Marina naturvärden och bottenförhållanden inom den planerade vindkraftparken vid Marviken

Transkript

1 Marina naturvärden och bottenförhållanden inom den planerade vindkraftparken vid Marviken Jonas Edlund - Litoralis naturvårdskonsult 30 oktober 2014

2 Sammanfattning På uppdrag av ReWind Offshore AB har en rapport om marina naturvärden och bottenförhållanden inom den planerade vindkraftparken vid Marviken sammanställts. Arbetet har utförts av Jonas Edlund, Litoralis naturvårdskonsult, under september och oktober Vinkraftparken benämns Vindpark Marvikens öar och avses bestå av 14 vindkraftverk. Bakom projektet står ett konsortium bestående av den ekonomiska föreningen Kolmårdsvind, ReWind Offshore AB, Hyresbostäder i Norrköping samt HSB Hyresfastigheter AB. Denna rapport ska fungera som underlag i det fortsatta arbetet med vindkraftparken. Rapportens första del är en sammanfattning av resultaten från de undersökningar av undervattensvegetation, bottenfauna och fisk som utförts i och kring den planerade vindkraftparken de senaste 20 åren. Åtta undersökningar har hittats, av vilka flertalet haft fokus på undervattensvegetation. Den andra delen är en inventering av marina naturvärden längs de föreslagna kabelstråken. Fältinventeringen indikerar att bältesbildande bestånd med undervattensvegetation sträcker sig ner till cirka 6 meters djup. Utifrån detta har fyra potentiella marina naturvärdesobjekt pekats ut. Tillsammans med ett naturvärdesobjekt som tidigare pekats ut i området berör kabelsträckningen altså fem marina naturvärden. De värdefullaste objekten finns längs Stenskärs sydväststrand (kommunalt värde) samt längs fastlandsstranden från Marviken söderut till sundet mot Flatö. (regionalt värde). Bedömningen är att utredningen redovisar samtliga marina naturvärdesobjekt som berörs av kablarna. Rapportens sista del beskriver bottenförhållanden längs de 10 kabelsektionerna. Här redovisas uppgifter om bottentyp, djupprofiler, bottenfotografier och relevanta utsnitt av sonarbilder. I materialet finns flera förslag på justeringar av kabeldragningen. Dessutom föreslås en justering av läget för vindkraftverket norr om Granskärshällarna (se sidan 26). Sonarbilderna längs kabelstråken har genomsökts efter vrak. Inga vrakindikationer har hittats. I figur 3 på sidan 12 redovisas en karta över utredningsområdet med kabelstråk och berörda marina naturvärdesobjekt markerade. 1

3 Innehållsförteckning SAMMANFATTNING... 1 INLEDNING... 3 UPPDRAGET... 3 TIDIGARE MARINA NATURINVENTERINGAR I OMRÅDET... 4 UNDERVATTENSVEGETATION I JONSBERGS SKÄRGÅRD ÅTERINVENTERING AV TRANSEKTER I JONSBERGS SKÄRGÅRD MILJÖÖVERVAKNING AV TRANSEKTER I BOSÖFJÄRDEN 2007, -10, GRADIENTSTUDIER I BRÅVIKEN GRADIENTSTUDIER I BRÅVIKEN MARIN BOTTENFAUNA MODELLERING AV ÖSTERGÖTLANDS KUSTVATTEN MARINA NATURVÄRDEN LÄNGS VIKBOLANDSKUSTEN MARINA NATURVÄRDEN LÄNGS FÖRESLAGNA KABELSTRÄCKNINGAR INVENTERINGSMETOD RESULTAT BESKRIVNING AV KABELSEKTIONERNA A. HÅMUDDEN BOSÖSTEN B. BOSÖSTEN ALSKÄR C. ALSKÄR VÄSTRA RAMSHOLMEN D. VÄSTRA RAMSHOLMEN GRUNDET VÄSTER OM STENSKÄRSHÄLLEN E. BOSÖSTEN SÖDRA GRANSKÄR F. SÖDRA GRANSKÄR NORR GRANSKÄRSHÄLLARNA G. NORR GRANSKÄRSHÄLLARNA STENSKÄR H. STENSKÄR STENSKÄRSHÄLLEN I. SIMPVARPEN FLATÖ J. FLATÖ TORRÖ REFERENSER BILAGA A. ARTLISTA BILAGA B. RESULTAT FRÅN DROPVIDEOINVENTERINGEN

4 Inledning I kustområdet kring Marviken planeras en vindkraftpark anläggas. Parken benämn Vindpark Marvikens öar och avses bestå av 14 vindkraftverk. Bakom projektet står ett konsortium bestående av den ekonomiska föreningen Kolmårdsvind, ReWind Offshore AB, Hyresbostäder i Norrköping samt HSB Hyresfastigheter AB. Denna rapport ska fungera som underlag i det fortsatta arbetet med vindkraftparken. Bild 1. Fyren på Bosösten med Marvikens kraftverk i bakgrunden. UPPDRAGET Uppdraget består av dessa delar: Sammanställning av befintligt material rörande undervattenslevande växter- och djur i och i anslutning till projektområdet. Dropvideoinventering av djuputbredningen hos bältesbildande undervattensvegetation för att fastställa hur djupt ner vegetationszonen med bältesbildande större makrofyter sträcker sig i området. Avgränsning av potentiella naturvärdesobjekt som berörs av kabelstråken. Inventering av kabelstråken med sonar, positionsloggande ekolod och dropvideo för att kartläggning av djup- och bottenförhållanden. Sonarinventering av kabelstråken för att upptäcka indikationer på vrak. 3

5 Tidigare marina naturinventeringar i området Följande material är en sammanfattning av resultaten från de undersökningar av undervattensvegetation, bottenfauna och fisk som utförts i området de senaste 20 åren. UNDERVATTENSVEGETATION I JONSBERGS SKÄRGÅRD Jonsbergsinventeringen utfördes av Norrköpings kommun och omfattade de grunda vegetationsklädda bottnarna i skärgårdsområdet mellan Lönö och Arkösund (Edlund & Siljeholm 2002). Undersökningen omfattade grundområden med hård- och mjukbotten samt större sammanhängande grundområden med blandade bottentyper. Dessutom studerades storskaliga mönster i områdets vattenkvalitet under perioden 1998 till Områdets hårdbottnar undersöktes med en översiktlig dykinventeringsmetod. Ingen av transekterna låg inom undersökningsområdet, men fem i områdets närhet. Transekternas namn och läge, blåstångsbältets utbredning samt den djupast observerade blåstångsplantan framgår av nedanstående tabell. NAMN OCH LÄGE BÄLTETS UTBREDNING (M) DJUPASTE PLANTAN (M) Stora Anholmen (nr 18), 3,0 km OSO om Marviken 0,3 0,9 2,7 Skeppsskäret (nr 23), 0,3 km N om Marviken 0,4 1,6 2,3 Stora Marö (nr 25), 4,5 km Ö om Marviken 0,7 1,3 4,0 Ljungskär (nr 28), 1,5 km N om Marviken 0,4 1,7 2,4 Röbraskär (nr 29), 4 km NO om Marviken 0,3 1,3 2,8 Inga mjukbottenområden eller större sammanhängande grundområden med blandade bottentyper inventerades i undersökningsområdet eller dess närhet. ÅTERINVENTERING AV TRANSEKTER I JONSBERGS SKÄRGÅRD 2004 Fjorton av transekterna som inventerades i Jonsbergs skärgård 1998 till -99 återbesöktes 2004 (Edlund & Siljeholm 2009). Av dessa låg två i undersökningsområdets närhet. Transekterna inventerades med den nationella metoden för miljöövervakning av undervattensvegetation på grunda bottnar längs ostkusten (Naturvårdsverket 2004 och Kautsky 1999). Uppföljningen visade att blåstången återhämtat sig jämfört med inventeringarna 1998 och hade tångens maxdjup i transekterna ökat med i genomsnitt 0,5 meter. Variationerna var dock relativt stora, vilket bland annat illustreras i de två återbesökta transekterna Stora Anholmen och Stora Marö, där skillnaden mellan åren var +1,8 respektive -0,8 meter. 4

