad, tydligt påverkad, kraftigt påverkad och samhället utslaget (bilaga 2). I de nya bedömningsgrunderna klassas statusen som hög, god, måttlig, otillfredsställande eller dålig (bilaga 2). Bild 3. Stim av pungräkor ovanför blåstångsbältet på lokal D. Foto: S. Qvarfordt. 9

10 Resultat och Diskussion Salthalt Salthalten i området låg mellan 3,5 och 5,3 (figur 2). De högsta salthalterna uppmättes i undersökningsområdets norra del vid lokal D (5,3 ) och lokal F (4,6 ). Den lägsta salthalten uppmättes på lokalerna A och B (3,5 ). Salthalten i ytvattnet verkar dock variera mycket. Vid inventeringen år 2001 (Notini & Sangfors 2001) låg salthalten mellan 3,7-5,3 på lokalerna A-E. Den högsta salthalten (5,3 ) uppmättes på lokalerna D och E och den lägsta på lokal A (3,7 ). På lokalerna B och C uppmättes 4,8 respektive 5,1 år ,6 3,6 5,3 4,3 3,5 4,3 3,5 Figur 2. Karta över undersökningsområdet. Uppmätt salthalt i ytvattnet vid respektive lokal (A-G) är angivet. Lokalbeskrivningar och bedömningar Varje transekt beskrivs kort med ord och illustreras med en figur. Figuren baseras på dykarens noteringar och ger en översiktlig bild av transektens lutning, bottentyp och dominerande växtlighet vid olika djup och avstånd från land (för symbolbeskrivningar se figur 3). I figuren visas också täckningen av några utvalda arter/grupper vid olika djup (figur 4). De utvalda arterna/grupperna är: grönalger, Fucus vesiculosus (blåstång), Potamogeton spp. (nate), övriga kärlväxter och lösa alger. Primärdata från dyktransekterna finns i bilaga 1. 10

11 häll block Cladophora spp. Pilayella / Ectocarpus Ulva spp. Fucus vesiculosus Sphacelaria arctica sten Potamogeton pectinatus Myriophyllum spp. Skattning grus sand ler-, mjukbotten P. perfoliatus Ceratophyllum spp. Lösa alger/växter Balanus improvisus Figur 3. Symbolbeskrivningar till transektfigurerna. Till vänster bottentypsillustrationer och till höger artillustrationer. %-täckning grö Fuc bru Pot kär lösa gröna alger Fucus vesiculosus bruna alger Potamogeton spp. kärlväxter lösa alger/kärlväxter Figur 4. Förklaringar till förkortningar av utvalda arter/grupper och täckningsgrad i transektbeskrivningarna. För varje transekt görs även en bedömning av miljökvalité. De fastsittande växternas utbredning kan ge en uppfattning om miljöstatusen på en lokal, eftersom de sitter på samma plats hela tiden och inte kan flytta på sig om förhållandena blir sämre. Viktigast är de fastsittande, fleråriga arterna, t ex blåstång, som speglar miljön i området över en längre tid. Vegetationens utbredning påverkas av tillgång på näringsämnen, sedimentation, grumling och olika gifter i miljön. Bild 3. Ålnate påväxt av trådslick på lokal B. Foto: S. Qvarfordt 11

12 Transekt A, Lilla Grytholmen grö Fuc bru Pot kär lösa Avstånd på lina (m) Längst ut, 100 m från stranden på 4,3 m djup, var den mjuka lerbottnen täckt av sediment. På spridda stenar växte havstulpaner (Balanus improvisus), nässeldjur (Hydrozoa) och enstaka blåmusslor (Mytilus edulis) samt trådar av den fintrådiga brunalgen trådslick (Ectocarpus/Pylaiella). Vegetationen på den mjuka lerbottnen bestod av enstaka hornsärv (Ceratophyllum demersum). Vid 3 m djup blev det sandbotten med spridda stenar och block på vilka det växte trådslick och tarmalger (Enteromorpha spp.) samt havstulpaner och nässeldjur. Från 2,5 m djup började ålnate (Potamogeton perfoliatus) att täcka den sandiga bottnen. Vid 2 m djup tillkom även krusnate (Potamogeton crispus) samt axslinga (Myriophyllum spicatum). Vid ca 1 m djup bestod botten av sand, sten och block som täcktes av ålnate, trådslick och tarmalger. Från en halvmeters djup täcktes block och häll av grönslick (Cladophora glomerata) samt lite tarmalger. Den fintrådiga grönalgen grönslick såg ut att vara brun troligen på grund av kraftig påväxt av kiselalger. På transekten observerades också enstaka borstnate (Potamogeton pectinatus) samt en lös vattenpest (Elodea canadensis). Fyndet av den lösa vattenpestsplantan tyder på att vattenpest, som är en sötvattensart, kan finnas i närområdet. Upp till ca 2 m djup täcktes hårda substrat av havstulpaner och det förekom också mycket nässeldjur, även som påväxt på kärlväxterna. Det var rikligt med storvuxna tarmalger. Närmast stranden fanns stora Mysid-stim (pungräkor). Vegetation, både makroalger och kärlväxter, noterades på 4,3 m djup vilket var transektens maxdjup. Växtlighet kan förekomma djupare men djupare än 2,5 m observerades endast enstaka växter och alger vilket indikerar att djupgränsen var nära. Den observerade artsammansättningen och arternas djuputbredning i årets inventering överensstämmer väl med 2007 års inventering (Qvarfordt & Borgiel 2008). I årets inventering observerades brunalgen trådslick djupare men eftersom den där endast förekom som spridda trådar kan den ha förbisetts I år observerades även borstnate som inte hittades 2007 men som var mer vanlig 2001 (Notini & Sangfors 2001). Den okända nate-art som observerades 2007 var krusnate (Potamogeton crispus) som också observerades i år. Vegetation förekom huvudsakligen grundare än 2,5 m, djupare var det bara enstaka indvider. Grönalgerna grönslick och tarmalger var mycket vanliga längs transekten. Stora 12

