Patienters upplevelser av det akuta omhändertagandet Patients experiences of emergency care

Transkript

1 Patienters upplevelser av det akuta omhändertagandet Patients experiences of emergency care Cecilia Pålsson, Sara Wedin Sjuksköterskeprogrammet 180 hp Omvårdnad hp Ht 2009 Sektionen för hälsa och samhälle Box Halmstad

2 Titel: Patienters upplevelser av det akuta omhändertagandet Författare Cecilia Pålsson, Sara Wedin Sektion Sektionen för Hälsa och samhälle, Högskolan Halmstad, Box 823, Halmstad Handledare Annika Jensen, Högskoleadjunkt, Leg Ssk Examinator Petra Svedberg, Universitetslektor, Dr i medicinsk vetenskap Tid Höstterminen 2009 Sidantal 18 Nyckelord Akut omhändertagande, patient, patient tillfredställelse, omvårdnad, trauma Sammanfattning Att bemöta patienter efter en traumatisk händelse kräver goda kunskaper både medicinskt och psykologiskt. Här krävs kunskap i vilka normala processer som pågår samt vilka patologiska tillstånd som kan uppkomma för att kunna ge ett adekvat omhändertagande. Syftet med studien var att belysa patienters upplevelse av sjuksköterskors bemötande i det akuta omhändertagandet. Studien utfördes som en litteraturstudie där 13 artiklar analyserades. Resultatet visade att patienter uppfattar teknisk kompetens som det viktigaste i det initiala omhändertagandet. I ett något senare skede upplevdes ett mer informellt, mer personligt bemötande med mer fokus på de psykiska behoven som viktigt. Känslan av att ha tappat kontrollen, rädsla för vad som komma skall, att bli lämnad ensam beskrevs genomgående av patienterna. De tyckte det var viktigt att få känna sig delaktiga, att sjuksköterskan fanns där för patienten, att de tillgavs information samt att de blev sedda som en individ med egna behov. Forskningen om detta ämne är sedan tidigare begränsad så mer forskning inom detta område behövs. Även forskning angående hur sjuksköterskan upplever att hon själv bemöter patienter och varför hon gör så, hade varit intressant att undersöka och förhoppningsvis bidragit till ökad kvalitet av omvårdnaden i det akuta mötet.

3 Title: Patients' experiences of emergency care Authors Cecilia Pålsson, Sara Wedin Department School of Social and Health Sciences, Halmstad University, PO Box 823, Halmstad, Sweden Supervisor Annika Jensen, Lecturer, registred nurse Examiner Petra Svedberg, Lecturer, PhD Period autumn term 2009 Pages 18 Key words Emergency, patient, patient satisfaction, nursing, trauma Abstract Meeting patients after a traumatic event requires a good knowledge both medically and psychologically. This requires knowledge of the normal processes going and what pathological condition that may arise in order to provide proper care. The aim of our study was to illuminate patients 'experiences of nurses' responses in the acute care. The study was carried out based on a literature study in which 13 articles were analyzed. The results showed that patients perceived technical competence as the most important in the initial management. In a slightly later stage experienced a more informal, more personal approach with more focus on the mental health needs as important. Feeling of having lost control, fear of what is to come, to be left alone was described consistently by patients. They thought it was important to feel involved, that the nurse was there for the patient, that they were given information and that they were seen as an individual with individual needs. Research on this topic is limited so more research in this area is needed. Also research how the nurse feels that she responds to patients and why she does it would have been interesting to investigate and hopefully contributed to increasing the quality of nursing care in the emergency meeting.

4 Innehåll Inledning 1 Bakgrund 1 Vad ett trauma innebär 2 Krisreaktion 2 Att vara patient efter ett trauma 4 Mötet mellan sjuksköterska och patient 4 Syfte 5 Metod 5 Datainsamling 5 Databearbetning 8 Resultat 8 Erfarenhet och kompetens 8 Behov av närhet och empatiskt bemötande 9 Information 10 Kommunikation 11 Diskussion 13 Metoddiskussion 13 Resultatdiskussion 14 Konklusion 17 Implikation 18 Referenser Bilaga I- Artikelöversikt

5 Inledning För att kunna ge en effektiv hjälp till psykiskt traumatiserade patienter ställs krav på goda kunskaper såväl medicinskt som psykologiskt. Det krävs även kunskap i de normala och patologiska tillstånd som kan uppkomma efter en traumatisk händelse. En sådan händelse kan drabba människor på olika sätt (Lennquist, 2002). En olycka, skada eller sjukdom påverkar hela individen (Jahren Kristoffersen, 1997). Som vårdpersonal är det viktigt att se den nära kopplingen mellan kropp och psyke för att lättare förstå patienternas reaktioner och då ge ett bättre och mer adekvat omhändertagande. Det bemötande, det stöd och den information som patienten får i det första akuta skedet har en stor betydelse för hur patienten går vidare med sin fortsatta bearbetning av traumat (Lennqvist, 2007). Enligt Cullberg, (2006) är det viktigt att ge stöd till dessa patienter eftersom en obearbetad traumatisk händelse kan leda till att patienten drabbas av depression eller posttraumatic stress disorder (PTSD). Vikten av att inneha kontroll över sin egen kropp är betydelsefull för alla individer. När förlust av kontroll sker via trauma eller olyckshändelse skapar det ett beroende av andra (Jahren Kristoffersen, 1997). Eftersom att fler och fler patienter överlever svåra traumatiska händelser har intresset för hur dessa skall bemötas och behandlas ökat (Davydow, Katon & Zatzick, 2009). Detta ämnesval gjordes eftersom en profession som allmänsjuksköterska, inte bara vid arbete på akutmottagning, utan också i det dagliga arbetet kommer att innebära möten med patienter som är svårt sjuka eller skadade. Därför undersöks här hur patienter upplever vårdpersonalens bemötande vid omhändertagandet för att utifrån kunskap i ämnet hitta likheter och skillnader i behoven mellan dessa patienter och då kunna bemöta situationen på bästa sätt. Bakgrund Vad en sjuksköterska skall kunna och ansvara för i sitt dagliga arbete finns beskrivet som olika mål i Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska (Socialstyrelsen, 2005). Dessa mål har sin grund i ett etiskt förhållningssätt, samt skall bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet. Kompetensbeskrivningen innefattar flera olika områden som syftar till att främja patientens hälsa och att motverka sjukdom. Det finns klara direktiv för hur en sjuksköterska ska ge ett gott bemötande till patienterna och deras närstående: Ha förmåga att kommunicera med patienter, närstående, personal och andra på ett respektfullt, lyhört och empatiskt sätt. I dialog med patient och/eller närstående ge stöd och vägledning för att möjliggöra optimal delaktighet i vård och behandling. (Socialstyrelsen, 2005 s.11) Sjuksköterskan skall kunna identifiera och tillgodose patientens olika omvårdnadsbehov, såväl de fysiska som psykiska (Socialstyrelsen, 2005). 1