6 Transekternas namn och läge, blåstångsbältets utbredning samt den djupast observerade blåstångsplantan framgår av nedanstående tabell. NAMN OCH LÄGE BÄLTETS UTBREDNING (M) DJUPASTE PLANTAN (M) Stora Anholmen (nr 18), 3,0 km OSO om Marviken 0,1 2,7 4,5 Stora Marö (nr 25), 4,5 km Ö om Marviken 0,3 1,4 3,2 MILJÖÖVERVAKNING AV TRANSEKTER I BOSÖFJÄRDEN 2007, -10, -13 Sedan 2007 inventeras länets grunda vegetationsklädda bottnar i ett regionalt miljöövervakningsprogram samordnat av Länsstyrelsen Östergötland. Programmet omfattar elva stationer, från Bosöfjärden i norr till Kvädöfjärden i söder. Varje station består av tre transekter som tillsammans syftar till att spegla tillståndet hos de vegetationsklädda bottnarna inom respektive vattenförekomst. Fokus ligger på hårdbottenlevande makroalger. Transekterna dykinventeras enligt den nationella metoden för miljöövervakning av undervattensvegetation på grunda bottnar längs ostkusten (Naturvårdsverket 2004 och Kautsky 1999). Syftet med metoden är att på ett systematiskt sätt samla in information om vegetationens utbredning och artsammansättning inom ett begränsat utsnitt av botten, från ytan ner till det djup där vegetationen upphör. I Bosöfjärden inventeras de tre transekterna Hällen väster om Röbraskär (E01), Röbraskär (E02) samt Stora Marö (E03). De har inventerats 2007 (Edlund & Siljeholm 2007), 2010 (Borgiel & Qvarfordt 2010) och 2013 (Edlund & Siljeholm 2014 a). Transekterna ligger omkring en kilometer väster om den föreslagna vindkraftparken. Det korta avståndet och den likartade vattenomsättningen i området innebär att transekterna även speglar hårdbottenförhållandena inom parken. Inventeringsresultaten ligger till grund för klassning av ekologisk status utifrån Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten (Havs- och vattenmyndigheten 2013). Klassningen utgår från sambandet mellan vattnets grumlighet och vattenvegetations djuputbredning där ett klarare vatten innebär att ljus tränger längre ner i vattenmassan och växter därmed kan växa på större djup. Statusen beräknas utifrån djuputbredningen hos ett antal referensarter, vilka i allmänhet är långlivade och relativt långsamväxande. Utbredningen av dessa arter speglar miljön i området under en längre tid. Statusbedömningen är alltså ett sammanvägt mått på hur grumligt eller övergödningspåverkat ett vattenområde är. I Bosöfjärdens transekter är det djuputbredningen hos makroalgerna blåstång, kräkel, rödblad och ishavstofs som avgör den ekologiska statusen. Den stora brunalgen blåstång är en av de viktigare strukturbildande arterna i området och en betydelsefull komponent i många av östgötaskärgårdens marina naturvärdesobjekt. Rödalgen kräkel fyller en liknande funktion i gynnsamma lägen längre ut i ytterskärgården. Rödalgen rödblad och den lilla brunalgen ishavstofs är oftast de djupast växande makrofyterna i östgötaskärgården. 5

7 2013 noterades referensarterna ner till dessa djup: ART E 01 E 02 E 03 Blåstång 3,0 3,8 2,8 Kräkel 6,5 8,2 7,6 Rödblad - 11,3 12,2 Ishavstofs 11,4 12,4 13,4 Den ekologiska statusen har bedömts som hög vid samtliga tre inventeringstillfällen. Trenden är dock nedåtgående och statusen tangerade 2013 gränsen mellan god och hög status. GRADIENTSTUDIER I BRÅVIKEN genomförde Naturvårdsverket en större undersökning där undervattensvegetationen inom 19 områden längs Sveriges kust inventerades (Blomqvist & Qvarfordt 2010). Undersökningen var ett komplement till den nationella miljöövervakningen av vegetationsklädda bottnar och syftade till att studera undervattensvegetationen i påverkade områden och längs närsaltsgradienter. Inventeringen skedde enligt den nationella metoden för miljöövervakning av undervattensvegetation på grunda bottnar längs ostkusten (Naturvårdsverket 2004 och Kautsky 1999). Ett av de områden som undersöktes var Bråviken. Här inventerades 7 transekter. Dessutom kompletterades materialet med 3 transekter från det regionala miljöövervakningsprogrammet. De 10 transekterna bildade en gradient från Esterön i inre Bråviken till de yttersta öarna nordost om Arkö i Bråvikens mynning. Ingen av de undersökta transekterna låg i utredningsområdets omedelbara närhet, men resultatet illustrerar storskaliga mönster hos undervattensvegetationen i Bråviken. Nedan beskrivs delar av resultatet: Undervattensvegetationens djuputbredning ökade utåt i gradienten. I de inre delarna upphörde vegetationen på omkring 4 till 6 meters djup. I de yttersta delarna påträffades makroalger ner till cirka 17 meters djup. Artrikedomen ökade utåt i gradienten. Ökningen utgjordes främst av röd- och brunalger. I de inre transekterna hittades 8 till 9 taxa och i de yttre 14 till 17. Kärlväxter förekom inom hela gradienten, men antalet arter minskade utåt. De marina kärlväxterna ålgrås och nating fanns enbart i de yttre delarna. I de inre delarna bestod makroalgsamhället främst av grönalger och lite brunalger. Utåt i gradienten tillkom rödalger. Dessutom ökade täckningsgraden, framför allt hos brun- och rödalger. Blåstång förekom längs hela gradienten, men endast mycket sparsamt i inre Bråviken. Tätast bestånd fanns på 0,5 till 2,5 meters djup. 6