13 exemplar av tarmalger var vanliga vilket tillsammans med mycket havstulpaner och nässeldjur indikerar god näringstillgång. Lokalen bedöms till klass 3-4, tydligt till kraftigt påverkad/otillfredsställande till måttlig status. Transekt B, Kalven grö Fuc bru P ot kär lösa Avstånd på lina (m) Längst ut på transekten, på 10 m djup 80 m från stranden, växte nässeldjur, blåmusslor och havstulpaner på enstaka stenar på en annars kal sandbotten. Enstaka axslinga observerades från 7,1 m djup medan borstnate och ålnate förekom från 5,2 m djup. Kärlväxter började täcka botten (10 % yttäckning) redan vid ca 4,6 m djup. Till en början dominerade ålnate men sedan tog axslinga över tillsammans med borstnate. På transekten observerades även enstaka vitstjälksmöja (Ranunculus baudotii) och hårsärv (Zannichellia palustris). Makroalger förekom från 4,6 m djup. Djupast växte trådslick som tillsammans med tarmalger och grönslick täckte de hårda bottensubstraten som sten och block. Trådslick växte ofta också som påväxt på kärlväxterna. På transekten observerades även en rödalg ullsläke (Ceramium tenuicorne), men bara någon enstaka algtofs på knappt en meters djup. I undersökningen år 2001 (Notini & Sangfors 2001) observerades växtlighet endast ned till 2,5 m djup och även färre arter än i årets undersökning samt vid inventeringen 2007 (Qvarfordt & Borgiel 2008). Vid inventeringen 2007 observerades kärlväxter ned till 5,4 m djup men de förekom huvudsakligen grundare än 3,5 m. I år observerades de första kärlväxterna redan på 7,1 m djup men de förekom främst grundare än 3,5 m djup. Algernas djuputbredning var till stor del substratbegränsad. Det var dock först från ca 3 m djup som algerna täckte mer än 10 % av bottenytan, vilket stämmer väl överens med inventeringen 2007 (Qvarfordt & Borgiel 2008). Vid inventeringen 2007 observerades en blåstångsruska (Fucus vesiculosus) men den återfanns inte i år trots att vi letade även utanför transektens korridor. Vid årets inventering observerades istället en rödalg, ullsläke, och en kärlväxt, vitstjälksmöja, som inte hittades år

14 Lokalen bedöms till klass 3, tydligt påverkad/måttlig status. Kärlväxternas djuputbredning var relativt stor, enstaka plantor observerades från 7 m djup och de började täcka botten från ca 4,5 m djup. Transekt C, Svinstaskär grö Fuc bru Pot kär lösa Avstånd på lina (m) Transekten var 100 m lång och nådde 8,4 m djup. Längst ut bestod botten av lera med lite grus och stenar. Stenarna täcktes framförallt av havstulpaner, nässeldjur och enstaka blåmusslor men även enstaka trådar av brunalgen ishavstofs (Sphacelaria arctica) förekom från 7,4 m djup. Vid drygt 6 m djup blev botten mer grusig och bestod även bitvis av häll. Havstulpaner var vanliga medan övrig fauna och växtlighet i form av ishavstofs endast förekom sparsamt. Ishavstofs täckte ca 10 % på hällbotten. Vid ca 4 m djup där botten bestod av en mosaik av block, sten, grus och lerbotten tillkom tarmalgerna och vid drygt 2 m djup även trådslick och grönslick. Från 1,7 m djup bestod botten av en häll som täcktes av trådslick, grönslick och tarmalger. En blåstångsruska observerades också. Enstaka kärlväxter, axslinga och borsnate, observerades på drygt 4,5 m djup. Kärlväxtsamhället förekom dock främst på mosaikbottnen mellan 1,7 och 2,5 m djup. Borstnate var den vanligaste arten men även ålnate och hårsärv täckte botten. I inventeringen 2007 (Qvarfordt & Borgiel 2008) observerads enstaka algtrådar redan på 8,3 m djup (transektens maxdjup) vilket indikerade att algernas djupgräns inte var nådd. I år observerades de första algerna på 7,4 m djup men enstaka algtrådar kan ha förbisetts. Kärlväxternas djuputbredning stämde väl överens mellan inventeringarna 2007 och Lokalen bedöms till klass 3, tydligt påverkad/måttlig status. 14

