Länder med vilka Sverige har slutit bilaterala avtal om forskningssamarbete: en översiktlig datasammanställning och analys

Transkript

1 Dnr Länder med vilka Sverige har slutit bilaterala avtal om forskningssamarbete: en översiktlig datasammanställning och analys PM Enheten för statistik och analys Dan Holtstam & Daniel Faria

2 Innehåll Inledning... 3 Allmänna data om länderna... 3 Forskning och utveckling (FoU)... 6 Bibliometri... 9 Sammanfattande diskussion Referenser Appendix

3 Inledning Vetenskapsrådet avser, i linje med forsknings- och innovationspropositionen (2012/13:30) och myndighetens regleringsbrev för , att öka sitt engagemang vad gäller bidrag till genomförande av forskningssamarbeten med de länder vilka Sverige har slutit bilaterala avtal med. Sverige har för närvarande forskningsavtal på regeringsnivå med åtta stater (Indien, Japan, Kanada, Kina, Singapore, Sydafrika, Sydkorea och USA). Argentina och Brasilien kan tänkas tillkomma inom en nära framtid. I avsikt att identifiera de länder i ovanstående uppräkning (8 + 2) som är av allra störst intresse för svenskt vidkommande, har följande preliminära analys baserad på tillgänglig statistik och bibliometriska data genomförts. Med Korea avses i det följande Republiken Korea (ROK). Vad gäller Kina menas genomgående Folkrepubliken Kina (PRC). I internationell statistik särredovisas ofta den kinesiska särskilda administrativa regionen Hongkong (Hong Kong SAR). I följande redogörelse är data för Kina och Hongkong sammanslagna, där inte annat anges. Allmänna data om länderna 48% av jordens befolkning, 53% av global BNP En kort sammanställning av allmän statistik för länderna ingår här för ge en bild av vilka muskler de har i termer av humankapital, ekonomiska resurser etc. En liten sammanställning har också gjorts för att belysa den politiska och sociala situationen i länderna och bedöma eventuella risker förknippade med den. En tabell visar på omfattningen av utbytet med Sverige. Fyra av de fem befolkningsmässigt största staterna i världen ingår bland de tio studerade länderna, och totalt samlar de cirka 48% av jordens befolkning (Tabell 1). Det är stor variation i tillväxten, alltifrån Japan som i praktiken har en krympande befolkning, till snabbt växande länder som Indien och Singapore (i det senare fallet genom migration). Även Kinas befolkningsutveckling har dämpats och man beräknar att Indien omkring år 2025 tar täten som den folkrikaste nationen. [1] Tabell 1 Befolkningsstatistik Folkmängd 2011 Andel globalt Tillväxt (tusen personer) Kina % 7.0% Indien % 17.3% USA % 10.4% Brasilien % 12.3% Japan % 0.8% Sydafrika % 15.8% Korea % 6.6% Argentina % 11.2% Kanada % 12.4% Sverige % 6.5% Singapore % 28.7% Källa: UNdata/ Monthly Bulletin of Statistics Online I termer av nominell BNP är USA alltjämt världens största ekonomi, och ytterligare fyra av länderna här är med bland de tio största: Kina på andra plats, Japan på tredje, Brasilien på sjunde och Indien på tionde. Kanada hamnar på 11:e plats i världen.[2] Tillsammans står de tio länderna för 52,6% av 1 Vetenskapsrådet ska initiera, utveckla och finansiera forskning med de länder som Sverige har ingått bilaterala forskningsavtal med. 3

4 dagens globala BNP (Tabell 2) som är cirka 70 biljoner dollar. Tillväxten, mätt som årlig BNP-ökning (se Figur 1) var god under huvuddelen av 00-talet, särskilt i de asiatiska ekonomierna med Kina i täten, men utvecklingen bröts i samband med den internationella finanskrisen Nedgången blev som störst i de mer utvecklade ekonomierna. Efter en viss återhämtning under ett par år därefter synes världsekonomin återigen ha bromsat in. Prognoserna för när Kina passerar USA i BNPhänseende varierar, men det bör enligt de flesta bedömare kunna inträffa redan under det innevarande decenniet.[3] Tabell 2 Ekonomisk statistik. Data för 2011 BNP (miljarder USD) Andel av global BNP (%) BNP per capita (USD) BNP per capita (köpkraftskorr. USD) Offentliga utgifter (% av BNP) Argentina % Brasilien % Indien % Japan % Kanada % Kina % Korea % Singapore % Sverige % Sydafrika % USA % Källa: International Monetary Fund, World Economic Outlook Database Sett till BNP per capita (även med hänsyn till skillnader i levnadsomkostnader) finns i gruppen av länder några av världens rikaste (USA, Kanada, Singapore). Argentina, Brasilien Kina och Sydafrika ingår i kategorin övre-medelinkomstländer och Indien räknas som undre-medelinkomstland, enligt Världsbankens klassificering.[4] Ett bredare mått för att ange uppskattat välstånd i ett land är det s.k. Human Development Index, som även tar hänsyn till bl.a. livslängd och utbildningsnivå. Aktuell rangordning är: USA (nr. 3 i världen), Sverige (7), Japan (10), Kanada (11), Korea (12), Hongkong (13), Singapore (18), Argentina (45), Brasilien (85), Kina (101), Sydafrika (121), Indien (136).[5] Figur 1 Årlig förändring av BNP i fasta priser Data från IMF, World Economic Outlook. 4

