Recipientkontroll av vegetationsklädda havsbottnar i södra Hälsinglands kustvatten år 2012

Transkript

1 Recipientkontroll av vegetationsklädda havsbottnar i södra Hälsinglands kustvatten år 2012

2 2

3 Recipientkontroll av vegetationsklädda havsbottnar i södra Hälsinglands kustvatten år 2012 Författare: Anders Wallin, Susanne Qvarfordt & Micke Borgiel Sveriges Vattenekologer AB Februari 2013 Framsida: Näckmossa (Fontinalis) bland fintrådiga alger på lokal X52. Alla fotografier i rapporten är tagna av Sveriges Vattenekologer AB. Sveriges Vattenekologer AB Marsjö Hvilan, Vingåker www. vattenekologer.se 3

4 Innehållsförteckning Sammanfattning... 5 Inledning... 6 Bakgrund... 6 Utförande... 8 Vegetationsinventering... 8 Bedömning av ekologisk status... 9 Resultat och Diskussion Vegetationssamhällen i Sandarnesfjärden Vegetationssamhällen i Vallviksfjärden Djuputbredning Jämförelser med tidigare år Ekologisk status Vattenförekomst Sandarnesfjärden Vattenförekomst Vallviksfjärden Slutsats Referenser Bilagor Bilaga 1. Transektuppgifter Bilaga 2. Artlista Bilaga 3. Lokalbeskrivningar Lokal TU2, Tupparna, lokal Lokal X10-02, Kultebolandet Lokal X52, Ljusnestenarna Lokal X11, Midsommar Lokal X12, Långhörningen Lokal X50, Ottergrundet Lokal X51, Prästholmen Bilaga 4. Vägledande stöd för kvalitativ statusbedömning Bilaga 5. Primärdata dyktransekter

5 Sammanfattning I augusti år 2012 utförde Sveriges Vattenekologer AB en recipientkontroll av makrofyter i södra Hälsinglands kustvatten. Totalt inventerades sju lokaler fördelade mellan vattenförekomsterna Sandarnesfjärden och Vallviksfjärden. Inventeringen av makrofyter visade skillnader i artsamhällena på de två vattenförekomsternas vegetationsklädda bottnar. Vallviksfjärdens ekologiska status bedömdes som god baserat på fyra dyktransekter. På samtliga av de tre djupare lokalerna var det främst ishavstofs som täckte botten vid maxdjupen, men även den fleråriga rödalgen fjäderslick förekom rikligt nära lokalernas maxdjup. På dessa transekter täckte fleråriga alger en stor del av botten men minskade närmast ytan där istället fintrådiga, ettåriga algarter dominerade. Den sammanvägda ekologiska statusen för vattenförekomsten Sandarnesfjärden var svår att bedöma eftersom det var stora skillnader i de tre inventerade lokalernas växtsamhällen. Växtsamhället på lokalen X51, som ligger längst in i Sandarnesfjärden, bedömdes till otillfredsställande status. Lokalen X12, belägen mitten av vattenförekomsten, bedömdes till måttlig status medan lokalen X50, som är den lokal som ligger längst ut i skärgården och som också har högst vågexponering, bedömdes till hög status. Vid jämförelser mellan år fanns ingen generell trend till ökad eller minskad djuputbredning av vegetation på de lokaler som tidigare besökts. På flera av lokalerna fanns vegetation ner till transekternas maximala djup vilket försvårar jämförelser av djuputbredning eftersom det faktiska maxdjupet för vegetation inte kan fastställas. 5

6 Inledning År 2012 utförde Sveriges Vattenekologer AB en recipientkontroll av makrofyter i södra Hälsinglands kustvatten. Totalt inventerades sju lokaler fördelade mellan vattenförekomsterna Sandarnesfjärden och Vallviksfjärden (Figur 1, Tabell 1). På varje lokal inventerades vegetationen längs en dyktransekt. Bakgrund Havens vegetationsklädda bottnar är bland annat viktiga födosöksområden för fågel och fisk eftersom de utgör habitat där smådjur som snäckor, räkor och märlkräftor finner mat och skydd. Bottnarnas vegetation fungerar även som uppväxtplatser för många arters fiskyngel. Hur vegetationen ser ut, vilka arter som förekommer och deras utbredning, beror av en mängd faktorer. I Östersjön är vattnets salthalt, djup (ljustillgång), typ av botten och vågexponering de viktigaste faktorerna som bestämmer vegetationens artsammansättning och utbredning (Kautsky 1988, Kautsky & van der Maarel 1990). Ljustillgången på bottnarna kan påverkas av mänskliga aktiviteter, till exempel av övergödning som bland annat medför ökad grumlighet, som i sin tur innebär att mindre ljus når ner till bottnarna. Figur 1. Undersökningsområdet och de besökta lokalerna. 6

7 Inventeringar av bottenvegetation kan beskriva hur ett område mår. Fastsittande, bottenlevande växter speglar förhållandena i området eftersom de sitter på samma plats hela tiden och inte kan flytta på sig om förhållandena blir sämre. Växternas djuputbredning är därför till exempel ett mått på hur djupt ljuset når i vattnet. Ett sätt att uppskatta hur ett område mår är att med hjälp av dykare noggrant inventera vegetationens sammansättning och utbredning längs ett antal transekter. Därefter kan ekologisk status för området beräknas enligt bestämda bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 2007) baserat på vegetationens djuputbredning på transekterna. Bild 1: Dykare undersöker bottenvegetationen. 7

8 Utförande Vegetationsinventering Fältundersökningen i södra Hälsingland inkluderade vegetationsinventering på totalt sju lokaler. Inventeringen utfördes under perioden augusti Vegetationsinventeringen utfördes av dykande marinbiologer och genomfördes enligt standardmetodiken för den nationella miljöövervakningen av vegetationsklädda bottnar på svenska ostkusten (Naturvårdsverket 2004) med kompletteringar enligt Blomqvist (2009) och Johansson (2009). Syftet med metoden är att beskriva vegetationens artsammansättning och utbredning från ytan ned till vegetationens djupaste gräns. Startpunkt Ny skattning Ny skattning Ny skattning Block Häll Mjukbotten Grönslick Ny skattning Ny skattning Blåstång Trådslick Ålnate Ny skattning Skattning av bottentyp och vegetation. Position anges med avstånd från startpunkt och djup. Figur 2. Metodskiss av linjetaxering. Ett måttband läggs ut i en förutbestämd kompassriktning utifrån en startpunkt på stranden. Ny skattning av bottentyp och vegetation görs när förändring sker. Skattningarnas positioner anges med avstånd från land (avläses från måttband) och djup (avläses från djupmätare). Metoden går kortfattat ut på att en transektlina, i detta fall måttband, läggs ut på botten från en punkt i strandkanten eller på en grundklack. Utgångspunktens position fastställs med GPS och måttbandet läggs ut i en förutbestämd kompassriktning, i allmänhet vinkelrätt mot djupkurvorna. Vid återbesök lokaliseras startpunkten med hjälp av GPS samt fotografier av lokal och landmärken. Transekterna varierar i längd beroende på bottenstruktur men är sällan längre än 200 m. Inventeringen sker med start från transektens djupaste ände, d v s dykarna följer måttbandet in mot stranden eller den grundaste punkten som är utgångspunkten (Figur 2). Dykarna börjar med att, längst ut på måttbandet, notera avstånd och djup på ett protokoll. Därefter noteras bottentyp (häll, block, sten, grus, sand, mjukbotten eller övrigt, exempelvis glaciallera) samt vilka växter (makrofyter) som förekommer och deras individuella täckningsgrad i en sjugradig skala: 1, 5, 10, 25, 50, 75 och 100 %, där 8

