R2P och mänskliga rättigheter

Transkript

1 Teologiska institutionen Vårterminen 2017 Examensarbete för masterexamen i mänskliga rättigheter 30 högskolepoäng R2P och mänskliga rättigheter En kritisk granskning av R2Ps räckvidd för skyddet av internflyktingars mänskliga rättigheter Författare: Mona Keshavarz Handledare: Per Sundman

2 Abstract Today, an estimated 65,3 million people are reported as forcibly displaced globally. This figure includes 40,8 million people who are considered to be internally displaced within their own country and therefore rely upon the protection of their state. State sovereignty implies that the main responsibility for the protection of its people lies with the state. In situations where the state fails or is unwilling to fulfill its duty to protect the population, the principle of Responsibility to Protect (R2P) can be applied to prevent genocide, war crimes, ethnic cleansing and crimes against humanity. The purpose of this study is to review to what extent R2P provides protection for the rights of internally displaced persons and how R2P relates to the notion of human security. The theoretical framework is based on the concepts of human dignity, sovereignty, human security and R2P. Argumentation analysis was used in order to be able to compare the different arguments within the R2P discourse to determine whether the principle provides legitimate means for protection or not. The study shows that R2P provides several legitimate means for the protection of internally displaced people. Especially when it comes to measures preventing people from becoming displaced. However, the protection measures towards people already internally displaced can in several instances be regerded as insufficent and illegitimate. This is mainly due to the fact that the UN can undermine the legitimacy of the principle e.g. by obstructing aid support with veto decisions or lack strategies for reconstruction. The cooperation with other actors (AU, ICC) also shows that the protection of internally displaced persons may vary between states. Keywords: responsibility to protect, internally displaced persons, human security, human rights, sovereignty, Security Council i

3 Sammandrag Idag beräknas 65,3 miljoner människor befinna sig på flykt globalt. Denna siffra innefattar 40,8 miljoner människor som är på flykt inom sitt land och måste förlita sig på skyddet som staten tillhandahåller. Statssuveräniteten innebär att huvudansvaret för skyddet av dess folk ligger hos staten. I situationer där staten misslyckas eller är ovillig att fullgöra sin plikt att skydda befolkningen, kan R2P komma att användas för att förhindra folkmord, krigsförbrytelser, etnisk rensning och brott mot mänskligheten. Syftet med denna studie är att granska i vilken utsträckning R2P utgör ett skydd för internflyktingars rättigheter och hur R2P relaterar till begreppet mänsklig säkerhet. Det teoretiska ramverket består således av begreppen mänsklig värdighet, suveränitet, mänsklig säkerhet och R2P. Argumentationsanalys användes för att kunna jämföra de olika argumenten inom R2P diskursen för att fastställa om principen innefattar legitima medel eller ej. Studien visar att R2P innefattar flera legitima medel för skyddet av internflyktingar. Framförallt när det kommer till åtgärder som förhindrar människor från att bli internflyktingar. Däremot kan skyddsåtgärderna för människor som redan är internflyktingar i flera avseenden betraktas som otillräckliga och icke legitima. Detta beror främst på att FN kan underminera principens legitimitet genom att t.ex. försvåra hjälpinsatser med vetorätten eller sakna strategier för återuppbyggnad, men även samarbetet med andra aktörer (AU, ICC) vittnar om att skyddet för internflyktingar kan variera mellan olika stater. Nyckelord: responsibility to protect, internflyktingar, mänsklig säkerhet, mänskliga rättigheter, suveränitet, säkerhetsrådet ii

4 Förkortningar AU EU Afrikanska Unionen Europeiska Unionen FN ICC Förenta Nationerna International Criminal Court (Internationella brottmålsdomstolen) ICISS IHL MR International Comission on Intervention and State Sovereignty International Humanitarian Law (Internationell humanitär rätt) Mänskliga rättigheter NATO ODM Nordatlantiska fördragsorganisationen Orange Democratic Movement PNU R2P Party of National Unity Responsibility to Protect UNDP United Nations Development Programme UNHCR United Nations High Commissioner for Refugees iii

5 Innehållsförteckning Abstract... i Sammandrag... ii Förkortningar... iii 1. Introduktion Bakgrund Problemformulering Syfte och frågeställning Tidigare forskning Avgränsningar Metodreflektion Material Disposition Teori Mänsklig värdighet Suveränitet och säkerhet Mänsklig säkerhet (Human Security) Resposibility to Protect (R2P) Argument för R2P R2Ps uppbyggnad Säkerhetsrådets roll R2P i relation till mänsklig säkerhet R2P och utvecklingen av skyddet för mänskliga rättigheter Moral Argument emot R2P R2Ps uppbyggnad Säkerhetsrådets roll Vetorätten R2P i relation till mänsklig säkerhet Mänskliga rättigheter eller humanitär hjälp R2P och dess inverkan på utvecklingen av skyddet för mänskliga rättigheter Analys Diskussion Källförteckning iv

6 1. Introduktion 1.1 Bakgrund Antalet människor på flykt har stadigt ökat sedan Enligt den senaste rapporten från FN:s flyktingorgan, United Nations High Commissioner for Refugees (UNCHR) konstaterades att 65,3 miljoner människor befann sig på flykt i slutet på 2015, den högsta siffran någonsin. Det är en ökning med 5,8 miljoner människor sedan föregående år. Siffran innefattar 3,2 miljoner asylsökanden, 21,3 miljoner flyktingar och 40,8 miljoner internflyktingar, dvs. människor som är på flykt i sitt eget land. De bakomliggande faktorerna som ofta ligger till grund för att människor måste bege sig på flykt är b.la. konflikter, våld, förföljelse, naturkatastrofer eller kränkningar av mänskliga rättigheter. 1 FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna understryker att alla människor är berättigade lika rättigheter utan någon åtskillnad, varken när det kommer till nationellt ursprung eller ställning i övrigt. Dock görs det en distinktion av historiska, politiska och juridiska skäl mellan flyktingar och internflyktingar när det kommer till skyddandet av rättigheter. Flyktingkonventionen uppkom 1951 för att skydda alla flyktingar till följd av andra världskrigets kränkningar av de mänskliga rättigheterna. 2 Enligt flyktingkonventionen kapitel I art.1 (A)(2) är den juridiska definitionen av en flykting: den som till följd av händelser, som inträffat före den l januari 1951, och i anledning av välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sin ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller politiska åskådning befinner sig utanför det land, vari han är medborgare, samt är ur stånd att eller på grund av sådan fruktan, som nyss sagts, icke önskar att begagna sig av sagda lands skydd eller den som, utan att vara medborgare i något land, till följd av händelser som förut sagts befinner sig utanför det land, vari han tidigare haft sin vanliga vistelseort, samt är ur stånd att eller på grund av sådan fruktan, som nyss sagts, icke önskar att återvända dit. Till skillnad från flyktingarnas situation, saknas det idag en juridisk definition inom folkrätten för vem som räknas som internflykting. I introduktionen till UNHCRs Guiding Principles on Internal Displacement beskrivs internflyktingar som personer eller grupper som 1 United Nations High Commissioner for Refugees (UNHCR), Global Trends: forced displacement in 2015, besökt Phuong, C, The International Protection of Internally Displaced Persons, Cambridge: Cambridge University Press 2004, s