15 Transekt D, Stenskär Avstånd på lina (m) 5 10 grö Fu bru Pot kär lösa Transekten gick i västlig riktning från Stenskärs nordvästra udde. Längst ut, 100 m från stranden var den leriga bottnen på 13,3 m djup kal. Från 11 m djup blev det mer grusigt och stenigt med spridda block och hällytor. På hårda substrat som sten, block och häll växte nässeldjur, blåmusslor och havstulpaner. Först på 6 m djup där botten bestod av grus, sten och block observerades vegetation i form av ishavstofs. Från 3,7 m djup förekom kärlväxter och ålnate började direkt täcka grusbottnarna medan ishavstofs, trådslick, grönslick och tarmalger täckte hårdbottnarna. Ett kärlväxtsamhälle bestående av ålnate, axslinga, borstnate och hårsärv täckte % av bottnarna mellan 1 och 4 m djup. Vid ca 2 m djup ökade andelen hårdbottnar och de täcktes av fintrådiga alger samt även blåstång. Blåstång förekom från 2,5 m djup och täckte som mest 50 % av botten. Blåstångsbältet (ytäckning > 25 %) växte mellan 1,3 1,9 m djup. I makroalgssamhället förekom även rödalgerna ullsläke och rödhinna (Hildenbrandia rubra). Vid inventeringen 2007 (Qvarfordt & Borgiel 2008) observerades den djupaste blåstångsruskan på 3,8 m djup, till skillnad från denna inventering där den djupaste hittades på 2,5 m djup. Blåstångsbältet observerades 2007 mellan 1 och 2,6 m djup. Detta beror troligen på att transekten vid denna inventering hamnade några meter vid sidan av transekten år Botten på lokalen består av grus, sten och block vilket gör att blåstångssamhällets utbredning blir fläckig, dvs täta bestånd på sten och block medan gruspartierna hyser kärlväxter. Även år 2001 (Notini & Sangfors 2001) observerades blåstång bara mellan 0,5 och 2,8 m djup, vilket tyder på att skillnader i transektens rumsliga placering kan förklara skillnader i blåstångens utbredning. Lokalen bedöms som tydligt påverkad/måttlig status (klass 3) baserat bland annat på blåstångens och på kärlväxternas djuputbredning

16 Bild 5. Havstulpaner och blåmusslor på block, lokal D. Foto: S. Qvarfordt. Transekt E, Esterön norra grö 0 1 Fu c bru Pot kär l ösa Avstånd på lina (m) Denna korta, branta transekt nådde 10,9 m djup bara 42 m från stranden. Längst ut på den sedimentrika, leriga bottnen var det mycket dålig sikt. På 9 m djup blev det sandbotten med spridda stenar. På stenarna växte nässeldjur, havstulpaner och blåmusslor. På 6,8 m djup observerades den första vegetationen i form av en ålnate. Det verkar dock osannolikt att den verkligen växte där eftersom annan vegetation observerades först vid 4 m djup. Troligen handlar det om en planta som lossnat och råkat hamna på rätt köl. 16

17 Makrofaunan på sandbottnen bestod av enstaka sandmusslor (Mya arenaria) och hjärtmusslor (Cerastoderma spp.) samt skorv (Saduria enthomon). Från ca 4 m djup blev botten grusigare och andelen sten och block ökade. På stenar och block växte trådslick, ishavstofs och tarmalger medan hårsärv förekom på grusbotten. Vid 3 m djup började kärlväxterna axslinga och hårsärv att täcka botten och vid ca 2 m djup tillkom ål- och borstnate. Makroalgsamhället bestod av trådslick, grönslick, tarmalger samt lite ullsläke. Närmast land från ca 1m djup var det hällbotten täckt av grönslick och tarmalger. På lokalen observerades även vandrarmussla (Dreissena polymorpha) som är en invandrad art i svenska sjöar. Den är bland annat vanlig i Mälaren men har inte tidigare observerats i Bråviken. På denna lokal noterades ungefär samma djuputbredningsgräns som i undersökningarna år 2001 (Notini & Sangfors 2001) och 2007 (Qvarfordt & Borgiel 2008). Alger och kärlväxter observerades från 4 m djup. Även 2007 täckte kärlväxterna mer än 10 % av botten från ca 2,5 m djup. Lokalen bedöms till klass 3, tydligt påverkad/måttlig status. Transekt F, Norra stranden Avstånd på lina (m) 5 grö Fuc bru Pot kär lösa Denna långgrunda transekt nådde endast 5,4 m djup 100 m från stranden. Den flacka lerbottnen längst ut var kal med enstaka hornsärv. På enstaka stenar och block, samt på bråte i form av till exempel skräp, träbitar och grenar, växte havstulpaner, nässeldjur och enstaka blåmusslor. Vid 4,5 m djup började även kärlväxterna axslinga, krusnate och ålnate att förekomma. På stenarna växte tarmalger. Botten blev sandigare vid 4 m djup och från 2,5 m djup började kärlväxterna att täcka botten. De vanligaste arterna i kärlväxtsamhället var axslinga, ålnate och hårsärv men även borstnate, hjulmöja (Ranunculus circinatus) och vitstjälksmöja förekom. Makroalger förekom på stenar och block samt som påväxt på kärlväxterna. De vanligaste arterna var trådslick och grönslick men även tarmalger samt enstaka ullsläke förekom. Från ca 1 m djup bestod botten nästan enbart av sten och block. Kärlväxter förekom längs med hela transekten vilket innebär att djupgränsen inte var nådd vid transektens maxdjup 5,4 m. Det var dock först från 2,5 m djup som kärlväxterna täckte mer än 10 % av botten. Algernas djuputbredning begränsades av brist på hårt substrat. Vid årets inventering observerades tre arter, ullsläke, hjulmöja och

