FORSKNINGSRAPPORTER FRÅN HUSÖ BIOLOGISKA STATION

Transkript

1 FORSKNINGSRAPPORTER FRÅN HUSÖ BIOLOGISKA STATION No 13 (211) Laura Kauppi Kartering av undervattenvegetation i kustområden i NV och SÖ Åland (Mapping of underwater vegetation in coastal areas of NW and SE Åland) Åbo Akademi

2 I publikationsserien Forskningsrapporter från Husö biologiska station rapporteras forskning utförd i anknytning till Husö biologiska station. Serien utgör en fortsättning på serierna Husö biologiska station Meddelanden och Forskningsrapporter till Ålands landskapsstyrelse. Utgivare är Husö biologiska station, Åbo Akademi. Författarna svarar själva för innehållet. Förfrågningar angående serien riktas till stationen under adress: Bergövägen 713, AX-2222 Emkarby; telefon: ; telefax: ; e-post huso@abo.fi. (Även: Åbo Akademi, Miljö- och marinbiologi, BioCity, Artillerigatan 6, 252 Åbo). The series Forskningsrapporter från Husö biologiska station contains scientific results and processed data from research activities of Husö biological station, Biology, Åbo Akademi University. The authors have full responsibility for the contents of each issue. The series is a sequel to the publications Husö biologiska station Meddelanden and Forskningsrapporter till Ålands landskapsstyrelse. Inquiries should be addressed to Husö biological station, Åbo Akademi University. Address: Bergövägen 713, AX-2222 Emkarby, Finland; phone: ; telefax: ; huso@abo.fi (Also Åbo Akademi University, Environmental and Marinebiology, BioCity, Artillerigatan 6, FIN-252 Turku, Finland) Redaktör/Editor: Tony Cederberg ISBN ISSN

3 Forskningsrapporter från Husö biologiska station. No 13 (211): ISSN ISBN Kartering av undervattenvegetation i kustområden i NV och SÖ Åland (Mapping of underwater vegetation in coastal areas of NW and SE Åland) Laura Kauppi Husö biologiska station, Åbo Akademi 2222 Emkarby, Åland, Finland Abstract As assigned by the Provincial Government of Åland Islands, a mapping of underwater vegetation was carried out by using SCUBA in the archipelago of Åland Islands. The mapping was done along two inner outer archipelago gradients in the Northwestern and Southeastern coastal areas. The purpose of the mapping was to follow up possible changes in the macrophyte assemblages since, when the mapping on these sites first was carried out. In this study, two new localities were also visited in the Southeastern archipelago. The macrophyte assemblages were investigated qualitatively and quantitatively along a 5 m long transect. The limits of vertical distribution of the macrophytes were noted along with several environmental parameters that can affect the macrophyte assemblages. A total of 42 species of macroalgae and plants were encountered. The most important factors affecting the composition of the macrophyte assemblages and the number of species was the bottom type and water quality. The sites along the Northwestern gradient had not changed significantly according to the composition of the assemblage or number of species since. The water transparency had decreased since along both gradients except in the inner and middle archipelago zones in the Southeastern coastal area. This could be seen as a decrease in the vertical distribution limits of the macrophytes. The Northwestern gradient was still less affected by anthropogenic disturbance had lower nutrient levels and better water transparency than the Southeastern gradient. Bladderwrack (Fucus vesiculosus) had disappeared from several outer archipelago sites along the Southeastern gradient, which can be seen as a sign of continuing eutrophication in this area.

4 Innehåll 1 Inledning Material och metoder Undersökningsområde Utförande av karteringen Hydrografi och övriga omgivningsparametrar Resultat och diskussion Hydrografi och omgivningsparametrar Karteringsresultat Beskrivningar över karteringslokaler och grafisk presentation av bottenprofil, bottentyp samt arternas täckningsgrad Nordvästra gradienten Djuputbredningsgränser för vegetation NW Innerskärgård (NWA) NW Mellanskärgård (NWB) NW Ytterskärgård (NWC) Sydöstra gradienten Djuptbredningsgränser för vegetation SE Innerskärgård (SEA) SE Mellanskärgård (SEB) SE Ytterskärgård (SEC) Omgivningsparametrar längs de två inner-ytterskärgårdsgradienterna Arternas förekomst, antal och djuputbredning vid karteringslokalerna Konklusioner Tillkännagivanden Litteratur Bilaga 1 Bilaga 2

5 1 1 Inledning På uppdrag av Ålands landskapsregering utfördes sommaren 211 en kartering av vattenlevande makrofyter (alger och kärlväxter) i Ålands sydvästra och sydöstra skärgård (SW och SE Åland). Enligt direktiv 2/6/EG från Europeiska Unionen (EG-kommissionen oktober 2) skall dylika undersökningar utföras för att definiera vattenmiljöns ekologiska status och följa förändringar i vattenmiljön. I denna undersökning besöktes lokaler som karterades sommaren (SCHEININ & SÖDERSTRÖM 25). Syftet var att följa upp förändringar i makrofytsamhällets artsammansättning och förekomst, samt djuputbredning. Syftet var också att besöka ett antal nya lokaler i den östra skärgården på Åland. Karteringen utfördes längs två inner ytterskärgårdsgradienter i två delområden i nordvästra och sydöstra Ålands skärgård. Karteringen gjordes enligt Finlands Miljöcentrals riktlinjer för kartering av makrofyter (BÄCK et al. 2). SCHEININ & SÖDERSTRÖM (25) upptäckte skillnader mellan de två delområden bland annat gällande graden av mänsklig påverkan och trafik vilket sedan speglades i bottentypen och vegetationen. Tidigare undersökningar på nordvästra Åland (HALDIN 1994) har betonat värdet av detta område för uppföljning av makrofytvegetationen och inverkan av eutrofiering på den. Makrofytsamhällenas sammansättning och speciellt makrofyternas djuputbredning påverkas av salinitet, ljusförhållanden och bottenmaterial (SELIG et al. 27, SCHORIES et al. 29). Eutrofiering tenderar att försämra ljusförhållanden, vilket har en direkt inverkan på makrofyternas djuputbredningsgränser. Med pågående eutrofiering följer också förlust av arter och samhällen (SELIG et al. 27). 2 Material och metoder 2.1 Undersökningsområde Undersökningen gjordes vid sammanlagt 28 karteringslokaler längs två inner-ytterskärgårdsgradienter på nordvästra respektive sydöstra Åland (fig. 1, tab. 1). Den nordvästra gradienten började i Bodafjärden och sträckte ut sig till Klobbskär. Den sydöstra gradienten sträckte sig från Ödkarbyviken till Ängholm i Enklinge. Lokalerna valdes enligt SCHEININ & SÖDERSTRÖM (25) och de utgjorde en linje från innerskärgårdens skyddade vikar till exponerade lokaler i ytterskärgården. Två nya lokaler besöktes i Enklinge (Näset och Ängholm, 27 och 28).