7 har tvingats eller tvingas fly eller lämna sina hem/vistelseort för att undvika väpnade konflikter, våld, naturkatastrofer eller kränkningar av mänskliga rättigheter. Den väsentliga skillnaden är dock att dessa individer fortfarande befinner sig inom den territoriella gränsen för sin stat. En viktig faktor är att personen/gruppen i fråga har lämnat sitt hem ofrivilligt på grund av någon av de ovannämnda orsakerna. Vidare innebär det även att dessa personer inte kan återvända till sina hem eller vistelseort. Människor på flykt är inte enbart en nationell angelägenhet då dessa människor kan påverka andra stater eller aktörer. Trots att situationen och flyktorsakerna är likartade mellan flyktingar och internflyktingar är den juridiska distinktionen avgörande för vilket skydd individer på flykt kan förvänta sig. Skillnaden återfinns b.la. i artikel 33 i flyktingkonventionen från 1951 som ger alla flyktingar rätt till non-refoulement principen. Principen betyder att en flykting inte bör återföras till sitt land om denne riskerar att möta något hot mot personens liv eller frihet. Flyktingstatusen aktiverar även skyldigheter som mottagarstater har. Bland annat måste stater som skrivit på konventionen garantera en viss nivå av sysselsättning och välfärdsrättigheter. Dessutom måste de även utfärda identitetshandlingar till de personer som beviljas flyktingstatus. 3 Avsaknaden av dessa rättigheter bidrar till att försätta internflyktingar i en ännu mer utsatt position än de redan befinner sig i. 1.2 Problemformulering Ett av de avgörande grundrekvisiten för att omfattas av flyktingkonventionen består i att individen måste befinna sig utanför den stat där personen i fråga tidigare haft sin vistelse. Eftersom internflyktingar fortfarande befinner sig inom gränsen i hemlandet, omfattas de därför inte av FN:s flyktingkonvention, utan deras möjlighet till att åtnjuta de mänskliga rättigheterna och beskydd blir därför beroende av statens ansvar och kapacitet. Staten har det yttersta ansvaret för att säkerställa att de folkrättsliga lagarna och rättigheterna implementeras och efterföljs. Detta blir dock problematiskt då staten i flertal fall är förövaren som internflyktingarna flyr ifrån eller har underlåtit sig att skydda dessa människor från kränkningar av de mänskliga rättigheterna. 4 Det faktum vem som definieras som flykting är starkt bundet av att korsa den egna stats gräns har ifrågasatts och kritiserats. International Commission on Intervention and State Sovereignty, ICISS, menar att det inte bör vara någon skillnad om kränkningar eller missförhållanden mot individer sker endast inom statens gränser utan att ha några 3 Phuong, 2004, s 20 4 Phuong, 2004, s

8 direkta gränsöverskridande konsekvenser. Det traditionella kravet på gränsöverskridande visar att synen på flyktingar och internflyktingar skiljer sig åt när det kommer till säkerhet och beskydd, vilket leder till olika reaktioner från staten och det internationella samfundet. 5 Medan den territoriella platsen bör vara irrelevant, har det en avgörande betydelse för att besluta hur stater agerar på problematiken med internflyktingar. En anledning till varför gränsöverskridandet har fått så fundamental betydelse i flyktingdefinitionen har att göra med principen om statens suveränitet, vilket är en grundsten inom folkrätten. 6 Phuong argumenterar för att det finns ett behov av att röra sig bort från den traditionella säkerhetsdiskursen och istället fokusera på ett annat konceptuellt ramverk; mänskliga rättigheter som inte inriktar sig på gränser utan på mer relevanta frågor som rör människans värdighet och säkerhet. 7 Sedan 1945 har FN haft en central roll när det kommer till att bevara internationell fred och säkerhet, samt att identifiera potentiella hot mot fred. Tidigare ansågs externa hot mot statens territorier utgöra det största hotet men med tiden har det istället kommit att innefatta även interna humanitära katastrofer. Som en följd av b.la. konflikterna i Rwanda, Somalia, DR Kongo, Liberia och Kosovo blev det tydligt att omvärlden var tvungna att ingripa och agera för att skydda civilbefolkningen. FN-stadgan underströk samtidigt både vikten av att värna om statens suveränitet och skydda de mänskliga rättigheterna. Detta ledde till att det blev svårt att dra gränsen för när en humanitär intervention kunde betraktas som berättigad. Som ett svar på detta presenterade ICISS begreppet Responsibilty to Protect som godkändes av alla FN:s medlemsländer vid världstoppmötet I korthet innebär det att staten har ett ansvar att skydda befolkningen från folkmord, krigsförbrytelser, etnisk rensning och brott mot mänskligheten. I de fall när nationella myndigheter misslyckas med detta faller ansvaret över till det internationella samfundet. 8 Dock blir det problematiskt när stater är förövare eller underlåter sig att skydda medborgarna. Det finns fall där stater vägrar erhålla assistans/hjälp utifrån vilket har resulterat i att tusentals människor har dött i svält, sjukdomar och övergrepp. Internflyktingar är en särskilt utsatt grupp då de i större utsträckning är exponerade för förhållanden som hotar deras mänskliga rättigheter och säkerhet. Risken att utsättas för b.la. folkmord, regerings- 5 ICISS, Responsibility to Protect, Ottawa: International Development Research Centre, 2001, s Phuong, 2004, s 22 7 Phuong, 2004, s Höghammar, T & A Andrews, FN-fakta nr 2/08: Skyldigheten att skydda (R2P) besökt