5 Hur väl länderna styrs (avser här den svåröversatta termen governance ) avspeglas i olika indikatorer, varav ett urval visas i Tabell 3. Kanada förefaller vara den enda stat som har en situation fullt jämförbar med Sveriges. De länder som saknar ett fullvärdigt demokratiskt statsskick, eller har stora interna motsättningar får lägre genomgående placeringar. Ett undantag är Singapore, som tycks förena ett effektivt styre och politisk stabilitet med en auktoritär regim. Singapore och Kanada (liksom Sverige) uppfattas också som att de tillhör de samhällen i världen med lägst grad av korruption (låga tal i placering i Tabell 3). (Notera den stora skillnaden mellan Hongkong och moderlandet Kina i flera avseenden.) Tabell 3 Governance indicators (för 2011) och grad av korruption (2012) Government Effectiveness Political Stability Voice and Accountability Corruption Perception (relativa uppskattningar) Placering Poäng Argentina Brasilien Hongkong Indien Japan Kanada Kina Korea Singapore Sverige Sydafrika USA Källor: World DataBank, Worldwide Governance Indicators; Transparency International Ländernas direkta betydelse för Sveriges ekonomi varierar (Tabell 4). Endast USA (4:e plats) och Kina (10:e) finns med på listan över landets tio viktigaste exportländer.[6] Inget av dem tillhör de stora invandrarländerna, men bland de inkommande från Kina och Indien finns sannolikt en inte obetydlig andel personer med koppling till forskning- och utvecklingsbranschen. Stora antal studerande därifrån gästar varje år också vårt land. USA är en vanlig destination för emigrerande svenskar (den viktigaste utanför Norden).[7] Tabell 4 Ländernas utbyte med Sverige Utrikeshandel 2012 (miljarder kronor) Migration (antal personer) Gäststuderande 2011 (antal) Export Import Emigration Immigration Argentina < 2 < Brasilien 11,8 4, Indien 11,3 5, Japan 17,1 12, Kanada 9,7 3, Kina 42,7 52, Korea 8,3 9, Singapore 8,6 0, Sydafrika 10,3 2, USA 75,0 35, Källor: ekonomifakta.se; World DataBank; UNESCO Inst. for Statistiscs 5

6 Forskning och utveckling (FoU) Allmänt om finansiering och resurser Den totala årliga investeringen i FoU i världen har under senare år utgjort cirka 2% av global BNP, med ganska små variationer (prognosen för 2013 pekar på 1,8%).[8] Spridningen mellan regioner över tid är emellertid stor (Tabell 5 och Figur 2 nedan). Av de tio länderna har Korea och Kina gjort stora målinriktade ökningar sedan 2001, och det sistnämnda nästan fördubblat sin insats, och blivit den näst största forskningsnationen i absoluta tal.[9] Kinas andel av världens FoU-satsningar närmar sig andelen av global BNP, till skillnad från Indien och Brasilien, som fortfarande bidrar mycket mer till världsekonomin än till FoU (relativt sett). Koreas del av de globala FoU-kostnaderna är dubbelt så stor som landets procentuella tillskott till BNP. Korea har dessutom ambitionen att snabbt höja sin FoU-andel till 5% av BNP.[10] De av tradition forskningsintensiva länderna, som USA och Japan (även Sverige tillhör denna kategori), har om hänsyn tas till inflationen endast någorlunda kunnat vidmakthålla sina höga nivåer 2. (Notera att nedgångar i BNP kan ge skenbara ökningar, som inte motsvaras av någon reell ökning av FoU-satsningarna.) Tabell 5 Kostnader för FoU och fördelning på utförare. Data för 2010 eller senast tillgängliga FoU-utgifter som andel av BNP (%) FoU-utgifter per capita (köpkraftskorr. USD, 2005 års priser) Business enterprise FoU-utförare, per sektor (%) Government Higher education Private nonprofit Argentina Brasilien Hongkong Indien Japan Kanada Kina Korea Singapore Sverige Sydafrika USA Källor: UNESCO Inst. for Statistiscs; OECD I relation till folkmängden finns en tätgrupp (USA, Singapore, Japan och Korea) som har ungefär samma FoU-investeringsnivå som Sverige, över 1000 dollar per capita. Kanada intar en mellanposition (liksom specialfallet Hongkong), övriga återfinns på betydligt lägre nivåer, från cirka 120 dollar och nedåt. Vad gäller fördelningen av utgifter på organisationstyp är det också stora skillnader (Tabell 5). Sverige har en hög andel FoU inom företagssektorn och i övrigt utförs den mesta forskningen på universitet och högskolor; andelen inom övriga statliga myndigheter och institut är traditionellt liten. Japan, Korea, Kina och USA har också stora delar förlagda till industrin men betydlig mindre i universiteten. Indien har en unik profil bland länderna, där huvudelen av resurserna går till den statliga sektorn utanför universiteten. 2 Man kan notera att EU, som år 2000 satte upp som mål att spendera 3% av sin BNP på FoU 2010, idag endast når upp till det globala medelvärdet. Horisonten har nu flyttats till

7 Figur 2 Kostnader för FoU som andel av BNP Data från UNESCO och OECD. För Brasilien, Indien och Sydafrika saknas data för vissa senare år. Tabell 6 Forskare och totalt verksamma inom FoU (heltidsekvivalenter). Data från 2009 eller senast tillgängliga. Antal forskare Antal forskare per miljon innevånare Antal personer inom FoU Antal personer inom FoU per miljon innevånare Argentina Brasilien Hongkong Indien Japan Kanada Kina Korea Singapore Sverige Sydafrika USA ej data - Källa: UNESCO Inst. for Statistiscs 7