6 2 Figur 1. Karta över undersökningsområden i Ålands nordvästra och sydöstra skärgård. Gradienter är indelade i inner-, mellan- och ytterskärgården (NWA = nordvästra innerskärgård, NWB = nordvästra mellanskärgård, NWC = nordvästra ytterskärgård, SEA = sydöstra innerskärgår, SEB = sydöstra mellanskärgård och SEC = sydöstra ytterskärgård). De två nya lokalerna är märkta med bollar och de gamla lokalerna är märkta med stjärnor. Figure 1. A map over the study area in northwestern and southeastern Åland. The two gradients are divided into three archipelago zones: inner, middle and outer archipelago (NWA = northwestern inner archipelago, NWB = northwestern middle archipelago, NWC = northwestern outer archipelago, SEA = southeastern inner archipelago, SEB = southeastern middle archipelago and SEC = southeastern outer archipelago). The two new study sites are marked with balls and the old study sites are marked with stars.

7 3 Tabell 1. Karteringslokalerna med koordinater och riktningen för karteringslinjen. Delområden är A = innerskärgård, B = mellanskärgård och C = ytterskärgård. Table 1. The study sites with coordinates and direction for the transects. In the division of study sites A=inner archipelago, B=middle archibelago and C=outer archipelago. Delområde Lokal Datum Lokalnamn N-koord. E-koord. Riktning ( ) ( ) ( ) Östra Bodafjärden Skälören A Lilla Ivarskär Norra Bergö Snäckö Skarpnåtö B Gomholm (ÅLR) Gölpö Torsholma (ÅLR) Bockskär C Västra Torskklobben Finbo (ÅLR) Klobbskär Östra Ödkarbyvik Ö i Ödkarbyvik A Fastersbyö Sommarö Stornäset Knapgrundet Ranskholm B Östra Lumparn Fjärdskär Småholmarna Segelskär C Höghäran Näset, W Enklinge Seglingeklobben B Ängholm, Enklinge Utförande av karteringen Karteringen utfördes enligt samma metod som i SCHEININ & SÖDERSTRÖM (25), vilken är en modifierad version av Finlands miljöcentrals riktlinjer för kartering av hårdbottenvegetation (BÄCK et al. 2). De gamla lokalerna är markerade med två öglor som står efter varandra i karteringslinjens riktning. Där öglorna inte har kunnat fästas (tre innerskärgårdslokaler) har lokalen fotograferats och beskrivits noga för att den exakta linjen skulle hittas. Kartering utfördes av en eller två dykare och vid karteringen noterades bottensubstratet vid varje meter längs en markerad transektlina samt vegetationens artsammansättning och täckningsgrad i slumpvist utvalda rutor (,5 x,5 m). Transekten delades in i djupintervaller (-1 m, 1-2 m, 2-4 m, osv.). Inom varje djupintervall karterades 1-4 rutor beroende på intervallets längd och vegetationens sammansättning. Rutorna placerades på slumpmässiga avstånd från stranden. Vid kartering av bottensubstratet noterades även förekomst av

8 4 detritus och drivande alger på en skala mellan och 3, där betyder ingen förekomst och 3 betyder riklig förekomst. För att bestämma strandprofilen, mättes djupet vid varje meter längs transektlinan med hjälp av en dykdators djupmätare (1 cm noggrannhet). Växtligheten artbestämdes i fält och täckningsgraden uppskattades visuellt och bestämdes enligt förhållandet till karteringsrutans yta. Ifall artbestämningen var oklar i fält, togs prover med till laboratorium och arterna identifierades sedan under mikroskop. Artbestämningen gjordes enligt TOLSTOY & ÖSTERLUND (23) och MOSSBERG et al. (1992). Start- och slutpunkten för eventuella trådalgs-, blåstångs- och rödalgsbälten noterades. Djuputbredningsgränser för makrofyter noterades ifall detta var möjligt, vid behov även efter transektens slutpunkt. Arter som förekom utanför transekten noterades i fältprotokollet. 2.3 Hydrografi och övriga omgivningsparametrar Vid varje lokal observerades GPS-koordinater, vindstyrka och riktning vid karteringstillfället, molnighet, siktdjup och lufttemperatur. Vid varje lokal, förutom Östra Bodafjärden (max. djup,5 m), mättes också vattentemperatur, salinitet och ph med hjälp av en YSI Professional Plus parametermätare på en meters djup (härefter YSI PP). Hydrografidata för de större delområden har erhållits från Ålands landskapsregerings vattenprovtagningsprogram som har utförts under samma tidsperiod ( ). 3 Resultat och diskussion 3.1 Hydrografi och omgivningsparametrar Lokaldata inklusive koordinater och YSI PP värden framgår ur tab. 2. Nordvästra gradienten presenteras i tabellen först (lokaler 1 13) och sedan sydöstra gradienten (14 28). Hydrografidata som lånats från Ålands landskapsregering presenteras i tab. 3. I tabellen finns en sammanställning av data från utvalda punkter vid respektive inner ytterskärgårdsgradient. Hydrografivärden representerar ett medeltal av tre mätningar gjorda , och på en meters djup. De utvalda punkterna var desamma som, förutom ytterskärgårdspunkten vid den sydöstra gradienten. Punkten Mellanklubb (SCHEININ & SÖDERSTRÖM, 25) ersattes i denna undersökning med Medelsören på grund av att den tidigare punkten inte mera fanns med i provtagningsprogrammet.