9 1 står för förekomst. Förutom makrofyterna skattas även täckningen av fastsittande djur som täcker delar av botten, exempelvis blåmusslor (Mytilus edulis) och havstulpaner (Balanus improvisus). Förekomst av övrig fauna kan skattas i en tregradig skala. Dessutom noteras grad av sedimentation i en fyrgradig skala. Dykarna följer måttbandet inåt och noterar avstånd, djup samt arternas täckningsgrad varje gång en förändring sker i bottensubstrat eller vegetation. Skattning av bottenvegetationen sker i en 6-10 m bred korridor (3-5 m på vardera sidan om måttbandet). Resultatet blir en detaljerad beskrivning av bottenstruktur, vegetationssammansättning, täckningsgrad och djuputbredning. I samband med inventeringen mättes även salinitet och temperatur i ytvattnet. På en representativ punkt på varje lokal mättes dessutom siktdjup med Secchi-skiva. Transektuppgifter, artlista och lokalbeskrivningar finns i bilaga 1 3. Primärdata från dyktransekterna finns i bilaga 5. Skattningarna från dyktransekterna har lagts in i databasen MarTrans och levererats till uppdragsgivaren. Inventeringen utfördes av Susanne Qvarfordt, Anders Wallin och Micke Borgiel. Bild 2. Tångsamhälle på lokal X50. Bedömning av ekologisk status Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för kust och hav (Naturvårdsverket 2007) baseras på sambandet mellan makrovegetationens djuputbredning och tillgången på ljus. Växterna är beroende av tillgång på ljus för sin fotosyntes och ju mer partiklar i vattnet desto mindre ljus tränger ned i djupet, vilket begränsar växternas djuputbredning. Mängden partiklar i vattnet påverkas till exempel av utsläpp av närsalter från reningsverk och landavrinning, vilket leder till en ökad mängd växtplankton i vattnet. 9

10 Fastsittande växters maximala djuputbredning i ett område kan därför fungera som en indikator på hur påverkad miljön är av närsaltsbelastning. De fleråriga arterna, t ex blåstång, speglar miljön i området över en längre tid. Baserat på djuputbredning av ett antal referensarter beräknas ett EK-värde (Ekologisk Kvalitetskvot) som kan användas för att bedöma miljöstatusen i ett område. Statusen klassas i en fem-gradig skala: hög, god, måttlig, otillfredsställande eller dålig status. Statusbedömningen visar i första hand effekter av övergödning och grumling. Bild 3. Näckmossa (Fontinalis) bland fintrådiga alger på lokal X52. Ingen av de inventerade transekterna uppfyllde emellertid kraven för beräkning av ekologisk status. För beräkning av status krävs förekomst av minst tre referensarter samt att inventeringen har gjorts ned till ett minimidjup specifikt för typområdet. Det aktuella typområdet (16, Södra Bottenhavet, inre kustvatten) har ett djupkrav på 11 m. Ekologisk status bestämdes istället genom expertbedömning. Handledningens (Naturvårdsverket 2007) kvalitativa beskrivningar av växtsamhällen vid olika statusklasser användes som stöd vid expertbedömningen (se bilaga 4). Två experter gjorde oberoende bedömningar av status för varje transekt baserat på primärdata, 10

11 varefter resultaten jämfördes och diskuterades innan statusklass bestämdes. Resultatet granskades därefter av en tredje expert. Tabell 1. Lokalnamn och nummer samt position (Decimalgrader, WGS84), vågexponeringsklass och havsområde. Vågexponeringen på dyktransekternas startpositioner har hämtats från vågexponeringskartor framtagna av Martin Isæus för projektet Sammanställning och analys av kustnära undervattensmiljö - SAKU på uppdrag av Naturvårdsverket (Naturvårdsverket 2006). Kortnamn Lokalens namn Latitud Longitud Havsområde Exponeringsgrad TU2 Tupparna, lokal 2 61, ,28925 Vallviksfjärden Moderat exponerat X10-02 Kultebolandet 61, ,17364 Vallviksfjärden Moderat exponerat X11 Midsommar 61, ,23430 Vallviksfjärden Skyddat X52 Ljusnestenarna 61, ,19843 Vallviksfjärden Moderat exponerat X12 Långhörningen 61, ,20554 Sandarnesfjärden Skyddat X50 Ottergrundet 61, ,24378 Sandarnesfjärden Moderat exponerat X51 Prästholmen 61, ,17806 Sandarnesfjärden Skyddat Bild 4. Kräkel (Furcellaria lumbricalis) och fintrådiga alger på lokalen X50. 11

12 Resultat och Diskussion Tre av de besökta lokalerna (X12, X50 och X51) ligger i Sandarnesfjärden (Figur 1, Tabell 1). De övriga fyra lokalerna (TU2, X10-02, X11 och X52) ligger i Vallviksfjärden. Två av lokalerna (X50 och X52) inventerades för första gången år Två av lokalerna i Sandarnesfjärden (X12 och X51) och tre lokaler i Vallviksfjärden (TU2, X10-02 och X11) har däremot besökts tidigare (Hansson 2011, Hansson, MarTrans-databas) vilket möjliggör jämförelser mellan år. För detaljerade lokalbeskrivningar se bilaga 3. Vegetationssamhällen i Sandarnesfjärden De tre transekterna i Sandarnesfjärden var relativt olika varandra vilket illustreras av den totala vegetationstäckningen i figur 3. På den innersta lokalen X51 noterades vegetation som djupast på 4,4 m och vegetationen var bältesbildande (>25 % yttäckning) först vid 2,5 m djup. En högre vegetationstäckning inom alla djupintervall noterades på lokalerna X12 och X50 (Figur 3). Total vegetationstäckning (%) m 1-2 m 2-3 m 3-4 m 4-5 m 5-6 m 6-7 m 7-8 m 8-9 m 9-10 m X51 X12 X50 Figur 3. Total vegetationstäckning på transekterna i Sandarnesfjärden (X12, X50 och X51). Figuren visar medeltäckningsgrad beräknad per 1-meters djupintervall. Vegetationstäckningen ökade generellt med minskat djup (Figur 3). På lokal X50 täckte dock vegetationen 50 % av botten redan vid transektens maxdjup (djupintervallet 9 10 m), och minskade sedan tillfälligt i det grundare djupintervallet (8-9 m). Det förklaras emellertid av att botten utgjordes till hälften av grus mellan 8-9 m djup, en bottentyp som är svår för växter att växa i/på. Lokal X50 var också den enda lokalen i Sandarnesfjärden som var djupare än 9 m. På både lokal X12 och X50 var de fleråriga 12

13 makroalgerna den dominerande växtligheten på transekternas djupare delar (Figur 4). På de grundare delarna, speciellt mellan 0 2 m djup dominerades bottnarna istället av fintrådiga, ettåriga arter. Bild 5. Tång (Fucus) växandes på block på lokalen TU2. Skillnaden mellan de två lokalerna X12 och X50 var att den senare lokalen hade betydligt högre vegetationstäckning. Det gällde både fleråriga och ettåriga makroalger och i samtliga djupintervall större än 2 m (Figur 4). Lokalen X50, vilken är den lokal som ligger längst ut i skärgården av de tre lokalerna i Sandarnesfjärden, hade också fler algarter, både ettåriga och fleråriga, än X12. Den fleråriga algvegetationen på lokalen X12 bestod endast av ishavstofs (Battersia arctica) medan sju fleråriga algarter noterades på lokal X50, varav fem växte ner till lokalens maxdjup (9,3 m). Här täckte de fleråriga algerna ishavstofs (Battersia arctica) och fjäderslick (Polysiphonia fucoides) vardera 25 % av botten. Dessutom förekom de fleråriga algerna kräkel (Furcellaria lumbricalis), bergborsting (Cladophora rupestris) och kilrödblad/blåtonat rödblad (Coccotylus/Phyllophora). 13