8 Japan, Korea och Singapore har med sin industritunga FoU-verksamhet den högsta forskartätheten bland länderna (på samma nivå som Sverige eller högre). Stora ökningar under det senaste decenniet har dock främst ägt rum i de asiatiska utvecklingsländerna. Indien, Kina och Brasilien har också förhållandevis stora andelar FoU-personal som inte räknas som forskare (sannolikt en konsekvens av ländernas relativt låga lönekostnader, som ger möjligheter att hålla sig med större kadrer av assistenter och tekniker). Figur 3 nedan sammanför data från Tabell 5 och 6. Figur 3 Relationen mellan ländernas forskartäthet och satsningar på forskning och utveckling. Cirklarnas storlek är proportionell mot ländernas totala FoU-satsningar. Data från Tabell 5 och 6. Antalet patent (Tabell 7) från länderna kan tas som ett möjligt mått på innovationskraften. Sverige och Japan har i detta avseende tätpositionerna, sett till ländernas befolkningsstorlek. Korea och USA är också innovationsintensiva länder med detta mått. Sannolikt finns dock stora variationer i ländernas traditioner på detta område (vad gäller möjligheter och benägenhet att söka patent). 8

9 Tabell 7 Antal patentansökningar registrerade enligt PCT (Patent Cooperation Treaty). Fraktionerade data för 2010 Antal registrerade patent Antal patent per miljon innevånare Argentina Brasilien Indien Japan Kanada Kina Korea Singapore Sverige Sydafrika USA Källa: OECD Bibliometri 53% av världens vetenskapliga produktion Den bibliometriska informationen för de länder som ingår här baseras på data från Vetenskapsrådets publikationsdatabas, som i sin tur bygger på grundmaterialet i Web of Knowledge (Thomson Reuters). 3 Efter översiktliga bibliometriska data, om publikationsvolymer och citeringsstatistik, presenteras nedan ländernas forskningsprofiler baserat på ett mer detaljerat underlag, som är indelat i ett antal olika vetenskapsområden. Den analysen syftar till att illustrera skillnader och likheter mellan länderna på en övergripande nivå. I en efterföljande del presenteras och diskuteras samarbetsmönster, i form av vetenskapliga sampublikationer, mellan Sverige och respektive land. Med publiceringsvolym (eller antal publikationer) avses genomgående antalet fraktionerade publikationer, vilket innebär att publikationerna delas mellan deltagande länder i proportion till andelen av de angivna adresserna. All citeringsstatistik som redovisas är s.k. fältnormerad medelcitering beräknad med ett treårigt citeringsfönster (d.v.s. citeringar erhållna under publiceringsåret och de två följande åren), exklusive självciteringar. I Figur 4 visas utvecklingen av medelcitering för ländernas publikationer under perioden De mest dramatiska förändringarna står Kina, Singapore och Indien för, med ökningar på mer än 100%. Forskare i Argentina, Brasilien, Korea och Sydafrika har också blivit betydligt mer citerade under den senaste 20-årsperioden. De minskningar som USA och Japan fått vidkännas kan till del förklaras med att antalet citeringar ökat globalt. Alltjämt är det stor spännvidd mellan de högst och lägst citerade. Det finns även stora skillnader i publiceringsvolym, vilket man ser i Figur 5, som visar den genomsnittliga årliga produktionen av vetenskapliga publikationer över perioden De två största forskningsutförarna här, USA och Kina, är även världens största totalt sett, och står tillsammans för drygt 30% av alla publikationer. Sverige, med en genomsnittlig årlig produktion på drygt artiklar, svarar för 1% och är tillsammans med Singapore, Sydafrika och Argentina bland de mindre länderna i denna studie. Samtliga tio täcker ca 53% av världsproduktionen. 3 Certain data included herein are derived from the Science Citation Index Expanded, Social Science Citation Index and Arts and Humanities Citation Index prepared by Thomson Reuters, Philadelphia, Pennsylvania, USA Copyright Thomson Reuters All rights reserved. 9

10 Figur 4 Fältnormerad medelcitering för (glidande 3-årsmedelvärde). Data för Hongkong, som fram till 1999 redovisades separat, är inkluderade i Kinas data. Figur 5 Årlig produktion av vetenskapliga publikationer per år under perioden (vänster) och per miljon invånare och år (höger). 10

11 Eftersom storleken på länderna varierar kraftigt är det även av intresse att presentera ett normaliserat mått på den vetenskapliga produktionen. Den högra delen av Figur 5 visar det genomsnittliga antalet publikationer per år och miljon invånare (se tabell 6). När jämförelsen görs på detta sätt ligger Sverige i topp (cirka publikationer) tätt följt av Singapore och Kanada (drygt publikationer var), medan Kina och Indien (94 respektive 33 publikationer), som är stora producenter i absoluta termer, ligger långt efter. Ländernas forskningsprofiler Utöver skillnaderna i publikationsvolym har länderna även olika forskningsprofiler. Ett sätt att beskriva ett lands profil är att titta på fördelningen av publikationer mellan olika vetenskapsområden och på så sätt uppskatta inom vilka områden en nation är mest aktiv. Här väljer vi att göra detta genom att beräkna ländernas Relative Specialization Index (RSI). )[11, 12] RSI mäter den relativa fördelningen av publikationer på olika vetenskapsområden och jämför med världsgenomsnittet inom samma områden. På så sätt får man en uppskattning på om ett visst land är relativt mer eller mindre aktivt inom ett visst vetenskapsområde i förhållande till resten av världen. RSI för ett visst land och specifikt forskningsområde definieras som: Där RSI kommer genom denna definition att anta värden mellan -1 och 1, där 0 innebär att landets andel av publikationer inom ett visst vetenskapsområde är detsamma som världsgenomsnittet inom samma område. Ett RSI-värde högre än 0 betyder att landet har en relativt högre andel publikationer inom forskningsområdet än snittet för resten av världen. På samma sätt betyder ett negativt RSIvärde att landet har en lägre andel publikationer inom forskningsområdet jämfört med resten av världen. Det är viktigt att notera att RSI är ett relativt mått, där en hög aktivitet inom ett visst område (RSI > 0) måste balanseras av lägre aktivitet inom ett eller flera andra områden (RSI < 0). Man bör också betänka att även om två forskningsområden har samma RSI-värde, kan de bakomliggande publikationsvolymerna vara olika stora. RSI mäter endast publikationsvolymer relativt världsgenomsnittet. I Vetenskapsrådets publikationsdatabas klassificeras varje publikation i 1 6 av totalt cirka 250 ämnesklasser. Ämnesklasserna kan sedan grupperas till mer eller mindre breda vetenskapsområden. För att fånga skillnader i de olika ländernas forskningsprofiler har vi för den här analysen valt att dela in det bibliometriska underlaget i tretton olika vetenskapsområden: agronomi, biologi, biomedicin, klinisk medicin, geovetenskap, ICT (Information and Communication Technologies), ingenjörsvetenskap, materialvetenskap, kemi, fysik, matematik, samhällsvetenskap och humaniora. 4 4 Ämnesindelningen som använts är spru14 (minus övrigt ) 11