9 5 Tabell 2. Omgivningsparametrar med vattenparametrar mätta med YSI PP för varje karteringslokal. Table 2. Environmental parameters with water parameters measured with YSI PP meter for every station. Lokal Datum Lokalnamn N-koord. E-koord. Riktning Temperatur Moln Siktdjup Vattentemp. ph Salinitet ( ) ( ) ( ) ( C) (/8) (m) ( C) (psu) Östra Bodafjärden botten 21,4 8,17 5, Skälören ,1 21,4 8,17 5, Lilla Ivarskär ,5 19,9 8,7 5, Norra Bergö ,25 2,4 7,9 4, Snäckö ,6 18,4 6,85 5, Skarpnåtö ,9 18,5 8,8 5, Gomholm (ÅLR) ,8 16,6 7,78 5, Gölpö ,8 16,8 7,5 5, Torsholma (ÅLR) ,5 17,5 7,85 5, Bockskär ,2 17,7 8,1 5, Västra Torskklobben ,2 17,7 8,1 5, Finbo (ÅLR) ,3 8,24 5, Klobbskär ,3 8,24 5, Östra Ödkarbyvik ,4 6,25 5, Ö i Ödkarbyvik ,4 21,7 7,79 5, Fastersbyö ,6 8,7 5, Sommarö ,9 21,9 7,94 5, Stornäset ,25 21,5 7,69 5, Knapgrundet ,9 21,1 8,12 5, Ranskholm ,2 21,4 7,87 5, Östra Lumparn ,35 2,9 7,8 5, Fjärdskär ,2 2,5 6,36 5, Småholmarna ,5 18,3 8,3 6, Segelskär ,2 18,5 7,86 6, Höghäran ,2 18,5 7,86 6, Näset, W Enklinge ,1 18,5 8,23 6, Seglingeklobben ,2 18 8,28 6, Ängholm, Enklinge ,3 19 8,25 5,5 Tabell 3. Hydrografidata från skärgårdsgradienterna. N-koord. = nordliga latitudinella koordinater, E- koord. = östra longitudinella koordinater, Temp. = temperatur, Sal. = salinitet, Chl-a = klorofyll a halt, Tot-P = totalfosforhalt, Tot-N = totalkvävehalt. Värdena representerar medelvärden av tre mätningar. Table 3. Hydrographical data from the archipelago gradients. N-koord. = Northern latitudinal coordinates, E-koord. = Eastern longitudinal coordinates, Temp. = temperature, Sal. = salinity, Chl-a = chlorophyll a content, Tot-P = total phosphorus content, Tot-N = total nitrogen content. The values represent means of three measurements. Hydrografipunkt Karteringslokaler N-koord. E-koord. Temp. Siktdjup Sal. Chl-a Tot-N Tot-P vid punkten ( ) ( ) ( C) (m) (ppt) (µg/l) (µg/l) (µg/l) Bodafjärden yttre Norra Ivarskärsfjärden Korsnäsfjärden (Syd Snäckö) Gomholm Bockskär Ödkarbyviken Färjsundsbron Lumparn Stora Gottholm Medelsören

10 6 3.2 Karteringsresultat Karteringsresultat presenteras för varje lokal vid respektive gradient från inner- till ytterskärgården. Lokalerna och omgivningsparametrarna samt utbredningsgränserna beskrivs först kort i text och därefter presenteras bottenprofil och typ samt förekomst och täckningsgrad av vegetation grafiskt. Förekomst av de olika arterna på hela undersökningsområdet och arternas djuputbredning framgår ur bilagorna 1 a d och 2 a d Beskrivningar över karteringslokaler och grafisk presentation av bottenprofil, bottentyp samt arternas täckningsgrad De skriftliga beskrivningarna över karteringslokalerna beskriver omgivningsparametrar som inte framgår ur de grafiska presentationerna, t.ex. mängden detritus och drivande alger samt utbredningsgränserna för makrofyter. Därtill betonas eventuella andra omgivningsfaktorer som kan påverka makrofytförekomsten. Bottenprofilen presenteras först grafiskt och under den presenteras bottentypen och dess täckningsgrad i en graf, där färgkoderna motsvarar de olika bottentyperna: mjukt, medelgrovt och grovt substrat (fig. 2). Strandprofilen och grafen över bottentyp har samma skala på x-axeln. Vegetationens täckningsgrad och artsammansättning presenteras i ett stapeldiagram för alla karteringsrutor. Den verkliga täckningsgraden för arter i rutorna där täckningsgraden översteg 1 %, presenteras i en tabell under stapeldiagrammet. mjukt substrat, soft substrate medelgrovt substrat, semi-hard substrate hårt substrat, hard substrate Figur 2. Färgbeskrivning för de olika bottentyperna. Figure 2. Color scheme for the different sediment types. Förkortningar för artnamnen som används i diagrammen framgår ur tabell 4. Förekomst av arter som växer som påväxt beskrivs i text i samband med lokalbeskrivningarna. Rödalgen havsstenhinna (Hildenbrandia rubra) växer ofta som undervegetation på klippa och stenar där den bildar en hinna på underlaget. På grund av detta kan täckningsgrader i rutor där havsstenhinna förekommer ofta överskrida 1 %. I sådana fall har dess täckningsgrad noterats i texten. Ifall den totala täckningsgraden av vegetation förblir under 1 %, har havsstenhinnans täckningsgrad noterats i figuren för makrofyternas förekomst.

11 7 Tabell 4. Förkortningar för artnamnen. F/A = förkortning. Table 4. Abbreviations for species names. F/A = abbreviation. Art/Species Svenskt namn F/A Art/Species Svenskt namn F/A Phanerogama Pheophyta Callitriche hermaphroditica Höstlånke Cahe Chorda filum Sudare Cho Ceratophyllum demersum Hornsärv Cd Dictyosiphon chordarius Gyllenskägg Dic Myriophyllum spicatum Axslinga Ms Dictyosiphon foeniculaceus Smalskägg Dif Najas marina Havsnajas Nm Ectocarpus siliculosus Molnslick Ecto Phragmites australis Vass Pa Elachista fucicola Tångludd Ela Potamogeton filiformis Trådnate Pfil Eudesme virescens Olivslemming Eude Potamogeton pectinatus Borstnate Ppec Fucus vesiculosus Blåstång Fv Potamogeton perfoliatus Ålnate Pylaiella littoralis Trådslick Pili Potamogeton pusillus Spädnate Ppus Pseudolithoderma sp. Brunhudar Pseu Ranunculus baudotii Vitstjälksmöja Rb Stictyosiphon tortilis Krulltrassel Stic Ruppia cirrhosa Skruvnating Rc Sphacelaria arctica Ishavstofs Spha Ruppia maritima Hårnating Rm Rhodophyta Zanichellia palustris Hårsärv Zp Ceramium tenuicorne Ullsläke Cera Zostera marina Bandtång Zm Ahnfeltia plicata Havsris Ahn Chlorophyta Coccotylus/Phyllophora Kilrödblad/Blåtonat rödblad CP Cladophora glomerata Grönslick Clg Furcellaria lumbricalis Kräkel Fur Cladophora fracta Clf Hildenbrandia rubra Havsstenhinna Hild Cladophora rupestris Bergborsting Clr Polysiphonia fibrillosa Violettslick Pofi Enteromorpha intestinalis Tarmalg Ei Polysiphonia fucoides Fjäderslick Pofu Enteromorpha prolifera Spretig tarmalg Eprol Rhodomela confervoides Rödris Rho Enteromorpha procera Fingrenig tarmalg Eproc Aglaothamnion roseum Rosendun Agla Monostroma balticum Östersjösallat Mb Zygnema sp. Tvestjärntråd Zygn Spirogyra sp. Spiralbandsalger Spir Spongomorpha aeruginosa Liten filtkudde Spon Charophyta Chara aspera Borststräfse Ca Chara baltica Grönsträfse Cb Chara canescens Hårsträfse Cc Chara globularis Skörsträfse Cg Chara tomentosa Rödsträfse Ct Tolypella nidifica Havsrufse Tol Nitella sp. Hårnating Nite Nordvästra gradienten Djuputbredningsgränser för vegetation Djuputbredningsgränser för vegetation har kontrollerats både genom dykning i samband med karteringar ifall detta har varit möjligt, och med hjälp av videofilmning. Videodata har erhållits från NANNUT projektet (Suvi Kiviluoto). Videodata har samlats genom att filma havsbotten med en videokamera på ett antal lokaler i sydöstra (Kumlinge) och nordvästra (Eckerö) ytterskärgården från juli till september 211. Djuputbredningsgränser som observerats i samband med karteringar nämns i lokalbeskrivningarna skilt för varje lokal. Djuputbredningsgränserna från videodata gäller området i allmänhet och är genomsnittliga uppskattningar av vegetationens utbredning på flera lokaler. Vid den nordvästra gradienten har vegetationen enligt videodata sin djuputbredningsgräns på 8 14 m djup beroende på bottenmaterialet (mjuk, mellanhård, hård) och exponeringsgrad (skala 1 5). Vegetationen slutade på grundare vatten på mjuka substrat och i lokaler med låg exponeringsgrad medan rödalger kunde växa ända ner till 14 m djup på hårda bottnar och i lokaler med hög exponeringsgrad. Blåstång (Fucus vesiculosus) förekom ner till 7,7 m djup på området med den