18 vitstjälksmöja, som inte observerades vid inventeringen 2007 (Qvarfordt & Borgiel 2008). Det gör lokalen till den artrikaste av de sju inventerade lokalerna Lokalen bedöms till klass 3, tydligt påverkad/måttlig status. Bild 6. Hårsärv på grusig botten med sten och block, lokal C. Foto: M. Borgiel. 18

19 Transekt G, Vitskärs kobbe Avstånd på lina (m) 5 grö Fuc bru Pot kär lösa Botten planade ut ca 40 m från stranden och nådde 4,1 m djup längst ut. Botten bestod av lera, mjukbotten, sand, grus och lite sten. På stenarna växte havstulpaner, nässeldjur och enstaka blåmusslor samt några brunalgstrådar. Kärlväxterna hornsärv och axslinga observerades från 4 m djup men först vid 3 m djup började hårsärv att täcka botten. Vid 2,5 m djup tillkom även ålnate. Från 2 m djup bestod botten av sand samt sten, lite block och enstaka hällar. De hårda substraten täcktes av trådslick men även tarmalger och grönslick förekom. På sandbotten dominerade axslinga. Drygt 10 m från land passerade transekten över en hällås som grundade upp till 0,6 m djup innan det åter blev djupare i en svacka med sten och grus. På åsen växte tre stora, fina blåstångsruskor. Därefter blev det hällbotten täckt av grönslick, tarmalger och trådslick.. Vegetation förekom längs hela transekten vilket visade att algernas djupgräns inte var nådd vid transektens maxdjup 4,1 m. Lokalen bedöms till klass 3, tydligt påverkad/måttlig status. + Bild 7. Havstulpaner på block, lokal E. Foto: S. Qvarfordt. 19

20 Tabell 4. Sammanfattande tabell över observerade arter på de sju transekterna vid inventeringarna 2008 och 2007 (Qvarfordt & Borgiel 2008). Lokal A B C D E F G Latinska namn Sve. namn Beggiatoa Svavelbakterier x Spirulina sp. Cyanobakterier x x x x x Hildenbrandia rubra Rödhinna x Ceramium tenuicorne Ullsläke x x x x x Polysiphonia fucoides Fjäderslick x Phaeophyta sp. Brunalg x x Ectocarpus/Pylaiella Trådslick/Brunslick x x x x x x x x x x x x x x Fucus vesiculosus Blåstång x x x x x Sphacelaria arctica Ishavstofs x x x x Chlorophyta sp. Grönalg x Cladophora glomerata Grönslick x x x x x x x x x x x x x x Enteromorpha spp. Tarmalger x x x x x x x x x x x x x x Fanerogam sp.* Kärlväxt x x Ceratophyllum demersum Hornsärv x x x x x Myriophyllum spicatum Axslinga x x x x x x x x x x x x x x Potamogeton crispus Krusnate x x Potamogeton pectinatus Borstnate x x x x x x x x x x x x Potamogeton perfoliatus Ålnate x x x x x x x x x x x x x x Ranunculus circinatus Hjulmöja x Ranunculus baudotii Vitstjälksmöja x x Ruppia sp. Nating x Zannichellia palustris Hårsärv x x x x x x x x x x x x Ephydatia fluviatilis Sötvattenssvamp x Hydrozoa spp. Nässeldjur x x x x x x x x x x x x x x Cerastoderma sp. Hjärtmussla x x x Dreissena polymorpha Vandrarmussla x Macoma baltica Östersjömussla x x x x x Mya arenaria Sandmussla x x x x Mytilus edulis Blåmussla x x x x x x x x x x x Balanus improvisus Havstulpan x x x x x x x x x x x x x x ANTAL Alger Kärlväxter Djur * Kärlväxt som ej artbestämdes år 2007, men som troligen var krusnate. Sammanfattande beskrivning och bedömning av området Artsammansättning Undersökningsområdets hårda bottnar hyser ett artfattigt makroalgssamhälle medan de mjuka bottnarna har ett mer utvecklat kärlväxtsamhälle. Artsammansättningen är tydligt 20

