Ekdöden och andra hot mot våra träd

Transkript

1 Ekdöden och andra hot mot våra träd Ett friskt gammalt träd leder tankarna till sundhet, styrka, ålder och klokhet och berättar om en långsiktigt god växtmiljö för träd och människor. Borttynande träd och döda träd har dock varit ett samtalsämne i ett par decennier. Vad har hänt? Är det åldrande friska trädet ett minne blott? Av Ingrid Åkesson Detta Gröna Fakta belyser situationen för sjuka och skadade träd. GRÖNA FAKTA 7/2000

2 De senaste åren har "ekdöden" varit ett återkommande samtalsämne inom skogsbruket såväl som inom parksektorn. Man har sökt svaren i såväl ny som gammal kunskap. Ändå tycks få vara nöjda med informationen och frågan fortsätter att engagera. För att förstå vad som stressar träd måste vi först ställa oss frågan: Varför är friska träd friska? vig fråga som kräver kunskap och erfarenhet av trädvård tillsammans med förståelse för växtpatologiska förlopp. Lång erfarenhet av platsens förutsättningar och tillfälliga händelser på ståndorten, kanske tio år tillbaka, kan ibland vara förutsättningen för att kunna ställa en riktig diagnos på trädskador av komplex natur. Träd flyr inte Träd har förmåga att uthärda påfrestningar av många slag och ändå komma igen år efter år som om ingenting hade hänt. Alla vet att träd kan bli flera hundra år gamla trots att insekter ibland kaläter dem, svampar angriper och att vi människor flyttar dem till platser de inte var avsedda för. Många träd uppnår denna höga ålder på en och samma plats utan att springa ifrån sina fiender som djuren gör. Vilka krafter är det som påverkar träden där de står? Påverkan på träden har olika ursprung. Det kan vara biotiska faktorer (organismer), abiotiska faktorer (miljö- och ståndortsbetingade påfrest-

3 ningar) samt antropogena faktorer (av människan påverkande effekter) se teckningen ovan. Sjukdoms- eller skadeförlopp kan variera. Träd kan dö av enstaka skadliga faktorer, till exempel en saltskada, frostskada eller en starkt patogen svamp ( som almsjukan ). I andra fall kan det primärt vara en drastisk skada, till exempel upprepade avlövningar av insekter med sekundär stress som följd, vilket i sin tur banar väg för exempelvis rötsvampar. Den kanske vanligaste situationen är att flera samverkande faktorer ger stress och så kallade declinesjukdomar, vilket kan leda till ett långvarigt borttynande eller till träddöd. Vi kallar dem komplexa skador. (Engelskans decline kan betyda, tillbakagång, påbörjat förfall, bortyna, avta m m.) Triangeldrama Om ett stressat träd dör eller inte beror på utgången av ett triangeldrama mellan trädet, patogenen och miljön. Trädet är värdväxten med sin nedärvda känslighet. Patogenen är en svagare sjukdomsalstrare, exempelvis kräft- eller rotröteparasiter. Den omgivande miljön påverkar både patogenen och värdväxten. Exempel på symtom vid declinesjukdom: Torra kvistar och grenar i kronan Svag tillväxt korta årsskott Glest bladverk och små blad Tidig höstfärg och för tidigt bladfall Onormalt riklig fruktsättning Adventivskott på stammen, så kallade vattskott Situationen kan förenklat illustreras med en bägare. Om man ser bägaren som det mått av samlad eller ackumulerad stress som ett träd tål, innebär det att trädet är till synes friskt och utvecklas normalt trots alla påfrestningar som exempelvis kalätning, svampangrepp, utsatt läge och stadsmiljö. Allt samlas i bägaren. Se illustration här nedanför. Tillstöter sedan någon extra negativ faktor som en sen, kall, blöt vår kan detta vara det som rar bägaren att rinna över. Trädet börjar visa symtom av olika slag. Vad är det då som orsakat sjukdomen? Inte den svåra våren, utan alla ackumulerade stressfaktorer flera år tillbaka! Faktorer biotiska abiotiska Illustration Kalle Fors

