Avseende mängd vid provsmakning av alkoholdrycker enligt alkohollagen (2010:1622)

Transkript

1 1(5) Samhällsavdelningen Enheten för social hållbarhet Jakob Kilner Tillsynshandläggare Kommunerna i Västra Götaland Avseende mängd vid provsmakning av alkoholdrycker enligt alkohollagen (2010:1622) Sammanfattning Till dess att ett lagförtydligande görs eller att vägledande avgöranden kommer är Länsstyrelsens bedömning att alkohollagens förarbeten är det som gäller vid bestämmandet av mängden alkoholdryck som får provas vid provsmakning av alkoholdrycker. Mängden ska således begränsas till att omfatta motsvarande en matsked eller mindre. Vad gäller antalet enheter som kan provas vid ett och samma tillfälle finns det inget uppgivet antal i förarbetena och får därmed anses obestämt till dess att ett lagförtydligande görs eller att vägledande avgöranden kommer. Dock bör tydliggöras att antalet inte kan vara obegränsat då lagstiftaren i förarbetena tydligt angett att provsmakning inte är att likställa med servering. I begreppet provsmakning ligger att det handlar om små mängder av olika produkter för att kunna få en uppfattning om kvalitet och smak. Denna skrivelse har författats av tillsynshandläggare Jakob Kilner. Tillsynshandläggare Lars Andersson och Miia Vuolama har deltagit i framtagandet. Jakob Kilner Denna skrivelse har bekräftats digitalt och saknar därför namnunderskrift. Kopia till: - Folkhälsomyndigheten - Länsstyrelsernas nätverk för alkohol- och tobakstillsyn Postadress: Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Göteborg Besöksadress: Södra Hamngatan 3 Telefon/Fax: (vxl) Webbadress: E-post: vastragotaland@lansstyrelsen.se Ver /JK

2 2(5) Gällande bestämmelser Rätten att få anordna provsmakning av alkoholdrycker regleras i 8 kap. 6-7 alkohollagen. Bestämmelserna infördes i och med den nya alkohollagen (2010:1622) som trädde i kraft den 1 januari Sedan införandet har inga förändringar i bestämmelserna gjorts förutom en språklig förändring i 8 kap. 6, SFS 2012:205. Ändringen innebar ingen förändring av paragrafens innebörd. Provsmakningstillstånd kan medges till någon som är innehavare av ett stadigvarande serveringstillstånd (anmälan ska göras till kommunen innan arrangemanget äger rum) och partihandlare som enskilt eller gemensamt ansöker om tillfälligt tillstånd för provsmakning. Tillverkare av alkoholdrycker som har ett stadigvarande serveringstillstånd kan, efter anmälan till kommunen, erbjuda provsmakning av de egenproducerade dryckerna eller, om serveringstillstånd saknas, efter att ett särskilt tillstånd för provsmakning meddelats. För att erhålla provsmakningstillstånd på tillverkningsstället krävs att dryckerna är producerade av råvaror från den egna gården. Vid provsmakning av alkoholdrycker gäller inte alkohollagens krav om samtidig matservering (8 kap. 15 alkohollagen). Mängd vid provsmakning är inte reglerat i lagtext eller föreskrifter (FoHMFS 2014:8, Folkhälsomyndighetens föreskrifter och allmänna råd om anmälan av lokal för cateringverksamhet, kryddning av spritdryck för servering som snaps och provsmakning). Av förarbetena till alkohollagen (prop. 2009/10:125 s , ) framgår att i begreppet provsmakning ligger att det handlar om små mängder av olika produkter för att kunna få en uppfattning om kvalitet och smak. Det är viktigt att särskilja provsmakning från servering. Vid provsmakning av en dryck ges normalt en mycket liten mängd, oftast motsvarande en matsked eller mindre. För tillstånd till provsmakning ska inte ställas krav på att samtidigt tillhandahålla mat. Några vägledande domstolsavgöranden avseende mängd vid provsmakning finns inte vad Länsstyrelsen erfar. Folkhälsoinstitutet (nuvarande Folkhälsomyndigheten) har i skrivelse per den 17 juni 2011 (dnr. TILLS 2011/91) svarat följande på frågan om vilken mängd som får serveras vid provsmakning: En provsmakning enligt alkohollagens regler i 8 kap. 6 innebär att smaka mindre mängder alkoholdryck. En rimlig utgångspunkt är den lathund som Systembolaget använder sig av där en vinprovning består av 4 olika sorters vin och där den som deltar får ungefär 5 cl av varje sort, sammanlagt blir det ca 20 cl vin per deltagare. För öl gäller 6 sorter à 8 cl vilket sammanlagt blir knappt en halv liter öl. Spritdryck innebär 4 olika sorter à 2 cl, totalt 8 cl. I ett tidigare svar från Folkhälsoinstitutet per den 26 april 2011 (dnr. TILLS 2011/91) har Folkhälsoinstitutet gett följande svar på frågan om vad definitionen på provsmakning är:

3 3(5) Förmodligen får man här se till vilken alkoholdryck som ska provsmakas. Det kan vara rimligt att det är olika mängd beroende på om det avser t.ex. spritdryck eller vin. I prop. 2009/10:125 s. 113 finns ett exempel angivet Vid provsmakning av en dryck ges normalt en mycket liten mängd, oftast en motsvarande en matsked eller mindre. Folkhälsoinstitutet har ingen annan vägledning. I SOU 2000:59, s. 244 anges Systembolagets modell för provning. Antal prov Öl och vin cl 32 cl Starkvin cl 18 cl Spritdryck 3-6 0,5 cl 3 cl Volym/procent Total mängd per person, max I en senare e-postkonversation mellan Folkhälsomyndigheten och Kristianstads kommun framgår att Folkhälsomyndigheten gett följande svar (den 15 december 2016) på frågan om mängd och antal enheter vid provsmakning: Av din frågeställning framgår att du önskar ett förtydligande av Folkhälsomyndigheten när det gäller riktlinjer vid provsmakning av öl, vin och spritdrycker. Svaret på din fråga är att det för Systembolagets vidkommande är deras avtal med Staten (2012:623) som styr deras verksamheten. Av avtalets 16 kan man läsa att Systembolaget får fatta beslut om provsmakning av alkoholdrycker för allmänheten. Folkhälsomyndigheten har ingen tillsyn över efterlevnad av avtalet. För kännedom bifogar jag en länk: Det är bestämmelserna om ordning och nykterhet i Folkhälsomyndighetens föreskrifter som närmast kan kopplas samman till mängden alkohol vid provsmakning på serveringsställen. Därutöver gäller förstås de allmänna bestämmelserna om försäljning i alkohollagen. Frågan om tillämpning av alkohollagens 8 kap. 7 har varit föremål för prövning i domstol, men vi känner inte till något rättsfall där mängden alkohol har prövats. Du har i ditt mail bifogat en kopia på ett informationsutskick som f.d Folkhälsoinstitutet skickade ut till länsstyrelserna Av utskicket framgår att utredare på Folkhälsoinstitutet som förslag gav rådet att Systembolagets lathund skulle kunna vara en utgångspunkt för bedömning av mängden alkohol vid provsmakning. Detta eftersom det inte heller då fanns någon praxis kring mängden alkohol vid provsmakning. Folkhälsomyndigheten kan och bör inte rekommendera en mängd utan det som utredare på lokal och regional nivå har att förhålla sig till i sitt arbete är förarbeten och gällande lagtext. Mängd vid provsmakning kan också se olika ut utifrån det enskilde fallet dvs arrangemanget och typ av provsmakning. Man kan tänka sig t. ex. att det serveras mat vid vissa provsmakningar och på andra provsmakningar finns det ingen mat tillgänglig. Hur man ska bedöma anmälan eller ansökan ligger hos kommunen. Däremot har du i din roll som lokal tillsynsmyndighet möjlighet att föra en frivillig dialog med de företag och organisationer som arrangerar