9 förtryck, systematiska MR kränkningar, våld och övergrepp, etnisk rensning och diskriminering, bristande tillgång till mat och sjukvård, splittring av familjer och folkmord är betydligt högre än bland resten av befolkningen. 9 Dödstalen är stora men vilken hjälp och vilket skydd kan internflyktingar egentligen förvänta sig av staten och det internationella samfundet? Och hur väl fungerar R2P när det kommer till internflyktingars situation? 1.3 Syfte och frågeställning Hoten och inskränkningarna på internflyktingars rättigheter beskrivet ovan har ett långt högre dödsantal än traditionella säkerhetshot som krig, konflikter eller terrorattacker. Trots detta saknas det idag universell konsensus kring vilka medel och åtgärder som är legitima för att skydda befolkningens rättigheter när den nationella regeringen misslyckas med detta. Det övergripande syftet med denna uppsats är således att granska principen Responsibilty to Protect och dess räckvidd i förhållande till skyddet för internflyktingars rättigheter. R2P har en fundamental betydelse när det kommer till skyddet för internflyktingar eftersom människor på flykt oftast har störst risk för att utsättas för b.la. folkmord och brott mot mänskligheten vilket R2P ämnar skydda människor från. 10 Som en del i det övergripande syftet kommer även perspektivet om mänsklig säkerhet att beröras. Anledningen till varför säkerhetsdiskursen har en central betydelse för denna studie är att flera av de bakomliggande orsakerna till att människor tvingas bli internflyktingar beror på faktorer som hotar den mänskliga säkerheten. 11 För att dra en tydligare parallell mellan mänskliga rättigheter och säkerhet kan det exemplifieras genom b.la. naturkatastrofer. Överlag räknas inte skydd från naturkatastrofer som en mänsklig rättighet. När människor sedan tvingas fly på grund av katastroferna kan de bli internflyktingar, som sedan i sin tur riskerar att utsättas för kränkningar av de mänskliga rättigheterna om de inte får skydd. Det blir därför relevant för denna studie att vidare granska förhållandet mellan R2P och mänsklig säkerhet och dess inverkan på internflyktingars rättigheter. Studien utgår från följande frågeställningar: I vilken utsträckning innefattar R2P legitima medel för att skydda internflyktingars mänskliga rättigheter? Vilka kriterier bör uppfyllas för att medel ska betraktas som legitima? 9 Thakur, R, The United Nations, Peace and Security, Cambridge: Cambridge University Press, 2006, s Davies, S E & L Glanville, Protecting the Displaced: Deepening the Responsibilty to Protect, Leiden & Boston: Martinus Nijhoff Publishers, 2010, s 2 11 Innebörden av mänsklig säkerhet beskrivs mer detaljerat i avsnitt 2.3 Mänsklig säkerhet (Human Security) 4

10 Hur förhåller sig R2P till mänsklig säkerhet? 1.4 Tidigare forskning Gällande flyktingar och asylsökandes situation finns det sedan tidigare mycket forskning. När det kommer till forskning av internflyktingar inom den akademiska världen är materialet mer begränsat och inte lika uppmärksammat och en stor del av materialet tillhandahålls av internationella organ och organisationer som t.ex. FN:s flyktingkommissariat och Norwegian Refugee Council. Trots att internflyktingar omnämns i flertal studier är det sällan deras situation som är fokus för analysen. Den forskning som är centrerad kring internflyktingar behandlar till stor del relationen mellan internflyktingar och FN men även internflyktingars situation generellt vilket är en bidragande faktor till att böckerna är relevanta för denna studie. Catherine Phuong är Human Rights Officer vid FN:s hög kommissariat för MR och tidigare forskat och undervisat i b.la. folkrätt och juridik vid flertal universitet. Hon har skrivit boken The International Protection of Internally Displaced Persons som ämnar ge en mer djupgående analys av internflyktingar och åtgärderna för problemet samtidigt som hon försöker analysera de möjliga implikationerna av det internationella arbetet. Ett centralt huvudargument som Phuong lyfter i boken är att problematiken med internflyktingar inte endast är ett humanitärt problem utan bör diskuteras inom en bredare MR kontext. 12 Genom att titta på problemet med internflyktingar i ljuset av ett bredare konceptuellt ramverk (sett till suveränitet och interventioner) menar Phuong att en bredare MR kontext kräver en omformulering av de två begreppen, där betoning bör läggas på ansvar. Även om staten har huvudansvaret för internflyktingar kan staten å andra sidan också vara orsaken till att människor beger sig på flykt. Statssuveräniteten kan ses som en utmaning när det kommer till skyddandet av internflyktingar eftersom internflyktingar i sig utgör ett hot mot den territoriella integriteten av staten, men även internationella hjälpinsatser med syfte att skydda internflyktingar utmanar en stats auktoritet. Den traditionella föreställningen om suveränitet har ersatts med större tonvikt på R2P. Frågan om ansvar bör enligt Phuong inte endast förefalla stater som har problem med internflyktingar utan ska gälla alla stater som har en skyldighet att inte kränka samt skydda de mänskliga rättigheterna hos medborgare i andra stater. Vidare argumenterar hon att stater har ett ansvar att inte skada civila vid en eventuell intervention i en annan stat. Phuong kommer fram till att stater på senare tid har varit 12 Phuong, 2004, s 9 5