12 8 högsta exponeringen, vilket är litet grundare än vad observerades av SCHEININ & SÖDERSTRÖM (25) år (8,5 m) NW Innerskärgård (NWA) 1. Östra Bodafjärden ( ) Lokalen ligger i innersta skärgården och är omgiven av strandängar och betesmark. Transekten började vid en strandäng. Några stenar förekom under de första metrarna av transekten men därefter bestod botten av lera. Djupet låg som mest på 7 cm. Hela viken är täckt med olika kransalger, mest grönsträfse (Chara baltica) och borststräfse (Chara aspera). Detta var den enda lokalen där havsnajas (Najas marina) och rödsträfse (Chara tomentosa), påträffades. Betande boskap påverkar hela området genom att göda stränderna. Fyra nya arter axslinga (Myriophyllum spicatum), havsnajas (Najas marina), rödsträfse (Chara tomentosa) och havsrufse (Tolypella nidifica), varav tre kransalger (havsnajas, rödsträfse och havsrufse), förekom i denna lokal jämfört med år. Bottenprofil och typ framgår ur figur 3a och förekomst av makrofytarter ur figur 3b. 2. Skälören ( ) Lokalen befinner sig på norra sidan av en holme i Bodafjärden. Transekten började vid en klippa på norra udden av Skälören. Klippan fortsatte till 19 m avstånd från stranden och bottentypen övergick sedan till grusblandad lera. Lera och silt gjorde sikten väldigt dålig. De djupaste delarna av transekten låg på 2,7 m djup. Växtligheten, som var sparsam redan, var fortsatt sparsam år 211 och bestod mest av enstaka individer av ålnate (Potamogeton perfoliatus) och hornsärv (Ceratophyllum demersum) på leriga ställen och av grönslick (Cladopohora glomerata) på klippan. Växtligheten slutade helt på 35 m avstånd från stranden på 2,4 m djup, vilket motsvarar ungefär djuputbredningen år. Kransalgerna grönsträfse (Chara baltica) och rödsträfse (Chara tomentosa) påträffades inte år 211. Bottenprofil och typ framgår ur figur 4a och förekomst av makrofytarter ur figur 4b.

13 9 1. Östra Bodafjärden ( ) Djup (m) Figur 3a. Djupgradient och förekomst av olika bottensubstrat längs transekt 1, Östra Bodafjärden. Figure 3a. Depth gradient and coverage of different substrate types for transect 1, Östra Bodafjärden. Figur 3b. Förekomst av olika växt- och algarter längs transekt 1, Östra Bodafjärden. Figure 3b. Coverage of macrophytes for transect 1, Östra Bodafjärden.

14 1 2. Skälören ( ) 1 Djup (m) Figur 4a. Djupgradient och förekomst av olika bottensubstrat längs transekt 2, Skälören. Figure 4a. Depth gradient and coverage of different substrate types for transect 2, Skälören Clg Tol Cd Cd Cd Figur 4b. Förekomst av olika växt- och algarter längs transekt 2, Skälören. Figure 4b. Coverage of macrophytes for transect 2, Skälören.

15 11 3. Lilla Ivarskär ( ) Lokalen befinner sig på sydvästra sidan av Lilla Ivarskär i Ivarskärsfjärden på nordvästra Åland. Holmen är till en stor del ombevuxen av vass och början av transekten ingick också i ett vassbälte. Transekten, som låg som mest på 2,2 meters djup, slutade på en undervattensklippa. Vassen tog slut på 12 meters avstånd från stranden. Från år har vassbältet vuxit litet. Bottentypen bestod huvudsakligen av klippa och block, samt längre ut av sand och lera. Detritusmängderna var små till måttliga längs hela transekten. Bland vass växte borststräfse (Chara aspera), annars dominerades växtligheten av ålnate (Potamogeton perfoliatus). Angående arternas förekomst har inga större förändringar skett i lokalen sedan. Borstnate och ålnate hade litet högre täckningsgrad på sommaren 211 än på sommaren. Utanför transekten nära stranden påträffades även tarmalg (Enteromorpha intestinalis) och vitstjälksmöja (Ranunculus baudotii). Bottenprofil och typ framgår ur figur 5a och förekomst av makrofytarter ur figur 5b. 4. Norra Bergö ( ) Transekten på Norra Bergö började vid en klippa, varefter bottentypen ändrades snabbt till lera. Detritusmängderna var små till måttliga längs hela transekten och drivande alger förekom lite till 2,3 meters djup. Sikten var mycket dålig på grund av den höga grumligheten i vattnet, vilket antagligen förorsakades av den hårda sydostliga vinden (11 m/s) under föregående dag. Också SCHEININ & SÖDERSTRÖM (25) noterade vattnets höga grumlighet. Detta försvårade karteringen under vattnet avsevärt. Växtligheten på lokalen var mycket sparsam och bestod främst av höstlånke (Callitriche hermaphroditica) och olika natearter. Enhetlig vegetation upphörde vid ca 45 meters avstånd från stranden, därefter förekom enstaka exemplar av axslinga (Myriophyllum spicatum), vilket motsvarar observationer gjorda år i samma lokal. Bottenprofil och typ framgår ur figur 6a och förekomst av makrofytarter ur figur 6b. 5. Snäckö ( ) Transekten började på en block/sten strand på sydvästra ändan av ön. Stränderna på ön är nästan helt igenbevuxna av vass (Phragmites australis) men på denna lokal förekom ingen vass i motsats till år då vass förekom i rikliga mängder bland stenarna. Den dominerande bottentypen ändrades snabbt från block till sand, silt och lera, även om block förekom längs hela transekten. Vattnet var mycket grumligt vid karteringstillfället. I början av transekten förekom det rikligt med borststräfse (Chara aspera) och lite grönsträfse (Chara baltica) samt olika natearter (Potamogeton spp.). Därefter fanns det ställvis rikligt med axslinga (Myriophyllum spicatum) och höstlånke (Callitriche hermaphroditica). Efter 35 m avstånd från transektens början förekom det endast enstaka exemplar av axslinga, höstlånke och ålnate (Potamogeton perfoliatus). Bottenprofil och typ framgår ur figur 7a och förekomst av makrofytarter ur figur 7b.