21 påverkad av den stora tillförseln av sötvatten och fluktuationerna i salthalt. Bland de observerade arterna märks flera arter som är mer vanliga i sötvatten än i bräckt vatten. Förutom krusnate och vandrarmussla observerades en lös vattenpestplanta. I makroalgssamhället saknades rödalgerna nästan helt. De vanligaste arterna i kärlväxtssamhället var ålnate, axslinga, hårsärv och borstnate. Övriga kärlväxter, som var mindre vanliga i området, var hornsärv, krusnate, hjulmöja och vitstjälksmöja. På den artrikaste transekten (F) observerades åtta kärlväxtarter. På övriga sex transekter bestod kärlväxtsamhället av fyra till fem arter. Kärlväxterna hade ofta mycket påväxt av både alger och nässeldjur. Påväxtalgerna utgjordes främst av brunalgen trådslick men även av gröna tarmalger. På grunda hårdbottnar dominerade den fintrådiga grönalgen grönslick. Grönslicken såg dock brun ut vilket troligen berodde på kraftigt påväxt av kiselalger. I tidigare växtplanktonprovtagningar i området utgjorde kiselalger en av de dominerande klasserna i växtplanktonsamhället samt var den artrikaste gruppen i Bråviken under provtagningsåret (AnalyCen 2001). På lite djupare hårdbottnar dominerade brunalgen trådslick. Den alg som vanligen växte djupast var brunalgen ishavstofs. I makroalgssamhället var även de gröna tarmalgerna vanliga. På den innersta lokalen (A) observerades även i år storvuxna exemplar av tarmalger. Rödalger som på grund av den låga salthalten i området är ovanliga, observerades på fyra (B, D, E och F) av de sju inventerade lokalerna. De observerade rödalgerna var ullsläke och rödhinna. Ullsläke är en fintrådig alg som observerades även vid inventeringen år 2007 på lokal E. Rödhinnan bildar en röd yta på hårda substrat som sten och block och kan har förbisetts vid inventeringen år Till skillnad från inventeringen år 2007 observerades i år ingen fjäderslick (Polysiphonia fucoides) (tabell 4). Blåstång observerades på tre lokaler (C, D och G). Blåstång har tidigare observerats på lokal D och B. På lokal D täcker blåstångssamhällen % av botten ned till 2,5 m djup. På lokalerna B, C och G har endast enstaka blåstångsruskor observerats, men det indikerar att enstaka blåstångsruskor förekommer i hela undersökningsområdet. Den lilla ruska som observerades på lokal B vid inventeringen 2007 återfanns dock inte vid årets inventering. Bottnar djupare än 7-8 m var mestadels kala. På hårda substrat växte nässeldjur, havstulpaner och enstaka blåmusslor. På mjuka bottnar observerades sandmusslor, östersjömusslor och hjärtmusslor. Havstulpanerna var generellt vanliga på hårda substrat och indikerar en god näringstillgång då de lever på att filtrera partiklar ur vattnet. Blåmusslorna är känsliga för den låga salthalten i området och förekom endast mycket sparsamt. På lokal E observerades även vandrarmussla, en invandrad art som inte tidigare observerats i Bråviken. Salthalten i området (3,5-5,5 ) ligger nära blåmusslornas lägsta toleransnivå (ca 4 ) och vandrarmusslans högsta toleransnivå (ca 6 ). Det gör att den marina blåmusslan kan växa tillsammans med den sötvattenslevande vandrarmusslan. Djuputbredning Vegetationens djuputbredning låg kring 7-8 m. Brunalgen ishavstofs observerades som djupast på 7,4 m djup medan kärlväxterna axslinga och ålnate observerades på 7 m djup. De djupaste observationerna bestod av enstaka trådar eller plantor. Kärlväxtsamhället 21

22 växte vanligen ned till 2,5-3 m djup och djupare observerades endast enstaka plantor. Undantaget var lokal B där axslinga och ålnate redan från 4,6 m djup täckte 10 % av botten. Vid inventeringen år 2007 (Qvarfordt & Borgiel 2008) låg djupgränsen för kärlväxter mellan 3,7 och 5,5 m medan algerna observerades som djupast på 8,3 m. På fem av lokalerna (A, C, E, F och G) var det dock först från 2,5 m djup som kärlväxterna täckte mer än 10 % av botten. På de andra två lokalerna (B och D) låg kärlväxternas bältesgräns (>10 % täckning) på ca 3,5 m djup. Vid årets inventering observerades blåstång på 2,4 m djup medan år 2007 observerades enstaka ruskor från 3,8 m djup. Blåstångsbältets (yttäckning >25 %) utbredning på lokal D sträckte sig ned till ca 2,5 m djup vid båda inventeringarna. Diskussion och bedömning Frånvaron av många fleråriga arter, speciellt rödalger, kan förklaras av den låga salthalten. Liknande artsammansättning har observerats innanför Oxdjupet i Stockholms innerskärgård (Kautsky, 1995), vilket förklarades med den låga salthalten i området (Kautsky 1999). Lokal D, som särskiljde sig från de övriga, låg längst från farlederna och hade relativt hög salthalt (5,3 ) både vid årets inventering och vid inventeringen år 2001 (Notini & Sangfors 2001) vilket kan förklara förekomsten av bältesbildande blåstång. Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för Blandad/mjuk botten i mellanskärgård i egentliga Östersjön (Naturvårdsverket 1999) samt Hårdbotten i mellankustvatten i egentliga Östersjön (Naturvårdsverket 2007) användes som stöd vid bedömningarna av miljökvalitén på lokalerna. Undersökningsområdet passar egentligen inte in på dessa beskrivna typområden eftersom det är ett innerskärgårdsområde som är betydligt mer skyddat och har stor påverkan av sötvattentillförsel. Tillståndsklassningen har därför använts med försiktighet men sex av lokalerna (B, C, D, E, F och G) bedömdes vara tydligt påverkade/ha måttlig status och en av lokalerna (A) tydligt till kraftigt påverkad/måttlig till otillfredsställande status. I det undersökta området saknades kransalger som annars är indikatorer på god vattenkvalité (goda ljusförhållanden och låg närsaltbelastning)(blindow et al. 2007). Arternas djuputbredning tyder istället på att området är tydligt påverkat av mänskliga aktiviteter. Vegetationens djuputbredninggräns beror av hur djupt ner ljuset når i vattenmassan. Tillförsel av näringsämnen till exempel via avrinning eller utsläpp leder till en ökad mängd växtplankton i vattenmassan, vilket medför grumligare vatten och en minskad sikt. Båttrafiken i området kan dessutom spä på grumligheten i vattnet då de stora fartygen river upp sediment från bottnarna. Även de relativt stora mängderna filtrerare (framförallt havstulpaner) visar att det finns god tillgång på partiklar i vattnet. I närsaltsbelastade områden ökar också mängden fintrådiga påväxtalger. Bland påväxtalgerna märktes bland annat tarmalger som generellt gynnas av närsalter (Wallentinus 1979). Tarmalger var även vanlig på hårdbotten, och storvuxna exemplar förekom. Den sammanvägda bedömningen för undersökningsområdet blir att det är tydligt påverkat/har måttlig status. 22