8 GRADIENTSTUDIER I BRÅVIKEN genomfördes ytterligare en gradientstudie där Bråviken ingick (Pihl m fl 2012). Studien skedde inom ramen för forskningsprogrammet Waters och var kopplat till de bedömningsgrunder som används för att klassificera vattenstatus enligt ramdirektivet för vatten. I undersökningen studerades bottenfauna, makrovegetation, växtplankton och kustfisk. I Bråviken studerades bottenfauna och makrovegetation i ett inre och ett yttre område. Det yttre området benämndes Yttre Bråviken och var beläget kring Lönö, ungefär en halvmil nordnordväst om undersökningsområdet. Nedan beskrivs huvuddragen i resultaten från detta område. Djupbottenfaunan inventerades på 15 platser i området. De vanligaste arterna var den invandrade havsborstmasken Marenzelleria, östersjömussla (Macoma balthica) samt kräftdjuren Pontoporeia femorata och vitmärla (Monoporeia affinis). Den senare är mycket känslig för miljögifter och dåliga syreförhållanden. I genomsnitt påträffades drygt 6 arter per provtagningslokal. Makrovegetation dykinventerades inom storrutor på cirka 3 till 5 meters djup. 10 låg på hårdbotten och 10 på mjukbotten. I hårdbottenrutorna hittades 7 fastsittande makroalgsarter. Växtsamhället dominerades av ettåriga arter och hade en genomsnittlig sammanlagd täckningsgrad på cirka 90 procent. I mjukbottenrutorna hittades i 15 arter, av vilka mer än hälften bestod av kärlväxter. Växtsamhället hade i genomsnitt 35 procents sammanlagd täckningsgrad. MARIN BOTTENFAUNA 2012 Motala ströms vattenvårdsförbunds bedriver recipientprovtagning i Östergötland och delar av angränsande län. Marin bottenfauna är en av många parametrar som ingår i det omfattande provtagningsprogrammet (Svärd 2013). För närvarande finns 15 bottenfaunalokaler i Bråviken. Den yttersta av dessa ligger vid Lilla Isö knappt fyra kilometer norr om Marviken och benämns YB5. Vid 2012 års provtagning var djupet 16,6 meter. Östersjömussla (Macoma balthica) dominerade. Andra vanliga arter var det relikta sötvattenkräftdjuret skorv (Saduria entomon), den invandrade havsborstmasken Marenzelleria och den relikta brackvattensarten korvmask (Halicryptus spinulosus). Dessutom påträffades havsborstmasken Bylgides sars och vitmärla (Monoporeia affinis). Den senare är mycket känslig för miljögifter och dåliga syreförhållanden. MODELLERING AV ÖSTERGÖTLANDS KUSTVATTEN 2010 Under 2009 och -10 genomfördes en modellering av Östergötlands kustområden. Utifrån uppgifter om bland annat djup, vågexponering och data från undervattensinventeringar gjordes modellberäkningar av exempelvis strömmar, salinitet, bottenbeskaffenhet och utbredning av undervattensvegetation och bottendjur. Delar av resultatet finns presenterat i rapporten Modellering av Östergötlands marina habitat och naturvärden (Carlström m fl 2010), men stora delar utgörs av GIS-filer. 7

9 Utbredningen av undervattensvegetation och bottendjur presenteras som sannolikhetskartor, vilka visar sannolikheten för att den modellerade arten ska förekomma med exempelvis 1 eller 25 procents täckningsgrad. Utifrån de modellerade arternas utbredningskartor har naturvärdeskartor skapats för fem olika naturvärdestyper; blåstång, kärlväxter, ålgräs, blåmusslor samt icke fintrådiga rödalger. Naturvärdesobjekten utgör sammanhängande områden med högre tätheter av respektive art eller artgrupp. Värdet har klassats i fyra naturvärdeskategorier utifrån storleken på det avgränsade området. I området kring Marviken förekommer naturvärdeskategorierna höga kärlväxter och blåstång (se figur 2). Av dessa täcker höga kärlväxter en större yta och överlagrar alla blåstångsobjekt. Vid en jämförelse med resultaten från de naturvärdesinventeringar som utförts i området, dels inom ramen för arbetet med denna rapport och dels av Arvidsson & Gustafsson (2012), framgår att modellen underskattat utbredningen av naturvärden kring utredningsområdet. Figur 1. Modellberäknade naturvärden av typen kärlväxter i området omkring utredningsområdet. Siffrorna visar objektens naturvärdesklass (klass 4 = 1-5 ha, klass 3 = 5-10 ha, klass 2 = ha och klass 1 > 50 ha). Kartan är baserad på GIS-skikt från Carlström m fl (2010). 8

10 MARINA NATURVÄRDEN LÄNGS VIKBOLANDSKUSTEN genomfördes en inventering av marina och limniska naturvärden i Norrköpings kommun, bland annat längs delar av Vikbolandets fastlandskust (Arvidsson & Gustafsson 2012). Inventeringsmetoden var baserad på dropvideo och positionsloggande ekolod och följde metoden i Edlund & Siljeholm (2012). Inom utredningsområdet avgränsades ett naturvärdesobjekt, Grundområdet mellan Marviken och Flatö (objekt 16). Objektet är 24 hektar stort, klassas som regionalt värdefullt för naturvården (klass 2) och finns med i Norrköpings kommuns förteckning över intresseområden för naturvården (Norrköpings kommun 2014). Området är det värdefullaste marina naturvärdesobjektet inom utredningsområdet. Avgränsningen framgår av figur 3 på sidan 12 (naturvärdesobjekt 5). Nedan finns rapportens beskrivning av objektet: Naturvärdesbedömning Objektet sträcker sig från strandlinjen ut till cirka 5,6 meters djup och klassades till regionalt naturvärde (klass 2). Naturvärdesområdet har en sammanlagd yta av 24,1 hektar och utgör ett viktigt område för fisk och bottenfauna (figur 34). Beskrivning Objektet utgörs av det strandnära området från Rödskär i söder till Marviken i norr. Området ligger i Bosöfjärden. Närmiljön dominerades av blandskog och är oexploaterad, med undantag för den norra delen av området där det nerlagda kraftvärmeverket är beläget. Stranden utgörs främst av sten, block och häll med korta sträckor av smal vass. Några hällskär ligger i området (oftast nära stranden). Bottensubstratet bestod av sand, grus och sten på lera. Ner till cirka tre meters djup dominerades undervattensvegetationen av ålnate och därefter (till ett djup av cirka 5,5 meter) av friliggande blåstång. Övriga arter som noterades var sudare, axslinga, borstnate, hårsärv, hornsärv, vitstjälksmöja, havsrufse, gröna trådalger och rödalger som rödblad, kräkel och fjärdeslick (figur 33). Vegetationen var delvis kraftigt påväxt av trådslick/molnslick. Blåmusslor noterades mycket sparsamt i området. Inga svavelbakterier observerades. Utanför området (från cirka sex meters djup) växte stora bestånd av rödblad. 9