11 allt mer villiga att kringgå och omdefiniera begreppet suveränitet. Att intervenera i andra stater för att skydda befolkningen kan ses som potentiellt farligt då suveränitetsprincipen syftar till att skydda svagare stater från ingrepp av starkare stater, samt att det finns en ökad risk för att stater vill stärka kontrollen över sina egna gränser. Phuong utvecklar dock inte sin teori och sina resonemang vidare om hur skyddandet av internflyktingar potentiellt skulle kunna utvecklas med R2P eller hur relationen ser ut idag. Phuong konstaterar endast att suveräniteten har fortsatt stark betydelse och komplexiteten kring internflyktingar kräver en flerdimensionell strategi. 13 En annan forskare inom området är Mélanie Jaques som specialiserat sig på b.la. internationell humanitär rätt (IHL) och påtvingad migration. I boken Armed Conflict and Displacement: The Protection of Refugees and Displaced Persons under International Humanitarian Law tittar hon närmare på internflyktingar och deras skydd under internationell humanitär rätt. Anledningen till att IHL så starkt förknippas med internflyktingar är på grund av att IHL är avsedd för att skydda människor från att bli flyktingar eller internflyktingar. Det finns omfattande forskning kring hur skyddet för internflyktingar ser ut under IHL. Dock menar författaren att skyddet för internflyktingar under krigstid aldrig har behandlats på ett övergripande sätt. Denna bok bygger därför vidare på den tidigare forskningen men har ett annat perspektiv genom att titta på det globala problemet med att människor tvingas på flykt utifrån en humanitär rättslig synvinkel samt att försöka identifiera bristerna. Jaques argumenterar för att samtidigt som den internationella humanitära rätten uttryckligen och i tillräckligt hög utsträckning förbjuder förflyttandet av människor i vissa situationer av väpnad konflikt, så finns det ett flertal situationer när människor tvingas på flykt som inte omfattas av IHL. Det här innebär att det traditionella statscentrerade konceptet som IHL grundar sig i inte längre reflekterar verkligheten i dagens väpnade konflikter. 14 Boken lyfter även frågan om hur IHL skyddar internflyktingar i väpnade konflikter och om skyddet för civila offer i krig är tillräckligt för att kunna hantera frågor relaterade till människor på flykt. Sammanfattningsvis kan det konstateras att Genevekonventionen och Protokoll I refererar till flyktingar i några bestämmelser men det saknas hänvisningar till internflyktingar. Konflikter leder till att människor tvingas på flykt, samtidigt som människor på flykt kan leda till att konflikter sprids. Jaques menar att regeringen ska hindra människor från att tvingas till flykt, samtidigt som staten utgör ett skydd för männi- 13 Phuong, 2004, s Jacques, M, Armed Conflict and Displacement: The Protection of Refugees and Displaced Persons under International Humanitarian Law, Cambridge: Cambridge University Press 2012, s 3-5 6

12 skor som redan befinner sig på flykt. 15 Boken problematiserar brister med hur flyktingar och internflyktingar skyddas under IHL. Däremot är diskussionen endast begränsad till de internflyktingar som tvingats fly på grund av väpnande konflikter och utesluter därmed en stor del av antalet internflyktingar. Det finns sedan tidigare mycket forskning om R2P, dock används eller omnämns R2P sällan i samband med internflyktingar utan forskningen fokuserar främst på befolkningen i allmänhet. Professor Alex J Bellamy har under flera år arbetat med att forska och skriva böcker om Responsibilty to Protect. Boken The Responsibility to Protect: A Defense behandlar R2P och dess utmaningar. Det centrala argumentet i boken är att trots det faktum att R2P har en del brister och inte kan garantera ett totalt skydd för utsatta grupper, har R2P ändå den bästa utgångsläget för att kunna skapa en internationell gemenskap som kan arbeta med att förhindra att brott sker. Bellamy menar att det idag inte finns något som har lika stor potential som R2P att kunna uppnå en värld utan folkmord, etnisk rensning, krigsförbrytelser eller brott mot mänskligheten. Det här innebär att det internationella samfundet står mellan två val, antingen att tillsammans arbeta för att skydda individer inom ramen för vad som tidigare godkänt vid implementeringen av R2P, eller överge den delade synen på grund av bristerna som finns med förhoppning att något bättre kommer att komma i framtiden. 16 Vidare menar han att det yttersta målet med R2P är att hjälpa och förmå stater att leva upp till det ansvar som statssuveräniteten kräver. Således skulle en värld av suveräna stater som skyddar befolkningen från dessa brott inte längre behöva R2P. 17 Styrkan med R2P ligger i att en stor del av världens länder, 130 stycken, har nått gemensam konsensus kring R2P och ger sitt stöd eller godkännande för principen. Detta inkluderar även länder som generellt inte varit angelägna förespråkare för mänskliga rättigheter. Eftersom de flesta regeringarna berörs av R2P är det viktigaste att komma överens om hur R2P ska genomföras på bästa sätt, istället för att debattera kring principens innebörd eller räckvidd. 18 Bellamy bemöter även den vetenskapliga kritik som har riktats mot R2P. Exempelvis tar han upp påståendet att R2P skulle öppna upp för interventionism och menar att ett sådant påstående förbiser de befogenheter som säkerhetsrådet har samt att rådet tenderar att återspegla världsopinionen. Vidare menar han även att det inte går att kritisera R2P för att agera olika i liknande fall eftersom varje fall är unikt. Trots att Bellamy är medveten om 15 Jacques, 2012, s Bellamy, A J, Responsibility to Protect: A Defense, New York, Oxford University Press, 2015, s Bellamy, 2015, s Bellamy, 2015 s 5, 12 7