23 Slutsats Inventeringen av vegetationen på bottnar i inre Bråviken visade att undersökningsområdet är tydligt påverkat, dvs det har måttlig miljöstatus. Kärlväxterna återfanns främst grundare än 2,5 m djup även om enstaka plantor observerades ned till 7 m djup. Makroalgssamhället dominerades av den fintrådiga brunalgen trådslick och grönalgerna grönslick och tarmalger. Grönslicken var ofta helt övervuxen av kiselalger. Frånvaron av många fleråriga arter, speciellt rödalger, kan till stor del förklaras av den låga salthalten. Havstulpaner och nässeldjur var vanliga på hårdbottnar och även som påväxt vilket visar att det finns god tillgång på partiklar i vattnet. Resultaten från 2008 års inventering stämmer väl överens med inventeringen år 2007, endast små förändringar/variationer noterades. Bild 7. Ålnate med påväxt av trådslick på lokal A. Foto: S. Qvarfordt. 23

24 Referenser AnalyCen (2001) Recipientundersökningar år Bilaga 9. Årsrapport. Motala Ströms Vattenvårdsförbund [accessed ] Blindow, I., Krause, W., Ljungstrand, E. & M. Koistinen (2007) Bestämningsnyckel för kransalger i Sverige. Svensk Botanisk Tidskrift, Volym 102, häfte 3-4: Kautsky, H. (1995) Dykinventering av de grunda bottnarnas vegetation i Stockholms skärgård, Institutionen för Systemekologi, Stockholms universitet, Technical report nr 18. ISSN Kautsky, H. (1999) Miljöövervakning av de vegetationsklädda bottnarna kring Sveriges kuster. Mimeogr. Version , Institutionen för Systemekologi, Stockholms universitet, Stockholm, 33 sidor. Naturvårdsverket (1999) Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder för Miljökvalitet, Kust och hav, Rapport Naturvårdsverket (2004) Naturvårdsverkets handledning för miljöövervakning, programområde kust och hav. Vegetationsklädda bottnar. Version ersokn_typ/hav/vegbotos.pdf [Accessed ] Naturvårdsverket (2007) Bedömningsgrunder för kustvatten och vatten i övergångszon. Handbok 2007:4, Notini, M. & O. Sangfors (2001) Vegetationskartering på grunda bottnar i Bråviken, augusti ÅF-MiljöForskarGruppen. Qvarfordt, S. & M. Borgiel (2007) Inventering av vegetation på grunda bottnar i inre Bråviken. Sveriges Vattenekologer AB. Wallentinus, I. (1979) Environmental influences on benthic macrovegetation in the Trosa - Askö area, northern Baltic Proper II. The ecology of macroalgae and submersed phanerogams. Contributions from the Askö laboratory 25, ISBN

25 Bilagor Bilaga 1: Primärdata från inventeringen av dyktransekterna Bilaga 2: Naturvårdsverkets bedömningsgrunder Bilaga 3: Foton från dyktransekterna 25

26 Bilaga 1. Primärdata dyktransekter Skattningar av bottensubstrat och arter på respektive transekt. Epi betyder att arten växte epifytiskt, dvs på en annan växt. TransektNamn:SkattningsNr A:1 A:2 A:3 A:4 A:5 A:6 A:7 A:8 A:9 A:10 A:11 A:12 A:13 A:14 A:15 Inventerare SQ SQ SQ SQ SQ SQ SQ SQ SQ SQ SQ SQ SQ SQ SQ Startdjup Slutdjup Startavst Slutavst Häll Block Sten Grus 5 Sand Mjukbotten Lerbotten 1 Sedimentpålagring Lösa alger Inga arter Beggiatoa Spirulina 1 10 Hildenbrandia rubra Ceramium tenuicorne Ceramium tenuicorne Epi Ectocarpus/Pylaiella Ectocarpus/Pylaiella Epi Fucus vesiculosus Sphacelaria arctica Cladophora glomerata Enteromorpha Enteromorpha Epi Ceratophyllum demersum Myriophyllum spicatum Potamogeton crispus Potamogeton pectinatus 1 Potamogeton perfoliatus Ranunculus circinatus Ranunculus peltatus ssp_ bau Zannichellia palustris Ephydatia fluviatilis Hydrozoa Cerastoderma Dreissena polymorpha Macoma balthica Mya arenaria Mytilus edulis Bryozoa Epi Balanus improvisus Balanus improvisus Epi Mysidae 2