14 Täckningsgrad, % (medel ± SE) m 0-1 m 0-1 m 1-2 m 1-2 m 1-2 m 2-3 m 2-3 m 2-3 m 3-4 m 4-5 m 5-6 m Ettåriga makroalger 3-4 m Fleråriga makroalger Kärlväxter 4-5 m 5-6 m 3-4 m 4-5 m 5-6 m 6-7 m 6-7 m 6-7 m 7-8 m 7-8 m 7-8 m 8-9 m 8-9 m 8-9 m 9-10 m X m X m X50 Figur 4. Yttäckning av vegetationsgrupperna ettåriga alger, fleråriga alger och kärlväxter på transekterna i Sandarnesfjärden (X12, X50 och X51). Figuren visar medeltäckningsgrad beräknad per 1-meters djupintervall. Lokalen X50 var den enda lokalen i Sandarnesfjärden där tång (Fucus) växte. På lokalen växte både smaltång (Fucus radicans) och blåstång (Fucus vesiculosus). Tång noterades ner till 8,1 m och var bältesbildande (>25 % yttäckning) från 5,4 m djup. På lokalen X51, vilken är den innersta lokalen av de tre lokalerna i Sandarnesfjärden, noterades vegetation som djupast på 4,4 m och vegetationen var bältesbildande (>25 % yttäckning) först vid 2,5 m djup. Endast enstaka individer av en flerårig alg (ishavstofs) observerades på transekten som annars dominerades av fintrådiga, ettåriga arter (Figur 4). På lokalerna X51 och X12 förekom också glesa kärlväxtsamhällen från 3,1 m respektive 2,1 m djup (Figur 4). Lokalen X51 var den enda lokalen i Sandarnesfjärden som hade kransalgsvegetation (Figur 5). De två arterna borststräfse (Chara aspera) och havsrufse (Tolypella nidifica) noterades dock mycket grunt, mellan 0,5 0,9 m djup. På de två inre lokalerna (X51 och X12) täcktes botten, förutom av vegetation, delvis även av de filtrerande djuren havstulpan (Balanus improvisus) och nässeldjur (Hydrozoa) (Figur 5). Näckmossa (Fontinalis) noterades endast på den yttersta lokalen i Sandarnesfjärden (X50), där den förekom med upp till 10 % yttäckning på 1 7 m djup. 14

15 Täckningsgrad (medel ± SE) m 0-1 m 0-1 m 1-2 m 1-2 m 1-2 m 2-3 m 2-3 m 2-3 m 3-4 m 3-4 m 3-4 m 4-5 m 4-5 m 4-5 m 5-6 m 5-6 m 5-6 m 6-7 m Kransalger Mossa 6-7 m 6-7 m 7-8 m Filtrerande djur 7-8 m 7-8 m 8-9 m 8-9 m 8-9 m 9-10 m X m X m X50 Figur 5. Yttäckning av kransalger, mossa och filtrerande djur på transekterna i Sandarnesfjärden (X12, X50 och X51). Figuren visar medeltäckningsgrad beräknad per 1-meters djupintervall. Bild 6. Näckmossa (Fontinalis) bland fintrådiga alger på lokal TU2. 15

16 Vegetationssamhällen i Vallviksfjärden De vegetationsklädda bottnarna på de fyra besökta lokalerna i Vallviksfjärden var mer likartade än lokalerna i Sandarnesfjärden. Det innebär att medelvärden för total vegetationstäckning och täckningen av olika växt- och djurgrupper kan användas för att beskriva området (Figur 6). På samtliga besökta lokaler i Vallviksfjärden förekom vegetation ner till lokalernas maxdjup och täckningen ökade sedan generellt med minskat djup (Figur 6, vänster). Lokalerna TU2, X11 och X52 var 8,8 10,3 m djupa medan lokalen X10-02 var betydligt mer långgrund och nådde endast 2,9 m djup. På vattenförekomstens djupare bottnar (endast representerade av lokalerna TU2, X11 och X52) dominerades vegetationen av fleråriga makroalger (Figur 6). Den lokal med flest antal arter och flest antal fleråriga makroalger var TU2. På denna lokal, som ligger längst ut i skärgården, växte rikligt av de fleråriga algerna ishavstofs (Battersia arctica) och fjäderslick (Polysiphonia fucoides) redan vid transektens maxdjup på 8,8 m. Här växte även kräkel (Furcellaria lumbricalis) och smaltång (Fucus radicans). Något grundare, från 6,9 respektive 5,8 m djup noterades de djupaste individerna av de fleråriga algerna blåstång (Fucus vesiculosus) och rödris (Rhodomela confervoides). Tång (Fucus) var på lokalen TU2 bältesbildande (>25 % yttäckning) från 7,3 m djup. I vattenförekomsten Vallviksfjärden noterades tång endast på lokalerna TU2 och X På den grunda X10-02 förekom smaltång (Fucus radicans) sparsamt (5 % yttäckning) från lokalens maxdjup (2,9 m). Mängden fleråriga alger, den höga vegetationstäckningen på lokalernas maxdjup och frodiga tångsamhällen gör att lokalerna TU2 i Vallviksfjärden och X50 i Sandarnesfjärden liknar varandra. Det är också dessa två lokaler som ligger längst ut i skärgården i respektive vattenförekomst. På de två lokalerna X52 och X11 var ishavstofs (Battersia arctica) den vanligaste fleråriga algen, främst på de djupare bottnarna, men även på dessa lokaler förekom fjäderslick (Polysiphonia fucoides) med upp till 25 % yttäckning. På lokalen X52 noterades även enstaka rödris (Rhodomela confervoides). Ettåriga makroalger förekom från djupintervallet 8 9 m och dominerade bottnarna grundare än 3 m djup (Figur 6). De vanligaste ettåriga algerna på samtliga lokaler var molnslick/trådslick (Ectocarpus/Pylaiella) och grönslick (Cladophora glomerata) varav den senare främst täckte botten närmast ytan. Totalt noterades åtta ettåriga algtaxa i Vallviksfjärden och flest arter noterades på lokalen TU2. Förutom de vanligaste ettåriga arterna, molnslick/trådslick och grönslick, var även tarmalger (Ulva) och smalskägg/krulltrassel (Dictyosiphon/Stictyosiphon) vanliga. Dessutom noterades ullsläke (Ceramium tenuicorne), violettslick (Polysiphonia fibrillosa), sudare (Chorda filum) och tångludd (Elachista fucicola). 16

17 Täckningsgrad, % (medel ± SE) Täckningsgrad, % (medel ± SE) Täckningsgrad (medel ± SE) m m m m m m m m m 0-1 m 1-2 m 2-3 m 3-4 m 4-5 m 5-6 m 6-7 m 7-8 m 8-9 m Kransalger Mossa Filtrerande djur Total vegetationstäckning 9-10 m m 9-10 m Ettåriga makroalger Fleråriga makroalger m Kärlväxter Figur 6. Total vegetationstäckning (vänster) och dominerande grupper av vegetation och fastsittande djur (mitten och höger) på transekterna i Vallviksfjärden (TU2, X10-02, X11 och X52). Figuren visar medeltäckningsgrad beräknad per 1-meters djupintervall. Figuren visar medel +/- SE för de fyra transekterna i Vallviksfjärden. Djuputbredning På de tre lokalerna i Sandarnesfjärden noterades vegetation som djupast vid 4,4 9,3 m djup (Figur 7). De djupaste noteringarna var på lokalerna X12 och X50 där vegetation växte redan vid transekternas maxdjup. På lokalen X12 var den djupast växande arten den fleråriga brunalgen ishavstofs (Battersia arctica). Täckningen av denna makroalg ökade och medförde att vegetationen var bältesbildande (>25 % yttäckning) vid 7,4 m djup (Figur 7). 17