11 Marina naturvärden längs föreslagna kabelsträckningar INVENTERINGSMETOD Avgränsningen och värderingen av naturvärdesobjekten utgår från antagandet att sammanhängande bälten med strukturbildande arter som blåstång, natearter och kransalger utgör grundstommen i marina naturvärdesobjekt samt att värdet ökar med ökad yta hos ett område. Den använda inventeringsmetoden är en förenklad variant av en metod som använts för att lokalisera, avgränsa och värdera marina naturvärden i Östergötland och Sörmland under senare år. Den fullständiga metoden beskrivs närmare i Edlund & Siljeholm (2012). Metodens första steg är att lokalisera och avgränsa sammanhängande områden med bältesbildande bestånd av av strukturbyggande arter. Detta sker med hjälp av dropvideo, sonar och positionsloggande ekolod. Vid behov görs kompletterande kvalitativa prov med exempelvis lutherräfsa. Därefter naturvärdesklassas objekten i en fyrgradig skala, från lokalt värde (klass 4) till nationellt värde (klass 1). Klassningen beskriver hur värdefullt naturvärdeobjektet är i relation till liknande områden inom denna del av Östersjön. Objektets storlek fungerar som bas vid klassningen, men stor hänsyn tas även till naturvärdeskriterier som artrikedom, mångformighet, raritet och naturlighet. Metodens definition av ett marint naturvärdesobjekt är ett större, sammanhängande områden med bältesbildande bestånd med strukturbyggande arter. Med bältesbildande bestånd menas växt- och djursamhällen med minst 25 procents täckningsgrad. Med strukturbyggare menas blåstång, natearter, ålgräs, blåmusslor, kransalger och andra arter som bygger upp tredimensionella strukturer som fungerar som livsmiljö för andra arter. I Edlund & Siljeholm (2014 b) har metoden kompletterats med indikatorer för bland annat flikighet, exponeringsvariation, artdiversitet och fysisk påverkan, vilka används som stöd vid klassningen. Indikatorerna beräknas utifrån inventeringsdata och annan tillgänglig information om objekten och tydliggör på ett systematiskt sätt mönster och skillnader mellan objekten. I föreliggande inventering har en förenklad variant av inventeringsmetoden använts, vilket får till följd att utpekade områden ska betraktas som potentiella naturvärdesobjekt. Osäkerheter finns framför allt avseende objektens avgränsning på detaljnivå. Naturvärdesgrundande faktorer som artrikedom, mångformighet, raritet och naturlighet har heller inte bedömts, vilket innebär att även naturvärdesklassen ska betraktas som preliminär. Bedömningen är dock att inventeringsresultatet ringar in samtliga områden med marina naturvärden som berörs av den föreslagna kabelsträckningen. Med hjälp av dropvideo har djuputbredningen hos områdets strukturbildande arter inventerats. Metodförenklingen ligger bland annat i att dropvideodata från hela utredningsområdet används för att dra slutsatser om växt- och djursamhällets djuputbredning på en specifik plats. Hänsyn har alltså inte tagits till lokala skillnader i exempelvis exponeringsgrad, vattenomsättning, salthalt och bottentyper inom utredningsområdet. Bedömningen är dock att skillnaderna är förhållandevis små. Samtliga djupuppgifter har korrigerats mot aktuellt vattenstånd vid Marvikens mätstation. 10

12 RESULTAT Fältarbetet genomfördes den 7 och 8 september Under dessa dagar inventerades 97 dropvideopunkter varav flertalet filmdokumenterades. Dessutom samlades sonarspår och positionsloggade djupuppgifter in kring föreslagna kabelsträckningar och potentiella naturvärdesobjekt. Dropvideopunkternas djup varierade från 1,7 till 23,0 meters djup. Större delen av punkterna, 73 procent, låg grundare än tio meter. En samlad analys av dropvideodata från 2014 års inventering kompletterad med material från Arvidsson & Gustafsson (2012) indikerar att bältesbildande bestånd med kärlväxter, kransalger och stora brunalger upphör vid cirka 6 meters djup (se figur 2). Materialet från 2012 bestod av de 15 dropvideopunkter som låg inom utredningsområdet vid Marviken. Utifrån växtsamhällets djuputbredning har större sammanhängande grundområden med djup ner till 6 meter lokaliserats och avgränsats. Dessa ytor utgör potentiella naturvärdesobjekt. 100 Täckningsgrad (%) Djup (m) Figur 2. Sambandet mellan täckningsgrad och djup hos växtsamhällen uppbyggda av kärlväxter, kransalger och stora brunalger inom utredningsområdet. Diagrammet är baserat på 2014 års dropvideoinventeringar (blå punkter) samt tidigare dropvideoinventeringar inom utredningsområdet (Arvidsson & Gustafsson 2012, röda punkter). Täckningsgraden avser växtsamhällets sammanlagda tätheter inom djupintervallet 0 till 15 meter. Den avgränsande djupkurvan har fastställts genom inmätning med positionsloggande ekolod följt av interpolering i programvaran DrDepth och GIS-bearbetning i MapInfo. Områden understigande en hektars storlek bedöms inte nå upp till lokalt värde för naturvården (klass 4) och betraktas som en del av vardagslandskapet. Detsamma gäller de smala zoner med vegetationsklädda bottnar som omger områdets samtliga stränder och grynnor. De vegetationsklädda bottnarna kan dock som helhet betraktas som särskilt värdefulla i den marina miljön, speciellt de med tätare bestånd av strukturbyggande arter. Detta innebär att naturtypen som sådan är hänsynskrävande och att särskilda anpassningar kan krävas vid åtgärder som riskerar att påverka dessa bottnar. 11

13 Inom utredningsområdet har fyra potentiella marina naturvärdesobjekt pekats ut. Dessutom finns ett sedan tidigare utpekat objekt i området (Arvidsson & Gustafsson 2012, Norrköpings kommun 2014). Bedömningen är att inventeringen, tillsammans med resultatet från Arvidsson & Gustafsson (2012), lokaliserat samtliga marina naturvärdesobjekt uppbyggda av strukturbildande kärlväxter, kransalger och stora brunalger som berörs av den föreslagna kabelsträckningen. Objektens namn, ytor och naturvärdesklasser framgår av nedanstående tabell. Utbredning och lägen framgår av figur 3. NATURVÄRDESOBJEKT YTA (HA) NATURVÄRDESKLASS 1. Grundområdet väster om Stenskärshällen 1) 3,9 Lokalt värde (klass 4) 2. Grundområdet norr om Västra Ramsholmen 1) 2,1 Lokalt värde (klass 4) 3. Grundområdet kring Stenskär 1) 12,1 Kommunalt värde (klass 3) 4. Grundområdet kring Granskären 1) 6,0 Kommunalt värde (klass 3) 5. Grundområdet mellan Marviken och Flatö 24,0 Regionalt värde (klass 2) 1) Potentiella naturvärdesobjekt med preliminära ytor och klasser. Figur 3. Karta över utredningsområdet med naturvärdesobjekt (gröna ytor) och föreslagna kabelstråk (grå linjer) markerade. 12

14 Karaktärsarterna i naturvärdesobjekten var kärlväxterna ålnate (se bild 2) och borstnate samt den friliggande formen av brunalgen blåstång. Andra vanliga arter är kärlväxterna axslinga och hornsärv samt den fastsittande formen av blåstång (se bild 3 och 4). I bilaga A finns en förteckning över samtliga makrofytarter med känd förekomst inom naturvärdesobjekten. Bild 2. Ålnate vid Röbraskär nära nordost om utredningsområdet. Bild 3. Ytligt bestånd med bältesbildande fastsittande blåstång vid Södra Granskär i centrala delen av utredningsområdet. 13