6 Vad ett trauma innebär Trauma kommer ifrån det Grekiska språket och betyder sår (Nationalencyklopedin, 1995). Vidareutvecklat betyder trauma att människokroppen blir hotad av yttre eller inre faktorer som ger en kortvarig eller långvarig påverkan. Psykiskt trauma uppstår efter en företeelse som uppstått genom upplevelser som chock, smärta, katastrof eller via kränkning (ibid). I medicinskt ordalag innebär ordet trauma en skada som är konkret: exempelvis fraktur i ett ben. Psykiska innebörden av trauma innebär den psykiska pressen (Nauckhoff, 1994). Omhändertagandet av allvarligt skadade personer är många gånger komplicerat och omfattar flera olika specialiteter. Därför har organiserade traumasystem visat sig ha ett stort värde vid omhändertagandet av allvarligt skadade personer. Förutbestämda traumateam med definierade roller är nödvändigt för att behandling och diagnostik ska kunna ske samtidigt. Det primära omhändertagandet innefattar olika steg som benämns A-E: Airway, Breathing, Cirkulation, Disability and Exposure (Richards & Mayberry 2004). Ett traumateam består av kirurg, en ortoped, två narkosläkare, två akutsjuksköterskor, en akutundersköterska, en anestesisköterska och en anestesiundersköterska. Dessutom kan en röntgenläkare och en röntgensköterska tillkallas (Ahlgren, 2000). När en individ drabbas av ett trauma förbereder sig kroppen genom att utsöndra hormoner för att förbereda sig för strid eller att fly (Nauckhoff, 1994). Fysiologiskt så stiger blodsockret och koagulationen i blodet ökar. Detta på grund av den ökade utsöndringen av hormonet kortisol från binjurarna. Pulsen och blodtrycket stiger för att syresätta de vitala organen. Andningsfrekvensen stiger för att öka syrehalten i blodet. Stressen kan mildras utav frisättningen av endorfiner, som frisätts efter ett längre stresspåslag som då lugnar stresskedjan. Endorfiner har liknande effekt som opioder i kroppen. Kroppen koncentrerar sig endast på det som är väsentligt i situationen. Den stänger ute andra känslor och sinnesintryck (ibid). Krisreaktioner Det är av stor vikt att förstå hur en patient upplever en kris för att kunna ge ett bra bemötande. Vem som helst kan ställas inför ett trauma. Ett trauma kan innefatta hot emot en persons liv, hälsa eller dennes psykologiska eller fysiologiska uppenbarelse. Det är patientens reaktion som påverkar om det finns risk för följande psykiska trauman eller inte (Lennqvist, 2007). Hur patienten påverkas av den traumatiska krisen är beroende på den utlösande yttre händelsen som är plötslig och oväntad. Det beror också på den personliga innebörd det inträffade har för patienten, dennes sociala förutsättningar, skyddsnät samt den aktuella mognaden och utvecklingen som patienten befinner sig i. Det är patientens upplevelser som är avgörande och alla upplever traumatiska händelser olika (Cullberg, 2006). Den psykologiskt mest centrala delen är förlusten av kontroll, det omöjliga har inträffat. Den upplevda känslan av att ha kontroll över sin egen tillvaro har kränkts. Den omedelbara psykiska reaktionen som följer, har som funktion att försöka återställa upplevelsen av kontroll i tillvaron och skydda mot det hot som händelsen medför (Lennquist, 2002). 2

7 Ett psykiskt trauma uppkommer när belastningen blir för stor för en person att hantera. Vid ett psykiskt trauma är betydelsen av bemötande och stöd ifrån sjuksköterskan viktigt (Lennqvist, 2007). När stressen hos patienten blir för hög vid händelsen för traumat, kan reaktionerna utspela sig på olika sätt, ett är att drabbas av panik och ett annat är att stänga ute sina känslor. När patienten befinner sig i skedet att försöka förstå vad som skett sker olika reaktioner, både psykologiska och fysiologiska. De psykologiska reaktionerna kan visa sig som aggressivitet, oro, fruktan samt svårigheter att fokusera. Vid de fysiologiska reaktionerna så uppkommer symtom som exempelvis tremor, kräkningar, spänningshuvudvärk och magont. För att ge en god omvårdnad till en patient som befinner sig i ett trauma bör sjuksköterskan inge trygghet samt ge ett varmt bemötande (ibid). Enligt Lennqvist (2007) upplever en patient vid ett psykiskt trauma starka reaktioner, det är inget onormalt snarare normalt. Därför bör sjuksköterskan överväga sitt bemötande och närma sig patienten på ett empatiskt och respektfullt vis. Sjuksköterskans uppgift är att stödja den drabbade utefter individens egen förmåga att hantera situationen. En åtgärd som visat sig ha lugnande effekt på patienter vid ett trauma är att låta anhöriga vara närvarande. Sjuksköterskan kan även lugna ned situationen genom att dämpa sig och arbeta i ett sakligt och lugnt tempo. Det är viktigt att i dessa ögonblick distansera sina egna känslor för att professionellt stötta patienten fullt ut (ibid). En stressreaktion illustreras i fyra olika faser enligt Ottosson och Ottosson (2007). Den första fasen är chockfasen. Den följer direkt inpå traumat, den är kortvarig och många gånger smärtsam reaktion på det som har hänt och kan ses som en gradvis anpassning till en ny verklighet. Chockfasen präglas av svårighet att ta till sig och bearbeta information. I denna fas kan regression ses och i en på ytan lugn och samlad människa kan kaoset i det inre vara stor. Chockfasen övergår i reaktionsfasen då känslorna inte längre kan tryckas undan. Reaktionen blir nu också emotionell. Bitterhet, irritabilitet, spänning och en avvisande attityd till kontakter kan visas upp. Hur länge reaktionsfasen varar beror många gånger på intensiteten. En hög intensitet under den första tiden tyder på att reaktionen kommer att bli relativt kort, medan låg intensitet ger ett mer utdraget förlopp. Efter reaktionsfasen följer bearbetningsfasen. Händelsen börjar steg för steg inses och ett nytt sätt att förhålla sig till omvärlden sker (ibid). Människor använder både medvetna och omedvetna strategier för att handskas med svåra påfrestningar, så kallad coping. Vilken strategi som används är individuellt (Ottosson, et al., 2007). Känslan av sammanhang, KASAM, (Antonovsky, 1991), har särskild stor betydelse vid stora påfrestningar. Detta innefattar begriplighet, meningsfullhet och hanterbarhet. Hanterbarhet innebär en känsla av att ha kontroll över situationen, någonting som är mycket viktigt i processen. Sist följer nyorienteringsfasen vilken varar livet ut. Traumat finns alltid med som ett minne men påverkar inte längre personen i lika stor utsträckning (Ottosson et al., 2007). Vissa patienter upplever att en traumatisk händelse som bearbetats, stärker personen. Det behöver inte bara innebära att utveckling och mognad ger ökad styrka, motståndskraft och förmåga att njuta av livet, det kan likaså innebära att patienten får insikt om livets förutsättningar. Patienterna kan bli mer medvetna om sina egna 3