13 att R2P har ett flertal brister är diskussionerna starkt präglade av författarens positiva inställning till R2P. Boken lyfter även frågan om att R2P inte har tagit tillräckligt med hänsyn till frågan om kön. Det konstateras att mer behöver göras för att säkerställa att de särskilda hoten som kvinnor och flickor riskerar att utsättas för måste bemötas. Det går således att fastställa att författaren bekräftar att det finns grupper i samhället som är i särskilt behov av skydd i händelse av R2P men detta är inget argument som utvecklas vidare i boken Avgränsningar På grund av studiens begränsade tidsram och omfattning kommer endast R2P att granskas som en av de möjliga skyddsmekanismer som finns för att skydda internflyktingar. Anledningen till att just R2P har valts beror på att principen idag är det främsta verktyget som är avsett att skydda internflyktingars säkerhet och mänskliga rättigheter. Vidare har det inte varit möjligt att inkludera alla existerande argument inom denna diskurs utan ett urval har gjorts av de argument och medel som principen har till sitt förfogande som har ansetts mest aktuella, mest återkommande och relevanta i förhållande till internflyktingars situation. 1.6 Metodreflektion Denna studie kommer att granska R2P och förhållandet till internflyktingar. För att kunna besvara studiens frågeställningar och undersöka R2Ps räckvidd för skyddet av internflyktingars mänskliga rättigheter kommer flera folkrättsliga dokument som omfattar människor på flykt och deras rättigheter samt staternas skyldigheter att säkerställa medborgarnas rättigheter att inkluderas. Trots målet att hålla ett så objektivt förhållningssätt som möjligt är det svårt att hindra studien från att påverkas av egna åsikter och ståndpunkter. För att i största möjliga mån undvika detta och öka slutsatsens relevans kommer urvalet av material och författare att ske främst utifrån framträdande forskare inom de aktuella diskurserna och vad som nämns i tidigare forskning och rapporter som berör studiens ämnen då slutsatsen delvis bygger vidare på att granska de nuvarande argumentens hållbarhet. Eftersom studiens syfte och frågeställning ämnar besvara frågor som hur väl R2P skyddar internflyktingars rättigheter och vilken roll mänsklig säkerhet kan ha för internflyktingars utövande av mänskliga rättigheter kommer argumentationsanalys att användas för att tolka och granska materialet. Problematiken med internflyktingar och deras skydd och utövande av mänskliga rättigheter är en komplex fråga med ett flertal olika dimension- 19 Grenholm, C-H, Att förstå religion: Metoder för teologisk forskning, Malmö: Holmbergs, 2011, s

14 er att beakta. Diskussionerna i den akademiska och politiska världen gällande för- och nackdelar kring dessa ämnen är otaliga. Genom att identifiera forskning och diverse internationella folkrättsliga dokument och stadgar om mänskliga rättigheter, R2P och mänsklig säkerhet kan olika argument från forskare och internationella organ ställas mot varandra. Syftet med att använda argumentationsanalys är att skaffa en överblick över argumenten för att i slutändan kunna ge en god grund för en sammanlagd bedömning i slutdiskussionen och svara på frågeställningarna. 20 Metoden argumentationsanalys lämpar sig särskilt för denna studie med anledning av att det inte råder konsensus inom de områden och frågor som denna studie behandlar. Svaren och åsikterna är många och motstridiga, samtidigt som argumenten pekar i olika riktningar. Argumentationsanalysen har för avsikt att skapa en överblick över argumenten och ta ställning till deras styrka. Denna metod bidrar även till att hitta svagheter och styrkor i de olika argumenten genom att rada upp ett flertal grundläggande punkter som ska uppnås för att ett argument ska accepteras. 21 För att på ett tydligare sätt illustrera varför ett argument anses vara för- eller emot kommer exempel och fall från verkligheten att användas. Urvalet av fall baseras på de händelser där R2P faktiskt har tillämpats eller där det funnits en diskussion inom det internationella samfundet om huruvida det borde tillämpas men inte har gjort det. Den argumentationsanalytiska metoden ämnar systematiskt till att pröva hållbarheten och beskriva argument som förekommer inom en debatt, text eller diskurs. Den består i huvudsak av två olika moment; ett beskrivande och ett värderande. Den beskrivande delen ger en överblick och tolkar argumenten som återfinns i texten. För att sedan kunna skapa sig en överblick krävs tre element: Problemställning: vilket problem diskuteras Tes: identifiera vilken tes eller övergripande ståndpunkt textens författare har Argument: försöka ge en överskådlig bild av författarens argument för och emot testen samt undersöka hur de olika argumenten förhåller sig till varandra Studien kommer att bestå av två delar som lyfter olika för- och nackdelar med R2P. Kapitel fem kommer att fungera som ett värderande kapitel där dels en argumentationsöversikt att presenteras för att ge en samlad bild över för- och emot argumenten gällande studiens 20 Björnsson, G, Kihlbom U, Ullholm A, Argumentationsanalys: färdigheter för kritiskt tänkande, Stockholm: Natur & Kultur Akademisk, 2009, s Ibid 9

15 frågor samt diskutera hur argumenten relaterar till varandra. Eftersom det inte är möjligt att inkludera alla argument som finns inom en debatt kommer ett urval av de argument att inkluderas som anses väsentliga för att svara på frågeställningarna och ge en så nyanserad bild av debatten som möjligt. Argumentationsanalysen för denna studie grundar sig i stor utsträckning på empiriskt material där en rad olika texter har argument rörande en viss ståndpunkt. Eftersom författarna till det använda materialet har olika bakgrund, tillför de olika synsätt och positioner till diskussionen. Argument kan ha informativ funktion vilket innebär att påståenden kan vara falska eller sanna. De kan också vara av praktisk funktion vilket betyder att argumenten inte kan verifieras eller falsifieras. Därför kommer argument och ståndpunkter klargöras genom att b.la. föreslå rimliga tolkningar av teser och argument som återfinns i det använda materialet. 22 Analyskapitlet kommer även att inkludera ett värderande moment där de identifierade argumentens hållbarhet prövas. En bedömning av argumenten görs för att fastställa om de är relevanta och godtagbara. För att kunna bedöma huruvida ett argument är hållbart bör två villkor vara uppfyllda. Påståendet som argumentet uttrycker ska vara sant, alternativt att värderingen som framförs ska vara rimlig. För det andra ska ett argument även vara relevant. 23 Relevansen prövas genom att undersöka om de antaganden och argument som anges logiskt leder till den tes som författaren önskar försvara. Utöver detta innebär det även att pröva om de underförstådda premisserna i slutledningen ger uttryck för sanna påståenden eller rimliga värderingar. Om något av de ovanstående kraven inte uppfylls kan argumentet betraktas som icke hållbart. 24 Genom att göra detta kan det fastställas huruvida det råder diskrepans mellan R2P i teorin och i praktiken, och isåfall var diskrepansen ligger. Målet är att skapa en objektiv och nyanserad bild av R2P för att kunna dra en slutsats om huruvida det ger ett tillräckligt skydd för internflyktingar och vilka brister den har Material Utöver ett flertal artiklar och material från internationella organ och organisationer som skildrar internflyktingarnas aktuella situation och det pågående arbetet för att skydda eras mänskliga rättigheter, kommer denna studie att till stor del även att utgå från ICISS:s rap- 22 Grenholm, 2011, s Ibid, s Ibid, s Björnsson, 2009, s 14 10