16 12 3. Lilla Ivarskär ( ) Djup (m) Figur 5a. Djupgradient och förekomst av olika bottensubstrat längs transekt 3, Lilla Ivarskär. Figure 5a. Depth gradient and coverage of different substrate types for transect 3, Lilla Ivarskär Ca Clg 2 1 Ppus Ppec Ppec Pfil Pa Pfil Ms Ms Pfil Figur 5b. Förekomst av olika växt- och algarter längs transekt 3, Lilla Ivarskär. Figure 5b. Coverage of macrophytes for transect 3, Lilla Ivarskär.

17 13 4. Norra Bergö ( ) Djup (m) Figur 6a. Djupgradient och förekomst av olika bottensubstrat längs transekt 4, Norra Bergö. Figure 6a. Depth gradient and coverage of different substrate types for transect 4, Norra Bergö Cb Ca Ei Rm Cahe 2 1 Ppus Cahe Ppec Ms Ms Figur 6b. Förekomst av olika växt- och algarter längs transekt 4, Norra Bergö. Figure 6b. Coverage of macrophytes for transect 4, Norra Bergö.

18 14 5. Snäckö ( ) Djup (m) Figur 7a. Djupgradient och förekomst av olika bottensubstrat längs transekt 5, Snäckö. Figure 7a. Depth gradient and coverage of different substrate types for transect 5, Snäckö Ppec Clg Cb Ppus Ca Ca Ms Ca Ms Ms Cd Ei Ppus Clg Cd Clg Cahe Cahe Ppec Ppec Ppec Clg Cahe Ms Ms Cahe Figur 7b. Förekomst av olika växt- och algarter längs transekt 5, Snäckö. Figure 7b. Coverage of macrophytes for transect 5, Snäckö.

19 NW Mellanskärgård (NWB) 6. Skarpnåtö ( ) Transekten började vid en klippa, men bottentypen längs transekten bestod huvudsakligen av sand, silt och lera. Ett hus och en stor brygga har byggts på udden, bryggan ligger ungefär 3 meter från transekten. Vegetation var mycket sparsam på denna lokal: i början var grönslick (Cladophora glomerata) dominerande på block och stenar. Lite blåstång (Fucus vesiculosus) förekom ner till drygt 1 meters djup. Därefter var ålnate (P. perfoliatus) den helt dominerande arten. Vegetation upphörde vid 2 m avstånd från stranden, på 2,9 m djup. Vegetationen i denna lokal var överlag sparsam också år men den enhetliga vegetationen växte djupare år än år 211. År påträffades ännu efter detta djup enstaka exemplar av ishavstofs (Sphacelaria arctica), som inte påträffades här i denna undersökning. Blåstång däremot observerades inte här år. Transekten slutade vid 7,5 meters djup. Utanför transekten förekom även hårsärv (Zannichellia palustris), borststräfse (Chara aspera), ullsläke (Ceramium tenuicorne) samt gyllenskägg (Dictyosiphon chordarius). Detritus förekom litet i början av transekten och drivande alger förekom litet från 1 m avstånd framåt. Hildenbrandia rubra förekom rikligt vid 1 m djup (täckningsgrad 8 %), vilket höjde den verkliga täckningsgraden för all vegetation över 1 % vid detta djup. Bottenprofil och typ framgår ur figur 8a och förekomst av makrofytarter ur figur 8b. 7. Gomholm (ÅLR) ( ) Transekten började vid en klippa, som fortsatte till tre meters djup, varefter det dominerande bottensubstratet var grus. Djupet ökade snabbt vid ungefär 25 3 meters avstånd från stranden. Detritus fanns måttligt till rikligt längs hela transekten och måttliga mängder drivande alger påträffades i början av transekten. Sikten var mycket dålig efter 2 meters avstånd från transektens början på grund av avsaknad av ljus och den höga grumligheten förorsakad av den uppgrumlade silten. Det fanns ett tydligt temperatursprångskikt vid ungefär fem meters djup och temperaturen i djupare vatten var endast 9 C, när den i grundare vatten var C. Transekten slutade vid 1,5 m djup, och var därmed den djupaste transekten i denna undersökning. Transekten hör också till Ålands landskapsregerings (ÅLR) uppföljningspunkter (sammanlagt tre punkter på NW Åland). Ett blåstångsbälte sträckte sig från,7 till 3,7 meters djup. I början dominerade olika trådalger och blåstång (Fucus vesiculosus) och på djupare delar av transekten olika brun- och rödalger. Flera arter växte djupare i denna lokal år än år 211. Kräkel (Furcellaria lumbricalis) var en ny art för denna lokal och förekom på 1,7 m djup. Detta var den enda lokalen där ishavstofs (Sphacelaria arctica) påträffades. Utanför transekten påträffades även tarmalg (Enteromorpha intestinalis) och ålnate (Potamogeton perfoliatus). Havsstenhinnans (Hildenbrandia rubra) täckningsgrad vid 3 m var 2 %, och vid 12 m och 26 m avstånd 8 %. En 2,1 m farled går norr om ön. Bottenprofil och typ framgår ur figur 9a och förekomst av makrofytarter ur figur 9b.

20 16 8. Gölpö ( ) En grund transekt som började vid en klippa, och bottenmaterialet bestod av en blandning av block, sten, grus, sand och silt. Små mängder av detritus och drivande alger påträffades längs hela transekten, som på djupast låg vid 2,2 meters djup (3 meters djup år ). De dominerande arterna i början av transekten var blåstång (Fucus vesiculosus) och olika trådalger, varefter det främst förekom olika fröväxter (Myriophyllum spicatum) i slutet av transekten. Utanför transekten påträffades även borststräfse (Chara aspera), som år observerades i karteringsrutorna. Havsris (Ahnfeltia plicata) förekom år endast i denna lokal men observerades inte år 211. Havsstenhinna (Hildenbrandia rubra) täckte 1 % av botten vid 12 m avstånd. Lokalen hade en rätt hög artmångfald, vilket var kännetecknande för lokalen också. En 2,1 m farled går söder om ön. Bottenprofil och typ framgår ur figur 1a och förekomst av makrofytarter ur figur 1b.