8 förmågor och begränsningar (Cullberg, 2006). Att vara patient efter ett trauma Den friska människan tänker inte på användandet av sin kropp i det vardagliga livet (Almås, 2002). Vid sjukdom eller skada gör den sig påmind i form av smärta och obehag. Att släppa nuet blir då svårt för patienten. Det som sker här och nu i form av smärta och obehag blir det viktigaste för individen och framtiden minskar därför i betydelse. Att läggas in på sjukhus innebär en omställning för en människa. Rollen i det vardagliga livet byts ut mot en ny social roll, rollen som patient. Patientrollen är en beroende och underordnad roll. Det ges ofta få möjligheter till att ta egna beslut och patienten överlämnar sig i sjuksköterskans händer. Detta är ändamålsenligt i situationer, då patienten saknar kunskap och är i så kritiskt tillstånd att han själv är oförmögen att fatta genomtänkta beslut och ta till sig information. När tillståndet förbättras är det dock viktigt att patienten tar en mer och mer aktiv roll. Här är sjuksköterskans viktigaste uppgift information och undervisning (Almås, 2002). När en patient drabbas av sjukdom kan en känsla av apati infinna sig. Denne upplever att situationen är för kraftig och påfrestande att ta till sig. När apatin inträder så finns det ofta en underliggande oro, patienten upplever förlust av kontroll över sin egen kropp (Lindwall, 2004). Vidare beskriver Lindwall (2004) att upplevelsen hos en patient som drabbas av skada eller sjukdom, kan skapa en känsla hos patienten att kroppen blir till en rival. Traumat skapar en situation som patienten inte är van vid. Det som sker hade patienten inte planerat i sitt liv och situationen är inte positiv. När patienten inte längre kan kontrollera kroppen, så skapar det en situation där patienten kan uppleva en känsla att bli underlydande sin egen kropp. Självständigheten hos individen blir lidande. Patienten blir beroende av sjuksköterskan, som då ska skapa en så god omvårdnad som möjligt (ibid). Kort efter traumat förekommer det i vissa fall upplevelser hos patienten av att hela tiden behöva vara på sin vakt, att lyssna och känna efter varje förändring som sker i kroppen, av rädsla för att försämring ska ske (Lindwall, 2004). Patienten kan ofta uppleva att sjuksköterskan är där för att skydda patienten från ytterligare åkommor. Att drabbas av trauma kan ställa patienten inför en känslostorm. Känslor av skamlighet kan infinna sig hos patienten, som blir tvingad att ta hjälp ifrån en sjuksköterska. Det ställer patienten inför en situation där individen känner sig som en belastning för omgivningen. I dessa skeden är det viktigt att sjuksköterskan visar att situationen är under kontroll så att patienten successivt kan släppa den oron (ibid). Mötet mellan sjuksköterska och patient Patienter kan ibland ha uttryckssvårigheter när de anländer till akuten (Lennqvist (2007). Då är det viktigt att sjuksköterskan hjälper vårdtagaren med att uttrycka sig. Hon bör stanna upp i sitt arbete och ge patienten tid att ta till sig informationen som ges. Sjuksköterskan är en länk för patienten att kunna förmedla sig. Hon bör inte visa sig jäktad i sitt arbete utan uppföra sig professionellt för att inte skapa oro för 4

9 vårdtagaren. Märker patienten av att sjuksköterskan är stressad eller osäker påverkar det individen negativt och denne kan tappa förtroendet för sjuksköterskan. Patienten måste vid ankomsten få ge information utifrån händelsen i sin takt för att inte drabbas av ångest. Blir en patient pressad att samtala angående en traumatisk händelse då kan det resultera i chock. Sjuksköterskan ska vara lyhörd, respektfull och ödmjuk vid samtal med denne för att skapa en lugn miljö. Uppför sig sjuksköterskan professionellt kommer patienten så småningom att få ett förtroende för henne (Lennqvist, 2007). Tidigare studier har visat att sjuksköterskor på akutvårdsavdelningar tycker att det finns för lite tid att etablera en relation till patienten. Många gånger fokuseras det på de tekniska momenten istället för de psykosociala behoven (Wiman & Wikblad, 2004). Patientfokuserad omvårdnad har under de senaste åren varit en populär trend inom omvårdnadsforskningen. En grundläggande aspekt för detta är förståelse och kunskap om patienters egna upplevelser av deras vård (Staniszewska & West, 2004). Tidigare studier har visat att patienter tycker att det är viktigt bli behandlad som en individ (Schmidt, 2003;Suhonen, Välimäki, & Leino-Kilpi, 2002). Enligt Nauckhoff, (1994) är det viktigt att sjuksköterskan har i åtanke vid mötet med en traumapatient att patienten kan överreagera på stimuli, lida av amnesi, utstå tillfällig hörselnedsättning på grund av nedsatta sinnesintryck samt kan inneha svårigheter att fatta egna beslut på grund av koncentrationssvårigheter. Patienten är vid traumat i stort behov att sjuksköterskan ger trygghet, kortfattad information om vad som kommer att hända härnäst och vad som sker, gärna upprepad så att budskapet når fram. Vårdpersonalen och sjuksköterskorna i traumateamet ska tillåta patientens reaktioner och känslor, samt visa närhet och ge tid åt patienten. Det är av stor vikt att informationen som sjuksköterskan ger är sanningsenlig inte förskönad, det kommer enbart att skapa svårigheter i patientens fortsatta bearbetning av händelsen (ibid). I denna uppsats vill vi belysa upplevelser av det akuta bemötandet hos patienter som inkommit till sjukhus i ett tillstånd som kräver ett omedelbart omhändertagande. Syfte Syftet var att belysa patienters upplevelser av sjuksköterskors bemötande i det akuta omhändertagandet. Metod Resultatet presenteras i form av en litteraturstudie enligt Fribergs (2006) modell. En litteraturstudie innebär att det görs en översikt inom ett forskningsområde som sedan sammanställs utifrån evidensbaserade artiklar (ibid). Datainsamling Sökningarna utfördes genom en artikelsökning i databaserna Cinahl, Pubmed samt SweMed+. Endast artiklar från PubMed och Cinahl användes i studien då de artiklar 5