16 port och dokument från FN:s World Summit Anledningen är att dessa dokument definierar och lade grunden för R2P. Som primärmaterial inom internflyktingsdiskursen kommer boken Protecting the Displaced: Deepening the Responsibility to Protect att användas. Sara E. Davies och Luke Glanville har tillsammans med sju av de främsta forskarna inom flykting- och internflyktingsstudier tagit fram boken. Boken lyfter de konceptuella och praktiska svårigheterna med hur R2P används av stater och det internationella samfundet för att skydda utsatta människor. Författarna har utifrån deras egna kunskaper och erfarenheter b.la. skrivit om hur R2P kan anpassas till skyddet för internflyktingar. Sammanfattningsvis konstateras att världen står inför ett stort antal konceptuella och politiska dilemman om skyddet för internflyktingar ska omfattas av R2P. Stater, regionala- och internationella organisationer utmanas att beakta de praktiska dilemman och fördelarna som kommer med uppfattningen att suveränitet medför ett ansvar att skydda internflyktingar, både juridisk och politiskt. Även om ansvar och suveränitet har för avsikt att skydda de mest utsatta finns det en risk för att lova för mycket och leverera för lite såvida inte stater och organisationer tvingas rannsaka hur en sådan implementering skulle vara möjlig. Denna bok är en av få som specifikt behandlar relationen mellan internflyktingar och R2P. Trots att olika perspektiv på skyddet för internflyktingar saknas en tydlig diskussion om kopplingen mellan mänsklig säkerhet, internflyktingar, rättigheter och R2P. Davies berör detta något i sitt kapitel där frågan huruvida R2P kan bidra till att skydda människor som flytt på grund av naturkatastrofer. Hon konstaterar att fokus för R2P handlar främst om att fördjupa det engagemang som stater har för att skydda individer mot folkmord och grymheter. Det finns således inget som tyder på att skyddet för internflyktingar skulle gynnas av att omfattas av R2P. 26 Följaktligen saknas ett helhetsperspektiv av säkerhetsaspekten och R2P. Bland de mest framträdande forskarna inom R2P diskursen är professor Ramesh Thakur som skrivit ett flertal böcker och artiklar om ämnet, b.la boken The United Nations, Peace and Security: From Collective Security to the Responsibility to Protect. Han var även deltagare i ICISS kommissionen som tillsammans skapade och tog fram underlaget för vad som senare kom att bli R2P, vilket gör Thakur till en betydande och kunnig individ inom R2P. Han menar att det värsta en stat kan göra internt är storskaligt dödande av sin befolkning, externt är det värsta att invadera ett annat land. Tidigare folkmord beror inte på 26 Davies et al, 2010, s

17 brist om medvetenhet om pågående handlingar utan en fråga om vem som bär ansvaret. Thakur menar att FN då ställs inför svårigheten om hur den grundläggande principen om suveränitet kan förenas med FN:s uppgift att upprätthålla internationell fred och säkerhet. 27 Enligt Thakur har R2P tre huvudsakliga uppgifter; ändra uppfattningen från humanitär intervention till skyldighet att skydda, flytta ansvar till nationella statliga myndigheter och på internationell nivå till FN:s säkerhetsråd samt säkerställa att insatserna görs på rätt sätt. 28 I boken ifrågasätter Thakur på vilka grunder, när och i vilket syfte det är berättigat med dödligt våld för att lösa konflikter. Den centrala ståndpunkt i boken är att även om vi är överens om att ett externt militärt ingripande i vissa fall kan vara nödvändigt och oundvikligt för att skydda oskyldiga människor från livsfara kvarstår frågor som vilken internationell myndighet som kan åsidosätta en nationell myndighet. Slutligen kan det konstateras att den främsta samtida institutionen för att godkänna militära interventioner med syfte att skydda människor är FN och säkerhetsrådet. 29 En av anledningarna till varför Thakurs forskning har varit relevant för denna studie beror dels på att vid tiden boken skrevs arbetade Thakur b.la. som biträdande generalsekreterare för FN och vice rektor vid FN:s universitet vilket ger honom en unik inblick i hur FN och säkerhetsrådet arbetar med R2P. Å andra sidan kräver hans position en mer kritisk granskning av materialet då det kan vara svårare att vara kritisk och objektiv när det kommer till FN och R2P-principen där man arbetar. 1.8 Disposition Kapitel två innehåller studiens teoretiska ramverk. Kapitlet behandlar de fyra centrala begreppen som ligger till grund för resten av studien. De begrepp som presenteras är mänsklig värdighet, suveränitet och säkerhet, mänsklig säkerhet och Responsibility to Protect. Kapitel tre kommer att titta närmare och lyfta en del av de argument som ställer sig positiva till R2P och dess legitimitet för skyddandet av internflyktingars rättigheter. Det inkluderar argument som moralfilosofiska aspekter, relationen till mänsklig säkerhet, hur MR skyddet utvecklats och R2P i förhållande till säkerhetsrådet. Kapitel fyra lyfter den kritik som har riktats mot R2Ps effektivitet i arbetet med att skydda internflyktingars rättigheter. Det förs en diskussion kring huruvida R2P saknar ett helhetstänk vid implementeringen, om den har begränsad tillämpning, hur R2P förhåller sig till säkerhetsrådet och mänsklig säkerhet, och om det finns en risk för att begreppet kan feltolkas eller användas felaktigt. I 27 Thakur, 2006, s Ibid, s Ibid, s