4 I slutet au 1980-talet kom rapporter om en ny skadebild på ekar i vårt land, speciellt i södra och sydvästra Sverige. De tidigaste rapporterna gällde träd i skogsmiljö men snart fick Movium Rådgivning frågor om gamla, vackra ekar i parkmiljö som dog snabbt utan att man såg någon egentlig orsak. I dag vet vi att komplexa samband orsakar ekdöden. De första larmrapporterna om döende ekar kom Träden dog snabbt. Denna typ av ekdöd som kallas hastig ekdöd upphörde Hastig ekdöd anses i Sverige bero på tre kalla vintrar i mitten på 1980-talet, vilka kulminerade 1987 med rekordkyla med barfrost eller tunt snötäcke samt långvarig tjäle. Träd med välutvecklat grenverk dog. De hade inga vattskott och uppvisade friska rotskär, när de senare fälldes. Frostskador konstaterades. I död vävnad upptäcktes i många fall angrepp av svampen Cytospora intermedia eller Pezicula cinnamomea. Från 1991 fick ekdöden ett långsammare förlopp, ekdöd med långsamt förlopp. Symtomen var döda grenar, vattskott, spår av stamskador samt angrepp av honungsskivling, det vill säga tecken på en declinesjukdom. Förutom nämnda svampar förekommer ofta svavelticka och fnösketicka på skadade ekar. Vanligast är dock honungsskivlingar. Predisponerande faktorer kan vara högt grundvattenstånd eller hög lerhalt. Skadan har sedan utlösts av torka eller frost/kyla. Ekdöd i Europa I ett internationellt samarbete övervakas skogarnas tillstånd, även ekens situation, i Europa. Ekdöd har förekommit även tidigare under 1900-talet och Tyskland, Frankrike, Italien, Holland med flera har drabbats. En rad internationella konferenser har hållits om ekdöden, dock utan att någon samstämmig förklaring har kunnat ges, vilket är typiskt för declinesjukdomar. De har oftast komplicerade orsakssamband, eftersom stressen är av många olika slag, försvagar träden och disponerar för infektioner. Ekarnas tillstånd har försämrats successivt. Både ek och bergek är drabbad. En lång rad faktorer kan vara inblandade. I Tyskland anser man att den omfattande ekdöden utlöstes av kalätningar av insekter under flera år i rad. Förlusten av bladmassa sent under våren i flera år uppges vara mer stressande än enstaka kalätningar tidigt av exempelvis frostfjäril och ekvecklare (som är vanliga hos oss). Svåra frostvintrar hade stor del av skulden till ekdöd under samt liksom den hastiga ekdöden i Sverige Torka antas vara en av huvudorsakerna till ekdöd under senare decennier i flera europeiska länder. Från Nederländerna rapporteras att ekdöd har ett samband med fluktuerande grundvattenyta. Om rötterna inte kan gå på djupet eller skadas av perioder med stående vatten blir rotsystemet skadat och kan inte förse träden med vatten under torrperioder. En bortglömd faktor är att ekarter har införts under tidigare århundraden och planterats på olämpliga ståndorter, vilket kan betraktas som predisponerande faktorer. Omtvistad fråga Under senare år har rapporter kommit om svampinfektioner av Phytophthora-arter, som orsakar rotröta i ekbestånd i Central- och Östeuropa. Det betvivlas dock att dessa har någon avgörande betydelse för ekens dåliga tillstånd i allmänhet. Luftföroreningar som orsak till skogsdöd och ekdöd är en sedan länge omtvistad fråga mellan olika forskare. Det finns nämligen inga bevis för att de skador vi ser idag skulle vara orsakade av luftföroreningar. Man är dock överens om att luftföroreningar är en del av den komplexa stressen hos träd och ingen vet vad detta kommer att innebära i framtiden. Särskilt den kontinuerliga tillförseln av kväve via luften anses vara en risk, eftersom stabiliteten i ekosystemet äventyras. Tyvärr fmns ingen svensk, tillämpad forskning om ekdöd att falla tillbaka på. Dagens kunskaper kommer från erfarna skogsforskare och symtomstudier i fält, som har relaterats till utländska forskningsresultat. Därför är det viktigt att slutsatser om komplexa orsakssammanhang från exempelvis Centraleuropa inte överförs okritiskt till våra breddgrader. Här ett träd med en långt framskriden decllnesjukdom. Trädet står i parkmiljö och är därför beskuret flera gånger och befriat från torra grenar. Trädet förblir vackert och lämnas att dö en stillsam död. Glesa kronor är tecken på ekdöd. Foto: Ingrid Åkesson