18 Maximal djuputbredning (m) Sandarnesfjärden Vallviksfjärden 0 X51 X12 X50 X11 X52 X10-02 TU Vegetation (> 1%) Vegetation (> 25%) Fucus (> 1%) Fucus (> 25%) Maxdjup transekt Figur 7. Maxdjupet för vegetation (>1% yttäckning), för bältesbildande vegetation (>25% yttäckning) och maxdjupet för tång (Fucus) samt bältesbildande tång på tre transekter i Sandarnefjärden och tre transekter i Vallviksfjärden. Figuren visar även transekternas maxdjup. Ishavstofs växte på transektens maxdjup även på X50, men här tillsammans med fjäderslick (Polysiphonia fucoides) och enstaka kräkel (Furcellaria lumbricalis), kilrödblad/blåtonat rödblad (Coccotylus/Phyllophora) och ullsläke (Ceramium tenuicorne). Den rikliga förekomsten av dessa rödalger på lokalen X50 medförde att även bältesbildande vegetation noterades på transektens maxdjup (Figur 7). På lokalen X50 växte tång (Fucus radicans/vesiculosus) från 8,1 m djup och var bältesbildande (>25 % yttäckning) vid 5,4 m djup (Figur 7). På lokalen X51, som är den lokal som är belägen längst in Sandarnesfjärden, noterades enstaka ishavstofs först vid 4,4 m djup, trots att lämpligt bottensubstrat fanns djupare. Bältesbildande vegetation (>25 % yttäckning), dominerad av ettåriga, fintrådiga alger, noterades först vid 2,5 m djup (Figur 7). På samtliga lokaler i Vallviksfjärden växte bältesbildande vegetation (>25 % yttäckning) på transekternas maxdjup (Figur 7). På lokalen TU2 noterades även smaltång (Fucus radicans) redan vid transektens största djup (8,8 m). Tång (Fucus radicans/vesiculosus) täckte stora delar av transekten och var bältesbildande (>25 % yttäckning) från 7,3 m djup. 18

19 Maximal djuputbredning (m) Bild 7: Hårsärv (Zannichellia palustris) bland fintrådiga alger på ca 3 m djup på lokalen TU2. Jämförelser med tidigare år X Vegetation (> 1%) Vegetation (> 25%) Maxdjup transekt Figur 8. Maxdjupet för vegetation (>1% yttäckning) och för bältesbildande vegetation (>25% yttäckning) på lokalen X12 (Sandarnesfjärden). Figuren visar djupen för de sex inventerade åren 2002, 2004, 2006, 2008, 2010 och Figuren visar även transekternas maxdjup. Lokalen X12 (Långhörningen i Sandarnesfjärden) har tidigare besökts vid fem tillfällen med start år 2002 (Hansson 2011, Hansson, MarTrans-databas). Vid de två senaste besöken, år 2010 och 2012 har vegetation noterats vid maxdjupet för transekten och vegetationsbälten (>25 % yttäckning) har funnits från 7,3 respektive 7,4 m djup (Figur 8). År 2008, vilket också var likt de senare åren, noterades både maxdjup för vegetation och vegetationsbälten vid 8,2 m djup. År 2006 noterades däremot växtligheten på 19

20 Maximal djuputbredning (m) transekten grundare än senare år. Detta år växte de djupaste plantorna först vid 7 m och vegetationen var bältesbildande vid 5,8 m djup. De två tidigaste åren, 2002 och 2004, noterades vegetation på 2 m djup (Hansson, MarTrans-databas). Denna stora skillnad skulle kunna bero på att lokalen inte ligger på exakt samma ställe som senare år eller att dessa två inventeringar har haft ett annat syfte, exempelvis att främst undersöka utbredningen av tång. Lokalen X51 (Prästholmen i Sandarnesfjärden) har även besökts år 2010 (Hansson 2011, då benämnd Sh3). År 2010 var maxdjupet för vegetation och vegetationsbälten (>25 % yttäckning) 3,5 m djup (Figur 9). Då liksom år 2012 bestod vegetationen främst av ettåriga, fintrådiga alger. År 2012 noterades enstaka individer av den fleråriga brunalgen ishavstofs (Battersia arctica) på 4,4 m djup och vegetationsbälten från 2,5 m djup (Figur 9). X51 (Sh3) TU Vegetation (> 1%) Vegetation (> 25%) Fucus (> 1%) Fucus (> 25%) Maxdjup transekt Figur 9. Maxdjupet för vegetation (>1% yttäckning) och för bältesbildande vegetation (>25% yttäckning) på lokalerna X51 (Sandarnesfjärden) och TU2 (Vallviksfjärden). För lokalen TU2 visas även maxdjupet för tång (Fucus) samt bältesbildande tång. Lokalen X51 (även tidigare benämnd Sh3) har besökts år 2010 och Lokalen TU2 har besökts år 2005 och Figuren visar även transekternas maxdjup. Lokalen TU2 (Tupparna i Vallviksfjärden) har tidigare besökts år 2005 (Hansson, MarTrans-databas). Vid både besöket år 2005 och 2012 noterades både den djupaste vegetationen och vegetationsbälten (>25 % yttäckning) vid transekternas maxdjup (Figur 9). Den höga täckningen av främst fleråriga makroalger på maxdjupet för transekterna tyder på att de växer djupare i området. År 2005 noterades tång (Fucus) vid 9 m djup medan denna fleråriga brunalg noterades redan vid transektens maxdjup (8,8 m) år Tångbältets (>25 % yttäckning) djuputbredning har ökat sedan År 2005 noterades tångbälten från 4,5 m djup. Detta djup har sedan dess ökat till 7,3 m (Figur 9). 20

21 Maximal djuputbredning (m) X Vegetation (> 1%) Vegetation (> 25%) Maxdjup transekt Figur 10. Maxdjupet för vegetation (>1% yttäckning) och för bältesbildande vegetation (>25% yttäckning) på lokalen X11 (Vallviksfjärden). Figuren visar djupen för de fem inventerade åren 2004, 2006, 2008, 2010 och Figuren visar även transekternas maxdjup. Lokalen X11 (Midsommar i Vallviksfjärden) har tidigare besökts år 2004, 2006, 2008 och 2010 (Hansson 2011, Hansson, MarTrans-databas). Maxdjupet för vegetation har ökat från 9 m djup år 2004 och 2006 till 10,3 m djup år 2012, då vegetation noterades redan vid transektens maxdjup (Figur 10). Undantaget från denna trend är år 2010 då vegetationen endast noterades ned till 5,8 m djup. År 2010 täcktes botten av fintrådiga, ettåriga algarter tillsammans med den fleråriga rödalgen fjäderslick (Polysiphonia fucoides) ner till vegetationens maxdjup på 5,8 m (Hansson 2011). Även år 2012 var dessa algsamhällen vanliga ner till ca 5 m djup. Skillnaden mellan dessa två år är att den fleråriga brunalgen ishavstofs (Battersia arctica) år 2012 även täckte % av botten mellan 3,6 10,3 m djup, vilket var transektens maxdjup. Mellan år 2004 och 2006 minskade djupet för bältesbildande vegetation (>25 % yttäckning) från 9 m till 2,7 m djup (Figur 10). Därefter har djupet för vegetationsbälten ökat och var år 2012 nere på 10,3 m djup. År 2004 täcktes de djupare bottnarna av bältesbildande ishavstofs. Täckningen av denna fleråriga brunalg var lägre på de djupare bottnarna år 2006 och har sedan återigen ökat. År 2012 täckte ishavstofs 25 % av botten vid transektens maxdjup på 10,3 m. Ekologisk status Vattenförekomst Sandarnesfjärden Sandarnesfjärdens ekologiska status var svår att bedöma baserat på vegetationen på lokalerna eftersom det var stora skillnader mellan lokalerna (Figur 11). I vattenförekomsten inventerades tre transekter (X12, X50 och X51) som var lokaliserade i en gradient från inre delen av fjärden. De tre transekterna har klassats som skyddade till moderat vågexponerade och hade liknande salthalt (4,1 4,4 ) (Bilaga 1). 21