18 kapitel fem analyseras de olika argument som har presenteras tidigare och deras hållbarhet prövas i en argumentationsöversikt. I det sjätte och sista kapitlet sammanfattas resultaten och svaren på studiens frågeställningar diskuteras. 2. Teori I detta kapitel behandlas de centrala begreppen för denna studie som tillsammans utgör det teoretiska ramverket. Begreppen som presenteras är mänsklig värdighet, suveränitet och säkerhet, mänsklig säkerhet och Responsibility to Protect. Anledningen till varför begreppet mänsklig säkerhet presenteras snarare än mänskliga rättigheter beror på att mänsklig säkerhet är ett bredare begrepp än mänskliga rättigheter i den bemärkelse att fokus ligger på att hantera de faktorer som ligger bakom och orsakar död och lidande idag, som i sin tur leder till konflikter, kränkningar av de mänskliga rättigheterna, katastrofer och epidemier. Några av de bakomliggande faktorerna orsakerna som per se inte nödvändigtvis behöver vara kränkningar av MR, är b.la. sjukdomar, kriminalitet och fattigdom vilket kräver förebyggande åtgärder för att förhindra att det mynnar ut i storskaligt lidande för befolkningen som kan hota både statens- och den mänskliga säkerheten. Det förebyggande elementet återfinns också inom R2P. Ett av R2Ps tre ansvarsområden handlar om skyldigheten att förebygga, det innebär en skyldighet att angripa de bakomliggande och direkta orsakerna till situationer som hotar människors säkerhet och värdighet. 30 Mänskliga rättigheter riskerar inte bara att kränkas på grund av de traditionella säkerhetshoten utan utmaningar som klimatförändringar och naturkatastrofer är också betydande hot som kan eskalera till väpnad konflikt, dessa faktorer är något som begreppet mänsklig säkerhet tar hänsyn till. Det skiftande fokus i säkerhetsdebatten från staten som tidigare varit i centrum till att ni innefatta individen har ändrat synen på hur hot bör hanteras. Det finns därför en bild av att man bör investera lika mycket resurser på militära insatser som på att skydda t.ex. de mänskliga rättigheterna, fattigdomsbekämpning och klimat hot. Alla de presenterade begreppen är sammankopplade och avser i förlängningen att skydda de mänskliga rättigheterna ICISS, 2001, s xi 31 Ibid, s vii-xiii 13

19 2.1 Mänsklig värdighet Innebörden av mänsklig värdighet har förändrats med tiden och har ingen entydig definition som med enkelhet kan tillämpas i kulturella, rättsliga eller filosofiska sammanhang. 32 Idag har mänsklig värdighet en framträdande plats i debatten om mänskliga rättigheter och juridisk beslutsfattande, men även ett etiskt centralt begrepp. 33 Denna studie utgår från att mänsklig värdighet är något inneboende hos varje människa. Med det menas att den inneboende värdigheten berättigar alla människor beskydd och mänskliga rättigheter är ett verktyg för att förverkliga konceptet av mänsklig värdighet. 34 MR går i stor utsträckning ut på att skydda den mänskliga värdigheten vilket gör det viktigt att förhindra, åtgärda och straffa angrepp som inskränker värdigheten. Detta bör ske oavsett om förövaren har statlig eller icke-statlig karaktär. 35 Det är ett missvisande antagande att tro att endast statliga/offentliga angrepp på värdigheten bör skyddas. Individer måste skyddas från personliga angrepp på värdigheten. 36 Att den mänskliga värdigheten är starkt kopplat till MR och något som är inneboende och som varje individ besitter understryks i deklarationen om mänskliga rättigheter och i ett flertal andra internationella avtal och fördrag. 37 I Wien 1993 deltog 170 regeringar vid den andra världskonferensen om mänskliga rättigheter där mänsklig värdighet utsågs som det värde som genererade mänskliga rättigheter. 38 Vid konferensen antogs Wiendeklarationen som i ingressen understryker vikten av mänsklig värdighet. Recognizing and affirming that all human rights derive from the dignity and worth inherent in the human person, and that the human person is the central subject of human rights and fundamental freedoms, and consequently should be the principal beneficiary and should participate actively in the realization of these rights and freedoms, Vienna Declaration and Programme of Action (Preamble) 32 Hägg, I, Alla människors lika värde eller människans värdighet, Tidskrift för politisk filosofi, nr 3, årgång 18, 2014, s 15, Corradetti, C, Philosophical Dimensions of Human Rights: Some Contemporary Views, Springer Netherlands, 2012, s Donnelly, J, Universal human Rights in Theory and Practice 3rd ed. Ithaca and London: Cornell University Press: 2013, s Clapham, A, Human rights obligations of non-state actors, Oxford: Oxford University Press, 2006, s Ibid, s Donnelly, 2013, s Clapham, s

20 Filosofiskt går det att säga att värdighet är inneboende, men som en social och juridisk status måste det fastställas och upprätthållas av staten och genom lag. 39 Värdighet behöver skyddas mot angrepp, i synnerhet när angrepp är riktade mot specifika grupper där individer pekas ut som att inte vara lika värda att behandlas som jämlika medborgare. 40 Det är därför viktigt att det existerar ett straffrättsligt skydd och system som skyddar individer mot både fysiska (våld, tvång) och psykiska (förnedring, diskriminering, hot) angrepp som kan kränka den mänskliga värdigheten. Den inneboende värdigheten rättfärdigar alla människors rätt till skydd, och MR bör ses som ett medel för att förverkliga principen om mänsklig värdighet. 41 Värdighet har kommit att bli allmänt erkänt vilket har lett till att det åberopas som en rättslig och moralisk grund för att protestera mot kränkande och nedvärderande behandling. 42 Enligt en rapport från The International Commission on Intervention (ICISS) har R2P försvarat konceptualiseringen av suveränitet som innefattar statens ansvar att skydda de mänskliga rättigheterna. Suveränitet innebär ett tvådelat ansvar; externt måste staten respektera suveräniteten i andra stater och internt måste staten respektera medborgarnas rättigheter och värdighet. 43 Rapporten menar även på att det finns ett växande globalt erkännande att skydd för mänsklig säkerhet, inklusive MR och mänsklig värdighet, måste vara en av de grundläggande målen för moderna internationella institutioner Suveränitet och säkerhet Suveränitet kan förstås som ett statsrättsligt eller ett folkrättsligt begrepp. Statsrättsligt handlar suveräniteten om att vara den yttersta makten inom en stat. Thomas Hobbes menade t.ex. i sitt verk Leviathan år 1651 att människorna hade ingått ett samhällskontrakt som innebar att de gav upp sin frihet i förmån för en suverän stat som hade för avsikt att skapa lag och ordning. Denna traditionella syn på suveränitet och säkerhet kallas ofta Westfalisk och bygger på den Westfaliska freden 1648 som la grunden till det moderna statssystemet. Denna bild av suveränitet uppkom som ett svar på den oroliga tiden i Europa som kantades av inbördeskrig. Det kännetecknas bland annat av att stater har full suveränitet inom dess territoriella gränser och icke-interventionsprincipen (artikel 2.7 i FN-stadgan) vilket innebär att ingen annan stat har rätt att med tvång intervenera och bruka våld i vad 39 Ibid, s Ibid, s Donnelly, 2013, s Schachter, O, Human Dignity as a Normative Concept, The American Journal of International Law, Vol. 77, No. 4 (Oct 1983), s ICISS, s 8 44 Ibid, s 6 15