5 Svåra rot- och stamrötor kan orsakas av flera olika arter av Phytophthora. I Sverige har vi hittills varit förskonade, troligen därför att de arter som förekommer har ett högre temperaturoptimum än vad vårt klimat normalt kan erbjuda. Nyupptäckta Phytophthorasjukdomar på al och ek visar sig dock ha lägre temperaturkrav. Det gör att de kan bli allvarliga även hos oss. De svåra rot- och stamrötorna som orsakats av flera olika arter av Phytophthora finns i dag i Storbritannien, Tyskland och Nederländerna, så bara ett något varmare sommarväder skulle kunna göra att sjukdomarna sprids även i Sverige. Infektionerna sker i rötter eller stambas och leder ofta till trädens död. Phytophthora-arter betraktas ofta som starka patogener men kan trots det påverkas av olika typer av stress hos växterna. Periodvis högt vattenstånd (översvämningar), vattenstress (torka eller rotskador som hindrar växterna att ta upp vatten) och saltskador är stressfaktorer som har nämts i litteraturen som predisponerande för Phytophthora- infektioner på träd. Stamröta på al. Foto: Christer Olsson För några år sedan upptäcktes i Göteborgsområdet en svår sjukdom på al, som orsakades av en Phytophthora. Den var tidigare känd från England och Holland och konstaterades sedan även i Danmark. Symtomen är döende toppgrenar, färre, mindre och gulaktiga blad samt onormalt riklig kortbildning. Till slut dör träden. Ibland ses tjärlika fläckar med utsöndringar på stammen. Sjukdomen sprids med vatten och hela albestånd längs vattendrag har skadats svårt. Den finns längs Säveån mot Alingsås samt från Stensjön mot Mölndal. Symtom har också iakttagits i halmstadstrakten. Gråal, Alnus glutinosa, klibbal, A. incana och italiensk al, A. cordata, är alla känsliga. Forskarna förmodar att det är en helt ny sjukdom som håller på att anpassa sig till vår miljö. Al- Phytophthora trivs vid lägre temperatur än många av sina släktingar. Denna sjukdom är en risk att ta hänsyn till då man väljer att plantera al. När träden väl är infekterade är de förlorade liksom alarna längs ett smittat vattendrag. Det är viktigt att känna denna risk och se upp vid inköp av träd. Kräv att leverantören/plantskolan kan garantera frihet från Phytophthora. Småplantor kontrolleras i Sverige av växtinspektionen och analyseras av forskare Christer Olsson vid Botaniska Analysgruppen vid Göteborgs universitet. Han har tidigare forskat på denna svamp. V Symtom på päronpest på päronskott. Foto: Stanislaw Kalt Phytophthora på ek och kastanj En tysk forskare har studerat andra Phytophthora- arter på ek och kastanj och nämner rekordvarma sommarperioder på 1990-talet som en tänkbar orsak till att dessa svampar har upptäckts först nu. Extrema väderlekssituationer har av klimatforskare nämnts som en tänkbar klimatförändring i framtiden. Phyphthora-svampar sprids bäst i vatten (via vattendrag eller markvatten). När de simmande så kallade zoosporerna har infekterat en rot, växer svampens mycel vidare in i roten och bildar efter ett par veckor långlivade oosporer, som kan ligga kvar i jorden eller spridas vidare med växtmaterial. I Kalifornien förekommer en ny, aggressiv Phytophthora-sjukdom på ek. Den riskvärderas för närvarande av England och EU:s ständiga kommitté för växtskydd, eftersom den kan vara en potentiell fara för Europas ekar. Päronpest En gammal, välkänd bakteriesjukdom är däremot päronpesten. Den har uppträtt längs västkusten från Skåne upp till Göteborg, där den anses vara ett vilande hot. Man bedömer att päronpesten sannolikt inte kommer att spridas