22 De vegetationsklädda bottnarna skiljde sig mycket mellan de tre inventerade lokalerna. Lokalen X51, som ligger längst in i Sandarnesfjärden bedömdes till otillfredsställande status medan lokalen X12 bedömdes till måttlig status. Lokalen X50, som är den lokal som ligger längst ut i skärgården och som också har högst vågexponering, bedömdes till hög status. På lokalen X51 noterades enstaka ishavstofs först på 4,4 m djup trots spridda hårdbottnar ned till 7,5 m djup. Enstaka brun- och grönalger samt kärlväxten höstlånke tillkom vid 3,1 m djup. Bältesbildande vegetation noterades först vid 2,5 m djup och utgjordes främst av ettåriga arter, varav molnslick/trådslick och grönslick var de dominerade. På lokalen X12 noterades ishavstofs på transektens maxdjup (8,6 m), men blev bältesbildande först på 7,4 m djup trots att hårdbottnar dominerade från 8,6 m djup. Därefter hade ishavstofs relativt hög yttäckning upp till ca 5 m djup. Grundare bottnar dominerades sedan av ettåriga alger. Inga rödalger (utom skorpalgen havsstenhinna - Hildenbrandia rubra) och ingen tång noterades på lokalen. Enstaka kärlväxter växte på sandfläckar från 2,1 m djup trots att lämpligt substrat även fanns djupare. På lokalen X50 förekom bältesbildande (>25 % yttäckning) fjäderslick och ishavstofs samt spridda kräkel (5 %) på transektens maxdjup (9,3 m), vilket indikerar att de växer djupare i området. Vid transektens maxdjup förekom dessutom enstaka kilrödblad/blåtonat rödblad och ullsläke. Fjäderslick dominerade upp till 5 6 m djup där fintrådiga brunalger tillkom. Tång hade 5 % yttäckning från 7,8 m djup och var bältesbildande vid 5,4 m djup (25 % yttäckning). Djuputbredningen av fem referensarter indikerade god hög status, och då växte fyra av dem på transektens maxdjup. Bild 8: Nässeldjur och fintrådiga alger på de djupare delarna av lokal X52. 22

23 Vattenförekomst Vallviksfjärden I vattenförekomsten inventerades fyra transekter (TU2, X10-02, X11 och X52). Lokalen X11 är klassad som skyddad medan de tre övriga är klassade som måttligt vågexponerade. Vattenförekomstens sammanvägda ekologiska status bedöms som god baserat på vegetationen på dessa fyra transekter (Figur 11). På tre av lokalerna växte bältesbildande (>25 % yttäckning) flerårig vegetation på transekternas maxdjup. Undantaget är lokalen X10-02, vilken dock är mycket grund och därför svårbedömd. På samtliga av de tre djupare lokalerna var det främst ishavstofs (Battersia arctica) som täckte botten vid maxdjupen, men även den fleråriga rödalgen fjäderslick (Polysiphonia fucoides) täckte stora delar av de djupare bottnarna. Den höga täckningen på lokalernas maxdjup indikerar att fleråriga alger växer djupare i området. På dessa transekter täckte fleråriga alger en stor del av botten utmed stora delar av transekterna men minskade närmast ytan där istället fintrådiga, ettåriga algarter dominerade. Dominans av ettåriga arter närmast ytan förklaras troligtvis av att dessa bottnar påverkas/skrapas av is på vintrarna. På lokalen TU2 växte tång (Fucus) från 8,8 m djup och var bältesbildande (>25 % yttäckning) från 7,3 m djup. På lokalerna X11 och X52 noterades ingen tång vilket delvis kan bero på sötvattenspåverkan (vid inventeringstillfället uppmättes endast 1,6 salinitet i ytvattnet på lokal X52). Figur 11. Bedömd status på de besökta lokalerna. Statusen klassas i en fem-gradig skala: hög, god, måttlig, otillfredsställande eller dålig status. 23

24 Slutsats Vid jämförelser mellan år fanns ingen generell trend till ökad eller minskad djuputbredning av vegetation på de lokaler som tidigare besökts. På flera av lokalerna fanns vegetation ner till transekternas maximala djup vilket försvårar jämförelser av djuputbredning eftersom det faktiska maxdjupet för vegetation inte kan fastställas. Vattenförekomsten Vallviksfjärden sammanvägda ekologiska status bedöms som god baserat på vegetationen på dessa fyra transekter. På tre av lokalerna växte bältesbildande flerårig vegetation på transekternas maxdjup. På samtliga av de tre djupare lokalerna var det främst ishavstofs som täckte botten vid maxdjupen, men även den fleråriga rödalgen fjäderslick täckte stora delar av de djupare bottnarna. Den höga täckningen på lokalernas maxdjup indikerar att fleråriga alger växer djupare i området. På dessa transekter täckte fleråriga alger en stor del av botten utmed stora delar av transekterna men minskade närmast ytan då istället fintrådiga, ettåriga algarter dominerade. På lokalen TU2 växte tång (Fucus) från 8,8 m djup och var bältesbildande (>25 % yttäckning) från 7,3 m djup. Sandarnesfjärdens ekologiska status var svår att bedöma baserat på vegetationen på lokalerna då stora skillnader fanns mellan lokalerna. I vattenförekomsten inventerades tre transekter (X12, X50 och X51) som var lokaliserade i en gradient från inre delen av fjärden. De vegetationsklädda bottnarna skiljde sig mycket mellan de tre inventerade lokalerna. Lokalerna X51, som ligger längst in i Sandarnesfjärden bedömdes till otillfredsställande status, lokalen X12 bedömdes till måttlig status medan lokalen X50, som är den lokal som ligger längst ut i skärgården och som också har högst vågexponering, bedömdes till hög status. 24

25 Referenser Blomqvist, M. (2009) Metod för mätkampanjen Naturvårdsverket, rapport, version Hansson, P. (2011) Vegetationsklädda bottnar i Gävleborgs läns kustvatten Trendövervakning Länsstyrelsen Gävleborg. Rapport 2011:15. Johansson, G. (2009) Manual för artbestämning och artdatabehandling vid inventering av undervattensvegetation i Östersjön. Hydrophyta ekologikonsult, version 1.0. Kautsky, H. (1988) Factors structuring phytobenthic communities in the Baltic Sea. Doktorsavhandling. Zoologiska institutionen, Stockholms universitet. ISBN Kautsky, H., van der Maarel, E (1990) Multivariate approaches to the variation in benthic communities and environmental vectors in the Baltic Sea. Marine Ecology Progress Series 60: Naturvårdsverket (2004) Naturvårdsverkets handledning för miljöövervakning, programområde kust och hav. Vegetationsklädda bottnar, ostkust. Version rsokn_typ/hav/vegbotos.pdf [Accessed ] Naturvårdsverket (2006) Sammanställning och analys av kustnära undervattensmiljö - SAKU. Naturvårdsverket. Rapport 5591 juni 2006 Naturvårdsverket (2007) Bedömningsgrunder för kustvatten och vatten i övergångszon. Handbok 2007:4, MarTrans-data från undersökningarna: Trendövervakning vegetationsklädda bottnar Gävleborg (2002), Trendövervakning vegetationsklädda bottnar Gävleborg (2004), Hårdbotteninventering Gävleborg 2005 (2005), Trendövervakning vegetationsklädda bottnar Gävleborg (2006), Hårdbotteninventering Gävleborg 2006 (2006), Trendövervakning vegetationsklädda bottnar Gävleborg (2008), Trendövervakning vegetationsklädda bottnar Gävleborg (2010), Verifiering av status i vattenområdena Hudiksvallsfjärden, Midsommarfjärden och Söderhamnsfjärden (2010), Peter Hansson