12 De två sistnämnda områdena, samhällsvetenskap samt humaniora, har dock låg täckningsgrad i databasen. Man bör därför vara extra försiktig med att dra slutsatser för dessa två områden. I Figur 6 (och Tabell 8, se appendix) presenteras Sveriges RSI baserat på bibliometriska data från åren Diagrammet är ett så kallat radardiagram (även kallat spindelnätsdiagram) där varje axel motsvarar ett vetenskapsområde. Den blå ytan visar Sveriges RSI för de tretton olika forskningsområdena. Figuren med röda kanter visar världsgenomsnittet (RSI = 0). Värden utanför representerar således en högre relativ aktivitet inom ett vetenskapsområde än resten av världen. Omvänt indikerar ett värde innanför den röda linjen att aktiviteten är lägre än genomsnittet. Syftet med diagrammet är att ge en kvalitativ bild av forskningsprofilen, varför de numeriska värdena på RSI utelämnats. Alla underliggande data finns dock presenterad i Tabell 8. Figuren visar även fältnormerad medelcitering för respektive vetenskapsområde i form av den orangea linjen. Även i detta fall markerar den röda polygonen världsgenomsnittet (fältnormerad medelcitering = 1) så att värden utanför indikerar en högre medelcitering än världsgenomsnittet. Återigen är syftet med figuren att ge ett kvalitativt mått på medelciteringen som på så sätt kan jämföras med RSI-värdena. Figur 6 Relative Specialization Index (RSI; blå yta) och medelcitering (orange linje) för Sverige uppdelat på 13 vetenskapsområden. Den röda linjen (polygonen) representerar världsgenomsnittet för RSI och medelcitering. Sverige har en forskningsprofil som överensstämmer väl med världsgenomsnittet, men med en svag övervikt för biologi, biomedicin, klinisk medicin och samhällsvetenskap. Det är också inom dessa områden, samt inom kemi, där medelciteringen är som högst. Skillnaderna mellan olika områden är dock små. På följande sidor (Figur 7) presenteras RSI-plottar för samtliga utvalda länder. Generellt kan man konstatera att länderna har signifikant olika forskningsprofiler. Det tycks inte heller finnas något tydligt samband mellan en hög aktivitet och ett högre värde på medelcitering inom ett givet vetenskapsområde. Argentina och Brasilien har likartade forskningsprofiler med tonvikten på agronomi, biologi och biomedicin. Argentina framträder också med en relativt hög aktivitet inom geovetenskap (vilket bland annat beror på en hög publiceringsaktivitet inom paleontologi). Sydafrika har en liknande 12

13 profil, men med betydligt större tyngd i samhällsvetenskap och humaniora och relativt färre publikationer inom biomedicin. På motsvarande sätt kan man se att Korea, Singapore, Indien och Kina har fokus på fysik, kemi, materialvetenskap, ingenjörsvetenskap och ICT. Bland dessa länder särskiljer sig Singapore genom en extremt hög medelcitering inom framförallt kemi och materialvetenskap (nästan dubbelt så många citeringar som världsgenomsnittet), men även inom agronomi (där det framförallt är ämnet Enviromental sciences som står för hög volym och citeringsstatistik). Inte ens USA, som är det land i världen med högst genomsnittlig medelcitering, är i närheten av dessa siffror för individuella vetenskapsområden. USA och Kanada uppvisar, liksom Sverige, en jämn forskningsprofil. I USA:s fall beror det delvis på att världsgenomsnittet till stor del utgörs av USA:s forskning då landet står för drygt 20% av alla publikationer i databasen. Även Japan har en relativt homogen forskningsprofil, om man bortser från humaniora och samhällsvetenskap. Figur 7 Relative Specialization Index (RSI; blå yta) och medelcitering (orange linje) för respektive land uppdelat på 13 vetenskapsområden. Den röda linjen) representerar världsgenomsnittet för RSI och medelcitering. 13

14 En generell trend är att de engelskspråkiga länderna uppvisar högst aktivitet inom just humaniora och samhällsvetenskap. Detta kan möjligen förklaras med att många andra länder i hög utsträckning publicerar på något av sina inhemska språk inom just humaniora och samhällsvetenskap och att dessa publikationer därför inte återfinns i databasen. Ett lågt värde behöver således inte betyda att det saknas forskning inom området. 14