21 17 6. Skarpnåtö ( ) Djup (m) Figur 8a. Djupgradient och förekomst av olika bottensubstrat längs transekt 6, Skarpnåtö. Figure 8a. Depth gradient and coverage of different macrophytes for transect 6, Skarpnåtö. Figure 8b. Förekomst av olika växt- och algarter längs transekt 6, Skarpnåtö. Figure 8b. Coverage of macrophytes for transect 6, Skarpnåtö.

22 18 7. Gomholm (ÅLR) ( ) Djup (m) Figur 9a. Djupgradient och förekomst av olika bottensubstrat längs transekt 7, Gomholm (ÅLR). Figure 9a. Depth gradient and coverage of different substrate types for transect 7, Gomholm (ÅLR) Cera Pofu Fv Hild Pofi Pili Fv Pili Pofu Hild Cera Dif Hild Clg Dic Spon Fv Pili Fv Spon Pofi Cho Dif Ecto Ppec Pili Pili Spha Dif Dif Cho Ms Ppec Cho Spha Fur Figur 9b. Förekomst av olika växt- och algartet längs transekt 7, Gomholm (ÅLR). Figure 9b. Coverage of macrophytes for transect 7, Gomholm (ÅLR).

23 19 8. Gölpö ( ) Djup (m) Figur 1a. Djupgradient och förekomst av olika bottensubstrat längs transekt 8, Gölpö. Figure 1a. Depth gradient and coverage of different substrate types for transect 8, Gölpö. Figur 1b. Förekomst av olika växt- och algarter längs transekt 8, Gölpö. Figure 1b. Coverage of macrophytes for transect 8, Gölpö.

24 NW Ytterskärgård (NWC) 9. Torsholma (ÅLR) ( ) Transekten på Torsholma hör till Ålands landskapsregerings (ÅLR) uppföljningspunkter (sammanlagt tre punkter på NW Åland). Transekten började vid en klippa som tillsammans med block var den dominerande bottentypen till 28 m avstånd från stranden (4,1 m djup). Därefter var bottentypen en blandning av sten, grus, sand och silt. Vegetation förekom rikligt längs hela transekten och artmångfalden var hög. Drivande alger förekom måttligt från 13 m avstånd framåt och detritusmängderna var måttliga till små längs hela transekten bortsett från de första 13 metrarna. Ett trådalgsbälte sträckte sig från stranden till,4 m djup varefter ett blåstångsbälte sträckte sig från,4 till 4,5 m djup. Tångludd (Elachista fucicola) växte på blåstång som påväxt i små mängder. Sikten var god trots en liten algblomning i området. De dominerande arterna i början av transekten var olika trådalger, blåstång (Fucus vesiculosus) och liten filtkudde (Spongomorpha aeruginosa). I slutet av transekten förekom mest olika arter av brun- och rödalger. Havstenhinna (Hildenbrandia rubra) hade en täcknignsgrad på 6 % vid 3 m avstånd, 8 % vid 9 m avstånd, 4 % vid 11 m avstånd och 3 % vid 17 m avstånd från stranden. SCHEININ & SÖDERSTRÖM (25) observerade en tydlig zonering hos vegetationen i denna lokal också. I denna undersökning noterades inget enhetligt rödalgsbälte, även om rödalgerna var de dominerande arterna i slutändan av transekten. Det totala artantalet på Torsholma, 16 arter, var tillsammans med Gölpö, Bockskär och Gomholm (ÅLR) det högsta längs den nordvästra gradienten. Bottenprofil och typ framgår ur figur 11a och förekomst av makrofytarter ur figur 11b. 1. Bockskär ( ) Transekten började vid en klippa som var den dominerande bottentypen till 27 m avstånd från stranden. Därefter var bottentypen en blandning av block, sten och grus. Små mängder detritus påträffades i slutet av transekten, som vid djupast låg på 3,6 m djup. De dominerande arterna var grönslick (Cladophora glomerata) och blåstång (Fucus vesiculosus). Ullsläke (Ceramium tenuicorne) förekom längs hela transekten. I slutet av transekten växte också borstnate (Potamogeton pectinatus). Utanför karteringsrutorna förekom även spädnate (Potamogeton pusillus), hårsärv (Zannichellia palustris), havsrufse (Tolypella nidifica), molnslick (Ectorcarpus siliculosus) samt murkelalg (Leathesia difformis). Ett enhetligt trådalgsbälte sträckte sig från till,9 m djup. Tångludd (Elachista fucicola) växte på blåstång i små mängder. Havstenhinna (Hildenbrandia rubra) hade en täckningsgrad på 1 % vid 8 m avstånd, 5 % vid 13 m, 8 % vid 17 m och 5 % vid 19 m avstånd från stranden. Den höga mångfalden i denna lokal både och 211 kan förklaras med förekomsten av flera typer av bottensubstrat på området från hårdbotten till grus och sand samt med en bra ljustillgång. En 4,3 m farled går väster om ön. Bottenprofil och typ framgår ur figur 12a och förekomst av makrofytarter ur figur 12b.

25 Västra Torskklobben ( ) Transekten började vid en brant klippa. Klippa och block utgjorde bottentypen längs den första halvan av transekten, varefter bottentypen var en blandning mellan block, sten, grus och sand. Detritusmängderna var små längs hela transekten. Drivande alger förekom måttligt till rikligt längs den senare halvan av transekten, från 3,5 m djup framåt. Blåstång (Fucus vesiculosus) bildade ett enhetligt bälte ner till 3,5 m djup, varefter den dominerande arten blev borstnate (Potamogeton pectinatus). År växte ett tätt blåstångsbälte ner till 5 m djup. Täckningsgraden av borstnate har också ökat vid denna lokal. Inom de första metrarna av transekten hade även grönslick (Cladophora glomerata) och ullsläke (Ceramium tenuicorne) en relativt hög täckning. Utanför karteringsrutorna påträffades även borststräfse (Chara aspera), kräkel (Furcellaria lumbricalis), smalskägg (Dictyosiphon foeniculaceus) och spädnate (Potamogeton pusillus). Havstenhinna (Hildenbrandia rubra) hade en täckningsgrad på 8 % vid 4 m avstånd, 7 % vid 8 och 13 m, 6 % vid 17 m, 8 % vid 2 och 26 m och 7 vid 28 m avstånd från stranden. En liten algblomning observerades i vattnet. Bottenprofil och typ framgår ur figur 13a och förekomst av makrofytarter ur figur 13b.