10 som hittats i SweMed+ föll bort under urval 2 eftersom de inte var relevanta för syftet eller hade för dålig vetenskaplig kvalitet. Olika sökord valdes ut som ansågs kunna relatera till syftet. Innan sökningarna påbörjades inringades ämnet genom val av sökord. De första sökorden var trauma, nursing samt multiple trauma. Dessa kombinerades vidare med patients, nurse, experience comforting samt factors. Allt eftersom sökningen fortlöpte påträffades nya sökord som emergency department, emergency service, caring, experience of patients, emergency unit, patient satisfaction, quality of care, acute care ward. Endast de sökningar som gav resultatartiklar presenteras i tabell 1. Två artiklar hittades genom manuell sökning från referenslistor. I PubMed användes Meshtermen multiple trauma istället för trauma då detta inte fanns som Meshterm i Pub Med. De alternativ som fanns diskuterades och vi beslutade att multiple trauma var det bredaste och det som bäst belyste studiens ämne. I Cinahl fanns Meshtermen trauma och användes då. Inklusionskriterier: - Sökningen begränsades till artiklar på engelska, svenska och norska. - Artiklarna söktes från och med år 2000 och framåt. - I sökningen valdes studier gjorda på människor. Exklusionskriterier: -Artiklar som relaterades till barn och ungdomar upp till 18 år. -Artiklar som handlade om omhändertagande prehospitalt och vid intensivvård. Sökträffarnas titlar lästes och om dessa var relevanta till studiens syfte lästes även abstrakten. Där titeln och abstraktet överensstämde med syftet skrevs artikeln ut i fulltext eller beställdes via Halmstads högskolebibliotek. När samma artiklar återkom i sökningen trots olika sökordskombinationer ansågs sökningen vara färdig. Den vetenskapliga kvaliteten av artiklarna granskades av bedömningsmallar enligt Carlsson och Eiman (2003). Tabell 1. Sökhistorik Databas Datum Sökord Antal Genomlä sta abstract Pub Med multiple trauma (MeSh) AND Nursing (MeSh) Limits: abstracts, humans English, all adult Urval 1 Svarade mot syftet Urval2 Valda artiklar 6

11 Pub Med nursing comforting patient emergency department (fritext) Pub Med patient experience patient satisfaction acute care ward (Fritext) Limits: With abstracts, humans, english, all adult Pub Med emergency department patients quality of care patient satisfaction (Fritext) Limits: With abstracts, humans, english all adult, publication from 2000 til present. Cinahl Trauma (MeSh) AND Nursing AND experience Cinahl factors AND nursing AND Experience s of patients

12 Limits: All adult, english, researched article. Cinahl emergency service (MeSh) AND nurse AND caring Cinahl Trauma (MeSh) AND emergency unit (text) Databearbetning Alla resultatartiklar lästes av båda författarna. Det som ansågs vara relevant för studiens syfte ströks under. Alla utvalda artiklar lästes igenom flera gånger för att få förståelse för texten som helhet och det som strukits under översattes och skrevs ned på svenska. Återkommande patientupplevelser ur de olika artiklarna antecknades och diskuterades mellan författarna och valdes sedan ut som övergripande faktorer i resultatet. Totalt användes 13 artiklar och samtliga artiklar användes för att ringa in resultatet. Faktorerna delades in i 4 kategorier. Dessa var Erfarenhet och kompetens, Behov av närhet och empatiskt bemötande, Information samt Kommunikation. Resultat Erfarenhet och kompetens I flera av studierna beskrev patienterna känslan av att vara i kunniga händer (Ringdal, Plos & Bergbom 2008; O'Brien & Fothergill-Bourbonnais, 2004; Hawley 2000). Sjuksköterskan arbetade snabbt och vant och utstrålade en känsla av kontroll. Detta beskrevs av patienterna som lugnande, de litade på sina sjuksköterskor. De kunde då slappna av och visste att de var i goda händer (Wiman,Wikblad,& Idvall, 2007; O'Brien & Fothergill-Bourbonnais,2004; Hawley 2000). Centralt i upplevelsen av trygghet var en känsla av att sköterskorna var organiserade, att deras arbete följde en viss förbestämd ordning (O Brien et al., 2004). I en studie av Wiman, et al. (2007) visades att patienterna var nöjda med ett mer strikt medicinskt formellt mottagande initialt, då den fysiska statusen och den medicinska historien var i fokus. I det sekundära skedet ansågs det viktigt att sjuksköterskan kunde växla mellan att ge den fysiska medicinska behandling som krävdes och att även se till de mer psykosociala behoven. Att vara mer informell ansågs som viktigt (ibid). 8

13 I studien gjord av Baldursdottir och Jonsdottir (2002), där patienterna fick välja ut och rangordna de tio vårdbeteenden som de ansåg vara viktigast hos sjuksköterskorna på akutmottagningen så framkom att det var sjuksköterskornas kompetens och kunnighet som ansågs viktigast. För patienterna innebar kompetens att sjuksköterskorna visste vad de gjorde. Att de kunde hantera utrustning men också att de visste när de skulle tillkalla läkaren. Även i en annan studie (Tutton, Seers, & Langstaff, 2008) beskrev patienterna att en sjuksköterska med erfarenhet gav en mer individuellt anpassad vård. Att arbetet med en patient skedde i ett team i en väl fungerande organisation utgjorde en trygghet för både vårdtagaren och sjuksköterskan (Tutton, et al., 2008; O Brien et al., 2004). Då de fanns väl fungerande rutiner för varje sjuksköterska skapade det en trygghet i vården som gavs till patienten. Alla inblandade i teamet visste vad de skulle göra, detta underlättade även arbetet med patienten (Ibid). Var däremot organisationen försämrad speglades det via sjuksköterskorna som inte visste riktigt vad de skulle göra, detta gjorde att patienterna kände sig otrygga i sjukhusmiljön(shatell et al., 2005). Behov av närhet och empatiskt bemötande Betydelsen av ett vänligt bemötande uppfattas som stor (Frank et al., 2009; Shattel, Hogan, & Thomas,2005; Hawley, 2000). Enligt patienterna i studien Shatell, et al. (2005) gav detta en styrka att uthärda smärtan. Patienterna upplevde vänligheten som kurativ. En patient ansåg att 95 % av tillfrisknandet består av ömsinthet. Patienterna beskrev betydelsen av att sjuksköterskorna skulle respektera deras integritet och tänka på att stänga dörrar och inte blotta dem inför andra. De patienter som främst upplevde att de ville få lite lugn och ro var de som hade möjligheten att förmedla sin vilja verbalt och var mobiliserade nog för att kunna förflytta sig själva. Ju sämre tillstånd patienten befann sig i, desto mer behov av att ha någon nära. Privat rum upplevdes inte som viktigt på grund av säkerhetsskäl om patienten skulle bli i snabbt behov av hjälp vid en akut försämring i sitt tillstånd (Shatell et al., 2005). I en studie av Tutton, et al. (2007) som gjordes på en akutmottagning beskrevs en öppen och en hjärtlig stämning på avdelningen. Detta gav patienterna en känsla av normalitet och gav en sorts grund för att ta kontakt med andra med patienter samt resulterade även i att vårdtagarna började stödja varandra. Patienterna beskrev denna kontakt som mestadels givande men det kunde också bli en belastning då patienterna började oroa sig för varandras tillstånd. En viktig aspekt som beskrevs av Shattell, et al. (2005) var när sjuksköterskorna på akuten tittade till patienten, inte enbart för att göra kontroller, utan även för att höra hur de mådde. Detta upplevdes positivt, patienterna upplevde då en trygghet och meningsfullhet. Sjuksköterskorna hade sett hela individen inte bara skadorna. När sjuksköterskorna visade empati i sitt sätt att prata med patienterna gav det dem en känsla av att sjuksköterskorna hade en förståelse för deras situation. Deras oro och rädslor blev bemötta och legitimerade. Känslorna bekräftades som normala och förväntade (Frank et al., 2009). Patienter har i efterhand förklarat att under omhändertagandet var det sjuksköterskorna som kunde hjälpa dem att se positivt på situationen för att kunna 9