15 Sammanfattningsvis kan man konstatera att det finns tydliga skillnader mellan de olika ländernas forskningsprofiler. Det är dock viktigt att komma ihåg att vetenskapsområdena som används här är breda, och att det förekommer stora variationer inom vart och ett. Samarbeten Ett sätt att mäta vetenskapliga samarbeten är att studera sampublicering länder emellan och det är den metoden som använts här. För att ringa in samarbeten i en mer traditionell mening, och undvika stora internationella forskningsprojekt där några författare bland hundratals händelsevis är från Sverige och de andra studerade länderna, har vi valt att titta på sampublikationer med upp till fem samarbetande länder, där minst en adress kommer från Sverige och det studerade landet, samt rena samarbeten där endast författaradresser från Sverige och det andra landet ingår. Figur 8 (se även Tabell 9 i appendix) visar antalet samarbeten mellan Sverige och respektive land under perioden I det vänstra diagrammet presenteras antal samarbeten med upp till fem länder och i det högra diagrammet endast rena samarbeten mellan Sverige och respektive land. Förutom att det totala antalet samarbeten blir fler när upp till fem länder inkluderas, ser fördelningen likartad ut i de två diagrammen. Figur 8 Antal samarbeten mellan Sverige och respektive lan under fem år. Samarbeten som inkluderar maximalt fem länder visas till vänster och rena samarbeten mellan Sverige och endast ett land till höger. Länderna är sorterade efter totala antalet publikationer (se Figur 5). För samtliga länder gäller att antalet samarbeten har ökat över tid. Delar av ökningen kan förklaras av att antalet artiklar i databasen har ökat med cirka 4% per år under de senaste tio åren, vilket motsvarar cirka 40% under hela perioden. Det är dock stor skillnad på ökningstakten för de olika länderna. Figur 9 visar den procentuella ökningen av antalet samarbeten under perioden för respektive land. För Kanada och USA är ökningen på samma nivå som för databasen i stort (40%). Då ökningen i antalet samarbeten med Japan ligger en bra bit under 40% innebär det att andelen samarbeten kan ha minskat under de senaste tio åren. För övriga länder har dock antalet sampublikationer i databasen ökat så mycket (>50%) att det antagligen rör sig om en reell ökning av 15

16 antalet faktiska samarbeten. Störst är ökningen för Indien (233%) tätt följt av Singapore (222%) och Sydafrika (206%). Samarbeten per vetenskapsområde Antalet samarbeten per vetenskapsområde och land under perioden presenteras i Tabell 9. Tabellen innehåller antalet samarbeten med högst fem länder, rena samarbeten mellan Sverige och respektive land samt andelen respektive vetenskapsområde utgör bland samarbetena (baserat på de rena samarbetena). Figur 9 Förändring i antal samarbeten mellan Sverige och respektive land (endast rena bilaterala samarbeten) från 2003 till Eftersom vetenskapsområdena är olika stora kan det vara lämpligt att relatera antalet samarbeten till vetenskapsområdets storlek. Tabell 8 innehåller därför också det totala antalet svenska publikationer inom respektive vetenskapsområde under samma period, samt vilken andel dessa utgör av den totala produktionen. Genom att beräkna differensen (i Tabell 9 kallat Andel) mellan andelen ett visst vetenskapsområde utgör bland sampublikationerna med andelen samma vetenskapsområde utgör inom Sverige får man ett mått, i procentenheter, på mängden samarbeten som också tar hänsyn till vetenskapsområdenas storlek. Ett illustrativt exempel är samarbetena mellan Sverige och Argentina. Tabell 9 visar att Sverige under perioden har haft 18 rena sampublikationer med Argentina inom både agronomi och klinisk medicin. I Sverige utgör dock klinisk medicin nästan en tredjedel av all forskning (räknat i antalet publikationer) medan agronomi endast utgör knappt 6%. Relativt vetenskapsområdenas storlek är alltså samarbetet inom agronomi större än inom klinisk medicin, vilket illustreras tydligt om man tittar på differensen mellan andelarna, Andel, som för agronomi är 11,9 procenteneheter och för klinisk medicin är -15,5 procenteneheter. Figur 10 visar Andel för respektive vetenskapsområde och land. Syftet är att identifiera och belysa vetenskapsområden där Sverige har många (eller få) samarbeten relativt vetenskapsområdets storlek. Ett positivt värde (blå staplar) indikerar alltså att det finns fler sampublikationer inom 16

17 vetenskapsområdet än förväntat med tanke på områdets storlek. Ett negativt värde (röda staplar) indikerar det omvända, nämligen att andelen sampublikationer inom vetenskapsområdet är färre än andelen vetenskapsområdet utgör i Sverige. I figurerna har vetenskapsområdena inom varje land sorterats i fallande ordning. Figur 10 Rena samarbeten mellan Sverige och respektive land uppdelat på vetenskapsområde. Staplarna anger (i procentenheter) skillnaden mellan andelen vetenskapsområdet utgör bland sampublikationerna och andelen samma område utgör i den totala svenska produktionen, Andel. 17