4 4(5) provsmakning i er kommun, för att söka en samsyn i frågan. Ett annat bra alternativ är att ta upp frågan hos länsstyrelsen för att med dem diskutera hur handläggningen ser ut i kommunerna. Bakgrund till skrivelsen Mellan några kommuner i Västra Götaland har under en tid frågan om vilken mängd som får provas vid provsmakning diskuterats. Även Länsstyrelsen har kontaktats och frågan har därför lyfts vid de handläggarträffar som Länsstyrelsen anordnar för kommunerna. Vid dessa träffar har framkommit att frågan om mängd vid provsmakning hanteras olika i kommunerna. Vissa kommuner ställer inte upp några krav om mängd vid tillståndsgivningen och kontrollerar inte heller senare genom tillsyn vilken mängd som provas. Andra kommuner har angett 10 cl öl/enhet som en lämplig mängd vid provsmakning på inrådan av Sveriges Bryggerier och ytterligare andra har uppgett att de anger 15 cl öl/enhet i dialogen med tillståndshavarna. En kommun har tidigare uppgett en viss mängd vid provsmakning, men funderar nu på att strikt tillämpa den mängd som anges i lagens förarbeten. Länsstyrelsen har inte fått in några uppgifter om någon kommun som faktiskt genomfört tillsyn av provsmakningstillstånd. Sammantaget ger det en bild av där kommunerna hanterar frågan om mängd vid provsmakning olika. Ingen kommun verkar strikt gå efter den exempelmodell som angavs för Systembolagets provsmakningar i SOU 2000:59. Inte heller verkar någon kommun ha tillämpat de skrivningar som finns avseende mängd i prop. 2009/10:125. Överhuvudtaget framstår det som oklart med vilket stöd kommunerna anser sig kunna ge de rekommendationer kring mängd vid provsmakning som de faktiskt gör. Bortsett från det faktum att tidigare Folkhälsoinstitutet i svar angett att bedömning av mängden vid provsmakning är mer eller mindre upp till kommunen. Länsstyrelsens bedömning Till att börja med behöver man konstatera att alkohollagens grundläggande bestämmelser gäller även vid provsmakning av alkoholdrycker. Den restriktiva svenska alkoholpolitiken ska upprätthållas även om lagstiftaren möjliggjorde för en ny tillståndsform. Någon ändring i det hänseendet avsågs aldrig i och med införandet av bestämmelsen. Det faktum att provsmakning inte förenades med kravet om matservering ändrar inte lagens restriktiva inriktning. Att matkravet exkluderades vid provsmakning berodde på att mindre mängder skulle konsumeras och det samband som finns mellan större berusning vid alkoholkonsumtion samtidigt som utebliven matkonsumtion förelåg, ansågs därför inte föreligga. Generellt ska alla myndigheter som arbetar med samma lagstiftning sträva efter att tillämpningen av lagstiftningen är likformig. Det handlar om rättssäkerhet, alla ska kunna förvänta sig att få samma prövning och liknande beslut oavsett i vilken kommun ansökan lämnas in. Men det handlar också om

5 5(5) ett förtroende för lagstiftningen som helhet. Det är alltså av yttersta vikt att kommunerna gör så liknande bedömningar som möjligt. Utöver det så måste det finnas stöd för de bedömningar som myndigheter gör. Stödet kan finnas lagtext och dess förarbeten, myndighetsföreskrifter eller domstolsavgöranden. Stödjande instanser så som centrala och regionala myndigheter kan vägleda lokala myndigheter, men även deras resonemang måste grunda sig på rättskällor. I frågan om mängd vid provsmakning finns det egentligen bara en vägledning och det är de uttalanden som lagstiftaren gjort i prop. 2009/10:125 att provsmakningsmängden avser motsvarande en matsked eller mindre. Något annat stöd går inte att hitta. Det mängdexempel som lyfts fram i SOU 2000:59 handlar om en helt annan typ av provsmakning i Systembolagets regi och angavs i förhållande till en helt annan bestämmelse i alkohollagen. Den är inte automatiskt översättningsbar till den typen av provsmakningstillstånd som kommunerna beviljar. Det är också rimligt att anta att om lagstiftaren hade ansett att det exemplet borde varit vägledande så skulle man ha angett det i förarbetena. Att vi befinner oss i en situation där kommunerna hanterar frågan om mängd vid provsmakning olika kan säkert till viss del förklaras av att tidigare Folkhälsoinstitutet gick ut och gav lite olika rekommendationer som dessutom avvek från förarbetena. Att tillsynen av dessa verksamheter dessutom verkar lågprioriterad kan säkert också förklara en hel del. Folkhälsomyndigheten har senare backat från de svar som lämnats av Statens folkhälsoinstitut och verkar mena att det är de tillgängliga rättskällorna som ska tillämpas. Osäkerheten ute i kommunerna kring hur den här bestämmelsen ska tillämpas är därför stor. Allt sammantaget gör att till dess att ett lagförtydligande görs eller att vägledande avgöranden kommer är Länsstyrelsens bedömning att alkohollagens förarbeten är det som gäller vid bestämmandet av mängden alkoholdryck som får provas vid provsmakning av alkoholdrycker. Alltså motsvarande en matsked eller mindre. Det är den enda rättskälla som finns att tillgå avseende mängden vid provsmakning. Huruvida det här är en lämplig mängd vid provsmakning är inte en värdering som Länsstyrelsen gör. Det är i sådana fall upp till lagstiftaren att förtydliga lagen eller för domstol att ange något annat om den anser sig ha stöd för det. För att det ska hända krävs dock att den tillämpande myndigheten, i det här fallet kommunen, följer vad som finns angivet.