26 Bilagor Bilaga 1: Transektuppgifter Bilaga 2: Artlista Bilaga 3: Lokalbeskrivningar Bilaga 4: Vägledande stöd för kvalitativ statusbedömning Bilaga 5: Primärdata dyktransekter 26

27 Bilaga 1. Transektuppgifter Tabell 1. Transekternas riktningar, längder och maxdjup (justerade till normalvattenstånd) samt vem som har gjort skattningarna. I tabellen är även transektens bredd samt uppmätt siktdjup, temperatur och salinitet vid inventeringstillfället. Inventeringsdatum visas också. Kortnamn Datum Kompass Längd Djup Bredd Siktdjup Salt Temp Inventerare o dd-mmm-åå (m) (m) (m) (m) TU2 14-aug ,8 6 4,6 3,81 17,3 Susanne Qvarfordt X aug ,7 3 2,2 1,59 19,7 Anders Wallin X11 14-aug ,3 6 3,6 2,47 16,8 Susanne Qvarfordt X52 16-aug ,1 6 2,7 1,57 19,3 Susanne Qvarfordt X12 14-aug ,6 6 4,3 4,26 16,4 Susanne Qvarfordt X50 14-aug ,3 6 5,7 4,35 16,9 Susanne Qvarfordt X51 14-aug ,0 6 3,8 4,16 16,8 Susanne Qvarfordt o C 27

28 Bilaga 2. Artlista Tabell 1. Latinska och svenska namn på taxa som observerats år Förkortningen CF betyder att artbestämningen är osäker men att det troligtvis är den arten. Latinskt namn Svenskt namn Kommentar Cyanobakterier Spirulina Rivularia atra Rödalger Aglaothamnion roseum Rosendun Ceramium tenuicorne Ullsläke Coccotylus/Phyllophora Kilrödblad/Blåtonat rödblad Svårbestämt artpar: C. truncatus/p. pseudoceranoides Furcellaria lumbricalis Kräkel Hildenbrandia rubra CF Havsstenhinna Skorpalg, skattas ej systematiskt Polysiphonia fibrillosa Violettslick Polysiphonia fucoides Fjäderslick Rhodomela confervoides Rödris Brunalger Battersia arctica Ishavstofs Chorda filum Sudare Dictyosiphon/Stictyosiphon Smalskägg/Krulltrassel Svårbestämt artpar: D. foeniculaceus/s. tortilis Ectocarpus/Pylaiella Molnslick/Trådslick Svårbestämt artpar: E. siliculosus/pylaiella littoralis Elachista fucicola (Epi) Tångludd Fucus Tång Fucus radicans Smaltång Fucus vesiculosus Blåstång Grönalger Cladophora glomerata Grönslick Cladophora rupestris Bergborsting Ulothrix CF Armbandsalger (CF) Ulva Tarmalger Kransalger Chara Sträfsen Chara aspera Borststräfse Chara globularis Skörsträfse Tolypella nidifica Havsrufse Kärlväxter Callitriche hermaphroditica Höstlånke Myriophyllum spicatum Axslinga Potamogeton pectinatus Borstnate Potamogeton perfoliatus Ålnate Zannichellia palustris Hårsärv Mossa Fontinalis Näckmossa Sötvattensvamp Ephydatia fluviatilis Sötvattenssvamp Ryggradslösa djur Balanus improvisus Havstulpan Electra crustulenta Tångbark Hydrozoa Nässeldjur Mytilus edulis Blåmussla Pygospio elegans CF Saduria entomon Skorv 28

29 Tabell 2. Lokaler som respektive taxa noterats på under 2012 samt tidigare inventeringsår. Förkortningen CF betyder att artbestämningen är osäker men att det troligtvis är den arten. Transekt Sh 3 TU2 TU2 X10-02 X11 X11 X11 X11 X11 X11-02 X12 X12 X12 X12 X12 X12 X17-02 X50 X51 X52 År Cyanobakterier Spirulina 1 1 Rivularia atra 1 1 Rödalger Aglaothamnion roseum 1 1 Ceramium tenuicorne Coccotylus/Phyllophora 1 Furcellaria lumbricalis Polysiphonia fibrillosa 1 1 Polysiphonia fucoides Rhodomela confervoides 1 1 Brunalger Battersia arctica Chorda filum Dictyosiphon/Stictyosiphon Ectocarpus/Pylaiella Elachista fucicola 1 Fucus Grönalger Cladophora glomerata Cladophora rupestris 1 1 Ulothrix CF 1 1 Ulva Kransalger Chara Tolypella nidifica Mossa Fontinalis Kärlväxter Callitriche hermaphroditica Myriophyllum Potamogeton pectinatus Potamogeton perfoliatus Zannichellia palustris Sötvattenssvamp Ephydatia fluviatilis Ryggradslösa djur Balanus improvisus Hydrozoa Mytilus edulis

30 Bilaga 3. Lokalbeskrivningar Lokal TU2, Tupparna, lokal 2 Hela den 100 m långa transekten dominerades av block- och stenbotten med spridda inslag av grus och sand. Bältesbildande (>25 % yttäckning) vegetation noterades längst ut på transekten, på 8,8 m djup. I det yttersta avsnittet 8,8 8,2 m djup ( m från stranden) täcktes botten till stor del av de fleråriga algerna fjäderslick (Polysiphonia fucoides) och ishavstofs (Battersia arctica). Dessa algarter täckte vardera 25 % av botten. Dessutom växte här kräkel (Furcellaria lumbricalis) (5 % yttäckning) och enstaka plantor (1 % yttäckning) av smaltång (Fucus radicans). Täckningen av smaltång ökade och redan vid 7,3 m djup täckte den 25 % av botten. Vid 6,9 m djup noterades den djupaste plantan av blåstång och vid 5,8 m djup täckte smaltång och blåstång vardera 25 % av botten. Tången täckte sedan stora delar av botten upp till 0,8 m djup där endast enstaka plantor noterades. På djup större än 5 m dominerade de fleråriga algerna ishavstofs, fjäderslick och tång. Från 8,2 m djup noterades även molnslick/trådslick (Ectocarpus/Pylaiella), först växande epifytiskt (på andra växter) och sedan växande på block och sten. Vid 5,8 m djup täckte denna ettåriga brunalg 25 % av botten och vid detta djup noterades även sudare (Chorda filum) och en enstaka planta av den fleråriga rödalgen rödris (Rhodomela confervoides). Grundare än 5 m djup minskade täckningen av fleråriga algarter, med undantag av tång. Mellan 5 1,4 m djup noterades 13 av totalt 17 algtaxa på transekten. Dessa grundare bottnar dominerades av tång och molnslick/trådslick. Dessutom växte här bl. a. fjäderslick, sudare, smalskägg/krulltrassel (Dictyosiphon/Stictyosiphon), tarmalger (Ulva spp) och enstaka ullsläke (Ceramium tenuicorne), kräkel och violettslick (Polysiphonia fibrillosa). På de grundaste delarna (från 1,4 m djup) täcktes botten främst av ettåriga arter som grönslick (Cladophora glomerata), smalskägg/krulltrassel, molnslick/trådslick, och tarmalger. Den låga täckningen av fleråriga arter och höga täckningen av ettåriga arter närmast ytan beror troligen på ispåverkan som varje vinter kan skrapa bort vegetation från bottnar nära ytan. Lokalen bedöms till hög status. På transekten noterades många arter av alger och kärlväxter. På transektens maxdjup (8,8 m) växte bältesbildande fjäderslick och ishavstofs samt spridda kräkel. Dessa arter förekommer mycket sannolikt djupare. Dessa fleråriga algarter hade hög vegetationstäckning (75 %) från drygt 8 m djup. Tång växte från 8,8 m djup och var bältesbildande (>25 % yttäckning) från 7,3 m djup. På transekten dominerade fleråriga alger. 30