14 hantera den. Sjuksköterskan var någon de kände tillit för. Att göra något extra, såsom handpåläggning skapade en upplevelse hos patienterna att sjuksköterskorna försökte göra det bästa av situationen (Hawley, 2000). Patienterna upplevde att det var skönt när sjuksköterskorna lyssnade på dem och accepterade deras känslor och gav dem tid. De uppskattade ett varmt bemötande och någon som lyssnade på dem, framför någon som tog deras känslor för givet och påstod sig förstå precis hur de upplevde sin situation (Hawley, 2000). Flera av patienterna upplevde i studien av Sörlie (2004) att de fick vara naturliga på akuten och visa sina känslor. I studien av Shattel et al, (2005) visade det sig att patienter ofta förminskar vissa problem som kan uppstå på en akutmottagning. De ville inte klaga för att som en patient uttryckte det: jag ville inte få någon att förlora sitt jobb. Denne beskrev vidare att även om någon sjuksköterska var dålig så kom det alltid någon som var bra däremellan. Här beskrevs även svårigheter av att kunna klaga på sin vård, Att de inte tog bra hand om mig, hur kunde jag förmedla det? Liknande händelse utspelar sig i Land & Suhonen, (2009) där patienternas upplevelse av individualiserad vård undersöktes. Patienterna försökte vara sjuksköterskorna tilltags och ge dem positiva svar för de inte ville ge någon skuld samt av rädsla för att negativa svar kunde ge dem sämre vård framöver. I studien av O Brien, et al. (2007) framkom att patienterna hade svårigheter att se deras vård som delar, exempelvis från akutmottagningen till intensivvårdsavdelningen. Allt flöt ihop för dem och en dålig erfarenhet från en av delarna gav ett dåligt minne av vården i sin helhet. Detta i kontrast till sjuksköterskorna som ofta såg sig själva som en del av en särskild enhet i kedjan. Det fanns i vissa fall patienter som avsiktligt inte ringde på sitt larm, för att de upplevde att sjuksköterskorna jobbade under press och vill minska stressnivån för dem genom att endast be om hjälp när det var nödvändigt (Sörlie, 2004). Vidare speglades detta fenomen mestadels hos de äldre patienterna, de ville oftast inte vara till besvär medan de yngre var mer vårdkrävande. De yngre tyckte att det var en självklarhet att de skulle få hjälp när de ville (Sörlie, 2004). Det fanns stora skillnader mellan kvinnors och mäns önskan att ha familj och vänner hos sig på akutmottagningen enligt O Brien et al. (2004). Manliga patienter ansåg oftare att de inte ville ha familjen vid sängkanten då detta kunde hindra personalen i deras arbete, de anhöriga kunde vara i vägen. Kvinnor ville istället ha familjen hos sig då de menade att deras närvaro gav tröst. I studien av Shatell, et al. (2005) ansåg majoriteten av patienterna att det är som ett måste att ha familj med sig på sjukhuset. Detta beskrevs också som viktigt i Hawley (2000), där det för patienterna var viktigt att de såg att sjuksköterskorna brydde sig och lugnade deras anhöriga, Då kände sig alla bättre till mods. Information Att komma in på akuten beskrevs som en situation fylld av ångest och rädsla men det gav även en känsla av trygghet (Ringdal, Plos & Bergbom (2008); O Brien et al., 2004). Att i det initiala skedet få vag information av sjuksköterskan upplevdes som mycket skrämmande (Ringdal et al., 2008). Patienterna upplevde även svårigheter när 10