27 TransektNamn:SkattningsNr B:1 B:2 B:3 B:4 B:5 B:6 B:7 B:8 B:9 B:10 B:11 B:12 B:13 B:14 Inventerare SQ SQ SQ SQ SQ SQ SQ SQ SQ SQ SQ SQ SQ SQ Startdjup Slutdjup Startavst Slutavst Häll Block Sten Grus Sand Mjukbotten Lerbotten Sedimentpålagring Lösa alger Inga arter Beggiatoa Spirulina Hildenbrandia rubra Ceramium tenuicorne 1 Ceramium tenuicorne Epi Ectocarpus/Pylaiella Ectocarpus/Pylaiella Epi Fucus vesiculosus Sphacelaria arctica Cladophora glomerata Enteromorpha Enteromorpha Epi Ceratophyllum demersum Myriophyllum spicatum Potamogeton crispus Potamogeton pectinatus Potamogeton perfoliatus Ranunculus circinatus Ranunculus peltatus ssp_ bau 1 Zannichellia palustris 5 Ephydatia fluviatilis 5 Hydrozoa Cerastoderma Dreissena polymorpha Macoma balthica Mya arenaria Mytilus edulis Bryozoa Epi Balanus improvisus Balanus improvisus Epi Mysidae

28 TransektNamn:SkattningsNr C:1 C:2 C:3 C:4 C:5 C:6 C:7 C:8 C:9 C:10 C:11 C:12 C:13 C:14 C:15 C:16 C:17 C:18 Inventerare MB MB MB MB MB MB MB MB MB MB MB MB MB MB MB MB MB MB Startdjup Slutdjup Startavst Slutavst Häll Block Sten Grus Sand 1 Mjukbotten Lerbotten Sedimentpålagring Lösa alger Inga arter Beggiatoa Spirulina Hildenbrandia rubra Ceramium tenuicorne Ceramium tenuicorne Epi Ectocarpus/Pylaiella Ectocarpus/Pylaiella Epi Fucus vesiculosus 1 Sphacelaria arctica Cladophora glomerata Enteromorpha Enteromorpha Epi Ceratophyllum demersum Myriophyllum spicatum 1 Potamogeton crispus Potamogeton pectinatus Potamogeton perfoliatus Ranunculus circinatus Ranunculus peltatus ssp_ bau Zannichellia palustris Ephydatia fluviatilis Hydrozoa Cerastoderma Dreissena polymorpha Macoma balthica Mya arenaria 1 1 Mytilus edulis Bryozoa Epi Balanus improvisus Balanus improvisus Epi Mysidae 28

29 TransektNamn:SkattningsNr D:1 D:2 D:3 D:4 D:5 D:6 D:7 D:8 D:9 D:10 D:11 D:12 D:13 D:14 D:15 D:16 D:17 D:18 Inventerare SQ SQ SQ SQ SQ SQ SQ SQ SQ SQ SQ SQ SQ SQ SQ SQ SQ SQ Startdjup Slutdjup Startavst Slutavst Häll Block Sten Grus Sand Mjukbotten Lerbotten Sedimentpålagring Lösa alger 5 Inga arter x Beggiatoa Spirulina Hildenbrandia rubra 1 Ceramium tenuicorne 5 1 Ceramium tenuicorne Epi 1 Ectocarpus/Pylaiella Ectocarpus/Pylaiella Epi Fucus vesiculosus Sphacelaria arctica Cladophora glomerata Enteromorpha Enteromorpha Epi Ceratophyllum demersum Myriophyllum spicatum Potamogeton crispus Potamogeton pectinatus Potamogeton perfoliatus Ranunculus circinatus Ranunculus peltatus ssp_ bau Zannichellia palustris Ephydatia fluviatilis Hydrozoa Cerastoderma Dreissena polymorpha Macoma balthica Mya arenaria 1 Mytilus edulis Bryozoa Epi 5 Balanus improvisus Balanus improvisus Epi 5 5 Mysidae

30 TransektNamn:SkattningsNr E:1 E:2 E:3 E:4 E:5 E:6 E:7 E:8 E:9 E:10 E:11 E:12 Inventerare SQ SQ SQ SQ SQ SQ SQ SQ SQ SQ SQ SQ Startdjup Slutdjup Startavst Slutavst Häll Block Sten Grus Sand Mjukbotten 50 Lerbotten 50 Sedimentpålagring Lösa alger Inga arter Beggiatoa Spirulina Hildenbrandia rubra Ceramium tenuicorne Ceramium tenuicorne Epi Ectocarpus/Pylaiella Ectocarpus/Pylaiella Epi Fucus vesiculosus Sphacelaria arctica 1 1 Cladophora glomerata Enteromorpha Enteromorpha Epi Ceratophyllum demersum Myriophyllum spicatum Potamogeton crispus Potamogeton pectinatus 10 Potamogeton perfoliatus Ranunculus circinatus Ranunculus peltatus ssp_ bau Zannichellia palustris Ephydatia fluviatilis Hydrozoa Cerastoderma 1 Dreissena polymorpha 2 Macoma balthica 1 1 Mya arenaria Mytilus edulis Bryozoa Epi Balanus improvisus Balanus improvisus Epi Mysidae 3 30