31 Figur 4.1. Lokal TU2. Ov: Blåmussla bland fjäderslick och ishavstofs, ca 8 m djup. Oh: Smaltång på block med fr a fjäderslick och ishavstofs, ca 7 m djup. Nv: Smaltång och blåstång på block med fintrådiga alger, 5-6 m djup. Nh: Hårsärv bland fintrådiga alger, ca 3 m djup. Lokal X10-02, Kultebolandet På den yttersta delen av denna långgrunda transekt, m från transektstart på 2,9 2,7 m djup, bestod botten av block. Botten bestod därefter av en blandning av block och sten, samt små inslag av sand upp till 2,3 m djup, 32 m från transektstart. Mellan m från stranden dominerade sandbotten och därefter ökade mängden block och sten igen. Vid transektstart på 1,1 m djup och ned till 1,6 m djup (4 m från start) täcktes botten helt av block. Vid transektens maximala djup (2,9 m) täcktes botten till 100 % av vegetation. På block och stenar på den yttersta delen av transekten växte främst de ettåriga algerna molnslick/trådslick, ullsläke, smalskägg/krulltrassel och grönslick samt tarmalger. Här växte också spridda plantor av smaltång (Fucus radicans) och 5 10 % yttäckning av näckmossa (Fontinalis). På block och stenar levde även de fastsittande djuren havstulpan (Balanus improvisus) och tångbark (Electra crustulenta) samt sötvattenssvamp (Ephydatia fluviatilis). På den inre, grundare delen av transekten, mellan 1,1 2,3 m djup, 0 15 från transektstart, täcktes block och sten främst av grönslick samt spridda tarmalger. Totalt noterades sju algtaxa och inga kärlväxter på transekten. Sandpartierna, som främst förekom på den grundare halvan av transekten var kala. 31

32 Lokalen bedöms till god status. Lokalen ligger vid fastlandet på en öppen kuststräcka. Salthalten var låg i ytvattnet (1,5 ) men relativt hög någon meter ned (3,7 ). Lokalen var mycket grund (<3 m) och därför svårbedömd. Ettåriga arter dominerade men detta är vanligt på dessa djup som sannolikt påverkas av isen på vintrarna. Endast sparsamt med tång (5 %) förekom mellan 1,7-2,9 m djup på de yttre delarna av transekten, vilket kan vara en effekt av isskrap. Inga kärlväxter noterades trots sandbotten, men det beror sannolikt på vågexponering (och isskrap) eftersom böljeslagsmärken i sanden noterades. Figur 4.2. Lokal X V: Böljeslagsmärken i sanden, 2,3 m djup. H: Block på sandbotten helt täckt av molnslick/brunslick, ca 2,5 m djup. Lokal X52, Ljusnestenarna Transekten var 100 m lång och nådde 10,1 m djup. Utmed hela transekten dominerade blockbotten med inslag av sten, grus och sand. Redan vid transektens start, på 10,1 m djup, täckte ishavstofs 25 %. Från 9,7 7,4 m djup, m från stranden, täckte denna fleråriga brunalg 75 % av botten. Mellan 7,4 2,8 m djup fortsatte ishavstofs att dominera vegetationen med % yttäckning. Mellan 9,7 3,6 m djup täcktes botten även till 5 25 % av fjäderslick. På transektens djupare del noterades också enstaka rödris och rosendun (Aglaothamnion roseum). Från 3,6 m djup började grönslick att förekomma och dominerade sedan transektens grundare bottnar tillsammans med en mindre andel molnslick/trådslick och tarmalger. Näckmossa förekom från 8 m djup och täckte 5 10 % av bottnarna mellan 6,4 1,8 m djup. Totalt noterades åtta makroalgtaxa på transekten. På blocken levde även havstulpaner och nässeldjur samt enstaka blåmusslor. Lokalen bedöms till god status. Lokalen var öppet belägen med kraftig sötvattenspåverkan vilket märktes i en låg ytsalinitet (1,6 ). Ett par meter ner var dock salthalten högre (4,25 ). Bältesbildande ishavstofs på transektens maxdjup (drygt 10 m) visar att den växer djupare i området. Även hög täckning av fjäderslick (10 25 %) noterades från 9,7 m. Ishavstofs dominerade upp till 3,6 m djup då ettåriga alger, främst grönslick, tog vid. Näckmossa växte från 8 m djup och täckte 10 % av botten mellan drygt 6 2,8 m djup. Ingen tång noterades på lokalen vilket kan bero på sötvattenspåverkan. 32

33 Figur 4.3. Lokal X52. Ov: Hög vegetationstäckning av ishavstofs på 10 m djup. Oh: Blockbotten täckt av fr a ishavstofs, 8-9 m djup. Mv: Näckmossa bland ishavstofs och fjäderslick, 4-5 m djup. Mh: Näckmossa bland fintrådiga alger (ishavstofs, grönslick och molnslick/brunslick), ca 3 m djup. Nv & Nh: Frodig vegetation bestående av grönslick, molnslick/brunslick och tarmalger på block, ca 2 m djup. Lokal X11, Midsommar Längst ut på transekten, m från stranden, var mjuk- och sandbottnen kal. Vid transektens maxdjup, 10,3 m, bestod botten även till 25 % av block, som helt täcktes av ishavstofs. Mängden block ökade och även täckningen av den fleråriga brunalgen ishavstofs. Vid 7,2 m, 14 m från stranden täcktes botten till 75 % av ishavstofs. På blocken levde även havstulpaner, nässeldjur (Hydrozoa), sötvattenssvamp och enstaka blåmusslor (Mytilus edulis). Från 7,2 m djup noterades fjäderslick som senare hade sin 33

34 största yttäckning (25 %) mellan 4,9 3,6 m djup. I detta djupintervall växte även den ettåriga rödalgen ullsläke. Från 4,9 m djup noterades de första ettåriga brunalgerna, smalskägg/krulltrassel. Ettåriga brunalger, främst molnslick/trådslick men även smalskägg/krulltrassel och sudare dominerade, tillsammans med grönslick de grundare bottnarna på transekten. Totalt noterades tio makroalgtaxa på transekten. Frånvaron av kärlväxter på transekten kan delvis förklaras av brist på lämpligt substrat. Lokalen bedöms till god status. Lokalen ligger i skyddad mellanskärgård och låg salthalt (2,7 ) uppmättes. Bältesbildande ishavstofs (>25 % yttäckning) växte på transektens maxdjup (10,3 m) vilket visar att den växer djupare i området. Även den röda, fleråriga algen fjäderslick växte från drygt 7 m djup och täckte stora delar av botten. Ingen tång noterades på lokalen men hög yttäckning av ishavstofs förekom upp till ca 3,5 m djup, varpå ettåriga makroalger dominerade. Inga kärlväxter växte på lokalen, åtminstone delvis beroende på brist på lämpliga bottnar. Figur 4.4. Lokal X11. Ov: Hög yttäckning av ishavstofs på block, 8-10 m djup. Oh: Blockundersida med nässeldjur, havstulpaner, sötvattensvamp och tångbark, 7-8 m djup. Nv: Block på ca 7 m djup med hög yttäckning av ishavstofs. Nh: Ytnära block med grönslick och molnslick/brunslick, 0-1 m djup. 34