18 I den första panelen som visar samarbeten med Argentina ser vi att just agronomi framträder tydligt. Andelen agronomi bland sampublikationerna är nästan 12 procentenheter större än ämnets storlek i Sverige (17,6% jämfört med 5,8%). På samma sätt är klinisk medicin underrepresenterat bland sampublikationerna. Man kan också konstatera att vetenskapsområden med den högsta relativa andelen är just de områden för vilka Argentina hade höga RSI-värden: agronomi, biologi, biomedicin samt geovetenskap. Samma tendens, att samarbetena korrelerar med högre RSI-värden, gäller för flera av länderna (Kina, Indien Korea, Japan och Brasilien), även om sambandet inte är lika tydligt. För Singapore sticker området biomedicin ut; 30% av alla samarbeten med Singapore är inom just biomedicin, trots att detta inte är ett av de områden som Singapore är mest aktivt inom (baserat på RSI-analysen). Tendensen kvarstår även om man inkluderar upp till fem samarbetsländer (se Tabell 9). För Sydafrika är det framförallt kemi som framträder på så sätt att mer än 12% av alla samarbeten med Sydafrika är inom det området. En allmän tendens för samtliga länder är att samarbeten inom klinisk medicin är underrepresenterade. En möjlig förklaring är att klinisk medicin till sin natur är sådan att det finns en relativt stor andel nationell forskning knuten till universitetssjukhusen som inte kräver eller gynnas av internationella samarbeten. Tendensen att klinisk forskning är underrepresenterad minskar dessutom något om upp till fem samarbetsländer tas med i analysen. Det är dock viktigt att notera att trots att antalet samarbeten inom klinisk medicin är underrepresenterade med tanke på 18

19 områdets storlek, så är klinisk medicin i absoluta termer av antalet sampublikationer det största området. Sammanfattande diskussion De länder som genom statsmakternas beslut är föremål för bilaterala forskningsavtal med vårt land, och som tillsammans med Argentina och Brasilien behandlas här, bildar en heterogen massa med stora individuella skillnader vad gäller demografi, ekonomisk utveckling, politiskt och socialt läge, forskningsintensitet samt vetenskaplig bibliometrisk profil. Forskningens kvalitet och resultat låter sig inte mätas på något enkelt sätt, och jämförelser mellan länder är sannolikt särskilt vanskliga att göra, men citeringsdata kan tas som ett mått på genomslagskraften. Två huvudkategorier av länder kan urskiljas: 1. Mer utvecklade och specialiserade ekonomier med relativt lång tradition av höga nivåer på satsningar och med diversifierad FoU (Kanada, Japan, USA). Korea och Singapore ingår numera i den skaran tack vare de senaste decenniernas snabba ekonomiska utveckling och uppenbarligen kraftfulla politiska initiativ som prioriterat FoU. 2. De framväxande ekonomierna, d.v.s. de i ovanstående avseenden mer omogna staterna, som omfattar Argentina, Brasilien, Kina, Indien och Sydafrika. De har en växande betydelse för den globala ekonomin och forskningslandskapet, och är av detta skäl av stort strategiskt intresse (som det framgår av forsknings- och innovationspropositionen). Vad gäller de mer utvecklade forskningsekonomierna förefaller man från den svenska regeringens sida ha valt ut de allra största (i FoU-utgiftstermer) för ett mer ingående samarbete (dock ej EUmedlemmarna Tyskland, Frankrike och Storbritannien). Singapore är genom att vara den enda avtalspartner som är befolkningsmässigt mindre än Sverige en anomali, men utmärker sig i denna sammanställning bland annat genom den högsta forskartätheten och en stor publikationsvolym i förhållande till folkmängden. Länderna i kategori 2 har stora befolkningsunderlag som en gemensam egenskap, men stora skillnader i övrigt, inte minst vad gäller ekonomisk tillväxt. Bedömningen är att den faktorn är mest central för den framtida utvecklingsbanan, åtminstone i det medellånga perspektivet. Den underliggande idén är då att större ekonomisk styrka innebär att det finns mer kapital att investera i FoU, vilket bör leda till ökad innovation och konkurrenskraft och därmed ökar landets förmåga att vidmakthålla utvecklingen. I nuläget står det klart att Kina intar tätpositionen mätt med de flesta mått som presenterats här, och att Indien och Sydafrika ligger lång efter, både vad avser investeringarna i FoU (notera dock eftersläpningen av data för dessa länder, vilket försvårar jämförelserna) och resultat i form av citeringsframgångar. Brasilien har en mellanställning, men noterbart är att en tidigare positiv trend vad gäller medelciteringar tycks ha brutits runt år Man kan även lägga märke till att Argentina har högre nivå på citeringarna och större forskartäthet än Brasilien, trots väsentligen blygsammare satsningar på FoU. Förbättringarna i medelcitering för Singapore och Kina under de senaste 20 åren är anmärkningsvärda. Singapore har uppnått en nivå i klass med de traditionellt världsledande forskningsnationerna (USA, Schweiz). Även om Kina ännu ligger vid eller under världsgenomsnittet inom de flesta områden, får man betänka att det med tanke på de kraftigt ökande volymerna från Kinas sida även bör produceras ansenliga mängder högciterade artiklar. Koreas massiva FoU-satsningar det senaste decenniet förefaller inte omedelbart ha lett till kraftigt ökad avkastning vad gäller vetenskapliga citeringar (vilket till del förklaras av landets industritunga och tillämpningsnära FoU). 19