15 sjuksköterskor informerade i medicinska termer som de inte förstod, vilket skapade oro och rädsla. Patienterna upplevde att det var viktigt att få lättförståelig information (Jay, 1996). Information som gavs med ord som patienten inte förstod kunde lätt feltolkas och skapade ännu mer oro (Hawley, 2000). Att få information ingav en känsla av att ha kontroll. All information, både bra och dålig, var ett sätt för patienterna att förbereda sig själva på vad som skulle komma och minskade stressen (Irurita, 1999). Vidare visade det sig vara viktigt att dosera mängden information som gavs, vad som sades, samt tidpunkten när informationen gavs. Hur informationen uppfattades var beroende av möjlighet till förberedelse inför inläggningen och tidigare erfarenheter (ibid). Enligt O Brien et al, (2004) uppskattades att sjuksköterskan gav patienten en uppgift att fokusera på, exempelvis att andas. Detta gjorde att patienterna fick något att koncentrera sig på och de blev delaktiga. Att kontinuerligt ges information om vad som händer och varför gav en känsla av att personalen tog deras behandling seriöst, att just de som patient var viktiga. I Frank, Asp och Dahlberg, (2009) visade det sig viktigt för patienterna att bli tillfrågade om hur de ville ha det. När en sjuksköterska frågade om de hade förstått informationen vad som skulle ske, så kände patienterna sig mer delaktiga i vården. I en studie av Land, et al. (2009) som gjordes i England framkom att hela 92 % av de tillfrågade patienterna upplevde att de fick lättförståelig information av sjuksköterskorna medan 76 % upplevde detta av personalen som helhet. En kvinna i studien av Hawley (2000) som inkom med hjärtproblematik upptäckte genom att få förnyad information, att hon hade brukat sin medicin felaktigt. Genom att på nytt få informationen gav detta kvinnan förbättrad egenvård. Wiman, et al., (2007) visade att patientens upplevelse var att sjuksköterskan var professionell och förväntade sig kompetent information utifrån det. Några patienter som drabbades av ett trauma hade aldrig tidigare befunnit sig på ett sjukhus för vård. Detta skapade i sig oro. Hade dessa patienter fått tillräcklig information ifrån början, vilket de inte upplevde att de fick, hade ångesten troligtvis reducerats inför kommande ingrepp (O Brien, et al, 2007). Kommunikation Verbal kommunikation Verbal kommunikation upplevdes som lugnande av patienter vid akut trauma om sjuksköterskorna använde lugnande termer i positivt ordalag. Termer som det här klarar du av och det ser bra ut ingav patienterna ett lugn (Hawley, 2000). Sjuksköterskans ton på rösten beskrevs som betydelsefull (O Brien, et al, 2004). Vad som egentligen sas var mindre viktigt, en vänlig och uppmuntrande ton gav patienterna en känsla av att de verkligen brydde sig om dem som en individ. Verbal kommunikation mellan personalen upplevdes av patienterna som lugnande (Hawley, 2000; Irurita, 1999). Då upplevde patienterna att det som skulle göras blev gjort, att personalen checkade av med varandra (Hawley, 2000). Dålig kommunikation sjuksköterska och läkare emellan skapade otrygghet hos patienterna 11

16 då personalen inte hade koll på vad den andra hade gjort och sagt. Patienterna ville också ha känslan av att någon hade ansvaret på avdelningen, att det fanns någon som tog beslut och hade kontrollen (Sörlie, 2004). I studien Baldursdottir, et al. (2002) påtalades att patienterna uppskattade när de fick direkta frågor om hur de mådde. De ville att personalen skulle ställa frågor, så att de fick berätta om sina känslor och via det hjälp att hantera dem. Patienterna frågade även efter lyhördhet hos sjuksköterskorna de ville även att de skulle läsa av och förstå hur de mådde utifrån deras kroppsspråk. En del patienter uppförde sig ibland agiterat på akuten de kunde bli oroliga eller skrika, enbart för att försäkra sig om att någon fanns där och brydde sig om dem (Frank et al, 2008). Att bli tilltalad vid sitt namn betydde mycket för patienterna. De kände sig mer respekterade, betydelsefulla och upplevde det som förmänskligande (Wiman et al., 2007; O Brien et al., 2004). Humor i samtalet mellan patient och sjuksköterska var viktigt, det uppskattades av patienterna att få tankar på annat, det lättade upp situationen för stunden (Wiman et al., 2007). Äldre personer beskrev upplevelsen av att de, bara för att de var äldre, behandlades annorlunda (Irurita, 1999). De beskrev en negativ stereotyp syn på äldre personer som rådde på avdelningen. De upplevde att de tilltalades annorlunda, som att de skulle vara dummare än de yngre, samt att de ansågs mer som en kropp än en individ och de upplevde ges mindre uppmärksamhet från sjuksköterskorna (ibid). Icke verbal kommunikation Den icke verbala kommunikationen värderades högt av patienterna (Hawley, 2000). Det betydde mycket att sjuksköterskorna fanns runt omkring patienten och var tillgängliga. Började tekniken krångla eller låta var sjuksköterskorna genast där och kontrollerade vad som skedde. Det ingav patienterna en känsla av säkerhet. En viktig aspekt i det akuta mottagandet var beröring, att hålla patientens hand. Många patienter upplevde att sjuksköterskorna tog i dem för att de var tvungna att stabilisera kroppen istället för att ge mänsklig beröring (Jay, 1996). Icke verbal kommunikation kunde enligt patienterna vara livsviktig (O Brien, et al., 2007). De uppfattade att beröring gav dem uthållighet att orka fortsätta kämpa, även om den bara skedde vid ett nödvändigt ingrepp. Patienterna beskrev att de fick styrkan ifrån sjuksköterskans kropp, via beröringen (ibid). I studien Ringdal, et al. (2008) upplevde patienter som var svårt skadade att de befann sig i en annan värld. De ville ta kontakt med sjuksköterskorna men kunde inte förmedla sig, även om personalen fanns runt omkring dem och de hörde dem tala. Detta gjorde att de fylldes av panik och brast i gråt. Ett flertal av dessa patienter drömde mycket och hade vanföreställningar vid traumat. Detta gjorde att de vid ett flertal tillfällen inte visste var de befann sig. Några kände sig då skamfyllda för att de hade tappat kontrollen (ibid). För patienterna var det värdefullt när de uppfattade att sjuksköterskorna tyckte om sitt jobb, de märkte skillnad i den icke verbala kommunikationen mellan de som tyckte om sitt yrkesval och de som inte gjorde det. När sjuksköterskorna var nöjda med sitt 12