15 Bild 4. Nedre delen av blåstångsbältet vid Röbraskär nära nordost om utredningsområdet. På lite större djup, under zonen med kärlväxter, kransalger och stora brunalger, finns ofta ett växtoch djursamhälle karaktäriserat av blåmusslor (se bild 5) och fleråriga rödalger. Större sammanhängande områden med bältesbildande bestånd av blåmusslor och fleråriga rödalger är värdefulla ur naturvårdssynpunkt. En analys av 2012 och 2014 års dropvideodata indikerar att blåmusslor och fleråriga rödalger förekommer i bältesbildande tätheter på cirka 5,5 till 9 meters djup inom utredningsområdet (se figur 4). 100 Täckningsgrad (%) Djup (m) Figur 4. Sambandet mellan täckningsgrad och djup hos växt- och djursamhällen uppbyggda av blåmusslor och fleråriga rödalger inom utredningsområdet. Diagrammet är baserat på 2014 års dropvideoinventeringar (blå punkter) samt tidigare dropvideoinventeringar inom utredningsområdet (Arvidsson & Gustafsson 2012, röda punkter). Täckningsgraden avser växt- och djursamhällets sammanlagda tätheter inom djupintervallet 0 till 15 meter. 14

16 Bild 5. Bältesbildande blåmusslor på häll vid Stora Marö nära öster om utredningsområdet. Kunskapen om hur stora ytor musselbankar och fleråriga rödalgsamhällen täcker är låg, vilket bidrar till att värderingen av enskilda områden blir svår. Modellstudier baserade på fältinventeringar visar dock att utbredningen har sin absoluta tyngdpunkt i ytterskärgården och att större, sammanhängande områden saknas i Bosöfjärden (Carlström m fl 2010). Samtliga predikterade områden med större sammanhängande bestånd av blåmusslor eller fleråriga rödalger i Norrköpings kommun låg utanför en linje mellan Kopparholmarna, Lunda, Lövskären och Stora Alön, det vill säga minst en mil österut. De bältesbildande bestånden med blåmusslor och rödalger som finns i utredningsområdet bör därför betraktas som en del av det vardagslandskapet. Musselbankar och fleråriga rödalgsamhällen kan dock som helhet betraktas som särskilt värdefulla i den marina miljön, speciellt då bestånden är täta. Detta innebär att naturtyperna som sådana är hänsynskrävande och att särskilda anpassningar kan krävas vid åtgärder som riskerar att påverka dessa bottnar. 15

17 Beskrivning av kabelsektionerna Planerad kabelsträckning har erhållits av beställaren och framgår av figur 3 på sidan 12. Sträckningen har delats upp i 10 sektioner benämnda A till J. Nedan beskrivs djup- och bottenförhållanden inom respektive sektion. A. HÅMUDDEN BOSÖSTEN Kabelsektionen är cirka 730 meter lång och går i ostnordostlig riktning från fastlandet norr om Håmudden till det lilla skäret Bosösten. Interpolerat maxdjup är 23,0 meter, vilket innebär att detta är den djupaste kabelsektionen. Hårdbotten dominerar i en smal zon närmast strandlinjen. Utifrån sonarbilder och interpolerade djupdata bedöms hårdbottenzonen sträcka sig ner till två till tre meters djup vid Håmudden och fyra till fem meters djup vid Bosösten. I övrigt utgörs botten av finsediment med enstaka block, främst i grundare lägen. I närområdet finns några höjdryggar med hårdbotten. De två närmaste ligger cirka 30 meter söder om den föreslagna kabelsträckningen (se bild 9). 0 5 Djup (m) Avstånd från Håmudden (m) Figur 5. Schematisk djupprofil för kabelsektion A. De tre punkterna markerar positioner för bottenfotografier. Grön punktad linje anger den nedre begränsningslinjen för naturvärdesobjektet Grundområdet mellan Marviken och Flatö. Kabelsektionen passerar genom Grundområdet mellan Marviken och Flatö. Naturvärdesobjektet är av regionalt värde för naturvården och det högst klassade av de berörda marina objekten. Passagen sker under kabelns första 80 metrar, från strandlinjen ner till cirka 5,5 meters djup. Inga indikationer på vrak har hittats längs den föreslagna kabelsträckningen. 16

18 Bild 6-8. Bottenfotografier från kabelsektion A. Till vänster finsedimentbotten med blåmusslor på 9,8 meters djup. I mitten och till höger finsedimentbotten på 23,0 respektive 15,1 meters djup. FÖRESLAGEN KABELSTRÄCKNING FINSEDIMENTBOTTEN HÖJDRYGGAR MED HÄLLAR Bild 9. Detalj från sonarbilden över kabelsektion A. Bilden visar passagen förbi de två höjdryggarna närmast den föreslagna kabelsträckningen. Avståndet mellan kabeln och höjdryggarna är cirka 30 meter. B. BOSÖSTEN ALSKÄR Kabelsektionen är cirka 880 meter lång och går i nordostlig riktning från Bosösten till Alskär. Interpolerat maxdjup är 17,1 meter. Hårdbotten dominerar i en smal zon närmast strandlinjen. Utifrån sonarbilder och interpolerade djupdata bedöms hårdbottenzonen sträcka sig ner till åtminstone sex meters djup vid Bosösten. Här dominerar sannolikt hällar. Vid Alskär är inslaget av häll betydligt lägre och övergången till sedimentbotten ligger sannolikt grundare är två meter. Resterande delar domineras av finsediment. Enstaka block finns också, främst i norr. I närområdet finns en höjdrygg med hårdbotten. Den ligger 150 meter söder om Alskärs södra udde och passeras på knappt 30 meters avstånd (se bild 13). Inga indikationer på vrak har hittats längs den föreslagna kabelsträckningen. 17

19 0 5 Djup (m) Avstånd från Bosösten (m) Figur 6. Schematisk djupprofil för kabelsektion B. De tre punkterna markerar positioner för bottenfotografier. Bild Bottenfotografier från kabelsektion B. Till vänster finsedimentbotten på 12,1 meters djup. I mitten och till höger finsedimentbotten på 17,0 respektive 11,7 meters djup. FÖRESLAGEN KABELSTRÄCKNING FINSEDIMENTBOTTEN HÖJDRYGG MED HÄLLAR Bild 13. Detalj från sonarbilden över kabelsektion B. Bilden visar passagen förbi höjdryggen 150 meter söder om Alskärs södra udde. Avståndet mellan kabeln och höjdryggen är cirka 30 meter. 18

20 C. ALSKÄR VÄSTRA RAMSHOLMEN Kabelsektionen är cirka 760 meter lång och går i nordvästlig riktning från Alskär till Västra Ramsholmen. Interpolerat maxdjup är 16,3 meter. Hårdbotten dominerar i en smal zon närmast strandlinjen. Utifrån sonarbilder och interpolerade djupdata bedöms hårdbottenzonen sträcka sig ner till cirka fyra meters djup vid Alskär och åtta meters djup vid Västra Ramsholmen. I övrigt dominerar finsediment. I de centrala delarna passeras dock en höjdrygg med stort inslag av hårdbotten (se bild 17). Passagen går i den norra kanten av hårdbottenområdet och utbredningen av hällar tilltar söderut. Hårdbottenpartiet kan undvikas om kabeln flyttas minst 15 meter åt nordost. Vid Västra Ramsholmen finns också ett hårdbottenområde som kan undvikas genom att flytta kabeln (se bild 18). Området ligger 50 till 70 meter ut från ön efter den föreslagna kabelsträckningen. Det kan undvikas genom att flytta kabeln tio meter åt nordväst. 0 5 Djup (m) Avstånd från Alskär (m) Figur 7. Schematisk djupprofil för kabelsektion C. De tre punkterna markerar positioner för bottenfotografier. Grön punktad linje anger den nedre begränsningslinjen för naturvärdesobjektet Grundområdet norr om Västra Ramsholmen. Kabelsektionen passerar genom Grundområdet norr om Västra Ramsholmen. Det potentiella naturvärdesobjektet är av lokalt värde för naturvården. Passagen sker under kabelns sista 40 metrar, från cirka 6 meters djup upp till strandlinjen. Inga indikationer på vrak har hittats längs den föreslagna kabelsträckningen. 19