20 De nationella forskningsprofilerna i kombination med fältnormaliserade medelciteringar kan avslöja ländernas starka och svaga forskningsområden och motivera att större uppmärksamhet riktas mot vissa länder. Forskningen i Argentina, Brasilien och Sydafrika är generellt stor inom gröna områden som agronomi och biologi, men inte alls särskilt välciterad (med undantag för vissa underområden). Singapores omfattande verksamhet inom materialvetenskap och ICT åtföljs däremot av goda citeringstal, långt över världsgenomsnittet. Kina och Indien har också tyngdpunkten av den vetenskapliga publiceringen inom kemi, materialvetenskap och ICT, men med betydligt färre citeringar, särskilt i det senare fallet. Inte oväntat har svenska forskare störst vetenskapligt utbyte, som det avspeglas i gemensamma artiklar, med USA och Kina, i kraft av deras numerära storlekar. Den reala minskningen i volymen sampublikationer med Japan, världens tredje ekonomi och forskningsnation, är anmärkningsvärd och borde belysas mer. Sverige och Japan kan i flera avseenden anses ligga på samma nivå, även om Sverige har övertaget när det gäller vetenskapliga citeringar. Kanada har en liknande forskningsprofil som Sverige, citeringstal på samma nivå inom de flesta områden och forskningssamarbetet med svenskar är omfattande. Intressant är också de påtagligt stora volymökningarna på samarbetet (om än från låga nivåer) med nya (Indien, Sydafrika) och äldre (Kina, Korea, Singapore) tillväxtländer. Vad gäller bilaterala forskningssamarbeten mellan Sverige och enskilda länder, som de avspeglas i mängden gemensamma publikationer, är det en tydlig övervikt för naturvetenskap och teknikvetenskap i förhållande till den totala forskningsportföljen. För USA och Singapore framträder dock biomedicin med den största relativa andelen samarbeten, och för Argentina och Kanada är agronomi mest utmärkande. I de allra flesta fall befinner sig humaniora, samhällsvetenskap och klinisk medicin bland de mest underrepresenterade områdena för samarbeten. Referenser [1] China and India, A Comparative Assessment. RAND National Defense Research Institute [2] Report for Selected Countries and Subjects. World Economic Outlook Database, april International Monetary Fund. juni [3] Kina: den nygamla supermakten. Klas Eklund, SNS Förlag, [4] How we Classify Countries. World Bank. juni [5] The 2013 Human Development Report The Rise of the South: Human Progress in a Diverse World. HDRO (Human Development Report Office) United Nations Development Programme. s [6] Sveriges handelspartners varuexport juni [7] Efterkrigstidens invandring och utvandring. Statistiska centralbyrån [8] Global Funding Forecast R&D Magazine. juni 2013 [9] Science and Engineering Indicators National Science Foundation, Arlington VA. [10] OECD Science, Technology and Industry Outlook juni [11] REIST-2 (1997). The European Report on Science and Technology Indicators Second Edition, EUR European Commission, Brussels. [12] Comparing Research at Nordic Universities using Bibliometric Indicator. NordForsk Policy Briefs

21 Appendix: Tabell 8 och 9 Tabell 8 Antal publikationer, Relative Specialization Index (RSI) samt medelcitering för respektive vetenskapsområde och land Världen Sverige Argentina Brasilien Vetenskapsområde Publik. Andel RSI Publik. Andel RSI cit. Publik. Andel RSI cit. Publik. Andel RSI cit. Agronomi % 0, % -0,08 1, % 0,34 0, % 0,47 0,44 Biologi % 0, % 0,09 1, % 0,53 0, % 0,36 0,50 Biomedicin % 0, % 0,04 1, % 0,09 0, % -0,01 0,47 Klinisk medicin % 0, % 0,12 1, % -0,24 0, % 0,08 0,53 Geovetenskap % 0, % -0,04 1, % 0,34 0, % -0,33 0,59 ICT % 0, % -0,10 0, % -0,39 1, % -0,31 0,88 Ingenjörsvetenskap % 0, % -0,05 1, % -0,17 0, % -0,22 0,78 Materialvetenskap % 0, % -0,11 1, % -0,26 0, % -0,27 0,64 Kemi % 0, % -0,25 1, % -0,06 0, % -0,17 0,53 Fysik % 0, % -0,12 1, % -0,05 0, % -0,26 0,66 Matematik % 0, % -0,21 0, % -0,05 0, % -0,21 0,75 Samhällsvetenskap % 0, % 0,13 1, % -0,32 0, % -0,39 0,37 Humaniora % 0, % -0,05 0, % 0,05 0, % -0,35 0,29 Kanada Kina Indien Japan Vetenskapsområde Publik. Andel RSI cit. Publik. Andel RSI cit. Publik. Andel RSI cit. Publik. Andel RSI cit. Agronomi % 0,04 1, % -0,06 1, % 0,19 0, % -0,11 0,85 Biologi % 0,12 1, % -0,30 0, % -0,23 0, % -0,11 0,77 Biomedicin % 0,00 1, % -0,07 0, % 0,04 0, % 0,09 0,78 Klinisk medicin % 0,05 1, % -0,36 0, % -0,23 0, % 0,04 0,74 Geovetenskap % 0,09 1, % 0,00 0, % 0,00 0, % -0,11 0,90 ICT % 0,04 1, % 0,16 1, % -0,07 1, % -0,02 0,50 Ingenjörsvetenskap % 0,03 0, % 0,22 1, % 0,11 0, % -0,10 0,74 Materialvetenskap % -0,24 1, % 0,34 1, % 0,27 0, % 0,08 0,78 Kemi % -0,25 1, % 0,34 1, % 0,33 0, % 0,12 0,90 Fysik % -0,26 1, % 0,18 0, % 0,10 0, % 0,18 0,82 Matematik % -0,08 1, % 0,21 1, % -0,18 0, % -0,18 0,66 Samhällsvetenskap % 0,18 1, % -0,64 0, % -0,68 0, % -0,61 0,54 Humaniora % 0,19 1, % -0,72 0, % -0,83 0, % -0,74 0,58 Korea Singapore Sydafrika USA Vetenskapsområde Publik. Andel RSI cit. Publik. Andel RSI cit. Publik. Andel RSI cit. Publik. Andel RSI cit. Agronomi % -0,09 0, % -0,57 1, % 0,28 0, % -0,17 1,29 Biologi % -0,52 0, % -0,31 1, % 0,40 0, % 0,05 1,28 Biomedicin % -0,01 0, % -0,06 1, % -0,17 0, % 0,09 1,39 Klinisk medicin % -0,04 0, % -0,19 0, % -0,17 0, % 0,10 1,33 Geovetenskap % -0,44 0, % -0,63 0, % 0,09 0, % -0,01 1,41 ICT % 0,29 0, % 0,41 1, % -0,41 0, % -0,15 1,19 Ingenjörsvetenskap % 0,15 0, % 0,16 1, % -0,01 0, % -0,18 1,12 Materialvetenskap % 0,33 0, % 0,37 1, % -0,40 0, % -0,25 1,51 Kemi % 0,11 0, % 0,15 1, % -0,10 0, % -0,28 1,59 Fysik % 0,11 0, % 0,14 1, % -0,32 0, % -0,13 1,54 Matematik % -0,21 0, % -0,22 1, % 0,00 0, % -0,14 1,23 Samhällsvetenskap % -0,49 0, % 0,00 0, % 0,37 0, % 0,23 1,20 Humaniora 630 1% -0,62 0, % -0,24 1, % 0,46 0, % 0,19 1,22 21