21 som anses vara statens interna angelägenheter. 45 Staten anses vara det givna objektet som ska skyddas från andra stater. När staten och dess suveränitet säkras, leder detta i sin tur till att medborgarnas säkerhet skyddas. 46 Militära interventioner med humanitärt syfte betraktas inte som legitima eftersom statssuveräniteten och stabiliteten i världen prioriterades. 47 Folkrättsligt är statssuveräniteten en av de mest grundläggande principerna och har både en nationell och en internationell inverkan. Internationellt innebär det att alla stater juridiskt sett är jämställda och har samma rättigheter och skyldigheter gentemot andra stater. Detta gäller oavsett statens storlek, ekonomiska eller politiska ställning. Ingen annan stat eller organ är överställd den suveräna staten. En stat kan således inte utöva sin jurisdiktion över andra stater. Nationellt innebär suveräniteten att staten har maktbefogenheter inom det egna territoriet vilket betyder att staten har rätt att slippa extern inblandning, den s.k. icke-interventionsprincipen. Om principen kränks har staten rätt att skydda sin territoriella integritet och politiska självständighet. 48 Vad som betecknar en intervention kan skilja sig åt. Vissa anser att all ickegodkänd beblandning i andra staters interna angelägenheter bör betraktas som en intervention, oavsett om det handlar om att leverera nödinsatser till befolkningen. Det finns även de som skulle kategorisera alla former av tvingande åtgärder som en intervention, med det ingår militära åtgärder, politiska eller ekonomiska sanktioner, blockader och liknande, medan andra begränsar sig endast till militära ingripanden. 49 Statssuveräniteten innebär inte att staten är fri att göra vad som helst utan bygger på staten behandlar befolkningen enligt rådande lagar. Eftersom suveräniteten är ett folkrättsligt begrepp förutsätter den även en folkrättsordning vilket betyder att suveräniteten måste utövas inom folkrättens ramar. Statens suveränitet, befogenheter och frihet kan dock begränsas av internationell sedvanerätt och genom att ingå i olika internationella överenskommelser eller avtal. Ett exempel på en internationell skyldighet som stater själv väljer att följa är FN-stadgan. Vissa begränsningar är något som staten själv väljer att följa, medan andra begränsningar gäller för alla stater. Anledningen till varför suveräniteten till viss grad måste begränsas beror på att en obegränsad suveränitet skulle krocka med de mänsk- 45 Bring, O, Mahmoudi, S, Wrange, P, Sverige och folkrätten, fjärde upplagan, Stockholm: Norstedts Juridik, 2011, s Ibid, s Säkerhetspolitik, Mänsklig säkerhet: humanitär intervention, besökt Bring et al, 2011, s 57, ICISS, 2001, s 8 16

22 liga rättigheterna och andra staters suveräna rättigheter. Det betyder att det kan vara olika folkrättsliga regler som bestämmer statens agerande snarare än suveräniteten. 50 Från att ha gått från suveränitet som skydd till suveränitet som ansvar innebär det i praktiken tre ansvarsområden: 1) Statliga myndigheter bär ansvaret för att skydda medborgarnas säkerhet och liv, samt att främja deras välfärd 2) Nationella politiska myndigheterna ansvarat för medborgarna internt och till det internationella samfundet via FN 3) Staten ansvarar för sina handlingar. 51 Målet med suveränitetsprincipen har varit att upprätthålla den internationella freden och säkerheten, vilket också är anledningen till att det återfinns flertal punkter i FNstadgan b.la. i artikel 2.1 Organisationen grundar sig på principen om samtliga medlemmars suveräna likställdhet. Samtidigt skyddar stadgan även de mänskliga rättigheterna i artikel 1 (3) där det framgår att FN:s ändamål b.la är att främja aktningen för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla. När en stat bryter mot de mänskliga rättigheterna och trots påtryckningar vägrar upphöra med kränkningarna uppstår en motsättning inom folkrätten. Å ena sidan måste statens suveränitet respekteras, medan å andra sidan måste omvärlden agera eller intervenera när oskyldiga människor systematiskt dödas. 52 Konceptet nationell säkerhet har delvis varit ovidkommande när det kommit till att skydda medborgarna från de faktorer som verkligen hotar deras säkerhet. Begreppet har i vissa fall missbrukats och använts som stöd för att undertrycka individer, grupper eller majoritetens krav på regeringen. 53 Säkerhet har främst satts i relation till mellanstatliga militära konflikter medan mänsklig säkerhet har satt individen i centrum och på så sätt blir staten ett instrument för att skydda mänskligt liv och förbättra människors välfärd. Mänsklig säkerhet bygger på att människor skyddas från hot som kan skada liv eller säkerheten, oavsett om hoten kommer från yttre angrepp eller om dessa är inomstatliga. 54 För en stor del av världens befolkning som lever i fattigdom eller på flykt är inte den överhängande säkerhetsrisken att drabbas av exempelvis externa terroristattacker utan det är dem så kallade mjuka hoten likt hunger, sjukdomar, brist på rent dricksvatten och sanitet som dödar miljontals människor varje år och är de största säkerhetshoten mot människor. Dessa i sin tur kan ge upphov till interna konflikter Bring et al, 2011, s ICISS, 2001, s Säkerhetspolitik, Mänsklig säkerhet: humanitär intervention, besökt Thakur, 2006, s Ibid, s Ibid, s 73 17