26 22 9. Torsholma (ÅLR) ( ) Djup (m) Figur 11a. Djupgradient och förekomst av olika bottensubstrat längs transekt 9, Torsholma (ÅLR). Figure 11a. Depth gradient and coverage of different substrate types for transect 9, Torsholma (ÅLR). Figur 11b. Förekomst av olika växt- och algarter längs transekt 9, Torsholma (ÅLR). Figure 11b. Coverage of macrophytes for transect 9, Torsholma (ÅLR).

27 23 1. Bockskär ( ) Djup (m) Figur 12a. Djupgradient och förekomst av olika bottensubstrat längs transekt 1, Bockskär. Figure 12a. Depth gradient and coverage of different substrate types for transect 1, Bockskär. Figur 12b. Förekomst av olika växt- och algarter längs transekt 1, Bockskär. Figure 12b. Coverage of macrophytes for transect 1, Bockskär.

28 Västra Torskklobben ( ) Djup (m) Figur 13a. Djupgradient och förekomst av olika bottensubstrat längs transekt 11, Västra Torskklobben. Figure 13a. Depth gradient and coverage of different substrate types for transect 11, Västra Torskklobben Cera Cera Pili Fv Ei Clr Spon Clg Ei Clr Clg Cera Cera Fv Pili Cho Cera Fv Fv Ecto Fv Dic Pili Hild Ecto Pili Rm Fv Pili Ppec Cho Rm Spon Spon Ppec Dic Fv Ppec Cho Ppec Spon Ppec Cho Figur 13b. Förekomst av olika växt- och algarter längs transekt 11, Västra Torskklobben. Figure 13b. Coverage of macrophytes for transect 11, Västra Torskklobben.

29 Finbo (ÅLR) ( ) Transekten började vid en låg klippa, som utgjorde bottenmaterialet längs hela transekten. Som djupast låg transekten vid 4,3 m djup. Makrofyternas djuputbredningsgränser kunde inte noteras eftersom det inte fanns tillräckligt djupa ställen i närheten. Stället ligger vid ett sund där vattnet strömmar relativt kraftigt. En måttlig algblomning och en stor förekomst av öronmaneter (Aurelia aurita) noterades. Små mängder av detritus förekom i slutet av transekten. Olika trådalger och blåstång (Fucus vesiculosus) var de dominderande arterna längs hela transekten. Trådalgsbältet sträckte sig från stranden till 14 meters avstånd från början, varefter blåstång var den dominerande arten men bildade dock inte ett enhetligt bälte i motsats till år även om täckningsgraden ställvis var rätt hög. Blåstången såg välmående ut, tångludd (Elachista fucicola) växte på blåstång i små mängder. Detta motsvarar observationer gjorda av SCHEININ & SÖDERSTRÖM (25). I slutet av transekten förekom också olika rödalger och fina tofsar av bergborsting (Cladophora rupestris). Förekomsten av kräkel (Furcellaria lumbricalis) och Coccotylus/Phyllophora hade minskat litet från år. Havstenhinna (Hildenbrandia rubra) hade en täckningsgrad på 8 % vid 3 m, 9 % vid 14 m och 6 % vid 26 och 42 m avstånd från standen. Två farleder, 4,3 m och 6,1 m, går nordöst om transekten. Bottenprofil och typ framgår ur figur 14a och förekomst av makrofytarter ur figur 14b. 13. Klobbskär ( ) Transekten började vid en block/sten strand och bottentypen längs hela transekten bestod av klippa och block. Maximidjupet på transekten låg vid 2,8 m. Små mängder av detritus förekom under första halvan av transekten. I början av transekten var den dominerande arten grönslick (Cladophora glomerata) och därefter förekom det mest olika trådalger, blåstång (Fucus vesiculosus) och olika rödalger. Blåstången såg mycket välmående ut, tångludd (Elachista fucicola) växte på blåstång i små mängder. Närmast stranden förekom även tarmalg (Enteromorpha intestinalis). Utanför transekten i slutet påträffades även rödblad (Coccotylus/Phyllophora). Trådalgsbältet sträckte sig från stranden till 19 meters avstånd varefter blåstång bildade ett brett bälte som fortsatte efter transektens slutpunkt. Bredden på trådalgsbältet var större 211 än. Havstenhinna (Hildenbrandia rubra) hade en täckningsgrad på 2 % vid 4m, 3 % vid 9 m, 1 % vid 14 m, 8 % vid 24 m, 6 % vid 3 m, 8 % vid 43 m och 9 % vid 5 m avstånd från stranden. Norr om ön går 4,3 m och 6,1 m farleder. Bottenprofil och typ framgår ur figur 15a och förekomst av makrofytarter ur figur 15b.

30 Finbo (ÅLR) ( ) Djup (m) Figur 14a. Djupgradient och förekomst av olika bottensubstrat längs transekt 12, Finbo (ÅLR). Figure 14a. Depth gradient and coverage of different substrate types for transect 12, Finbo (ÅLR) Figur 14b. Förekomst av olika växt- och algarter längs transekt 12, Finbo (ÅLR). Figure 14b. Coverage of macrophytes for transect 12, Finbo (ÅLR).

31 Klobbskär ( ) Djup (m) Figur 15a. Djupgradient och förekomst av olika bottensubstrat längs transekt 13, Klobbskär. Figure 15a. Depth gradient and coverage of different substrate types for transect 13, Klobbskär. Figur 15b. Förekomst av olika växt- och algarter längs transekt 13, Klobbskär. Figure 15b. Coverage of macrophytes for transect 13, Klobbskär.