22 Tabell 9 Antal sampublikationer (med upp till 5 och 2 länder) mellan Sverige och respektive land Sverige Argentina Brasilien Kanada Vetenskapsområde Publik. Andel 5 2 Andel andel 5 2 Andel andel 5 2 Andel andel Agronomi ,8% ,6% 11,9% ,9% 3,1% ,7% 5,9% Biologi ,7% ,8% 7,1% ,4% 0,7% ,6% 3,9% Biomedicin ,3% ,5% 9,3% ,6% -0,7% ,0% 4,7% Klinisk medicin ,1% ,6% -15,5% ,6% -3,5% ,2% -9,9% Geovetenskap ,5% ,9% 4,4% ,2% -0,3% ,2% 2,7% ICT ,9% 2 0 0,0% -3,9% ,3% 0,4% ,0% -0,9% Ingenjörsvetenskap ,4% 7 3 2,9% -2,5% ,4% 2,9% ,7% 0,2% Materialvetenskap ,9% 5 0 0,0% -2,9% ,0% 0,0% ,5% -0,4% Kemi ,9% 9 4 3,9% -2,0% ,4% 3,5% ,9% -1,1% Fysik ,8% ,9% -1,9% ,3% 3,5% ,0% -1,8% Matematik ,1% 5 1 1,0% -1,1% 9 2 0,5% -1,6% ,2% 0,1% Samhällsvetenskap ,6% 8 6 5,9% -2,7% ,2% -6,4% ,8% -1,8% Humaniora ,0% 2 2 2,0% 0,0% 1 1 0,3% -1,7% 8 4 0,4% -1,6% Kina Indien Japan Korea Vetenskapsområde 5 2 Andel andel 5 2 Andel andel 5 2 Andel andel 5 2 Andel andel Agronomi ,9% -1,8% ,7% 1,9% ,5% -0,3% ,7% -3,1% Biologi ,1% -2,5% ,0% -0,7% ,1% -0,5% ,7% -2,0% Biomedicin ,8% -3,4% ,6% -0,7% ,0% 5,8% ,8% 2,5% Klinisk medicin ,7% -17,4% ,0% -23,1% ,8% -12,3% ,4% -20,7% Geovetenskap ,1% -0,4% ,3% 3,8% ,6% 0,1% ,0% 1,5% ICT ,9% 3,0% ,9% -1,0% ,4% -0,5% ,7% 2,8% Ingenjörsvetenskap ,8% 3,4% ,8% 4,3% ,7% 3,3% ,9% 3,4% Materialvetenskap ,7% 6,8% ,3% 5,4% ,8% 3,8% ,0% 5,1% Kemi ,7% 11,7% ,1% 6,1% ,9% 1,9% ,1% 5,2% Fysik ,7% 10,9% ,8% 11,0% ,7% 6,9% ,9% 9,1% Matematik ,7% -1,4% ,9% -0,2% ,3% 0,2% ,1% 1,0% Samhällsvetenskap ,7% -6,8% ,5% -5,0% ,2% -6,4% ,3% -3,2% Humaniora 5 4 0,1% -1,8% 1 1 0,2% -1,8% 0 0 0,0% -2,0% 1 1 0,4% -1,5% Singapore Sydafrika USA Vetenskapsområde 5 2 Andel andel 5 2 Andel andel 5 2 Andel andel Agronomi ,1% -4,7% ,9% 3,1% ,9% -1,8% Biologi ,8% -0,9% ,0% 3,3% ,1% 1,4% Biomedicin ,1% 14,9% ,4% 2,2% ,0% 6,8% Klinisk medicin ,5% -11,6% ,1% -20,0% ,5% -3,6% Geovetenskap 3 2 1,1% -1,4% ,2% 2,7% ,5% 1,0% ICT ,1% 5,2% ,8% -2,1% ,9% 0,0% Ingenjörsvetenskap ,1% 2,6% ,0% -1,5% ,6% -1,9% Materialvetenskap ,0% 4,0% ,1% -0,8% ,0% 0,0% Kemi ,5% 0,5% ,0% 12,1% ,8% -0,1% Fysik ,1% 1,3% ,8% -2,0% ,1% 1,3% Matematik 9 2 1,1% -1,0% 7 4 1,2% -0,9% ,5% 0,3% Samhällsvetenskap ,6% -7,0% ,3% 2,7% ,5% -2,1% Humaniora 1 0 0,0% -2,0% ,1% 1,1% ,7% -1,2% 22