17 yrke upplevde patienterna tillfredsställelse. De kände att hjälpen kom ifrån hjärtat, att de inte var till besvär (Shatell et al, 2005). Diskussion Metoddiskussion Innan sökningarna startade inringades ämnet genom val av sökord. De första sökorden var trauma, nursing samt multiple trauma. Dessa kombinerades med patients, experience, patient perception samt factors. Allt eftersom sökningen fortlöpte påträffades nya sökord som emergency department, caring, experiences of patients, emergency unit samt patient satisfaction. Våra fritextsökningar gav många gånger bra resultat. Sökorden översattes i så stor utsträckning som möjligt till databasernas egna MeSH- termer. MeSH- termerna representerade inte alltid sökorden korrekt vilket resulterade i artiklar som inte motsvarade vårt syfte. Därför söktes vissa artiklar endast med fritextsök. I de sökningar där någon artikel som svarade mot syftet valts bort i urval 2, berodde detta på att de inte handlade om patienter med ett behov av omedelbart omhändertagande, utan om patienter som inte var lika akuta och satt i väntrummet. Några artiklar hade äldre publikationsår än vad inklusionkriterierna först avsåg, men på grund av att de exakt svarade mot vårt syfte, fanns som referens i flera valda artiklar, samt visade på liknande resultat som de nyaste artiklarna från 2009 valdes de ändå ut för att ingå i studien. Dessa ansågs bara styrka resultatet ännu mer. Studien innehöll 13 artiklar, varav 10 kvalitativa. Detta för att syftet var att belysa patienternas upplevelser vilket oftast görs bäst med kvalitativ forskning. Kvalitativ forskning beskriver hur någonting upplevs, var det upplevs samt går på djupet av upplevelsen (Johannesen, 2008). Studien fokuserar främst på likheter och gemensamma drag i patientupplevelser av det akuta omhändertagandet. Vissa olikheter mellan artiklarna har också beskrivits. De artiklar som valts belyser patienters upplevelser av sjuksköterskornas bemötande vid akut omhändertagande på akutmottagning, samt också vad dessa patienter anser är viktigt i själva bemötandet. I föreliggande litteraturstudie valde vi att undersöka patienter som var i behov av omedelbart omhändertagande på akuten samt att vi valde att inte inrikta oss på någon specifik typ av sjukdom/skada utan vuxna patienter med alla möjliga åkommor. Under bearbetningen av artiklarna har syftet hela tiden hållits i fokus. Artiklarna har diskuterats och jämförts så att de har motsvarat till vårt syfte. En artikel, Ringdal et al (2008), beskrev patienternas minnen före, under och efter vård på intensivvårdsavdelning. Här har vi bara tagit med delar som beskrev minnen från akutmottagningen, allt för att motsvara syftet. En styrka med vår studie var att bearbetningen skett genom att författarna växelvis har arbetat individuellt med studiens delar och sedan gemensamt sammanställt och satt ihop helheten. Vid bearbetningen av artiklarna samt i skapandet av kategorier fanns risk för viss feltolkning eftersom en upplevelse kan tolkas på olika sätt och det kan vara svårt att urskilja en klar gräns mellan de olika kategorierna som många gånger går ihop i varandra. För att förhindra detta har kategorierna diskuterats och deras inbördes innehåll har försökts vägas mot varandra. 13

18 Resultatdiskussion Artiklarna granskades enligt en bedömningsmall för kvalitativ och kvantitativ metod (Carlsson & Eiman, 2003) och graderades utifrån deras vetenskapliga kvalitet. Grad I signalerar hög kvalitet, grad II något sämre och grad III låg vetenskaplig kvalitet. Detta för att säkerställa att artiklarna i litteraturstudien har god validitet och reliabilitet. Validiteten mäter om studien verkligen har mätt vad den velat mäta, med reliabilitet menas noggrannheten i mätningen (Ejlertsson, 2003). Av artiklarna var tio stycken grad I, två stycken var grad II. Artiklarna som valdes ut till litteraturstudien kom ifrån Australien, Norge, Island, Kanada, Storbritannien och Sverige det vill säga länder med västerländsk kultur där större kulturella skillnader inte borde förekomma. Resultatet visade att det mest avgörande för patienten i traumaupplevelsens akuta skede är att möta någon personal som tar över ansvaret och har kunskap om vad som ska göras. Att sjuksköterskan i det initiala skedet är snabb, effektiv och erfaren är mycket betydelsefullt för att situationen skall bli under kontroll både för patient och sjuksköterska (Wiman et al., 2007; O Brien et al., 2004; Baldursdottir et al., 2002; Hawley, 2000). Om sjuksköterskan känner att hon har kontroll så inger detta oftast automatiskt en trygghet till patienten. Att något är fel är en känsla som ofta är svår att dölja och skiner igenom från sjuksköterska till patient. Har då sjuksköterskan erfarenhet så har hon förmodligen oftare större förutsättningar att förutse vad som kommer att hända innan det verkligen sker. Sjuksköterskor som har arbetat länge inom akutsjukvård och skaffat sig stor erfarenhet kan nog lättare lyfta blicken från det rent praktiska och tekniska till det omvårdnadsmässiga i omhändertagandet av patienter. Säkerligen har en ny sjuksköterska svårare att se helheten och blir då mest koncentrerad på det praktiska. Detta kan då tänkas påverka bemötandet gentemot patienten som då inte får lika mycket uppmärksamhet som de tekniska produkterna och den medicinska delen av omhändertagandet. Känslan av att tappa kontrollen, ensamhet, rädsla för vad som komma skall, känna sig sårbar, i underläge var några upplevelser som beskrevs i resultatet när patienter hamnade på akuten (Ringdal, et al., 2008; O Brien, et al., 2007; Wiman et al., 2007). Den akuta händelsen som gör att patienten måste komma till sjukhus är ofta en omskakande situation som kanske inträffar en gång i livet. Det bidrar till att patienten ofta minns varje detalj väldigt väl. Det är sjuksköterkans skyldighet i sin yrkesprofession att bemöta varje patient respektfullt och med empati. Patienterna beskrev betydelsen av att sjuksköterskan var vänlig, uppmärksammade dem, lyssnade på dem och brydde sig om deras behov (Shatell, et al., 2005). Det i kombination med den tidsbrist och det tempo som många gånger råder på en akutmottagning kan leda till ännu mer oro för patienten. Att som sjuksköterska verkligen få tid till att lyssna och hinna ge patienten en chans att fråga finns inte alltid. I resultatet framkom att kommunikation var en betydande del för patientens upplevelse av det akuta omhändertagandet (Frank, et al., 2009; Shattel, et al., 2005; O Brien, et al., 2004). Kommunikation, både verbal och icke verbal skapade en trygghet för patienterna. Att vårdpersonalen stannar till och pratar, kommer och gör kontroller, samtidigt som hela deras kroppsspråk visar att de är på väg vidare inger ingen trygghet till en patient. Snarare en känsla hos patienten av att vara till besvär. Vårt personliga uttryck säger mycket om hur vi uppfattas av andra. Dock tyckte inte patienterna i Frank, et al., (2009) att långa konversationer med någon särskild 14