32 Sydöstra gradienten Djuptbredningsgränser för vegetation Djuputbredningsgränser bestämdes både genom dykning vid karteringarna om möjligt, och med hjälp av videodata från NANNUT projektet (Suvi Kiviluoto). Djuputbredningsgräns för vegetation på mjukbottnar vid den sydöstra gradienten låg enligt videodata vid 5 7 m djup. På mellanhårda och hårda bottnar, beroende på exponeringen (skala 1 5), låg djuputbredningsgränsen vid 7 11 m djup SE Innerskärgård (SEA) 14. Östra Ödkarbyvik ( ) På stränderna runt viken finns mycket bosättning och också betesmark och det finns mycket båttrafik i området. Transekten började vid en stenig strand och bottentypen längs nästan hela transekten bestod av lera. Sikten var mycket dålig. Vegetationen slutade på 37 meters avstånd från stranden vid 2,5 m djup. Maximidjupet för hela transekten låg vid 2,7 m. Ett muddringsarbete pågick på området år vid förra karteringstillfället och har antagligen bidragit till förhållandena i viken. Vid förra karteringstillfället år slutade vegetationen på 2,8 meters djup. I början av transekten förekom rikligt med borststräfse (Chara aspera) och grönsträfse (Chara baltica), vars sista förekomster fanns vid,4 m djup. Därefter var axslinga den dominerande arten. Detritus förekom måttligt längs hela transekten. Rikliga förekomster av drivande alger, bl. a. blåstång fanns på 7 16 m avstånd från stranden. Bottenprofil och typ framgår ur figur 16a och förekomst av makrofytarter ur figur 16b. 15. Ö i Ödkarbyvik ( ) Transekten började vid en brant klippa men bottentypen ändrades snabbt från klippa och block till lera. Vass växte vid stranden och förekom på de första 5 metrarna av transekten. Bredden på vassbältet hade ökat på en meter från. Olika natearter (Potamogeton spp.) förekom tillsammans med höstlånke, axslinga (Myriohyllum spicatum) och kransalger efter början av transekten. Efter ungefär 2 m avstånd från stranden förekom det endast enstaka exemplar av hornsärv (Ceratophyllum demersum). Detta var den enda lokalen där skörsträfse (Chara globularis) påträffades. Sedan år har djuputbredningsgränserna för flera arter minskat i denna lokal även om djuputbredningen för vegetationen i allmänhet har ökat en aning. Den på sommaren dominerande ålnaten hade sin djuputbredningsgräns på 2,1 m sommaren 211 medan den växte på över 4 meters djup. På sommaren var ålnate den enda arten som växte på transekten efter 3 meters avstånd från stranden. I denna undersökning verkar ålnate ha ersatts med hornsärv. Sikten var en aning bättre än i innersta Ödkarbyvik, men fortfarande rätt dålig. Området är relativt mycket trafikerat. En 3,6 m farled går väster om ön. Bottenprofil och typ framgår ur figur 17a och förekomst av makrofytarter ur figur 17b.

33 Östra Ödkarbyvik ( ) Djup (m) Figur 16a. Djupgradient och förekomst av olika bottensubstrat längs transekt 14, Östra Ödkarbyvik. Figure 16a. Depth gradient and coverage of different substrate types for transect 14, Östra Ödkarbyvik Cb Cb Ca Ms Rb Ms Rb Ms 2 1 Ca Ca Clg Ppus Ms Ms Ppec Figur 16b. Förekomst av olika växt- och algarter längs transekt 14, Östra Ödkarbyvik. Figure 16b. Coverage of macrophytes for transect 14, Östra Ödkarbyvik.

34 3 15. Ö i Ödkarbyvik ( ) Djup (m) Figur 17a. Djupgradient och förekomst av olika bottensubstrat längs transekt 15, Ö i Ödkarbyvik. Figure 17a. Depth gradient and coverage of different substrates for transect 15, Ö i Ödkarbyvik Cg Ppus Clg Ppec Ppec Ms Ppus Nite Rb Ca Ppus Cahe Cahe Tol Pa Pa Ppus Ppec Ms Ms Ppus Cd Cd Figur 17b. Förekomst av olika växt- och algarter längs transekt 15, Ö i Ödkarbyvik. Figure 17b. Coverage of macrophytes for transect 15, Ö i Ödkarbyvik.

35 Fastersbyö ( ) Fastersbyö ligger i ett tätt trafikerat område i Färjsundet. Ett sågverk befinner sig mitt emot ön. Ön har blivit nästan igenbevuxen av vass (Phragmites australis). Transekten började vid en blockstrand. Den dominerande bottentypen längs transekten, som djupast låg vid 3,9 m djup, var lera. I motsats till år förekom det inget enhetligt trådalgsbälte i denna lokal i början av transekten. Däremot dominerades vegetationen i början av vass (Phragmites australis) och olika natearter (Potamogeton spp.). I slutet av transekten förekom mest ålnate (Potamogeton perfoliatus). En tät förekomst av axslinga (Myriophyllum spicatum) fanns vid nio meters avstånd från stranden. Efter 3 m avstånd från stranden fanns det endast enstaka förekomster av ålnate och hornsärv (Ceratophyllum demersum). Utanför karteringsrutorna påträffades även borststräfse (Chara aspera). Havstenhinna (Hildenbrandia rubra) hade en täckningsgrad på 5 % vid 1 m avstånd från stranden. Små mängder av detritus och drivande alger observerades längs transekten. Mängden av dessa verkar ha minskat från år och djuputbredningsgränser för många fröväxter har också ökat sedan. En 5,2 m farled går väster om ön. Bottenprofil och typ framgår ur figur 18a och förekomst av makrofytarter ur figur 18b. 17. Sommarö ( ) Stranden vid transekten var nästan igenbevuxen av vass (Phragmites australis). Transekten slutade redan vid 35 m avstånd från stranden på grund av ett fiskenät som låg över transekten. Bottentypen i början av transekten var en blandning av block, sten, grus, sand och silt och övergick sedan till lera. Rikliga till små mängder av detritus och drivande alger observerades längs transekten. Vassbältet sträckte sig från strandlinjen till 16 m avstånd från stranden vilket motsvarar ungefär utbredningen på sommaren. Från bilderna tagna år kan man dock se att vassens täckningsgrad runt ön har ökat. Inom vassbältet påträffades borststräfse (Chara aspera), borstnate (Potamogeton pectinatus), molnslick (Ectocarpus siliculosus) och trådslick (Pylaiella littoralis). Efter vassbältet var borstnate (Potamogeton pectinatus) och ålnate (Potamogeton perfoliatus) de dominerande arterna. Efter 28 m avstånd från stranden förekom det endast enstaka exemplar av hornsärv (Ceratophyllum demersum) och ålnate. Utanför karteringsrutorna påträffades även spädnate (P. pusillus), havsnajas (Najas marina), tarmalg (Enteromorpha intestinalis), grönslick (Cladophora glomerata) och vitsjälksmöja (Ranunculus baudotii). Till skillnad från år observerades ingen blåstång på denna lokal. Havstenhinna (Hildenbrandia rubra) hade en täckningsgrad på 3 % vid 5 m avstånd från stranden. 5,2 m och 4,2 m farleder går väster respektive öster om ön. Bottenprofil och typ framgår ur figur 19a och förekomst av makrofytarter ur figur 19b. 18. Stornäset ( ) Transekten började vid en klippa och bottentypen fortsatte som klippa och block och övergick sedan till grus- och sandblandad lera och lera. Mycket olika arter av trådalger samt blåstång (Fucus vesiculosus) förekom på denna lokal som var relativt exponerad från Lumparn. Borstnate (Potamogeton pectinatus) förekom längs hela transekten tills 42 m avstånd, då vegetationen slutade helt. Vegetationens djuputbredningsgräns hade minskat litet från år. Små mängder av detritus samt måttliga mängder av drivande alger observerades i slutet av transekten. Tångludd (Elachista