6 Symtom på Guignardia aesculi. " Kastanjebladbränna" är ett målande namn. Foto: Ingrid Åkesson mycket längre på grund av sina krav på hög värme (24 C) samtidigt med hög luftfuktighet. Päronpesten angriper dock inte bara päron och hagtorn. Bland prydnadsträden har särskilt vitoxel, Sorbus aria, varit drabbad. Många vitoxlar har fått röjas i städer längs växtkusten på grund av päronpest. Om S. aria 'Gigantea' angrips är en aktuell fråga. Holländska uppgifter säger att den är måttligt mottaglig jämfört med S. a. 'Lutescens'. Vanlig oxel, Sorbus intermedia, betraktas som motståndskraftig liksom S. Decora och S. thuringiaca 'Fastigiata'. 1 päronpestområden behöver man också ta hänsyn till känsligheten hos prydnadsaplar. Nya kastanjeproblem För ett par år sedan drabbades hästkastanjerna i Skåne tidigt av stora bladfläckar, som ledde till att bladen gulnade och föll i förtid. Många blev bekymrade och såg en ny farsot på kastanj framför sig. Sjukdomen har inget svenskt namn men "kastanjebladbränna", som är en översättning av det tyska ordet Katanienblattbräune, är ett målande namn. Det latinska namnet är Guignardia aesculi. Sjukdomen är känd sedan tidigare men ansågs inte ha någon större menlig inverkan, eftersom skadorna på bladen uppträder ganska sent på säsongen. Sjukdomen var mycket vanlig i ett par år men i år, 2000, visade den sig inte. Orsaken är GRÖNA FAKTA 7/2000 säkert den torra fina våren. Bladbrännan övervintrar på de nedfallna bladen och för att det nya bladverket ska infekteras krävs fuktighet tidigt på säsongen, så smittan sprids från ft olårsbladen. Minerarmal från Sydeuropa De senaste åren har vi hört larmrapporter om stora skador på hästkastanj på grund av en liten malfjäril, Cameraria ohridella. Skadedjuret är en bladminerare som hinner med tre generationer per år i Sydeuropa. Den har vållat stora problem i Österrike och södra Tyskland men lär ha sitt ursprung i Makedonien. Bladen far blåsminor, så att de torkar in och dör. Malen har spridit sig snabbt genom Europa och finns nu också i Berlin. Vi kan bara hoppas att den inte når längre. Cameraria sprider sig via transporter som bilar, tåg, i pälsen på djur eller med människor som vistas i områden där den svärmar. Det verkar som om spridning är oundvikling men det återstår att se om den kommer att trivas hos oss. Forskning i Österrike har visat att uppsamling av nedfallna blad på hösten har en klar effekt där kastanjerna växer isolerade. Kemisk bekämpning har provats men är aktuell endast för plantskolor. Forskning om biologisk bekämpning pågår. Vissnesjuka Almsjukan är den mest förödande kända vissnesjukan på träd alla kategorier. Med vissnesjuka menas då en kärlparasit, som lever i trädens kärl, som täpps igen eller förstörs på annat sätt. Den aggressiva formen orsakas av svampen Ophiostoma novo-ulmi, som nu betraktas som en ny art och som skiljer sig från den äldre, ickeaggressiva formen Ophiostoma ulmi. Det är inte känt hur den aggressiva arten har uppstått men svampar kan ändra egenskaper och plötsligt börja uppträda på ett annorlunda sätt. (Almsjukan och dess konsekvenser beskrivs i Gröna Fakta nr 6/97.) I USA finns en ekvissnesjuka, Ceratocystis fagacearum, som uppträder på likartat sätt som almsjuka. Den har dock inte konstaterats i Europa, även om misstankar dyker upp då och då. I Sydeuropa finns sedan 1970-talet en platanvissnesjuka, Ceratocystis fimbriata f sp. platani, som kan vara förödande. Den har troligtvis förts in med virke från Nordamerika. Men troligtvis är vårt nordiska klimat ogynnsamt för denna sjukdom. Svampen Verticillium dahliae är en kärlparasit som kan angripa många växtslag, uppskattningsvis 300 både vedartade och örtartade växter. Den orsakar vissnesjuka på träd som Acer, Catalpa, Fraxinus, Liriodendron, Rhus, Syringa, Tilia, med flera. Symtom är gulnande, vissnande grenar kombinerat med bruna, missfärgade kärl i tvärsnitt av sjuka grenar. Smittan överlever i jorden genom svampens så kallade mikroslderotier. Latent smitta är vanlig, varför vissnesjuka lätt kan spridas med växtmaterial. Bakterios på glanslind Idag är lind det mest planterade växtslaget i våra städer. Många är oroliga för att någon ny farsot ska dyka upp. År 1993 upptäcktes trasiga kräftsår på stammar och grövre grenar på glanslind, Tilia xvulgaris 'Euchlora' i Norrköping. Toppen eller grenarna dog ofta ovanför kräftsåret. Symtomen är döda fläckar av bark på stammen, som får barksprickor i det skadade stället. Under sommaren och hösten tränger vit väska ut från såren och rinner nerför stammen. På engelska kallas fenomenet för bleeding tanker. Sjukdomen uppträder på år gamla glanslindar. Bara grenar som är 10 centimeter i diameter eller mer skadas. När såren blir äldre faller död bark av och exponerar den döda barken samtidigt som vallar av kallus bildas. En del sår tycks läka men ofta fortsätter de växa tills grenen är angripen runt om. Skadorna uppträder lokalt men där de finns blir ofta flera träd angripna. Förutom i Norrköping har bakterios på glanslind upptäckts i Göteborg och Uddevalla. Denna sjukdom har iakttagits på flera håll i England och har usprungligen beskrivits där trots att patogenen, som är en bakterie av Erwinia-typ, inte kunnat bestämmas. I England har man sett tydliga skillnader i känslighet för sjukdomen, bara glanslinden drabbas. Pilskorv Pilskorven kan inte sägas vara något hot mot pilar i allmänhet, eftersom den är en skadesvamp som bara angriper känsliga Sa/Lx-arter under sval och fuktig väderlek. Verticillium-vissnesjukan på Catalpa hybrida. På denna stam i genomskärning ser man tydligt de igentäppta, bruna kärlen. Foto: Klaus Vollbrecht