19 sjuksköterska var viktigt. Att som sjuksköterska finnas där, vara vaksam på just den här patientens behov anser vi vara mycket viktigt. Att se till att patienten har det bra, att till exempel kontrollera venkateter eller fråga om patienten vill ha något att dricka ger en känsla av att inte vara lämnad ensam. För att motverka känslan av ensamhet hos sin patient bör sjuksköterskan meddela när hon återkommer för att lugna patienten. I Frank et al (2009) framkom att upplevd patientdelaktighet inte alltid behövde ta särskilt lång tid. Även handlingar som att titta till apparatur och andra medicintekniska saker gav patienterna en känsla av belåtenhet, att bli lite uppmärksammad. Sjuksköterskan bör redan när hon kommer in till patienten tala om hur länge samtalet kan vara innan hon måste gå. Ofta räcker tyvärr inte tiden till i vår yrkesprofession. Sjuksköterskorna jobbar i en miljö fylld av nedskärningar och med mycket arbetsuppgifter som ska ordnas på en och samma gång, men kan vårdgivarna utstråla värme och vara vänlig i tonfallet så kommer det att spegla sig i arbetsmiljön. Vi tror att en av orsakerna till att patienterna inte sällan blir sedda som en i mängden kan bero på att sjuksköterskorna utför sina arbetsuppgifter på rutin. De kanske inte alltid reflekterar över vad de i själva verket gör med patienten. Att som patient befinna sig i en utsatt situation och på samma gång bli behandlad mer som ett objekt än som en individ strider mot den holistiska människosyn som omvårdnaden bygger på (Socialstyrelsen, 2005). I föreliggande studie framkom att patienterna upplevde ett stort behov av att få kontakt med sjuksköterskorna och att det i ibland kunde vara svårt för patienterna att ta denna kontakt själva vilket i sin tur skapade oro (Frank et al., 2009; Ringdal et al., 2008). Några av patienterna upplevde att de behövde vara högljudda för att få kontakt. Även detta visar att patienterna har ett stort behov av att ha någon nära vid ett trauma. Enligt Lennqvist, (2007) ska sjuksköterskan om patienten inte kan förmedla sig, inte lämna patienten när den ter sig orolig. Är det oundvikligt, bör någon annan finnas där. Anhöriga bör då kontaktas så att de kan finnas hos patientens sida. Detta kanske även fyller en funktion för de anhöriga som många gånger mår bättre av att bara få finnas där och få känna sig delaktiga. Om patienten känner trygghet av att ha sina anhöriga hos sig så skall detta prioriteras. Patientens bästa måste alltid gå först och familjen kan bli en resurs som gör att patienten får kraft och orkar kämpa vidare. Anhöriga ska ses som en styrka, de är patientens sociala nätverk i en miljö som patienten inte känner sig hemma i. Sjuksköterskan ska inte lämna en patient som är orolig och stänga dörren, utan låta den vara öppen så att patienten kan uppleva trygghet och se att det finns personal runt omkring (ibid). Patientens förväntningar på vården visade sig ha betydelse för upplevelsen av vårdkvalitet. De patienter som anlände till ett mindre sjukhus eller ett privat upplevde i högre grad god vårdkvalitet (Irurita 1999). I en annan studie gjord av Franzen Björnstig, Jansson, Stenlund & Brulin, (2007) som undersökte patienters upplevelse av vårdkvalitet på en akutmottagning och där det även togs hänsyn till patientens bakgrund, visade det sig att högutbildade många gånger upplevde högre vårdkvalitet. Detta har nog att göra med att högutbildade personer många gånger vågar ställa högre krav och kräva mer information och stöd. En fundering är att de förmodligen var mer vana att få uppmärksamhet och betydelsefulla. I resultatet framkom att patienter hade svårigheter med att våga klaga på vården (Irurita, 1999). Det kan vara svårt för patienter att framföra klagomål på vården och personalen som tar hand om dem på en akutmottagning, de blir ju trots allt 15

20 omhändertagna. De har ju ofta inget val då någon form av sjukdom eller skada faktiskt har fört dem till akutmottagningen. Kanske hade ett skriftligt frågeformulär som patienten kan fylla i då denne skrivs ut där patienten får ange bra/dåliga saker med sin vistelse varit bra. Då undviks kanske intervjuareffekten, det vill säga att patienten inte vågar svara ärligt muntligen, samt att patienten faktiskt skrivs ut från sjukhuset i samband med utfrågningen och inte riskerar att få sin vård påverkad av sina svar. Patienter upplevde att det var viktigt att få information och de uppskattade att få ärliga svar (Irurita, 1999). När vårdgivare interagerar med varandra, särskilt i en akut situation kan det förekomma termer som för patienterna är främmande. Detta kan i sin tur väcka oro. Det är viktigt att sjuksköterskan skapar tid för patienten att ställa frågor vid informationstillfället. Att förstå och kunna ta till sig av informationen är en förutsättning för att kunna känna sig delaktig. I studien av Sörlie (2004) framkom det att äldre personer upplevde att de inte ville be om hjälp i onödan av sjuksköterskorna. Det kan ju skapa problem om äldre upplever att de stör när de vill ha hjälp, därför att de vill skydda sjuksköterskorna ifrån stress. Upplevelsen som skapas hos patienterna i en sådan situation är inte enbart den primära oron för situationen utan också en oro av att vara till besvär. Ålderskillnad hade en betydelse i resultatet, där visade det att yngre patienter hade lättare att be om vård än äldre (Sörlie, 2004). De yngre var mer vårdkrävande. Äldre patienter kände sig ibland felbehandlade, de ansåg att de blev fördummade och mindre sedda. Detta kan ha att göra med att vissa av sjuksköterskorna antar att de äldre inte är lika oroliga som de yngre, detta var något som beskrevs i Irurita, (1999). Det förkom förutfattade meningar om de äldre patienterna, därför fick de inte samma uppmärksamhet som de yngre vårdtagarna. De äldre var inte lika prioriterade, för att de är just äldre (ibid). Något som är viktigt att belysa är att äldre vårdtagare oftare lider av kognitiva nedsättningar och har en senare reaktionsförmåga är en yngre patient (Jahren Kristoffersen, 2002). Detta gör att en äldre individ behöver ha minst lika mycket uppmärksamhet som en yngre patient för att få en god omvårdnad även information behöver upprepas för att ge en äldre patient en rättvis vård (ibid). I Hälso- och sjukvårdslagen [HSL] (SFS 1982:763) står det i 2 att Målet för hälsooch sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen samt att Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Detta bekräftas inte riktigt i föreliggande studie. Den individuella synen på patienten är viktig. Vissa patienter behöver mer tid än andra. Det är viktigt att sjuksköterskan tar sig tid till att se patientens icke verbala uttryck för att se om patienten ter sig orolig och är i behov av att få mer tid för att känna sig trygg. Hawley (2000) visade att den yngre skaran av patienter kände sig mer oroade när de ställdes inför ett trauma, de var rädda för vad som skulle ske. De var väldigt oroliga för att mista livet (Hawley, 2000). Dessa tankar hade inte berört dem på samma sätt tidigare, nu märkte de en sårbarhet, att livet inte var något beständigt (O Brien, et al., 2007). Tankar som inte hade varit lika påtaglig för dem innan. När de kände smärta beskrev några av patienterna, att de såg sina liv svepas förbi i sina minnen (Ibid). I studien (Sörlie, 2004) visade det sig att en del av de patienter som var yngre hade även svårigheter att se hur de skulle klara sig i framtiden de upplevde att de kände sig orkeslösa. De flesta av de äldre patienterna uppfattades av sjuksköterskorna vara mer oroliga för att bli övergivna i hemmet på grund av 16