21 Bild Bottenfotografier från kabelsektion C. Till vänster finsedimentbotten på 12,8 meters djup. I mitten och till höger finsedimentbotten på 11,5 respektive 16,3 meters djup. FÖRESLAGEN KABELSTRÄCKNING HÅRDBOTTENYTOR Bild 17. Detalj från sonarbilden över kabelsektion C. Bilden visar passagen förbi höjdryggen i de centrala delarna av sektionen. FÖRESLAGEN KABELSTRÄCKNING FINSEDIMENTBOTTEN HÖJDRYGG MED HÄLLAR Bild 18. Detalj från sonarbilden över kabelsektion C. Bilden visar passagen förbi höjdryggen 50 till 70 meter ut från Västra Ramsholmen efter den föreslagna kabelsträckningen. 20

22 D. VÄSTRA RAMSHOLMEN GRUNDET VÄSTER OM STENSKÄRSHÄLLEN Kabelsektionen är cirka 950 meter lång och går i ostlig till nordostlig riktning från Västra Ramsholmen till grundet väster om Stenskärshällen. Interpolerat maxdjup är 13,0 meter. Vid Östra Ramsholmen finns en smal zon med hårdbotten närmast strandlinjen. Utifrån sonarbilder och interpolerade djupdata bedöms zonen sträcka sig ner till cirka fyra meters djup. Hårdbotten finns även på grundet väster om Stenskärshällen, men utbredningen av hällar bedöms inte vara så stor. Sonarbilden indikerar att hällar finns inom de sista 20 metrarna av den föreslagna kabelsträckningen. På grundet finns dock en hel del block, framför allt grundare än åtta meter. I övrigt består botten av finsediment med enstaka block, främst i öster. Norr om Östra Ramsholmen passeras en höjdrygg med stort inslag av hårdbotten (se bild 22). Passagen sker i den norra kanten av hårdbottenområdet, vilket kan undvikas genom att kabeln flyttas minst 20 meter norrut. 0 Djup (m) Avstånd från Västra Ramsholmen (m) Figur 8. Schematisk djupprofil för kabelsektion D. De tre punkterna markerar positioner för bottenfotografier. Grön punktad linje anger den nedre begränsningslinjen för naturvärdesobjektet Grundområdet väster om Stenskärshällen. Bild Bottenfotografier från kabelsektion D. Till vänster och i mitten finsedimentbotten med enstaka blåmusslor på 12,9 respektive 11,7 meters djup. På bilden i mitten syns även ett block. Till höger finsedimentbotten med blåmusslor och rödblad på 8,5 meters djup. 21

23 Kabelsektionen passerar genom Grundområdet väster om Stenskärshällen. Det potentiella naturvärdesobjektet är av lokalt värde för naturvården (naturvärdesklass 4). Passagen sker under kabelns sista 80 metrar, från cirka 6 meters djup upp till strandlinjen. Inga indikationer på vrak har hittats längs den föreslagna kabelsträckningen. FINSEDIMENTBOTTEN HÖJDRYGG MED HÄLLAR FÖRESLAGEN KABELSTRÄCKNING Bild 22. Detalj från sonarbilden över kabelsektion D. Bilden visar passagen förbi höjdryggen norr om Östra Ramsholmen. E. BOSÖSTEN SÖDRA GRANSKÄR Kabelsektionen är cirka 690 meter lång och går i nordostlig riktning från förgreningen 100 meter sydväst om Bosösten till Södra Granskär. Interpolerat maxdjup är 17,7 meter. Närmast Södra Granskär finns en smal hårdbottendominerad zon ner till cirka sju meters djup. I övrigt dominerar finsedimentbottnar. I de centrala delarna passeras en relativt brant sluttning med inslag av hårdbotten. Mellan sluttningen och Bosösten finns dessutom en höjdrygg med hårdbotten (se bild 26). Den föreslagna kabelsträckningen passerar cirka 25 meter norr om detta hårdbottenområde. 0 5 Djup (m) Avstånd från förgreningen sydväst om Bosösten (m) Figur 9. Schematisk djupprofil för kabelsektion E. De tre punkterna markerar positioner för bottenfotografier. Grön punktad linje anger den nedre begränsningslinjen för naturvärdesobjektet Grundområdet kring Granskären. 22

24 Kabelsektionen passerar genom Grundområdet kring Granskären. Det potentiella naturvärdesobjektet är av kommunalt värde för naturvården (naturvärdesklass 4). Passagen sker under kabelns sista 40 metrar, från cirka 6 meters djup upp till strandlinjen. Inga indikationer på vrak har hittats längs den föreslagna kabelsträckningen. Bild Bottenfotografier från kabelsektion E. Till vänster finsedimentbotten på 11,9 meters djup. I mitten och till höger finsedimentbotten på 15,6 respektive 15,9 meters djup. FINSEDIMENTBOTTEN SLUTTNING MED HÅRDBOTTEN FÖRESLAGEN KABELSTRÄCKNING HÖJDRYGG MED HÄLLAR Bild 26. Detalj från sonarbilden över kabelsektion E. Bilden visar passagen utför hårdbottensluttningen i sektionens centrala delar. I bildens nedre vänstra del syns en höjdrygg med hårdbotten. Avståndet mellan kabeln och höjdryggen är cirka 25 meter. 23

25 F. SÖDRA GRANSKÄR NORR GRANSKÄRSHÄLLARNA Kabelsektionen är cirka 860 meter lång och går i nordostlig till nordlig riktning från Södra Granskär till det utpekade kraftverksläget norr om Granskärshällarna. Interpolerat maxdjup är 13,8 meter. Inom större delen av kabelsektionen består botten av finsediment, i de västra delarna med enstaka block. Närmast Södra Granskär, ner till uppskattningsvis fem djup, finns sand med inslag av grövre bottenmaterial. Ett hundratal meter öster om Norra Granskärs östudde passeras två höjdryggar med hårdbotten. Passagen skulle kunna undvikas genom att kabeln anpassas till bottentopografin och följer rännan med finsediment som finns mellan höjdryggarna (se bild 30). Drygt 100 meter nordost om passagen mellan Granskärshällarna passeras ytterligare en liten höjdrygg. På höjden finns en del block, men dessa återfinns nordväst om kabeln. Ryggen avslutas norrut av en förhållandevis brant sluttning ner mot sektionens djupare delar. 0 Djup (m) Avstånd från Södra Granskär (m) Figur 10. Schematisk djupprofil för kabelsektion F. De tre punkterna markerar positioner för bottenfotografier. Grön punktad linje anger den nedre begränsningslinjen för naturvärdesobjektet Grundområdet kring Granskären. Bild Bottenfotografier från kabelsektion F. Till vänster finsedimentbotten med blåmusslor och rödblad på 6,6 meters djup. I mitten och till höger finsedimentbotten på 11,1 respektive 12,5 meters djup. 24