31 TransektNamn:SkattningsNr F:1 F:2 F:3 F:4 F:5 F:6 F:7 F:8 F:9 F:10 F:11 F:12 F:13 Inventerare SQ SQ SQ SQ SQ SQ SQ SQ SQ SQ SQ SQ SQ Startdjup Slutdjup Startavst Slutavst Häll Block Sten Grus Sand Mjukbotten Lerbotten Sedimentpålagring Lösa alger Inga arter Beggiatoa Spirulina Hildenbrandia rubra Ceramium tenuicorne 1 Ceramium tenuicorne Epi Ectocarpus/Pylaiella Ectocarpus/Pylaiella Epi Fucus vesiculosus Sphacelaria arctica Cladophora glomerata Enteromorpha Enteromorpha Epi Ceratophyllum demersum Myriophyllum spicatum Potamogeton crispus Potamogeton pectinatus 10 Potamogeton perfoliatus Ranunculus circinatus 10 Ranunculus peltatus ssp_ bau 1 Zannichellia palustris Ephydatia fluviatilis Hydrozoa Cerastoderma Dreissena polymorpha Macoma balthica 1 Mya arenaria Mytilus edulis 1 1 Bryozoa Epi Balanus improvisus Balanus improvisus Epi Mysidae 2 31

32 TransektNamn:SkattningsNr G:1 G:2 G:3 G:4 G:5 G:6 G:7 G:8 G:9 G:10 G:11 G:12 G:13 G:14 Inventerare SQ SQ SQ SQ SQ SQ SQ SQ SQ SQ SQ SQ SQ SQ Startdjup Slutdjup Startavst Slutavst Häll Block Sten Grus Sand Mjukbotten Lerbotten Sedimentpålagring Lösa alger Inga arter Beggiatoa Spirulina Hildenbrandia rubra Ceramium tenuicorne Ceramium tenuicorne Epi Ectocarpus/Pylaiella Ectocarpus/Pylaiella Epi Fucus vesiculosus 5 Sphacelaria arctica Cladophora glomerata Enteromorpha Enteromorpha Epi 5 Ceratophyllum demersum Myriophyllum spicatum Potamogeton crispus Potamogeton pectinatus 25 Potamogeton perfoliatus Ranunculus circinatus Ranunculus peltatus ssp_ bau Zannichellia palustris Ephydatia fluviatilis Hydrozoa Cerastoderma Dreissena polymorpha Macoma balthica Mya arenaria Mytilus edulis 1 Bryozoa Epi Balanus improvisus Balanus improvisus Epi 5 Mysidae 32

33 Bilaga 2. Naturvårdsverkets bedömningsgrunder Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 1999). Blandad/mjuk botten i mellanskärgård i egentliga Östersjön Klass Benämning Beskrivning Opåverkad/ obetydligt påverkad Något påverkad Tydligt påverkad Kraftigt påverkad Samhället utslaget Ålgräsängar (Zostera marina) från ca 2 till 6-8 meters djup, där de bildar heltäckande bälten, oftast tillsammans med borstnate (Potamogeton pectinatus) och enstaka ålnate (P. perfoliatus). Undervegetation främst bestående av särv (Zannichellia spp.) och lösa alger (till exempelceramium, Furcellaria, men även Fucus vesiculosus). Nating (Ruppia spp.) förekommer. Kransalger (Chara spp., Tolypella nidifica) ställer speciella krav på sin omgivning (bottentyp, vågexponering, djup etc.) men förekommer delvis i stora mängder i områden med de rätta förutsättningarna. Zostera-bältet glesare (längre avstånd mellan individerna). Potamogeton tenderar att dominera, även inslag av P. perfoliatus i större mängd. Bältets maximidjup ligger kring 6 m. Nating (Ruppia spp.) förekommer i mindre mängd. Kransalger (Chara spp., Tolypella nidifica) är mindre vanliga. Ålgräs (Zostera marina) förekommer sporadiskt, och natearter (P. perfoliatus, P. pectinatus) finns till ca 4 meters djup. Kransalger saknas. Natearter (P. perfoliatus, P. pectinatus) och eventuellt särv (Zannichellia spp.) förekommer, kraftigt överväxta av fintrådiga grön- och brunalger. Stor mängd lös vegetation på bottnen. Lösa individer i olika faser av nedbrytning. Svavelbakterier på botten och fluff av grön- och blågrönalger. Med viss försiktighet kan tillståndsklassningen användas även för motsvarande bottentyp i egentliga Östersjöns inner- och ytterskärgårdar. I innerskärgården saknas dock ålgräs. I ytterskärgården förekommer blandade/mjuka bottnar främst i skyddade vikar.

34 Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 2007). 34

35 Bilaga 3. Lokalfoton a c e b d f Transekt A Figur 2. a) Landbild på transektens utgångspunkt. b) Härva av kraftiga tarmalger och lös trådslick. c) Axslinga på mjukbotten. d) Havstulpaner och nässeldjur på block. 35

36 Transekt B Figur 3. a och b) Landbilder på transektens utgångspunkt, c) Ålnate, d) Hårsärv och trådslick på sandbotten, e)tarmalger, grönslick och trådslick på block nära ytan. 36

37 Transekt C Figur 4. a) Landbild över transektens utgångspunkt. b) Närbild på utgångspunkten c) Sedimenttäckt block med havstulpaner och en trådslickstofs. Transekt D 37