35 Lokal X12, Långhörningen Denna 50 m långa transekt nådde 8,6 m djup. Den största delen av transekten dominerades av blockbotten med inslag av sten, grus och sand på den grundare delen och mjukbotten på den djupare delen. Enstaka ishavstofs förekom från transektens maxdjup och täckte snart 10 % av botten. Vid 7,4 m djup täcktes botten av bältesbildande (>25 % yttäckning) ishavstofs. Upp till 3 m djup täckte denna fleråriga brunalg % av botten. Förutom ishavstofs noterades inga andra alger eller kärlväxter djupare än 4,3 m djup. Vid 4,3 m respektive 3,9 m djup tillkom de ettåriga algerna smalskägg/krulltrassel och molnslick/trådslick och dessa två makroalgtaxa var dominerande mellan 3 0,8 m djup. Här växte även spridda armbandsalger (Ulothrix) och cyanobakterierna Rivularia atra. Från 0,8 m djup och upp till ytan täcktes botten främst av grönslick. På transektens grundare del, mellan 2,1 m och upp till ytan noterades fyra arter av kärlväxter varav ålnate (Potamogeton perfoliatus) hade högst täckningsgrad (5 %). I övrigt noterades enstaka individer av axslinga (Myriophyllum spicatum), borstnate (Potamogeton pectinatus) och hårsärv (Zannichellia palustris). Figur 4.5. Lokal X12. Blockbotten med ishavstofs, ca 8 m djup. Oh: Nässeldjur på block med ishavstofs, ca 7 m djup. Nv: Block med skorpalgen Hildenbrandia samt Rivularia och spridda fintrådiga alger, 1-2 m djup. Nh: Ytnära block med grönslick och molnslick/brunslick, 0-1 m djup. Utmed stora delar av transekten växte även sötvattenssvamp (Ephydatia fluviatilis) med mellan 1 10 % täckningsgrad. Dessutom noterades de fastsittande djuren havstulpan och nässeldjur. 35

36 Lokalen bedöms till måttlig status. Lokalen ligger i mellanskärgård med relativt hög uppmätt salthalt (4,3 ). Ishavstofs fanns på transektens maxdjup (8,6 m), men blev bältesbildande först på 7,4 m djup trots att hårdbottnar dominerade från 8,6 m djup. Därefter hade ishavstofs relativt hög yttäckning upp till ca 5 m djup. Grundare bottnar dominerades sedan av ettåriga alger. Inga rödalger (utom havsstenhinna - Hildenbrandia rubra) och ingen tång noterades på lokalen. Enstaka kärlväxter växte på sandfläckar från 2,1 m djup även om lämpligt substrat fanns djupare. Lokal X50, Ottergrundet Denna transekt nådde 9,3 m djup 75 m från stranden. Bottensubstratet på lokalen var främst sten, block och grus samt i de djupaste avsnitten även inslag av sand. Redan vid transektens maxdjup täcktes 50 % av botten av vegetation i form av främst fjäderslick och ishavstofs. Här noterades även spridda kräkel och bergborsting (Cladophora rupestris) (5 %) och enstaka kilrödblad/blåtonat rödblad (Coccotylus/Phyllophora) och ullsläke. Fjäderslick täckte % av botten upp till 2,2 m djup och ishavstofs hade ca 10 % yttäckning upp till 5,6 m djup. Totalt noterades 14 makroalgtaxa på transekten. Frånvaron av kärlväxter förklaras främst av bristen på lämpligt substrat. En enstaka tångplanta noterades redan på 8,1 m djup. Denna växte dock på en liten sten vilken kan ha spolats ned från grundare djup. Därefter noterades 5 % täckning av smaltång (Fucus radicans) vid 7,8 m djup och blåstång (Fucus vesiculosus) från 5,6 m djup. Mellan 5,4 4,1 m djup var tången bältesbildande (>25 % yttäckning) och därefter täcktes 10 % av botten av tång upp till 1,1 m djup. Fintrådiga, ettåriga brunalger täckte stora delar av bottnarna mellan 4,1 1,1 m djup, även om de noterats så djupt som 8,1 m djup. De ettåriga brunalgerna var smalskägg/krulltrassel, molnslick/trådslick och sudare varav den förstnämnda var den vanligaste med mellan % yttäckning mellan 6,5 1,1 m djup. I detta djupintervall täcktes även näckmossa 1 10 % av botten. Närmast ytan, ner till 1,1 m djup, täcktes botten främst av grönslick som noterades på maximalt 4,1 m djup. Lokalen bedöms till hög status. Lokalen ligger i ytterskärgård eller yttre mellanskärgård med relativt hög uppmätt salthalt (4,4 ). Bältesbildande (>25 % yttäckning) fjäderslick och ishavstofs samt spridda kräkel (5 %) växte på transekten maxdjup (9,3 m), vilket visar att de växer djupare i området. Vid transektens maxdjup förekom dessutom enstaka kilrödblad/blåtonat rödblad och ullsläke. Fjäderslick dominerade upp till 5 6 m djup där fintrådiga brunalger tillkom. Tång hade 5 % yttäckning från 7,8 m djup och var bältesbildande vid 5,4 m djup (25 % yttäckning). Djuputbredningen av fem referensarter indikerade god hög status, och då växte fyra av dem på transektens maxdjup. 36

37 Figur 4.6. Lokal X50. Ov: Block med täckta av fjäderslick och ishavstofs på stenig botten, 9,3 m djup. Oh: Smaltång bland fjäderslick, 7-8 m djup. Nv: Tångbälte, 4-5 m djup. Nh: Ytnära block med frodig vegetation i form av smalskägg/krulltrassel och molnslick/brunslick, 1-2 m djup. Lokal X51, Prästholmen Denna 22 m långa transekt nådde 8 m djup. Mellan 8 3,1 m djup bestod botten främst av sand- och mjukbotten med spridda block och stenar. Från 3,1 m djup och upp till ytan var det istället blockbotten med spridda inslag av sand. På de djupaste bottnarna levde främst sötvattenssvamp, nässeldjur och havstulpaner på block och stenar. Vegetation noterades som djupast på 4,4 m djup i form av enstaka ishavstofs. Algvegetationen fortsatte sedan att vara mycket sparsam och vid 3,1 m djup växte enstaka smalskägg/krulltrassel och grönslick. Först vid 2,5 m djup blev vegetationen bältesbildande (>25 % yttäckning). Härifrån och upp till ytan dominerades vegetationen på hårdbottnarna av molnslick/trådslick upp till 1,6 m djup, 6 m från stranden, där grönslick tog vid. Även på mjukbotten var vegetationen mycket sparsam. Den djupast växande kärlväxten, höstlånke (Callitriche hermaphroditica), noterades i enstaka exemplar vid 3,1 m djup, varpå den täckte 5 % av botten från 2,5 0,5 m djup. Låga täckningsgrader av kärlväxterna borstnate och hårsärv noterades även på lokalen. Mellan 0,9 0,5 m djup växte kransalgerna borststräfse (Chara aspera) och havsrufse (Tolypella nidifica). Lokalen bedöms till otillfredsställande status. Lokalen ligger i inre mellanskärgård med relativt hög uppmätt salthalt (4,1 ). Enstaka ishavstofs noterades först på 4,4 m djup trots spridda hårdbottnar ned till 7,5 m djup. Enstaka brun- och grönalger samt kärlväxten 37

38 höstlånke tillkom vid 3,1 m djup. Bältesbildande vegetation noterades först vid 2,5 m djup och utgjordes främst av ettåriga arter, varav molnslick/trådslick och grönslick var de dominerade. Kransalger förekom dock i fläckvis täta bestånd. Figur 4.7. Lokal X51. Ov: Kalt, sedimenttäckt block på ca 7 m djup. Oh: Block med sötvattenssvamp och havstulpaner på sandbotten, 4-5 m djup. Nv: Höstlånke bland stenar täckta av molnslick/brunslick, ca 2 m djup. Nh: Grund stenbotten med främst grönslick och enstaka borstnate, 0,5-1 m djup. 38