26 Kabelsektionen passerar genom Grundområdet kring Granskären. Det potentiella naturvärdesobjektet är av kommunalt värde för naturvården (naturvärdesklass 4). Passagen sker under kabelns första 90 metrar, från strandlinjen ner till cirka 6 meters djup. Inga indikationer på vrak har hittats längs den föreslagna kabelsträckningen. HÖJDRYGG MED HÄLLAR RÄNNA MED FINSEDIMENT FÖRESLAGEN KABELSTRÄCKNING HÖJDRYGG MED HÄLLAR Bild 30. Detalj från sonarbilden över kabelsektion F. Bilden visar passagen förbi de två höjdryggarna med hårdbotten. 25

27 Djupet vid det utpekade kraftverksläget är 12,3 meter och botten utgörs av finsediment. Genom att flytta kraftverket cirka 100 meter åt sydost kan grundare hårdbottenförhållanden erhållas. Ekolodet registrerade ett minsta djup på 10,6 meter på grundet, men sonarbilden indikerar att grundets topp är grundare och ligger cirka 20 meter söder om det sydligaste inmätta färdspåret över höjdryggen. På sjökortet anges grundets djup till 5,7 meter. Läget är dock felmarkerat och förskjutet åt nordost (se bild 31 och 32). FÖRESLAGET KRAFTVERKSLÄGE FÖRESLAGEN KABELSTRÄCKNING TOPPEN PÅ GRUNDET SJÖKORTETS LÄGE FÖR GRUNDET Bild 31. Detalj från sonarbilden över kabelsektion F och G. Bilden visar området kring det utpekade kraftverksläget samt grundet 100 meter sydost därom. Avståndet mellan rutnätets linjer är 20 meter. Bild 32. Detalj från sjökortet över kabelsektion F och G. Bilden visar samma vy som föregående sonarbild. De färgade linjerna visar inmätta färdspår i området. Färgskalan från blått till rött är en relativ djupskala där blå färg betyder stort djup. Avståndet mellan rutnätets linjer är 20 meter. 26

28 G. NORR GRANSKÄRSHÄLLARNA STENSKÄR Sektionen är cirka 700 meter lång och går i ostlig till nordostlig riktning från kraftverksläget norr om Granskärshällarna till Stenskär. Interpolerat maxdjup är 12,7 meter. Kabelsektionen börjar på 12,3 meters djup vid det utpekade kraftverksläget. Botten domineras av finsediment med enstaka block. Centralt passeras en höjdrygg mellan två grund med hårdbotten. Det norra grundet är något större och grundare än det södra. Den föreslagna kabelsträckningen går i de lägsta delarna av sluttningen ner från det norra grundet och tangerar grundets hårdbottenområde (se bild 36). Hårdbottenområdet skulle kunna undvikas genom att kabeln anpassas till bottentopografin och följer den djupaste passagen mellan grunden. Mot Stenskär avtar djupet och en höjdrygg passeras. Djupet på ryggens krön är 2,1 meter. Kring krönet finns sand och eventuellt även grövre bottenmaterial. Mellan höjdryggen och Stenskär finns en liten sänka med finsediment som övergår i grövre bottenmaterial närmast stranden. 0 Djup (m) Avstånd från kraftverksläget norr om Granskärshällarna (m) Figur 11. Schematisk djupprofil för kabelsektion G. De tre punkterna markerar positioner för bottenfotografier. Grön punktad linje anger den nedre begränsningslinjen för naturvärdesobjektet Grundområdet kring Stenskär. Bild Bottenfotografier från kabelsektion G. Till vänster finsedimentbotten på 11,9 meters djup. I mitten och till höger finsedimentbotten med blåmusslor och rödblad på 9,8 respektive 8,1 meters djup. 27

29 Kabelsektionen passerar genom Grundområdet kring Stenskär. Det potentiella naturvärdesobjektet är av kommunalt värde för naturvården (naturvärdesklass 3). Passagen sker under kabelns sista 170 metrar, från cirka 6 meters djup upp till strandlinjen. Inga indikationer på vrak har hittats längs den föreslagna kabelsträckningen. NORRA GRUNDET FÖRESLAGEN KABELSTRÄCKNING FINSEDIMENT SÖDRA GRUNDET Bild 36. Detalj från sonarbilden över kabelsektion G. Bilden visar passagen mellan de två grunden med hårdbotten. 28

30 H. STENSKÄR STENSKÄRSHÄLLEN Kabelsektionen är cirka 670 meter lång och går i nordvästlig riktning från Stenskär till Stenskärshällen. Interpolerat maxdjup är 14,2 meter. Hårdbotten dominerar i en smal zon närmast strandlinjen. Vid Stenskär förekommer hällar ner till ungefär sex meters djup. Vid Stenskärshällen något djupare, men på större avstånd från den föreslagna kabelsträckningen. I övrigt utgörs botten av finsediment med enstaka block i grundare lägen. Inga indikationer på vrak har hittats längs den föreslagna kabelsträckningen. 0 Djup (m) Avstånd från Stenskär (m) Figur 12. Schematisk djupprofil för kabelsektion H. De tre punkterna markerar positioner för bottenfotografier. Bild Bottenfotografier från kabelsektion H. Till vänster finsedimentbotten med blåmusslor och rödblad på 10,4 meters djup. Ett block skymtar i bakgrunden. I mitten och till höger finsedimentbotten på 14,1 respektive 13,8 meters djup. 29

31 I. SIMPVARPEN FLATÖ Kabelsektionen är cirka 610 meter lång och går i östlig riktning från fastlandet söder om Simpvarpen till nordudden på Flatö. Interpolerat maxdjup är 6,6 meter, vilket innebär att detta är den grundaste sektionen. De grunda bottnarna domineras av sand. Djupet är oftast omkring fyra till sex meter. Det tilltar norrut, men lutningen är flack. På sandbottnarna finns spridda block och stenar. Närmast stränderna ökar inslaget av grus, sten och block. Här finns även en del häll. Sydsydost om Öhällen passeras en grundklack som höjer sig omkring två meter över omgivande bottnar. Här bör kabelsträckningen flyttas minst 15 meter norrut för att hamna utanför grundet (se bild 43). 0 2 Djup (m) Avstånd från Simpvarpen (m) Figur 13. Schematisk djupprofil för kabelsektion I. De tre punkterna markerar positioner för bottenfotografier. Grön punktad linje anger den nedre begränsningslinjen för naturvärdesobjektet Grundområdet mellan Marviken och Flatö. Bild Bottenfotografier från kabelsektion I. Till vänster sandbotten med friliggande blåstång på 5,6 meters djup. I mitten sandbotten med blåmussla och rödblad överlagrade av cyanobakterier och friliggande fintrådiga alger i nedbrytning. Djupet är 6,6 meter. Till höger sandbotten med friliggande blåstång på 6,0 meters djup. 30

32 Kabelsektionen passerar genom Grundområdet mellan Marviken och Flatö. Naturvärdesobjektet är av regionalt värde för naturvården och det högst klassade av de berörda marina objekten. Passagen sker under kabelns första 230 metrar, från strandlinjen ner till cirka 5,5 meters djup. Inga indikationer på vrak har hittats längs den föreslagna kabelsträckningen. FINSEDIMENTBOTTEN HÖJDRYGG MED HÄLLAR FÖRESLAGEN KABELSTRÄCKNING Bild 43. Detalj från sonarbilden över kabelsektion I. Bilden visar passagen över grundklacken sydsydost om Öhällen. J. FLATÖ TORRÖ Kabelsektionen är 0,7 kilometer lång och går i östlig till sydostlig riktning från nordudden på Flatö till Torrös nordöstra strand. Interpolerat maxdjup är 20,3 meter. Närmast strandlinjen består botten av brant sluttande hällar. I övrigt dominerar flacka finsedimentbottnar. Dessa bryts dock på några ställen av små höjdryggar med hårdbotten som höjer sig över det omgivande bottenlandskapet. Den föreslagna kabelsträckningen går över två av dessa höjdryggar och mindre än 10 meter söder om ytterligare en rygg (se bild 47). Inga indikationer på vrak har hittats längs den föreslagna kabelsträckningen. 31

33 0 5 Djup (m) Avstånd från Flatö (m) Figur 14. Schematisk djupprofil för kabelsektion J. De tre punkterna markerar positioner för bottenfotografier. Bild Bottenfotografier från kabelsektion J. Till vänster sandbotten blåmussla och rödblad överlagrade av cyanobakterier och friliggande fintrådiga alger i nedbrytning. Djupet är 6,7 meter. I mitten och till höger finsedimentbotten 17,0 respektive 18,2 meters djup. FINSEDIMENTBOTTEN FÖRESLAGEN KABELSTRÄCKNING HÖJDRYGGAR MED HÄLLAR Bild 47. Detalj från sonarbilden över kabelsektion J. Bilden visar passagen över de två höjdryggarna med hårdbotten. 32

34 Referenser Arvidsson, M. & Gustafsson, A. 2012: Inventering av marina och limniska naturvärden i Östergötland Yttre Vikbolandets fastlandsstrand, västsidan av Arkö och Gränsö samt Glan. Norrköpings kommun. Blomqvist, M. & Susanne Qvarfordt, S. 2010: Utbredning av bottenvegetation i gradienter längs Sveriges kust. Resultat från Naturvårdsverkets mätkampanj Borgiel, M och Qvarfordt, S. 2010: Marin miljöövervakning av vegetationsklädda havsbottnar i Östergötlands skärgård Länsstyrelsen i Östergötland. Carlström, J. Florén. K. Isaeus, M. m fl. 2010: Modellering av Östergötlands marina habitat och naturvärden. Länsstyrelsen i Östergötland. Rapport 2010:9. Edlund, J och Siljeholm, E a: Marin miljöövervakning av vegetationsklädda havsbottnar i Östergötlands skärgård Länsstyrelsen i Östergötland. Edlund, J och Siljeholm, E b: Marina naturvärden i Sankt Anna-Missjö BSPA-område. Länsstyrelsen Östergötland. Edlund, J. & Siljeholm, E. 2012: Identifiering av marina naturvärdesobjekt i Östergötland - en metodstudie. Länsstyrelsen Östergötland. Rapport 2012:12. Edlund, J och Siljeholm, E. 2009: Uppföljning av 14 transekter inom Arkösunds skärgård Opublicerat arbetsmaterial. Norrköpings kommun. Edlund, J och Siljeholm, E. 2007: Miljöövervakning av grunda hårdbottnar i norra delen av Södra Östersjöns vattendistrikt Länsstyrelsen i Östergötland. Edlund, J och Siljeholm, E. 2002: Grunda vegetationsklädda bottnar i Jonsbergs skärgård. Norrköpings kommun. Natur i Norrköping 1:02. Havs- och vattenmyndigheten. 2013: Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten. Havs- och vattenmyndighetens författningssamling 2013:19. Kautsky, H. 1999: Miljöövervakning av de vegetationsklädda bottnarna kring Sveriges kuster. Institutionen för systemekologi, Stockholms universitet. Lindblad, C och Wennberg, S. 2006: Sammanställning och analys av kustnära undervattensmiljö (SAKU). Naturvårdsverket Rapport Naturvårdsverket. 2004: Handbok för miljöövervakning. Vegetationsklädda bottnar, ostkust. Version 1: Norrköpings kommun. 2014: Norrköpings naturvårdskarta. Karttjänst med naturvårdens intresseområden. Pihl, l. Bergström, L. Blomqvist, M. Karlson, B. Rosenberg, R. och Walve, J. 2012: Stöd för utvärdering av kvalitetsfaktorer och indikatorer i näringsgradienter i Skagerrak och Östersjön. Resultat från mätkampanj Waters. Svärd, C. 2013: Motala ströms vattenvårdsförbund

35 Bilaga A. Artlista Förteckning över makrofytarter med känd förekomst inom naturvärdesobjekten. SVENSKT NAMN VETENSKAPLIGT NAMN Kärlväxter Axslinga Borstnate Hornsärv Hårsärv Vitsjälksmöja Ålnate Myriophyllum spicatum Stuckenia pectinata Ceratophyllum demersum Zannichellia palustris Ranunculus peltatus ssp baudotii Potamogeton perfoliatus Kransalger Havsrufse Tolypella nidifica Grönalger Grönslick 1) Tarmalg 1) Östersjösallat Cladophora glomerata Ulva sp Monostroma balticum Brunalger Blåstång Ishavstofs 1) Smalskägg 1) Sudare Trådslick/molnslick Tångludd Fucus vesiculosus Battersia arctica Dictyosiphon foeniculaceus Chorda filum Pylaiella/Ectocarpus Elachista fucicola Rödalger Fjäderslick Kräkel Rödblad Ullsläke Polysiphonia fucoides Furcellaria lumbricalis Coccotylus/Phyllophora Ceramium tenuicorne 1) Arter som inte påträffats vid 2014 och 2012 års dropvideoinventeringar. De är dock så allmänt förekommande i skärgårdsområdet att de med säkerhet även kan antas förekomma i naturvärdesobjekten. 34

36 Bilaga B. Resultat från dropvideoinventeringen Sammanställning av resultat från dropvideoinventeringen i utredningsområdet och Djupuppgifter är korrigerade mot aktuellt vattenstånd vid Marviken. NORR (WGS 84) OST (WGS 84) DJUP (M) HÄLL BLOCK STEN GRUS SAND FINSEDIMENT BLÅMUSSLA AXSLINGA BORSTNATE HORNSÄRV HÅRSÄRV ÅLNATE ÖSTERSJÖSALLAT FASTSITTANDE BLÅSTÅNG FRILIGGANDE BLÅSTÅNG SUDARE FJÄDERSLICK RÖDBLAD 58, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,